TT veterinärrådgivning

Transkript

1 TT veterinärrådgivning Slutrapport EnviroVet VMD Outi Lepistö VML Katri Halinen-Elemo VML Virve Korhonen

2 Innehåll 1. Mål Genomförande Sammandrag och bedömning av metoden Slutsatser och rekommendationer tfn

3 1. Mål Rådgivningsbesöken i Pälsfarm 2020-projektet genomfördes till samma pälsfarmer som utvärderingsbesöken gjordes under åren Rådgivarna i TT2020 och EnviroVets veterinärer genomförde rådgivningsbesöken tillsammans på så vis att både TT2020-rådgivaren och EnviroVets veterinärrådgivare var närvarande samtidigt. Under rådgivningsbesöken var veterinärrådgivarnas huvudsakliga uppgift att förklara innehållet i God hälsa delen för pälsfarmens representant och vid behov ge råd om hur eventuella problem som är förknippade med hälsa kan lösas. Under rådgivningsbesöket kommenterade veterinärrådgivarna även andra saker som kommit fram och som hänför sig till TT202 utvärderingen. Utöver en utvärdering som grundade sig på mätare var den huvudsakliga målsättningen att till rådgivningsbesöken tillföra perspektiv som grundar sig på en fördjupad veterinärmedicinsk utvärdering och veterinärers sakkunskap om djurens hälsa och välfärd. EnviroVet tackar för möjligheten att få vara med och utveckla en viktig praktisk tillämpning för pälsdjur för att utvärdera djurens hälsa och välfärd. 2 tfn

4 2. Genomförande Allt som allt gjordes rådgivningsbesök till 96 farmer. På en del av dessa farmer hade endast en produktionsform utvärderats (räv eller mink), på en del två produktionsformer. När rådgivning för en produktionsform räknas som ett rådgivningsbesök, gjordes totalt 119 besök. Rådgivningsbesöken gjordes under tiden Rådgivningsbesöken fördelades på enskilda djurläkare på följande sätt: Tabell 1. TT 2020 veterinärrådgivning Veterinär Tid Antal farmer Djurarter Katri Halinen- Elemo Johanna Sillanpää Virve Korhonen mink räv 29 mink räv 22 mink räv Katri Halinen-Elemo arbetade som ansvarig veterinär. Outi Lepistö ansvarade för projektets administration och rapportering. Dessutom fungerade veterinär Elina Viitasaari som ersättare och hon deltog även i utbildningsdagen. Normalt gjordes 1-2 besök, i en del fall tre besök per dag. Besöken varade i genomsnitt 1-3 timmar. Under rådgivningsbesöken gick man igenom varje farms resultat av WelFur-protokollets mätare genom att som hjälp använda rapporten som tryckts i Pälsfarm 2020 projektet. Farmarna hade fått rapporten per post redan i förväg. Under rådgivningsbesöken hade farmarna möjlighet att fråga eller kommentera saker som de kommit att tänka på. Om oklarheter fanns i resultaten kontrollerades dessa antingen genast på farmen eller efter rådgivningsbesöken i de datainsamlingsblanketter som utvärderarna fyllt i. I fråga om veterinärrådgivningen lyckades projektet bra och besöken kunde genomföras enligt den ursprungliga tidtabellen. Största delen av besöken kunde genomföras utan att rådgivningsbesöket drog ut på tiden eller komplicerades. Under några besök drog tidtabellen ut på tiden på grund av ändringar i farmarens tidtabell. 3 tfn

5 Fyra besök genomfördes så att veterinären inte var med på grund av det var svårt att sammanjämka tidtabellerna. I en del fall kom rådgivaren och veterinären överens om ett kort möte före besöket. Diskussioner om resultaten har också förts ännu efter besöken. 4 tfn

