ETT ÅR FÖRE VALET TILL EUROPAPARLAMENTET 2014 Den institutionella delen SAMMANFATTANDE ANALYS

Transkript

1 Generaldirektoratet för kommunikation Enheten för uppföljning av den allmänna opinionen Bryssel den 21 augusti 2013 Europaparlamentets eurobarometer (EB79.5) ETT ÅR FÖRE VALET TILL EUROPAPARLAMENTET 2014 Den institutionella delen SAMMANFATTANDE ANALYS Täckning: EU28 ( EU-invånare) Population: EU-invånare 15 år och äldre Metod: Datorassisterade personliga intervjuer Undersökningsperiod: den 7 23 juni 2013, genomförd av TNS opinion INLEDNING...2 A. VAD REPRESENTERAR EU?: FRI RÖRLIGHET, FRED OCH EN GEMENSAM VALUTA B. EU-INVÅNARNAS IDENTITET...24 C. HUR SKA KÄNSLAN AV ETT EUROPEISKT MEDBORGARSKAP STÄRKAS?...33 D. INVÅNARNAS RELATION TILL EU...36 E. MIN RÖST RÄKNAS...47 F. EN FUNGERANDE DEMOKRATI?...55 G. VALET AV EUROPEISKA KOMMISSIONENS ORDFÖRANDE...61 H. DAGENS OCH MORGONDAGENS INTRESSE FÖR EU-FRÅGOR...70 I. EUROPEISK INTEGRATION...76 J. EU ÅR

2 OBSERVERA På grund av Kroatiens anslutning den 1 juli 2013, dvs. 8 dagar efter att denna undersökning avslutades, omformulerades vissa frågor till kroatiska deltagare något för att svaren skulle kunna införlivas i denna Eurobarometerundersökning. INLEDNING Denna Eurobarometerundersökning har genomförts för att undersöka hur EU:s invånare, såhär ett år före Europaparlamentsvalet 2014, uppfattar det europeiska projektet, EU och möjligheterna i samband med Europaparlamentsvalet den maj Denna undersökning är en fortsättning på Europaparlamentets Eurobarometer från juni 2012 (Två år före valet till Europaparlamentet 2014 EB/PE77.4). Undersökningen genomfördes den 7 23 juni Den gjordes av TNS opinion i form av personliga intervjuer med EU-invånare i samtliga 28 EU-länder. Då det gäller de frågor i undersökningen som är nya presenteras resultat för hela EU28. Vad gäller övriga frågor visar svaren på tendenser i EU27. Undersökningen kompletteras också av ett antal frågor från Eurobarometern Standard (EB79.3) som Europeiska kommissionen publicerade den 23 juli Den sammanfattande analys som publiceras i dag är till största delen institutionell. Den är den första i en serie av tre analyser som kommer att publiceras fram till slutet av oktober. Den andra analysen rör den ekonomiska och sociala situationen samt pågående reformer inom budget, bankväsende och skattepolitik. Den tredje är den mer traditionella Parlametern, som undersöker EU-invånarnas åsikter om Europaparlamentet. Som alltid vid den här typen av undersökningar måste man komma ihåg att genomsnittet har viktats, och att de sex folkrikaste medlemsstaterna utgör cirka 70 % av detta genomsnitt. Det europeiska sammanhanget Liksom under de senaste 6 åren ingår denna Eurobarometer i ett europeiskt sammanhang som är märkt av den pågående monetära, finansiella, ekonomiska och sociala krisen. Vissa händelser som inträffade under veckorna före undersökningen, eller under det att den pågick, har troligtvis påverkat de tillfrågades svar. I juni publicerade Eurostat till exempel negativ statistik över arbetslösheten och BNP inom medlemsstaterna. Världsbanken sänkte också sina beräkningar för den förväntade globala tillväxten Dessutom kännetecknades den politiska situationen i flera EU-länder under denna period av oroligheter och politisk förändring: I Italien genomfördes presidentval och landet fick en ny regering. I Kroatien hölls det första Europaparlamentsvalet någonsin. Regionala val genomfördes i Österrike, Storbritannien, Lettland och Italien. Särskilt i Bulgarien och 2

