KURSANTECKNINGAR PATIENTUTBILDNING. KURS: Introduktionskurs om cancer

Transkript

1 KURSANTECKNINGAR PATIENTUTBILDNING KURS: Introduktionskurs om cancer Publicerad i november 2003

2 Kursinformation Välkommen till en introduktionskurs för patienter om cancer. Denna kurs presenteras av AstraZeneca. Innan du börjar bör du ta några minuter på dig att läsa igenom informationen om kursen. Klicka på knappen Skriv ut om du vill läsa och skriva ut kursanteckningarna. De innehåller all text som ingår i kursen. Kontrollera att högtalarna är på och att volymen är lagom hög. När du är redo att sätta igång klickar du på Fortsätt. Kursöversikt Människokroppen består av miljontals små enheter som kallas celler. I en frisk kropp tillverkar de flesta cellerna nya celler som ersätter äldre och skadade celler. Denna reglerade process, där nya celler endast tillverkas medan individen växer eller för att ersätta äldre celler, kan ibland drabbas av störningar. När sådana störningar inträffar kan celler växa okontrollerat och bilda en cellmassa, en så kallad tumör. Om cellerna i en tumör fortsätter att dela sig och skadar intilliggande celler och vävnader kallas detta cancer. I denna introduktionskurs beskriver vi cellernas tillväxtprocess hos friska människor och förklarar orsakerna till att en cell blir en cancercell. Vi redogör också för hur man upptäcker cancer, behandlar cancer och vilka alternativ som kan finnas för en person som får cancer.

3 1. Vad är cancer? Människokroppen består av miljontals små enheter som kallas celler. Vid den normala celldelningen produceras fler celler enligt en strängt reglerad process. Om störningar uppstår i denna process kan cellen börja dela sig gång på gång så att det bildas en cellmassa. Om denna massa, som kallas en tumör, växer in i omkringliggande vävnader och skadar de normala, friska cellerna runt den, kallas det cancer. Människokroppen består av miljontals små enheter som kallas celler. De flesta cellers livscykel består av celldelning med cellproduktion, tillväxt och slutligen död. Tidpunkten för dessa faser beror på vilken typ av cell det är. Exempelvis lever hjärtceller nästan lika länge som människan lever, medan röda blodkroppar dör inom ett par veckor. Men det bildas naturligtvis hela tiden nya röda blodkroppar som ersätter dem som dör. Vissa celler delar sig ofta, exempelvis de celler som utvecklas till blodkroppar. För andra celler, till exempel de celler som klär blodkärlens väggar, kan delningen ta flera år. Det är viktigt att påpeka att dessa faser under normala omständigheter sker enligt en strängt kontrollerad process. Ibland uppstår störningar i processen. När detta händer växer celler okontrollerat och bildar en cellmassa, som kallas en tumör. Det finns två typer av tumörer: godartade, som också kallas benigna, och elakartade, så kallade maligna tumörer. En godartad tumör, som vanligen består av en ofarlig massa av celler som delar sig, är inte en cancertumör. Cancertumörer är elakartade tumörer, som kan sprida sig och skada andra vävnader. Det är sådana tumörer som orsakar sjukdom.

