Riktlinjer för utformningen av och arbetet med magister- och masteruppsatsen

Transkript

1 Stockholms universitet Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria Magister/masterkurs i litteraturvetenskap Riktlinjer för utformningen av och arbetet med magister- och masteruppsatsen Magister- och masteruppsatsen skrivs inom ramen för magister- eller masterkurs i litteraturvetenskap, AN (15 hp). Enligt kursplanen består kursen i ett av lärare handlett uppsats. Den studerande skal också försvara sitt arbete under ett seminarium, samt själv vara opponent på annan studerandes arbete. En magisterstuderande skall efter genomgången kurs visa sin förmåga att - integrera kunskap och analysera, bedöma och hantera komplexa företeelser, frågeställningar och situationer inom huvudområdet för utbildningen - självständigt identifiera och formulera frågeställningar samt planera och utifrån fördjupad metodkunskap med adekvata metoder genomföra ett kvalificerat examensarbete inom den givna tidsramen - muntligt och skriftligt klart redogöra för och diskutera sina slutsatser och den kunskap och de argument som ligger till grund för dessa - beakta gällande forskningsetiska normer En masterstuderande skall efter genomgången kurs visa sin förmåga att - kritiskt och systematiskt integrera kunskap och analysera, bedöma och hantera komplexa företeelser, frågeställningar och situationer inom huvudområdet för utbildningen samt visa väsentligt fördjupade kunskaper inom vissa delar av området - utifrån fördjupad metodkunskap och fördjupad insikt i aktuell forsknings och utvecklingsarbete kritiskt, självständigt och kreativt identifiera och formulera frågeställningar och planera och med adekvata metoder genomföra ett kvalificerat examensarbete inom den givna tidsramen - i såväl nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt klart redogöra för och diskutera sina slutsatser och den kunskap och de argument som ligger till grund för dessa

2 - beakta gällande forskningsetiska normer Ämne för uppsatsen väljs i samråd mellan student och handledare så snart som möjligt efter terminsstarten, då också en tidsplan upprättas. Handledning ska normalt utgå från skrivet material. Detta ska i god tid stå till seminarieledarens förfogande för att eventuellt kunna ventileras som del av det pågående arbetet på seminariet. Handledning ges under högst fyra terminer. Magister- och masteruppsatsens brödtext skall vara ca 50 sidor i Times New Roman, 12 p., 1,5 radavstånd (ca tecken inkl. mellanslag per sida) plus noter och käll- och litteraturförteckning. Den färdiga uppsatsen lämnas i elektroniskt form till seminarieledaren och handledaren varpå den senare vidarebefordrar den till ansvarig person på institutionen för uppladdning på nätet. Döp filen till Magister/masteruppsats_Förnamn_Efternamn. Samtidigt lämnas uppsatsen till opponenterna. Observera att opponenterna måste få tid på sig, c:a två veckor. Seminariedeltagarna hämtar själva uppsatsen från nätet. Utskrivningen Rekommenderat typsnitt Times New Roman 12 punkter. Rekommenderat radavstånd: 1,5 (= det mellersta avståndet). Paginering är obligatorisk och skall börja efter titelbladet, abstract och innehållsförteckningen. Den typografiska uppställningen skall vara snygg och lättläst. Mellanrubriker tjänar överskådligheten. Nytt stycke görs (som i denna skrift) med ny rad och indrag på fem mellanslag. Inget indrag görs efter rubrik och blockcitat. Använd inte blankrad för att markera nytt stycke. Blankrad utnyttjas i stället när du vill införa ett nytt avsnitt, utan att det kräver en ny rubrik. Notapparat Sakuppgifter beläggs genom hänvisning till använd källa eller litteratur. Hänvisningarna kan göras i form av numrerade noter i slutet av uppsatsen före käll- och litteraturförteckningen eller i form av fotnoter längst ned på respektive sida. Notsiffran placeras om möjligt sist i meningen efter skiljetecknet, eljest efter interpunktionstecken eller efter det ord till vilket noten närmast hör. I notförteckningen följs siffran av författarens för -och efternamn, bokens titel kursiverad, förlagsort (när sådan saknas konsultera Libris), årtal samt sidhänvisning. (Observera att tryckort vanligen ej angives.) Kommatecken bör inte sättas mellan förlagsort och årtal. Noten avslutas med punkt:

