Etiska dilemman. Juni Gränserna mellan professionellt och privat

Transkript

1 Juni 2013 Etiska dilemman Etiska avvägningar är en del av en journalists vardag. Journalistpanelens undersökning visar att gränsen mellan den professionella och den privata rollen i många fall är tydlig, åtminstone enligt journalisterna själva. Kontroversiella arbetsmetoder bör användas restriktivt och konsekvensneutralitet är inte ett ideal bland svenska journalister. Gränserna mellan professionellt och privat De journalistiska yrkesreglerna reglerar två stora huvudområden: den journalistiska integriteten och anskaffning av material. Integritetsbegreppet är, liksom alla etiska frågor, öppet för tolkning och gränserna mellan den privata och professionella rollen är inte alltid tydliga. In enkäten ställdes en fråga kring detta som löd: Journalister ställs i sin yrkesutövning ibland inför situationer där gränserna mellan den professionella rollen och den privata inte alltid är självklar. Hur ställer du dig till följande situationer? Exemplen berörde ett antal situationer som varit uppe i debatten vid olika tillfällen. En mycket liten andel journalister anser att sportjournalister kan sitta i styrelsen för en sportorganisation (4 procent) eller att journalister kan vara partipolitiskt engagerade (7 procent). En dryg tredjedel ser dessa former av engagemang som acceptabla under förutsättning att man inte bevakar sporten ifråga eller bevakar politik. Över hälften av journalisterna menar dock att denna typ av aktiviteter i det privata livet inte är förenliga med den professionella rollen. Att vara aktiv i en lokal intresse/kampanjorganisation ses som något mer förenligt med det journalistiska uppdraget. Under förutsättning att man inte bevakar själva sakfrågan menar 56 procent att det är acceptabelt. Hälften av journalisterna anser att man kan ta emot gåvor i tjänsten under förutsättning att de är symboliska och har lågt värde. Sammanfattningsvis kan sägas att mycket få journalister reservationslöst anser att de ovan nämnda exemplen är förenliga med journalistrollen. Att gå på en middagsinbjudan när kommunalrådet inviterar anser en dryg tredjedel av journalisterna går an, många har motiverat sitt svar med att man har möjlighet att fånga upp såväl allmän nyttig information som nyheter vilket gör det mer förenligt med det journalistrollen. Aktieägande ses inte som lika oförenligt med rollen som att engagera sig politiskt eller i styrelsearbete: Två av tio journalister anser att en ekonomijournalist kan äga aktier, 6 av tio anser att det är möjligt om det är placerade i fonder eller om man inte bevakar det bolag man äger aktier i. Frågan har varit omdiskuterad och kompliceras självklart av det faktum att alla svenskar idag äger aktier (genom pensionsplaceringar). Detta till trots svarar 20 procent nej på frågan om aktieägande är förenligt med den professionella rollen. Hur man ställer sig till de etiska dilemman som diskuterats ovan tycks i mycket stor utsträckning bero på individuella ställningstaganden. Var man arbetar, vad man arbetar med, utbildning, kön saknar betydelse i sammanhanget.

2 Ändamålet helgar medlen? Med jämna mellanrum har det förts en diskussion kring huruvida den yrkesetiska regelsamling som finns kring anskaffning av material bör ses över. Ett av skälen är att flera av de arbetsmetoder som väckt diskussion under årens lopp inte finns reglerade. På grund av deras kontroversiella karaktär har branschen haft svårt att enas kring ett nytt regelverk. I enkäten ställdes en fråga kring några av dessa arbetsmetoder. Frågan löd: Journalister måste ibland använda olika metoder för att få tag i svåråtkomliga uppgifter. Vilken bedömning gör du av följande metoder för att få fram material för publicering? Exemplen berörde fem arbetsmetoder. Resultaten visar på en stor försiktighet bland journalisterna. Beroende på metod anser mellan 0 och 7 procent att den alltid är berättigat. Högst acceptans finns för att använda dold kamera eller dold mikrofon, i princip samtliga journalister menar att metoderna kan vara berättigade. Drygt 50 procent menar att de kan vara berättigade någon enstaka gång och ca 40 procent att de kan vara berättigade då och då. Att anta falsk identitet i sociala medier ses även det som en acceptabel metod som bör användas sparsamt. En dryg tredjedel anser att det kan vara berättigat då och då, medan 40 procent svarar någon enstaka gång. 15 procent menar dock att det aldrig är berättigat. De två metoder som har minst acceptans är att använda privat material utan lov, en knapp fjärdedel anser att detta aldrig är berättigat. När det kommer till att betala en intervjuperson för att framträda offentligt är svenska journalister mycket restriktiva: drygt 6 av 10 journalister anser att detta aldrig är acceptabelt. Generellt sett visar resultaten på att svenska journalister är restriktiva i sin syn på arbetsmetoderna. Det vanligaste svarsalternativet, bortsett från frågan om betalning, är någon enstaka gång. Resultaten indikerar därmed att de uppgifter som kommer fram måste vara av stor samhällsrelevans om metoderna skall kunna rättfärdigas. För de två metoder som journalisterna hade mest delade åsikter kring att använda privat material och att anta falsk identitet i sociala medier har utbildning ha betydelse för hur man ställer sig. De som har journalistutbildning är mindre restriktiva än de som saknar journalistutbildning. Även kön har betydelse för hur man ser på arbetsmetoderna. Bortsett från falska identiteter i sociala medier är kvinnor genomgående mer restriktiva i sin syn på när metoderna kan användas. Vad är rimliga hänsyn? Journalistisk etik kan också betraktas som en fråga om olika hänsynstaganden. Ofta handlar det om hänsyn till enskilda eller olika grupper av människor, något som till viss del ingår i det etiska regelverket. Tidigare forskning visar på att sådana hänsynstaganden i hög grad är accepterade bland journalister. I Journalistpanelen ställdes en fråga kring huruvida andra hänsyn bör tas. Frågan löd: Inom journalistiken är det en omdiskuterad fråga vilket ansvar journalisten/mediet har för konsekvenserna av en publicering. I vilken mån anser du personligen att man bör ta hänsyn vid utformningen av en nyhet i exemplen nedan, även om det innebär att hålla inne med viss information?

