Teknikhistorisk safari - en publik resa bland industrier i nordöstra Skåne

Transkript

1 2011:38 Teknikhistorisk safari - en publik resa bland industrier i nordöstra Skåne Projektrapport Helene Stalin Åkesson i samarbete med Pia Sander

2

3 Rapport 2011:38 Teknikhistorisk safari - en publik resa bland industrier i nordöstra Skåne Projektrapport, Skåne län Helene Stalin Åkesson i samarbete med Pia Sander

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2011:38 ISSN Omslagsfoto: Kätting från Killebergs Kettingfabrik. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 TEKNIKHISTORISK SAFARI Innehåll Inledning 5 Sammanfattning 5 Bakgrund 8 Problemformulering 9 Syfte 11 Delmål och förväntat resultat 11 Projektledning och projektgrupp 12 Deltagare 12 Geografiskt område 13 Urval av anläggningar 14 Projektets tidplan 21 Deltagarnas påverkan på projektets tid- och aktivitetsplan 23 Förändringar inom deltagargruppen i projektet 23 Aktiviteter under projektet 23 Kick-off i Bjärnum 24 Rundtur och intervjuer 24 Workshops på Hässleholms kulturhus ett möte kring värderingsgrunder 25 Publicitet kring projektet 27 Studieresa till Åminne Bruk i Småland 28 Systematiskt brandskyddsarbete SBA 29 Test av safarirundan - turismsamordnare på safari 32 Industrihistoriska temaresor 33 Nätverk 33 Guideutbildning och guidematerial 34 Teknikhistorisk safari bland Hus med historia på Dunkers Kulturhus års industriminne Strömsborgs Ullspinneri 37 Skyltprogram 37 Arbetsmodell för teknikhistorisk safari i framtiden 37 Safari vid mållinjen 39 Diskussion 39 Bilagor 41 Bilaga 1-4 Tidningen Norra Skånes sommarbilaga

6 Industrianläggningar inom Teknikhistorisk safari i nordöstra Skåne. Illustration: Ingela Blomén och Anna Rabow.

7 Till vänster detalj av en maskin för kättingtillverkning i Killebergs Kettingfabrik. Till höger nystat garn på lagret i Strömsborgs ullspinneri. Bilderna visar vilken spännvidd det finns mellan olika anläggningar inom Teknikhistorisk safari. Foto: Helene Stalin Åkesson. Inledning Projektet Teknikhistorisk safari har finansierats med hjälp Landsbygdsmedel från Jordbruksverket. För offentlig medfinansiering svarar Skånes hembygdsförbund. Regionmuseet är projektägare och går in med egenfinansiering. Arbetet med projektet har bedrivits som ett tvåpartssamarbete mellan Regionmuseet och hembygdsförbundet. Projektet inleddes och avslutas Under projektet har delrapport och flera minnesanteckningar presenterats. Slutrapporten bygger delvis på dessa men försöker också beskriva en helhet där det processinriktade arbetet står i fokus. Sammanfattning Projektet Teknikhistorisk safari tillkom som en reaktion på det glapp som ofta finns mellan det utbud mindre industrimuseer och teknikhistoriska anläggningar erbjuder och den publik de når. Regionmuseet och Skånes hembygdsförbund möter företrädare för dessa anläggningar i många olika sammanhang, vilket också har gjort oss uppmärksamma på situationen. Genom att gå samman i ett projekt såg vi vinster i form av olika kompetenser och nätverk, vilka skulle gagna arbetet. Utifrån en problemformulering knuten till ett antal aktiviteter antog projektet en mer konkret form. 5

8 Projektets syfte och mål var att utveckla en samarbetsmodell där föreningar, förvaltare och ägare till industrihistoriska anläggningar får verktyg som hjälper dem att utveckla sina verksamheter så att de kan bli mer publika. Utöver flera små delmål sattes tre större mål upp. Projektet förväntades resultera i en arbetsmodell som ger tydlig vägledning och bra exempel på hur fler av våra sinnen kan tas i anspråk då vi tar del av industri- och teknikhistoriska miljöer. Modellens arbetsmall ska bidra med handledning för att vårt teknikhistoriska arv ska bli mer allsidigt belyst, locka en större och aktivt intresserad publik samt bli mer tillgängligt. Projektet ska bidra till ett skapa en runda mellan olika industrimiljöer. Objekten sätts in i ett större sammanhang, så att besökarna kan följa en röd tråd. I förlängningen bör rundan, safarin, vara tillgänglig via hemsidor där förutom karta över safariområdet liksom namn på de olika anläggningarna också ett fördjupande informationsmaterial kan laddas ner som pdf. Testpanelen är viktig för att kunna pröva modellen på olika publiker. Projektgruppen har bestått av Helene Stalin Åkesson, Regionmuseet, och Pia Sander, Skånes hembygdsförbund. Finansieringen består till övervägande del av så kallade Landsbygdsmedel från Jordbruksverket. Därtill bidrar Skånes hembygdsförbund med så kallad offentlig finansiering inom befintliga tjänster. Regionmuseet går också in med medel, vilket utgör egenfinansiering. För att kunna arbeta med ett geografiskt hanterligt område valdes Skåne Nordost, som är ett etablerat samarbete mellan följande kommuner: Bromölla, Hässleholm, Hörby, Kristianstad, Osby, Perstorp och Östra Göinge. Här finns ett relativt stort antal lämpliga anläggningar. Ett urval gjordes och omkring femton föreningar/anläggningar fick frågan om att delta i projektet. Tretton tackade ja. Efter en kort startfas bjöd projektet i januari 2010 in till en kick-off på Bjärnums museum. Projektet introducerades för deltagarna och det gavs tillfälle för alla att presentera sig och föreningens verksamhet. För att inspirera och visa på vilka möjligheter vårt industrihistoriska arv erbjuder, hade Robert Willim etnolog och författare till boken Industrial cool anlitats som föredragshållare. Ambitionen har genomgående varit att bedriva projektet i mycket nära samarbete med föreningarna och deras anläggningar. Därför har det också varit vår avsikt att aktiviteterna inte skulle vara huggna i sten. Istället ville vi ha möjlighet att anpassa dem efter att vi fått återkoppling från deltagarna. De behov som vi först tyckte oss se och som därför togs med i projektbeskrivningen, fick i viss mån ta ett steg tillbaka till förmån för annat. Det deltagarna hade behov av var framförallt ett nätverk, att utbyta idéer, att få fler att axla guiderollen samt att hjälpa dem med marknadsföring. Under de nära två år som projektledning och projektdeltagare samarbetat har aktiviteter som bygger på dessa önskemål och behov genomförts. 6