3 1 Kjell Espmark, Själen i bild. En huvudlinje i svensk poesi (Stockholm 1977), s. 160 f. Både huvudtitel och undertitel sätts ut. Förkortningen f. anger att hänvisningen omfattar även följande sida. Är det fråga om flera, men högst fem sidor, skriver man s. 160 ff., avses ännu fler ger man exakta siduppgifter: ss Om en not hänvisar till samma verk som den föregående används ibid. (av lat. ibidem = därsammastädes) utan författarnamn: 2 Ibid. Om författarens bidrag ingår i ett större verk kursiveras hela verkets titel, medan uppsatsen, artikeln, dikten eller novellen sätts inom citationstecken. Denna teknik att markera hela verk respektive delar av verk används också i uppsatsens löpande text: 3 Ingemar Algulin, Barnet i Martin Kochs värld, i Läsebok. En festskrift till Ulf Boëthius 2/ , red. Carina Lidström (Stockholm 1993), s Redaktören för verket utsätts alltid. Man bör ange om verket är en akademisk avhandling, vilket förkortas diss. (dissertation) eller ak. avh. : 4 Kjell Espmark, Livsdyrkaren Artur Lundkvist. Studier i hans lyrik till och med Vit man (diss. Stockholm 1964), s Finns det anledning att hänvisa till ett verk flera gånger sker det genom att man upprepar författarens efternamn: 5 Espmark, s Om man i uppsatsen hänvisar till flera verk av samma författare utsätts även årtalet: 6 Espmark, 1977, s. 75.

4 Skulle den använda källan ingå i en skriftserie, bör detta anges: 7 Inge Jonsson, Swedenborgs korrespondenslära, Acta Universitatis Stockholmiensis, Stockholm Studies in History of Literature, 10 (Stockholm 1969), s Det bör anges om man använder en senare upplaga än den första. Om verket omfattar flera delar anges delens nummer med romerska siffror: 8 Birgit Klockars, Medeltidens religiösa litteratur, i Ny illustrerad svensk litteraturhistoria, red. E.N. Tigerstedt, 2. bearb. uppl., I (Stockholm 1967), s Om man hänvisar till en specifik text som ingår i ett samlingsverk nämnes alltså såväl den specifika texten som samlingsverket. När hänvisningen gäller en tidningsartikel kursiveras tidningens namn. Därpå ges uppgift om dag, månad och år: 9 Ebba Witt-Brattström, Ulrich söker sin maka, DN 8/ eller: 9 Ebba Witt-Brattström, Ulrich söker sin maka, DN eller enligt EU-norm: 9 Ebba Witt-Brattström, Ulrich söker sin maka, DN Hänvisning till en tidskriftsuppsats skrivs på följande sätt: 10 Magnus Röhl, Carl Julius Lénström och Dante Alighieri. Ett post scriptum till ett par uppsatser om trecentisterna i Sverige, Tidskrift för litteraturvetenskap, årg. 23, 1994:1, s. 27. Tidskriftens namn kursiveras och efter uppgift om årgång anges årtalet och tidskriftens nummer det året. Hänvisning till en elektronisk källa görs på följande sätt: 11 Hjälmar Bergman, Chefen fru Ingeborg, elektronisk utgåva av Lars Aronsson (Projekt Runeberg 2004),

5 Citat Alla citat skall korrekt återge den citerade källan korrekt till minsta bokstav och skiljetecken. Ordföljden får inte omkastas. Om ett citat är omgivet av uppsatsförfattarens text, det vill säga, när citatet är inbäddat i en mening i den egna texten, skall inga uteslutningsmarkeringar göras, förutsatt att inget är uteslutet inne i citatet. Om citatet råkar hamna i slutet av den egna meningen, skall den egna meningens avslutande interpunktion användas, vilket betyder att man inte slutar med citatets interpunktion. Annorlunda blir det om man avskiljer ett citat från den egna texten med ett kolon: Citationstecknet sätts i så fall utanför det avslutande skiljetecknet [...]. Dessutom gör man, som i exemplet, uteslutningsmarkering om inte hela meningen är citerad. Inom anföringstecken får endast förekomma sådant som också förekommer i källan. Uteslutningar och förtydliganden får göras endast om de placeras inom [klammer] eller eventuellt /snedstreck/. En uteslutning markeras med tre punkter [...] alternativt /.../. Om anföring redan förekommer i citatet utmärks detta med 'enkla' anföringstecken. Citat om över 50 ord bryts lämpligen ut ur den löpande texten och skrivs med enkelt radavstånd (och helst med mindre text: 10 punkter). Citatet avskiljs med blankrad före och efter. Anföringstecken användes då inte, men citatet skall ha bredare vänstermarginal än den övriga texten. Om ett verk behandlas utförligare i uppsatsen, kan det vara utrymmesbesparande att integrera sidhänvisningarna i den löpande texten inom parentes efter citatet: Kom hit min lilla gosse; vad heter du? Albert! svarade en liten urblekt sexåring. Känner du Jesus, min lilla gosse? Naaj! svarade den lille skrattande och stack fingret i mun. Det är ju förfärligt, sade fru Falk och tog upp sin annotationsbok. Jag skriver så här: Katarina församling, Vita Bergen. Djupt andligt mörker hos minderåriga. (Röda rummet, SV 6, s. 172) Första gången man citerar ur verket är det lämpligt att i en not förklara att hänvisningar i fortsättningen endast ges med angivande av sida inom parentes efter citatet. Observera att man på litteraturvetenskapliga institutionen inte får använda kursiv för att markera citat. Om citatet innehåller kursiv anger man det lämpligen genom tillägget kursiv i originalet efter sidanvisningen. Om man själv vill använda kursiv för att uppmärksamma ett eller flera ord i ett citat, lägger man på samma sätt till: min kursiv. Språket

