Nyblivna mödrars upplevelser av stöd från förlossning/bb respektive familjecentral.

Transkript

1 Magisteruppsats Institutionen för hälso- och vårdvetenskap Nyblivna mödrars upplevelser av stöd från förlossning/bb respektive familjecentral. Författare: Amy Granqvist och Susanne Warnqvist Handledare: Marie Oscarsson Examinator: Lena Lendahls Termin: VT 2015 Ämne: Vårdvetenskap Nivå: Avancerad nivå Kurskod: 4VÅ06E

2 Sammanfattning Bakgrund: Barnmorskans och barnhälsovårds-sjuksköterskans professionella stöd är avgörande för moderns välbefinnande, i synnerhet efter att man införde tidig hemgång. Samarbetet på familjecentralen syftar till att förbättra barns villkor, upptäcka och tillgodose behovet av stöd hos de nyblivna mödrarna och deras familjer. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur nyblivna mödrar upplevde stödet från förlossning/barnbördshus (BB) respektive familjecentral i Kalmar läns landsting. Metod: Tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats som gjordes genom en enkätundersökning. Totalt ingick 91 nyblivna mödrar i studien. Chi-2- test gjordes för att analysera om det fanns några signifikanta skillnader i proportionerna mellan undersökningsgrupperna. Resultatet analyserades med hjälp av dataprogrammet SPSS. De öppna frågornas svar i enkäten offentliggjordes som citat då något av vikt uppmärksammades. Resultat: Resultatet visade att 92 % av mödrarna graderade stödet avseende barnet högst från barnhälsovården (BHV) jämfört med mödrahälsovården (MHV) och förlossning/bb. Stödet mödrarna upplevde avseende sig själva graderades högst från BHV, med 81 % jämfört med MHV och förlossning/bb. Mödrarnas upplevda stöd från BHV i samband med amning graderades högst med 84 % jämfört med MHV och förlossning/bb. Av de mödrar som hade högskole-/universitetsstudier bakom sig ammade 60.3 % i högre grad än de med lägre utbildningsnivå. Under de första 12 veckorna efter förlossning hade 23.1 % av mödrarna sökt någon form av akutsjukvård avseende sig själva eller barnet. Slutsats: Över hälften av mödrarna upplevde stödet från familjecentralen och förlossning/bb tillräckligt avseende barnet, sig själv och amningen. Vårdkedjan och den nyblivna moderns kontaktnät är avgörande för hennes välbefinnande och har betydelse för upplevelsen av stöd. Nyckelord: Familjecentral, barnmorska, stöd, vårdkedja, postpartumvård.

3 Abstract Background: The professional support by the midwife and pediatric nurse is determinant of the wellbeing of the mother, in particular after the introduction of early hospital release. The aim of the Family Center is to improve children s conditions through cooperation, also to discover and satisfy the need of support among the new mothers and their families. Objective: The aim of this study is to examine new mothers experience of support from Maternity Ward and the Family Center in the County Council of Kalmar. Method: The study was performed with a quantitative approach through a crosssectional study. Data were collected using a self-reported questionnaire, 91 mothers participated in the study. A Chi-2 test was used to analyze whether there were any significant differences in proportions between groups. The results were analyzed using the computer program SPSS. The replies of the open questions in the questionnaires were compiled and published as quotes when they noticed anything of importance. Results: The result showed that 92 % of the new mothers graded support relating to the baby, at almost maximum from child healthcare compared to antenatal care and postpartum care at maternity ward. The mothers' experience of support concerning themselves was rated highest regarding child healthcare, with 81 %, compared to antenatal care and postpartum care at maternity ward. The perceived support from child healthcare related to breastfeeding was estimated highest, reaching 84 % compared to antenatal care and postpartum care at maternity ward % of mothers with a university degree breastfed more than mothers with lower level of education. During the first 12 weeks after childbirth, 23.1 % of the mothers visited some kind of emergencycare regarding themselves or the baby. Conclusion: More than half of the mothers were satisfied with the support from Family Centers and postpartum care at Maternity Ward relating to the child, themselves and breastfeeding. The chain of care and the circle of contacts of the mother are determinant of her wellbeing and significant to the experience of support. Keywords: Family Center, midwives, support, healthcare chain, postpartum care. ii

4 Tack Författarna vill rikta sitt tack till alla som har deltagit i studien samt alla barnmorskor på familjecentralerna i Kalmar läns landsting, vilka hjälpte oss i samband med distributionen av enkäterna. Författarna hoppas med detta arbete ge professionerna på förlossning/bb och familjecentralen en reflektion utifrån mödrarnas upplevelser och ge inspiration i processen mellan moder och profession gentemot mödrahälsovårdens uppdrag. iii

5 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Mödrahälsovårdens mål Familjecentral i Sverige Familjecentral internationellt Stockholmsstudie om stöd och kontinuitet postpartum Barnmorskans roll Teoretisk referensram Föräldrastöd Amningsstöd Akutsjukvård vid bristande stöd Problemformulering Syfte Metod Urval Datainsamling Enkäten Dataanalys Etiska överväganden Resultat Bakgrundsfakta Upplevt stöd avseende barnet Upplevt stöd avseende modern själv Upplevt stöd i samband med amning Amning och dess samband Anledning till uppsökt akutsjukvård Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Konklusion Vidare forskning Referenser Bilaga 1 Informationsbrev... I Bilaga 2 Enkät... II iv

6 1 Inledning Vårdkedjan är ett begrepp som innefattar mödrahälsovård (MHV), antenatalvård, förlossning/bb, neonatalvård och barnhälsovård (BHV). Det är av stor vikt att ha en fungerande vårdkedja kring barnafödande och postpartumvård. För att kunna ge barnet och föräldrarna en god och säker vård samt en positiv upplevelse av vården (Ransjö- Arvidsson, Sjödin & Widström, 2008). Samarbetet på en familjecentral syftar till att förbättra barns villkor, upptäcka och tillgodose behovet av stöd hos de nyblivna mödrarna och deras familj. På familjecentralen bedrivs hälsofrämjande, förebyggande och stödjande verksamhet som är riktad till nyblivna mödrar och deras familjer (Socialstyrelsen, 2014). Ett mål för familjecentralen är att utöka familjers sociala nätverk. Ett större socialt nätverk kan vara en skyddsfaktor vid psykiska påfrestningar. Flera utvärderingar visar att besökare på familjecentralen får ett större socialt nätverk, men också att flera av dessa redan hade ett fungerande socialt liv (Socialstyrelsen, 2008). Författarna hoppas kunna få kunskap om hur mödrarna upplevt stödet från förlossning/bb respektive familjecentral de första sex till tolv veckorna postpartum. Genom detta är förhoppningen att kunna ge en beskrivning av vad som anses bristfälligt liksom tillfredsställande. 2 Bakgrund 2.1 Mödrahälsovårdens mål MHV utgör en stor del av folkhälsoarbetet i Sverige. Det nationella målet för folkhälsan är att skapa en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. För att MHV ska nå upp till detta mål, ska de erbjuda alla blivande föräldrar stöd i sitt föräldraskap och att blivande och nyblivna mödrar ska ingå i hälsoprogram. MHV ska uppmärksamma risk- och friskfaktorer och andra miljöförhållanden som kan påverka de blivande eller nyblivna mödrarna (Socialstyrelsen, 2014). 1