9 Bilden från Killebergs Kettingfabrik visar hur nära besläktade hantverk och industriell produktion kan vara. Till höger visas en interiör från korgfabriken i Lönsboda. Om äldre industrier som inte längre används för kommersiell produktion ska bli begripliga måste de levandegöras. Det behövs personer som kan bidra med yrkeskunskap, omvärldsperspektiv utifrån olika infallsvinklar, arbetslivshistoria och exempel på produkter. Besökare vill också möta någon att bolla frågor med. Just så arbetar man i korgfabriken. Flera av insatserna har krävt ett processorienterat arbetssätt, vilket fordrar tid för att arbetet ska förankras bland deltagarna. Särskilt tydligt blir det i projekt med många deltagare. För safariprojektet har deltarantalet varit en fördel, eftersom vi tack vare det har fått in många värdefulla synpunkter och exempel. En stor del av projekttiden har handlat om att utveckla föreningarnas sätt att förmedla sina anläggningar till en publik men också om nätverkande. Tack vare detta sker idag samarbeten mellan olika föreningar även utanför projektets aktiviteter. De resultat som projektet har uppnått utgörs dels av en gemensam marknadsföring och informationssatsning men framförallt handlar det om hur föreningarna har vuxit med sina uppgifter. Teknikhistorisk safari har inneburit att deltagarna fått möjlighet att i grupp reflektera över hur man hittills har berättat sin historia. Genom att ställa frågor som För vem berättar vi? och Hur gör vi urvalet av berättelser?, har stora delar av gruppen steg för steg öppnat för kompletterande berättelser. Fler deltagare har bjudits in att guida anläggningarna och arbetet med att fånga upp och hitta nya berättelser, sådant som sätter in teknikhistorien i ett omvärldssammanhang, har ökat. Där tidigare framförallt anläggningen och dess maskiner har lyfts fram i visningar breddas nu perspektivet. Frågor som: Varifrån kom råvaran?, Vem tog fram den?, Varifrån rekryterades arbetskraften? Fanns det säsongsarbete?, Hur mötte produktionen förändringar i samhället? är viktiga. 7

10 Nämnda frågeställningar släpper in kvinnor, barn, mångfald, infrastruktur, modernt näringsliv och vår egen vardag i berättelsen. På så vis får anläggningarna ökad relevans för fler människor, både avseende ålder, genus och intresse. Det ökar också möjligheterna att relatera till vår egen tid, vilket i sin tur skapar förutsättningar för en dialog med publiken. Två kurser har ingått i projektet; dels guidekurs och dels systematiskt brandskyddsarbete (SBA). Båda kurserna hänger samman med de ökade krav som ställs på såväl anläggningar som på föreningsmedlemmar då verksamheten möter en större publik. För att nå en större och bredare publik har projektet också inlett samarbete med de berörda kommunernas turismsamordnare. En särskild minisafari med buss anordnades. Att utveckla Teknikhistorisk safari som ett upplevelsepaket för föreningar har påbörjats. Flera föreningar har tillsammans med Skånes hembygdsförbund, Sveriges Pensionärsförbund Skånedistriktet och Studieförbundet Vuxenskolan Skåneregionen, parallellt med safariprojektet arbetat med så kallade industrihistoriska temaresor. Där har erfarenheter från projektet konkret kunnat tillämpas. Som en vidareutveckling av safariprojektet ansökte projektledningen om medel till ett skyltprogram för anläggningarna, eftersom det inte fanns med i projektets budget från början. För textframtagning och layout sökte Regionmuseet medel från Länsstyrelsen och för de fysiska skyltarna sökte Skånes hembygdsförbund medel från Riksantikvarieämbetet, i form av riktade resurser till ArbetSam. Båda ansökningarna beviljades. Skyltprogrammet utgör ett systerprojekt till Teknikhistorisk safari och både projektet berikar varandra. Regionmuseet har tagit fram texter i samarbete med föreningarna liksom Skånes hembygdsförbund. De fysiska skyltarna kommer att produceras under vintern 2011/2012 och monteras under våren. När allt är på plats kommer nordöstra Skånes Teknikhistoriska safari att formellt invigas. Bakgrund Upprinnelsen till projektet Teknikhistorisk safari bygger på en frustration över att äldre industrier och teknikhistoriska anläggningar ofta bara når en begränsad publik. Det handlar om människor med förkunskap om tillverkningen och produkterna och som själva aktivt söker sig till dessa verksamheter. Gemensamt för anläggningarna är att de nästan undantagslöst drivs ideellt. Resurser för att marknadsföra verksamheterna är därför små. Fantastiska insatser görs men på väg mot en mer publikinriktad verksamhet finns en del hinder. Några handlar om förhållningssätt medan andra snarare finns i den fysiska miljön. 8

11 Bilder från korgfabriken i Lönsboda ger besökare en inblick i dåtidens arbetsvillkor. Kaminen värmde säkert en del av lokalen men det bör ha varit frostrosor på många fönster även under en arbetsdag. Arbetskläderna var trotjänare och blir i efterhand nyckelföremål i berättelsen. För Regionmuseet, som initierade projektidén, upplevdes problemställningen som viktig. Dels utifrån museets särskilda ansvar för att utveckla det regionala kulturmiljöarbetet och dels då museet har en särskild tjänst med inriktning mot industriarv och teknikhistoria. Dock insåg Regionmuseet tidigt vikten av att samarbete med en annan organisation. Skånes hembygdsförbund har ett mycket stort nätverk i form av sina medlemsföreningar. Det var därför naturligt att tillfråga dem om de ville genomföra projektet tillsammans med Regionmuseet. Svaret blev positivt. Namnet Teknikhistorisk safari kom till i ett utslag av djävlar anamma, för att poängtera hur spännande vårt industrihistoriska arv är. Det utmanar och överraskar gång på gång. Genom att få flera anläggningar att samarbeta skulle vi skapa en safari, en publik resa bland industrier i nordöstra Skåne. Problemformulering Omfattande vårdinsatser läggs kontinuerligt på äldre industrier och teknikhistoriska anläggningar. Karaktäristisk och spännande bebyggelse blir kvar i landskapet ännu en tid. Det röjs, rostskyddas och putsas kring maskiner och processutrustning. Ibland kompletteras anläggningarna med skyltar och informationsfoldrar. 9