4 2. Vad orsakar cancer? Forskarna vet ännu inte riktigt hur cancer börjar, men de vet att cancer kan uppstå om något går fel i den cykel med tillväxt, delning och död som de flesta celler genomgår. Sådana rubbningar i cellcykeln kan uppstå av många olika skäl och de flesta av dessa är fortfarande okända. Det är möjligt att det uppstår fel i de instruktioner som finns i cellens DNA. Detta kan hända vid exponering för strålning eller vissa typer av skadliga ämnen, men det kan också hända av en slump vid någon av de många delningscykler som cellerna genomgår under livets gång. Med undantag av vissa celler i fortplantningsorganen, växer och delar sig de flesta av kroppens 6 triljoner celler flera gånger under sin livstid. Varje gång de delar sig bildar de nya dotterceller. Faserna i cellernas tillväxt och delning, som kallas cellcykeln, sker i en bestämd ordning och med en bestämd hastighet. Processen styrs av en tidtabell som kallas cellcykelns klocka. Cellcykelns klocka är beslutsfattaren i cellen. Den integrerar de många tillväxtreglerande signaler som påverkar cellen och bestämmer när den ska dela sig. När en cell kopierar sig själv dubblerar den först sitt DNA. DNA är det genetiska material som styr vad som händer i en cell. Därefter formerar sig DNA på motsatta sidor av cellen, som sedan delas mitt itu. Resultatet av denna process är två identiska celler som är exakta kopior av originalcellen. Om denna cellcykel rubbas så att cellen börjar växa och dela sig okontrollerat, uppstår cancer. Vad är det då som kan rubba cellcykeln och orsaka cancer? Om celler exponeras för strålning eller vissa kemiska ämnen kan vissa mindre bitar av DNA, som kallas gener, skadas. Om detta inträffar i gener som deltar i kontrollen av tillväxt och delning kan det leda till cancer eller också kan cellen dö. Ämnen som kan orsaka cancer kallas karcinogener. Det finns också många virus som kan infektera vissa mänskliga celler på ett sätt som rubbar celltillväxten och orsakar cancer. Ett exempel är humant papillomavirus, som kan orsaka livmodercancer. Under den naturliga åldrandeprocessen sker det ofta en lång rad slumpmässiga förändringar i DNA, som kallas mutationer. Dessa mutationer kan orsaka cancer, och cancer är mycket riktigt vanligare bland äldre. Slutligen finns det många gener som man vet ökar risken att drabbas av olika typer av cancer. Dessa gener kallas onkogener. I likhet med alla andra gener överförs sådana onkogener från generation till generation. Detta innebär att vissa typer av cancer är ärftliga, eller åtminstone att man kan ärva en tendens att utveckla cancer.

5 3. Hur växer tumörer? En cell som utvecklas till en cancercell har lång väg att gå innan den har bildat en cancertumör. Alla celler, även cancerceller, behöver ständig tillförsel av syre och näring. En frisk cell får den näring och det syre den behöver från närliggande blodkärl. Men när en cancercell delar sig gång på gång, hamnar cellerna inuti massan allt längre bort från blodkärlen. För att en cancertumör ska kunna växa är den alltså beroende av att kroppen bildar NYA blodkärl inne i tumören. Alla celler behöver näring och syre. De är också beroende av att avfallsprodukter från cellens ämnesomsättning fraktas bort. Blodet transporterar syre och näring till cellerna via blodkärlen. Men om dessa livsnödvändiga ämnen ska kunna levereras till cellen måste avståndet från blodkärlet till cellen vara oerhört kort. Därför ligger de flesta av kroppens celler på ytan av ett mycket litet blodkärl, som kallas kapillär, eller också ligger de inte längre än en eller två celler bort från ett sådant blodkärl. I början av tumörens utveckling får cancercellerna näring från kapillärerna. När tumören växer hamnar vissa celler slutligen så långt bort från de angränsande kapillärerna att de inte kan få tillräckligt med syre och näring för att växa. Detta innebär att cancerceller måste stimulera bildningen av nya kapillärer för att kunna fortsätta att växa. I den normala vuxna kroppen behöver de celler som bildar blodkärlen vanligtvis inte växa eller dela sig. Under menstruationen och efter en vävnadsskada kan emellertid nya blodkärl växa ganska snabbt. Denna process kallas angiogenes och varar normalt i högst ett par veckor. I tumörer kan angiogenesen emellertid pågå under längre perioder och hjälpa tumörerna att växa. Angiogenesen kan ske på grund av att tumörer producerar ämnen som stimulerar nybildning av kärl, så kallade angiogena faktorer. Angiogenesen tycks vara avgörande för att tumören ska kunna ta steget från en liten ofarlig ansamling av muterade celler till en stor elakartad svulst utan angiogenesen skulle tumören inte bli större än ett riskorn. Vissa tumörer ligger sovande i åratal och det beror troligen på att det kan ta decennier för tumörceller att tillägna sig förmågan att sätta igång angiogenesen. Att avbryta angiogenesen är ett sätt att hindra tumörtillväxt.