7 MHV:s mål är en god sexuell och reproduktiv hälsa för hela befolkningen (SFOG, 2008). MHV har även ansvar för att förbereda modern och hennes partner på förlossningen och stärka dem i att möta sitt nyfödda barn (Socialstyrelsen, 2014). För att säkerställa hög kvalitet och goda möjligheter för att uppfylla moderns behov finns nationella riktlinjer för mödravårdens innehåll och organisation, ett så kallat basprogram. Basprogrammet är utarbetat av Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi och Svenska Barnmorskeförbundet. Barnmorskan och läkaren utformar även efter moderns behov, ett individuellt vårdprogram där hänsyn tas till eventuella riskfaktorer och hennes totala situation (Santesson, 2009). 2.2 Familjecentral i Sverige Den första familjecentralen uppstod i Göteborg under 1970-talet. Modellen innebar ett samarbete mellan öppen förskola, socialsekreterare, MHV och BHV, dock fanns ingen samlokalisering av de fyra nämnda verksamheterna. Tanken var att socialtjänstens förebyggande arbete skulle frikopplas från socialkontoret på samma sätt som MHV och BHV är frikopplad från sjukvården. En annan modell utvecklades senare i Stockholm under början av 1990-talet. Stockholmsmodellen i Hagalund var den första samlokaliserade familjecentralen i Sverige som rymde de fyra verksamheterna och där samverkan syftade till att hjälpa de mest utsatta familjerna. I Sverige fanns år 2008, 131 familjecentraler (Socialstyrelsen 2008). År 2014 fanns cirka 200 familjecentraler i Sverige. För att det ska få kallas familjecentral av Socialstyrelsen ska det innehålla basverksamheterna; MHV, BHV, öppen förskola och socialtjänst (Socialstyrelsen, 2014). Det finns dock ingen fastslagen definition för vad en familjecentral är. Det finns inte heller någon nationell sammanställning eller något adressregister över familjecentralerna i Sverige. Familjecentralernas organisation skiljer sig lite åt och MHV, BHV, öppen förskola och socialtjänst kan därför vara förlagda under olika nämnder beroende på lokala förhållanden. De fyra basverksamheterna utgår dock från tre områden: hälsa, pedagogik och socialt arbete. Genom att MHV och BHV:s generella program till blivande föräldrar och småbarnsfamiljer når de allra flesta i respektive målgrupp har familjecentralen goda möjligheter att nå ut till alla barn och föräldrar (Socialstyrelsen, 2008). Enligt Socialstyrelsens kartläggning över familjecentralerna 2008 fanns det inget tydligt underlag för att kunna rapportera vilken effekt familjecentralen hade på föräldrarna och 2

8 barnen (Socialstyrelsen, 2014). Enligt Ainetdin (2010) som skrev barnhälsorapporten framkom det att föräldrarna uppskattade att verksamheterna fanns på ett och samma ställe, likaså var det lättare för verksamheterna att samarbeta och fånga upp sårbara familjer. 2.3 Familjecentral internationellt Grannländerna Norge och Finland inspirerades av Sverige och utvecklade liknande verksamheter i början av 2000-talet. Det finns inga forskningsstudier gjorda i Norden över hur familjecentraler påverkar barns och familjers sociala, emotionella eller kognitiva utveckling (Socialstyrelsen, 2008). Den verksamhet som familjecentralen har störst likheter med utanför Norden finns i Storbritannien, Children s Centre. Deras verksamhet omfattar barnomsorg, föräldrastöd, hälsokontroller, hälsoinformation samt rådgivning till arbetslösa föräldrar. Konceptet Children s Centre är utvecklat utifrån det nationella programmet Sure Start tillsammans med Head Start och Early Head som startade i USA. Verksamheterna i Storbritannien och USA riktar sig till fattiga familjer och syftet med verksamheterna är att minska fattigdomen och konsekvenserna som kan påverka barns hälsa. Det finns även familjecentraler i Frankrike och Grekland. Dessa familjecentraler skiljer sig från de svenska familjecentralerna genom att de saknar en närvarande hälsoverksamhet utan fungerar mer som ett socialt stödcenter för familjer. Både den nationella och internationella översikten visar att familjecentralens öppna och tillgängliga verksamhet uppskattas av föräldrar som besöker verksamheten (Socialstyrelsen, 2008). 2.4 Stockholmsstudie om stöd och kontinuitet postpartum En tvärsnittsstudie gjordes av Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander (2014) i studien tillfrågades 363 mödrar i Stockholm om det upplevda stödet från MHV varav några familjecentraler, förlossning/bb och BHV, under de första två veckorna efter förlossningen. Det framkom i resultatet att det fanns signifikanta skillnader i hur mödrarna upplevde stödet från MHV, förlossning/bb och BHV. Nästan 40 % av alla mödrarna i studien 3

9 upplevde otillräckligt stöd för sin psykiska och emotionella hälsa liksom bristande kontinuiteten i vårdkedjan. I allmänhet var stödet från BHV mest tillfredställande, medan stödet från MHV var det minst tillfredställande. Studien visade på skillnader i hur länge mödrarna hade stannat på sjukhuset, de som hade stannat tre dagar eller mer var lika nöjda med stödet från förlossning/bb som BHV. De familjer som hade ett barn som vårdats på neontalaavdelning var lika nöjda med stödet från förlossning/bb och BHV men mindre tillfredsställda med stödet från MHV. Mödrarna i studien hade sin första vårdkontakt med BHV-sjuksköterskan i genomsnitt sex dagar efter förlossningen. I de öppna frågorna hade totalt 138 mödrar i studien uttryckt ett behov av mer stöd och de hade gett förslag på vilken typ av stöd de hade önskat. Mödrarna önskade att det hade ägnats mer uppmärksamhet och givits mer stöd avseende deras egna behov, ingen brydde sig om mig eller frågade vad jag kände. Dessa mödrar önskade ytterligare tid att få prata om sina känslor efter förlossningen. Det fanns både behov av fysiskt och känslomässigt stöd Jag blev chockad när jag insåg att BHV-sjuksköterskan inte hade något intresse för mig, allt fokus på barnet (Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander, 2014). Mödrarna önskade att barnmorskorna och BHV-sjuksköterskorna hade varit mer omtänksamma och stödjande. De var dock nöjda med stödet angående barnet efter utskrivning; De vet hur man tar hand om barnet, men det tog en månad innan de frågade hur jag kände. Mödrarna upplevde bristande kontakt med BB-barnmorskan och BHV-sjuksköterskan på grund av tidsbrist. Mödrarna saknade även amningsstöd och hjälp vid amningskomplikationer. I de öppna frågorna framkom att mödrarna upplevde bristande kunskap hos barnmorskorna på MHV i samband med amning. Mödrarna önskade också att bli kontaktade av sina MHV-barnmorskor direkt efter förlossningen för ett tidigt uppföljningssamtal (Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander, 2014). 2.5 Barnmorskans roll MHV-barnmorskan möter modern före och efter barnets födelse. Barnmorskan planerar vården tillsammans med modern och erbjuder stöd och vid behov lotsar kvinnan till andra professioner inom MHV som till exempel läkare, psykolog eller kurator (Seimyr, 4

