KURSANTECKNINGAR PATIENTUTBILDNING. KURS: Prostatacancer

Transkript

1 KURSANTECKNINGAR PATIENTUTBILDNING KURS: Prostatacancer Publicerad i Jan 2005

2 Kursinformation Välkommen till en patientutbildning om prostatacancer. Denna kurs presenteras av AstraZeneca. Innan du börjar bör du ta några minuter på dig att läsa igenom informationen om kursen. Klicka på Skriv ut om du vill ha en utskrift av kursmaterialet. Det innehåller all text som ingår i kursen. Kontrollera att högtalarna är på och att volymen är lagom hög. När du är redo att sätta igång klickar du på Fortsätt. Kursöversikt: Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos äldre män i de flesta länder i västvärlden - ca 30 % av dessa män kommer att få diagnosen prostatacancer. Efter lungcancer är prostatacancer den vanligaste orsaken till dödsfall i cancer hos män i västvärlden. I den här kursen ska vi förklara vad prostatacancer är och hur sjukdomen utvecklas. Vi ska också redogöra för riskfaktorerna och hur prostatacancer för närvarande diagnostiseras och behandlas. 2

3 1. Prostatakörteln Prostatakörteln är en av de manliga könskörtlarna. Den producerar komponenter i sädesvätskan som bidrar till spermieproduktionen och spermiernas näringstillförsel. För att prostatakörteln ska hålla sig frisk och normal är den beroende av ett antal hormoner som reglerar dess tillväxt och funktion. Prostatakörteln är en av könskörtlarna i det manliga reproduktionssystemet. Alla andra delar, däribland testiklarna, pungen och penis, producerar, lagrar och transporterar sperma. Prostatakörteln sitter strax under urinblåsan, runt urinrörets övre del. Urinröret leder urinen från blåsan och sädesvätskan från könskörtlarna ut genom penis. Körtlar är specialiserade organ som frisätter ämnen (t.ex. hormoner) till en kanal eller ett rum inne i själva körteln eller också direkt till blodet. Vid ejakulationen frisätter prostatakörteln den mjölkiga, flytande delen av sädesvätskan till urinröret. Denna vätska bidrar till att nära och skydda spermierna under samlaget. Prostatakörteln är täckt av en fast kapsel. Inne i prostata finns det två områden eller zoner: en yttre och en inre zon. Det mesta av prostatavätskan produceras i den yttre zonen, som också är den zon där cancer oftast startar. För att prostatakörteln ska vara frisk måste dess celltillväxt regleras på rätt sätt. Regleringen styrs av hormoner som produceras av olika körtlar i kroppen. Peka med markören på de olika hormonproducerande organen om du vill se vilken funktion de har. 3

