Efterbehandling av förorenade sediment. Seminarium 7 februari 2012, Stockholm

Transkript

1 Renare Mark, tematisk grupp Förorenade sediment Efterbehandling av förorenade sediment Seminarium 7 februari 2012, Stockholm Hösten 2010 höll Renare Marks tematiska grupp Förorenade sediment sin första workshop i Göteborg. Temat var riskbedömning av förorenade sediment i samband med efterbehandling och intresset var stort. Några av frågeställningarna som togs upp var provtagningstekniska frågor, bedömningsgrunder för uppmätta halter och annan typ av bedömningsmetodik. Eftermiddagen ägnades åt gruppvisa diskussioner som sedan följdes upp i helgrupp. Som uppföljning hölls ett seminarium/workshop med fokus på åtgärder och efterbehandling av förorenade sediment den 7 februari 2012 i Stockholm. Ett flertal muddringsprojekt genomförs varje år, men vad gäller hanteringen av förorenade sediment saknas ofta praktiska alternativ. Deltagarantalet var stort (ca 80 personer) och representerade s av konsulter, myndigheter, entreprenörer, universitet och tekniska högskolor. Dagen delades upp in ett förmiddagspass med sex föredrag och ett eftermiddagspass med diskussioner. Presentationer Beslutstödsmodeller som underlag för val av efterbehandlingsmetod Syftet med att använda beslutsmodeller är att på ett strukturerat angreppssätt beskriva hur väl olika alternativ uppfyller ett eller flera önskade syften och därmed ge ett underlag för beslut. Två modeller presenterardes, multikriterieanalys (MKA, eng. MCA) och livscykelanalys (LCA), och är exempel på modeller som kan användas som underlag för val av hållbara efterbehandlingsmetoder. Med hållbarhet menas att det är hållbart ur ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Multikriterieanalys är ett samlingsnamna på olika metoder som bygger på att man analyserar beslutsalternativ m.a.p. flera olika kriterier som kan vara kvantitativa eller kvalitativa. Varje kriterium värderas för sig på lämpligt sätt och därefter vägs de ingående kriterierna samman till en samlad bedömning. Målet är att bedöma hur väl syftena uppfylls för vart och ett av alternativen för att identifiera mest lämpligt alternativ. I en livscykelanalys beskrivs en produkts miljöpåverkan från vaggan till graven, t.ex. hur en produkt, eller här en efterbehandlingsmetod, påverkar utsläpp av fossila bränslen, klimatförändringar, hälsa, ekosystem. Olika efterbehandlingsalternativs miljöpåverkan kan jämföras genom en s.k. jämförande analys. När väl metod valts kan en s.k. stand alone -analys göras i syfte att se hur metoden kan förbättras miljömässigt sett. Resultatet av en LCA kan ingå som indata till en MKA. sida 1

2 Många beslutsmodeller bygger på ett samarbete mellan alla berörda parter (intressenter, både kommersiella, privata, beslutsfattare, o.s.v.). Syftet med det är att få en transparant process där samtliga intressentar ska vara delaktiga och därmed få en mer komplett syn på den fråga beslut ska fattas om. På så sätt kan hållbara beslut bättre tas. Därtill gynnar processen en bredare acceptans för de beslut som sedan tas. I föreliggande fall hade MKA och LCA applicerats i EU-projektet Sustainable management of contaminated sediments (SMOCS) och föredragen inleddes därmed med en kort presentation av SMOCS. SMOCS är ett EU-projekt och bedrivs inom EUs strukturfond för Östersjön. Målet med SMOCS är att tillhandahålla stöd för muddringsverksamhet med vägledning av olika alternativ för att hantera och också nyttiggöra muddrade förorenade sediment. Övergripande om SMOCS presenterades av Civ. Ing. Göran Holm, SGI. Multikriterieanalys presenterades av Tekn. Dr. Jenny Norrman, Chalmers. Livcykelanalys presenterades av Fil. Mag. Ramona Bergman, SGI. Praktiska problem