12 När Osby hembygdsförening visar Strömborgs ullspinneri används hela anläggningen. Kontoret och platsen där ullnystanen packades är lika viktig som maskinhallen. Många hembygds- och museiföreningar lägger också stor kraft vid det publika arbetet. En del föreningar vill men saknar möjligheter att arbeta med det publika i någon större utsträckning. Skälen varierar. I flera fall hänger samman med att ett mycket begränsat antal eldsjälar gör det mesta själva och därför inte orkar eller räcker till. En del medlemmar upplever de inte kan berättelsen eller verksamheten så bra och därför avstår från att vara aktiva. I föreningar där medlemmar har tillfrågats vad de helst vill bidra med och efter det har fått ett preciserat ansvarsområde som i stora delar motsvarar deras önskemål, har fler än tidigare engagerat sig i verksamheten. Ett sådant arbetssätt kan kräva en del interna förändringar i föreningen men när det väl är gjort innebär arbetssättet att det är lättare att fördela arbetsuppgifterna på flera. Det saknas inte spännande och intressant infallsvinklar bland de teknikhistoriska miljöerna. Ämnena, de olika verksamheterna och deras historia, är näst intill outtömliga. Behoven handlar istället om att finna nya sätt att levandegöra anläggningarna. Teknikhistorien har förutsättningar att, utöver ett rent förmedlande av faktakunskaper, också beröra, ifrågasätta och skaka om. Genom att sätta fokus på det dynamiska ökar förutsättningarna att väcka besökarnas lust att vilja veta, se och uppleva mer. 10

13 Syfte Projektet Teknikhistorisk safari skall utveckla en arbetsmodell för hur industrioch teknikhistoriska anläggningar levandegörs och på så vis når och angår en större och bredare publik. De industri- och teknikhistoriska miljöerna ska stimulera flera sinnen och lämna tydliga avtryck hos sina besökare. Delmål och förväntat resultat När projektidén presenterades lyftes flera delmål fram. Projektet skulle: o undersöka om maskinerna/processutrustningen kan drivas och hur detta praktiskt fungerar (kontrollera att nutida drift inte påverkar anläggningen negativt) o öka besökarnas möjligheter att få känna på material och produkter, arbeta enligt principen hands on o göra det möjligt att lyfta fram karaktäristiska lukter från tidigare verksamhet, att tydligt sätta in dem i tillverkningsprocessen o verka för att återskapa ljudmässiga illustrationer från tidigare verksamhet o undersöka möjligheterna att i samband med visningar ljussätta vissa av miljöerna för att göra det lättare att följa produktionsflödet i samband med en visning o titta på hur guidade visningar kan göras mer interaktiva o lägga upp och paketera rundor med fokus på industri- och teknikhistoria men också på lokala förutsättningar vilka har haft avgörande betydelse för etableringen av olika verksamheter o ta fram ett synopsis för en hemsida där objekten är markerade i GIS-skikt, klickbara och försedda med länkar o verka för ett ökat nätverkande kring dessa frågor bland föreningarna o utarbeta manual för skräddarsydda guidekurser o anordna studiebesök till objekt där man levandegör miljöer i samklang med ett antikvariskt synsätt Flera av projektets delmål har fått revideras under arbetets gång. Framförallt beror det på att projektledningen medvetet har utgått från deltagarnas behov. Därmed fanns en mental buffert för att delmålen sannolikt skulle behöva omformas när det aktiva samarbetet med föreningarna hade inletts. Se under stycket Deltagarnas påverkan på projektets tids- och aktivitetsplan. Däremot kan vi i efterhand se att de tre större målen, som fick illustrera det förväntade resultat vi hoppades kunna uppnå, till stor del har infriats. Projektet har utvecklat en arbetsmodell, vilken vi presenterar under rubriken Arbetsmodell för teknikhistorisk safari framtiden. Arbetsmodellen bygger på projektformuleringen men också på det processtyrda arbete som projektledningen har bedrivit tillsammans med referensgruppen/projektdeltagarna. 11

14 Projektet har också byggt upp en runda eller safari, vilket vi har valt att kalla den. Anläggningarna bidrar tillsammans till att skapa ett brett urval av branscher och processer. Flertalet av dem har tydliga kopplingar till naturligt givna förutsättningar i landskapet. Detta ska visas i såväl digitalt som tryckt material. Vi har dock medvetet valt att inte forcera informationen om safarirundan i detta skede. Istället har vi avvaktat de skylttexter som har tagits fram inom ramen för systerprojektet, Skyltprogram för Teknikhistorisk safari. På så vis kommer information kunna samnyttjas mellan de båda projekten. Bland annat kommer skylttexterna finnas nedladdningsbara som pdf och komplettera kartan över safarirundan. Arbetsmodellen har prövats på olika testpaneler, framförallt projektets egen referensgrupp (deltagarna från de olika föreningarna) men också på ett urval av turismsamordnare från de berörda kommunerna. Projektledning och projektgrupp Projektgruppen tillika projektledningen för Teknikhistorisk safari har bestått av Helene Stalin Åkesson, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne och Pia Sander, Skånes hembygdsförbund. Pia är kanslichef för hembygdsförbundet och Helene är byggnadsantikvarie med ansvar för industriarv och teknikhistoria. Regionmuseet har en tydlig profil inom detta område och lång erfarenhet av flera projekt inom industri och teknik. Skånes hembygdsförbund har likaså gedigen erfarenhet av anläggningar med industri- och teknikhistorisk verksamhet. Därtill har hembygdsförbundet genom sina medlemsföreningar ett aktivt nätverk. Ett projektsamarbete föll sig därför naturligt. I den större projektgruppen har från Regionmuseet också ingått Olof Hermelin, biträdande museichef/bitr landsantikvarie samt ekonomichef Lena Henningsson och museipedagog Helen Lilja. Från Skånes hembygdsförbund har ingått Maria Casagrande, ansvarig för samtidsdokumentation och digital gestaltning, och kulturpedagog Angelica Bondesson, kontorsassistent Gunnel Pernryd samt Sara Lind, vikarierande hembygdskonsulent. 12 Deltagare Projektets deltagare har haft en avgörande betydelse för arbetet. Det är med dem vi har samarbetat och det är hos dem som kunskapen om de specifika behoven i anläggningarna finns. Projektledningen har därför valt att se föreningarna som en enda stor referensgrupp. Hur aktiv var och en har varit har varierat, beroende på vad projektet har fokuserat på men också på vad föreningen/anläggningen har haft på sin egen agenda.