6 4. Hur sprider sig cancer? Cancer som sprider sig kallas metastaserande cancer. Cancer sprider sig vanligen genom att cancerceller frigörs från primärtumören, eller ursprungstumören, och färdas med blodet eller lymfan till avlägsna delar av kroppen. De flesta tumörer betraktas inte ens som elakartade förrän de har förmåga att metastasera. Vi ska nu ta reda på vad en cell måste kunna göra för att bilda metastaser. Cancer som sprider sig kallas metastaserande cancer. Cancer sprider sig vanligen genom att cancerceller frigörs från primärtumören, eller ursprungstumören, och via blodet eller lymfan transporteras till andra delar av kroppen. Lymfsystemet ingår i immunsystemet och består av kärl och lymfknutor som finns i hela kroppen. För att undersöka risken för metastaser kontrollerar läkarna ofta om det finns cancerceller i lymfknutorna. En elakartad tumör kännetecknas av förmågan att metastasera, till skillnad från godartade tumörer som inte kan bilda metastaser. En cancer som har metastaserat når avlägsna platser i kroppen och invaderar livsviktiga organ på ett sätt som i många fall innebär att det inte går att komma åt cancern på kirurgisk väg. Risken för metastaser innebär också att det sällan räcker med enbart operation för att behandla cancern, såvida inte cancern upptäcks i ett mycket tidigt stadium. För det mesta är det också vara nödvändigt med läkemedelsbehandling och/eller strålterapi. För att bilda metastaser måste en cancercell kunna frigöra sig från primärtumören invadera angränsande vävnad och växa in i blod- eller lymfkärl överleva i blodets eller lymfans cirkulationssystem stanna i kapillärerna i avlägsna organ skaffa tillträde till angränsande vävnad på den nya platsen och därefter börja växa. Cancerceller överlever inte någon längre period. När de har kommit in i blodet eller lymfan måste de relativt snabbt fästa sig vid ett blodkärl. Av de cancerceller som frigör sig från primärtumören är det troligen färre än 1 av som överlever och kan bilda nya tumörer. Vi förstår ännu inte alla de faktorer som har betydelse för cancercellernas spridning och överlevnad. En annan möjlighet är att värdens immunsystem upptäcker och dödar cellerna när de cirkulerar i kroppen. Trots detta är det tyvärr vanligt att cancer återkommer månader eller år efter det att ursprungstumören, eller primärtumören, har avlägsnats. Det beror på att när primärtumören upptäcks eller avlägsnas kan vissa cancerceller redan ha bildat metastaser eller frigjort sig och slagit sig ned på avlägsna platser. Cancer som återkommer trots att alla synliga tumörer har oskadliggjorts kallas återfall eller på läkarspråk relaps av sjukdomen.

7 Cancerceller som cirkulerar i blodet överlever inte hur länge som helst utan måste fästa sig vid ett blodkärl. Detta leder till att en del platser är mer mottagliga för metastaser från vissa primärcancrar än andra. Cirkulerande tumörceller, som har frigjort sig från tumören, fångas ofta upp i den första kärlbädd som de möter när de färdas med blodet. Ett bra exempel är att tjocktarmscancer oftast metastaserar till levern eftersom de blodkärl som lämnar tjocktarmen går direkt till levern. Av outgrundliga skäl tycks emellertid vissa andra typer av tumörer föredra att metastasera till särskilda ställen. Exempelvis metastaserar både bröstcancer och prostatacancer till skelettet.