3 Grekland pågick demonstrationer på gator och torg. Slutligen fick Tjeckien också en ny premiärminister. Utvecklingen över tid Vissa grundläggande tendenser på ett flertal områden framstår mer och mer tydligt från undersökning till undersökning. Den första tendensen som kan urskiljas är en ökande polarisering i den allmänna opinionen. EU befinner sig allt mer i centrum för de nationella debatterna, och andelen EUinvånare som inte har någon åsikt om unionen och dess arbete minskar för varje undersökning. Vidare förekommer det stora skillnader mellan resultaten från länderna inom och utanför euroområdet. Som exempel kan nämnas euron, som är en av den europeiska identitetens grundläggande beståndsdelar. Där ser vi att 27 procentenheter skiljer euroområdet från området utanför detta. Euroområdet står för 64 % av genomsnittet i EU, och området utanför detta står för 36 %. Slutligen är vissa sociodemografiska indelningar konstanta mellan undersökningarna: Män är mer positivt inställda till EU än kvinnor. Samma sak gäller även de mest välbärgade och de mest välutbildade. De flesta personer som anser att deras land inte har dragit fördel av EU-medlemskapet återfinns i de mest utsatta grupperna. Det är de yngsta personerna som är mest positivt inställda till EU. Denna grupp är också den som främst anser att deras röst räknas på EU-nivå. OBS: En bilaga med en ingående sociodemografisk analys av vissa frågor finns bifogad till denna sammanfattning. 3

4 De viktigaste lärdomarna EU-invånarna anser att de största fördelarna med EU är den fria rörligheten och freden mellan medlemsstaterna. Dessa två saker får en absolut majoritet i undersökningen. Euron kommer på tredje plats. En fjärdedel av de tillfrågade ser denna som det mest positiva. Då det gäller den europeiska identiteten finns tre viktiga anmärkningar. Först och främst anses euron vara den viktigaste delen av den europeiska identiteten. Här ser vi mycket stora skillnader mellan euroområdet och området som står utanför euron. Inte långt efter euron kommer frihetsvärderingen och sedan, långt därefter, historien och kulturen. Vad gäller frågan om identitet, svarar en majoritet av EU-invånarna att de har en nationell och en europeisk identitet men mer än en tredjedel anser sig ha enbart en nationell identitet. Andelen EU-invånare som säger sig ha både en nationell och en europeisk identitet har ökat något sedan undersökningen i juni. När deltagarna fick frågan vad som stärker deras känsla av att vara EU-invånare ansågs faktorer som har att göra med vardagen viktigast: ett harmoniserat europeiskt socialförsäkringssystem, friheten att bosätta sig i vilket EU-land som helst vid pensionen osv. Invånarnas relation till EU har blivit något starkare. Nu känner nästan en absolut majoritet en koppling till unionen. Det kommer däremot inte som en överraskning att invånarna är mer fästa vid sin stad, sin region eller sitt land än vid EU. Detta gäller runt nio av tio tillfrågade. En klar majoritet ser emellertid EU-medlemskapet som något positivt. Så har det varit ända sedan 1973, då den första Eurobarometern genomfördes. Nära fyra av tio invånare anser att deras röst räknas i EU. En absolut majoritet anser att deras röst räknas i deras land eller att deras lands röst räknas i EU. Anser invånarna att demokratin fungerar i EU? En absolut majoritet säger sig vara nöjd med demokratin i sitt land och fler än fyra av tio är nöjda med demokratin på EU-nivå. Man bör emellertid notera att en liten majoritet av invånarna inte är nöjda med demokratin på EU-nivå. Precis som för ett år sedan tillfrågades de svarande om en nyhet i Lissabonfördraget, nämligen det nya förfarandet för att utse Europeiska kommissionens ordförande. EU-medborgarna fick ange om de skulle bli mer motiverade att rösta om de stora europeiska politiska allianserna utifrån ett gemensamt program föreslog en kandidat till befattningen som Europeiska kommissionens ordförande. En absolut majoritet svarar ja på denna fråga. 4