6 3. Sammandrag och bedömning av metoden 3.1. Bedömning av WelFur-metoden I WelFur-metodens lämplighet för utvärdering av pälsdjurs välfärd och hälsovårdsarbete I det här skedet verkar WelFur-metoderna bra och lämpliga för att utvärdera pälsdjurs välfärd och delvis också för hälsovårdsarbetet. Enbart en utvärdering och vitsordet som fås för den förbättrar emellertid ännu inte djurens välfärd utan framkomna saker borde gås igenom med farmaren och någon som är expert på djurens hälsa och välfärd (veterinär). Av utvärderingen får aktiva farmare säkert idéer och motivation för att genomföra förbättringar. Om viljan att ta tag i missförhållanden fattas hos farmaren vidtar hen inga åtgärder trots att hen skulle bli informerad om dem. Det är viktigt att mätarna ytterligare utvecklas och testas, att resultatens repeterbarhet och trovärdighet bedöms samt ytterligare att utvärderarnas tolkningar samordnas så att man inte får sådana inkonsekventa resultat som avviker från varandra som man fick under den första utvärderingsrundan. II Bedömning av metoden i förhållande till WQ-metoden och annan produktionsdjurssektor WelFur-metoderna har till stor del utvecklats genom att följa Welfare Quality -principer och tankemodeller på motsvarande sätt som i nöt-, gris- och fjäderfäwq -protokollen. Arbetet har uppenbarligen gjorts noggrant och systematiskt genom att lyssna på WQ-experterna men ändå genom att beakta särdragen hos pälsdjur. I det här skedet verkar resultatet vara bra; ändå är det nödvändigt att göra en del ändringar och korrigeringar i protokollet. III Bedömning av mätares objektivitet som en del av utvärdering och undersökning av välfärd Allmänt taget verkar mätarna vara objektiva. Avsikten har varit att utveckla gemensamma europeiska mätare för att jämförelser kan göras också mellan olika producentländer i framtiden. Problemen med de utvecklade mätarna och till och med en svaghet i praktiken framkommer just här. Utvärderingarna är också gjorda av människor och människor är alltid olika och ser på saker på olika sätt trots att de alla har fått samma utbildning för utvärderingarna. Detta kunde konstateras när rådgivningsbesöken gjordes. Utvärderare ska auditeras regelbundet så att alla håller ungefär samma skala. 5 tfn

7 Rävprotokollet har till största delen utvecklats i Finland och kanske just därför verkar den lämpa sig bra för finländska produktionsförhållanden. Några korrigeringar föreslås ändå, se punkt V Rekommendationer till korrigeringar i räv- och minkprotokollet. Minkprotokollet har till största delen utvecklats i Danmark och detta torde vara orsaken till att det lämpar sig bra för produktionsförhållandena där men vissa delar av protokollet är mycket motsägelsefulla för genomförande i finländska förhållanden. Under farmbesöken framkom många frågor och befogad kritik i fråga om en del mätare. De finländska farmarna upplever att en del av tankemodellerna och de utvecklade mätarna missgynnar produktionssätten i Finland på så vis att man genom det här får felaktiga negativa resultat utgående från utvärderingskriterierna trots att djurens välfärd i verkligheten inte har lidit. Minkprotokollet kommer ännu att kräva mycket diskussion innan det kan användas och verkställas i Finland. Inget av protokollen/mätarna verkar vara för vaga eller lätta att klara av på så vis att ett bra resultat skulle vara möjligt att uppnå på för lösa grunder eller utan satsningar på välfärdsfrågor. I detta avseende verkar mätarna vara opartiska när de används för att utvärdera djurens välfärd och för undersökning. IV Genomförande av utvärderingar som en del av kommunalveterinärs eller hälsovårdsveterinärs arbete Hur WelFur-metoden kommer att användas är lite oklart. Förmodligen kan metoden förenas med till exempel certifieringen varvid den inte skulle bli ett verktyg för hälsovårdsarbetet. Hos övriga produktionsdjur baserar sig hälsovårdsarbetet direkt på WQ varför även Tureva borde ta med delar av WelFur på blanketterna för hälsovårdsbesöken (vilket redan verkar ha blivit gjort). Eftersom utvärderingsbesöket tar cirka en arbetsdag vid varje farm är WelFur-metoden för tung (såsom även i fråga om andra produktionsdjur) att genomföras i sin helhet till exempel som en del av kommunalveterinärens arbete. Som en utvärdering som utförs vid sidan om hälsovårdsarbetet lämnar förbättrandet av hälsovården emellertid på farmarens eget ansvar. Att begränsa utvärderingsmetoden och minska antalet mätare skulle i sin tur på ett avgörande sätt begränsa välfärdskartläggningens tillförlitlighet. Det här problemet har observerats även hos andra produktionsdjur när Welfare Quality-utvärderingar har genomförts. Uppenbarligen på grund av dessa orsaker borde WelFur-utvärderingarna på farmerna genomföras av annan utbildad personal och inte av veterinärerna. 6 tfn

