Hur skyddar och hjälper vi barnet?

Transkript

1 Hur skyddar och hjälper vi barnet? Handläggningsråd vid övergrepp mot barn Våren 2012 Jönköpings län Socialtjänst Barnsjukvård Barn- och ungdomspsykiatri Barnhälsovård Barntandvård Polis Åklagare i samverkan

2 Innehåll Förord... 5 Länsgruppen övergrepp mot barn Inledning Samråd Anmälan till Socialtjänsten Skola och förskolas roll Vad ska anmälas? Socialtjänstens åtgärder efter mottagen anmälan Polisanmälan Barnets behov av skydd Socialtjänstens utredning Läkarens utredning Anmodan om läkarundersökning Läkarundersökningens omfattning Akuta situationer Inläggning på sjukhus Barnpsykiatrins medverkan Medverka i samråd Erbjuda stöd i den akuta krisen Erbjuda mer långsiktig behandling vid behov Samverkan med vuxenpsykiatrin Polisens och åklagarens åtgärder Målsägandebiträde Särskild företrädare för barn Förhör med barn Andra förhör, undersökningar och tvångsåtgärder Sekretess Sekretess mot enskilda och mot andra myndigheter Sekretess i förhållande till vårdnadshavare Lagtexter Socialtjänstlagen Lagen om kriminalvård i anstalt Lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl Hälso- och sjukvårdslagen Polislagen Tandvårdslagen Skollagen Lagen om rättspsykiatrisk undersökning Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område Handläggningsråd 4

3 Förord I mitten av 1950-talet började barnmisshandel uppmärksammas som ett problem förbjöds skolagan och så sent som 1979 förbjöds aga i hemmet genom ett tillägg i Föräldrabalken (FB 6 kap.1 ): Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Sexuella övergrepp mot barn började uppmärksammas på allvar i Sverige i början av 1980-talet. Problemet uppfattades som nytt men hade beskrivits långt tidigare utan att få någon större uppmärksamhet. Den fråga rörande utsatta barn som stått i fokus de senaste tio åren är sexuella övergrepp mot barn medan barnmisshandel ägnats litet utrymme hos såväl myndigheter som massmedia. För att ge dessa barn det skydd de är i behov av, är det angeläget att kunskaper om alla typer av övergrepp mot barn ständigt hålls aktuella hos berörda myndigheter. Samverkansfrågan har en speciell betydelse i ärenden rörande barn som utsätts för övergrepp då det finns ett stort behov av samordning av inblandade myndigheters insatser, i syfte att uppnå en hög kvalitet i arbetet. Den vägledande principen för arbetet skall vara att på bästa sätt skydda och hjälpa barnen. Handläggningsråd 5

4 Länsgruppen övergrepp mot barn Länsgruppen Övergrepp mot barn med representanter från aktuella myndigheter bildades i november En av dess uppgifter har varit att revidera länets Handläggningsråd vid övergrepp mot barn. Denna skrift ersätter den tidigare från hösten I länsgruppen ingår: 1:e socialsekreterare Värnamo Solveig Benemark Socialsekreterare Jönköping Gun Torkelsson :e socialsekreterare Jönköping Lena Ahlin Sektionschef Socialtjänsten Vetlanda Monica Karlsson Gynekolog Ryhov Kirstine Irminger Gynekolog Ryhov Anke Zbikowski ST-läkare BUP Nässjö Adrienn Horvath Utbildningssamordnare Regionförbundet Solbritt Einarsson Barnläkare Ryhov Karin Malmgren Barnläkare Huskvarna Calle Nyholm Övertandläkare barn Jönköping Anna Nydell Helkimo Psykolog BUP Värnamo Eva Röder Psykolog BUP Jönköping Kerstin Sandström Kurator BUP Jönköping Anne Sterner Kammaråklagare Gunnar Brodin Förundersökningsledare Polisen Ulrika Gustavsson Handläggningsråden kan beställas hos FoU-ledare Sofia Lager Millton tfn , sofia.lager-millton@regionjonkoping.se och laddas ned på Handläggningsråd 6

5 1 Inledning Genom att Sverige skrivit under konventionen om barns rättigheter, barnkonventionen, har alla beslutsfattare på alla nivåer i samhället ett ansvar att tillämpa den. Arbetet med barn som utsätts för övergrepp i någon form ska genomsyras av konventionen. Artikel 3 (Barnets bästa) Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ,skall barnets bästa komma i främsta rummet. Artikel 9 Barnet skall inte skiljas från sina föräldrar mot deras vilja, utom i de fall då behöriga myndigheter finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa..alla berörda parter skall beredas möjligheter att delta i förfarandet och att lägga fram sina synpunkter. Ett barn som är skilt från den ena eller båda sina föräldrar har rätt till regelbunden och direkt kontakt med båda föräldrarna, om detta inte är emot barnets bästa. Artikel 12 Barnet har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till dess mognad och ålder. Barnet skall därför särskilt beredas möjlighet att höras. Artikel 19 (Skydd mot övergrepp) 1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ene förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård. Artikel 34 (Skydd mot sexuellt utnyttjande) Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidtaalla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och pornografiskt material Handläggningsråd 7

