SEMINARIUM I ALMEDALEN 2 JULI 2009 ÄR ÄLDREVÅRD UTAN KUNSKAP VÄRDIG?

Transkript

1 SEMINARIUM I ALMEDALEN 2 JULI 2009 ÄR ÄLDREVÅRD UTAN KUNSKAP VÄRDIG? Ett samarbete mellan Svensk Geriatrisk Förening (SGF), en sektion inom Sveriges Läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbunds Sektion för Gerontologi och Geriatrik Riksföreningen för Medicinskt Ansvariga Sjuksköterskor (MAS) Dietisternas Riksförbund (DRF) Syftet med seminariet var att belysa vikten av gemensamt strategiskt arbete, ökade resurser och kompetenshöjning inom äldreomsorgen. Syftet med seminariet var att belysa vikten av gemensamt strategiskt arbete, ökade resurser och kompetenshöjning inom äldreomsorgen. Dessutom var detta ett utmärkt tillfälle att belysa att våra kompetenser och resurser måste ses i en helhet. INLEDNING Andel äldre i befolkningen ökar samtidigt som ålder utgör den största riskfaktorn för sjukdom. Multisjuka äldre är en grupp människor med stort behov av en vård som ser till individens samlade situation under en längre, sammanhängande tid; En vård som ställer stora krav på helhetssyn, kontinuitet och samverkan över specialitets-, professions- och organisationsgränser.

2 RESURSER OCH KOMPETENSHÖJNING Det vetenskapliga underlaget kring omhändertagande av äldre växer kontinuerligt. Riktlinjer och kvalitetsindikatorer anpassas efter nya rön, i syfte att förbättra vård och omsorg. Detta ställer särskilda krav på medarbetarnas kunskaper, färdigheter och förhållningssätt och innebär att organisation och ledning behöver strategier för att tillgodose att förutsättningar finns för kunskapsutveckling och förändringsarbete. För att möta de komplexa behov av vård som många äldre har, fordras speciallistkunskap inom flera olika områden. Personal, t ex inom äldreomsorg och hemtjänst, behöver tillgång till specialister för att få stöd i sitt arbete. Forskning kring implementering har visat att sammanhanget har betydelse för om ny kunskap kommer till praktisk användning. Ett arbetsklimat som präglas av öppenhet och tillit, en arbetsbelastning som medger ork att förändra, återkoppling av resultat till medarbetarna samt befogenheter som skapar delaktighet och tydlighet vad gäller ansvar, är nödvändiga faktorer för att kunskap ska komma till nytta! Den äldre vårdtagaren har rätt till tillgänglig specialistkompetens för att vården ska bli värdig. För att möta alla patientens behov krävs ett multiprofessionellt arbetssätt och en ökad helhetssyn med fokus på varje individs tillfrisknande, livskvalitet och optimala funktionsnivå. SPECIALISERING OCH HELHETSSYN Äldre människor i behov av vård skall garanteras tillgång till välutbildad hälso- och sjukvårdspersonal, och betraktas och bemötas i ett helhetsperspektiv. En sammanhållen lagstiftning och etisk kod för hela vård- och omsorgsområdet är viktiga verktyg. Antalet geriatriska vårdplatser där man bedriver situationsorienterad vård behöver öka, istället för den organorienterade vård som vanligtvis bedrivs inom andra specialiteter. För att bedriva en kompetens- och evidensbaserad vård för den äldre patienten krävs ökad tillgång på specialistläkare i geriatrik, med sitt kompetensområde om just den äldre patientens speciella förutsättningar beträffande medicinsk utredning och behandling. För att tillgodose den äldre patientens speciella behov avseende omvårdnad, nutrition och rehabilitering krävs tillgång på sjukgymnaster, arbetsterapeuter, dietister och sjuksköterskor med specialitetsinriktning inom äldrevård och äldreomsorg. Varje kommun bör ha tillgång till NAD (Nutritionsansvarig dietist), som bär huvudansvaret för nutritionsfrågorna, och MAR (Medicinskt ansvarig för rehabilitering) med befogenheter som innebär formellt inflytande över kvalitets- och utvecklingsfrågor. För att kunna erbjuda äldre god och säker vård när det gäller näringsproblem, för utarbetande av rutiner och för utbildning av personal måste antalet dietister inom äldrevård och äldreomsorg öka. Tydliga arbetsbeskrivningar och befogenheter, och ett arbetsklimat där kunskapsutveckling uppmuntras, ökar säkerheten för vårdtagaren och höjer kvaliteten på omhändertagandet.