vid sedimentundersökningar och inför val av efterbehandlingsmetod Undersökningar av sediment kan i flera fall vara mer problematiska jämfört med undersökningar av förorenad mark eftersom sedimenten kontinuerligt påverkas av en vattenmassa som är i ständig rörelse. I hamnområden och i farleder påverkar dessutom fartygen både tillgängligheten för praktiskt utförande men också turbulensen i vattenmassan. En dynamisk vattenmassa gör också att sedimentens överyta också är dynamisk med en yta som kan variera från timme till annan. Den föroreningsbild som skapas utifrån ett antal momentana stickprover kan därmed se helt annorlunda ut när väl åtgärden ska sättas in. Sediment som är förorenade kan i flera fall omfatta stor utbredning och osäkerheterna i bedömning av volymer som behöver åtgärdas, var dessa ligger, hur de är fördelade, blir ofta stor. Kompletterande undersökningsmetoder, som exempelvis batymetriska och geofysiska mätningar, är ofta nödvändigt. Det innebär dock att undersökningarna blir omfattande, tidskrävande och kostnadskrävande. Vattenmassan innebär också att muddring som efterbehandlingsmetod är mer komplicerat jämfört med bortgrävning av föroreningar på land. Vid muddring uppstår uppgrumling och på det sätt som muddring utförs idag orsakar det en residual på upp till 10%. Denna residual utgörs av uppvirvlade förorenade partiklar som sedan återsedimenterar och därmed återkontaminerar. Olika ämnen har därtill olika egenskaper som styr deras mobilitet och vid t.ex. stabilisering av förorenade sediment behöver stabilat noga testas så att rätt effekt uppnås. Det är många osäkerheter förknippade med undersökning av förorenade sediment och det finns ett kunskapsbehov och ett behov av vägledningar. Sanering av Oskarshamns hamnbassäng presenterades av Civ. Ing. Anders Bank, Structor Miljö Göteborg AB. sida 2

3 Vägledning muddringsmetoder för förorenade bottnar Muddring delas in i tre kategorier: underhållsmuddring, anläggningsmuddring och miljömuddring. Av miljömuddring kan den delas in i mekanisk muddring, hydraulisk muddring, eller en kombination av båda. Miljömuddring är än så länge den mest vanliga metoden att åtgärda förorenade bottensediment. Andra alternativ är t.ex. täckning av olika material. Anledningen till att muddring genomförs framför täckning beror ofta på begränsade segeldjup och att det är stor påverkan på botten genom den aktivitet som bedrivs (ankring, fartygstrafik, propelleruppvirvling, trålfiske). Därtill kan botten vara för mjuk för att tillåta täckning. Andra orsaker till varför täckning inte genomförs är att byggnadsverksamheter i anslutning kräver bortförande av bottenmassor eller att påtryckning från lokalbefolkning och politiker som vill att föroreningen ska upp hindrar andra alternativ (vilket delvis har sin grund i okunskap). Muddring av förorenade bottnar kostar dock i allmänhet mer. År 2008 tog Statens Forurensingstilsyn i Norge fram en teknisk rapport, en vägledning, som beskriver för- och nackdelar med olika muddringsförfarande och kostnader kopplade till olika muddringstekniker. Vägledningen är tänkt som ett stöd för miljömyndigheter att värdera lämpligheten av en muddringsmetod för olika lokaler. Det finns dock ett behov för vidareutveckling av både utrustning och metoder (tekniker) för att kunna ta upp massor i in situ tillstånd, minska den uppgrumling och vidare spridning av föroreningar som uppstår, hantera arkeologiska fynd och skrot, samt att utveckla kostnadseffektiva metoder för hantering av uppmuddrade förorenade massor. Därtill behövs studier av ur miljögifter uppför sig i samband med miljömuddring. Muddringsmetoder för förorenade bottnar Den norska vägledningen presenterades av Tekn. Dr. Jens Laugesen, DNV