Socialt kapital och tillit trumf i Norden

Transkript

1 Nordisk Administrativt Tidsskrift nr. 2/3/2012, 89. årgang 127 Socialt kapital och tillit trumf i Norden Av universitetslärare, Linnéa Henriksson, Åbo Akademi Nordisk Administrativt Tidsskrift nr. 2/3/2012, 89. årgang Linnéa Henriksson Artikler: Socialt kapital och tillit trumf i Norden Texten är en utskrift av det föredrag som hölls vid Nordiska administrativa förbundets allmänna möte i Åbo augusti Teoribildningen kring socialt kapital hör till de senaste två decenniernas mest studerade teorier på samhällsvetenskapens område. Socialt kapital är en tacksam utgångspunkt när statsvetare skall förklara varför man engagerar sig politiskt och röstar, när sociologer skall diskutera varför man arbetar frivilligt eller varför man hjälper sin nästa eller när ekonomer studerar graden av korruption i olika samhällen. Med socialt kapital förstås här tillgångar i form av breda sociala nätverk med hög grad av tillit (socialt eller mellanmänskligt förtroende) mellan aktörerna (Rothstein 2010:138.) Mer detaljerat har man med hjälp av socialt kapital inom statskunskapen belyst de sociala nätverkens betydelse för demokratiska processer fungerar (tex. Putnam 2001). Inom sociologin har man konstaterat att socialt kapital kan vara en tillgång både för mer och mindre bemedlade i samhället (tex. Coleman, se Bäck 2011). Tillit och förtroende har studerats också inom ekonomiska vetenskaper, eftersom ekonomiska transaktioner underlättas av hög tillit (Berggren & Jordahl 2006). Ur nordisk synvinkel har fokus legat på att förhålla sig till det faktum att det sociala kapitalet i flera studier visats vara högt i Norden och att man i Norden därmed också åtnjuter de fördelar ett högt socialt kapital medför. Socialt kapital anses ha gynnsamma effekter både för samhället och demokratin (Bäck 2011:2). Rubriken är således varken en fråga som behöver besvaras eller ett påstående som behöver verifieras, utan närmast ett konstaterande; det sociala kapitalet och tilliten är en trumf i Norden. Ovanstående betyder att det långt är statsvetare och sociologer som kommit att dominera diskussionen om det sociala kapitalets betydelse. I denna text ligger betoningen på att påminna om det sociala kapitalets betydelse ur förvaltningspolitisk synvinkel och de implikationer det ger för samhällsutvecklingen i allmänhet och de förvaltningspolitiska reformer som pågår eller planeras i de nordiska länderna i synnerhet.

2 128 Linnéa Henriksson Om hönan och ägget... Det är på sin plats att göra några preciseringar av textens utgångspunkter, dels av definitioner och dels av hur man föreställer sig det sociala kapitalets ursprung. Här definieras tillit som socialt eller mellanmänskligt förtroende (Rothstein 2003:14 15), vilket inte borde vara särskilt kontroversiellt. Socialt kapital, däremot, är ett begrepp som dragit till sig flera olika definitioner. I dessa definitioner hittar man också grunden för den diskussion som här skall föras. Robert Putnam har slagit fast att socialt kapital handlar om band mellan individer, om sociala nätverk och de normer för ömsesidighet och pålitlighet som uppstår ur dem (Putnam 2001:18). Putnams utgångspunkt är sociologisk, han utgår från att människor med ett högt socialt kapital skapar fungerande demokratier. Eric Uslaner menar, vidare, att det är (socialt) förtroende som först skapar en känsla av moralisk samhörighet och samarbete. Dessa två effekter får folk att respektera lagar, eftersom man kan lita på att andra också följer dem (Uslaner 2002: ). De flesta har således, i den mån man alls tagit ställning till saken, ansett den kausala riktningen gå från individer till samhället, så att tillit och socialt kapital ger välfungerande politiska institutioner. Bo Rothsteins definition av socialt kapital som tillgångar i form av breda sociala nätverk