8 V Utvärderingsobjekt och iakttagelser i räv- och minkprotokollet Rävprotokollet - Är God konditionsklass hos rävar ett tecken på mättnad? Att pälsbitning förekommer allmänt vintertid kan utöver andra faktorer bero på för små fodergivor varvid djuren nog får en tillräcklig kalorimängd för att hållas i god konditionsklass men inte är mätta. - Ingen möjlighet att iaktta sin omgivning mätaren är lite onödig eftersom rävarna lever i rätt så standardiserade förhållanden och egentligen bara djuren i gavelburarna får en anteckning om detta. - Karaktärstest-mätaren hos rävar; på resultaten inverkar säkert mycket tiden när testet utförs i förhållande till utfodringen. Ett djur som just ätit kommer inte nödvändigtvis och undersöka stickan. Testet lämpar sig säkert för att testa aggressiva djur men de övriga klasserna berättar egentligen inget om djurets karaktär. - Lämplig temperatur, Skydd mot extrema väderförhållanden Bild 13. Möjlighet att skydda sig mot värme, Period 3 ( ) Att skydda sig mot direkt solljus och även mot värme under denna tidpunkt i Finland är ett mycket teoretiskt problem och i praktiken har det ingen betydelse (åtminstone inte negativ) för djurens välfärd. Här lyser solen mycket lågt på himlen i oktober-november (om den överhuvudtaget lyser) och djuren söker sig snarare till solljuset för att värma sig än undviker det. Med den här mätaren får man onödiga negativa resultat i Finland vilket försvagar finländarnas ställning i jämförelsen trots att ingen försämring av välfärden skulle ske i verkligheten. Vid utvärderingarna i Finland borde den här mätaren inte tas med. - Inga sjukdomar, Diarré Bilderna 32, 33, 34 och 35. Ur veterinärens synpunkt är diarré en verklig sjukdom som kräver åtgärder och vård. Om ett djur med diarré inte sköts förtvinar djuret och torkar ut och blir snabbt svagare vilket till och med kan leda till att djuret dör. Termen diarré som används i rävprotokollet är ett för starkt ord att användas för något som i verkligheten bedöms vara lös avföring. Dessutom utvärderades lös avföring under buren eller i buren inte nödvändigtvis direkt från djuret varvid risken för antalet feltolkningar ytterligare ökar. Mängderna som ses på bilderna är mycket höga om man tänker på verklig diarré. Till exempel på bild 35. Diarré (J3 djurantalet i buren iakttagits): på en del farmer var antalet djur med diarré till och med 40 % av urvalet! I ett sådant här fall skulle det vara fråga om ett mycket allvarligt problem strax före pälsning många pälsar skulle bli förstörda. Om man vill använda benämningen diarré/lös mage för rävarna bör 7 p

9 man dela upp det här kriteriet i två delar => man utvärderar diarréfall och fall med lös avföring separat. Diarré borde iakttas hos enskilda djur till exempel genom att följa tarmtömningssituationen eller genom att kontrollera djurets kropp och ändringar i avföringens konsistens samt färg. Lös avföring är åter oftast kroppens normala reaktion på antingen en för stor och / eller för snabbt äten fodermängd eller på att fodrets sammansättning inte passar. Utvärderarna bör få bättre anvisningar även för utvärdering av smutsiga rävar (ska haklapp beaktas eller inte) och för utvärdering av urinvägsinflammationer. Sommartid har det antagligen handlat om livmoderinflammationer och inte om urinvägsinflammationer. Vid tolkningarna i Hudskador och andra skador på kroppen-mätaren krävs också precisering; skadan kan inte vara lindrig om t.ex. en fot fattas (trots att skadan redan skulle ha läkt). Ett djur med tre ben borde även enligt förbundets instruktioner alltid avlivas och därför kan man inte tala om en lindrig skada. Minkprotokoll - Även hos minkarna kunde konditionsklassificeringen avgränsas till endast tre grupper varvid läsandet av resultaten skulle vara enklare. - Klassummorna i minkarnas hudskador och pälsbitning var svåra att förstå; kunde vara som för rävarna dvs. lindrig, betydande och allvarlig. - Även för minkar skulle det vara bra att ha med andelen avlivade av dödligheten. - Farmarna kritiserar mätare där det bästa resultatet ännu inte nödvändigtvis uppnås genom att följa lagstiftningen. Det här borde emellertid inte vara ett problem eftersom avsikten ju uttryckligen är att förbättra djurens välfärd och inte bara att följa lagen. - Lämplig temperatur, Skydd mot extrema väderförhållanden, Bolådans material och strömängd Helheten om värmeregleringen i djurens omgivning och å andra sidan skydd mot kyla verkar oklar och svår att tolka. Det verkar som om man betonar vindens andel i mätarna och därför börjar man automatiskt tänka på klimat- och vindförhållandena i Danmark. Kan de jämföras med finländska väderleks- och vindförhållanden? Olika temperaturzoner i Europa hade nog beaktats i minkprotokollet men ändå verkar vindens betydelse överbetonad om man tänker på de skogiga områdena i Finland. På pälsfarmer som ligger på åkrar torde vinden emellertid vara ett problem även hos oss och det talade vi också ofta om med farmarna. Dessutom var utvärderingen av vindskydd märkbart oenhetligt mellan olika utvärderare, dvs. utvärderingen var mycket subjektiv och svår att genomföra på ett rättvist sätt. 8 p