6 Grundprinciperna för myndigheters agerande är att skydda barnet från ytterligare övergrepp, påtryckningar samt bestraffning skona barnet från att känna myndigheters agerande som bestraffning värna om rättssäkerheten erbjuda barnet och dess familj vård och behandling för fysiska och psykiska skador En central fråga i arbetet med barn som utsätts för övergrepp är hur myndigheter utifrån sitt ansvar och med sina olika yrkeskompetenser i samverkan kan hjälpa dessa barn. Förutsättningen för en fungerande samverkan är bl.a. att vars och ens yrkesroller och ansvar är tydliga och att man hyser respekt för varandras kompetens. Vägledande principer ska alltid vara att berörda myndigheter genom samordning av sina insatser tillförsäkrar utsatta barn skydd och beaktar deras möjligheter till en gynnsam utveckling. I länet finns tre samrådsgrupper, geografiskt uppdelade, som har till uppgift att samverka kring insatserna för barn som utsätts för övergrepp. I grupperna ingår representanter för socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin, somatiska hälso- och sjukvården samt polismyndigheten och åklagarkammaren. (Bilaga 1-3) Samrådsgrupperna kan sammankallas med kort varsel. Enskilda representanter kan också kontaktas per telefon för informellt samråd. Denna skrift vänder sig till de myndigheter som har till uppgift att vidta åtgärder då barn utsätts för övergrepp. Syftet med skriften är att tydliggöra vars och ens ansvar och att underlätta samordningen av insatserna. 2 Samråd Socialtjänsten ska samordna, dvs. se till att samverkan med andra myndigheter kommer till stånd. Samrådsgruppen kan naturligtvis även sammankallas på initiativ av någon annan av gruppens medlemmar. Inför ställningstagandet om polisanmälan ska göras, kan samrådsgruppen sammankallas, men den kan också sammankallas som ett resultat av att en polisanmälan görs, för att få till stånd en effektiv samordning mellan polis/åklagare, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Man planlägger arbetet så att inblandade myndigheter vet vem som gör vad och i vilken ordning. I händelse av att socialtjänsten har bestämt sig för att göra en polisanmälan bör den medtas till samrådsgruppens sammanträde, för att få till stånd en skyndsam handläggning. Socialtjänstens utredning och stödjande kontakt kan och bör ske parallellt med polisutredningen. Frågor kring det misstänkta övergreppet bör dock undvikas. Det kan vara svårt att i förväg förutse alla händelser och problem som kan uppstå i samband med en utredning vid misstänkt övergrepp. Fortlöpande samråd mellan utredarna är väsentligt för att informera, hålla en klar handlingslinje, inte förlora tid m.m. Handläggningsråd 8

7 I allt samråd ska alltid barnets behov av skydd och stöd vara i centrum. Efter det att utredningar slutförts och beslut fattats är det angeläget att inblandade befattningshavare ger varandra feed-back. Detta för att tillvarata positiva och negativa erfarenheter av handläggningen och samarbetet. Det är också önskvärt att alla inblandade får kännedom om hur ärendet slutfördes. 3 Anmälan till Socialtjänsten 3.1 Skola och förskolas roll Det är vanligt att barn som utsatts för barnmisshandel eller sexuella övergrepp väljer att berätta om det i förskolan eller skolan, antingen till en pedagog eller till någon i elevhälsan, eller så har barnet berättat för en kompis som i sin tur söker upp en vuxen på skolan. Det är då viktigt att tänka på följande: Om ett barn börjar berätta, låt då honom/henne prata färdigt och avbryt inte i onödan. Lova aldrig barnet att hålla berättelsen hemlig för föräldrar eller andra vuxna. Lugna däremot barnet med att föräldrarna inte kommer att informeras utan att barnet vet om det, och att ansvar kommer att tas för barnets skydd och kontakten med familjen görs på bästa möjliga sätt. Dokumentera berättelsen och eventuella synliga skador noga. Dessa uppgifter kan bli viktiga i en ev. brottsutredning eller vid vittnesmål i en ev. rättegång. Gör anmälan om misstänkt barnmisshandel eller sexuella övergrepp till socialtjänsten utan dröjsmål, enligt anvisningarna nedan i stycket 3.2 Vad ska anmälas?. Försök om möjligt att avdela resurser så att samma person som fått barnets berättelse kan finnas till hands för barnet tills socialtjänsten kan ta över, och det känns tryggt för barnet. Ibland kan personal på förskola eller skola bli ombedd att ta med barnet till t ex ett polisförhör. Det kan endast göras ifall båda vårdnadshavarna, eller särskild företrädare om det utsetts, gett sitt samtycke till det. Fråga polisen om barnet har fått en särskild företrädare utsedd och be i så fall att få prata med denne. 3.2 Vad ska anmälas? Varje fall av misstänkt barnmisshandel eller sexuellt övergrepp ska anmälas till socialtjänsten - skyldigheten gäller för hälso- och sjukvården, barnomsorgen, skolan, polisen, fritidsförvaltningen m.fl. Se 14 kap.1 socialtjänstlagen (SoL) under avsnittet lagtexter. Anmälan görs till mottagningsfunktionen på respektive lokalkontor/kommun alternativt till chef eller annan person som har till uppgift att ta emot anmälningar. Handläggningsråd 9