3 Av de åtta exempel som gavs finns det inte något där en majoritet av journalistkåren upplever att hänsyn absolut ska tas. En fjärdedel av journalister anser att hänsyn bör tas om en enskild person riskerar att få problem på sin arbetsplats, om ett företag får gratisreklam eller om polisens utredning av ett narkotikabrott omintetgörs. Detta kan jämföras med att en mycket liten andel av journalisterna anser att hänsyn absolut skall tas om de själva riskerar att utsättas för hot/repressalier (9 procent) eller om det egna mediet eventuellt tappar publik/upplaga (6 procent). Om vi istället utgår från andelen som anser det kan vara tänkbart att ta hänsyn (ja absolut och ja kanske) finns det dock en majoritet i sex av de åtta fallen som anser detta. Ibland framhålls konsekvensneutralitet som ett ideal inom journalistiken. Alla former av hänsynstaganden ses som ett hot mot den fria journalistiken, inte minst genom risken för självcensur. Resultaten visar att ett sådant synsätt har svagt stöd bland journalisterna, enbart 2 procent är konsekvensneutrala, d.v.s. har svarat att hänsyn absolut inte skall tas i samtliga åtta exemplen. En dryg tredjedel kan tänka sig att eventuellt ta hänsyn i samtliga fall. Det finns inga tydliga mönster i hur olika grupper ställer sig till olika former av hänsynstagande. Män och kvinnor skiljer sig inte nämnvärt åt och inte heller tycks utbildning ha någon betydelse i sammanhanget. Hur man som journalist tänkt kring de olika exemplen när man svarat på frågorna framgår naturligtvis inte, men utifrån den variation som finns i svaren blir slutsatsen att det inte tycks finnas någon enighet kring om, och när hänsyn skall tas. En kluven syn på svensk journalistiks etiska status När enkäten sändes ut var den parlamentariska kommitté som utredde News of the World skandalen i Storbritannien i sitt slutskede. Med anledning av detta ställdes en fråga kring hur sannolikt det är att något liknande kan inträffa i Sverige. Svenska journalistkåren visade sig vara kluvna i sin syn på journalistisk etik i detta avseende. Fyra av tio journalister bedömde det som mycket (4 procent) eller ganska (36 procent) sannolikt att något liknande kan inträffa i Sverige. Drygt hälften av journalisterna (55) höll det för ganska osannolikt och 4 procent bedömde det som helt osannolikt. Bland de som svarat att det är ganska osannolikt framhålls framförallt två argument: att den svenska journalistkulturen (och samhället) är annorlunda än det brittiska och att det som hänt i Storbritannien blivit en varningssignal även för svensk journalistik: Den engelska tabloid- och kändisblaskebranschen är trots allt i en klass för sig. Dess långa tradition av etiska övertramp och profithunger har bäddat för skandalen. Även om det går utför med etiken även i Sverige, så har vi faktiskt inte sjunkit så lågt. Min upplevelse är att även de mest extrema mediekanalerna i Sverige när det gäller skandaljournalistik ligger ganska långt ifrån brittiska kollegor Hade varit mer sannolikt innan den brittiska skandalen. Nu har svenska medier nog fått sig en tankeställare om var gränserna går och vilka konsekvenser sådana metoder kan få Sverige är ett transparant land. Det går att få fram fakta med helt vanliga journalistiska metoder

4 Bland de som däremot ser det som ganska sannolikt är det främst ny teknik, ökat kommersiellt tryck och en allmänt urvattnad moralisk hållning som framhålls som orsaker: Livet på nätet, med bloggar, twitter och Facebook gör att allt fler agerar allt mer självsvåldigt och gränserna förflyttas När allt mer kommunikation sker på nätet ökar möjligheterna till avlyssning på olika sätt I takt med att konkurrensen hårdnat och tekniken utvecklats tror jag att många enskilda journalister också i Sverige lockas av avslöjanden av mer privat karaktär Jakten på scoop och exklusiva nyheter tätnar och kan leda till att man använder oetiska sätt att samla information. Mycket på grund av ekonomi och konkurrens i branschen. För rätt pris kan man få nästan vem som helst att göra nästan vad som helst När allt bara handlar om pengar, varför skulle journalistik på marknadsekonomiska villkor vara ett undantag? Den allmänna etiken är i upplösning, individers uppfattning om gränser och vad som är rätt och fel förefaller vackla. Alltså: med viss svartsyn - kanske inte steget är så långt till en liknande händelse/hållning även här Detta är Journalistpanelens sista nyhetsbrev före sommaren. Vi hoppas att resultaten kan stimulera till en diskussion på de områden som diskuterats. Vi vill också passa på att tacka alla deltagare och hoppas att alla får en skön och vilsam sommar. Kontakt: Monica Löfgren Nilsson, vetenskapligt ansvarig för j-p@nelen: monica.lofgren-nilsson@jmg.gu.se,

5