4 2. Vad är prostatacancer? Cancer är en okontrollerad celltillväxt till följd av ett fel i cellernas DNA. Detta leder så småningom till att det bildas en tumör, som kan sprida sig till andra delar av kroppen. Prostatacancer utvecklas huvudsakligen i den vävnad som producerar vätskedelen av sädesvätskan. Det är många faktorer som förmodas utlösa prostatacancer och bidra till att den växer och sprider sig. Människokroppen består av många enskilda enheter som kallas celler. Dessa celler bildar organen, som hjärtat, lungorna, njurarna och körtlarna, t.ex. prostata. Alla celler delar sig för att producera fler celler när kroppen behöver dem, exempelvis när man växer. Varje cell har DNA, som är en typ av genetiskt material som talar om för cellen vad den ska göra. Celldelningen styrs av DNA i cellens kärna. Ibland finns det en defekt, en mutation, i DNA. Denna mutation kan leda till att cellen fortsätter att dela sig. När detta händer växer cellerna okontrollerat och bildar en cellmassa, som kallas tumör. Det finns två typer av tumörer: godartade, som också kallas benigna, och elakartade, eller maligna. Benigna tumörer, som bara är en cellmassa som delar sig, är inte cancer. Maligna tumörer som invaderar omgivande vävnader och som kan sprida sig och skada andra organ, är cancertumörer. När maligna celler sprider sig, eller när nya tumörer bildas i andra delar av kroppen, kallas processen metastasering. Prostatacancer metastaserar bland annat till lymfkörtlar, urinblåsan och skelettet i ländryggraden. Metastaser kan också uppträda i skelettet i höfter, lår och överarmarna. Även om man inte har klart för sig exakt vad det är som framkallar prostatacancer, vet man att det är förändringar (mutationer) i cellernas DNA som gör att viktiga cellulära mekanismer förlorar kontrollen. Detta leder till malign tumörväxt i prostata, vilket i sin tur leder till cancer. Utöver dessa förändringar i cellernas DNA finns det andra faktorer som inverkar på prostatacancerns fortsatta tillväxt och utveckling, bland annat det manliga könshormonet testosteron, olika tillväxtfaktorer och andra förändringar som leder till hormonella störningar som i sin tur påverkar tillväxten av prostatacancercellerna. I prostatas yttre zon producerar cellerna den vätska som utgör den största delen av sädesvätskan. De flesta prostatacancrar uppstår i dessa celler. Resten uppstår i den inre zonen. När cancertumören växer, förändras cellernas karaktär och tumören blir farligare. Då kan den antingen invadera intilliggande vävnad eller genomgå en process som kallas metastasering. Vid metastasering bryter cancerceller sig loss från primärtumören och färdas med blodet och lymfan till andra delar av kroppen. En tumör som sprids genom metastasering sägs vara malign, eller elakartad, medan en tumör som inte sprider sig kallas benign eller godartad. Prostatacancer växer oftast långsamt. Vissa anhopningar av prostatacancerceller kan vara så små att de endast kan ses i mikroskop och är inte aktiva. Detta kallas latent prostatacancer. Denna typ brukar vanligtvis inte förvärras och ger sällan någon större effekt på mannens hälsa. Forskarna har identifierat den typ av celler som med största sannolikhet kommer att utvecklas till cancerceller i prostata. Dessa celler kallas PIN-celler. PIN står för prostatisk intraepitelial neoplasi. PIN-cellerna har ännu inte utvecklats till cancerceller men de delar sig aningen snabbare än normalt, och ger därmed en fingervisning om vad de kan tänkas bli. Patienter med PIN-celler utvecklar oftare prostatacancer än dem som inte har några PIN-celler. 4

5 3. Vem får prostatacancer? Man vet inte så mycket om varför vissa män drabbas av prostatacancer och andra inte, men man har identifierat vissa faktorer som ökar risken för att en person ska få sjukdomen. Till dessa riskfaktorer hör hög ålder, ras, ärftlighet och mängden manliga könshormoner i blodet. Dessutom kan kosten och miljöfaktorer spela en roll. Risken att drabbas av prostatacancer har samband med följande faktorer: ålder, ras, ärftlighet, hormoner, kost och miljö. Peka med markören på de olika faktorerna om du vill ha mer information. 5

6 4. Vilka är symtomen? Symtomen på prostatacancer varierar beroende på var tumören sitter och i vilken fas sjukdomen är. Symtomen kan vara förändrat urinflöde, svårigheter med sexuella aktiviteter eller smärtor i ländryggen på grund av att tumören har spridit sig till höftbenet och ländryggraden. I det här avsnittet beskriver vi dessa symtom. Majoriteten av cancerfallen utvecklas i prostatas yttre zon och ger inga symtom i de första utvecklingsstadierna. Cancer i den inre zonen, eller en tumör som växer sig stor och trycker mot urinröret, kan göra det svårt att tömma blåsan. Urinstrålen blir svagare och kan avbrytas ett antal gånger, dvs. den stannar upp, sätter igång, stannar upp, osv. När det inte finns några cancerceller utanför prostatakapseln sägs cancern vara lokaliserad. Patienter med mer framskriden prostatacancer har fler symtom än vad patienter med lokaliserad sjukdom har. I denna tabell jämförs symtomen på lokaliserad cancer med symtomen på lokalt framskriden sjukdom. Klicka på Fortsätt när du har läst klart. Utöver de symtom som lokaliserad sjukdom ger, utgörs huvudsymtomen vid metastaserande sjukdom av smärta i ryggraden på grund av att cancercellerna har spridit sig till höftbenet och ländryggraden. Cancer i lymfkörtlarna gör att lymfkörtlarna svullnar. Det är vanligen lymfkörtlarna närmast prostata, det vill säga de som sitter i höftområdet och ländryggen, som påverkas först. I mer framskridna stadier påverkas också lymfkörtlarna i andra delar av kroppen och patienten drabbas av trötthet och viktminskning, ibland också blödning från tarmen. Klicka på Fortsätt när du har läst klart. Om du har symtom på förstorad prostata, kan du testa dina egna symtom med hjälp av nedanstående formulär. Detta frågeformulär med poängsatta symtom hjälper dig att räkna ut hur svåra dina symtom är. Klicka på formuläret om du vill se hur det ser ut. Det går att skriva ut formuläret. Du kan besvara frågorna och få reda på din symtompoäng. Sedan kan du skriva ut ett exemplar och diskutera saken med din läkare. 6