8 Efter kontorstid kan anmälan göras till socialjouren via nödnummer 112. Om socialjouren inte går att nå eller kommunen inte har någon socialjour och situationen är akut, kontakta polisen, som kan förmedla anmälan till socialtjänsten. Anmälan rörande misstanke om övergrepp mot barn görs utan att underrätta familjen. Anmälningsskyldigheten innebär att även svårbedömda eller obestyrkta misstankar/ uppgifter ska anmälas. Det är därefter socialtjänstens ansvar att utreda dels vilken grund som kan finnas för misstanken/uppgiften dels vilka åtgärder som ska vidtas (samrådsgruppen, polisanmälan, insatser/åtgärder enligt SoL och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU). Möjlighet finns att ta en informell kontakt med socialtjänsten eller polismyndigheten, utan att röja personens identitet, för att få stöd att komma fram till om man bör göra anmälan eller ej. Tänk på att så snart personernas identitet är röjd kan socialtjänsten vara skyldig att inleda utredning respektive polis och åklagare att inleda förundersökning, beroende på uppgifternas art. 4 Socialtjänstens åtgärder efter mottagen anmälan Den person hos socialtjänsten som tar emot anmälan ska göra noggranna anteckningar om innehållet i anmälan. Det är viktigt att be anmälaren beskriva synliga skador på barnet. I de fall barnet inte läkarundersöks omedelbart kan sådana nedtecknade iakttagelser vara av stor vikt i polisutredningen och för bevisföring i kommande rättsprocess. Den person hos socialtjänsten som tagit emot anmälan, såvida denne inte är ansvarig arbetsledare, informerar närmast överordnad om anmälans innehåll. Därefter sker parallellt ställningstagande till inledande av utredning enligt 11 kap.1 SoL beträffande barnet och eventuellt även syskon ställningstagande till polisanmälan och/eller sammankallande av samrådsgruppen (se nedan) Huvudregeln när det gäller misstankar om övergrepp mot barn är att inte informera föräldrarna eller att påbörja utredning innan man talat med polis/åklagare, exempelvis vid ett samrådsmöte. Den första kontakten med familjen måste planeras väl. Det förekommer situationer där socialtjänsten lämpligtvis har en första kontakt med barnet och dess familj, efter samråd med polisen. Det kan gälla dels diffusa uppgifter som lämnats i flera led och som inte räcker som underlag för en polisanmälan Handläggningsråd 10

9 dels situationer där barnet bedöms vara i akut allvarlig fara och ett omedelbart omhändertagande bör övervägas. Handläggande socialsekreterare ska i ärenden rörande övergrepp mot barn i utredningens samtliga skeden samråda med närmaste arbetsledare. Om det anses nödvändigt att en läkarundersökning kommer till stånd utan dröjsmål och då en sådan krävs för ställningstagande till om polisanmälan bör göras, kan socialtjänsten innan samråd skett, begära att en läkarundersökning genomförs. Man behöver dock beakta att polisens och åklagarens frågor och synpunkter kan vara väsentliga inför läkarundersökningen. Inom ramen för en utredning, där vård enligt LVU övervägs, kan socialtjänsten besluta om en poliklinisk läkarundersökning av ett barn mot föräldrarnas vilja (32 första stycket LVU). Läkarundersökning utförs på länets barnmottagningar eller på barnkliniken Ryhov. Undersökningen kan i de flesta fall planeras dagtid. Begäran om läkarutlåtande ska vara skriftlig och innehålla en bakgrund och frågeställningar. I akuta lägen blir av naturliga skäl bakgrunden kortfattad. 4.1 Polisanmälan Huvudprincipen är att en misstanke om brott mot barn och unga skyndsamt bör polisanmälas om det är till barnets bästa. De viktigaste skälen till varför en polisanmälan bör göras är: 1. Barnets skydd, rättssäkerhet samt rätten till skadestånd 2. Rättsprocessen är viktig för den sociala utredningen 3. Prevention 4. Den misstänktes intresse Socialtjänsten har alltid att ta ansvar för beslut om att polisanmäla eller inte. I vissa fall kan socialtjänsten avstå från att göra polisanmälan. Detta gäller t.ex. om underlaget bedöms som så vagt eller så tunt att det inte är tillräckligt för att leda till beslut om förundersökning. Polisanmälan kan också underlåtas då synnerliga skäl föreligger, som ett resultat av en bedömning i det enskilda fallet. I bedömningen måste risken för fortsatt brott från den misstänkte förövarens sida vägas in. Ett synnerligt skäl att inte omedelbart polisanmäla kan vara när ungdomar i övre tonåren, som är starkt negativa till att medverka i en polisutredning, utsatts för övergrepp. Socialtjänsten bör skyndsamt inhämta underlag för polisanmälan och fatta ett snabbt beslut i frågan. Riskerna med att avvakta kan bl.a. vara att osäkerhet skapas runt utredningsförfarandet, att barnet utsätts för sådan press att han/hon tar tillbaka sin Handläggningsråd 11