5 De tillfrågades också om de inom den närmaste framtiden skulle ställa sig positiva till direkta val för att utse Europeiska kommissionens ordförande. Sju av tio svarar ja utan omsvep. Vad beror detta på? De tillfrågade menar att besluten på EU-nivå skulle bli mer legitima på så sätt och att det skulle stärka demokratin i EU. Intresset för EU-frågor är begränsat i dag men kommer att växa i framtiden. En absolut majoritet av de tillfrågade säger sig inte vara intresserade av EU-politiken. Drygt fyra av tio säger sig vara intresserade. Emellertid tror en klar majoritet att invånarna kommer att vara mer intresserade av EUfrågor år Då det gäller den europeiska integrationen kan vissa tendenser urskiljas. Fler än sju av tio tillfrågade anser att likheterna mellan dem och andra EU-invånare är större än skillnaderna. Då det gäller integrationstakten är de tillfrågade mer eller mindre jämnt fördelade på två grupper: de som anser att alla medlemsstater bör gå framåt i samma takt och de som anser att mindre grupper av länder kan gå före utan att invänta resten av länderna. Utmaningarna inför 2025 är framför allt socioekonomiska. Kampen mot arbetslöshet, sociala orättvisor och medlemsstaternas statsskulder anses vara de största framtida utmaningarna för EU. 5

6 Resultat 1. Vad innebär EU?: fri rörlighet, fred och en gemensam valuta... De största fördelarna med EU EU-invånarna anser att de två största fördelarna med EU är den fria rörligheten (56 %, +4) och freden mellan medlemsstaterna (53 %, +3). Dessa två fördelar får en absolut majoritet i undersökningen. Euron kommer på tredje plats (24 %), men här ser vi stora skillnader mellan euroområdet (31 %) och området utanför detta (12 %). Därnäst kommer Erasmusprogrammet (23 %). Vad innebär EU på det personliga planet? EU-invånarna tillfrågades sedan vad EU innebär för dem personligen. De flesta svarade frihet att resa (42 %) eller euron (33 %). Dessa två saker har positiva eller neutrala konnotationer. Emellertid förknippar 25 % av de tillfrågade EU med fred. En betydande andel av de tillfrågade nämnde emellertid två negativa saker: 27 % anser att EU innebär slöseri med pengar och 24 % förknippar unionen med byråkrati. 2. EU-invånarnas identitet Ett flertal frågor i undersökningen berörde den europeiska identiteten, dess utveckling och beståndsdelar. De övergripande resultaten visar att det finns stora skillnader mellan euroområdet och området utanför detta. Resultaten bör dock analyseras land för land, eftersom det ibland finns stora procentuella skillnader mellan länderna. Majoriteten har både en nationell och en europeisk identitet Då de tillfrågas hur de ser på sin identitet i den närmaste framtiden svarar EUinvånarna på följande sätt: Nationell och europeisk Enbart nationell Europeisk och nationell Enbart europeisk 49 % (+6) 38 % (-6) 7 % (+1) 3 % (-1) Vi kan konstatera en betydande ökning av de som svarar att deras identitet är både nationell och europeisk. 6

7 o På nationell nivå finns stora skillnader mellan de olika EU-länderna. I Storbritannien svarar 60 % att de enbart har en nationell identitet, och bara 33 % svarar att de har både en nationell och en europeisk identitet. I Irland ser vi samma tendens, med 53 respektive 31 %, och likaså på Cypern, med 51 respektive 38 %. Däremot är resultatet det omvända på Malta, där 66 % säger sig ha både en nationell och en europeisk identitet, medan bara 26 % säger att deras identitet enbart är nationell. Liknande resultat ser vi i Slovakien, med 62 respektive 27 %. o Stora skillnader mellan euroområdet och området som står utanför euron Enbart nationell identitet: euroområdet 33 %, utanför euroområdet 47 %. Nationell och europeisk identitet: euroområdet 54 %, utanför euroområdet 42 %. o Betydande sociodemografiska skillnader Bland de som svarar att deras identitet endast är nationell är följande grupper störst: Kvinnor (40 % mot 35 % av männen). Arbetslösa (44 %) och pensionärer (46 %). Högre tjänstemän (61 %) och studenter (58 %) är de som oftast svarar att de har både en nationell och en europeisk identitet. Identitetens utveckling o En majoritet av de tillfrågade (44 %) anser att invånarna i deras land känner sig mer europeiska än för 10 år sedan. Å andra sidan anser 27 % att deras landsmän känner sig mindre europeiska än tidigare. De som anser att befolkningen i deras land har blivit mer europeisk än för 10 år sedan är letterna och svenskarna (72 % i båda länder), esterna och polackerna (68 % i båda länder), malteserna (67 %) och slovakerna (65 %). De som svarar att befolkningen i deras land känner sig mindre europeisk än för 10 år sedan är särskilt grekerna (50 %), britterna (47 %), fransmännen (40 %) och cyprioterna (35 %). o Bland de som hör hemma i länderna utanför euroområdet är det fler som anser sina landsmän vara mer europeiska än tidigare (49 %) än bland de som befinner sig i euroområdet (41 %). 7