10 2009). Enligt basprogrammet tar en normal graviditet cirka sju timmar i anspråk av barnmorskans tid, exklusive föräldrastöd i grupp (SFOG, 2008). De nationella riktlinjerna för MHV är att stödja den naturliga processen av graviditet samt förebygga och hjälpa föräldrar med medicinska, psykologiska och sociala behov och förberedelser inför förlossningen och föräldraskapet. Att ge stöd i föräldraskapet ger en möjlighet att möta föräldrarnas behov av kunskap om både barns utveckling och behov. Likaså diskutera värderingar och normer om barnet, barnuppfostran, barnsäkerhet och trygghet (SOU, 1997). Den svenska studien av Waldenström, Rudman & Hildingsson (2006) pekar på familjens missnöje med sjukhustiden som följer efter förlossningen och att risken för missnöje var högre om mödrarna hade negativa känslomässiga aspekter av vårdtiden efter förlossningen. De fann också att mödrar som inte kände sig uppmuntrade av personalen eller fick den hjälp de önskade med amning alternativt personliga bekymmer, var missnöjda med BB-vården. Mödrarna var nöjda med den tid som var avsatt för deras barn på BHV men missnöjda med den tid som var avsatt för den nyblivna modern på MHV. Mödrarna önskade generellt mer hjälp och råd avseende sina personliga problem. De mödrar som upplevde bäst stöd i vården var de som var ensamstående eller hade en frånvarande partner. Hildingsson & Rådestad (2005) menar att MHV i Sverige alltid haft fokus på att främja hälsa och förebygga ohälsa hos blivande mödrar och deras ofödda barn. Mödrarna i deras studie var missnöjda med vården både ur medicinsk och känslomässig aspekt, de upplevde även en bristande kontinuitet av barnmorskan. En stor del av mödrarna i studien var missnöjda med att barnmorskan inte varit tillräckligt stödjande eller inte uppmärksammat deras partner. Det framkom i en Australiensisk studie av Brown, Small, Faber, Krastev & Davis (2002) att insatserna bör riktas på att förbättra stödet till nyblivna mödrar, eftersom stödet var det som mödrarna var mest missnöjda med. De menade att en grundsten i postnatal vård är att som MHV-barnmorska ha en uppmuntrande attityd och stödja mödrarna. 5

11 3 Teoretisk referensram Som teoretisk referensram valde författarna att använda begreppet stöd. Föräldrastöd, amningsstöd och akutsjukvård vid bristande stöd. 3.1 Föräldrastöd Med föräldrastöd menas: Ett brett utbud av insatser som föräldrar erbjuds ta del av och som syftar till att främja barns hälsa och psykosociala utveckling. Föräldrastödet ska bidra till en fördjupad kunskap om barns behov och rättigheter likaså bidra till kontakt och gemenskap och stärka föräldrar i deras föräldraroll. Denna definition har arbetats fram i samråd med företrädare för myndigheter, professionella och ideella organisationer med utgångspunkt i FN:s barnkonvention. I Sverige erbjuds föräldrar stöd individuellt och i grupp under graviditet och spädbarnstid inom mödra-, barnhälsovård, på öppna förskolor och vid familjecentraler (SOU, 2008:131). Det innebär en stor förändring i livet att bli förälder. När ett par får barn förändras relationen för alltid och det ställs nya krav på paret som föräldrar. Ett barn kan medföra ökad närhet och samhörighet men även orsaka påfrestningar i parrelationen (Ryding, 2008). Föräldraskapet är en naturlig existentiell utvecklingskris då många nyblivna föräldrar kan uppleva stress och behöva extra hjälp och stöd (Ransjö-Arvidsson, Sjödin & Widström, 2008). Det finns omfattande vetenskaplig grund för att stöd till föräldrar bidrar till att utveckla ett gott samspel mellan föräldrar och barn, gynnar en positiv utveckling hos barnen, stärker föräldrarna i sitt föräldraskap samt minskar psykisk ohälsa och andra hälsoproblem (SOU 2008:131). Målet med föräldrastöd inom MHV är att förbereda föräldrarna inför förlossningen och stärka dem i att möta sitt nyfödda barn. På MHV sker föräldrastöd fortlöpande via enskilda möten med föräldrarna, genom föräldragrupper och i samverkan med andra verksamheter på familjecentralen vilka är angelägna för familjen. Barnmorskan möter par med olika syn på graviditet, föräldraskap, barn och barnuppfostran och med olika kulturell bakgrund. Olika samlevnadsformer kan också påverka synen på föräldrarollen. Föräldrastöd handlar om att stödja föräldrarna och stärka deras kompetens och trygghet i föräldrarollen inför det väntade barnet (Socialstyrelsen, 2014). 6

12 3.2 Amningsstöd Vårdpersonal har stort inflytande och kan spela en avgörande roll med möjlighet att bygga upp en trygg grund för amningen. Personalens attityd till amning kan påverka amningens utfall och varaktighet. Amningen bör diskuteras redan tidigt i graviditeten med barnmorskan på MHV. Det har nämligen visat sig att mödrar som får en grundläggande kunskap om amning under graviditeten ammar längre och får färre bröstkomplikationer och amningsproblem. En del mödrar behöver extra stöd och vägledning. Det är av stor vikt att vårdpersonalen har ett pedagogiskt förhållningssätt och anpassar informationen efter moderns behov och eventuella tidigare amningserfarenheter. Likaså att vårdpersonalen tar hänsyn till moderns kulturella och psykosociala bakgrund samt socioekonomiska status vilket kan vara avgörande (Svensson, 2009). Det amningsfrämjande arbetet på förlossning/bb innebär att skapa lugn, förmedla trygghet och förespråka hud-mot-hud-kontakt. Fördelarna med detta är många och främjar amningen men även samspelet och anknytningen mellan moder och barn (Svensson, 2009). Barnmorskan ska främja och stödja amningen genom att skapa förutsättningar för en välfungerande amning samt ge föräldrarna stöd i sin roll som nyblivna föräldrar (Ransjö-Arvidsson, Sjödin & Widström, 2008). Att amma innebär samtidigt att värdera sig själv som mor. Förmågan att producera mjölk är i fokus och därför är det av stor vikt att vårdpersonalen betonar att amningen är så mycket mer än bara näring till barnet. Utan istället betona amning som en relation utan krav på prestation. Det är viktigt att stödja nyblivna mödrar så att alla, oavsett om de vill eller kan amma, får det stöd de behöver (Berg & Lundgren, 2010). 3.3 Akutsjukvård vid bristande stöd Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander (2014) nämner i sin studie att det endast finns ett fåtal studier gjorda över nyblivna mödrar som söker akutsjukvård. I Kanada och USA rapporteras det att andelen mödrar som söker akutsjukvård är mellan tre och fem procent. 7