15 Deltagare och projektledning på resande seminarium till ett urval av anläggningarna inom Teknikhistorisk safari. Här besöktes Killebergs Kettingfabrik. Genomgående har referensgruppen bidragit med värdefull input till projektet. Det har dels handlat om att beskriva aktuella situationer i den enskilda föreningen eller anläggningen men också om positiva såväl som kritiska synpunkter på olika delar inom projektet. Tack vare att projektet har pågått en längre tid, har projektledningen kunnat bygga upp ett förtroende bland föreningarna. Förutsättningarna var goda, eftersom Skånes hembygdsförbund redan hade ett stort förtroendekapital. Det har vi byggt vidare på och lärt känna fler av medlemmarna. Den kontinuerliga dialogen har bidragit till att projektet har kunnat växa och utvecklas tillsammans med referensgrupp/deltagare och projektledning. Geografiskt område När projektidén började diskuteras kom nordöstra Skåne naturligt upp som projektets geografiska område. I nordöstra Skåne är utbudet av välbevarade äldre industrianläggningar förhållandevis stort. Utifrån kartor undersöktes rimligheten att samla ett antal anläggningar i en gemensam safari, utifrån en ambition att kunna erbjuda besökare både bredd i form av branscher men också vad gäller anläggningarnas art och hur de har utvecklats. 13

16 Urval av anläggningar Information om och erbjudande att delta i projektet gick ut till ett antal föreningar i det aktuella området. Gensvaret var överraskande positivt. Problemformuleringen intresserade många. De som valde att tacka ja var följande föreningar: o Västra Göinge hembygdsförening med Filfabriken i Hässleholm o Gärd härads hembygdsförening med Folkestorps bränneri o Sibbhults hembygdsförening med Färeverkens industrimuseum o Tjörnarps sockengille med Gunnarps tegelugn o Sten Karlsson med Göta Motorer utgör ett undantag då han inte representerar någon förening utan sitt eget företag. o Föreningen Iföverkens industrimuseum med Iförverkens industrimuseum o Ivetofta hembygdsförening med Brukshusen i Bromölla o Bjärnums fornminnesförening med Jonsarnas möbelfabrik o Loshults hembygdsförening med Killebergs Kettingsfabrik o Knislinge hembygdsförening med Knislinge industrimuseum o Örkeneds hembygdsförening med korgfabriken i Lönsboda o Göinge hembygdsförening med pappersbruk och krutproberarhus i Broby o Föreningen Plastens hus i Perstorp o Perstorps hembygdsförening med livet i Perstorp o Osby hembygdsförening med Strömsborgs ullspinneri o Tyringe byalag med Tyringe museum Filfabriken i Hässleholm Filfabriken i Hässleholm ägs av Hässleholms kommun men förvaltas av Västra Göinge hembygdsförening. Anläggningen, som uppfördes 1917 och var i drift fram till 1986, är hanterlig och full av körbara maskiner med remdrift. Tack vare hembygdsförenings engagemang visas anläggningen för publik vid flera tillfällen varje år. Filfabriken var en viktig nyckelfaktor för områdets mekaniska industri. Hembygdsföreningen har under senare år, i en mindre ekonomibyggnad bakom filfabriken, iordningställt en samlingslokal. Där visas bland annat film om filfabriken tagen under företagets sista verksamhetsår. Folkestorps bränneri Folkestorps bränneri är idag byggnadsminne. Processutrustningen är bevarad och Gärds häradshembygdsförening arbetar för att åter sätta maskinerna i körbart skick. Produktionen av brännvin går att belysa ur många perspektiv. Ett av dessa är kvinnornas roll i produktionen, päraplockerskorna svarade för leverans av råvaran till bränneriet. Anläggningen visas vid flera tillfällen varje år. Därtill har föreningen ett samarbete med en krögare från Åhus som anordnar så kallade päregillen i anläggningen. Visning kombineras då med mat och dryck. 14

17 Den tidigare arbetarbostaden i Sibbhult inrymmer Färeverkens industrimuseum. Museets pressglassamling från Färeverken omfattar såväl prydnadsföremål som bruksföremål. Mycket av det som senare kom att utgöras av plastprodukter gjordes tidigare av glas. Färeverkens industrimuseum Sibbhults hembygdsförening förfogar över museet som visar den breda produktion som fanns på Färeverken. I en av de tidigare arbetarbostäderna visas ett urval av företagets pressglas och i en intilliggande ekonomibyggnad kan besökaren se andra produkter, bland annat ventiler, som också tillverkades av företaget. I början av 1950-talet säljer familjen Färe företaget. Verksamheten köps av Scania och blir då, genom växellådstillverkning, del i den svenska bilproduktionen. När Scania 2006 flyttar produktionen till Södertälje, tar en ny era vid. Sibbhultsverken bildas och kopplingen till fordonsindustrin behålls i form av kugghjulstillverkning. Färeverken historia belyser hur en verksamhet förändras över tid genom påverkan av händelser i omvärlden, uppköp av andra företag, nya ägare, avknoppningar, nedläggning och nystart. Gunnarps tegelugn Tegelugnen i Gunnarp utgörs av en så kallad ringugn. Verksamheten utvecklades ur ett litet tegelbruk som i princip brände tegel till gårdsbehov. Den magnifika ringugnen uppfördes 1898 och var i drift fram till 1958, då den till stor del raserades i samband med en kraftig brand. Verksamheten lades då ner och ringugnen stod öde under många år. I början av 2000-talet bestämde Tjörnarps sockengille sig för att restaurera ugnen. Något de lyckades väl med. Råvaran, leran, togs upp i dagbrott en bit ifrån anläggningen. Även om dagbrotten idag är bevuxna med sly går det fortfarande av skönja den tidigare täkten. Ett besök på tegelbruket i Gunnarp kan därför erbjuda närkontakt med såväl råvarans ursprung och som med produktionslokalen. Idag är tegelugnen skyltad och föreningen visar miljön efter överenskommelse. Tack vare att ingångarna till ugnens kamrar är öppna, är miljön tillgänglig för besök året om. 15

18 Till vänster en av Göta Motorers motorer. Till höger detalj från lagret med bland annat propellrar i mässing. Göta Motorer Osby har haft båttillverkning sedan Då flyttades grunden till det som senare blev Göta Motorer dit ifrån Västervik. I Osby fanns järnväg, vilket öppnade för leveranser av såväl råmaterial som transport av färdiga produkter. Sedan 1964 finns verksamheten i lokaler på Hallarydsvägen. Fortfarande tillverkas och repareras båtmotorer, dock i liten skala. Göta Motorer är en av de sista tillverkarna av 2- taktsmotorer. Företaget ägs och drivs av Sten Karlsson, som vid sidan om produktionen också visar anläggningen publikt. Eftersom Göta Motorer är ett levande företag, får besökaren ta del av en obruten kedja av erfarenheter inom båtmotortillverkning. Iföverkens industrimuseum Iföverken i Bromölla har genom sin produktion, framförallt sanitetsporslin, blivit något av en nationalsymbol. Hur fyndigheter av kaolinlera på Ivön la grunden till en hel koncern visas i Iföverkens industrimuseum. Tack vare ideella insatser från medlemmar i föreningen, erbjuds guidade turer i utställningen. I en intilliggande ateljé svarar medlemmarna för produktion av miniatyrer av kännetecknande produkter. Dit är besökare också välkomna. 16