6 Innan uppsatsen inlämnas måste författaren kontrollera uppsatsens språk, det vill säga ordval, meningsbyggnad m.m. Språket i uppsatsen ska hålla god vetenskaplig standard. Ordformer som inte hör hemma i sammanhanget, oklara syftningar och felaktig syntax bör inte förekomma. Uppsatsförfattaren bör redan i sina första utkast söka uttrycka sig på enkel och korrekt svenska. Sök finna en saklig och neutral ton och undvik alltför personliga uttryck och självbiografiska inslag ( efter att ha tenterat på teorikursen bestämde jag mig för att i uppsatsen pröva den psykoanalytiska metoden ). Onödigt komplicerade ord och vändningar bör undvikas liksom talspråk ( medans, vårat ) och alltför vardagligt ordval ( titta på, släppa böcker, upplägg ; väldigt, tjej ). Den språkliga kontrollen går lämpligen till så att man isolerar varje sats för sig och granskar dess ordformer, syftningar och syntax. Använd gärna elektronisk stavnings- och grammatikkontroll, men observera att den inte är helt pålitlig. Förkortningar Använd gängse förkortningar, inte fritt uppfunna. Se t.ex. förkortningslistan i Den svenska litteraturen, del VII, red. Lars Lönnroth och Hans-Erik Johannesson. För tidningar och tidskrifter se även Svenska tidningsartiklar (index) eller Svenska tidskriftsartiklar (index). Punkt bör utsättas efter förkortning: bl.a., t.ex., etc. Beträffande förkortningar i det allmänna språkbruket hänvisas till Svenska skrivregler och/eller Svenska Akademiens ordlista. Signaturer och pseudonymer skall (när detta är möjligt) tydas. Käll- och litteraturförteckning Citerad och refererad litteratur upptas i en särskild käll- och litteraturförteckning som i förekommande fall uppdelas i: a) otryckt material och b) tryckt material. Det förra kan vidare indelas i källor och litteratur som finns i 1) offentliga bibliotek och arkiv och 2) privat ägo. Det tryckta materialet uppställs i alfabetisk ordning efter författare, således placeras lexikonartiklar, recensioner och tidnings- och tidskriftsartiklar i samma förteckning som böckerna. Observera att 40-, 60-och 80-poängsuppsatser vid universiteten numera betraktas som tryckta skrifter. I käll- och litteraturförteckningen lämnas samma uppgifter som i noterna, men sidhänvisningar ges endast beträffande tidskriftsartiklar och uppsatser i samlingsverk. Uppgift på titelbladet om eventuell översättare skall också medtas. Anonyma verk och samlingsverk placeras in i bokstavsordning efter titelns första ord. Undersök gärna hur andra gått till väga; föredömliga är

