Yrkesgemensam handbok

Transkript

1 Yrkesgemensam handbok Samverkansgruppen för Kvinnofrid i Nordöstra Skåne Handlingsprogram för medarbetare som möter kvinnor, utsatta för våld eller hot barn som upplever våld i familjen män som utövar våld mot närstående kvinnor

2 1. YRKESGEMENSAM HANDBOK 1.1 Samverkan 1.2 Tillsammans för kvinnofrid i Nordöstra Skåne 2. ATT BLI UTSATT FÖR VÅLD 2.1 Våldets orsaker och konsekvenser 2.2 Kvinnors reaktioner och strategier mot våldet 2.3 Professionellt förhållningssätt vid mötet med kvinnor som utsätts för våld 3. KOMMUNERNAS ANSVAR 3.1 Målsättningen för socialtjänstens insatser för kvinnofrid 3.2 Socialtjänstens ansvar och organisation 3.3 Information och hjälpinsatser till utsatta kvinnor 3.4 Kommunens ansvar i familjerättsfrågor 4. HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS ANSVAR 4.1 Målsättning och handlingsprogram 4.2 Hälso- och sjukvårdens ansvar 4.3 Medicinskt omhändertagande 4.4 Om det finns barn 4.5 Våd under graviditeten 4.6 Attityder och förhållningssätt 4.7 Kunskapsöversikt 4.8 Checklista 5. RÄTTSVÄSENDETS ANSVAR 5.1 Aktuell lagstiftning 5.2 Brottsutredningen 5.3 Polisens ansvar 5.4 Åklagarmyndighetens ansvar 5.5 Rättegång 5.6 Stöd och skydd i rättsprocessen 6. BARN TILL KVINNOR SOM UTSÄTTS FÖR VÅLD OCH HOT 6.1 Från barnets perspektiv 6.2 Socialtjänstens ansvar för barnen 6.3 Barnens situation i vårdnadskonflikter 6.4 Barnavårdscentralen 6.5 Förskolan 6.6 Skolan 7. FLICKOR I PATRIARKALA FAMILJER 7.1 Flickornas väg till hjälpsökande 7.2 Att bedöma behovet av skydd 7.3 Polisanmälan av brottsliga handlingar 7.4 Arbete med familjerna 7.5 Att flytta från det egna hemmet för att få skydd 7.6 Verksamheter m.m. som kan vara till hjälp 8. MÄNNEN BAKOM VÅLDET 8.1 Att möta män som utövar våld 9. KRIMINALVÅRDENS ANSVAR 9.1 Verkställighetsplan 9.2 Föräldrautbildning 9.3 Motivationsbegreppet 9.4 Kriminalvården och kvinnofrid 10. KOMMUNALA OCH GEMENSAMMA RESURSER 10.1 Kommunala resurser 10.2 Gemensamma resurser 11. FRIVILLIGA ORGANISATIONER / VAR KAN DU FÅ HJÄLP? 12. BLANKETTER

3 1. YRKESGEMENSAM HANDBOK Denna handbok vänder sig till dig, som i ditt arbete eller i din organisation möter kvinnor och barn som blivit utsatta för våld eller hot om våld. Handboken är till för att ge olika grupper en övergripande information om dels hur de olika samarbetsparterna arbetar, samt vem som ansvarar för de olika delarna vid relationsvåld. Handboken har utarbetats i samverkan mellan representanter för olika yrkesgrupper, myndigheter och organisationer i Nordöstra Skåne. Denna handbok har tagits fram med Samverkan för kvinnofrid i Malmös handbok som förebild, och med benäget tillstånd från dem. Ansvarig för handboken är Tillsammans för kvinnofrid i Nordöstra Skåne. Varje verksamhetsområde har representation i gruppen, och har ansvarat för det område som de företräder. Arbetsgruppen har som målsättning att fortsätta sitt arbete. Kristianstad i juni 2003 Tomas Rosenberg, projektledare Tillsammans för kvinnofrid. Annika Henrysson Anders Jönsson Karin Ekström Polismyndigheten i Skåne Kriminalvårdsmyndigheten i Kvinnojouren Kristianstad Cecilia Kjellgren Maria Lindberg Birgitta Larsson Kristianstad kommun Länsstyrelsen i Skåne Län Region Skåne Mia Persson Fröjd Ingrid Petersson Pernilla Åström Bromölla Kommun Region Skåne Åklagarmyndigheten

4 1.1 Samverkan Samverkan har varit och är en viktig förutsättning för utvecklingen av ett helhetsperspektiv på problemet med relationsvåld inom regionen. När en kvinna blir misshandlad kan olika myndigheter och yrkesgrupper bli involverade. Kvinnan kan behöva sjukvård för sina fysiska och psykiska skador, anmäla brottet till polisen, söka skydd och bistånd hos socialtjänsten. Åklagarmyndigheten leder brottsutredningen och bedömer om det finns skäl till åtal, domstolen håller rättegång och kriminalvården tar hand om den som blir dömd. Kvinnojour och brottsofferjour hjälper kvinnan osv. Samverkan och samarbete är viktigt och nödvändigt mellan dessa verksamheter. Dels för den enskilda individen, men även i ett större perspektiv för att komma åt problemet. Denna typ av brottslighet/utsatthet, har varit och är fortfarande i viss mån, ett skammens brott. Både för offret och förövaren. Brottsligheten har nästintill uteslutande begåtts inom hemmets slutna ram. Detta har medfört att den kunnat fortgå utan att utomstående ingripit. Då det har uppmärksammats har detta skett genom en tillfällighet. Men oftast har det inte uppmärksammats utan offret har fått leva med det. Genom olika gruppers oförtröttliga arbete med att uppmärksamma den typ av brottslighet, så har detta lyfts upp på den offentliga agendan. Brottsligheten har ur ett myndighetsperspektiv blivit prioriterad. Genom denna uppmärksamhet har skammen för offret minskat och fler och fler orkat att anmäla det de blivit utsatt för till myndigheter och organisationer. För att dessa yrkesgrupper ska bli än mer professionella på att ta hand om dessa offer, har olika utbildningar och seminarium hållits. Denna yrkesgemensamma handbok är en del i det hela. 1.2 Tillsammans för kvinnofrid i Nordöstra Skåne Samverkansgruppen bildades i december Gruppen består av representanter från socialtjänst, hälso- och sjukvård, Länsstyrelsen, polis, kriminalvård, åklagare och kvinnojour. Representanter som i sina yrkesroller möter både offer och förövare av relationsvåld. Samverkansgruppen har under våren 2002 anordnat två stycken välbesökta konferenser på temat kvinnofrid. Samverkansgruppen möts två-tre halvdagar per halvår och utbyter då ömsesidig information och erfarenheter.