7 5. Hur upptäcks prostatacancer? Även om prostatacancer vanligen växer långsamt, är det mycket viktigt att man hittar cancern i ett tidigt skede så att man kan förhindra att sjukdomen sprider sig. I det här avsnittet tar vi upp metoder som hjälper läkarna att hitta sjukdomen tidigt och bedöma hur omfattande den är. Vissa tumörer är tillräckligt stora för att läkaren ska kunna känna dem med en undersökningsmetod som kallas rektalpalpation. Detta är en enkel och säker metod som innebär att läkaren för in ett finger i patientens ändtarm och känner på prostatas form, storlek och läge. För att hitta en eventuell cancer måste man kombinera denna undersökning med andra metoder, som t. ex. PSA-test. PSA står för prostataspecifikt antigen, ett ämne som produceras av prostatakörteln. PSA finns i sädesvätska och normalt endast i låga halter i blodet hos män utan prostatasjukdom. Mycket höga PSA-halter i blodet, t.ex. 20 nanogram per milliliter, är en kraftfull indikation på prostatacancer men kan också bero på andra sjukdomar. Din läkare kan testa PSA-halten i ditt blod som del i screeningundersökningen. Ett PSA-test kan förutsäga utfallet av sjukdomen mer exakt om det kombineras med rektalpalpation. För att varje form av prostatasjukdom ska kunna uteslutas får PSA-halten vara under 3-4. PSAhalter på kan betyda att tumören har vuxit utanför prostatakapseln. PSA-halter över 40 kan betyda att cancern har spridit sig till skelettet eller har större potential att göra det än om PSAhalten är lägre. Dessa siffror är emellertid bara allmänna riktlinjer och förhöjt PSA kan ha andra orsaker, t.ex. en godartad prostataförstoring. Dessutom kan även män med normalt PSA ha prostatacancer. I en undersökningsmetod som kallas TRUS (förkortning av transrektal ultrasonografi), används en ultraljudsbild av prostata för att ställa diagnos och bestämma tumörens stadium. Denna undersökning hjälper också läkaren att avgöra om en tumör kan opereras bort. Radikal kirurgi rekommenderas normalt inte för tumörer som har vuxit utanför prostatakapseln. Kombinationen av TRUS, PSA-test och rektalpalpation är en mycket god metod för att upptäcka prostatacancer. En biopsi innebär att man tar en liten bit vävnad från prostatakörteln och tittar på den i mikroskop. De flesta biopsier av prostata görs under vägledning av TRUS. En ultraljudssond förs in i ändtarmen och placeras intill prostata. Med vägledning av ultraljudsbilden placeras en ihålig biopsinål i prostatavävnaden och med denna nål tas ett litet vävnadsprov från prostata. Efter undersökning av detta prov görs en skattning av tumörens aggressivitet. 7