Förorenade sediment ur ett infrastrukturperspektiv Som nämnts ovan sker muddring också i syfte att underhålla djup, dvs. att upprätthålla tillräckligt farledsdjup i inseglingsrännor till hamnar. I samband med sådan muddring uppkommer ofta problem med att de övre sedimenten är förorenade och underhållsmuddringen blir till delar också miljömuddring där de muddrade massorna som innehåller föroreningar måste hanteras. Gävle hamn är ett logistiknav för samordning av fartyg, tåg, bilar, container och kombitrafik och stor del av ostkustens import och export av trä, stål, olja och kaffe sker här. I takt med att fartygen blir allt större och större krävs bredare och djupare farleder. Med det följer också ett behov av mer markytor för upplag, magasinering, hantering av volymer o.s.v. Lösningen här blev att muddrade förorenade massor används som byggmaterial för att bygga ut hamnområdet. Eftersom sedimenten är relativt lösa stabiliseras de så att en monolit skapas. Det stabilisat som valts hindrar därtill utlakning av föroreningar förhindras. På så sätt löser det både problemet med hantering av förorenade sediment och behovet av landvinning. Processen är dock inte okomplicerad och innehåller många utmaningar: olika parallella projekt ska samordnas som också har en inbördes beroende, ny teknik ska prövas, komplicerad logistik, krav på tillstånd, olika regelverk, politiska beslut o.s.v., samt att den dagliga verksamheten måste fungera. Framgångsfaktorer att lyfta och ta lärdom av är att börja i tid (!), involvera myndigheter tidigt, sök brett miljötillstånd, dela kunskap och sök hjälp och goda exempel, tänk igenom och planera organisationen, och inte minst, se helheten. Gävlehamsprojektet presenterades av miljöingenjör Linda Astner, Gävle Hamn. sida 3

4 Workshop Samtliga deltagare delades in i sex grupper i syfte att diskutera följande frågor: 1. Vilka beslutsunderlag krävs för val av metod? 2. Hur får vi hållbara åtgärder för förorenade sediment? 3. Hur får vi fram nya innovativa metoder och acceptans för att använda dessa? Nedan följer en sammanfattning av dessa diskussioner. Det beslutsunderlaget som idag tas fram för val av metod saknar ofta en hel del grundkunskap beträffande sedimentets egenskaper. Karaktärisering av sedimentet, geologi, spridningsvägar m.m. är grundfakta som behöver tas fram. Vägledningar efterfrågas. Det krävs en tidig dialog mellan exempelvis hamnar och myndigheter, vilket i sig underlättar tillståndsprocessen. Föroreningarna i sedimentet samt ekonomi är styrande faktorer som begränsar val av metod. Diskussion fördes kring vad som är hållbart och hur tidsaspekten förhåller sig till hållbarhet. Den eviga tidsaspekten är kanske inte applicerbar inom hantering av sediment, men det kan kanske ändå anses hållbart. Nyttiggörande och återvinning bör anses som hållbart! Diskussion fördes kring vad som anses förorenat och inte förorenat och när åtgärder verkligen behövs. Det diskuterades också omfattning av undersökningar och riskbedömningar för att bedöma åtgärd eller om det går att använda sig av riktvärden som indikation på om åtgärd krävs i ett första steg, dvs. ett tvåstegsförfarande. Vidare diskuterades huruvida samma standardiserade sätt att bedöma förorenad mark är applicerbar på sediment. Inom större projekt kan det finnas utrymme för bidragsprojekt inom vilka nya metoder kan prövas. Pilotförsök/exempel och resultat ger acceptans för nya metoder. För att få acceptans behövs även en dialog med myndigheter och allmänhet i ett tidigt skede. Projekten ska genomföras med en öppenhet och transparens för att nå förståelse. Det måste också finnas möjlighet att misslyckas, men vem tar då kostnaden? Både utövare och myndigheter måste våga prova nya