med hög grad av tillit mellan aktörerna (Rothstein 2010:138) tar i sig inte ställning till kausalitet. Det gör emellertid Rothstein ändå, han anser att den förmodade kausala riktningen (från individer till samhälle) i själva verket kan vara den omvända: det kan helt enkelt vara så att det är en särskild sorts politiska institutioner som skapar socialt kapital, snarare än att socialt kapital skapar en särskild sorts (välfungerande) politiska institutioner (Rothstein 2003:170, även ). Det här exemplifierar Rothstein med en beskrivning av hur Sverige led av en utbredd korruption under 1800-talet. Institutionella förändringar under mitten av 1800-talet ledde till dagens förvaltning med ledord som opartiskhet, saklighet och universalism, vilket bidragit till att skapa ett starkt socialt kapital mellan landets invånare (Rothstein 2009). Rothsteins studier visar att det finns samband mellan hur medborgare uppfattar förvaltningen, enkannerligen de funktioner som räknas till rättsstaten och i vilken utsträckning man säger sig kunna lita på folk i allmänhet. Förklaringen hittas i att medborgare oftare har mer kontakt med förvaltningsinstitutionerna och de implementerande institutionerna än med de representativa institutionerna (Rothstein 2003: ). Enligt Rothstein är det staten och dess organisationer som antingen skapar eller underminerar socialt kapital, genom att de fungerar som modeller för pålitlighet. Betydelsen av individernas förtroende för institutioner och aktörer Man kan skilja på olika former av socialt kapital, till exempel mellan relationellt socialt kapital (relationer mellan individer) och institutionellt socialt kapital (relationer mellan individer och sociala institutioner) (Pendergast 2005, ). Tillit till institutioner är delvis beroende av individens förhandsuppfattning om trovärdigheten. Förtroende påverkas av kunskap om de institutionella normerna, om individens möjligheter att övervaka institutionella prestationer och de disciplinära konsekvenser

3 Artikler: Socialt kapital och tillit trumf i Norden 129 som följer ifall institutionen bryter mot gängse normer. Speciellt avgörande för tilliten till institutionerna är hur etiska och moraliska deras ledare är. (Warren 1999:7) Rothstein visar att man kan urskilja tre dimensioner av institutionellt förtroende; man kan göra skillnad mellan effekterna av förtroende för de representativa institutionerna, de genomförande (implementerande) institutionerna och de övervakande institutionerna, för det sociala kapitalet. I vissa studier har man hittat samband mellan socialt förtroende och tillit till politiska institutioner (Brehm&Rahn 1997). På annat håll saknas kopplingen mellan politiskt och socialt förtroende (Norris 2002, Newton 1999), eftersom det politiska förtroende i många länder sjunkit medan det sociala förtroendet har kvarhållits på en hög nivå. Rothstein anser att tvetydigheten beror på att kausaliteten är oklar. Han finner föga belägg för att socialt förtroende skulle alstra tillit till politiska institutioner, men hans svenska studie visar att det finns samband mellan hur medborgarna uppfattar förvaltningen, speciellt de funktioner som räknas till rättsstaten och i vilken utsträckning man säger sig kunna lita på folk i allmänhet. Det torde bero på att folk oftast har mer kontakt med förvaltningsinstitutionerna och de implementerande institutionerna än med de representativa institutionerna (Rothstein 2003: ). Individuella uppfattningar och erfarenheter av hur staten och dess institutioner fungerar kan alltså ha en inverkan på det sociala kapitalet. Det innebär bland annat att tilliten till de offentligt anställda är viktig. En viktig psykologisk länk formar kausaliteten mellan proceduriell rättvisa (upplevelsen av att man blir rättvist och opartiskt bemött) och socialt kapital. Folk bildar sig en uppfattning om de flesta