10 berättelse eller inte upplever att berättelsen tas på allvar. Det finns också risk att familjen sluter sig när det första skedet av krisen lagt sig. Enligt Socialstyrelsen bör en polisanmälan göras skriftligt på blankett SoSB som är framtagen i samråd med Rikspolisstyrelsen (finns i SOSFS 2006:12 (S) Socialstyrelsens allmänna råd om handläggning och dokumentation av ärenden som rör barn och unga). I Socialstyrelsens skrift Barn och unga i socialtjänsten anges att frågan om vem som ska polisanmäla när ett barn misstänks för att ha blivit utsatt för brott inte är närmare reglerad. Om den misstänkte gärningsmannen är någon utanför familjen är det ofta naturligt att vårdnadshavaren gör en polisanmälan. Om vårdnadshavaren av olika skäl tvekar måste socialtjänsten ta ställning till att anmäla. Det finns inget som hindrar att både socialtjänsten och vårdnadshavaren eller någon annan gör polisanmälan. Om den misstänkte gärningsmannen är en familjemedlem eller nära bekant till familjen är det oftast lämpligare att socialtjänsten gör anmälan. Faktorer som lojalitetskonflikt, kris i familjen, rädsla för repressalier m.m. kan göra det svårt för vårdnadshavare att göra anmälan. Vem inom socialtjänsten som har rätt att besluta om polisanmälan framgår av respektive kommuns delegationsbestämmelser. Man behöver inte i anmälan ange brottsrubricering. Det som anmäls är en eller flera händelser som drabbat barnet/den unge. Om uppgifterna är alltför vaga eller händelsen är preskriberad inleds ingen förundersökning alternativt nedläggs förundersökningen efter en tids utredning och det blir således inget åtal. Det faktum att brott inte kan styrkas är dock inte detsamma som att brott inte har begåtts. Socialtjänstens utredningsansvar kring barnets behov av stöd kvarstår även om förundersökningen läggs ner. Socialtjänsten har dessutom ett ansvar för att följa upp barnets situation, såvida det inte är uppenbart obehövligt. Är det någon som omfattas av anmälningsplikten enligt 14 kap. 1 SoL eller någon närstående som gjort anmälan bör denne eller dessa personer uppmanas att vara fortsatt uppmärksamma och att anmäla på nytt om nya misstankar uppstår. I samband med att polisanmälan görs inleds alltid utredning. 4.2 Barnets behov av skydd Barnet ska garanteras skydd. Socialtjänsten bör överväga om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 LVU behöver göras. Den sociala utredningen som erfordras för ett beslut om omedelbart omhändertagande måste ibland grundas på knapphändiga uppgifter. Se Allmänna råd från Socialstyrelsen (SOSFS 1997:15) Handläggningsråd 12

11 Tillämpningen av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, sid. 41-ff. Beslut om omedelbart omhändertagande fattas av nämnden eller dess ordförande. Om länsrätten fastställer ett beslut om omedelbart omhändertagande, har socialnämnden fyra veckor på sig från den dag omhändertagandet verkställdes, att ansöka om vård enligt LVU hos länsrätten. Inom denna tid måste såväl medicinska, psykiatriska som sociala utredningar slutföras så att nämnden kan fatta beslut i ärendet och eventuellt ansöka om vård. Det är barnets ålder och behov av vård och skydd som är avgörande för valet av vårdform. Akut placering kan ske på HVB (Hem för Vård och Boende), i familjehem eller, efter överenskommelse, vid barnklinik eller barn- och ungdomspsykiatrisk klinik. Om en polisanmälan har gjorts är det självklart en fördel om förundersökningen kan läggas till nämndens övriga beslutsunderlag. Resultatet av en polisutredning får dock inte vara utslagsgivande för nämndens beslut. Barnets behov av skydd ska vara vägledande utifrån en helhetsbedömning. Så länge förundersökningen inte är slutförd är det åklagarens sak att besluta om vilka uppgifter eller handlingar som kan lämnas till socialtjänsten. Om barnet kan få ett fullgott skydd genom frivilliga åtgärder behöver inte LVU användas. Särskilt yngre barn behöver om möjligt få vara kvar i hemmet. Barnet ska inte berövas kontakten med sina närmaste stödpersoner, om inte detta är nödvändigt. Barnets upplevelse av bestraffning och ansvar för det inträffade kan i sådana fall förstärkas. Finns misstänkt förövare inom familjen får denne inte finnas i barnets närhet. Om det inte blir aktuellt med anhållande/häktning bör den misstänkte förövaren förmås att flytta från hemmet. Man får göra en bedömning om den misstänkte kan hålla en överenskommelse om t.ex. frivillig bortavaro från hemmet liksom av den huvudansvarige förälderns vilja och förmåga att skydda barnet. Andra personer i barnets omgivning får inte heller utsätta barnet för påtryckningar. Begränsning av umgängesrätten, som inte kan ske genom frivillig överenskommelse, förutsätter beslut om vård enligt LVU. 4.3 Socialtjänstens utredning Socialtjänstens ansvar gäller i förhållande till hela familjen. Förutom att skyndsamt inleda utredning beträffande barnet, och när det bedöms vara motiverat även eventuella syskon, har socialtjänsten ansvar för att barnet skyddas mot fortsatta övergrepp. Vidare ska barnet och dess familj erhålla stöd samt vid behov vård och behandling, såväl under utredningstiden som mer långsiktigt. Handläggningsråd 13

12 Om en polisanmälan gjorts, men åklagaren inte anser att det finns skäl att inleda förundersökning, kvarstår som tidigare nämnts utredningsskyldighet enligt 11 kap. 1 SoL. Om det under den fortsatta sociala utredningen framkommer nya uppgifter, som styrker ett misstänkt övergrepp, kan ny kontakt tas med åklagare. Den sociala utredningen ska vara en allsidig redogörelse för barnets situation och en bedömning av barnets behov i förhållande till föräldrarnas förmåga att tillgodose dessa. Som regel måste flera samtal hållas med barnet, modern, fadern, syskon och andra berörda. Samtalet bör initialt hållas med berörda personer var för sig, dvs. inga familjesamtal. De myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som omfattas av anmälningsskyldigheten i 14 kap. 1 SoL är också uppgiftsskyldiga till socialnämnden. Uppgiftsskyldighet föreligger även om man inte gjort anmälan. Om en uppgiftsskyldig har kännedom om att det pågår en barnavårdsutredning, är han skyldig att underrätta nämnden om han får kännedom om något som kan ha betydelse för utredningen. Den sociala utredningen ska bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Utredningen ska utmynna i en bedömning om barnet och familjen har behov av stödinsatser och hur dessa bör utformas. Skulle det finnas ett sådant behov, men familjen avböjer alla erbjudanden om stöd ska socialtjänsten överväga om det finns skäl att ansöka hos länsrätten om vård enligt LVU. Föräldrar och barn har var för sig rätt till ett offentligt biträde redan på ett tidigt stadium i utredningsprocessen, om utredningen kan komma att leda till förslag om vård enligt LVU. Den sociala utredningen ska kommuniceras med vårdnadshavaren och barnet om det har fyllt 15 år. 5 Läkarens utredning 5.1 Anmodan om läkarundersökning Läkarundersökning sker på skriftlig anmodan av polis, åklagare eller socialnämnd. Undersökande läkare ska delges erforderligt utredningsmaterial i ärendet. Den som begär undersökningen bör tala med undersökande läkare personligen. Undersökningen bör göras av erfaren gynekolog och erfaren barnläkare när det gäller sexuella övergrepp och annars av en eller två erfarna barnläkare. Vid behov görs tandläkarundersökning av specialist i barntandvård vid Odontologiska Institutionen i Jönköping. Rättsläkares medverkan bör alltid övervägas och dess råd inhämtas vid positiva Handläggningsråd 14