8 5. Vilka riskfaktorer finns det för cancer? Även om forskarna ännu inte vet exakt vad som orsakar många av de olika cancertyperna har de identifierat vissa riskfaktorer för cancer. Vi ska nu beskriva några av de vanligare faktorerna som man vet bidrar till att cancer utvecklas. Cancer bildas i många olika organ och varje typ av cancer har olika riskfaktorer. Denna lista visar några av de faktorer som man vet bidrar till att cancer utvecklas. Skada på DNA kan leda till att en cell fortsätter att dela sig när den inte borde göra det. Eftersom DNA ärvs från föräldrarna kan man ärva en tendens att utveckla vissa cancertyper. Det går inte att förhindra arvet av cancerrisken men det är bra att ta reda på så mycket som möjligt om familjens sjukhistoria. Om det finns många fall av cancer i familjen ska du nämna det för läkaren. Röntgen kan skada DNA och därmed leda till cancer. Den lilla mängd röntgenstrålar som man kan exponeras för av medicinska skäl, eller på ett flygplan, är ofarlig. Långvarig exponering för solens strålar kan emellertid leda till hudcancer. För att undvika hudcancer bör man undvika att utsätta oskyddad hud för intensiv sol, med andra ord undvika att drabbas av hudreaktioner i form av rodnad eller brännskador.. Rökning och användning av tobak kan skada celler i lungor, mun och strupe och därmed leda till cancer i dessa organ. Upp till en tredjedel av alla cancer kan kopplas till tobaksbruk. Tobaksrökning är den enskilt största faktorn som orsakar cancer i kroppen olika organ. Detta gäller således inte endast lunga och luftvägar utan också t ex bröstcancer och njurcancer. Därför är det bäst att aldrig börja röka, och om du har börjat röka bör du sluta. Det är aldrig för sent att sluta röka. För mycket alkohol tycks öka risken för mun- och strupcancer. Att både dricka alkohol och röka har visat sig vara särskilt riskfyllt och bör därför undvikas. Övervikt och fettrik mat är faktorer som tycks öka cancerrisken. Det bästa är att äta en sund, balanserad, fettsnål kost och rikligt med frukt, grönsaker och fibrer. Motion är också viktigt eftersom fysisk aktivitet kan minska risken för cancer. Risken att utveckla cancer ökar med åldern. Detta beror troligen på att celler med tiden förvärvar mutationer som leder till skadat DNA. Själva åldrandet går naturligtvis inte att stoppa men man bör vara medveten om att cancerrisken ökar med stigande ålder. För att minimera den skada som cancer orsakar är det viktigt att delta i de screeningundersökningar som erbjuds, exempelvis för bröstcancer och livmodercancer hos kvinnor. Genom dessa undersökningar kan man upptäcka cancer i ett mycket tidigt stadium. Självundersökning är också ett sätt att upptäcka cancer så tidigt som möjligt.

9 6. Hur upptäcks och klassificeras cancer? Det finns många olika typer av cancer och symtomen på en typ av cancer kan vara mycket olika symtomen på en annan typ av cancer. Därför är det mycket viktigt att du pratar med din läkare om du märker någon förändring i kroppen, särskilt om vissa riskfaktorer stämmer in på dig, till exempel om du röker eller har nått en viss ålder. Om din läkare konstaterar att du har cancer, kommer han eller hon att ta reda på vilken typ av cancer du har och i vilket stadium den befinner sig. Detta hjälper läkaren att bestämma vilken behandlingsmetod som är bäst. Olika cancrar kan ge en mängd olika symtom, bland annat smärta, domning, trötthet, ändringar i kroppsfunktioner eller en knöl. Om du märker någon kroppslig förändring, ska du prata med din läkare. Din läkare kommer att ställa ett antal frågor för att avgöra om du kan ha cancer. Läkaren kan också ta röntgenbilder, testa blodet och urinen, och ta en biopsi, vilket betyder att man tar en liten bit vävnad från en eventuell knöl eller ett påverkat organ. Om du har en tumör är det inte säkert att det går att säga vilken typ av cancer det handlar om förrän en patolog har undersökt ett prov från tumören. Innan tumören har opererats kan det också vara svårt att klassificera den eller uttala sig om sjukdomens omfattning, att göra en så kallad stadieindelning. Syftet med stadieindelning är att identifiera sjukdomens utbredning. Denna information behövs för att planera lämplig behandling och den kan också göra det lättare att förutsäga resultatet eller prognosen. Överlevnadstalen är högre i fall där sjukdomen är begränsad, eller lokaliserad, till en del av kroppen. De flesta solida tumörer stadieindelas med användning av TNM-systemet, där T står för tumör, N för nod och M för metastaser. T står som nämnts för tumör. Här beskrivs primärtumörens omfattning. Vid vissa cancerformer är primärtumörens storlek den faktor som är viktigast för prognosen. Det gäller bland annat cancer i huvud och hals. Vid andra cancerformer, till exempel melanom, kolorektal cancer och blåscancer, är det inte främst storleken som har betydelse för T-stadiet utan djupet på invasionen i närliggande vävnad. N står för noder, eller lymfkörtlar. Vid solida tumörer beror prognosen i mycket hög grad på i vilken mån cancerceller har invaderat lymfkörtlarna.av detta skäl registreras frånvaron eller närvaron av metastaser i lymfkörtlar samt metastasernas omfattning. M står för metastaser. Frånvaron eller närvaron och antalet identifierbara metastaser definieras. Den övergripande stadieindelningen av cancer sträcker sig från stadie 1, som vanligen går att bota, till stadie 4, vilket är en avancerad cancer som kan vara omöjlig att operera. Det är viktigt att fastställa i vilket stadium din cancer befinner sig eftersom det då blir lättare att avgöra vilka behandlingar som sannolikt är bäst för dig.