19 Museets entréhall fungerar även som galleri för tillfälliga konstutställningar, ofta med basen i keramiska material. Iföverkens produkter är på ett mycket konkret sätt kopplade till utvecklingen av det svenska välståndet, inte minst i form av leverantör till folkhemmets uppbyggnad. Särskilt viktigt är det att i sammanhanget lyfta fram vad som möjliggjorde en intensiv expansion, nämligen arbetskraftsinvandringen som var särskilt tydlig under talen. Brukshusen i Bromölla Den arbetsintensiva produktionen vid Iföverken innebar omfattande rekryteringar av arbetskraft. De anställda och deras familjer behövde tak över huvudet. Kunde de hitta någonstans att bo var det ofta mycket trångt och inte sällan hälsovådligt. Brukets dåvarande disponent reagerade på problemet och beslutade sig i början av 1900-talet för att uppföra goda arbetarbostäder, enskilda hus med väl tilltagna trädgårdar. Arbetskraften var helt avgörande för företagets framtid. Tack vare Ivetofta hembygdsförening har vi idag möjlighet att besöka två av brukshusen, i det ena kliver besökaren rakt in i ett arbetarhem från talen och i det andra har inredning från en äldre lanthandel fått flytta in. Brukshusen är betydelsefulla för den industrihistoriska safarin, då de visar på villkoren för de anställda och deras familjer. Jonsarnas Möbelfabrik Bjärnum utvecklades under 1890-talet till ett möbelcentrum. Där fanns tillgång till virke och när järnvägen öppnade kunde möbler på ett helt nytt sätt nå kunder över ett stort område. Med tiden byggdes en kunskapsbank upp bland möbelsnickare och ofta gick yrket i arv från far till son. Även Jonsarnas möbelfabrik men också flera andra möbelindustrier i Bjärnum visar på kopplingen till utbyggnaden av det svenska välfärdssamhället. Sittmöbler blev ortens signum. Den offentliga sektorn var en av de stora kunderna. Killebergs Kettingfabrik När Killebergs Kettingfabrik stängde för gott 2002, var Loshults hembygdsförening måna om att anläggningen skulle bevaras. Året därpå köpte föreningen hela anläggningen. Sedan dess arbetar medlemmarna med dess levandegörande. Varje år öppnar de porten och kör maskinerna och visar på de olika tillverkningsmomenten. Kättingar behövdes i jordbruket men även inom många andra branscher. När plasten under 1960-talet började inta en allt tydligare position inom många olika branscher, fick även tillverkningen av kätting känna av konkurrensen. Linor och rep av plast kunde göras både starka och slittåliga. Det blev till sist dödsstöten för kättingtillverkning i stor skala. Företagets historia kan på så vis knytas till hur nya material, i det här fallet plasten, tar över marknaden. 17

20 Nya korgar tar form i korgfabriken i Lönsboda. Knislinge industrimuseum Hembygdsföreningen i Knislinge förvaltar flera byggnader och samlingar, industrimuseet är en av dem. Där visas bland annat ortens tidigare skotillverkare Lejonsko. Idag syns och säljs skor från Lejonsko på nätet under begrepp som fina vintageskor. Knislinges industrimuseum saknade tyvärr ideella resurser för att gå med i projektet. De hade annars kunnat bidra med ett perspektiv som visar hur modeindustrin har förändrats över tid. Den svenska Tekoindustrins utslagning under framförallt 1970-talet liksom nedläggningen av den inhemska skotillverkningen, har återhämtat sig fast i en annan form. Idag handlar modeföretagens inhemska verksamhet snarare om design och varumärkesbyggande än om tillverkning. För att förstå bakgrunden har tidigare produktion och inte minst samlingar, som den på Knislinges industrimuseum, en viktig uppgift att fylla. Alltfler museer men även media lyfter idag fram mode ur ett historiskt perspektiv. Kan vi koppla historia, mode och industri finns också förutsättningar att locka en bredare målgrupp till ett industrimuseum. 18

21 Pappersbruket i Broby har varit nedlagt sedan länge. Processutrustningen är borta med undantag av traversen. Idag används delar av lokalerna för lagerhållning av helt andra produkter än papper. Korgfabriken i Lönsboda Nordöstra Skåne har flera likheter med Småland. Jorden är mager men tillgången till virke räcker och blir över. De verksamheter som startades i brist på bärkraftiga jordbruk var helt naturligt ofta baserade på trä i någon form. Korgfabriken i Lönsboda gjorde affär av att fläta träspån till korgar och askar. Korgfabrikens produktportfölj erbjöd en korg för varje tillfälle. Flitigt industrispionage och säkerligen en del avknoppningar ledde så småningom till att området profilerade sig inom just korgtillverkning. Hela takten flätade. Korgar exporterades men också yrkeskunskap i form av arbetskraftsutvandring. Korgfabriken i Lönsboda stänger dörren Då går det inte längre att hävda sig i gentemot de många förvaringsprodukterna av plast. Anläggningen lämnas att stå. I mitten av 1980-talet lyckas Örkeneds hembygdsförening köpa anläggningen. Efter en restaurering tar arbetet med att levandegöra anläggningen vid. Som bevis för att korgfabriken utgör en viktig del av del lokala men också regionala och nationella historien, beslutade Länsstyrelsen 2009 att byggnadsminnesförklara anläggningen. 19