8 6. Vilka stadier har prostatacancer? Efter den inledande undersökningen kommer läkaren att bestämma hur stor tumören är och hur långt den har spridit sig. Detta kallas gradering och stadieindelning. När läkaren vet vilket tumörstadium det handlar om är det lättare att förutsäga sjukdomsutfallet, eller prognosen, och avgöra den bästa behandlingsplanen för varje enskild patient. Ett sätt att beskriva en tumör är att gradera den enligt det så kallade Gleasons systemet. I detta system graderas tumörens malignitet som låg, medelhög eller hög, beroende på hur aggressiv tumören är. Malignitetsgraderingen hjälper läkaren att förutsäga om cancern kan komma att förvärras. Syftet med stadieindelningen är att bedöma sjukdomens omfattning vid tidpunkten för ditt första läkarbesök. Möjligheten att bota cancern är större om sjukdomen inte har spridit sig så mycket. Denna information behövs för att läkaren ska kunna planera rätt behandling och lättare kunna förutsäga utfallet, eller prognosen. Vissa av de metoder som används till att diagnostisera prostatacancer används också till gradering och stadieindelning, bland annat rektalpalpation, PSA-mätning och transrektal ultrasonografi (TRUS). När alla screening-, graderings- och stadieindelningsundersökningar har gjorts, sammanfattas resultatet. Det vanligaste systemet för stadieindelning är TNM-systemet (som står för Tumör, Nod (lymfkörtel), Metastaser). Detta system innebär att man identifierar cancerstadiet med en bokstav (eller en bokstav och en siffra) som beskriver följande: ursprungstumören(t), cancerns spridning till lymfkörtlarna(n), och antalet angripna ställen i kroppen, eller metastaser(m). Peka med markören på de olika bokstäverna om du vill se kategorierna i TNM-systemet. Klicka på Fortsätt när du har läst färdigt. Sammantaget ger dessa mätningar läkaren en uppfattning om sjukdomens svårighetsgrad, sannolik prognos och den bästa behandlingsmetoden. Läkaren kan också beställa andra undersökningar, som MR (magnetisk resonanstomografi), DT (datortomografi), PET (positronemissionstomografi), eller skelettskintigrafi, där man använder ett radioaktivt ämne för att upptäcka cancer som spridit sig till skelettet. Dessa undersökningar görs för att avgöra om patienten har en metastaserande cancer eller inte. 8

9 7. Vad händer om du har prostatacancer? Prostatacancer kan försämra livskvaliteten, antingen som en följd av själva sjukdomen eller på grund av biverkningar från behandlingen. Dessutom kan vissa komplikationer påverka viktiga organs funktion. Du behöver få fullständig information om dina alternativ och delta i de val som kan göras i alla stadier av behandlingen. Eftersom prostatan är beroende av manliga könshormoner, har den ett nära samband med den sexuella funktionen. Prostatacancer kan leda ofta till problem med den sexuella aktiviteten, som impotens eller erektil dysfunktion, oförmåga att ejakulera och minskad sexuell lust. Det är viktigt att tänka på dessa saker när man väljer behandlingsalternativ då vissa av behandlingarna på ett uttalat sätt kan försämra den sexuella förmågan och lusten. Peka på punkterna för att få mer information. Klicka på Fortsätt när du vill gå vidare. Komplikationer som kan uppstå vid framskriden prostatacancer omfattar skelettmetastaser, ryggradskompression och stopp i urinledarna. Prostatacancer har en tendens att sprida sig till skelettet, särskilt i ryggraden och höftbenen. Denna spridning är vanligen förenad med smärta men leder sällan till frakturer. Även benmärgen kan drabbas, vilket leder till anemi och rubbningar i blodets koagulation. Kompression av ryggraden är en allvarlig komplikation till metastaserande cancer och kan leda till förlamning i benen och underkroppen, vilket även kallas paraplegi eller dubbelsidig förlamning. Till symtomen hör plötslig ryggsmärta eller förvärring av befintlig ryggsmärta tillsammans med bensvaghet, förändring eller förlust av känseln och blåstömningsbesvär. Om du har några av dessa symtom ska du omedelbart uppsöka läkare. Kompression eller hopklämning av urinledarna på grund av att tumören har växt eller spridit sig till lymfkörtlar kan blockera urinflödet från njurarna och leda till njursvikt. Din läkare ger dig råd om hur du förhindrar detta. Läkaren kommer också att avgöra om du löper särskilt stor risk att drabbas av denna komplikation och kan i sådana fall ordinera hormonterapi, strålterapi eller urinavledning (stentning). Innan behandlingen sätts in är PSA-halten och malignitetsgraderingen de faktorer som är viktigast för att man ska kunna förutse utfallet av prostatacancer. Efter operation är tumörens stadium (T) och malignitetsgraderingen de viktigaste prediktorerna. Fråga din läkare hur dina specifika prognostiska faktorer kan påverka utfallet av din sjukdom Canceröverlevnaden beror i hög grad på hur tidigt cancern diagnostiseras. Här ser du femårsöverlevnaden i medeltal. Ju tidigare cancern upptäcks, desto större är naturligtvis chansen att bli botad. 9