10 7. Vilka behandlingsalternativ finns det? I många fall av cancer, särskilt om den upptäcks tidigt, utarbetar patienten och läkaren en radikal eller potentiellt botande behandlingsplan. I denna behandlingsplan används kombinationer av strålning, kemoterapi, kirurgi eller biologisk terapi för att försöka döda tumören och cancercellerna. Om det inte går att bota cancern, kan man sätta in behandling som får patienten att må bättre. Behandling kallas radikal eller potentiellt botande när den ges i syfte att bota patienten eller långsiktigt kontrollera sjukdomen. När det inte finns någon bot, kan palliativ behandling sättas in för att lindra symtomen och därmed förbättra patientens livskvalitet. Din läkare kommer att besluta om behandlingsalternativ med utgångspunkt från vilket stadium tumören befinner sig i. Om en tumör diagnostiseras i ett tidigt stadium, då den fortfarande är isolerad och innesluten, kan det räcka med att operera bort den. Om tumören redan har invaderat andra vävnader, eller kan tänkas göra det, kan operationen kompletteras med adjuvant behandling i form av antingen strålterapi eller kemoterapi. Med adjuvant behandling menas behandling som understödjer andra typer av terapi. Syftet är att döda cancerceller som kan frigöra sig från primärtumören, och därigenom antingen förhindra att metastaser bildas eller angripa metastaser som redan har etablerats. Alternativt kan primärbehandlingen bestå i strålterapi eller kemoterapi i stället för kirurgi. De olika behandlingsalternativen sammanfattas i denna tabell. Klicka på Fortsätt när du vill gå vidare. Eftersom en kombination av strålterapi, kemoterapi och operation i vissa fall kan ha bättre effekt, kan det vara lämpligt att sätta in en kombinerad kemo- och strålterapi. Om exempelvis en primärtumör inledningsvis är omöjlig att behandla kirurgiskt, kan en period med strålterapi eller kemoterapi minska tumörens storlek så att den går att operera bort eller så att operation underlättas. Denna metod, där terapi ges före primärbehandlingen, kallas neoadjuvant behandling. Den allmänt erkända och vedertagna behandlingen för en viss typ av tumör kallas vanligen förstahandsbehandlingen. Om denna terapi inte är framgångsrik utan tumören fortsätter att växa, försöker man med andrahandsbehandling. Ibland kan cancerbehandling även innebära att man provar med tredje- och fjärdehandsbehandling.