10 Ett särskilt problem blev utvärderingen av bolådornas material och i synnerhet av fanerskivornas dåliga isoleringsförmåga. Med den här utvärderingsmätaren får en stor del av alla minkfarmer i Finland ett dåligt resultat i välfärdsutvärderingen: bolådans isoleringsförmåga dålig eller ingen bolåda. Resultaten visar nu att hälften av de finländska farmerna inte har bolådor. Att publicera sådana här resultat gör att de finländska minkfarmerna framstår i onödigt dålig dager. Djurens lämpliga temperatur bildas ändå (utöver vädret) av en samverkan mellan många olika faktorer: bolådans material, storleken och tjockleken på dess väggar, vilken mängd och kvalitet av strö som finns i bolådan, täckningsmaterial som begränsar ventilationen i boet och vindskyddet vid dörröppningen mm.mm. Dessa resultat som meddelas på olika bilder borde på ett vettigt sätt kunna förenas så att de olika faktorernas gemensamma värmeinverkan kunde utvärderas i klasser enligt dess verkliga inverkan på välfärden. Nu är det helt oklart hur dessa separata mätningar och resultat kommer att användas när välfärdsnivån fastställs för varje farm. Skydd mot solsken-mätaren är också irrelevant på hösten eftersom temperaturen sällan stiger över 30 grader i Finland på hösten. Mätaren för skydd av bolådan mot vind är heller inte nödvändig/praktisk på sommaren då det är bättre att kunna se in i bolådan. - Lätthet att röra sig, Burens tillgängliga höjd och yta Trots att man i WelFur-protokollet inte i första hand utvärderar hur lagstiftningen verkställs i djurens miljöförhållanden bör man komma ihåg att utvärderingen genomförs i en praktisk miljö där även kraven i lagstiftningen har beaktats. På grund av det här ska resultatklasserna vid utvärdering av yta och höjd avgränsas så att de gränsvärden som dikteras i lagstiftningen beaktas. I Finland är godkänd höjd för minkbur minst 45 cm. Trots att resultatklasserna i protokollet anges utgående från välfärdsundersökningar och inverkan ska klassgränserna dras enligt de godkända och icke-godkända mått som bestämts i lagstiftningen. Gränsen mellan vitsorden 0 och 1 borde ligga på mätvärdet 45 cm och inte på värdet 40 cm som den är nu. I den mellersta klassen ryms nu både en laglig och en olaglig bur. Klasserna borde grunda sig på kraven i Finlands och EUs lagstiftning det vill säga klasserna skulle vara större än vad som krävs i förordningen, bur som överensstämmer med förordningen och mindre än kravet i förordningen. Även i yt-mätaren är endast en klass laglig. Klassificeringen kunde vara likadan som för rävarna det vill säga bur som är större än minimikraven, bur som överensstämmer med förordningen och bur som är mindre än minimikraven i förordningen. 9 p