människors trovärdighet och pålitlighet enligt principen om inte socialarbetare, poliser och andra tjänstemän beter sig på ett tillitsfullt sätt, varför skulle man då lita på folk i allmänhet? (Kumlin & Rothstein 2005:349) Rothstein visar, slutligen, att det är tilliten till de genomförande institutionerna som genererar eller underminerar socialt kapital, medan effekten av tilliten till de representativa och granskande institutionerna är positiv men betydligt mer blygsam (Rothstein 2003:183). Om det är tillit till de genomförande institutionerna som genererar eller underminerar socialt kapital (Rothstein 2003:183), så framhäver det vikten av god förvaltning. Därmed finns det anledning att reflektera över vilka implikationer de samhällsförändringar som idag sker ger på längre sikt. Även de medvetna förvaltningsreformer som görs förändrar förvaltningen och alla dessa förändringar är inte de avsedda. Till exempel har Erlingsson (2006) visat att det är sannolikt att korruptionen ökat, som en följd av marknadsorienterande reformer, vilket vi skall återkomma till längre fram. Tillit och socialt kapital i Norden och världen Det har gjorts många försök att mäta tillit och socialt kapital. Många mått korrelerar starkt med varandra, så i denna typ av mer allmänna resonemang finns det ingen större anledning att gå in i diskussionen om måttens tillförlitlighet. Danmark och Sverige kännetecknas av ovanligt höga nivåer av generaliserad tillit. 67 respektive 66 procent instämmer i påståendet att De flesta människor går att lita på (Inglehart 2004). I Frankrike instämmer 22 procent, i Storbritannien 30 procent

4 130 Linnéa Henriksson och i USA samt Spanien 36 procent, enligt samma studie. Vidare är det känt att omkring 80 procent av världens befolkning bor i länder med omfattande korruption (North et al. 2009). De skandinaviska länderna kännetecknas av ett mycket högt socialt kapital. Maria Bäck konstaterar i en studie av 20 europeiska länder, där de fyra skandinaviska länderna återfinns inom de fem första platserna, att ju högre graden av jämlikhet samt ju lägre graden av korruption är, desto högre är det sociala kapitalet (Bäck 2011:6, 92). Tabell 1: Socialt kapital i 20 europeiska länder (socialt förtroende * deltagande i frivilliga föreningar * socialt umgänge, Bäck 2011:92) Danmark 59,15 Belgien 32,74 Spanien 15,07 Norge 57,07 Luxemburg 32,37 Italien 12,21 Sverige 52,62 Storbritannien 32,04 Slovenien 11,04 Nederländerna 44,82 ESS (20 länder) 27,95 Portugal 8,22 Finland 40,64 Tyskland 27,36 Ungern 5,05 Österrike 39,69 Israel 25,90 Polen 3,24 Irland 35,40 Frankrike 21,44 Grekland 3,02 I tabell 1 framgår skillnaderna i nivån på det sociala kapitalet med all önskvärd tydlighet; de nordiska länderna (och Nederländerna) syns i topp, med Finland något under de övriga nordiska länderna. Bland de länder där det sociala kapitalet visar sig vara lägst återfinns bland andra Grekland och Spanien, som varit högaktuella när det gäller den ekonomiska utveckling i Europa under de senaste två åren. Mot bakgrunden av detta ter sig kopplingen mellan högt socialt kapital, hög ekonomisk jämlikhet, låg korruption och välfungerande förvaltning med stark legitimitet högst rimlig, även för dem som kanske inledningsvis tvivlat. Förklaringar till det sociala kapitalet i Norden Det höga sociala kapitalet i Norden brukar förklaras med åtminstone tre omständigheter. De skandinaviska länderna har: 1. förhållandevis hög ekonomisk jämlikhet, 2. huvudsakligen universella välfärdsprogram som inte diskriminerar någon viss grupp (i motsats till behovsprövande program) samt 3. låg grad av korruption (tex. Rothstein 2003). Ekonomisk jämlikhet och avsaknad av korruption främjar uppbyggandet av det sociala kapitalet genom att de skapar känslor av rättvisa, lika möjligheter och optimism (Rothstein & Uslaner 2005). Ekonomisk jämlikhet sägs ge högre grad av tillit och socialt kapital för att ojämlikhet skapar känslor av vi och de mellan individer med olika ekonomiska resurser och för att det är lättare att lita på folk om man upplever dem som jämlikar (Rothstein & Stolle 2003:19). Vidare står jämlikhet och ärlighet i början av den kausala kedjan; båda är nödvändiga för att skapa förtroende och bidrar även till att möjliggöra införandet av universella välfärdsprogram