metoder! Myndigheterna kan börja ställa funktionskrav istället för metodkrav, vilket skulle medföra att entreprenörerna kan utveckla nya metoder. På så sätt upphandlingar är utformade idag är entreprenören hänvisad till en redan vald åtgärdsmetod vilket innebär att priset till syvende och sist blir styrande i utvärderingen utan att egentligen veta om den önskvärda funktionen av den botten/det område som ska åtgärdas kommer att uppfyllas. Sammanfattande diskussion Med två genomförda och välbesökta seminarier/workshops inom nätverket för förorenade sediment är det tydligt att behovet är stort att fortsätta med liknande träffar. Återkommande ord under dagen är kommunikation, transparens och behov av vägledning. Kommunikation och samarbete mellan olika parter, verksamhetsutövare, myndigheter, entreprenörer, konsulter och allmänhet behövs för att nå framgång inom hantering av förorenade sediment. För att få acceptans till nya metoder krävs kommunikation och transparens. sida 4

5 Vägledningar behövs för att få en likriktad hantering av förorenade sediment. Det behövs en teknikutveckling inom framför allt muddringstekniken. Förslag på tema för nästa workshop blev en workshop om kommunikation, d.v.s. hur vi inom temagruppen ska kommunicera/nätverka med varandra på ett bra och systematiskt sätt så att utvecklingen också drivs framåt. I Renare Marks temagrupp Förorenade byggnader hålls telefonmöten som fungerar bra. Fördel är att resande undviks och kostnaden därmed inte behöver bli så stor. I de telefonmöten som hållits har disciplinen varit bra. Telefonmöten bör också kunna bli ett alternativ inom temagruppen för förorenade sediment. Utvärdering av seminariet som helhet För framtida seminarier fanns många idéer på ämnen. Några exempel som nämndes var att ordna föreläsningar om fler olika åtgärdsmetoder t.ex. in situ-lösningar samt metoder som även var anpassade för mindre miljöprojekt, fler presentationer av projekt samt svårigheter man stött på under projektets gång, samt en sammanställning av olika utförda objekt att hämta erfarenheter från. Den juridiska aspekten rörande de krav som ställs på tillståndsansökan var också ett ämne som nämndes i enkäterna. Förorenade sediment och dess effekter på ekosystem, åtgärder för att förhindra reackumulation av sediment, teknikutredning, forskning idag och hur vi får en bättre miljö med enkla ingrepp efterfrågades också. Dessutom gavs tips på att anordna seminarier som även belyste hur t.ex. Naturvårdsverket och Havsoch vattenmyndigheten arbetar med sedimentfrågor, genomgång av de nya riktlinjerna från Naturvårdsverket när de kommer, samt föreläsningar ur verksamhetsutövarens perspektiv. Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns många intressanta frågeställningar att ta upp vid sedimentseminarier framöver. Hur för vi då våra erfarenheter från seminarierna vidare till andra? De exempel på sätt att förvalta informationen och föra den vidare som gavs var bland annat genom en aktiv tematisk avdelning som ordnade uppföljande temamöten. Bland annat nämndes att dessa uppföljande möten kunde ske via telefonmöten på samma sätt som den tematiska avdelningen förorenade byggnader arbetade. Forum som kom upp på förslag var hemsidan, nyhetsbrev och e-postutskick samt att använda Facebook och LinkedIn som plattformar för frågor och diskussioner. En tydligare hänvisning på Renare Marks hemsida till den tematiska avdelningen sediment föreslogs också. I enkätsvaren betonades att det var viktigt att nå ut med informationen till myndigheter, detta kan bland annat ske genom att lägga till kontaktpersoner på myndigheter på nätverkets mailinglista samt få dem mer medvetna om den information som finns att inhämta i nätverket och på sida 5