5 2. ATT BLI UTSATT FÖR VÅLD 2. 1 Våldets orsaker och konsekvenser Mäns våld mot närstående kvinnor kan inte förklaras på ett enkelt sätt. Det finns olika teorier om våldets orsaker och mekanismer, som söker förklaringar hos individerna, i relationen, i situationen och i samhällsstrukturen. Våld mot kvinnor är ett sammansatt och komplext problem, som skapar svåra trauma och sätter djupa spår hos många kvinnor och barn som drabbas av våldet, i synnerhet i de familjer där hot och våld tillhör vardagen. Våldet kan se olika ut, men det är alltid de män som utövar våldet som är ansvariga för detta. Att utsättas för psykiskt, fysiskt och sexuellt våld av en närstående person får sociala konsekvenser och ger ofta psykiska men. Det kan leda till att kvinnan får en bristande tillit till människor som vill hjälpa henne, som gör att hon inte kan berätta vad som hänt och inte förväntar sig bli trodd. Hon kan också ångra det hon först berättat om och förneka det. Hon kan vara rädd och osäker och därför ibland bli aggressiv även mot den som vill hjälpa henne. Aggressioner beror på den förnedring hon utsatts för och den skam hon kan känna över detta och över att behöva söka hjälp. Ibland kan hon uppleva kontakten med myndigheterna som så hotfull mot sig själv, sina barn och sitt förhållande, att hon inte vill ha någon insyn. Mannen kan förbjuda henne fortsatt kontakt. Det förekommer att misshandeln inbegriper våldtäkt. Detta kan vara mycket svårt att berätta om. Kvinnor som blivit fysiskt, psykiskt och sexuellt misshandlade visar ofta samma symptom som människor som lever med posttraumatiskt stressyndrom. Omhändertagandet bör ske med vetskap om vilket trauma en sådan situation innebär. Det är viktigt att våldtagna kvinnor får snabb och adekvat hjälp för att inte riskera svåra depressioner eller andra allvarliga skador Kvinnors reaktioner och strategier mot våldet Det finns kvinnor som "går vid första slaget" och andra som tvingats leva med mannens hot och våld under lång tid. Aktuell forskning visar att det är vanligt att kvinnor växlar mellan att anpassa sig och hoppas att våldet ska upphöra och att göra uppbrottsförsök, som kan vara många och ta sig olika uttryck. När en kvinna söker hjälp efter ett övergrepp är hon i en akut kris, där hon oftast upplever att hon förlorat kontrollen över sig själv och omgivningen. Vanliga symptom är ångest och rädsla, skuld och skamkänslor, otrygghet och sömnproblem tillsammans med kroppsliga symptom. I mötet med våldsutsatta kvinnor är det viktigt att inte generalisera utan se varje kvinna som en unik individ! Misshandel inom ett förhållande skiljer sig väsentligt från andra våldsbrott. Makarna är beroende av varandra känslomässigt och genom gemensamt boende, delad livshistoria och dessutom ofta gemensamma barn, vän- och släktkrets, gemensam ekonomi och en planerad gemensam framtid. Ett uppbrott kan vara mycket komplicerat. Då separationen väl sker har den ofta föregåtts av många försök till uppbrott. Det är viktigt att reflektera över kvinnans möjligheter och svårigheter att bjuda motstånd.

6 Genom barnen binds makarna till varandra även om kvinnan lämnar mannen. För en del kvinnor är barnen och deras fortsatta väl och ve skäl att lämna mannen, för andra är de anledningen att stanna kvar. En del kvinnor kan inte lämna mannen på grund av rädsla för att våldet blir än värre om de bryter förhållandet. De upplever en slags säkerhet när de bor tillsammans med mannen. Kanske de anser att det är bättre att veta var han är, och vad han gör, än att ständigt gå och vara rädd för att han skall söka upp henne. Det finns också kvinnor som väljer att stanna hos sin man, därför att hon anser att han behöver henne, eller på grund av dubbla känslor för mannen. De kanske lever i en förhoppning om att förhållandet ska bli bättre. Både kvinnorna och barnen har sett goda sidor hos mannen/pappan. Kvinnor kan vara rädda för att möta mannen efter en separation, av rädsla för våld men också av rädsla för sina egna dubbla känslor, att trots allt vilja återvända till förhållandet. Kvinnor som av olika skäl inte vill separera söker ibland samhällets hjälp för att klara av att fortsätta äktenskapet och för att påverka mannen att ändra sitt beteende. Detta kan vara särskilt aktuellt för kvinnor från kulturer, där kvinnans rättsliga ställning är underordnad mannens, där skilsmässor betraktas som omöjliga eller där kvinnor som lämnar sin man riskerar att stötas ut ur släkten eller gruppens gemenskap. 2.3 Professionellt förhållningssätt vid mötet med kvinnor som utsätts för våld Det är viktigt att tänka på: - att möta med respekt och förståelse Kvinnans utsatta situation kan göra att hon känner sig mycket utlämnad. Hon kan vara mycket rädd för att inte bli trodd och förstådd. Insatserna bör inriktas på att kvinnan skall kunna få skydd och vård om hon behöver det samt stöd och hjälp att bestämma sig för hur hon vill förändra sin situation. En kvinna, som uppfattar att det finns bra hjälp att få, vill i regel ha hjälpen. - att ge tid och omtanke fråga och lyssna Fråga vad som hänt. Låt kvinnan berätta. Ge henne tid. Kvinnan kan vara ambivalent till situationen. Det kan ta tid för henne att våga lita på omgivningen och berätta. Det kan behövas flera samtal. Det är viktigt att kvinnan får ge uttryck för sin egen bedömning av risksituationen, vilka som kan hjälpa henne och vilka strategier hon själv haft och har. - att inte ifrågasätta Särskilt vid upprepat våld och om kvinnan återvänt till mannen är det lätt att utsätta henne för kritik och fördömanden. Ofta är bindningen mellan kvinnan och mannen mycket stark. Om man kritiserar mannen, kan kvinnan uppfatta detta som kritik mot henne själv, eftersom hon levt tillsammans med honom. Det är viktigt att vara neutral i förhållandet till kvinnans känslor inför mannen men ändå markera avståndstagande inför våldshandlingarna. Kvinnan behöver höra att det alltid är den som utövar våldet som är ansvarig för det. Hon måste fatta sina egna beslut och man ska inte som personal råda henne att hon skall lämna mannen men visa att det finns hjälp och stöd och att det finns alternativ. - att göra en riskbedömning Kvinnor som levt länge med våld kan ha drabbats av att inte längre uppfatta hur allvarlig situationen är. Ställ frågor kring olika våldshändelser, så att du och kvinnan kan göra en bedömning av hotbilden.