13 fynd. Rättsmedicinska kliniken i Linköping har jourberedskap men skriver endast intyg på direkt begäran av polis eller åklagare. Beslut finns att rättsintyg endast ska skrivas av specialutbildade läkare från 1 januari Barnet ska före undersökningen informeras om hur undersökningen går till och förberedas för den av undersökande läkare. Undersökningen ska vara en rättsmedicinsk undersökning. Läkaren arbetar på myndighetens uppdrag och den vanliga patient-/läkarrelationen föreligger inte. Undersökande läkare bör överväga om behandling ska överlåtas åt annan läkare. Den som begär undersökningen ska vid behov bistå med resa till läkaren. 5.2 Läkarundersökningens omfattning Undersökningen omfattar tecken på misshandel eller övergrepp och uteslutande av andra förklaringar till symtom och tecken. Säkrande av bevis och provtagning i indicerade fall är viktigt. Positiva fynd ska fotograferas, om möjligt av sjukhusfotograf. Undersökningen kan nästan alltid genomföras i vaket tillstånd om barnet är väl förberett och tillräcklig tid avsätts. Undersökningen ska präglas av respekt för barnets integritet och kunna vara barnet till hjälp i bearbetningen av traumat. Sexuella övergrepp ger sällan fysiska skador på barnet och ett normalt undersökningsfynd utesluter alls inte att ett övergrepp har ägt rum. 5.3 Akuta situationer En undersökning är aldrig mer akut av utredningstekniska skäl än att den kan planeras. Även när övergreppet skett nyss ska undersökande läkare kontaktas per telefon och åtgärder vidtas så att undersökningen kan äga rum i lugn och ro med förberett barn. Det är olämpligt att undersökande läkare samtidigt har primärjour. Telefonnummer till aktuella mottagningar finns på speciell lista. (Bilaga 4) 5.4 Inläggning på sjukhus Inläggning sker endast då medicinska skäl finns och alltid på barnklinik. Barnets behov av skydd ska tillgodoses av socialtjänsten. När barnet läggs in på sjukhus informerar ansvarig läkare socialtjänsten. Är barnet omhändertaget av socialnämnden ger socialtjänsten sjukhuset skriftliga anvisningar. Handläggningsråd 15

14 6 Barnpsykiatrins medverkan Barnpsykiatrins roll: Medverka i samråd Erbjuda stöd i den akuta krisen Erbjuda mer långsiktig behandling vid behov 6.1 Medverka i samråd Socialtjänsten kallar till samråd när de har ett ärende där det finns misstanke om att ett barn är utsatt för brott. Vid samråden har representant från Barn och Ungdomspsykiatrin ansvar för att utvecklingspsykologisk, familjedynamisk och barnpsykiatrisk kunskap lyfts fram i diskussionen av ärendet och i den fortsatta handläggningen av ärendet. Remiss från socialtjänsten till BUP kan rekommenderas vid behov. Vid behov kan behandlare närvara vid polisförhör, om ärendet ska blir/är aktuellt på BUP. Fördelen med detta är att man få en snar kontakt och en bra kunskap om händelsen. En annan stor fördel är att barnet inte behöver berätta händelsen om och om igen för olika personer. 6.2 Erbjuda stöd i den akuta krisen Det kan bli ytterligare en kris när ett övergrepp avslöjas och olika myndighetspersoner kliver in i deras liv. Det brukar benämnas avslöjandekrisen. Avslöjandekrisen kan se olika ut för barnet och föräldrarna. Barnet har två kriser att hantera traumat och avslöjandet det ursprungliga traumat återaktiveras eller förstärks i samband med avslöjandet. Målet med insatser i den akuta fasen är att förhindra utvecklingen av stressrelaterade psykiska störningar genom att förstärka motståndskraften mot dessa samt att öka förmågan till återhämtning. För barn är den egna familjen ofta den mest effektiva källan för att skydda sig mot traumatisering. Man rekommenderar idag att man ska vara försiktig med interventioner i den akuta fasen. De kan upplevas alltför påträngande. Krisstöd för barn efter trauma: Skapa struktur i deras tillvaro för att motverka kaos Behåll strukturen i vardagen så mycket som möjligt Ge föräldrarna information om barns reaktioner och behov Ge information om vart de kan vända sig för att få information och kunskap Motverka separation mellan barn och föräldrar Handläggningsråd 16