8 o I sociodemografiska termer är det de yngsta (51 %), högre tjänstemän (58 %) och de mest högutbildade (53%) som tror att deras landsmän känner sig mer europeiska än tidigare. Den europeiska identitetens beståndsdelar Vilka anser EU-invånarna vara de viktigaste beståndsdelarna i den europeiska identiteten? o Två saker kan tydligt urskiljas. Först och främst är det euron (42 %, -1). Det finns emellertid mycket stora skillnader mellan länder inom (51 %) och utanför (24 %) euroområdet. Det är viktigt att påpeka att andelen som svarar att euron är det viktigaste för den europeiska identiteten har minskat betydligt i jämförelse med juni 2012 i en del av de länder som påverkats mest av krisen. Så är fallet i Spanien och Grekland (-9 i båda länder), i Italien (-7) samt i Irland (-6). Efter euron anses värderingarna demokrati och frihet vara viktigast för den europeiska identiteten (40 %, -5). o Betydligt längre ner på listan hamnar tre beståndsdelar som är nära förbundna med varandra, nämligen historia kultur geografi 27 % (+1) 26 % (-1) 23 % (-4) 3. Hur ska känslan av ett europeiskt medborgarskap stärkas? Mitt under det pågående Europaåret för medborgarna var det intressant att fråga vad EU-invånarna själva anser att deras europeiska medborgarskap grundar sig på. De tillfrågade uppgav framför allt saker som har att göra med deras vardagsliv. Det gäller för de första fem svaren, bland vilka det första tydligt skiljer sig åt från de övriga. Ett harmoniserat europeiskt socialförsäkringssystem 41 % Rätten att bosätta sig i vilket EU-land som helst samt att där kunna ta ut sin pension 34 %. Allmänt erkännande av nationella kvalifikationer i alla EU-länder 31 % Inrättandet av europeiska tjänster för insatser i nödlägen för att hantera naturkatastrofer 24 % 8

9 Ett europeiskt ID-kort som komplement till nationella ID-kort 24 % Rätten att rösta i alla val i landet där man bor, även om man inte är medborgare 23 % Då det gäller de första, tredje och femte svaren finns stora skillnader mellan euroområdet och området utanför detta, som är så stora som hela 9 procentenheter. 4. Invånarnas relation till EU Ett år före Europaparlamentsvalet 2014 kan det vara bra att undersöka invånarnas relation till EU, och om de anser att deras land har dragit fördel av medlemskapet eller inte. Hur ser invånarnas relation till EU ut? En analys av svaren avslöjar att invånarna känner starkast koppling till sitt land (91 %) samt till sin stad eller sin region (88 %). Folk är i mycket mindre utsträckning fästa vid EU (48 %). o Till skillnad från övriga frågor i undersökningen, ser vi här endast en mycket liten skillnad i svaren från euroområdet och länderna utanför detta. o På nationell nivå är skillnaderna mellan de länder där människor har den svagaste och den starkaste kopplingen till EU 52 procentenheter. De européer som har den starkaste kopplingen till EU återfinns i Luxemburg (74 %), Belgien (61 %), Lettland och Polen (59 % i båda länder). De länder där den minsta andel av invånarna känner en koppling till EU finns i Cypern (22 %), Grekland (29 %) och Storbritannien (33 %). o Om vi analyserar svaren enligt sociodemografiska faktorer ser vi de traditionella uppdelningarna. Kvinnorna känner en svagare koppling till EU än männen (52 respektive 49 %). De mest högutbildade är den grupp som säger sig ha den starkaste kopplingen till EU: bland de som fortfarande studerar menar 55 % att de känner en koppling till EU och bland de som avslutade sina studier då de var minst 20 år gamla är siffran 57 %. Att tillhöra EU: bra eller dåligt? Svaren på frågan om EU-medlemskapet är bra eller dåligt är som vanligt mycket stabila: 50 % av de tillfrågade (= jämfört med juni 2012) tycker att medlemskapet är positivt, 31 % tycker att det varken är positivt eller negativt (=) och 17 % tycker att det är negativt (+1). 9