7 - att informera Beroende på i vilken yrkesroll du möter en våldsutsatt kvinna har du olika informationsansvar. För att kvinnan ska bli hjälpt är det viktigt att hon får bra information, om möjligt både skriftligt och muntligt, om de rättigheter hon har och om de möjligheter som finns till skydd, stöd och hjälp. Lämna skriftlig information och ev. visitkort för kvinnans framtida behov. - att hänvisa rätt Se till att den som behöver annat stöd än det som du kan ge, blir hänvisad till dem som har kompetens och resurser för uppgiften. Finns en hotbild, hjälp till att kontakta polisen, kvinnojouren eller socialtjänsten. Finns skador eller märken efter våld, hjälp till att kontakta vårdcentralen eller akutkliniken beroende på skadans omfattning. - att använda professionell tolk Den som inte behärskar svenska obehindrat måste få tillgång till tolk som hon kan lita på. Låt inte anhöriga tolka. Det måste bli självklart för alla myndigheter att använda professionell tolk, när en misshandel eller våldtagen kvinna med utländsk bakgrund söker hjälp, vård eller kontakt med polisen. Beställ kvinnlig tolk om kvinnan önskar det. - att dokumentera Kravet på dokumentation har ökat i och med den nya lagstiftningen. Vid upprepat våld har det stor betydelse om tidigare våldshändelser har dokumenterats. Det kan påverka bedömningen om brottet skall kunna betraktas som misshandel eller grovt kvinnofridsbrott. Alla kvinnor som söker läkarvård och berättar att de blivit utsatta för våld skall undersökas så att rättsintyg skall kunna skrivas. Rättsintyg får ej lämnas utan kvinnans medgivande. Även för socialtjänsten och andra vårdinsatser är det viktigt att alla tecken till våld skrivs in i journalerna, även om kvinnan vid tillfället säger att hon inte vill polisanmäla. Kvinnan ska få veta att hon har rätt att läsa sin akt och att få rättelse antecknade i journalen, samt att uppgifter inte får lämnas ut utan hennes medgivande. För att undvika att mannen får vetskap om eventuellt sekretessbelagda uppgifter i social akt rekommenderas att kvinnan och mannen alltid har separata akter. - anmälningsplikt 14 kap 1 SoL "Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn och ungdom eller annan yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.." (SoL) Fråga om barnen. Finns det misstanke om att barnen behöver skyddas och att modern inte kan ge detta skydd skall en anmälan till socialnämnden ske. Om modern misshandlas finns stora risker för att barnen skadas allvarligt även om de själva inte utsätts för våld. Detta är en svår fråga, eftersom många tror att förtroendet från kvinnan kan skadas om det sker en anmälan. Misshandlade kvinnor kan tro att deras barn ska tas ifrån dem. Därför är det viktigt att förklara för modern att en kontakt med socialtjänsten innebär ett erbjudande om hjälp och att

8 en utredning om barnens situation tar sikte på att förbättra förhållandet för både kvinnan och barnen. Försök att medverka i kvinnans möte med socialtjänsten! - att se professionellt på sin egen roll Som personal kan man uppleva det som frustrerande att arbeta med misshandlade kvinnor, särskilt om kvinnan gång på gång återvänt till mannen. Det är viktigt att se sin del av hjälpen som ett led i en process. Då kan man lättare orka stödja henne nästa gång hon kommer, så att hon inte ska behöva skämmas över att söka hjälp igen. För att man som personal ska kunna hantera dessa ofta mycket svåra situationer är det nödvändigt med handledning och utbildning.

9 3. KOMMUNERNAS ANSVAR 3.1 Målsättningen för Socialtjänstens insatser för kvinnofrid är att: Förebygga våld mot kvinnor och unga flickor. Verka för jämställdhet mellan män och kvinnor. Förebygga att unga män blir våldsverkare. Förebygga könsstympning. Synliggöra våldet av kvinnor. Stödja de flickor och kvinnor som blivit utsatta för våld, så att de vågar söka hjälp. Stödja och skydda flickor och kvinnor, så att de vågar anmäla våldsbrott. Säkerställa att kvinnor får ett gott bemötande oavsett vilken myndighet de söker sig till. Tillgodose misshandlade kvinnors behov av stöd och skydd, vård och behandling så att kvinnorna kan leva utan rädsla och själva kan bestämma över sina liv. Ge barnen i familjerna stöd att bearbeta sina trauman och gå vidare i livet. Ge misshandlande män möjlighet att bearbeta den problematik som kan ligga bakom våldet. Verka för att utredningar om våld mot kvinnor kan bedrivas så att brott beivras och redan begångna brott kan bli bedömda på ett rättssäkert sätt för både kvinnan och mannen. Främja metod- och kompetensutveckling för personal som i sitt arbete möter misshandlade kvinnor, deras barn och de misshandlande männen. 3.2 Socialtjänstens ansvar och organisation Kommunens ansvar styrs särskilt av socialtjänstlagen. I socialtjänstlagen fastställs kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. I lagens portalparagraf fastslås att socialtjänsten skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Av 3:1 SoL framgår socialtjänstens uppgifter att informera, svara för omsorg och service, upplysningar, råd och stöd, vård och ekonomisk hjälp, samt annat bistånd till dem som behöver det. Socialtjänstens ansvar för misshandlade kvinnor konkretiseras och förtydligas i den lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1998 i 5:11 SoL. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. I socialtjänstens ansvar ligger att utveckla metoder som ger den våldsutsatta kvinnan och hennes barn skydd och stöd. (Se under flik 6 om barnen) Det ligger även inom socialtjänstens ansvarsområde att utforma det sociala arbetet så att det inkluderar männen och deras ansvarstagande för sitt våldsbeteende. (Se under flik 8) 1