15 Uppmuntra barnet att delta i sina vanliga dagliga aktiviteter Skolans och Fritids personal bör vara informerade om vad som hänt Förklara för barnet vad som händer, ge barnet en öppen och ärlig information. Ge åldersadekvata förklaringar med enkla ord Ge barnet tid för att tanke- och känslomässigt hantera det inträffade och ge möjlighet till samtal och lek Ge föräldrarna stöd så att de kan fungera som medkännande och ansvarstagande vuxna 6.3 Erbjuda mer långsiktig behandling vid behov Behandling ska föregås av noggrann bedömning, med hjälp av frågeformulär och kliniska intervjuer. Den kliniska bilden av diagnosen PTSD (posttraumatisk stress symtom) är olika i olika åldrar. Om PTSD ska utvecklas eller inte beror på flera faktorer; ålder, tidigare trauman, typ av trauman, närheten till traumat, barnets förmågor samt omgivningens förmåga att stötta barnet så att trygghet och säkerhet kan återupprättas. Barn som under lång tid varit utsatta för upprepade trauman kan uppvisa en mer sammansatt symtombild med personlighetsförändringar som ibland benämns komplext PTSD. Val av behandling baseras på den kliniska bild barnet eller ungdomen uppvisar. Behandlingen kan alltså se olika ut för olika individer men också för samma individ i olika faser under uppväxten. När det gäller barn är det viktigt att behandlingen utgår från ett utvecklingsperspektiv. Sättet att kommunicera måste anpassas till barnets ålder och utvecklingsnivå. Unga förövare erbjuds också bedömning och behandling på BUP. 6.4 Samverkan med vuxenpsykiatrin Enskilda vuxna familjemedlemmar kan behöva individuell hjälp i form av kortare krisstöd eller längre psykoterapi. BUP-personalen kommer sannolikt att uppmärksamma detta och kan då försöka motivera den enskilde vuxne att acceptera en remiss till vuxenpsykiatrin. Även den misstänkte vuxne förövaren kan vara i behov av krisstöd och bearbetande samtal och bör då ha möjlighet att få sådan hjälp. Det är därvid viktigt att man i samråd med åklagare/polis förvissar sig om att samtalen inte riskerar att störa polisutredningen. Handläggningsråd 17

16 Den enskilda barnpsykiatriska kliniken/mottagningen bör bereda väg för dessa hjälpinsatser genom att informera vuxenpsykiatriska mottagningar och akutmottagningar om att remisser kan komma. [01] 7 Polisens och åklagarens åtgärder 7.1 Målsägandebiträde Barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp eller misshandel kan få hjälp och stöd av ett målsägandebiträde. Detta regleras i lag (1988:609) om målsägandebiträde. Målsägandebiträdet utses av domstolen på begäran av målsäganden eller när det annars finns anledning till det. Som regel är det åklagaren som i dessa mål begär målsägandebiträde för den unges räkning. Målsägandebiträde kan utses då förundersökningen har inletts. Målsägandebiträdet både stöder målsäganden och för dess skadeståndstalan i domstolen. 7.2 Särskild företrädare för barn Den som är under 18 år kan få biträde, hjälp och stöd av en s.k. särskild företrädare för barnet. Detta regleras genom lag (1999:997) om särskild företrädare för barn. Den särskilde företrädaren utses av allmän domstol (tingsrätten) efter framställan av åklagare. Syftet med ett förordnande av särskild företrädare är att denne i stället för barnets vårdnadshavare ska ta tillvara barnets rätt under en förundersökning och därpå följande rättegång. Särskild företrädare är främst avsedd att förordnas när vårdnadshavare kan misstänkas för brott mot barnet. Den särskilde företrädaren kan bl.a. medverka till att målsägandeförhör med barnet kommer till stånd under en förundersökning eller till att barnet blir föremål för erforderlig läkarundersökning. 7.3 Förhör med barn I förundersökningskungörelsen finns regler om förhör med barn. Om möjligt... endast en gång 17 : Förhör med någon som är under 18 år och som är misstänkt för brott, målsägande eller vittne, skall planeras och verkställas så att det inte uppkommer fara för att den som förhörs tar skada. Särskild varsamhet bör iakttas om förhöret rör sexuallivet. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks kring förhöret. Detta får inte göras mer ingående än omständigheterna kräver. Förhör får inte äga rum fler gånger än som är nödvändigt med hänsyn till utredningens art och barnets bästa. Deltagande av psykolog 19 : Är utsaga av barn av avgörande betydelse för utredningen bör, om det finnes vara av vikt med hänsyn till barnets ålder och utveckling samt brottets beskaffenhet, Handläggningsråd 18