5 Artikler: Socialt kapital och tillit trumf i Norden 131 (Rothstein & Uslaner 2005:44 45). Sambandet är ömsesidigt förstärkande och kan leda till positiva jämviktslägen. De universella välfärdsprogrammen påverkar tilliten och det sociala kapitalet genom att de som har erfarenhet av behovsprövade välfärdsprogram uppvisar lägre grad av socialt förtroende än andra, eftersom behovsprövningen i värsta fall ger utrymme för godtycke och diskriminering (vilket Rothsteins egna empiriska studier bekräftar.) De som har erfarenheter av universella välfärdsförmåner uppvisar däremot en högre grad av socialt förtroende. (Rothstein 2003: , Kumlin & Rothstein 2005: ) Sannolikt verkar redan misstankar om godtycke och diskriminering, i samband med behovsprövade tjänster, i en riktning som sänker graden av det sociala förtroendet. Ju högre grad av jämlikhet och ju lägre grad av korruption, desto högre är det samhälleliga sociala kapitalet (Bäck 2011:6). Den låga korruptionen i Norden har ofta förklarats med kulturbundna argument, eftersom nationalekonomisk teoribildning säger att graden av korruption borde vara hög, enär den offentliga sektorn i Norden är omfattande och följs av en stor dos offentliga regleringar och förhållandevis autonoma tjänstemän. Empiriskt förankrad teoribildning, däremot, ger vid handen att det inte är det offentligas omfattning, utan social och politisk ojämlikhet som förorsakar hög korruption. (Rothstein 2010) Implikationer och framtidsutsikter Om man accepterar Rothsteins grundläggande logik för hur det sociala kapitalet uppkommer att institutioner skapar/upprätthåller eller underminerar socialt kapital öppnar sig delvis nya perspektiv på hur pågående samhälls- och förvaltningsutveckling kan diskuteras. Här skall ett antal sådana frågor vidröras, utan att diskussionen gör anspråk på varken fullständigt uttömmande diskussion eller särskilt konsekvent argumentation. Om hög ekonomisk jämlikhet är viktig för det sociala kapitalet, för att det skapar känslor av rättvisa, lika möjligheter och optimism vilka är i så fall följderna av ökade inkomstklyftor och långvarig ungdomsarbetslöshet? Det ter sig sannolikt att följderna är olika i olika delar av (till exempel) Europa. Rimligen är effekterna av en minskad nivå av socialt kapital olika i länder där minskningen går från högt till mindre högt (som i de nordiska länderna) och i länder (som Spanien och Grekland) där minskningen går från lågt till... ja, ingenting? Det sociala kapitalet är både kollektivt och individuellt. Ett samhälle, en nation, karakteriseras av en viss nivå av aggregerat socialt kapital, men inom dessa samhällen finns det individer med varierande personliga resurser av socialt kapital. Det kollektiva sociala kapitalet anses ha (vilket dock inte bekräftats empiriskt) en spill over -effekt, så att individer vars personliga sociala kapital är lågt kan dra nytta av ett högt samhälleligt socialt kapital. (Bäck 2011) Det generaliserande mellanmänskliga förtroende minskar och det har en inverkan på politiskt liv. Som förklaringar ser Uslaner avtagande optimism, där människor inte längre uppfattar att framtiden blir bättre, inte längre har samma känsla av kontroll över liv och miljö samt ökande ekonomisk ojämlikhet. När ojämlikheten ökar, avtar optimismen och därmed förtroendet. (Uslaner 1999) Samtidigt har det visats att socialt kapital sprids lättast där det redan är högt. När det personliga sociala kapitalet