10 I kommunerna är det Individ- och familjeomsorg som har ansvar för socialtjänstens insatser gentemot våldsutsatta kvinnor. I de flesta kommuner är detta ansvarsområde organiserat i olika enheter, vilket medför att en misshandlad kvinna kan söka upp eller hänvisas till olika ställen, beroende på om hon söker information, ekonomiskt stöd eller annat bistånd. En entydig bild i organisationen kan inte lämnas. Individ- och familjeomsorgens organisation ser olika ut i de fem kommunerna. (Se varje kommuns resurslista under flik 9) 3.3 Information och hjälpinsatser till utsatta kvinnor Socialtjänsten ska erbjuda information och hjälpinsatser av olika slag till kvinnor som hotas och misshandlas och vara lyhörd för vad de kan vara i behov av. Många gånger känner inte kvinnan själv till vilka möjligheter hon har till stöd och hjälp. En del kvinnor från andra kulturer har av olika skäl inte heller kunskap om kvinnors rättigheter i samhället, som är självklara för svenska kvinnor. Socialtjänsten måste därför aktivt erbjuda hjälp av olika slag. Samtidigt måste vi försöka förstå vilka barriärer det kan vara för kvinnan att lämna mannen, att söka hjälp och att berätta om mycket privata och personliga svåra upplevelser. Att berätta för någon som lyssnar aktivt kan vara en hjälp för kvinnan att komma fram till hur hon skall handla. Det är viktigt att i bemötandet hjälpa henne att se sin egen förmåga att reagera och agera och att stärka hennes självförtroende. Detta kan vara en process som tar olika lång tid för olika individer. Den professionella hjälp som socialtjänsten kan och bör ge, beror på den individuella situationen, om läget är akut, om det finns skyddsbehov, om det finns barn i familjen osv. Förhållningssätt bör, som i allt socialt arbete, vara att lyssna och anpassa insatsen efter de individuella behoven och situationerna. Insatserna kan vara både praktiska och behandlingsinriktade, akuta och långsiktiga. Exempel på insatser Samtal för att lyssna och hjälpa till att reda ut situationen. Stöd och uppbackning. Rådgivning. Skriftlig och muntlig information av olika slag om rättigheter och möjligheter till stöd och hjälp, skydd och eventuell vård. Medverkan i kontakter med läkare, kurator, advokat, polis, kriscenter, kvinnojour osv. Hjälp till skyddat boende, vård och behandling. Särskilda insatser för barnen. (Se närmare under flik 6). Bistånd i form av kontaktperson eller familjestöd. Kontaktperson kan tillsättas för att underlätta umgänget mellan barnet och umgängesföräldern när det finns risk för fortsatt hot eller våld efter separation. Kontaktfamilj kan också användas som stöd för kvinnan och barnen. Den första tiden efter en separation på grund av misshandel, kan vara kaotisk med känslomässiga upp- och nergångar, samtidigt som många praktiska saker behöver ordnas. Hotbilden kan vara mycket allvarlig. Det finns ett stort behov av stöd och ibland avlastning med barnen. Ekonomiskt bistånd utifrån kvinnans behov och perspektiv. Det är angeläget med en snabb, generös och kunnig handläggning av ekonomiskt bistånd till våldsutsatta kvinnor och att allt görs för att underlätta för henne och barnen. Skälen till detta är allvarliga. En misshandlad kvinna kan känna sig tvingad att bo kvar av ekonomiska skäl, eller därför att bostad inte går att ordna för henne (eller för mannen). 2

11 Det kan vara nödvändigt för en kvinna att lämna, inte bara bostaden, utan också allt bohag, kläder och annat för att rädda sig och barnen. Får hon inte effektiv ekonomisk hjälp kan hon känna att hon inte har annat val än att återvända till en hotfull situation. Flickor upp till 18 år Flickor under 18 år kan bli utsatta för hot eller våld från en pojkvän eller familjen. Om de söker hjälp hos socialtjänsten bör de få minst lika mycket stöd som myndiga kvinnor. Våldet mot dem ska bedömas som barnmisshandel, men det kan vara relevant att erbjuda dem bistånd som vuxna, exempelvis kontaktperson, boendestöd osv. För att de ska kunna beviljas ekonomiskt eller övrigt bistånd skall det kommuniceras med vårdnadshavaren. Ungdomar över 15 år har rätt att föra sin egen talan, vilket bland annat innebär att de utan att ha vårdnadshavarens tillstånd kan söka kontakt med ungdomsmottagningar, socialtjänsten och sjukvården. Unga flickor som kommer från kulturer med annan familjetradition och annan syn på relationer mellan pojkar och flickor kan hamna i svåra kulturkonflikter, som kan innebära allvarliga risker för dem. Rädslan från föräldrarnas sida för att familjebanden skall upplösas, gör att flickorna övervakas extra noga. Kontrollen kan övergå i öppna konflikter och våld. Flickorna kan utsättas för mycket stora påtryckningar från föräldrarna när det gäller livsmönster, tilltänkt äktenskapspartner osv. Dessa påtryckningar kan vara nog så allvarliga för flickan även om de sällan tar sig uttryck i hot om våld eller direkt våld. Söker flickan hjälp på grund av sådana påtryckningar och på grund av hot från sin familj måste man ta detta på stort allvar, lyssna på flickans berättelse och noga överväga hur man ska kunna hjälpa henne. Det finns ofta anledning att agera skyndsamt i dessa ärenden. Flickorna kan hamna i situationer där de blir utstötta ur familjegemenskapen. Det är viktigt att man beaktar flickans förankring i familjen, men skyddsaspekten är det primära i socialtjänstens bedömning och ansvar. Förutsättning för parsamtal En kvinna som blivit utsatt för våld från sin man skall aldrig tas emot gemensamt med mannen. Det finns starka skäl att vara mycket försiktig med parsamtal. Så länge kvinnan är rädd för mannen passar hon hela tiden på vad hon säger och gör för att inte väcka mannens vrede och ilska. Risken finns att våldet trappas upp om kvinnan berättat för andra vad hon utsatts för. I första hand måste insatserna inriktas på att bryta våldet. Mannen måste påverkas att ta ansvar för våldet. Med professionell hjälp i lugna och strukturerade former kan samtalet vara ett sätt att komma vidare för både kvinnan och mannen, inte minst för barnens skull. Förutsättningen är att det står fullständigt klart att kvinnan önskar parsamtal och att mannen tagit ansvar för våldet. Samtalet bör då ske på kvinnans villkor och man måste noga försäkra sig om att hon inte är eller känner sig tvingad till detta varken av mannen eller myndigheten. Om du som socialarbetare möter en kvinna som hotas eller misshandlats, så kom ihåg att mötet med dig kan vara avgörande för hennes möjligheter att förändra sin situation. Du kan ha vägledning av de råd som finns under flik 2.3 Professionellt förhållningssätt Här nedan följer andra förslag till åtgärder som i olika lägen behövs. 3