10 o Inom euroområdet anser 52 % av de tillfrågade att medlemskapet är positivt, jämfört med 45 % i länderna utanför euroområdet. o På nationell nivå kan vi observera stora skillnader sedan förra året. I Malta har åsikterna om medlemskapet blivit betydligt positivare (+14), såväl som i Litauen (+12) och Irland (+10). I vissa andra länder har medlemskapets popularitet däremot sjunkit kraftigt. Detta ser vi i Grekland (-11), Nederländerna och Cypern (-8), Luxemburg (-7) samt Frankrike (-6). o Om vi tittar på sociodemokratiska grupperingar återfinner vi samma skillnader som för föregående fråga. Yngre (57 %), studerande (64 %) och högre tjänstemän (67 %) är de grupper som är mest positiva till medlemskapet. Endast 44 % av arbetarna och 41 % av de arbetslösa är positiva till medlemskapet. Medför EU-medlemskapet fördelar eller nackdelar? o Vi ser samma stabilitet i det europeiska genomsnittet när det gäller fördelarna med EU-medlemskapet: 54 % (+2) av de tillfrågade anser att deras land har dragit fördel av medlemskapet och 37 % anser att detta inte är fallet. o Flest människor som ser fördelar med medlemskapet finns inom euroområdet (57 %). I länderna utanför euroområdet är denna siffra 53 %. o På nationell nivå kan vi emellertid urskilja betydande skillnader som uppgår till så mycket som 52 procentenheter: I Litauen svarar 80 % att medlemskapet medför fördelar medan denna siffra är 28 % i Cypern. Andelen positiva svar har vuxit mest sedan våren 2011 i Malta (77 %, +18 jämfört med maj 2011), Tyskland (61 %, +13) och Litauen (80 %, +13). Den största minskningen av positiva svar finner vi i Cypern (28 %, -20). 5. Min röst räknas Deltagarna i undersökningen har tillfrågats om de känner att deras röst räknas på tre olika nivåer: dels om deras lands röst räknas i EU, dels om deras egen röst räknas i det egna landet och i EU. Resultaten nedan avslöjar en intressant tendens. Det visar sig nämligen att i jämförelse med den senaste undersökningen har utvecklingen i de olika länderna fortsatt åt samma håll som tidigare, vare sig den går uppåt eller nedåt, både vad gäller om de tillfrågades röst räknas i deras land och i EU. Min röst räknas i EU: Bland EU-invånarna anser 39 % att deras röst räknas i EU, vilket är en svag minskning (-3) jämfört med juni

11 o På nationell nivå: Den största minskningen ser vi i följande länder: Frankrike (40 %, -17), Nederländerna (49 %, -13), Danmark (62 %, -11), Slovakien (34 %, -9) samt Slovenien (40 %, -8). Den största ökningen återfinns i följande länder: Litauen (37 %, +7), Irland (42 %, +6), Italien (30 %, +6) och Tjeckien (25 %, +5). Min röst räknas i mitt land: Andelen EU-invånare som anser att deras röst räknas i deras eget land är större än andelen som anser att deras röst räknas i EU. Hela 58 % (=) av de tillfrågade anser att deras röst räknas i deras land, medan 40 % är av motsatt åsikt. o På nationell nivå bekräftar resultaten föregående analys. Den största minskningen ser vi i Nederländerna (77 %, -10), Slovenien (64 %, -8), Frankrike (76 %, -8), Estland (54 %, -5) samt Slovakien (53 %, -5). Den största ökningen ser vi i Malta (70 %, +13), Litauen (32 %, +12), Tjeckien (42 %, +8) och Italien (31 %, +7). Mitt lands röst räknas i EU: Bland EU-invånarna anser 62 % (-3) att deras lands röst räknas i EU och 34 % (+3) är av motsatt åsikt. Paradoxalt nog ser vi motsatta resultat i vissa av de länder som drabbats hårdare av krisen. Grekland (21 %, -11) och Cypern (28 %, -18) är de två länder där vi ser den största tillbakagången. Även i Frankrike ser vi en betydande tillbakagång, även om en mycket hög andel av de tillfrågade här fortfarande anser att deras lands röst räknas i EU (80 %, -10). I Irland ser vi däremot den största ökningen (59 %, +13). Hur gör jag min röst hörd hos beslutsfattarna i EU? Först och främst genom att rösta. Vilket är det bästa sättet att göra sin röst hörd i EU, såhär tio månader före Europaparlamentsvalet 2014? Det vanligaste svaret på den frågan handlar om rösträtten. o Hela 57 % (=) av de tillfrågade anser att det bästa sättet är att rösta i Europaparlamentsvalet. 11