22 Pappersbruk och andra lånade industrier I Broby visas det industrihistoriska arvet på ett lite annorlunda sätt. Göinge hembygdsförening har visserligen en smedja och ett krutproberarhus i sin ägo men i samband med visningar av mer traditionella industrier lånar föreningen anläggningar av det lokala näringslivet. Det nedlagda pappersbruket är ett exempel, där föreningen samarbetar med nuvarande ägare. Lokalerna öppnas och föreningen berättar. Denna verksamhet visar på hur industrihistoriska kulturmiljöer kan levandegöras utan att en hembygdsförening behöver ta ansvar för de fysiska anläggningarna. Plastens hus Perstorp är en ort men också ett starkt varumärke. Där görs ättika, plastprodukter och laminerat golv. Med ursprung ur ett skogsbruk började ägarfamiljen redan under 1880-talet undersöka förädlingsmöjligheterna av framförallt bokved. En strid ström av produkter presenterades; ättika, tjära, träkol och träsprit. Genom företagets historia löper en röd tråd bestående av en stark drivkraft att utveckla nya produkter och material kombinerat med en sparsamhet enligt devisen att allt, även biprodukter, kunde användas. Plastens hus visar konstmaterialets intåg i samhället men det förklarar också bakgrunden, där inte minst laboratorieverksamheten har en viktig roll för att industrins ska kunna utveckla material och produkter. Strömsborgs Ullspinneri Helgeåns vattendrag gav förutsättningar för etableringen av Strömsborgs Ullspinneri. Verksamheten var igång mellan 1827 och fram till mitten av talet. Till skillnad från safariprojektets andra industrier, var ullspinneriet framförallt kvinnornas arbetsplats. Osby hembygdsförening köpte anläggningen redan 1969, alldeles efter nedläggningen. Medlemmarna räddade byggnaden undan förfall men det dröjde länge innan det fanns energi och tid att ta hand om maskinparken. Först i början av 2000-talet påbörjar bröderna Arneberth ett omfattande arbetet med att göra varje maskin körbar. Tack vare deras kunskap och envishet kan hela produktionen idag levandegöras genom maskinerna. Ullspinneriet blev byggnadsminne Idag är ullspinneriet i ett besöksmål som utöver sin egen teknikhistoria också kan knytas till den renässans stickandet har fått de senaste åren, inte minst den alternativa rörelsen kallad Street Nitting eller Gatustickning. Tyringe museum I Tyringe har näringslivet sedan slutet av 1800-talet präglats av verktygstillverkning. Verksamheten knuten till industrimuseet visar dels på den obrutna historien men också på hur nya företag knoppats av och hur näringslivet med verktygstillverkning som bas ser ut idag. Tyringe museum är med i en av de temaresor, De 20

23 satte obygden på kartan, som Skånes hembygdsförbund arrangerar tillsammans med Sveriges Pensionärsförbund Skånedistriktet och Studieförbundet Vuxenskolan. Alla anläggningar går att belysa ur en särskild synvinkel. Det är naturligtvis spännande att upptäcka det unika men lika viktigt att peka på det som förenar industrierna inom Teknikhistorisk safari. Vi har försökt att ställa allmänna frågor för att lyfta exempel på det som är gemensamt. Inte minst har det handlat om genusperspektiv. Kvinnorna men även barnen stiger fram i form av säsongsanställda eller timvis avlönade för hemarbete som en del i legotillverkning. Kvinnorna återkommer när produktionen förfinades och då förförallt i tillverkningsmoment som kräver fingerfärdighet. Mångfaldsperspektivet har också varit aktuellt i flera av anläggningarna. Människor kom från andra länder för att bidra med styrka och yrkeskunnande. Projektets tidplan Projektets innehåll har delvis omformats och omväxlande vuxit fram i samarbete med deltagarna. Att deltagarna ges inflytande över stora delar av processen, har varit en medveten strategi från projektledningen. För att visa på vad som har utgått respektive tillkommit görs nedan en kort sammanfattning av ursprunglig tidplan för olika insatser och faktiskt utfall: Inledande fas Under den inledande fasen, vilken omfattar möte med föreningar, bildande av referensgrupp samt besök på anläggningarna, har projektet följt planen. Huvudfas Projektets huvudfas, vilken bland annat omfattar kunskapsinhämtning och fördjupat arbete med arbetsgrupper/föreningar samt kontakter med lokalt näringsliv, har även den följt planen. Pressen har bjudits in vid flera tillfällen. Sommaren 2010 gjordes i samverkan med tidningen Norra Skåne och deras sommarbilaga en publik inbjudan under rubriken Teknikhistorisk safari. Guidekurs liksom förslag till hur föreningarnas publika verksamhet kan utvecklas har ingått i huvudfasen. Arbetet med skyltar har legat i ett parallellt systerprojekt. Det arbetet påbörjades också under nämnda period. Däremot var det inte relevant att i denna fas kontakta grundskolor, gymnasier och andra utbildningsinstitutioner för att erbjuda guidade besök eller samarbeten. Den teknikhistoriska safarin behövde först få en fast form. 21

24 Anläggningarna inom Teknikhistorisk safari har en viktig roll som ögonöppnare. I Killebergs Kettingfabrik blir kättingens användningsområden men framförallt dess material och tillverkningsprocess begriplig. Råmaterial, halvfärdiga produkter samt varor klara för leverans behövs för förståelsen. Slutfas Under slutfasen av projektet fanns det till en början planer på att erbjuda någon form av fortbildning för lärare. Detta upplevdes inte relevant när vi nådde slutfasen. En sådan satsning kan istället bli aktuell längre fram, när den teknikhistoriska safarin som publik runda har satt sig. Underlag till folder och karta skulle tas fram, vilket har påbörjats. Dock har projektledningen valt att avvakta färdigställandet att skylttexter, bilder och utvecklandet av en gemensam symbol innan folder och kartmaterial layoutas. Det är viktigt att såväl det tryckta som det digitala informationsmaterialet får en överensstämmande grafisk form. Teknikhistorisk safari ska ha en stark igenkänningsfaktor. Med hänsyn till att vi fick möjlighet att koppla ett skyltprojekt till vår Teknikhistoriska safari och att det materialet redigeras under december 2011, efter att ha varit ute på remiss bland deltagarna i projektet, kommer även den slutgiltiga visningen för press och berörda kommuner att göras senare. Projektledningen ska efter årsskiftet bjuda in referensgruppen, för att tillsammans med dem göra en uppföljande utvärdering av projektet. Vad gäller den officiella invigningen av Teknikhistorisk safari, har vi haft den kalla årstiden i åtanke då vi har diskuterat. Våren 2012 har helt andra förutsättningar för att på ett positivt sätt sprida projektets resultat. Då kommer skyltarna att vara på plats och då går det att guida i ouppvärmda lokaler. 22