12 Insatser i en akut situation Erbjud kvinnan tid samma dag och ge henne så mycket tid du kan. Låt henne inte behöva sitta ensam i ett väntrum. Räkna med att hon kan uppleva sin situation kaotisk och ha svårt att redogöra för vad som hänt. Lyssna, men ifrågasätt henne inte, även om hon sökt hjälp för misshandel tidigare och sedan återvänt till mannen. Ta reda på vad kvinnan är mest rädd för just nu och vad hon är rädd för ska hända i framtiden. Fråga om sexuellt våld har förekommit. Om kvinnan har skador, hjälp henne att få tid hos läkare och följ om möjligt med henne. Även om vård inte behövs är det viktigt med läkarundersökning för dokumentation av skador i ett rättsintyg vid en eventuell rättsprocess. Vid sexuellt våld är det Kvinnokliniken som ansvarar för den medicinska vården och utredningen. Fråga om kvinnan (och hennes barn) behöver skydd. Om det inte finns släktingar eller vänner som kvinnan kan eller vill bo hos, så föreslå i första hand boende på kriscenret eller kvinnojouren. Hotellboende ör oftast ett olämpligt alternativ. En kvinna som lämnat hemmet akut har ofta inga pengar undersök om hon behöver ekonomisk hjälp och förmedla kontakt med enheten för ekonomiskt bistånd. I ett akut läge kan hon exempelvis behöva pengar till mat och gångkläder, transport och skyddat boende. I ett något senare läge kan hon behöva hjälp till mobiltelefon, advokatkostnader, hyresskuld, terapi, hemutrustning, flyttning till annan ort etc. Fråga om kvinnan behöver hjälp med kontakt med anhöriga och/eller hämtning av personliga tillhörigheter. Polis kan medverka till besök i hemmet. Journalför och dokumentera kvinnans berättelse och de skador du ser. Detta är särskilt viktigt om kvinnan ej vill gå till läkare. Beskriv var skadorna finns, antalet skador, storlek och eventuell färg. Dokumentation skall utformas med respekt för kvinnans integritet och hon skall veta vad som antecknas. Kvinnans uppgifter får naturligtvis inte lämnas ut mot hennes vilja, men hon kan samtycka till att uppgiften får lämnas till polisen eller annan myndighet. Diskutera med kvinnan att polisanmäla händelsen, men pressa henne inte. Anmälan får aldrig vara ett krav för att få hjälp och får aldrig göras mot kvinnans vilja om hon inte är minderårig. Följ om möjligt med kvinnan om hon vill gå till polisen, eller be polis komma för att ta upp en anmälan. Kvinnan bör informeras om förutsättningar för besöksförbud, trygghetspaket och annan hjälp och skydd i den juridiska processen. Beskriv möjligheter och begränsningar. Använd alltid vid behov professionell tolk, som kvinnan litar på. Låt aldrig anhöriga tolka. Ta reda på om det finns barn i familjen. Var fanns de när misshandeln skedde? Vad har de sett och hört? Har de också blivit slagna? Var är de nu? Vilka behov har de? Prata med barnen! Alla barn påverkas av att leva med våld i familjen. Om du inte själv ansvarar för utredningar om barnens situation, bör du överväga om en anmälan skall göras till barnoch familjeenheten. Bemöt kvinnans rädsla för att barnen ska tas ifrån henne. Informera henne om att detta inte innebär ett misstroende av henne som mamma, men att hon kan få hjälp och stöd i sitt förhållningssätt mot barnen. De kan få hjälp att bearbeta sina upplevelser. Om barnen inte följer med kvinnan, utan är kvar hos mannen, tänk på att meddela barnen att modern är i säkerhet. Om mannen behöver information, socialtjänstens stöd eller andra insatser skall alltid hänvisas till eller erbjudas hjälp från annan handläggare. Finns gemensamma barn är detta särskilt viktigt. (Se under flik 8). 4

13 Följande inramade avsnitt är hämtat ur Socialstyrelsens rapport: Våldsutsatta kvinnor, ett utbildningsmaterial för socialtjänstens personal år 2001 Om kvinnan återvänder hem Många kvinnor som utsätts för misshandel väljer att i alla fall för en tid stanna i relationen. En del i säkerhetsplaneringen för kvinnor som väljer att återvända hem är att diskutera vad hon hittills har gjort och vad hon kan göra för att minimera risker för henne själv och eventuella barn. Diskutera vad som har fungerat hittills för att avvärja krissituationer och om hon tror att sådana strategier kan hjälpa nu. Fråga om hon kan förutse en upptrappning av våldet. Fråga henne om hon kommer att ringa till polisen om mannen blir våldsam. Om hon inte kan komma åt att ringa, vad kan hon i så fall göra för att påkalla hjälp? Be henne beskriva sitt nätverk och formulera hur det kan stödja henne i en akut situation. Diskutera för- och nackdelar med att berätta för vänner och släktingar vad hon är utsatt för. Vart kan hon ta vägen om hon måste fly? Hjälp henne ställa samman en lista med telefonnummer och adresser. Förberedelser om situationen blir akut Föreslå att kvinnan har följande saker tillgängliga om hon måste lämna hemmet snabbt: Identitetshandlingar för sig själv och barnen. Andra viktiga handlingar. Eventuella viktiga medicinska dokument, recept osv. Telefonnummer och adresser som kan vara speciellt viktiga. Kläder och toalettartiklar för henne och barnen. Kontobevis, kreditkort, bankböcker och nycklar till bankfack. Insatser på längre sikt Det kan finnas många anledningar till att en kvinna stannar kvar i ett förhållande där mannen utsätter henne för övergrepp. I inledningen till denna handbok diskuteras en del av dessa tänkbara orsaker. Ett långsiktigt stöd för kvinnan från dig som socialarbetare kan vara att: Visa på möjliga handlingsvägar, så att kvinnan kan fatta ett självständigt beslut om sitt fortsatta liv. Ge skriftlig information om våld och misshandel och om möjligheter att få hjälp och stöd juridiskt, socialt och ekonomiskt. Ge henne tid och möjlighet att ha samtalskontakt. Informera om andra verksamheter som kriscenter för våldsutsatta kvinnor, kvinnojouren etc. där hon kan få tid för samtal, krisbearbetning och samtalsgrupp. Hjälp henne att byta bostad och kanske bostadsort. Bevilja bistånd i form av kontaktperson eller familjestöd. 5