12 Svaren bör dock, som alltid, analyseras på nationell nivå. Då ser vi att 49 procentenheter skiljer Danmark (82 %), där flest svarar att man bör rösta, från Litauen (33 %), där vi ser den lägsta andelen. o Långt efter detta första alternativ nämner de tillfrågade sedan följande: Medborgarinitiativ Skriva till sin representant i Europaparlamentet Skriva direkt till EU-institutionerna Bidra till en icke-statlig organisations arbete Delta i debatter på EU-institutionernas webbsidor eller sociala medier Gå med i ett fackförbund Vara medlem i en konsumentorganisation 20 % 17 % 14 % 12 % 12 % 10 % 10 % 6. En fungerande demokrati? Ett år före Europaparlamentsvalet tillfrågades EU-invånarna om de anser att demokratin fungerar i deras land och i EU. Svaren visar att de är mer nöjda med demokratin i det egna landet än på EU-nivå. På medlemsstatsnivå: Bland de tillfrågade säger sig 52 % (+3) vara nöjda med hur demokratin fungerar i deras land medan 46 % (-3) säger sig vara missnöjda. Det finns dock stora skillnader mellan de olika länderna: ända upp till 75 procentenheter. Invånarna i de länder som drabbats hårdast av krisen är de som är minst nöjda: 14 % i Portugal, 19 % i Grekland, 27 % i Spanien, 33 % i Cypern samt 35 % i Italien. På EU-nivå: Bland de tillfrågade är 44 % (=) nöjda med demokratin på EU-nivå och 46 % (+1) är missnöjda. o Andelen nöjda skiljer sig mycket åt mellan euroområdet (42 %) och länderna utanför euroområdet (50 %). Samma skillnad ses i fråga om andelen missnöjda: euroområdet 49 %, länderna utanför euroområdet 38 %. o På nationell nivå kan vi konstatera samma trend som tidigare, det vill säga att medborgarna i nästan samtliga länder som drabbats hårt av krisen är minst nöjda: Portugal 14 %, Grekland 23 %, Cypern 29 %, Spanien 29 % och Italien 39 %. På sociodemografisk nivå är det viktigt att understryka att bland ungdomar i åldern år är 55 % nöjda med hur EU fungerar, medan arbetslösa är de som är minst nöjda (53 %). 12

13 7. Valet av Europeiska kommissionens ordförande EU-invånarnas indirekta val av Europeiska kommissionens ordförande År 2014 kommer medlemsstaterna för första gången att föreslå en kandidat till befattningen som Europeiska kommissionens ordförande baserat på resultaten i valet till Europaparlamentet. Ordföranden kommer sedan att väljas av Europaparlamentet. Det är intressant att undersöka huruvida EU-invånarna är intresserade av att delta indirekt i valet av kommissionens ordförande. För andra gången sedan juni 2012 (EB/PE77.4) ställdes följande fråga: Föreställ dig att de stora europeiska politiska allianserna vid nästa val till Europaparlamentet föreslog en kandidat till befattningen som Europeiska kommissionens ordförande, utifrån ett gemensamt program. Medborgarna i varje medlemsstat skulle därför indirekt delta i valet till kommissionens ordförande om hans/hennes politiska allians vann valet. Skulle detta i högre grad än i dag motivera dig att rösta? Precis som förra året svarade en absolut majoritet av de tillfrågade att detta skulle göra dem mer motiverade att rösta: 55 % (+1) svarar jakande på frågan, 36 % (=) svarar nekande och 9 % svarar att de inte vet. o Det finns närmast ingen skillnad mellan euroområdet (56 %) och området utanför detta (55 %). o På nationell nivå finner vi de flesta jakande svaren i Irland (66 %), Malta (65 %), Rumänien (64 %), Sverige, Österrike och Tyskland (62 % i samtliga tre länder). De mest negativt inställda återfinner vi i Estland (43 %), Portugal, Slovenien (44 % i båda länder) samt Finland (45 %). o Den största skillnaden mot förra gången frågan ställdes står Polen (61 %) och Malta (65 %) för. I båda länder har de positiva svaren ökat med 13 procentenheter. Mot ett direkt val av Europeiska kommissionens ordförande? o Stöd för möjligheten att i framtiden genomföra direkta val för att utse Europeiska kommissionens ordförande. Mot bakgrund av den omfattande debatt om EU:s framtid som pågår föreföll det intressant att undersöka hur EU-invånarna ställer sig till möjligheten till ännu större förändringar i valet av kommissionens ordförande. Därför ställdes följande fråga: Är du positivt eller negativt inställd till att Europeiska kommissionens ordförande i en nära framtid väljs direkt av EU-invånarna? En mycket stor majoritet (70 %) säger sig vara för direkta val och 17 % svarar att de är emot detta. Av de tillfrågade valde 13 % att inte svara. 13