11 8. Vilka typer av behandlingar finns det? För många typer av cancer har läkarna och forskarna redan enats om vilka behandlingsmetoder som är mest framgångsrika. De fyra vanligaste behandlingarna är operation, strålterapi, kemoterapi och hormonterapi. Men det pågår ett löpande arbete där man undersöker nya typer av behandlingar och nya kombinationer av befintliga behandlingar som kan förbättra cancerpatienternas chanser att tillfriskna. De fyra vanligaste typerna av behandling är operation, strålning, kemoterapi och hormonbehandling. Dessa behandlingar kombineras ofta. Peka med markören på varje typ av behandling som du vill veta mer om. Klicka på Fortsätt när du vill gå vidare. Rollover-text: Ope ration Operation är en vanlig behandling för cancer som inte har spridit sig. Om det finns risk att cancern har spridit sig i omkringliggande vävnad kan operation också kombineras med kemoterapi och strålterapi. När en tumör avlägsnas brukar man också ta bort en bit av den friska vävnaden runt tumören. Detta område kallas resektionsmarginalen. Hur stor resektionsmarginalen bör vara beror på typen av tumör, typen av operation och hur många gånger kirurgen har utfört just den operationen. Om det finns risk för att cancerceller kan ha kommit i närheten av lymfknutor tas även dessa bort. För att förhindra att cancern sprider sig måste man ibland ta bort såväl tumören som en stor del av omkringliggande vävnad, blodkärl och lymfvävnad. Inom palliativ vård kan man operera bort tumörer som blockerar tarmen eller trycker mot ryggmärgen. Det går att operera bort en enstaka metastas i lungan, hjärnan eller levern men om celler från den tumören har spridit sig i kroppen måste andra typer av behandling sättas in. Operation används också vid diagnostiseringen av cancer eftersom det är först när man har tagit bort en tumör eller tagit en biopsi av den som man med säkerhet kan säga vilken typ av tumör och cancer det rör sig om. Rollover-text: Strålterapi Vid strålterapi används joniserande strålning eller radioaktivt material för att döda cancerceller. Strålterapin riktas mot tumören så att angränsande frisk vävnad skadas så lite som möjligt. En radioonkolog är en läkare som är specialist på att bestämma vilken typ och dos av strålning som behövs för att behandla en tumör. Yttre strålbehandling gör inte ont. Själva terapin innebär att patienten exponeras för en strålning som är smärtfri, ungefär som röntgenstrålning. Radioonkologen markerar det område av kroppen som ska bestrålas så att strålningen kan riktas direkt mot målet. Brakyterapi, eller inre strålning, innebär att man placerar radioaktivt material direkt i cancertumören eller i närheten av den. Dessa processer skadar tumörcellernas DNA. Även om strålning bara kan döda cellerna i en viss fas av cellcykeln, kan den under hela cykeln skada tumörcellerna. Eftersom cellerna inte dör förrän de försöker dela sig kan det ta dagar, veckor eller till och med månader innan man ser behandlingens sammantagna effekter.

12 Rollover-text: Kemoterapi Kemoterapi innebär att man använder giftiga ämnen till att döda (eller hämma tillväxten av) cancerceller. Kemoterapi kan ges i form av en tablett eller en injektion. Eftersom kemoterapi påverkar alla delar av kroppen sätter man in denna behandling för att förhindra att cancern sprids till andra kroppsdelar. De läkemedel som används vid kemoterapi är cytotoxiska, eller celldödande, och verkar genom att döda de celler i kroppen som delar och replikerar sig. Cancercellerna delar sig mycket snabbare än de flesta friska celler och därför dödar läkemedlet huvudsakligen cancerceller. Men även en del normala celler kan skadas och därför kan ett antal biverkningar uppträda. Trots det används kemoterapi i stor utsträckning eftersom denna behandling har visat sig vara mycket effektiv när det gäller att förhindra att cancer återkommer. Rollover-text: Hormonterapi Några typer av tumörer behöver vissa hormoner för att växa. Exempelvis kan cancertumörer i bröstet behöva östrogen medan cancertumörer i prostata kan behöva androgen. Man kan hejda tumörens utveckling genom att blockera det naturliga hormonets verkan, eller ta bort de organ som producerar det. Två relativt nya typer av terapi som du bör känna till är biologisk terapi och genterapi. Peka med markören på respektive term om du vill veta mer om dessa typer av terapi. Rollover-tex t: Biologisk terapi Biologisk terapi kallas också immunterapi eller bioterapi. Bioterapi kan verka genom att aktivera kroppens immunsystem så att det bekämpar cancerceller. Andra typer av bioterapi blockerar vissa gener och biologiska substanser så att de inte får tumörcellen att växa. Rollover-text: Genterapi Genterapin befinner sig fortfarande i ett tidigt utvecklingsstadium och det finns många problem som måste lösas innan denna teknik kan betraktas som säker och effektiv. Eftersom vissa typer av cancer beror på ärftliga genetiska defekter i DNA, angriper genterapi cancern på själva gennivån. Med denna behandling förändrar man cellen genom att föra in DNA i tumörcellerna så att genuttrycket påverkas direkt. Dessa nukleinsyror kan vara gener, delar av gener eller bitar av DNA. Genterapi kan verka genom ett antal mekanismer och kan exempelvis hämma uttrycket av de gener som främjar cancer selektivt transportera toxiner till cancerceller skydda normala celler från effekterna av högdoskemoterapi