17 någon som äger särskild sakkunskap i barn- eller förhörspsykologi biträda vid förhöret eller yttra sig angående värdet av barnets utsaga. Små barn och utvecklingsstörda bör förhöras med biträde av psykolog med lämplig utbildning. Vid ett första förhör kanske barnet lämnar mycket knapphändiga uppgifter, eller inga alls. Det kan i dessa fall bli svårt för åklagaren att ta ställning till eventuella tvångsåtgärder mot en misstänkt. Därför blir det ofta oundvikligt med flera förhör. Första förhöret bör endast undantagsvis hållas senare än två veckor efter att åklagaren har beslutat att inleda förundersökning eller att överta förundersökningsledarskapet från polisen. Barnet bör förhöras ensamt Endast förhörsledaren och barnet (och i förekommande fall tolken) bör vara närvarande i förhörsrummet. Åklagaren, målsägandebiträdet eller den särskilde företrädaren och i förekommande fall försvararen och/eller företrädare för socialtjänsten ska kunna följa förhöret i angränsande rum via monitor och medhörning. Vårdnadshavare för den som är under 15 år bör, om det kan ske utan men för utredningen, finnas tillgänglig omedelbart före och efter förhöret. Har övergreppet skett inom familjen kan det vara direkt olämpligt att någon anförvant är närvarande vid förhöret. Ju närmare relationen är mellan barnet och den misstänkte desto svårare och känsligare är det för barnet att berätta. Lojaliteten mot familjen, skuldkänslor och rädsla kan medföra att barnet får svårt eller inte vågar berätta. Video Regeln är att förhöret ska spelas in på video för att åklagaren ska kunna använda detta som bevisning i domstol om barnet är för litet att personligen närvara. Bandspelaren får inte stängas av under förhöret. Det är en rättssäkerhetsfråga för att domstolen ska veta att ingenting sagts vid sidan av förhöret. Åklagaren avgör om avsteg från reglerna kan göras. Var sker förhöret? Val av plats för förhöret får avgöras från fall till fall. Miljön bör vara så lugn och störningsfri som möjligt och barnet bör känna sig tryggt. Hemmet kan vara den tryggaste platsen, men där finns alltid störningsmoment. Förhöret hålls därför i regel på polisstation, där det finns för ändamålet lämpliga lokaler och utrustning. 7.4 Andra förhör, undersökningar och tvångsåtgärder Förhör med övriga familjemedlemmar Förhör med annan vårdnadshavare bör ske i nära anslutning till förhöret med barnet. Även övriga familjemedlemmar bör höras så snart som möjligt. Förhör med andra personer I vissa fall kan det i inledningsskedet av förundersökningen vara angeläget att höra Handläggningsråd 19

18 daghemspersonal, skolsköterska, skolkurator, lärare etc. Detta för att åklagaren ska få ett bredare underlag för sin bedömning av ärendets art. Polisiära tvångsåtgärder mot den misstänkte Åklagaren beslutar om de olika tvångsåtgärder som vidtas mot den misstänkte. Underrättelse till socialförvaltningen när misstänkt friges i samband med häktningsförhandling ska göras av polis eller åklagare. Husrannsakan och teknisk undersökning Vid en husrannsakan eftersöks föremål som har betydelse för utredningen och som kan åberopas som bevis. Kommer andra utredare i kontakt med sådant som kan utgöra bevis ska de genast underrätta utredningsmannen härom. Teknisk undersökning utförs av polisens tekniska rotel. 7.5 Sakkunnig I komplicerade ärenden kan förundersökningen behöva tillföras extern kunskap från områden som barnpsykologi, barnpsykiatri eller annan expertis. En sådan sakkunnig person bör av domstolen förordnas tidigt under förundersökningen efter framställan av åklagaren och i samråd med försvararen i förekommande fall. 8 Sekretess 8.1 Sekretess mot enskilda och mot andra myndigheter Av 8 kap. 1 offentlighets- och sekretesslagen (OSL) framgår att om sekretess gäller för en uppgift enligt denna lag får uppgiften inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i OSL eller i lag eller förordning som den hänvisar till. Sekretess gäller som regel inte gentemot den enskilde och den kan även helt eller delvis efterges av honom eller henne själv genom samtycke till att hemlig uppgift lämnas ut (12 kap. 1och 2 OSL). I samrådsgrupper kan man endast diskutera ärenden avidentifierade. Personernas identitet kan uppges för de handläggare som är berörda i respektive myndighet först då socialtjänsten beslutat att inleda en utredning och polisanmälan ska göras. Några lagrum som medger att sekretessbelagda uppgifter lämnas mellan myndigheter är viktiga att känna till i arbetet med barn som utsatts för övergrepp. Om det inte föreligger samtycke från enskild kan uppgifter lämnas ut enligt följande: I 14 kap. 1 SoL regleras anmälnings- och uppgiftsskyldighet för vissa myndigheter Handläggningsråd 20

19 och där anställda samt för dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Uppgiftsskyldigheten gäller även om man inte gjort anmälan. (Se lydelsen av 14 kap. 1 under avsnittet lagtexter) I 10 kap. 21 och 22 OSL samt 12 kap. 10 SoL, anmälan om brott. I dessa lagrum regleras anmälan till åklagarmyndighet och polismyndighet vid misstankar om vissa brott mot unga. 10 kap. 2 OSL, fullgörande av egen verksamhet. Sekretess får inte hindra myndighet att fullgöra sin uppgift. Socialtjänsten kan lämna ut uppgifter till både enskilda vårdgivare och andra myndigheter t.ex. barnhälsovården, skolan eller BUP för att få deras medverkan i en utredning som gäller ett enskilt barn. 25 kap. 12 OSL undantag för att hjälpa bland annat underåriga, personer med missbruk och gravida. Bestämmelsen innebär att sekretessen inom hälso- och sjukvården samt inom socialtjänsten inte hindrar att uppgifter om enskilda lämnas mellan myndigheter inom dessa områden om det behövs för att barn under 18 år ska få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Samråd kan alltså ske mellan handläggande tjänstemän från hälso- och sjukvård och socialtjänst för att kunna ge barnet rätt stöd. 8.2 Sekretess i förhållande till vårdnadshavare Huvudregel är att vårdnadshavaren ska ha insyn i sekretesskyddat material som gäller barnet, för att kunna fullgöra sina åligganden enligt föräldrabalken. Sekretesslagen medger ett par undantag från denna regel. Enligt 12 kap.3 OSL gäller sekretess för uppgift till skydd för en underårig även i förhållande till vårdnadshavaren om det kan antas att den underåriga lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavare eller om det annars anges i OSL. Denna bestämmelse ska användas när det finns anledning att befara att vårdnadshavaren kommer att missbruka en uppgift om den underårige, till allvarlig skada för denne. 9 Lagtexter 9.1 Socialtjänstlagen 5 kap. 11 Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Handläggningsråd 21