10 8. Exspektans eller aktiv behandling Det finns två sätt att hantera behandlingen av cancer exspektans eller aktiv behandling. Exspektans innebär att man övervakar patienten noga men inte sätter in någon omedelbar åtgärd. Man väntar helt enkelt med behandlingen. Aktiv behandling innebär att man kontrollerar cancern och förhindrar att den sprider sig. Detta gör man med hjälp av en eller flera av fyra behandlingsmetoder operation, strålterapi, hormonterapi och kemoterapi. Exspektans och operation kommer att diskuteras i följande avsnitt. Om din läkare har ställt den definitiva diagnosen prostatacancer, kan han eller hon föreslå ett av följande alternativ: observant avvaktan eller aktiv kontroll, som bygger på olika angreppssätt. Exspektans, eller uppskjuten behandling, innebär att man inte vidtar någon omedelbar åtgärd för att behandla patienten. Patienten ges råd och observeras noga. Behandling sätts endast in om symtomen förvärras. Denna metod lämpar sig särskilt för äldre patienter med små, lokaliserade tumörer som har upptäckts i ett tidigt stadium och där spridningsrisken är liten. För dem som även har andra sjukdomar som kan komplicera behandlingen, innebär exspektans att man undviker biverkningar och komplikationer i samband med operation, strålterapi, kemoterapi och hormonbehandling, t.ex. impotens. Eftersom prostatacancer i många fall växer mycket långsamt är risken liten att cancern kommer att bli verkligt problematisk under patientens livstid. Genom att välja alternativet exspektans undviker man dessutom de kostnader som är förenade med de aktiva behandlingarna. Det finns fyra huvudbehandlingar mot prostatacancer: operation, strålterapi, hormonterapi och kemoterapi. Din läkare kan rekommendera en av dessa behandlingar eller en kombination av dem. Dessutom kan man mäta PSA, som även används som undersökningsmetod för män som ännu inte fått diagnosen prostatacancer. Hos män som har fått cancerdiagnosen mäter man PSAhalten regelbundet för att avgöra behandlingens effekt över tid och om cancern har återkommit eller inte. Radikal prostatektomi (operation) innebär att man opererar bort hela prostata, sädesblåsorna och viss angränsande vävnad. Eftersom radikal prostatektomi är en av de tekniskt svåraste operationerna, är den ett alternativ som erbjuds de patienter som anses ha mest nytta av behandlingen. Även om radikal prostatektomi är förenad med flera komplikationer, är den totala tioårsöverlevnaden efter denna operation god ( %). De laparoskopiska (titthålskirurgi) metoder som utvecklats på senare tid innebär att detta ingrepp kan klaras av snabbt och efter operationen behöver patienten i genomsnitt bara ligga kvar på sjukhuset i 3 dagar. Med tekniker som sparar nerver och sädesblåsor kan känsel och sexuell funktionsförmåga bevaras. Blåstömningsbesvären brukar på lång sikt vara minimala eller obefintliga. Om operation är ett av de alternativ som övervägs, är det viktigt att du och din läkare grundligt diskuterar ingreppet, dess fördelar och eventuella komplikationer. 10