13 Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander (2014) visade i sin svenska studie att 17 % av mödrarna som deltog i studien besökte akutmottagningen någon gång under de två första veckorna efter förlossningen. Anledningen till att mödrarna sökte akutsjukvård var på grund av barnet eller amningskomplikationer. Andra orsaker var psykisk ohälsa, bristande smärtlindring eller information om läkningsprocessen. De påpekade att mödrarna var missnöjda med stödet från den etablerade vårdkontakten eller inte visste var de skulle vända sig första tiden efter förlossningen och därför vände sig till akutmottagningen. För att undvika onödiga besök på akutmottagningen menade de att det behövs ett utökat amningsstöd. 4 Problemformulering Problemet som författarna ser är att de nyblivna mödrarna riskerar att känna sig övergivna i vårdkedjan utan att veta vart de ska vända sig. Författarna anser att det finns ett stort behov av mer forskning för att tydliggöra gapet som de nyblivna mödrarna kan uppleva i vårdkedjan, vilket riskerar att påverka amningsutfall och trygghet hos den nyblivna modern. Ett mål med studien är att kunna dra nytta av resultatet till förmån för modern och hennes familj för både en ökad trygghet och säkerhet. Genom att få kunskap om hur mödrarna upplevt stödet från förlossning/bb respektive familjecentral de första sex till tolv veckorna postpartum är strävan att kunna ge en beskrivning av vad som anses bristfälligt liksom tillfredsställande. Barnmorskorna och BHVsjuksköterskornas professionella stöd är avgörande, i synnerhet efter att tidig hemgång infördes. Ransjö-Arvidsson, Sjödin & Widström (2008) menar att en fungerande vårdkedja med god samverkan kring barnafödande och eftervård är avgörande för vårdens säkerhet. 5 Syfte Syftet med studien var att undersöka hur nyblivna mödrar upplevde stödet från förlossning/bb respektive familjecentral i Kalmar läns landsting. 8

14 6 Metod 6.1 Urval Den aktuella studien genomfördes i Kalmar läns landsting, där det föds omkring 1600 barn varje år. Tvärsnittsstudien har huvudsakligen en kvantitativ ansats där enkäter användes som informationskälla (bilaga 2). En tvärsnittsundersökning innebär att studera alla variabler vid ett och samma tillfälle (Forsberg & Wengström, 2013). Inklusionskriteriet var samtliga nyblivna mödrar som kom på efterkontroll till sin barnmorska på sin familjecentral sex till tolv veckor postpartum, mellan den 2:a februari och 1:a april Mödrarna skulle förstå svenska språket och kunna fylla i en enkät på svenska. 6.2 Datainsamling En presentation av studiens syfte och genomförande gjordes för barnmorskorna på familjecentralerna i Kalmar läns landsting under en gemensam arbetsplatsträff. Barnmorskorna informerades även och tilldelades en lathund med bland annat inklusionskriterier via e-post. Författarna märkte enkäterna med en kod för respektive familjecentral innan utskick för att lättare kunna spåra enkäten vid behov under dataanalysen. Författarna lämnade ut 200 enkäter till sammanlagt sju familjecentraler (Borgholm, Färjestaden, Kalmar centrum, Norrliden, Nybro, Smedby, Södermöre) i Kalmar. De nyblivna mödrarna informerades muntligt och skriftligt (bilaga 1) om studiens syfte och genomförande av sin barnmorska vid efterkontrollen. Mödrarna avgjorde själva om de besvarade enkäten eller lade den blank i kuvertet som förslöts. Kuvertet lades sedan i svarslådan som tömdes dagligen av barnmorskorna. Enkäten besvarades av 107 kvinnor varav 16 kvinnor lämnade enkäten tom och räknades därför till externt bortfall. Det innebar att 93 enkäter aldrig delades ut av barnmorskorna, dessa enkäter levererades separat till författarna. Ett visst externt och internt bortfall räknade författarna med. En del respondenter vill nämligen av olika skäl inte delta i undersökningar och vissa väljer att inte besvara vissa frågeställningar på grund av olika erfarenheter (Olsson & Sörensen, 2011). 9

15 6.3 Enkäten Enkäten i denna studie byggde på en etablerad enkät utformad av Barimani, Oxelmark & Hylander (2009) vilken utgjorde en del i en avhandling Bridging the gap in the chain of care for expectant and new mothers (Barimani, 2012). Författarna fick tillstånd att använda hela eller delar av enkäten. Därför gjordes aldrig någon pilotstudie eftersom enkäten var beprövad och ansågs därför ha en hög validitet och reabilitet. Under originalenkätens konstruktion gjordes en Cronbach s alphaberäkning. Cronbachs alpha innebär att ta reda på hur de enskilda frågorna överensstämmer (Forsberg & Wengström, 2013). Den aktuella studiens enkät innehöll totalt 28 frågor som berörde bakgrundsfakta samt hur kvinnan upplevde stödet från MHV, förlossning/bb och BHV de senaste cirka tolv veckorna. Enkäten tog ungefär 15 minuter att besvara. Mödrarna fick svara på frågor om det upplevda stödet via en femgradig skala som var graderad från helt otillräckligt till mer än tillräckligt. I studiens frågeformulär användes nio frågor om stöd som fick totala poängen med ett intervall av 9-45 poäng. Mödrarna som svarade på de öppna frågorna med fritextfält angående MHV, förlossning/bb och BHV fick chansen att ange om stödet varit otillräckligt och hur mödrarna hade önskat att stödet sett ut. Till exempel Om du upplevt att stödet varit otillräckligt efter barnets födelse fram till efterkontroll, hur önskar du att stödet hade sett ut istället? 6.4 Dataanalys Varje enkät fick en egen kod och datan matades in gemensamt av författarna i dataprogrammet SPSS, (Statistical Package for Social Sciences), som guide användes SPSS steg för steg (Wahlgren, 2005). Vid sammanställningen användes deskriptiv och analytisk statistik. En undersökning med deskriptivt syfte beskriver flera egenskaper hos en grupp människor vid ett visst tillfälle (Olsson & Sörensen, 2011). Under avsnitt 6.5 Amning och dess samband, omvandlade författarna variablerna till mindre grupper för att underlätta analysen. Upplevt stöd på MHV, förlossning/bb och 10