14 Det finns endast en liten skillnad mellan euroområdet och området utanför detta. På nationell nivå är den största skillnaden 20 procentenheter: 57 % i Finland och Bulgarien mot 77 % i Österrike. o Skälen till att stödja idén: Utvecklingen av demokratin och medborgarskapet är de skäl de flesta tillfrågade uppger till sin positiva inställning till möjligheten att utse kommissionens ordförande i direkta val. De tillfrågade uppgav följande skäl till sin positiva inställning: EU:s beslut skulle ses som mer legitima av EU-invånarna Det skulle stärka demokratin i EU EU skulle tala med en enda röst på den internationella arenan Det skulle stärka känslan av att vara en EU-medborgare Det skulle stärka banden mellan EU och dess invånare Det skulle ge EU ett ansikte 31 % 30 % 27 % 26 % 26 % 11 % 8. Dagens och morgondagens intresse för EU-frågor Intresset för EU-frågorna har minskat betydligt i perioden mellan de båda undersökningarna. Å andra sidan tror de tillfrågade att EU-invånarna kommer att vara mer intresserade av EU-politiken Man kan fråga sig om detta minskade intresse beror på skillnaden i omständigheterna runtomkring då undersökningarna genomfördes. Då Parlametern genomfördes (från mitten av november till början av december 2012) pågick en häftig debatt om det mycket kontroversiella fastställandet av EU:s budget, dess innehåll och storlek såväl som om en bankunion. Minskat intresse för EU-politiken I juni 2013 svarade 43 % (-8) av de tillfrågade att de var intresserade av EUfrågor, medan 56 % (+8) sade sig inte vara intresserade. Rumänien är den enda medlemsstat där intresset ökar (33 %, +3). I Tjeckien ligger intresset på samma nivå som tidigare (25 %, =). I 25 av de övriga EU-länderna minskar emellertid intresset för EU-politiken. Minskningen är störst i Sverige (49 % intresserade, -16), Luxemburg (51 %, -16), Cypern (38 %, -15) och Frankrike (36 %, -13). Ett ökat EU-intresse bland invånarna år 2025 Då EU-invånarna tillfrågas om hur de tror att intresset för EU kommer att utvecklas fram till 2025 säger 42 % att de tror att intresset för EU-frågor kommer att öka, 14