11 4. Slutsatser och rekommendationer Den absoluta styrkan i projektet var att farmarna fick en uppfattning om situationen på den egna farmen jämfört med de övriga farmerna. Aktiva farmare var även före det här projektet medvetna om hur de hade det men en del hade antagligen fått s.k. farmblindhet det vill säga man hade vant sig med de egna svagheterna så att man inte har kunnat se dem som svagheter eller problempunkter. I synnerhet minkprotokollet bör ändå utvecklas så att det lämpar sig bättre för finländska förhållanden innan WelFur tas i bruk i större omfattning. Rådgivare och veterinärer borde ha fått en bredare utbildning före rådgivningsbesöken så att man under dessa skulle ha haft bättre möjligheter att för farmarna motivera varför man har mätt olika saker och vilka slutsatser som kan dras av resultaten. En tillräcklig utbildning och rådgivning för utvärderare / rådgivare samt auditering av det praktiska arbetet är nödvändig i fortsättning för att uppnå en tillräcklig enhetlighet i utvärderingarna. Innan WelFur tas i bruk ska farmarna också instrueras om vad som bör göras för att få de bästa poängen så att de kan vidta praktiska åtgärder såsom att lägga vindskydd i burar åt silverrävar och montera hyllor på optimal höjd. Dessutom bör deras kännedom om vad kriterierna för dessa bästa klasser grundar sig på förbättras. Framkomna utbildnings- och utvecklingsbehov på farmerna i synnerhet i fråga om djurs välfärd och hälsovård - Utbildning för producenter om rätt användning av antibiotika och användningsbegränsningar. Varför kan antibiotika inte användas för säkerhets skull? - Utbildning för producenter även i veterinärmedicinska frågor (farmare har mycket varierande kunskaper även om de vanligaste sjukdomarna, deras orsaker och skötsel). - Instruktioner för att öka användningen av smärtstillande medel på farmer (t.ex. efter valpning och till sjuka djur). - Många av problemen inom pälsbranschen beror på att stora skinn gynnas och på överutfodring på grund av detta. Det här borde ändras. Även farmarna skulle hellre arbeta med mindre djur (stora är bland annat svåra att lyfta, vilket är ett problem även för arbetshälsan). - Utveckla ett brett hälsovårdssystem. Trots att producenterna i vanliga fall behärskar det egna produktionsområdet bra förekommer felaktiga förställningar och uppfattningar om många saker på gårdarna och för att rätta till och förbättra detta behövs långsiktigt och 10 p

12 organiserat samarbete. Förtrolig och yrkesmässig kompetens rådgivning, vägledning och stöd såväl i veterinärmedicinska som i även andra frågor som gäller pälsdjurshållning hjälper bönderna att sköta sin gård på bästa möjliga sätt med tanke på helheten och samtidigt kan man efter behov samla information för att utveckla hela näringen. Tureva och hälsovårdsbesöken som görs till alla gårdar två gånger per år i och med Tureva är mycket nödvändiga för pälsbranschen. - Rådgivning om och övervakning av pälsdjursimport. I fråga om nöt, gris och fjäderfä har man hittills undgått införsel av de värsta sjukdomarna genom rådgivning, utbildning och genom att följa överenskomna importkrav. Utvecklande av motsvarande system rekommenderas. - Förbättra foderkvaliteten och övervakningen i foderkedjans alla länkar. Utbildning för producenter även vid utvecklande och användning av egna utfodringsalternativ. - Farmarna skulle behöva mera hjälp och rådgivning av veterinärer. En del har till och med problem med att få en veterinär till farmen. Veterinärerna borde få mera utbildning om branschen och de borde uppmuntras att besöka farmerna oftare än i nuförtiden. I dagens läge bär farmarna ett oroande stort ansvar! - Utbildning som riktas till veterinärer kunde bestå av korta föreläsningar om primärsjukdomar och medicinering, förhållanden samt hälsovård gällande pälsdjur (max. 1 arbetsdag). Uppslag om undersökningar/behov: - Lämplig smärtstillande medicin och dos för pälsdjur. - Utveckla ligghylla som är säkrare för djuren. - Orsaker till rävars rörelsesvårigheter. - Böjda bens betydelse för djurens välfärd. - Förbättra fodrets hygieniska kvalitet. - Utfodring enligt produktionsskede. - Att minska pälsbitning och stereotyper som vittnar om välfärdsproblem hos pälsdjur. 11 p