16 BHV summerades och omvandlades till otillräckligt med stöd 0 (9-28) och tillräckligt med stöd 1 (29-45). Hel och delvis amning omvandlades till ammande 1 och de icke ammande kvinnorna angavs med 2. Syftet med omvandlingen var att redovisa det upplevda stödet i förhållande till amning. Chi-2-tester genomfördes för att analysera om det fanns några signifikanta skillnader i proportioner mellan undersökningsgrupperna när variablerna mäts på en nominal- eller ordinalnivå. Testet erhåller ett testvärde som motsvarar sannolikheten, det vill säga ett visst p-värde (Forsberg & Wengström, 2013). Signifikansnivån sattes till p<0.05 i denna studie. De öppna frågornas svar från enkäterna valde författarna att sammanställa i ett dokument. Resultatet presenterades i tabeller med frekvens och procentsatser, n (%) samt text. Fördelning av data presenterades som medelvärde och standardavvikelse (SD). Svaren på de öppna frågorna var inte möjliga att kategorisera utan angavs som citat i de fall då de uppmärksammade något av vikt, utan att kvinnans identitet kunde avslöjas. 6.5 Etiska överväganden Etikkommittén Sydost lämnade rådgivande yttrande (Dnr. EPK ) där de konstaterade att undersökningen inte krävde prövning enligt etikprövningslagen. De menade att arbetet hade förberetts och planerats på lämpligt sätt ur etiskt perspektiv, eftersom inga personuppgifter dokumenterades och inte kunde spåras till respektive deltagare. Syftet och genomförandet av studien framgick tydligt i informationsbrevet. Likaså att det var en frivillig och anonym undersökning samt att den som medverkade hade rätt till att avbryta sitt deltagande genom att lämna in en blank enkät utan påtryckning. Den besvarade enkäten lades i ett kuvert som förslöts och förvarades inlåst på familjecentralen. Den besvarade enkäten kunde inte spåras eller kopplas till enskild individ. Kvinnan informerades om att deltagandet inte påverkade hennes eller familjens fortsatta vård. Datamaterialet förvarades så att enbart författarna och handledaren hade tillgång till det. Författarna hade inte någon relation till de mödrar som deltog. Muntligt 11

17 och skriftligt godkännande gavs av verksamhetschefen vid kvinnokliniken i Kalmar. Etikkommittén Sydost har godkänt ansökan diarienummer EPK Resultat 7.1 Bakgrundsfakta Resultatet bygger på 91 besvarade enkäter från Kalmar läns landsting, vilka delades ut på sju familjecentraler. Mödrarnas genomsnittsålder var 29.8 år (SD 4.8). Barnets medelålder var 9.7 veckor (SD 2.6) vid efterkontrollen. Barnen föddes i genomsnitt i graviditetsvecka 39.9 (SD 1.9). Mödrarna visade sig ha träffat i genomsnitt 1.6 barnmorskor (SD 0.8) under sin graviditet. De fyra mödrar som träffat flest barnmorskor under graviditeten hade träffat fyra barnmorskor. Mödrarna låg i genomsnitt 2.1 dagar (SD 0.9) på sjukhuset. Medelvärdet för antal dagar som förlöpte innan mödrarna blev kontaktade för första gången av BHV-sköterskan var 4.5 dagar (SD 3.7). Övrig bakgrundsfakta se tabell 1. Tabell 1 Bakgrundsfakta om mödrarna. N=91 n (%) Para Primipara 56 (61.5) Multipara 35 (38.5) Civilstånd Gifta/sammanboende 86 (94.5) Särbo 2 (2.2) Ensamstående 3 (3.3) Utbildning Högskola/universitet 49 (53.8) Gymnasium 39 (42.9) Grundskola 3 (3.3) Sysselsättning Heltidsarbetande/deltidsarbetande 78 (85.7) Hemarbetande 2 (2.2) Studerande 6 (6.6) Arbetslös 5 (5.5) Deltagit i föräldragrupp 59 (64.8) Har barnet vårdats på 13 (14.3) neonatalavdelning Svenska som modersmål 85 (93.4) Amning Ammar helt 66 (72.5) Ammar delvis 7 (7.7) Ammar ej 18 (19.8) 12

18 7.2 Upplevt stöd avseende barnet Medelvärdet för upplevelsen av stöd från; MHV 4.0 (SD 1.0), förlossning/bb 4.0 (SD 1.0), BHV 4.6 (SD 0.7). Se fördelningen i tabell 2. Tabell 2. Det upplevda stödet efter barnets födelse fram till efterkontrollen, avseende barnet. MHV Förlossning/BB BHV N=91 n (%) n (%) n (%) Helt otillräckligt 1 3 (3.3) 2 (2.2) 1 (1.1) 2 2 (2.2) 5 (5.5) 0 (0.0) 3 19 (20.9) 20 (22.0) 5 (5.5) 4 26 (28.6) 28 (30.8) 20 (22.0) Mer än tillräckligt 5 32 (35.2) 34 (37.4) 64 (70.3) Ej svarat 9 (9.9) 2 (2.2) 1 (1.1) Totalt 91 (100.0) 91 (100.0) 91 (100.0) Tabell 2 ovan visar hur nyblivna mödrar upplevde stödet under första tiden med barnet. Mödrarna upplevde överlag ett tillräckligt stöd från förlossning/bb respektive familjecentral. Däremot i den öppna frågan framkom det att mödrarna upplevde ett obefintligt stöd från barnmorskan på MHV eftersom mödrarna inte haft kontakt med sin barnmorska på MHV mellan födelse och efterkontroll. Personalen på förlossning/bb gav intryck av att vara stressade och gav mödrarna motstridiga råd. De nyblivna mödrarna kände att de fick mycket/mest hjälp och råd av sina egna mödrar, sambo, övrig familj och vänner. En annan trygghet som framkom var att kunna ringa 1177 för att få råd och stöd dygnet runt. Mycket olika råd. Vore bra om BB-personalen sa samma sak. (Primipara, 32 år). Hembesöket från BHV-sköterskan uppskattas. (Primipara, 34 år). 13