7 t.ex. Kjell Espmarks Livsdyrkaren Artur Lundkvist och Reidar Ekners Gunnar Ekelöf. En bibliografi. Punkt utsätts inte i förteckningar. Exempel: Dickens, Charles, Nicholas Nickleby ( ), övers. Margareta Ångström (Stockholm 1958) Dahlbäck, Kerstin, Strindberg's Letters and Diary, Strindberg and History, red. Birgitta Steene (Stockholm 1992), s Hermeneutik, red. Horace Engdahl m.fl. (Stockholm 1977) Höglund, Bengt, Symbol, Svenskt litteraturlexikon, 2:a utvidg. uppl. (Lund 1970) För internetkällor ska upphovspersonens namn, om angivet, sidans/artikelns rubrik, websajtens titel, URL och accessdatum anges: H. C. Andersen, Projekt Runeberg, Hjälpmedel Svenska skrivregler, utgivna av Svenska språknämnden, (Ny utg. Stockholm 2005) rekommenderas som handledning i skrivtekniska frågor. För kontroll av stavningen hänvisas till senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL). Svensk Handordbok ger dig upplysningar om språkliga konstruktioner och fraseologi. Svenskt språkbruk: ordbok över konstruktioner och fraser, utgiven av Svenska språknämnden (Stockholm 2003). Kerstin Dahlbäck, Gunnar Sahlin och Henrik Åslund, Tryck, databas och Internet. Bibliografiska sökvägar för litteraturvetare (Stockholm 2001) ger dig bibliografisk vägledning om hur och var du söker det för uppsatsen relevanta materialet. Arne Jarrick & Olle Josephson, Från tanke till text. En språkhandbok för uppsatsskrivande studenter hjälper dig att strukturera dina idéer, disponera din uppsats, bygga upp din argumentation och finna en adekvat prosastil. Källor och utgåvor

8 Anlita om möjligt alltid primärkälla. Om du varit tvungen att tillgripa en andrahandskälla skall det anges, till exempel cit. efter Jonsson, 1961, s. 9 f'. Om vetenskaplig utgåva av en författares verk finns, används denna. Många äldre verk har publicerats i serien Svenska författare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet (SFSV). Använd annars första upplagan eller den sista av författaren genomsedda upplagan (Ausgabe letzter Hand). Källor på Internet kan användas, men utskrift av materialet måste finnas, eftersom ändringar ständigt kan genomföras på nätet. Dessutom måste källan värderas i enlighet med råden i Dahlbäck m. fl., Tryck, databas och Internet. Vems synpunkter? Av formuleringar och uttryckssätt i den löpande texten skall det klart framgå vad som är uppsatsförfattarens egna synpunkter och vad som är referat från tidigare forskning. Endast påståenden och antaganden som är uppsatsförfattarens egna får sakna hänvisningar i form av noter. Om sådana saknas utgår läsaren ifrån att det skrivna utgör uppsatsförfattarens egna iakttagelser och synpunkter. Titelbladet I slutet av dessa Riktlinjer finns en mall för vad uppsatsens titelblad skall innehålla och hur uppgifterna bör disponeras. Om din titel inte ger tillräcklig upplysning om uppsatsens innehåll (till exempel ifråga om författare eller text), kompletterar du genom att sätta en mer informativ underrubrik. Om uppsatsseminariet leds av handledaren utgår den särskilda raden om handledare. Uppsatsseminarier Närvaron vid uppsatsseminarierna är obligatorisk (= 80 %) under två termin. Syftet med seminarierna är bl.a. att deltagarna under skilda faser i uppsatsarbetet skall ta lärdom av förtjänster och brister hos de uppsatser som ventileras på seminarierna. Förutsättningen för detta är att deltagarna har läst och begrundat uppsatserna noga. Ämnesval

9 Grundförutsättningen för att hinna med uppsatsen under två terminer är att studenten tidigt formulerar sitt ämne. Ämnet måste således väljas så att det är möjligt att behandla inom utmätt tid och omfång. (Ett vanligt misstag är att man väljer ett alltför vidlyftigt ämne, har alltför överdrivna ambitioner på vetenskaplighet eller teoretiserande, alltför generella frågeställningar eller ett ämne som kräver ett omfattande eller svårtillgängligt material.) Att formulera ett ämne innebär således att göra preciseringar och avgränsningar. Ämnesformuleringen har två huvuddimensioner: a) ämnets stoff, objekt eller material b) ämnets problem och frågeställningar. Det enskilda ämnet kan ha sin tyngdpunkt i endera dimensionen, men båda måste alltid beaktas. Vad gäller magister/masteruppsatsen bör stoffet vara tillräckligt omfattande och problemen och frågeställningarna tydligt bör stå i fokus. Uppsatsförfattaren bör ha en fördjupad förförståelse och bred orientering inom det ämnesområde inom vilket ämnet faller. Viktigt är att tidigt skaffa sig en överblick över vad som tidigare finns skrivet i anslutning till ämnet. En magisteruppsats kan utveckla och fördjupa en kandidatuppsats, likaså kan en masteruppsats vara en fördjupning av en magisteruppsats, dock bör det nya materialet, metoden och resultat tydligt framgå. Ett krav på magisteruppsatsen är att den i vara ett självständigt bidrag till kunskapen inom det behandlade ämnet. Ett krav på masteruppsatsen är att den i vara ett substantiellt självständigt bidrag till kunskapen inom det behandlade ämnet. Dessa krav skall dock inte uppfattas alltför dramatiskt i termer av vetenskapligt banbrytande. Bidraget bör helst fördjupa ett tidigare inte tillräckligt behandlat problem eller stoff alternativt redovisa för nyupptäckt material. Syftet med magister/masteruppsatsen är att visa förmåga att kritiskt och självständigt behandla ett komplext ämne, dock inte att göra en större forskningsinsats i form av ny teoribildning eller. Disposition Uppsatsen disponeras förslagsvis på följande sätt: Titelblad (se ovan) Abstract (1/2 sida, opaginerad, skriven på engelska): en sammanfattning som ger en klar och tydlig föreställning om uppsatsens innehåll Innehållsförteckning (opaginerad) Inledning (8-10 sidor):