3 SVENSK GERIATRISK FÖRENING För att bedriva en kompetens- och evidensbaserad vård för den äldre patienten krävs ökad tillgång på specialistläkare i geriatrik, med sitt kompetensområde om just den äldre patientens speciella förutsättningar beträffande medicinsk utredning och behandling. Geriatrisk kompetens innehåller Kunskap om det normala åldrandet med de aspekter det innebär för medicinsk utredning och behandling Medicinsk utredning och behandling vid flera samtidiga svåra och ofta kroniska sjukdomar (multisjuklighet) Rehabilitering med situations- och individbaserad utgångspunkt Kunskap om demenssjukdomar inklusive förstadier till demens Medicinsk kompetens för vård i livets slutskede Geriatrisk kompetens behövs i hela vårdkedjan. Inom slutenvård är den geriatriska kompetensen av största betydelse för bästa omhändertagande av den multisjuka äldre patienten såväl akut som subakut. Geriatrik inom slutenvård är också en förutsättning för utbildning och forskning inom området. Inom öppna vårdformer, som exempelvis särskilt boende och hemsjukvård, är det nödvändigt med tillgång till geriatrisk kompetens för att kunna beakta den äldre patientens specifika förutsättningar med multisjuklighet och för att kunna bedriva en individ- och situationsbaserad vård.

4 SVERIGES LEGITIMERADE SJUKGYMNASTERS SEKTION FÖR GERIATRIK OCH GERONTOLOGI Kvalitet i god äldrevård innebär att vård & omsorg är individanpassad, kunskapsbaserad och effektiv. Individanpassad är den när vård & omsorg är anpassad efter individens speciella behov. Kunskapsbaserad är den när praxis och tillgänglig evidens stämmer överens och effektiv är den när rätt personer gör rätt saker på rätt sätt. Tyvärr är det inte fallet på många håll inom äldrevård & äldreomsorg idag. En insändare i SvD i år berättar hur en äldre kvinna successivt tappat gång- och förflyttningsförmåga p.g.a att man prioriterat bort de regelbundna promenaderna som kvinnan fått beviljat. När kvinnan sedan tappat förmågan att förflytta sig själv och gå behövdes istället 2 personal vid varje förflyttning under dagen istället för 1 personal 3 ggr/veckan för promenadhjälp. Detta är ett exempel på hur felprioriteringar gjort att vården & omsorgen inte är kunskapsbaserad, individanpassad eller effektiv och insändarens berättelse är tyvärr inte unik. Brukarundersökningar som gjorts visar att just fysisk aktivitet och social samvaro är det som man är minst nöjd med inom äldrevård & äldreomsorg. Det finns idag stark evidens för att regelbunden fysisk aktivitet och träning bibehåller funktion hos äldre och sköra äldre. Forskning har visat att en kombination av fysisk aktivitet och social samvaro är det som lockar flest äldre att vara fysiskt aktiva. Forskningen visar entydigt att individuellt anpassad träning ger god effekt på äldre personers funktionsförmåga. En sjukgymnast eller arbetsterapeut med medicinskt ansvar för rehabilitering (MAR) kan säkerställa att kvaliteten upprätthålls, men då krävs också befogenheter som innebär formellt inflytande över kvalitet och utvecklingsfrågor.