19 7.3 Upplevt stöd avseende modern själv Medelvärdet för upplevelsen av stöd från; MHV 3.8 (SD 1.1), förlossning/bb 3.7 (SD 1.1), BHV 4.3 (SD 0.8). Se fördelningen i tabell 3. Tabell 3. Det upplevda stödet efter barnets födelse fram till efterkontrollen, avseende dig själv. MHV Förlossning/BB BHV N=91 n (%) n (%) n (%) Helt otillräckligt 1 2 (2.2) 2 (2.2) 1 (1.1) 2 6 (6.6) 9 (9.9) 1 (1.1) 3 24 (26.4) 27 (29.7) 14 (15.4) 4 21 (23.1) 27 (29.7) 31 (34.1) Mer än tillräckligt 5 29 (31.9) 25 (27.5) 43 (47.3) Ej svarat 9 (9.9) 1 (1.1) 1 (1.1) Totalt 91 (100.0) 91 (100.0) 91 (100.0) Tabell 3 ovan visar att mer än hälften av mödrarna upplevde att de fått tillräckligt med stöd avseende sitt eget välmående, både från MHV, förlossning/bb och av sin BHVsjuksköterska. Under den öppna frågan om hur mödrarna upplevt stödet från förlossning/bb framkom det att enstaka mödrar hade känt otillräckligt med stöd från BB och hade önskat mer förståelse av personalen, medan många mödrar var mer än nöjda med stödet från BB. Bästa stödet upplevde mödrarna att de fick av sin BHV-sjuksköterska även när det gällde sig själva. Detta eftersom kontakten med barnmorskan oftast är obefintlig fram till efterkontroll. En kvinna uttryckte att det handlade om eget ansvar att tillgodose sig med stöd från omgivningen. Förlossning/BB: Mycket nöjd, hänger på eget ansvar, Hade jag velat ha mer stöd hade jag bett om det, det är så världen är uppbyggd idag, eget ansvar. Tycker det är okej för mig. (Multipara, 32 år). Mer förståelse för mina krämpor och orolighet över min kroppsförändring. (Multipara, 27 år). 14

20 Bemöttes på ett nonchalant sätt angående min smärta, första tiden kändes tuff. (Primipara, 24 år). Bäst stöd upplevde mödrarna att de fick av sin BHV-sjuksköterska. Eftersom man haft kontakt med henne om barnet. (Multipara, 23 år). Dock skiljde sig någon av mödrarna från mängden med upplevelsen av stödet från BHV sjuksköterskan: Jag hade velat att BHV-sjuksköterskan hade lyssnat och visat mer intresse för barnet och mig. (Primipara, 25 år). 7.4 Upplevt stöd i samband med amning Medelvärdet för upplevelsen av stöd från; MHV 3.8 (SD 1.0), förlossning/bb 3.9 (SD 1.1), BHV 4.3 (SD 0.8). Se fördelningen i tabell 4. Tabell 4. Det upplevda stödet efter barnets födelse fram till efterkontrollen, i samband med amning. MHV Förlossning/BB BHV N=91 n (%) n (%) n (%) Helt otillräckligt 1 1 (1.1) 3 (3.3) 1 (1.1) 2 5 (5.5) 3 (3.3) 1 (1.1) 3 26 (28.6) 25 (27.5) 8 (8.8) 4 22 (24.2) 22 (24.2) 36 (39.6) Mer än tillräckligt 5 25 (27.5) 33 (36.3) 41 (45.1) Ej svarat 12 (13.2) 5 (5.5) 4 (4.4) Totalt 91 (100.0) 91 (100.0) 91 (100.0) Tabell 4 ovan illustrerar att modern i störst utsträckning kände stöd av sin BHVsjuksköterska. Under den öppna frågan avseende amning framkom det att mödrarna hade önskat mer förberedande kurser om amning och andningsprofylax via barnmorskan på MHV. Mödrarna kände totalt sett brist på visat intresse. 15

21 Avseende MHV-barnmorskan uttryckte en av mödrarna att hon önskade Mer engagemang och förståelse, inte lika stressad barnmorska. (Primipara, 32 år) På BB: Sköterskans domedagspredikan över amningen, skapade ångest hos mig. När mjölken väl satte igång fungerade amningen jätte bra, så den avhyvlingen var obefogad. (Primipara, 24år). 7.5 Amning och dess samband En jämförelse gjordes mellan de som ammade helt eller delvis och de som inte ammade alls beträffande upplevelse av stöd från MHV, förlossning/bb och BHV. Inga skillnader sågs mellan grupperna. Bland de ammande kvinnorna var 85.9 % nöjda med stödet respektive 85.7 % bland de icke-ammande (p=0.983). Författarna gjorde en jämförelse mellan amning och utbildningsnivå. Skillnaderna som författarna fann var att de mödrar som hade studerat vid högskola och universitet ammade i högre grad (60.3 %) än de som hade lägre utbildningsnivå (37 %) (p<0.05). Eventuellt samband undersöktes mellan upplevt amningsstöd och utbildningsnivå. Av de mödrar med högskole-/universitetsutbildning som ammade helt eller delvis upplevde 87.8 % tillräckligt amningsstöd. Av de mödrar som hade lägre utbildningsnivå upplevde 82.4 % att de fick tillräckligt amningsstöd, det vill säga ingen signifikant skillnad (p=0.968). 7.6 Anledning till uppsökt akutsjukvård Det var 23.1 % av mödrarna som hade uppsökt någon form av akutsjukvård för sig själv eller sitt barn % hade sökt barnakut, 1.1 % gyn akut, 3.3 % övrig akut, 1.1 % BB, 3.3 % hälsocentral. Anledningen till att mödrarna sökte akutsjukvård var oftast med anledning av barnet, nämligen vid 15 tillfällen av totalt 21 angivna. Se fördelningen i tabell 5. 16

22 Tabell 5. Uppsökt akutsjukvård. N=91 n (%) Underlig huvudvärk hos modern 1 (1.1) Skrikande barn 2 (2.2) RS-virus hos barnet 4 (4.4) Endometrit 1 (1.1) Förkylning hos barnet 4 (4.4) Knöl i bröst hos barnet 1 (1.1) EP-anfall mamma 1 (1.1) Stora kräkningar hos barnet 1 (1.1) Feber hos barn 1 (1.1) Kefalhematom 1 (1.1) Mjölkstockning 1 (1.1) Inflammation i sectiosår 2 (2.2) Falltrauma barn 1 (1.1) Ej sökt akutsjukvård 70 (76.9) Totalt 91 (100.0) En jämförelse gjordes och författarna fann inga skillnader mellan de kvinnor som sökt akutsjukvård och de som ej sökt akutsjukvård beträffande upplevt stöd på MHV, förlossning/bb och BHV. Av de kvinnor som sökt akutsjukvård var 94.4 % nöjda med det stöd de fått samt 91.7 % av de som ej sökt akutsjukvård (p=0.698). 8 Diskussion 8.1 Metoddiskussion För att besvara studiens syfte som var att undersöka hur nyblivna mödrar upplevde stödet från förlossning/bb respektive familjecentral i Kalmar läns landsting, valdes huvudsakligen en kvantitativ ansats genom en tvärsnittsstudie. I Kalmar läns landsting föddes omkring 1600 barn under år Författarna gjorde en powerberäkning och konstaterade att två månader skulle vara rimligt för att få en svarsfrekvens på 200 enkäter. Totalt besvarades enkäten av 107 kvinnor varav 16 tomma enkäter inkom och räknades således till externt bortfall. Vid insamlingen av enkäterna från familjecentralerna fick författarna ta emot 93 enkäter som aldrig delades ut av barnmorskorna, en anledning kan ha varit tidsbrist. Författarna antar att studiens svarsfrekvens varit högre om enkäten varit ute under en längre tid och resultatet hade kanske sett annorlunda ut då. Enligt Ejlertsson (2014) minskas möjligheten till att generalisera studiens resultat vid ett stort enkätbortfall. 17