6 132 Linnéa Henriksson minskar finns det mindre samhälleligt kapital att förbruka och då blir dess effekter också svagare. (Field 2003:40 41, Uslaner 1999:132, Bäck 2011) Ökad ekonomisk ojämlikhet är en vanlig följd av arbetslöshet, men arbetslösa uppvisar exempelvis också ett mindre förtroende för politiker (Kahma & Takala 2012), kanske för att man uppfattar att samhället eller de offentliga svikit dem. Därför är utslagning så farligt, därför är det offentligas prestationer så viktiga. Om universella välfärdsprogram som inte diskriminerar någon viss grupp är viktiga för det sociala kapitalet är det, vidare, en möjlig utgångspunkt för diskussionen om den svenska skolan. Den svenska skolans tillstånd har diskuterats i decennier (för en populär version, se Maciej Zarembas artikelserie om skolan på dn.se). Kontrasten till Finland är stor, där skolan är en av de mest betrodda formerna av samhällsservice. En väsentlig skillnad är dock att skolan i Finland är kommunal men mycket starkt och enhetligt styrd av skolmyndigheterna, med en mycket välutbildad och organiserad lärarprofession. Den tidvis uppbragta svenska diskussionen kunde tänkas bottna i att diversiteten i skolvärlden (friskolor och kommunala skolor av varierande art) och skolpersonalens varierande utbildning leder till en mindre legitimitet för skolsystemet. Det finländska skolsystemets omfattande legitimitet vilar således möjligen på dess universalitet, viket sannolikt även acceptansen av den finländska allmänna värnplikten gör. Även här är kontrasten till den svenska militärutbildningen stor. Det höga sociala kapitalet i Norden brukar förklaras också med låg grad av korruption (tex. Rothstein 2003). Den bakomliggande förklaringen till både högt socialt kapital och låg grad av korruption är en välfungerande förvaltning som agerar i enlighet med ledord som opartiskhet, saklighet och universalism (jfr Rothstein 2010). En utvecklingstendens som kan diskuteras i detta ljus är att den offentliga korruptionen, här definierad som missbruk av offentlig tjänst eller förtroendevald post för den privata vinningens skull på bekostnad av det allmänna bästa (Erlingsson 2006:8) möjligen ökat. Erlingsson menar att korruption blivit vanligare i Sverige (inte vanligt, bara vanligare), och att det faktiskt kan vara så trots Sveriges topplacering i internationella jämförelser och trots att det är nödvändigt att fråga sig om ökningen bara beror på effektivare journalistik (Erlingsson 2006:9 10). Erlingssons resonemang utgår från att det är förändringar i politiska och ekonomiska institutioner på kommunal nivå som är ansvariga för att korruptionen har ökat (Erlingsson 2006:10). Med dessa institutionella förändringar avser Erlingsson alla tänkbara förvaltningsförändringar som kunde samlas under beteckningen New Public Management. Det är inte det marknadsorienterande syftet som gjort korruption vanligare, utan snarare det faktum att förändringarna i sig lett till mindre kontroll, mindre insyn och fler tillfällen att agera otillbörligt. Tillfället gör tjuven: För att korrupt beteende skall vara möjligt måste det finnas personer i den offentliga organisationen som besitter något slags reell makt över fördelningen av gemensamma resurser. Korruptionen har därmed sannolikt ökat, dels för att tillfällena blir fler, dels för att insynen försämrats. (Erlingsson 2006) Om man accepterar att institutioner skapar och upprätthåller eller underminerar socialt kapital föds också frågor som borde vara relevanta i mindre och större sammanhang, vid utveckling av förvaltningen. I vilken utsträckning tar man hänsyn till detta, att institutioner skapar/upprätthåller eller underminerar socialt kapital, till exempel i invandrarförvaltning, där människor som berörs ofta har en helt annan grundläggande inställning till förvaltningen i bagaget? I vilken utsträckning medvetande-