14 Kvinnor som inte söker hjälp Många kvinnor söker av olika skäl inte hjälp hos myndigheter. Det kan vara många barriärer som hindrar henne, Det förekommer att kvinnor söker vård och hjälp hos olika myndigheter för skador och symptom, ekonomiska problem och andra sociala problem, men inte orkar eller vill berätta om den verkliga orsaken. Det är en grannlaga uppgift att identifiera en kvinna som utsatts för psykiskt, fysiskt eller annat våld från en närstående. Det är viktigt att känna till symptom och konsekvenser för att kunna ställa frågor på ett empatiskt och aktivt sätt. Följande inramade avsnitt är hämtat ur A Resource Manual för Health Care Providers, Family Violence Prevention Fund i San Francisco 1998 i Socialstyrelsens rapport: Våldsutsatta kvinnor, ett utbildningsmaterial för socialtjänstens personal år 2001 Att ställa frågor om våld i nära relationer Mot bakgrund av hur svåra konsekvenserna kan vara och hur svårt det är att upptäcka våld i nära relationer är det motiverat att ställa frågor kring detta. Det kan ge den som utsätts för våld en möjlighet att berätta om sin livssituation som annars kanske inte skulle uppstå i vart fall inte innan våldet gett svåra konsekvenser. Det är viktigt att klargöra att man tar allvarligt på den utsattas problem och situation, att visa att man har förmåga att tala om våld i nära relationer och att hjälp finns att tillgå. Exempel på frågor om våld i nära relationer Ibland kan det kännas svårt att ta upp frågan om våld i nära relationer särskilt om det inte finns några tydliga indikationer på at kvinnan utsatts för våld, även om misstanken har uppstått av något skäl. Nedan följer några exempel på hur man kan ställa frågor. Jag vet inte om detta är ett problem för dig, men många av mina klienter har upplevt våld i sina relationer. Jag har därför börjat fråga alla rutinmässigt om detta. Har du blivit utsatt för våld av din partner? Eftersom många av de kvinnor jag träffar i mitt arbete lever med någon som skadar eller hotar dem, frågar jag numera alla mina klienter om övergrepp. 6

15 Från allmänna till mer specifika frågor Ibland är det lämpligare att börja med mer allmänna frågor om förhållandet innan man ställer med direkta frågor om hot och misshandel. Detta är några exempel på mera allmänna frågor: Hur har du det i din relation/äktenskap? Du verkar bekymrad över din partner. Kan du berätta mer för mig om det? Uppträder han någonsin på ett skrämmande sätt? Du nämnde att din partner använder alkohol. Hur uppträder han när han är påverkad? Skrämmer hans beteende dig någonsin? Bli han våldsam? Brukar ni vara osams och bråka? Blir du någonsin rädd? Hur man än tar upp frågan och våld i nära relationer är det viktigt att så småningom ställa direkta och mer specifika frågor om hot och våld. Har din partner hotat att skada dig eller någon i din familj? Är din partner svartsjuk? Brukar han anklaga dig för otrohet? Har din partner någonsin försökt hindra dig från att göra saker som är viktiga för dig? (Som att gå i skolan, arbeta, träffa vänner eller familj osv.) Har din partner någonsin slagit eller fysiskt skadat dig? Händer det ofta? När skedde det senast? Är du rädd för din partner? Känner du att du befinner dig i fara? Är det säkert för dig att gå hem? Sexuella övergrepp i samband med misshandel Sexuella övergrepp i samband med partners misshandel kan förekomma. Frågor om sexuella övergrepp kan vara mycket känsligt och smärtsamt för en kvinna att svara på. Därför kan det vara lämpligt att avvakta i samtalet tills trygg relation har etablerats, innan man ställer denna typ av frågor. Har din partner någonsin tvingat dig att ha sex när du inte velat själv? Har din partner någonsin tvingat dig att utföra sexuella handlingar som du inte har velat? Kunskapsöversikt Se Socialstyrelsens utbildningsprogram för socialtjänstens personal Våldsutsatta kvinnor, kan hämtas på Socialstyrelsens hemsida: 7

16 3.4 Kommunens ansvar i familjerättsfrågor Om kvinnan och mannen bestämt sig för att separera kan enheten för familjerätt bli aktuell beträffande vårdnad, boende och umgänge med barnen. Familjerätten arbetar med vårdnadsoch umgängestvister, samarbetssamtal mellan föräldrar som har separerat, samt fastställande av faderskap tillbarn vars föräldrar inte är gifta med varandra. Det är inte ovanligt att det uppstår konflikter kring vårdnad och umgänge med barnen i familjer där våld förekommit. Det förekommer också att våldet trappas upp efter en separation. Hur arbetar familjerätten Allmänheten kan kontakta familjerätten för att diskutera och få råd i vårdnads- och umgängesfrågor. Samarbetssamtal kan inledas genom att föräldrarna kontaktar familjerätt eller genom beslut av domstol. Samarbetssamtal är strukturerade samtal med föräldrar som i samband med eller efter en separation, är oeniga om hur de skall lösa frågor kring vårdnad, boende och umgänge för gemensamma barn. Det är i regel inte lämpligt med samarbetssamtal då misshandel har förekommit. Det kan innebära att kvinnan, av rädsla för mannen, inte vågar säga vad hon tänker eller att det kan föreligga en ökad risk för henne att bli utsatt för misshandel på nytt, efter samtalen. Är föräldrarna överens om hur de vill lösa frågorna om vårdnad, boende och umgänge kan de kostnadsfritt skriva juridiskt bindande avtal om detta på familjerätten. Är föräldrarna inte överens kan de väcka talan i tingsrätten om frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Tingsrätten kan då besluta om samarbetssamtal eller en utredning av socialnämnden i vårdnads- och umgängesfrågan. I föräldrabalken anges att det är barnets bästa som skall komma i främsta rummet vid avgörande av frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Tingsrätten kan besluta att en förälder skall ha enskild vårdnad och att den andra föräldern skall ha umgänge som utformas på olika sätt. (Ex. varannan vecka, fredag kl 15:00 söndag kl 17:00). Tingsrätten kan också besluta att båda föräldrarna skall vara vårdnadshavare, dvs. att de skall ha gemensam vårdnad om barnet. Tingsrätten kan då också besluta om vem av föräldrarna som barnet skall bo hos och hur barnets umgänge skall se ut med den andre föräldern. Tingsrätten kan besluta om gemensam vårdnad även om en förälder motsätter sig detta. Av förarbetena till lagen framkommer att domstolen inte schablonmässigt skall besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Har förälderns motstånd sin grund i förhållande som misshandel eller trakasserier eller andra former av övergrepp från den andre förälderns sida, kan detta vara orsak för domstolen att inte besluta om gemensam vårdnad. Har kvinnan och/eller barnet blivit misshandlade av mannen kan domstolen besluta att en kontaktperson skall vara med vid umgänget eller hämta och lämna barnet. Föräldrar kan också själva, utan beslut i domstol, ansöka om att en kontaktperson skall medverka vid umgänget. 8