5 RIKSFÖRENINGEN FÖR MEDICINSKT ANSVARIGA SJUKSKÖTERSKOR (MAS) För att äldre personer som drabbats av flera sjukdomar, mångfasetterad ohälsa och komplexa vård och omsorgsbehov ska tillförsäkras en god, säker och värdig vård och omsorg behövs garantier för att hälso- och sjukvårdsperspektivet finns med redan vid beslut om insatser utifrån Socialtjänstlagen. Som exempel kan nämnas socialtjänstinsatsen matdistribution, där sjuksköterska eller dietist kan göra stor skillnad genom att medverka i ett tidigt skede för att förebygga risk för undernäring. Det är också nödvändigt med garantier för att legitimerad, välutbildad* hälso- och sjukvårdspersonal ansvarar för vården på äldreboende och i det egna hemmet, dygnet runt årets alla dagar, eftersom detta inte är en självklarhet idag. På många håll hör det till vardagen att personal utan formell kompetens utför en stor del av äldre multisjukas hälso- och sjukvårdsåtgärder i bästa fall genom undersköterskor som fått noggrann utbildning och erhållit delegering från legitimerad personal, som sedan kontinuerligt följer upp delegeringen och finns tillgänglig för handledning och stöd i utförandet av arbetsuppgifterna. I sämsta fall utförs hälso- och sjukvårdsåtgärder hos multisjuka äldre av outbildad personal som fått delegering på mer eller mindre lösa boliner eller utför arbetsuppgiften utan delegering som så kallad egenvård. Vidare behövs garantier för äldrevårdsinriktad läkarmedverkan från primärvården. Idag händer det att läkarmedverkan på äldreboendet ses som en mindre åtråvärd arbetsuppgift och att den som ansvarar för läkarmedverkan på äldreboendet inte är medveten om att det krävs äldrevårdsinriktning och erfarenhet hos den läkare som ska avdelas för uppdraget. Det måste även finnas garantier för att den äldre multisjuka möts av geriatrisk kompetens på sjukhus när den äldres tillstånd kräver sjukhusvård. Inte så sällan händer det att äldre multisjuka återvänder till äldreboendet efter sjukhusvistelse med ännu fler läkemedel och nytillkomna trycksår. Slutligen är det nödvändigt med garantier för att multiprofessionella team kan uppstå när och där äldre multisjukas behov uppkommer. Idag händer det att äldre multisjuka personer skickas fram och tillbaka mellan vårdgivare, olika yrkeskategorier och specialister, trots att detta ofta tär på den äldres redan nedsatta hälsa och krafter, samt kan öka risken för förvirringstillstånd. En sammanhållen lagstiftning och gemensam etisk kod för vård och omsorgsområdet skulle troligen ha en avgörande betydelse för att kunna åstadkomma dessa garantier. Incitament som främjar multiprofessionellt teamarbete, till exempel i form av ersättningssystem, stimulansmedel och kvalitetsindikatorer borde vara verkningsfulla verktyg. En sammanhållen teambaserad dokumentation skulle främja teamarbete ytterligare och bidra till ökad patientsäkerhet i äldrevården. *ex. sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster med vidareutbildning inom geriatrik, psykiatri, palliativ vård och med akademisk skolning **Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska (MAS) har ett övergripande ansvar för att patienterna får en säker och ändamålsenlig vård och behandling av god kvalitet inom kommunens ansvarsområde. Uppdraget regleras i lag 24 Hälso- och sjukvårdslagen och förordning 5 Förordning om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Befattningen har funnits sedan 1992 då den tillkom i samband med ÄDEL-reformen. År 1994 och 1995 utökades MASens ansvarsområde till att även omfatta kommunal hälso- och sjukvård inom LSS och kommunpsykiatri.

6 DIETISTERNAS RIKSFÖRBUND (DRF) Det ökande antalet äldreäldre ställer allt högre krav på vårdresurserna, då hög ålder är den största riskfaktorn för sjukdom och funktionshinder. Oavsett om hälsan varit god eller om man har varit sjuk länge, är därför sannolikheten för omfattande vårdinsatser under de sista levnadsåren stor. Näringsproblem är en naturlig del i många sjukdomsförlopp som drabbar äldre. Det kan leda till sjukdomsrelaterad undernäring som är allvarligt och innebär minskat välbefinnande, självständighet och livskvalitet, försämrad kroppsfunktion samt ökad risk för sjukdom och död. För denna grupp äldre utgör mat och näring inte enbart en källa till glädje utan är också en viktig del av den medicinska behandlingen (SOS 2000:11). De drabbade har ett omfattande behov av individanpassade åtgärder och det behövs specialistkompetens för utredning, ordination och uppföljning. Det är också viktigt att framhålla sambandet mellan sår-, och fallprevention, rehabilitering och nutrition. För full effekt av preventiva och rehabiliterande insatser måste också nutrition inkluderas i den vård som erbjuds. Med stigande ålder minskar muskelmassa, styrka och funktion. Detta tillstånd benämns sarkopeni och utgör en del i det normala åldrandet, men uttalat också ett folkhälsoproblem som bidrar till funktionshinder med ökad risk för bland annat sår och fall, och minskad autonomi. För att bromsa utvecklingen krävs att kroppsvikten bibehålls med genom individuellt anpassade nutritionsåtgärder. Då dietister utgör en kraftigt underdimensionerad yrkesgrupp inom kommunal äldreomsorg är vi allvarligt oroade över om det inom nutritionsområdet inte kommer att finnas denna möjlighet till stöd av högskoleutbildad personal som utredning framhåller som viktigt. När nutritionsproblem uppstår måste Äldreassistenterna kunna vända sig till dietist för vägledning och ställningstagande till ordination av nutritionsstöd (som näringsdrycker, energimoduler). Med hjälp av regeringens stimulansmedel har kvalitets- och utvecklingsarbete påbörjats i många kommuner. Enligt en enkätundersökning som Dietisternas Riksförbund låtit genomföra framgår att få kommuner kommit långt i detta arbete och att mycket arbete återstår i många kommuner. Vi är nu allvarligt oroade för vad som kommer att hända när stimulansmedlen löper ut. För utveckling och kvalitetsarbete krävs långsiktighet och nyckelkompetenser. Kommundietister samt funktionen medicinskt ansvarig för nutrition (NAD) kan säkerställa att kvaliteten upprätthålls men då krävs också befogenheter som innebär formellt inflytande över kvalitet och utvecklingsfrågor. Idag utgör dietister en kraftigt underdimensionerad yrkesgrupp inom kommunal äldreomsorg I samband med seminariet i Almedalen skickades ett pressmeddelande ut. Se nästa sida.