23 Författarna såg ett mönster vad gällde svaren på de öppna frågorna. Mödrarna antas ha feltolkat frågan eftersom de uttrycker sitt missnöje och behov av mer stöd istället för att beskriva hur de önskade att stödet sett ut. Nackdelen med en enkätstudie är att modern inte har någon möjlighet att ställa följdfrågor. Dessutom hamnar personer i bortfallsgruppen som har svårt att läsa och uttrycka sig i skrift (Ejlertsson, 2014). Orsaken till att 16 mödrar valde att lämna enkäten tom kan ha varit att mödrarna upplevde sig stressade då enkäten skulle besvaras i samband med besöket. Att motivera de potentiella mödrarna till att besvara enkäterna är det främsta sättet att öka svarsfrekvensen (Ejlertsson, 2014). Som påminnelse till barnmorskorna, vilka i sin tur delade ut enkäter, använde sig författarna av e-post, dels vid enkätstart men även under tidens gång samt innan enkäterna skulle samlas in, i försök att öka deltagandet. En svaghet med studien var att författarna inte kunde påverka deltagandet fullt ut då en del mödrar väljer att inte gå på sina efterkontroller. Författarna hade inte kunnat motivera mödrarna annorlunda för bättre svarsfrekvens. I den tidigare svenska studien gjord i Stockholm av Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander (2014), skickades informationsbrevet och enkäten hem till modern fem till sex veckor efter förlossning. Studien syftade till att undersöka hur stödet sett ut de två första veckorna efter förlossning. Detta skilde sig från aktuell studie vilken syftade till att undersöka det upplevda stödet de första tolv veckorna efter förlossning. Svarsfrekvensen var något högre i Stockholmsstudien, vilket kan bero på att deras enkät skickades ut närmare i tiden efter förlossningen. Barimani, Oxelmark & Hylanders (2009) pilottest av sin enkät gjordes i två steg. I första steget uppmanades fem kvinnor att fylla i frågeformuläret och ge kommentarer, dessutom tillfrågades två barnmorskor och två BHV-sjuksköterskor att läsa igenom samt kommentera. Efter detta reviderades enkäten. I andra steget uppmanades fem nya kvinnor att fylla i enkäten, därefter krävdes ingen ny revidering. Med tanke på en omfattande pilottest av originalenkäten bedömde författarna till aktuell studie att inte ytterligare behov fanns. Författarna till aktuell studie avstod ifrån att göra en innehållsanalys över de öppna frågornas svar på grund av ett betydligt mindre datamaterial jämfört med Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander (2014). I deras studie ingick 363 mödrar och i aktuell studie 91 mödrar. 18

24 Enkäten bestod av totalt 28 frågor som innehöll bakgrundsfakta, samt nio frågor som var graderade om hur kvinnan upplevde stödet från MHV, förlossning/bb och BHV de senaste tolv veckorna efter förlossning. Författarna upplevde fördelningen av frågor som rimligt. Efter att författarna tittat tillbaka på originalenkäten av Barimani, Oxelmark & Hylander (2009) saknas en viktig fråga som exkluderades av oklar anledning, angående typ av förlossning (normal förlossning, kejsarsnitt eller annat). Om frågan hade inkluderats hade analysen eventuellt sett annorlunda ut. En styrka med den aktuella studien var att författarna använde en etablerad enkät som använts i tidigare undersökning. Studiens trovärdighet blir större om författarna använder sig av en beprövad enkät (Polit & Beck, 2010). I samband med dataanalysen märktes den besvarade enkäten med en egen kod så att författarna lättare kunde identifiera och rätta till eventuella inmatnings fel, i samband med den manuella överföringen av data till SPSS vilket författarna såg som en stor fördel. 8.2 Resultatdiskussion Det som var utmärkande i resultatet var att mödrarna upplevde mer än tillräckligt stöd från BHV. I resultatet visade det sig att mer än hälften av mödrarna hade deltagit i föräldragrupp på MHV men hade önskat mer förberedande information om amning. I den öppna frågan svarade någon moder att barnmorskorna på förlossning/bb upplevdes stressade och att de hade bristande förståelse, dessutom kände någon moder ett behov av utökat amningsstöd. Dock visade det sig att mer än hälften av mödrarna var nöjda med stödet generellt sett från förlossning/bb. I Sverige har mödrarna normalt ingen kontakt med MHV-barnmorskan under de första veckorna efter förlossningen, trots rekommendationer om motsatsen (Stockholms läns landsting, 2005). Även WHO (1998) beskriver MHV som första länken i vårdkedjan och att tiden efter förlossning bör utgöras av kontinuitet, därför är kontakten mellan MHV och BHV avgörande. Vårdkedjans vårdkvalité postpartum är en investering i framtiden för mödrars och barns hälsa. Författarna tror att det finns möjligheter för familjecentralerna att utvecklas avseende samarbetet mellan MHV och BHV. 19