25 Rapporten som ingår i slutfasen ser vi inte bara som ett sätt att beskriva vad projektet har inneburit utan också som ett material vilket vi, såväl projektledning som deltagare men också andra grupper, kan arbeta vidare med. Deltagarnas påverkan på projektets tid- och aktivitetsplan Under arbetet med att planera in aktiviteter och datumsätta dessa har föreningarna bidragit med återkoppling. Det visade sig vid flera tillfällen hur projektledningens antaganden hamnade vid sidan om problemen/målen. Föreningarnas behov såg annorlunda ut. Tack vare att detta uppdagades i tidigt skede kunde planeringen anpassas till deltagarna. För projektet blev det en viktig lärdom som vi tog med oss i det fortsatta arbetet. Det satte också ribban, Teknikhistorisk safari fordrade högt i tak för att på allvar kunna utvecklas tillsammans med deltagarna. Förändringar inom deltagargruppen i projektet Ett par av föreningarna beslutade under pågående projekt att dra sig ur. Anledningarna till det har av vad som framkommit till projektledningen framförallt berott på tidsbrist. För Gärd härads hembygdsförening med Folkestorps bränneri har safariprojektet sammanfallit med aktiviteter som delvis har berört samma insatser och föreningen valde därför sitt eget mindre projekt. Dock kommer anläggningen fortsatt att ingå i nordöstra Skånes Teknikhistoriska safari. Tyringe byalag liksom Knislinge hembygdsförening valde kort efter att projektet startat att tacka nej till vidare medverkan. Motiveringen som båda lyfte fram var brist på tid att själva bidra. Projektledningen vill, trots att föreningarna hittills valt att inte medverka i safariprojektet, lämna en möjlighet att ansluta till safarirunda längre fram. Samarbetet ska kunna utvecklas och fler anläggningar därmed kunna bjudas in framgent. Aktiviteter under projektet Projektet Teknikhistorisk safari förutsätter ett aktivt deltagande från olika föreningar. För att väcka deltagarnas intresse var det viktigt för projektledningen att fundera över vad som är relevant, angeläget och inspirerande för föreningarna. Utifrån ambitionen att sporra deras engagemang och få dem att stanna i projektet gjordes en basplanering av aktiviteter, såsom kick-off, besök på respektive anläggning, workshops och guidekurs. Devisen har varit att förena nytta med nöje. Det ska kännas meningsfullt och vara roligt att arbeta ideellt! 23

26 Grinden in till Iföverkens industrimuseum lånar siluetten från en tidigare period i företagets historia, en tid då höga fabriksskorstenar liksom rök dominerade. Till höger syns en detalj av industrimuseets utställning om hur företagets sanitetsporslin har utvecklats över tid. Kick-off i Bjärnum Den första aktiviteten var en kick-off som anordnades på Bjärnums museum. Projektledningen presenterades projektet, dess syfte, mål och möjligheter. Stor vikt lades också vid nätverkande. Vi ville ge alla möjlighet att presentera sig själva och säga något om den förening de representerar. För att sätta in miljöerna i ett större perspektiv och visa på att industri- och teknikhistoriska anläggningar har en relevans nationellt och internationellt, hade vi anlitat Robert Willim, etnolog och författare till boken Industrial cool. Han berättade om sin forskning kring industriella miljöer i Europa och gav flera inspirerande exempel på hur äldre anläggningar kan levandegöras. Rundtur och intervjuer Utifrån ambitionen att nå och angå var besök på samtliga anläggningar en obligatorisk projektaktivitet. På plats ville vi dels få tid att prata med de aktiva föreningsmedlemmarna och dels kunna studera respektive anläggnings unika förutsättningar. Projektledningen la stor vikt vid att avsätta tid för att lyssna, förstå och se varje anläggnings och dess förenings unika förutsättningar. Vi ställde också flera frågor. Vad vill ni mer er anläggning? Vilka hinder och möjligheter ser ni? 24

27 Under besöken upplevde vi ibland att föreningarna ville förändra en del i den publika verksamheten men saknade verktyg för att göra det. Bland annat handlade det om att sprida ut arbetsinsatserna på flera och nya medlemmar. En del uttryckte det i form av att det är ju bara Måns och Maja som kan något om produktionen och maskinerna medan andra lyfte problemet att intressera yngre. Workshops på Hässleholms kulturhus ett möte kring värderingsgrunder För att följa upp men också bredda de samtal vi haft med föreningarnas i samband med besöken på deras anläggningar, anordnades i april 2010 en workshop på Hässleholms kulturhus. I form av gruppdiskussioner fick deltagarna arbeta utifrån ett frågebatteri, vilket bland annat omfattade följande: o Hur får vi fler aktiva? o Hur får vi fler som kan guida? o Vilka målgrupper vill vi nå? o Vilka kringarrangemang är möjliga/önskvärda? o Finns behov av fortbildning? Fler aktiva Rekrytering av nya medlemmar påverkas av hur verksamheten uppfattas. Genom att lyfta industri och teknik ur ett samhällsperspektiv kan en förenings kärnverksamhet kompletteras med delvis nya perspektiv. Kanske kan man utifrån behov av särskilda kompetenser också riktat efterfråga engagemang från personer med spetskunskap. Det är också viktigt att nå personer med en relation eller koppling till ett industriminne eller till något annat som föreningen förvaltar. Genom att tydligt formulera olika roller kan en förening visa på konkreta behov, vilket också kan locka nya medlemmar. Det upplevs ofta tryggt men också roligt att veta att det finns specifika uppgifter att ta tag i och ansvara för. Här är det även viktigt att erbjuda stöd vid överföring av kunskap inom föreningen. Handledning för att kunna växa in i ett nytt sammanhang och för att kunna ta ansvar. Att vända sig till nya grupper för att där marknadsföra föreningen och dess verksamhet lyftes fram som angeläget. Nya guider Ibland begränsar vi bilden av vilka som kan eller får guida. Om vi istället vänder på perspektivet och nyfiket ställer frågan: Vad händer om Maja guidar istället för Måns eller om de delar på uppgiften? Beroende på förkunskap och referensramar så kommer våra guidningar att se olika ut. Naturligtvis kan en förening använda sig av ett manus, som guiderna strikt arbetar efter, men det blir ofta tråkigt och känns sällan äkta. Förvisso finns det de som kan maskinerna på sina fem fingrar och som 25