11 9. Strålterapi och hormonterapi Strålterapi kan ges både i botande syfte och som lindrande behandling, så kallad palliativ behandling, mot smärtande metastaser. Strålterapi dödar cancerceller med högenergistrålning från antingen en maskin (extern behandling) eller från radioaktiva frön som implanteras i prostatakörteln. Hormonterapi innebär att man tömmer cancercellerna på det manliga könshormonet (testosteron), som är nödvändigt för att prostata ska växa, genom att undanröja testosteronkällan och blockera aktiviteten hos de små mängder testosteron som finns i kroppen. Om du har blivit föreslagen strålterapi finns det två alternativ: yttre behandling, där strålningen kommer från en extern strålkälla, och inre behandling, eller brakyterapi, där strålkällan förs in i prostata. Prata med din läkare om fördelar och nackdelar med respektive alternativ. Yttre strålbehandling används allmänt som behandling mot cancer som inte har spridit sig utanför prostata. Om du inte kan eller inte vill låta operera bort prostatakörteln och andra vävnader kan yttre strålbehandling vara rätt val för dig. Yttre strålbehandling ges dagligen under 7 8 veckor. Läkaren kommer först att göra en datortomografiundersökning som ger en mycket detaljerad tredimensionell bild av prostatakörteln och omkringliggande vävnader. Sedan använder läkaren denna tredimensionella bild till att ta fram en elektronstråle som är anpassad till formen på prostata och sädesblåsorna. Friska vävnader, t.ex. blåsan och ändtarmen, utsätts så lite som möjligt för strålningen och biverkningar i form av erektil dysfunktion och mag- och tarmrubbningar är förhållandevis få. Din läkare kan använda mycket högre stråldoser mot cancervävnad, vilket ger bättre resultat. Vid brakyterapi implanteras radioaktiva frön eller nålar i prostata och dessa sänder ut strålning direkt till det cancerangripna området. Frön och nålarna innehåller antingen radioaktiv jod, iridium eller palladium, beroende på hur aggressiv tumören är. Fröimplantaten kan finnas kvar i kroppen i flera år. Vanligtvis kombineras denna inre strålbehandling med yttre strålbehandling. Jämfört med enbart yttre strålbehandling innebär denna metod att du kan få mycket högre lokala stråldoser till tumören och eftersom det i första hand endast är cancerangripen vävnad som bestrålas är biverkningarna färre. Hormonterapi innebär att man behandlar prostatacancer genom att stoppa tillförseln av manliga hormoner (eller androgener), t.ex. testosteron, som stimulerar prostatatumören att växa. Hormonterapi kan användas antingen ensam (monoterapi) eller i kombination med strålterapi eller prostatektomi. Man kan stoppa tillförseln av manliga hormoner genom att operera bort testiklarna, som är huvudkällan till testosteron, eller med hjälp av läkemedel. Vid operation avlägsnar man testiklarna genom ett litet snitt i pungen. Denna operation kallas orkidektomi eller kirurgisk kastration. När den väl har utförts går den inte att ångra, utan effekterna är permanenta. Medicinsk kastration kan åstadkommas med luteiniserande hormonfrisättande hormonagonister (eller GnRHa), t.ex. goserelin, leuprorelin och buserelin. Dessa agonister fungerar på så sätt att de stänger av produktionen av manliga hormon i testiklarna genom att minska halterna av ett hormon som kallas luteiniserande hormon. Detta hormon produceras av hypofysen, en ärtstor körtel som sitter vid basen av hjärnan och som styr 11

12 frisättningen av andra hormoner som direkt eller indirekt påverkar de flesta kroppsfunktioner. Denna typ av kastration är inte permanent. Om behandlingen avbryts återupptas testosteronproduktionen igen. En mängd andra hormonläkemedel kan påverka testosteronets verkan och hindra det att stimulera prostatacellerna, bland annat följande: Kvinnliga könshormoner (eller östrogener) Antiandrogener, t.ex. bikalutamid och flutamid, som verkar genom att binda sig till proteiner (eller receptorer) på cancercellernas yta och förhindra testosteronets aktivitet. Din läkare kan förskriva hormonläkemedel som ett alternativ till kirurgisk kastration eller som tillägg till strålterapi eller prostatektomi för att bromsa sjukdomsförloppet. Läkaren kan också förskriva antingen enbart ett läkemedel av typen LHRHa, enbart en antiandrogen eller en kombination av dessa två hormoner, som ibland kallas maximal androgenblockad (MAB) eller kombinationsterapi. För att minska prostatas storlek kan man ibland ge hormonterapi före strålbehandling och prostatektomi. Detta kallas neoadjuvant hormonterapi. Hormonterapi kan också användas för att döda alla cancerceller som finns kvar efter prostatektomi eller strålterapi (så kallad adjuvant hormonterapi). I tabellen ser du fördelarna och de potentiella biverkningarna med hormonterapi. De flesta män som genomgår kastration, såväl kirurgisk som medicinsk, upplever en förlust av sexuell lust och drabbas ofta av värmevallningar. Många män som tar antiandrogener kommer att känna av att brösten ömmar och/eller blir större och andra kan få värmevallningar. Jämfört med kastration är det mindre troligt att antiandrogener är förenade med minskad sexuell lust. 12