15 20 % tror att det kommer att minska och 30 % tror att intresset kommer att vara detsamma som i dag. o De som tror mest på att invånarna kommer att bli mer intresserade i framtiden är tyskarna (60 %), irländarna (53 %) och malteserna (52 %). o De som tror minst på att invånarnas intresse kommer att öka är cyprioterna (24 %), grekerna (32 %), polackerna (33 %), britterna och fransmännen (34 % för båda nationaliteter). 9. Europeisk integration Föregående frågor handlade till största delen om invånarnas inställning till EU, deras egen roll, demokratin och deras intresse för EU-frågorna i dag och i framtiden. I detta avsnitt undersöks dels de band som förenar eller åtskiljer EU-ländernas invånare, dels invånarnas åsikter om integrationstakten. Likheterna mellan EU-invånarna är större än skillnaderna De tillfrågade fick ta ställning till följande påstående: Likheterna mellan EUinvånarna är större än skillnaderna. En tydlig tendens kan utläsas av svaren: 72 % av de tillfrågade menar att påståendet är sant, medan 20 % är av motsatt åsikt. o Trots att andelen positiva svar är hög i båda områden, kan man se en skillnad mellan euroområdet (76 %) och området utanför detta (71 %). o På nationell nivå är andelen positiva svar aldrig mindre än 56 %, vilket är resultatet i Spanien (-15). Mest positiva svar gavs i Finland (87 %, +4). Skilda åsikter om integrationstakten När EU:s framtid diskuteras är det intressant att veta om invånarna anser att man alltid måste gå framåt tillsammans eller om det är godtagbart att några få länder går vidare i arbetet utan att vänta på övriga länder. I denna fråga går de tillfrågades åsikter kraftigt isär. o Bland de tillfrågade anser 46 % att man bör vänta på att alla medlemsstater är redo innan man ökar integrationen på vissa viktiga områden. Denna åsikt är något starkare i länderna utanför euroområdet (47 %) än i länderna inom detta (45 %). På nationell nivå ser vi den högsta andelen i Portugal (70 %), Cypern (62 %), Grekland och Spanien (58 % i båda länder) samt i Finland (57 %). 15

16 Man kan konstatera att bland de länder som anser att integrationen ska gå i samma takt för samtliga medlemsstater återfinns framför allt länderna som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Emellertid hittar vi här även det nordiska landet Finland, trots att det i mindre utsträckning berörts av krisen. Den lägsta andelen ser vi i Österrike, Tyskland och Nederländerna (35 % för varje land) samt i Bulgarien (36 %) och Frankrike (37 %). o Bland de tillfrågade anser å andra sidan 43 % att integrationen bör gå framåt utan att man väntar in samtliga medlemsstater. Detta svar får en majoritet i 13 av de 28 medlemsstaterna. Högst andel tillfrågade som är av denna åsikt finns i Nederländerna (58 %), Belgien (56 %), Danmark, Slovakien, Frankrike (samtliga 55 %) samt i Tyskland (54 %). De länder där man i stället är minst positiv till denna tanke är Portugal (21 %), Spanien (25 %), Rumänien (28 %), Malta (30 %), Cypern (31 %), Grekland, Italien och Bulgarien (35 % i varje land). o En sociodemografisk analys visar att unga (49 %) är mest positivt inställda till att gå framåt tillsammans, medan högre tjänstemän (53 %) och de som studerade upp till en ålder av minst 20 år (50 %) är de grupper som främst vill att några få länder ska kunna gå i täten utan att vänta på de andra. 10. EU år 2025 Den institutionella delen av denna Eurobarometer genomförd för Europaparlamentet avslutas med att blicka framåt. Vilka är de huvudsakliga utmaningar som EU och dess medlemsstater kommer att stå inför i framtiden? Under denna tid av ekonomisk kris som sedan 2007 har skakat hela världen och EU är det framför allt de socioekonomiska frågorna som mest oroar EU-invånarna. De största orosmolnen är arbetslösheten (55 %) social orättvisa (33 %) medlemsstaternas statsskuld (32 %) ungas möjlighet till arbete (29 %) den åldrande befolkningen (24 %) o På nationell nivå kan man konstatera att arbetslöshet anges som det största problemet av 79 % av de tillfrågade i Spanien, 74 % i Cypern, 73 % i Grekland, 69 % i Irland samt 68 % i Portugal och Kroatien. o Social orättvisa nämns oftast av de tillfrågade i Portugal, Bulgarien och Estland (47 % i samtliga tre länder). 16

17 o När det gäller medlemsstaternas statsskuld är det i Österrike och Tyskland (50 % i båda länder) som de tillfrågade oroar sig mest för detta. Enheten för uppföljning av den allmänna opinionen Jacques Nancy EPEurobarometer@europarl.europa.eu 17

18 A. VAD REPRESENTERAR EU?: FRI RÖRLIGHET, FRED OCH EN GEMENSAM VALUTA De största fördelarna med EU 1) Genomsnitt i EU Denna fråga har hämtats från Eurobarometern Standard EB79 som genomfördes i maj

19 2) Nationella resultat Denna fråga har hämtats från Eurobarometern Standard EB79 som genomfördes i maj

20 3) Nationell utveckling De tre första svaren har räknats med. Denna fråga har hämtats från Eurobarometern Standard EB79 som genomfördes i maj