7 Artikler: Socialt kapital och tillit trumf i Norden 133 görs polis och socialtjänst om att deras agerande kan avgöra människors syn på samhället i stort? I Finland pågår en stor kommunreform. Den inleddes av regeringen år 2005 under namnet kommun- och servicestrukturreformen och kännetecknades i detta skede av flera olika alternativ för organisering. Den nuvarande regeringen (2011 ) har försökt skärpa tonfallet, för att inte det slutliga resultatet av reformen bara skall vara en ökad oreda inom förvaltningen. Målet är större kommuner och färre samarbetslösningar. Vägen till en enhetlig syn på den önskade utvecklingen är dock stenig. I anslutning till reformen har man ofta diskuterat minskningen av kommuner som en minskning av demokrati (åtminstone kvantitativt, rent kvalitativt kan demokratin ibland må bra av ett större urval av beslutsfattare). Följaktligen har alla former av utveckling av närdemokratiskt arbete blivit ett slags politiskt mantra, dock så att väldigt få tagit ställning till vilka dessa former kunde vara, enär variationen i hur närdemokratiska modeller fungerar är relativt stor. Allt detta är ändamålsenligt och riktigt om man följer Putnams logik att goda människor ger välfungerande institutioner och i överförd mening i Finland så att den lilla demokratin genom närdemokratiska modeller skall stärka den stora demokratin och därmed upprätthålla de allt större kommunernas legitimitet i förhållande till medborgarna. (Uslaner invänder dock med att man kan inte öka graden av socialt förtroende genom mer demokrati men att demokratin fungerar bättre i en förtroendefull miljö (Uslaner 2002:228, 251). Om man däremot följer Rothstein, enligt vilken det är goda institutioner som ger ett högt socialt kapital, blir resonemanget annorlunda. Då kan man argumentera för att det ur invånarnas synvinkel nödvändigtvis inte finns så mycket att förlora på kommunsammanslagningar. Många kommunsammanslagningar har inneburit en mer professionell förvaltning och en tydligare tillgång till service. Detta innebär också att närdemokratiska modeller ifall deras funktion främst är att försöka bevara existerande service även när det inte är motiverat eller ifall de drivs av kompensationstänkande och avundsjuka faktiskt kan arbeta mot sitt syfte (bättre fungerande demokrati) emedan de föder misstroende mellan olika stadsdelar. I samband med kommunreformen talar man också mycket om hur större kommuner tar kål på den kommunala identiteten och gemenskapskänslan i kommunen och därmed även det kommunalas legitimitet. Det bygger på föreställningen att de nu existerande kommungränserna alltid skulle ha uppstått ur gemenskaper. På vissa håll är det givetvis riktigt, men lika vanligt är att man lärt sig att formulera sin identitet efter de gränser som finns. Det innebär också att det går att göra nya gränsdragningar, utan att det offentligas legitimitet lider. Om det offentligas legitimitet bygger på dess output, vilket Rothstein säger, så är den nya kommunens prestationer viktigare än gränserna omkring den. Avslutningsvis skall ytterligare två frågor uttalas. Den ena är frågan om medias betydelse för det sociala kapitalet. Traditionellt anses medias granskande roll vara av stor betydelse för att stävja korruption och offentlighetsprincipen vara en garant för att undvika otillbörligt handlande inom det offentliga. Denna roll har knappast minskat idag. I betydligt mindre utsträckning har man diskuterat betydelsen av vad och hur media skriver om det offentliga. Medias roll är större idag än någonsin tidigare och om förvaltningens agerande är av stor betydelse för upprätthållande av socialt kapital, så får man utgå från att det spelar en stor roll vad media skriver om förvaltning, eftersom media är en betydande informationskälla. Här kan man se det som