13 10. Kemoterapi/andra alternativ Kemoterapi innebär att man använder läkemedel till att bekämpa cancer. Cancerformer som är resistenta mot hormonterapi behandlas med läkemedel eller läkemedelskombinationer som dödar cancercellerna direkt eller som bromsar deras tillväxt på olika sätt. Utöver de läkemedel som nu är godkända för prostatacancer kan din läkare också överväga andra alternativ och experimentella terapier. Dessa beskrivs nedan. Vissa former av cancer går inte att stoppa med hormonterapi. De kallas hormonoberoende, vilket betyder att de kan växa även efter det att alla hormoner har avlägsnats. Dessa cancertyper är mycket svåra att få bukt med och prognosen brukar vara dålig. Kemoterapeutiska läkemedel används för att fördröja symtomen på denna typ av cancer. Dessa läkemedel verkar genom att döda cancercellerna direkt, bromsa deras tillväxt eller blockera substanser som de behöver för att växa. Många läkemedel med olika verkningssätt kan kombineras för att döda fler cancerceller och minska risken för resistensutveckling mot ett visst läkemedel. Eftersom de läkemedel som används vid kemoterapi färdas med blodet runt hela kroppen kan de döda cancerceller som har spridit sig till områden som ligger långt från den ursprungliga tumören. I tabellen ser du några av de läkemedel och läkemedelskombinationer som din läkare kan förskriva för kemoterapi. Vid kryokirurgi dödar man cancerceller med hjälp av frystemperaturer ( 196 ºC), som erhålls med flytande kväve. Ett instrument, som kallas kryosond och som innehåller flytande kväve, vägleds med datoriserade ultraljudsbilder inne i kroppen och placeras så att det kommer i kontakt med tumören. Tumören fryses och cellerna dör. Läkaren använder ultraljudsbilden för att undvika att skada angränsande frisk vävnad. Denna metod är mindre påfrestande än kirurgi och har minimala, ofta tillfälliga biverkningar, t.ex. inkontinens och impotens. Den är också billigare och kräver minimal sjukhusvistelse. Kryokirurgi anses emellertid inte vara en effektiv behandling mot metastaserande prostatacancer som påverkar avlägsna delar i kroppen och dess långsiktiga effektivitet är ännu inte helt klarlagd. Flera typer av behandling mot prostatacancer befinner sig fortfarande i prövningsstadiet. Ett sätt för patienter att få behandling med experimentella terapier är att delta i en klinisk prövning. Kliniska prövningar är studier som syftar till att ta reda på hur bra nya läkemedel eller behandlingar fungerar innan de börjar användas i större skala. Om du kan tänka dig att delta i en sådan prövning ska du be din läkare att få information om vilka kliniska prövningar som pågår. Vilka riskerna och de möjliga fördelarna är, vilka krav som ställs och vilka konsekvenserna är för din sjukdom. Här ser du exempel på terapier som fortfarande befinner sig i experimentstadiet. 13

14 11. Frågor som du kan ställa till din läkare Här är en lista med frågor som du kan vilja ställa till din läkare. Komplettera denna lista med alla andra frågor som du har funderat över. Det kan vara bra att ta med sig en anhörig, en god vän eller en bandspelare så att du är säker på att du kommer ihåg svaren på frågorna. När du pratar med läkaren om din sjukdom kan det vara bra att ställa följande viktiga frågor. Klicka på Skriv ut om du vill skriva ut frågorna. Klicka på Fortsätt när du vill gå vidare. Tack! Vi hoppas att du tycker att denna kurs har varit intressant. Om du tror att du eller någon du känner har detta tillstånd bör du konsultera din läkare. 14