25 Resultatet av de öppna frågorna visade att mödrarnas kontakt med sin barnmorska var obefintlig fram till efterkontrollen. Författarna antar att MHV-barnmorskan skulle kunna ge ytterligare stöd till den nyblivna modern genom att ha ett tidigt uppföljningssamtal där modern ges utrymme att samtala om förlossningen och föräldraskapet utöver efterkontrollen och detta styrks av Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander (2014); Rudman & Waldenström (2007); SFOG (2008). Författarna spekulerar i om MHV-barnmorskans frånvaro efter förlossningen beror på tidsbrist och att barnmorskan fokuserar på stödet till kvinnan under graviditet, vilket styrks av Hildingsson & Rådestad (2005). MHV-barnmorskan är styrd av basprogrammet, vars upplägg syftar till att göra insatser för den gravida kvinnan vid lämplig tidpunkt, med tillägg av lokala riktlinjer (SFOG, 2008). Mer än hälften av mödrarna i studien hade deltagit i föräldragrupp på sin familjecentral. Detta tror författarna är en bidragande orsak till att stödet generellt sett upplevs som tillräckligt. Mödrar som tillhör en familjecentral erbjuds ofta att ingå i samma föräldragrupp på MHV som på BHV. Föräldragrupp ses som positivt ur den aspekten att den bidrar till ett utökat kontaktnät och gemenskap såväl mellan föräldrar som mellan föräldrar och personal (SFOG, 2008; SOU, 2008;131). Det framkom i den öppna frågeställningen att de nyblivna mödrarna upplevde att de hade mycket stöd av sina egna mödrar, sambo, övrig familj och vänner. Inte bara vårdpersonalen påverkar upplevelsen av stöd, utan kontaktnätet och samhället i stort bidrar till känslan av stöd. En trygghet för mödrarna som framkom i de öppna frågorna var att kunna ringa 1177 för att få råd och stöd dygnet runt. Berg & Premberg (2010) påtalar att stödet från partnern är särskilt viktigt men även från andra närstående, vänner, vårdpersonal och samhälle. Ett gott stöd underlättar moderskapet, detta styrks även av Ransjö-Arvidsson, Sjödin & Widström (2008). I resultatet visade det sig att hälften av mödrarna upplevde stödet från förlossning/bb tillräckligt. Dock framkom det i de öppna frågorna att några mödrar hade upplevt barnmorskorna som stressade och att de hade för lite förståelse för mödrarnas situation på BB. Mödrarnas uppfattning var att barnmorskorna kom med motstridiga råd under vårdtiden. Detta styrks av Forster, McLachlan, Rayner, Yelland, Gold & Rayner, (2008); Rudman & Waldenström (2007) som kom fram till att barnmorskorna verkade 20

26 vara omedvetna om vad deras kolleger redan sagt, eftersom de hade olika åsikter, vilket skapade en stor oro hos mödrarna. Författarna tror att den skiftande informationen kan bero på att BB-personalen saknar en gemensam amningsstrategi och verkar frångå WHO/UNICEF: S 10 steg till lyckad amning. Ett av stegen innebär nämligen att ha en skriven amningsstrategi som rutinmässigt delges all sjukvårdspersonal (Svensson, 2009). Palmér (2010) bekräftar att samordning och utbildning av MHV, förlossning/bb och BHV har stor betydelse. Detta för att mödrarna ska få likvärdigt stöd och slippa känslan av att få olika råd av personalen. I de öppna frågorna framkom det att en del mödrar önskade mer förberedande information om amning på MHV under graviditeten samt mer amningsstöd på förlossning/bb. Detta styrks av Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander (2014) som betonade att mödrarna ville ha mer amningsstöd från hela vårdkedjan samt att MHV-barnmorskan hade bristfällig kunskap om amning. Forster, McLachlan, Rayner, Yelland, Gold & Rayner (2008) beskrev i sin australiensiska studie att mödrarna hade förväntningar på eftervården och ansåg sig behöva professionellt stöd och amningsstöd i övergången till föräldraskapet. Likaså menade de att vårdpersonalens attityd har ett stort inflytande på amningsutfallet vilket styrks av Svensson (2009). Att få vistas på sjukhuset minst ett par dagar efter förlossning ansågs väldigt viktigt för att under professionell insyn lära känna sitt nya barn. De nyblivna mödrarna önskade att amningen skulle fungera fullt ut innan utskrivning (Forster, McLachlan, Rayner, Yelland, Gold & Rayner, 2008). Författarnas resultat visade att mödrarna stannade kvar på BB under 2.1 dagar, vilket är längre tid än Kalmar läns landstings (2014) rekommendation av hemgång inom 36 timmar, förutsatt att modern och barnet mår bra. Alla som går hem inom 48 timmar i Kalmar erbjuds ett återbesök till BB-mottagningen. SFOG (2008) beskriver att vårdtiden i samband med förlossning de senaste 30 åren blivit kortare. Tidig hemgång definierades då som utskrivning inom 72 timmar efter förlossningen, vilket idag ses som en normal vårdtid. Det finns dock en otydlighet i ansvarsfrågan kring eftervården. Oavsett tidpunkt för tidig hemgång ska det finnas rutiner efter förlossningen och en klart definierad ansvarsfördelning mellan MHV och BHV vad gäller eftervård. Socialstyrelsen (2001) menar att utvecklingen mot kortare vårdtider har accelererat, liksom tidig hemgång efter förlossning, detta har dock utvärderats för lite. Definitionen 21

27 för tidig hemgång varierar i de undersökningar som finns gjorda därför är det omöjligt att dra någon slutsats. SFOG (2008) menar att amningsstöd är centralt i eftervården och tidig kontakt med BHV har visat sig bidra till en fungerande amning. Resultatet visade att medelvärdet för antal dagar som förlöpte till BHV-kontakt efter hemkomst var 4.5 dagar vilket författarna tror kan ha varit en bidragande orsak till ett förhållandevis positivt amningsutfall. Enkäten delades ut i samband med efterkontroll upp till tolv veckor efter förlossning och 80.2 % ammade helt eller delvis vid den tidpunkten. Författarna gjorde en jämförelse med Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylanders (2014) resultat där 94 % ammade helt eller delvis två veckor efter förlossningen. Författarna spekulerar i om jämförelsen är relevant eftersom det kan vara som Palmér (2010) beskriver att många mödrar upplever amningen svårare än förväntat och slutar amma inom fem veckor. Författarna tror därför att en del mödrar kan ha upphört amma efter enkätundersökningen av Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylander (2014). Författarna fann att de mödrar som hade studerat vid högskola och universitet ammade i högre grad än de som hade lägre utbildningsnivå. Det ska dock inte glömmas att andelen mödrar med lägre utbildningsnivå i vår studie var enbart ett fåtal vilket kanske inte ger en rättvis bild. Palmér (2010) bekräftar dock att högutbildade som har högre socioekonomisk status ammar i större omfattning än andra. I jämförelsen som författarna gjorde sågs inga skillnader i hur mödrarna upplevde stödet oavsett om de ammade eller inte från MHV, förlossning/bb och BHV. Författarna förmodar att mödrarna troligtvis upplever att de har stöd av sin barnmorska trots avsaknad av regelbunden kontakt efter förlossningen fram till efterkontrollen. Resultatet visade att mödrarna upplevde stödet från BHV avseende barnet, sig själv och amningen mer tillfredställande än från MHV. Liknande resultat framkom i Barimani, Oxelmark, Johansson & Hylanders (2014) studie som visade på att stödet från MHV efter förlossning upplevdes i allmänhet minst tillfredsställande och det mest tillfredsställande stödet gav BHV. De betonade dock att mödrarna önskade mer stöd från BHV-sjuksköterskan och att en del mödrar upplevde att de glömdes bort. Liksom en moder i aktuell studie uttryckte i den öppna frågan, nämligen att hon upplevde otillräckligt stöd av sin BHV-sjuksköterska. Fagerskiöld, Timpka & Ek (2003) menade i 22