8 134 Linnéa Henriksson problematiskt att nyheter om den offentliga förvaltningen och kommuner ofta är ytliga och tendentiösa och undgår att bidra med nödig bakgrundsinformation. I vilken utsträckning media tar till sig detta ansvar för det sociala kapitalet i samhället är dock oklart. En annan intressant fråga som denna gång lämnas utanför är protestantismens betydelse för det sociala kapitalet. Att protestantism är en starkt förklarande faktor när det gäller (låg) korruption är vedertaget, vilket dock borde betyda att protestantismen också spelar en roll för det sociala kapitalet. Det måtte utredas en annan gång. Stark legitimitet, låga korruptionsnivåer och starkt socialt kapital är eftersträvansvärda egenskaper för alla politiska system skriver Rothstein (2010:111) En välutvecklad förvaltning är en väg till det målet. Referenser Andersson, Staffan, Andreas Bergh, Gissur Ó Erlingsson och Mats Sjölin (red.) (2010): Korruption, maktmissbruk och legitimitet, Norstedts. Bäck, Maria (2011): Socialt kapital och politiskt deltagande i Europa, doktorsavhandling, Åbo Akademi. Berggren, Niclas & Henrik Jordahl (2006): Tillitens ekonomi, Ekonomisk debatt 34(3): Brehm, John & Wendy Rahn (1997): Individual-Level Evidence for the Causes and Consequences of Social Capital, American Journal of Political Science 14(3): Erlingsson, Gissur Ó (2006): Organisationsförändringar och ökad kommunal korruption: Existerar ett samband?, Kommunal ekonomi och politik 10(3):7 40. Field, John (2003): Social Capital, Key Ideas. Routledge, London. de Graaf, Gjaalt, Patrick von Maravic & Pieter Wagenaar (ed.) (2009): The Good Cause: Perspectives on Corruption, Budrich Verlag, Leverkusen Opladen. Inglehart, Ronald (2004): Human Beliefs and Values: A Cross-cultural Sourcebook Based on the Values Surveys, Siglo XXI Ed., Mexica City. Kahma, Nina & Mervi Takala (2012): Luottamus eläketurvaan, Eläketurvakeskuksen raportteja 2012/01. Kumlin, Staffan & Bo Rothstein (2005): Making and Breaking Social Capital: The Impact of Welfare-State Institutions, Comparative Political Studies 38(4): Norris, Pippa (2002): Democratic Phoenix. Reinventing Political Activism. Cambridge University Press, Cambridge. North, Douglass C., John J. Wallis & Barry Weingast (2009): Violence and Social Orders: A Conceptual Framework for Interpreting Recorded Human History, Cambridge University Press, Cambrigde. Newton, Kenneth (1999): Social Capital and Democracy in Modern Europe, i van Deth, J. Maraffi, M., Newton K., P. Whitley (eds.) (1999): Social Capital and European Democracy. ECPR Studies in European Political Science, Routledge. Putnam, Robert D (2001): Den ensamme bowlaren. Den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse, SNS förlag, Stockholm. Rothstein, Bo (2003): Sociala fällor och tillitens problem, SNS förlag, Stockholm.

9 Artikler: Socialt kapital och tillit trumf i Norden 135 Rothstein, Bo (2009): Anti-Corruption: The 'Big-Bang' Theory, i de Graaf, Gjaalt, Patrick von Maravic & Pieter Wagenaar (red.): The Good Cause: Perspectives on Corruption, Budrich Verlag, Leverkusen Opladen. Rothstein, Bo (2010): Nycklarna till politisk legitimitet, i Andersson Staffan, Andreas Bergh, Gissur Ó Erlingsson och Mats Sjölin (red.) (2010): Korruption, maktmissbruk och legitimitet, Norstedts. Rothstein, Bo & Stolle, Dietlind (2003): Introduction: Social Capital in Scandinavia, Scandinavian Political Studies 26(1):1 26. Rothstein, Bo & Eric Uslaner (2005): All for All. Equality, Corruption and Social Trust, World Politics 58(1): Uslaner, Eric M. (2002): The Moral Foundations of Trust. Cambridge University Press, Cambridge. Pendergast, Christopher (2005): Social Capital, i George Ritzer (red.) (2005: ): Encyclopedia of Social Theory. Thousand Oaks, London, New Delhi; Sage. Warren, Mark E. (ed.) (1999): Democracy and Trust, Cambridge University Press, Cambridge..