13 9. Vilka biverkningar har dessa behandlingar? Även om kemoterapi ofta är en mycket framgångsrik behandling för vissa typer av cancer, kan de läkemedel som används ha en del mycket besvärande biverkningar. I detta avsnitt listar vi de olika typerna av möjliga biverkningar och skälen till att de uppstår. Behandling med kemoterapi syftar till att döda celler som förökar sig snabbt. Behandlingen är inriktad på cancerceller men påverkar också normala celler som naturligt delar sig med hög hastighet. Sådana celler finns i mag-tarmkanalens invändiga beklädnad, i benmärgen, som producerar röda och vita blodkroppar, och i hårfolliklar. Terapins effekter på normala celler leder till toxiska biverkningar. Peka med markören på etiketterna med biverkningar om du vill veta mer om dem.

14 10. Vad är kliniska prövningar? Om du har cancer kan läkaren föreslå att du deltar i en klinisk prövning. En klinisk prövning är en studie som syftar till att ta reda på hur väl ett nytt läkemedel fungerar innan det börjar säljas. Alla läkemedel, även allergimediciner och smärtlindrande medel, har genomgått kliniska prövningar innan de får säljas till allmänheten. Vi ska nu berätta om de olika typer av kliniska prövningar som används för att undersöka effektiviteten och säkerheten hos nya cancerläkemedel. En klinisk prövning är en studie som är upplagd på sådant sätt att man får svaret på vetenskapliga frågor om nya behandlingar, nya sätt att förhindra och upptäcka cancer eller screeningundersöka patienter. Klinisk forskning är förbindelselänken mellan grundforskningslaboratoriet och patienten. Kliniska prövningar används för att ta reda på vad som fungerar och vad som inte gör det. Alla kliniska studier kontrolleras av särskilda myndigheter (exempelvis Läkemedelsverket och forskningsetikkommittéer) som säkerställer att patienterna dels får information om möjliga risker och fördelar, dels behandlas rättvis och etiskt försvarbart. Kliniska prövningar delas in i tre faser. I fas 1-prövningar testas om läkemedlet är säkert att ge till patienter. I kliniska prövningar inom onkologi deltar endast patienter för vilka det inte finns några andra behandlingsalternativ. Målet med dessa prövningar är att bestämma hur mycket av ett läkemedel det är säkert att ta, hur ofta det behöver tas, vilka biverkningar läkemedlet kan ha och vilka biverkningar som kan begränsa mängden läkemedel som kan tas. Fas II-prövningar visar om ett läkemedel kan minska tumörstorleken. I dessa prövningar försöker man också få fram information som behövs för att lägga upp de viktiga prövningar som kommer att fastställa läkemedlets effektivitet. I fas IIIprövningar jämförs det nya läkemedlet med standardterapier och man undersöker den nya behandlingens totala effektivitet. Varje ny behandling kan ha både risker och fördelar. Fördelarna med att delta i en klinisk prövning är bland annat att man får pröva ett nytt läkemedel. Dessutom får man chansen att hjälpa framtida cancerpatienter. Men det kan finnas nackdelar i form av bland annat oförutsedda biverkningar och risken att terapin inte fungerar. Prövningsläkemedel måste godkännas av läkaren, läkemedelstillverkaren och tillsynsmyndigheter som Läkemedelsverket och forskningsetikkommittéer. Peka med markören på mikroskopikonen om du vill se källor med information om kliniska prövningar. Klicka på Fortsätt när du vill gå vidare. Om du vill ha mer information om kliniska forskningsprövningar kan du besöka följande webbplatser eller ringa Cancerfonden och Läkemedelsverket. Många webbplatser har dessutom information om globala och landsspecifika kliniska prövningar. Läkemedelstillverkare kan också hänvisa patienter till cancerinstitut som testar deras läkemedel. Innan du bestämmer dig för att delta i en studie ska du prata med din läkare och även med den läkare som genomför studien för att få svar på alla dina frågor.

15 Webbplatser med information om kliniska prövningar Cancerfonden Läkemedelsverket Läkemedelsindustrin Mera information Cancerfonden Cancersamtal Karolinska Institutet Netdoktor Bröstcancerföreningarnas riksorganisation ROP Riksorganisationen för Prostatacancer Lungcancerföreningen Stödet Lydiagården rehabilitering för cancerpatienter