17 4. HÄLSO- OCH SJUKVÅRDENS ANSVAR 4.1 Målsättning och handlingsprogram Målsättning Målsättningen är, i enlighet med riksdagens beslut om kvinnofridsreformen, att medverka i arbetet för ett professionellt omhändertagande och bemötande för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Genom kompetensutveckling, metodutveckling samt bättre samverkansformer ska vi tydliggöra den skyldighet som hälso- och sjukvårdspersonal har i omhändertagandet och bemötandet av kvinnor som utsatts för mäns hot eller våld samt verka för att dessa frågor på ett bättre sätt ingår i den ordinarie verksamheten. Som ett led i detta arbete har ett handlingsprogram utarbetats. Genom utbildningsinsatser ska vi öka kunskapen kring ett dolt problem som är mycket vanligt och troligen kan förklara många sjukdomstillstånd hos kvinnor. Vi ska förebygga genom att tala om våld på ett sådant sätt att kvinnan förstår att hon ej bär skuld till våldet och att hon ej skall acceptera våld eller hot om våld. Barnen ska uppmärksammas, och då inte bara som vittnen till våld utan också som utsatta för våldet. Utsatta kvinnor och deras barn ska få ett professionellt bemötande och hänvisas rätt genom bättre rutiner och samverkansformer såväl internt som externt. Handlingsprogram Att i samverkan med polis, åklagare, socialtjänst och kriminalvård medverka till framtagandet av en yrkesgemensam handbok Att genomföra gemensam utbildning för medarbetare som i sin yrkesverksamhet kommer i kontakt med kvinnor och barn som utsatts för mäns hot och våld Att skapa väl etablerade rutiner för såväl internt som externt samarbete Att stödja berörda verksamheter i deras fortsatta utbildningsarbete och framtagande av rutiner/checklistor Att bygga upp en kunskapsöversikt på intranätet med tips om film, litteratur m m i syfte att ge verksamheterna stöd i deras arbete Att berörda verksamheter utser någon/några personer med uppgift att bistå verksamhetschefen i arbetet med Kvinnofrid 4.2 Hälso- och sjukvårdens ansvar Hälso- och sjukvårdslagens definition av en god vård tydliggör den skyldighet som hälsooch sjukvårdspersonal har i omhändertagandet och bemötandet av våldsutsatta kvinnor. Steget ur ett misshandelsförhållande är stort och vården bör därför vara lättillgänglig. Kvinnan är ofta fylld av skam- och skuldkänslor och ett bra bemötande är grunden för att hon ska känna sig trygg nog att berätta om sin situation. Den våldsutsatta kvinnan måste bli synliggjord för att en behandlings-/läkningsprocess ska ta vid. Hon bör stöttas på vägen mot ett självständigt beslut om sitt fortsatta liv och informeras om den hjälp som finns att få. God kontakt mellan vårdgivare och patient är av allra största vikt. 1

18 Hälso- och sjukvårdens arbetsuppgifter Kvinnor som utsatts för våld söker sig till många olika insatser inom hälso- och sjukvården. I första hand är det akutkliniken med kirurgiska och ortopediska kliniker samt kvinnokliniken, öronkliniken och barnkliniken. Kvinnorna söker sig också till primärvården, psykiatrin, mödravårdscentralen, barnmorskemottagningen och ungdomsmottagningen. Kvinnorna berättar inte alltid om misshandel och hot som ligger bakom de symptom de söker för. Oklara symptom kan ibland dölja övergrepp som kvinnan berättar om först när hon känner förtroende för den person hon sökt sig till. Grupper som kan ha särskilt svårt att söka stöd Det är viktigt att framhålla att våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsklasser och sociala sammanhang. En del kvinnor kan dock av olika anledningar ha särskilt svårt att söka stöd. Erfarenhet visar att det är vanligt att socialt utsatta, missbrukande kvinnor utsätts för våld och trakasserier. Likväl som att ställa frågor om alkohol- och drogvanor är det motiverat att ställa frågor om misshandel. En del kvinnor med annan etnisk eller kulturell bakgrund, som utsätts för misshandel av sina män, kan vara mer sårbara och isolerade än etniskt svenska kvinnor. De har inte alltid kunskap om sina rättigheter och möjligheter att få hjälp. Även äldre kvinnor och funktionshindrade kvinnor blir utsatta för våld. Deras möjligheter att söka hjälp kan vara begränsade. De kan vara beroende av omsorgsstöd från en närstående som brukar våld eller hot och deras möjlighet att kommunicera med omgivningen kan vara begränsad. På samma sätt som i heterosexuella relationer förekommer våld mellan personer av samma kön som lever tillsammans. Krisreaktioner När en kvinna söker hjälp efter ett övergrepp är hon i en akut kris där hon oftast upplever att hon förlorat kontrollen över sig själv och omgivningen. Vanliga symptom är ångest och rädsla, skuld och skamkänslor, otrygghet och sömnproblem tillsammans med kroppsliga symptom. Även om inte kvinnan visar några tecken på kris vid den första undersökningen bör hon ändå få en snar återbesökstid. Förbered henne på att reaktionen kan komma senare och erbjud henne även kuratorskontakt. Kvinnor som kommer till hälso- och sjukvården på grund av misshandel och sexuella övergrepp är utsatta för ett multitrauma. De är såväl fysiskt och psykiskt som rättsligt och socialt skadade. Förövaren är ofta en anhörig. Hjälpbehovet varierar beroende på kvinnans allmänna livssituation och på hur länge misshandeln pågått, liksom på om det finns barn i relationen. Alla övergrepp innehåller olika mått av psykiskt våld. Rädslan för att inte bli förstådd eller trodd är stark hos många kvinnor. Att personalen inger förtroende är därför avgörande för bemötandet. Kvinnan behöver stöd och hjälp. Klargör vilka möjligheter du själv har att ge detta stöd. Lova inte någonting som du inte är säker på att kunna hålla. Kvinnor som varit utsatta för sexualiserat våld är känsliga för attityder. Det är viktigt att du är medveten om detta och att du visar respekt för kvinnans integritet. En kvinna som utsatts för sexualiserat våld kan känna skuld i det som skett. Att bli utsatt för hot, trakasserier och våld av en närstående person är psykiskt påfrestande och kränkande och bryter successivt ner självförtroendet. 2