20 Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. 11 kap. 1 Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt. 11 kap. 2 Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen skall bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Den skall inte göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet. Utredning skall bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att förlänga utredningen för viss tid. Den som berörs av en sådan utredning skall underrättas om att en utredning inleds. 11 kap. 4 Socialnämnden är skyldig att slutföra en utredning enligt 2 och fatta beslut i ärendet även om barnet byter vistelsekommun. Detsamma gäller om en utredning inletts enligt 1 och ärendet avser vård av missbrukare. Den nya vistelsekommunen är skyldig att på begäran bistå med den utredning som socialnämnden kan behöva för att fatta beslut i ärendet. Första stycket gäller inte om den nya vistelsekommunen samtycker till att ta över utredningen av ärendet eller om ärendet annars flyttas över. 12 kap. 10 Av 10 kap. 2 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) framgår att socialnämnden utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Av 10 kap samma lag följer att sekretess även i vissa andra fall inte hindrar att uppgifter som angår misstanke om brott lämnas till en åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet. Detsamma gäller enligt 10 kap. 19 samma lag uppgifter som behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i den paragrafen. Anmälnings- och uppgiftsskyldighet 14 kap. 1 Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden. Handläggningsråd 22

21 Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och unga eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. För familjerådgivning gäller istället vad som sägs i tredje stycket. De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet. Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av skydd. Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 3 lagen (1993:335) om Barnombudsman. 9.2 Lagen om kriminalvård i anstalt 5 Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). 9.3 Lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. 27 Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). 9.4 Hälso- och sjukvårdslagen 2 b Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). 2 f Hälso- och sjukvården skall på socialnämndens initiativ, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Bestämmelser om vilka uppgifter som kan lämnas finns i sekretesslagen (1980:100) och i 2 kap lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Handläggningsråd 23

22 9.5 Polislagen 3 Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). 9.6 Tandvårdslagen 3 Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). 9.7 Skollagen 29 kap 13 Huvudmannen och den som är anställd inom förskola, skola och fritidshem ska på socialnämndens initiativ, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 14 och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). 9.8 Lagen om rättspsykiatrisk undersökning 14 a Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). 9.9 Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område 1 a Den som tillhör hälso- och sjukvårdens personal skall i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Bestämmelser om vilka uppgifter som kan lämnas finns i 2 kap denna lag och i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 2 Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). Handläggningsråd 24

23 Litteraturförslag Brewin, Chris Centerwall, Erik (red) Post traumatic stress Myth or Malady, ISBN Blicken. Rädda Barnen 1992, ISBN Cohen, Mannarina, Treating trauma and Traumatic Grief i Children and Deblinger Adolescents, ISBN Dyregrov, Adle Barn och trauma. Studentlitteratur 1997, svenska utgåvan ISBN Edward, S. Signs of safety. Turnell, A. Norton 1999, ISBN Fraenkel, Peter Scheinberg, Marcia Hindberg, Barbro Hindberg, Barbro Killén, Kari Kjellgren, Cecilia van der Kolk, Bessel Miogruppen Making Families Safe for Children: Handbook for a Family-Centered Approach to Intrafamilial Child Sexual Abuse. Ackerman Institute 1996 Barnmisshandel. Rädda Barnen 1997, ISBN När omsorgen sviktar. Rädda Barnen 1999, ISBN Svikna barn. Wahlström & Widstrand 1996, ISBN Att möta barn som utsatts för sexuella övergrepp En vägledning för familjehem. Socialstyrelsen, SoS-rapport 1995:18, ISBN X Traumatic stress, ISBN X (Gruppen mot Misshandel och Omsorgssvikt) Vid Karolinska sjukhuset/astrid Lindgrens Barnsjukhus: Vårdprogram vid barnmisshandel. Kan beställas via mio@ks.se Nyman, Anders Pojkmottagningen - sexuella övergrepp och behandling Svensson, Börje Rädda Barnen 1995, ISBN Handläggningsråd 25

24 Socialstyrelsen Expertrapporter 2000: Barns sexualitet och sexuella beteende. Artikelnummer Unga som begår sexbrott. En forskningsöversikt Artikelnummer En studie av arbetet i samrådsgrupper. Artikelnummer Behandling en översikt. Artikelnummer Ungdomar som förgriper sig sexuellt Artikelnummer Orsaker och risker. Artikelnummer Upptäckt och konsekvenser. Artikelnummer Neuropsykiatriska aspekter. Artikelnummer Socialstyrelsen Socialstyrelsen Socialstyrelsen SOU 2001:18 SOU 2001:72 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2006:5 (S) Barn och unga i socialtjänsten Utreda, planera och följa upp beslutade insatser, ISBN Webbplats Barn och misshandel En rapport om kroppslig bestraffning och annan misshandel i Sverige vid slutet av 1900-talet. Barnmisshandel Att förebygga och åtgärda. Stiftelsen Allmänna Sexuell exploatering av barn i Sverige Barnhuset Skriftserie 2005:2 Svedin, Carl Göran Barn som inte berättar. Back, Kristina Rädda Barnen 1996, ISBN Handläggningsråd 26

25 Svedin, Carl-Göran Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar. Back, Kristina Studentlitteratur 2002, ISBN Turnell, Andrew Susie, Essex Åklagarmyndigheten Working With Denied Child Abuse Open University press 2006, ISBN-10: (p) (hb), ISBN-13: (pb) (hb) Handläggning av ärenden rörande övergrepp mot barn (uppdaterad juli 2007) Handläggningsråd 27