7 Äldre människor med flera olika sjukdomar är en grupp med stort behov av en vård som ser till individens samlade situation under en längre, sammanhängande tid. Detta ställer stora krav på helhetssyn, kontinuitet och samverkan över specialitets-, professions- och organisationsgränser. För att möta de komplexa behov av vård som många äldre har, fordras geriatrisk kompetens inom flera olika områden, menar Anne Ekdahl, ordförande i Svensk Geriatrisk Förening. Sjukgymnaster, arbetsterapeuter, dietister och sjuksköterskor med specialitetsinriktning inom äldrevård och äldreomsorg behövs för att tillgodose den äldre patientens speciella behov avseende omvårdnad, nutrition och rehabilitering. Dessutom behövs ett ökat antal geriatriska vårdplatser där man bedriver situationsorienterad vård och ser alla individens behov inte bara ställer diagnos och skickar hem. Andelen äldre i befolkningen ökar och hög ålder är den största riskfaktorn för sjukdom. Undernäring är ett stort och resurskrävande men tyst problem. För att erbjuda god och säker vård när det gäller näringsproblem, för utarbetande av rutiner och för utbildning av personal behövs nutritionskompetens i kommunerna, menar Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas riksförbund, DRF. Det behövs en sammanhållen lagstiftning och etisk kod för hela vård- och omsorgsområdet säger Helena Gustafsson ordförande Riksföreningen för Medicinskt Ansvariga Sjuksköterskor (MAS). För att vården ska bli värdig krävs mer resurser och ökad kunskap inom flera olika områden. Torsdagen den 2 juli arrangeras ett frukostseminarium i Almedalen, med syfte att belysa vikten av gemensamt strategiskt arbete, ökade resurser och kompetenshöjning inom äldreomsorgen. Samverkande arrangörer är Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbunds Sektion för Gerontologi och Geriatrik Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) Dietisternas Riksförbund (DRF) Svensk Geriatrisk Förening (SGF), en sektion inom Sveriges Läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet Riksföreningen för Medicinskt Ansvariga Sjuksköterskor (MAS) Tid: torsdagen den 2 juli kl Frukost serveras från kl Plats: Kårhuset Rindi Varmt välkommen! För ytterligare upplysningar kontakta Elisabet Rothenberg, ordförande. tfn , E-post: elisabet.rothenberg@vgregion.se Dietisternas Riksförbund (DRF) är en yrkesförening inom Naturvetarna. Medlemmarna är legitimerade och har en universitetsutbildning med huvudinriktning på näringslära och nutrition omfattande 3-4 års högskolestudier. Av DRF:s drygt 1200 medlemmar arbetar de flesta inom sluten- och öppenvård samt kommunal äldreomsorg, med prevention och behandling av nutritionsrelaterade problem samt undervisning av personal. Dietister arbetar också inom folkhälsa och friskvård samt för olika livsmedels- och läkemedelsföretag.