19 Kvinnor som lever länge i en misshandelsrelation riskerar att påverkas och förändras i sin personlighet. Alla omvårdnadsåtgärder bör syfta till att stärka kvinnas självförtroende och ge henne upprättelse och skuldbefrielse. Både kroppen och själen behöver tid att läka. 4.3 Medicinskt omhändertagande Läkarundersökning Kvinnor som utsatts för misshandel och våldtäkt ska alltid genomgå hel kroppsundersökning. Undersökningen utgör en konsultation som skall fastställa graden av fysisk och psykisk skada och behovet av behandling. Undersökningen bör göras så snabbt som möjligt med tanke på det trauma som detta slags våld innebär och på behovet av säkra bevis. Undersökningen ska genomföras så att den kan utgöra underlag för rättsintyg om polis, åklagare eller domstol skulle begära detta. Undersökningen ska vara noggrann eftersom det som dokumenteras initialt i juridisk mening kan bli omöjligt att komplettera senare. Lathund för underlag för rättsintyg ska finnas på respektive kliniks akutmottagning. Undersökningen är också inledningen till kvinnans bearbetning av den kris hon befinner sig i på grund av övergreppet. För barn under 15 år ska barnspecialist kontaktas. Inför undersökningen ska läkaren bedöma belastningen bland den övriga verksamheten på kliniken och tillkalla bakjouren för att minimera risken för avbrott i undersökningen. Under den tid som läkarundersökningen pågår ska ansvarig avdelningspersonal och växel informeras om att bakjour kontaktas direkt vid behov. Dokumentation Alla skador ska dokumenteras skriftligt och helst med hjälp av färgfoto. Undersökningen ska göras mycket noggrant. Även alla mindre, ej behandlingskrävande skador ska beskrivas. En bedömning av smärtupplevelserna måste göras. Använd en kamera av god kvalitet, gärna en digitalkamera, använd inte polaroidbilder. Gör bakgrunden så ren som möjligt med hjälp av t ex en operationsduk. Ta bort smycken och klocka. Lägg ett måttband bredvid skadan. Ange området på kroppen och ta också en översiktsbild. Märk fotona med namn, datum och klockslag, utelämna adress och personnummer av säkerhetsskäl. Behovet av dokumentation har ökat med den nya lagstiftningen. Vid upprepat våld har det stor betydelse om tidigare våldshändelser har dokumenterats. Det påverkar bedömningen om brottet ska betraktas som misshandel eller grovt kvinnofridsbrott. Alla kvinnor som söker läkarvård och berättar att de blivit utsatta för våld ska undersökas så att rättsintyg ska kunna skrivas. Kvinnan ska veta att hon har rätt att läsa sin patientjournal och att få veta att uppgifter inte får lämnas ut utan hennes medgivande. Provtagning Om kvinnan utsatts för sexuellt övergrepp ska relevanta prover, så kallade spårsäkringsprover tas. Speciellt Rape-kit finns att tillgå på Kvinnoklinikens akutmottagning och innehåller nödvändig provtagningsutrustning. Vid samtliga fall av våldtäkt, bör man ta prover för att säkra bevis om eventuell neddrogning. Två extra rör med helblod i rör med fluroid/heparinlösning (grå kork) och två vanliga rör med urin utan tillsats ska tas. Märk rören 3

20 med initial och födelsenummer och spara rören i kylskåp för att analyseras genom polisens försorg. Återbesök Kvinnan ska ges en återbesökstid så snart som möjligt. Ibland framträder skadorna först efter något dygn och bör då dokumenteras på nytt. Även om inte kvinnan visar några tecken på kris bör hon förberedas på att reaktionen kan komma senare. Erbjud kurator/psykologkontakt. Ta god tid på dig för samtal och besök. Det är viktigt att kvinnan får känna att hon i sin egen takt får samtala om det hon upplevt. 4.4 Om det finns barn Anmälningsskyldighet I ett hem där mamman blir slagen är barnens situation svår och otrygg. Risken är stor att miljön har en negativ inverkan på barnens utveckling och hälsa. Kontakt med socialtjänsten måste övervägas. Barnen har rätt till skydd och stöd. Det är socialnämndens uppgift att utreda hemförhållandena och bedöma behovet av hjälp för barnet. Det är viktigt att förmedla till modern, att en kontakt med socialtjänsten i första hand innebär ett stöd, inte ett tvångsomhändertagande. När misstanke finns om att barn far illa är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig att omgående göra anmälan till socialtjänsten (Socialtjänstlagen kap14 1 Anmälan om missförhållanden). Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. Anmälan kan göras per telefon och/eller särskild blankett. Du kan också samtala med socialtjänsten utan att nämna barnets namn. Om du är osäker rådgör med överordnad eller med kurator. Har ett barn blivit misshandlat skall barnläkare kontaktas för dokumentation av skadorna. Det gäller också vid misstanke om sexuella övergrepp på barnet. Anmälningsskyldighet gäller barn upp till 18 år. 4

21 4.5 Våld under graviditeten Det är inte ovanligt att våldet debuterar under graviditeten. I och med det väntade barnet förändras relationerna i ett parförhållande. Både mannen och kvinnan kommer i en helt ny livssituation. För de allra flesta par är detta något naturligt, men det barn som var tänkt som ett bekräftande av kärleken kan också börja upplevas som ett hot. Mödrahälsovården har en viktig funktion i att stödja blivande föräldrar. Det är viktigt att personal inom mödrahälsovården uppmärksammar riskerna för våld under graviditeten och vågar fråga de blivande mödrarna vid tecken på misshandel. Mödrarna kan då få extra stöd och hjälp. Barnmorskemottagningen vid Centralsjukhuset i Kristianstad har deltagit i Socialstyrelsens projekt Screening av kvinnovåld och kan delge sina erfarenheter från projektet. 4.6 Attityder och förhållningssätt Möt kvinnan med respekt och förståelse. Tänk på att hon är i en utsatt situation och kan känna sig utlämnad. Ifrågasätt och kritisera henne inte. Vid upprepat våld är det särskilt viktigt att undvika kritik och ifrågasättanden. Kvinnor behöver stöd och hjälp för att kunna förändra sin situation. Ge tid och omtanke. Fråga vad som hänt, låt kvinnan berätta. Uppmuntra till polisanmälan med pressa henne inte. Försök att undvika dina egna värderingar i samtalet om det som skett. Tala inte illa om mannen då det kan öka kvinnans skuldkänslor. Ha tålamod, du måste respektera den misshandlade kvinnans syn på de mått och steg hon för tillfället är beredd att vidta. Men stå fast vid att misshandel är ett brott och bör anmälas. 4.7 Kunskapsöversikt Socialstyrelsens utbildningsmaterial för hälso- och sjukvårdens personal Våldsutsatta kvinnor kan beställas eller laddas ner på Socialstyrelsens hemsida: RiksKvinnoCentrums utbildningsmaterial för hälso- och sjukvårdens personal Att möta kvinnor som utsatts för misshandel och våldtäkt kan beställas eller laddas ner på RiksKvinnoCentrums Kvinnofridsportalen om mäns våld mot kvinnor. Kvinnofridsportalen är ett faktacentrum för dig som i din verksamhet möter kvinnorna, männen och barnen eller vill lära dig mer om problematiken. Här finns allt från rapporter, statistik, exempel på olika verksamheter och projekt till aktuella konferenser, utbildningar och litteratur. 5