10 bakgrund och materialbeskrivning syfte och problemställningar teoretisk grund och metod forskningsöversikt (tidigare forskning om uppsatsens undersökningsobjekt) Undersökning och argumentation (uppsatsens huvuddel): materialbearbetning och analys inkl. ställningstagande till tidigare forskning resultat Slutord eller Slutdiskussion Noter (i de fall dessa icke införts längst ned på sidorna) Käll- och litteraturförteckning Appendix (eventuellt) Vetenskaplighet Grunden för en vetenskaplig framställning är att det av formuleringar och uttryckssätt i den löpande texten klart framgår vad som är uppsatsförfattarens egna synpunkter och vad som är referat från tidigare forskning. Kännetecknande för en vetenskaplig uppsats är att författarens förhållande (distans/sympati) till åberopat material är tydlig. Endast påståenden och antaganden som är uppsatsförfattarens egna får sakna hänvisningar i form av noter. En vetenskaplig uppsats har ett tydligt formulerat syfte och utgår från ett redovisat material. Uppsatsförfattaren måste bygga upp en logisk och retoriskt fungerande argumentation. (Se A. Jarrick & O. Josephson, Från tanke till text.) Terminologin måste vara genomtänkt och termer måste definieras. Teorier och analysmodeller som åberopas resp. användes måste vara relevanta för uppsatsens ämne och vara väl integrerade i framställningen. Viktig för en uppsatsförfattare är också förmågan att problematisera, d.v.s. att formulera och fördjupa frågeställningar. En uppsats kan byggas upp a) som redovisning av ett material b) med utgångspunkt i en hypotes c) som en komparation mellan texter av samme/olika författare. Observera att varianterna b och c är lättare att disponera. Tidsplan För att bli klar med uppsatsen i tid är det viktigt att hålla sig till en någorlunda fast tidsplan för arbetet. Den kan skisseras så här:

11 a) preliminär ämnesformulering, omfattande en sida där titel, viktiga frågeställningar, material/källor, avgränsningar anges. Detta papper bör föreligga 1-2 veckor efter den första sammankomsten vid terminsstarten och lämnas till seminarieledaren som utifrån ämnesval i samråd med andra lärare och i mån av möjlighet studentens önskemål erbjuder en lämplig handledare. b) synopsis: Efter kontakt med handledare utarbetas en synopsis. Den skall innehålla: - råmanus till inledningskapitlet, där syfte, frågeställningar, avgränsningar, metodiska överväganden, förhållande till tidigare arbeten m. m. behandlas i löpande text - kommenterad disposition, där den tänkta uppläggningen i olika kapitel framgår och där det kortfattat anges vad som skall tas upp i varje kapitel - preliminär förteckning över källor och litteratur. Självfallet kan det mesta av det som framgår av synopsis ändras under uppsatsförfattandet. Den bör dock ändå kunna fungera som en arbetsplan och ge både författare och handledare en uppfattning om hur slutresultatet är tänkt att se ut. Synopsis bör vara klar senast efter två månader. Den kan med fördel diskuteras på ett arbetsseminarium c) råmanus, omfattande första versionen av hela uppsatsen i löpande text. Denna granskas av handledaren, som föreslår ändringar, strykningar och kompletteringar av olika slag. Råmanus bör föreligga i mitten av andra terminen. d) slutgiltigt manus. På grundval av främst handledarens synpunkter på råmanus utarbetas ett tryckfärdigt manus. Här gäller det att vara noggrann med detaljer, särskilt vad gäller citat, hänvisningar samt käll- och litteraturförteckning. Kom ihåg att ju mer tryckfärdigt ditt manus är, desto lättare har handledaren för att upptäcka och undanröja eventuella fel. Slutmanus måste föreligga en månad före terminens slut för att kunna ventileras under terminen. Försök komma igång så snabbt som möjligt med själva skrivandet. Vänta inte på inspiration; den kommer i regel när man sätter igång. Det är bättre att skriva en preliminär och ofullgången text än ingen text alls. För att undvika att köra fast bör man skriva minst några rader varje dag, så att man varje morgon befinner sig i en ny situation i förhållande till uppsatsarbetet. Handledning Eftersom handledningstiden är begränsad är det viktigt att utnyttja den effektivt. Viktigt är att såväl uppsatsförfattaren som handledaren är väl förberedda inför varje sammankomst. Tänk i förväg igenom och skriv ned alla särskilda frågor du har! Vill du ha synpunkter på ett avsnitt ur arbetet måste handledaren få tillgång till detta några dagar i förväg. Uppsatsförfattaren bör ha kontakt med