28 själva har en bakgrund inom industri och teknik men det innebär inte att guidningen endast kan göras av dessa personer. Andra perspektiv kan vara väl så viktiga att lyfta fram. Människor som har yrkeserfarenhet från helt andra branscher eller yngre personer som ännu går i skolan kan se, fånga upp och exemplifiera andra delar av verksamheten. Detsamma gäller kvinnor som guidar i typiskt manligt dominerade industrier eller verksamheter och tvärtom. Även andra nationaliteter har mycket att bidra med. Det är oerhört viktigt att reflektera över vilka personer eller grupper som är tydliga respektive osynliga i berättelsen. I radiosammanhang pratas ibland om en side kick, det vill säga en person som tillsammans med den ordinarie radiojournalisten/programledaren kompletterar inslaget. Detta begrepp skulle kunna prövas som en modell när en medlem ska kliva in i guiderollen. Genom att dela på ansvaret kan guidningen både göras mer spännande samtidigt som två guider ökar möjligheten att ta hand om en större grupp. Det handlar inte om att ta bort den vanliga guidningen utan om att komplettera berättelsen! Det som guiden berättar bör naturligtvis ha en yttre ram eller ryggrad men utifrån den måste det stå guiden relativt fritt att forma sin berättelse. Om en förening kan få fler att guida kan således också guidningar med olika inriktning ta form, vilket också erbjuder besökaren bredd. Det är viktigt att poängtera att det inte finns en sann berättelse utan flera hur de ser ut beror på vilket perspektiv som är utgångspunkten. Målgrupper De som tidigare har jobbat i en viss fabrik kan antas vara intresserade av en visning. De kan också utgöra experter som kan bidra med ny kunskap om den tidigare produktionen. För att fånga en yngre publik nämndes elever som går teknikeller industrirelaterade utbildningar. I det aktuella safariområdet finns exempelvis Tekniska skolan i Hässleholm samt Textil & Design inom Glimåkra folkhögskola. Om vi breddar det geografiska upptagningsområdet finns inom Lunds universitet studenter som inriktar sig på industriarvet. Inom grundskolan görs också temasatsningar såsom Upptäck Skåne, där skolarna också gör studiebesök. Kringarrangemang Industri och förtäring är två arrangemang som ofta berikar varandra. Glasriket introducerade tidigt turistevenemang som hyttsill. På Folketstorps bränneri anordnas päragillen. Men det finns flera andra kombinationsmöjligheter. Plastens hus utgör ett av stoppen i ett lokalt midnattsrally. Gunnars tegelbruk är utgångspunkten för fladdermussafari. Teater och musik är ytterligare exempel som både kan använda sig av och berika ett industriminne. 26

29 För att lyckas med kringarrangemang fordras ett bra nätverk men också ett intresse från den aktuella föreningen. Det är viktigt att fånga upp behov som finns på orten eller i närområdet. Kanske handlar det om att svara på ett behov från näringslivet? Industrilokaler som inspirerande möteslokal. På flera platser används råa industrilokaler tillfälligt för bland annat konstutställningar men också julmarknader. Många av anläggningarna har lokaler som kittlar nyfikenheten. Att arrangera andra evenemang i dessa anläggningar kan vara ett sätt att locka nya besökare. Det är samtidigt viktigt att arrangemangen landar rätt och inte sker på bekostnad av anläggningens ursprung. Föreningen ska heller inte bli utnyttjad och dra det kortaste strået medan en annan organisation eller ett företag profiterar. Var tydliga i förväg! Gör en överenskommelse om pris för entré och guidning. Fortbildning Det finns behov av fortbildning, dels internt i föreningarna och dels hos externa aktörer, såsom kommunala tjänstemän och politiker. Internt lyftes bland annat behovet av brandskyddsutbildning fram. När det gäller de externa behoven, såg föreningarna ett behov av ett visa såväl tjänstemännen men också politikerna vad som tack vare ideella insatser finns och erbjuds i den egna kommunen. Publicitet kring projektet Tidningen Norra Skåne har vid flera tillfällen besökt olika aktiviteter inom safariprojektet. Bland annat gjordes en intervju med projektledningen i anslutning till den workshop som anordnades på Hässleholms kulturhus. Reportern följde även med till det efterföljande studiebesöket på Hässleholms filfabrik. Artikeln På safari genom teknisk historia publicerades 15 april Där anslöt också Sveriges Radio Kristianstad som dagen därpå sände ett inslag om safariprojektet och filfabriken. Störst uppmärksamhet fick projektet förmodligen i Norra Skånes särskilda sommarbilaga i juni 2010, vilken kom ut 10 juni. I fyra artiklar lyftes projektets syfte och de deltagande föreningarna liksom deras anläggningar fram. Där presenterades ett urval av safariprojektets anläggningar; Gunnarps tegelbruk, Killebergs Kettingfabrik och korgfabriken i Lönsboda. Även Knislinge industrimuseum lyftes fram med färgfoto. Övriga anläggningar fanns med i form av namn, kort beskrivning och kontaktuppgifter. Artiklarna var Het ugn blev rogivande besöksmål, En safari bland maskiner som tystnat, Teknikresa i en svunnen tid respektive Här finns många länkar till det förflutna. Framförallt kättingfabriken upplevde en ökad publiktillströmning efter att bilagan publicerats. Ett par veckor senare gjorde tidningen en uppföljning i samband med projektets resande seminarium. Artikeln Teknisk safari i kommunen publicerades 30 juni 2010 i tidningen Norra Skåne. 27

30 Deltagare och projektledning på guidad tur på Åminne Bruk. Till höger gemensam diskussion mellan projektet Teknikhistorisk safari och företrädare för Föreningen Åminne Bruksmuseum i samband med lunch på brukets gjutmodeller tidigare förvarades. Studieresa till Åminne Bruk i Småland För att utveckla en verksamhet är det viktigt att studera hur andra gör och inte se för många hinder i den egna verksamheten. Därför anordnades en studieresa för deltagarna till Åminne Bruk söder om Värnamo. Anläggningen är idag byggnadsminne och har såväl museum som skyltprogram, vilka berättar om den tidigare verksamheten med sjömalmsupptagning, masugn, gjuterihall och verkstad. I mitten på 1990-talet var anläggningen förfallen med björkar som växte i murverket. Tack vare privata initiativ samt återkommande stöd från Länsstyrelsen och Jönköpings läns museum, är Åminne Bruk idag ett uppskattat besöksmål. Naturligtvis uppskattas brukets för sin historia men också för de upplevelsevärden som finns i kulturmiljön. Den används som mötesplats, för konserter, högtider, julmarknader och våffelaftnar. Föreningen är aktiv och flera av aktiviteterna har direkt bäring på medlemmarna och deras familjer. Med hjälp av kreativ problemlösning förenas idag ett stort ansvar för kulturmiljön och dess levandegörande med publika engagemang. För att få ekonomin att gå runt och kunna ha en buffert då saker måste åtgärdas försöker föreningen att nyttja anläggningen året om. 28