12 handledaren vid ämnesformuleringen, efter utarbetandet av synopsis samt för granskning av råmanus och slutmanus. Opposition Seminariedeltagaren fungerar minst två gånger som huvudopponent, och minst två opponenter utses för varje uppsats. Oppositionen innebär att man utsätter en framlagd uppsats för granskning och kritik. Opponenterna bör sinsemellan fördela de olika aspekterna av granskningen Oppositionen inleds med en kort presentation av uppsatsens syfte, innehåll och resultat; i synnerhet bör dess förtjänster framhållas. Därefter granskas a) uppsatsens syfte och uppläggning b) uppsatsens val av metod c) uppsatsens argumentering d) fel och oklarheter i framställningen e) framställningens grad av fullständighet (har viktiga synpunkter utelämnats? har betydelsefullt material förbisetts?) f) förhållandet till källmaterial och sekundärlitteratur g) formella synpunkter (språkbehandling, källhänvisningar, notapparat, litteraturförteckning, noggrannhet i utskrift) h) slutomdöme Opponenterna bör lägga huvudvikten vid principiella och sakliga synpunkter och disponera oppositionen på ett systematiskt sätt. Opponenterna bör uppmärksamma att oppositionen fungerar på ett för seminariet givande sätt. Genomgången av formella fel och brister bör inte ta alltför lång tid i anspråk, trots att akribin väger tungt vid handledarens bedömning (en skriven lista på felen bör dock lämnas till uppsatsförfattaren, som inför rättelser i arkiveringsversionen). Opponenterna bör även fästa uppmärksamheten vid uppsatsens förtjänster. Uppsatsförfattaren skall hålla de viktigaste källorna till uppsatsen tillgängliga för opponenterna. Uppsatsförfattaren och opponenterna bör medföra det viktigaste källmaterialet till seminariet. Magister/masterstuderande rekommenderas att opponera på en uppsats så tidigt som möjligt; opposition är en god träning för det egna arbetet. Arkivering

13 Senast två veckor efter seminariet inlämnar uppsatsförfattaren en rättad version av uppsatsen till handledaren, som vidarebefordrar den till ansvarig person på institutionen för uppladdning i arkivet. Döp filen till Slutversion_Förnamn_Efternamn. Observera att betyget rapporteras inte förrän slutversionen är inlämnad. Uppsatsförfattaren erbjuds även möjligheten att publicera uppsatsen i DIVA-portalen, vilket innebär att texten blir sökbar som fulltext i ett antal databaser Examination Betyget sätts i samråd mellan handledaren och seminarieledaren. Om uppsatsseminariet leds av handledaren bör en annan lärare vara med i bedömningen. Vid betygsättning av uppsatskursen tas hänsyn till uppsatsen i dess färdiga skick, försvaret i samband med uppsatsventileringen samt till oppositionen. Bedömningsgrunderna framgår av betygskriterier som delas ut vid kursens start. Senast uppdaterat

14 Stockholms universitet Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria Vår högtberömde svenska Sappho En genusteoretisk studie av Sophia Elisabeth Brenners diktning Bengta Bengtsdotter magisteruppsats i litteraturvetenskap framlagd för prof. Cecilia Caesarsdotter handledare FD Cynthia Ceder 31 november 2015