Christiane Andersen Professor i tysk språkvetenskap Institutionen för språk och litteraturer Göteborgs universitet. Om språklig identitet

Transkript

1 Christiane Andersen Professor i tysk språkvetenskap Institutionen för språk och litteraturer Göteborgs universitet Om språklig identitet (Presentation på workshop med representanter från Angereds Närsjukhus och Humanistiska fakulteten i syfte att identifiera möjliga samarbetsprojekt, den 12 mars 2014) Varför blir människans flerspråkighet och sambandet med hennes identitet oftast en ödesmättad relation? Jag ska presentera några teoretiska och praktiska begrepp från språk- och identitetsforskning och säga något om deras användningsområden. Forskningsområdet Språk och identitet ingår i Humanistiska fakultetens nya strategiska satsning för kartläggning av pågående och planerad forskningsaktivitet inom området. Identitet är ett mycket svårt ord, det tillhör de ord som betyder mycket mer än sin vetenskapliga definition. Vi träffar på många användningsområden för IDENTITET i vardagen. Rent slumpvis hittar jag på hemsidan heder.nu (Hemsidan Heder.nu är en del av ett nationellt projekt om hedersrelaterat våld mot HBT- ungdomar) följande förklaring: Inom identiteten ryms personlighet, kön, etnicitet, talanger, intressen, förmågor, trosuppfattning, sexualitet, erfarenheter, utbildning med mycket mera 1 (Man nämner inte språk i detta sammanhang ) Det verkar emellertid vara grundläggande att man skiljer från början mellan den själv förnimbara, den egna eller individuella identiteten och den främmande identiteten. 2 Den egna identiteten innehåller påtagligt en delvis omedveten kärna som inte är tillgänglig utifrån och den bestäms genom uppväxten, genom andras yttranden genom interaktioner i största utsträckning, dvs. den egna identiteten är alltid multipel dvs. mångfaldig. Till exempel har jag en egen kärna av självmedvetande, men jag vet också 1 Hemsidan Heder.nu är en del av ett nationellt projekt om hedersrelaterat våld mot HBT- ungdomar. 2 Cf. Begreppen om den egna och den främmande identiteten se: dortmund.de/~hoffmann/abc/abc_zuwand.html

2 att vissa egenskaper av min egen identitet kommer tydligare fram i familjen, vissa egenskaper blir synliga bland vänner och andra egenskaper visar sig i kretsen av arbetskolleger osv. Identitetsegenskaper överlappar varandra partiellt, men i kärnan ser man en kontinuitet av sig själv i den sociala horisontalen och i den temporala vertikalen av ens livshistoria som man kan konstruera i sitt minne. Den främmande identiteten däremot innehåller drag som inte är integrerade i jaget men den inkluderar också karakteristika som den egna identiteten önskar besitta. Man vill bli som den andre men man får inte bli det. Det kallas också för illusorisk främmande identitet. Den främmande identiteten som kunskapssystem betecknas i beteendevetenskapen som IMAGE, dvs. hur en person uppfattas, eller vill uppfattas av andra - dock skiljer sig den egna och den främmande identiteten systematiskt åt. När skillnaden blir alltför stor kan sociala problem uppstå. Kontinuiteten är mycket viktig för människan, dvs. för den egna identiteten. Vi är medvetna om identitetens kontinuitet medan vi uttrycker oss, vi talar om det, vi yttrar oss genom självbiografiska berättelser där vi visar oss själva för omvärlden. Erving Goffman (1963) ser den egna - den personliga identiteten the self som att den enskilde kan skilja sig från de andra (Han använder stigma som en djupt misskrediterande egenskap hos en individ). Konstitutivt för den personliga identiteten är vissa personella kännetecken som den fysiska stilen eller också yttre kännetecken som personnumret, så som andra personliga data som bara finns i den egna livshistorien. Rent språkligt är vår identitet så utomordentligt viktig att människan genom språket har skapat en interaktiv kod i kommunikationen: alla språk har en alldeles egen begreppsklass som betecknar individens identitet det är de så kallade egennamnen - personer har personnamn; städer, floder, gator etc. har geografiska namn osv. Namnet betecknar SYMBOLISKT en individ (en person) inom en social grupp och för en social grupp. Ett namn representerar genuint främmande identitet.

3 Den egna identiteten representerar personalpronomen JAG, man kallar ordet också persondeixis. Sådana ord som JAG, men också DU, HAN, HON alla personalpronimina är deiktiska ord använder talaren för att göra sig uppmärksam för en annan, för det mesta är det en lyssnare i ett samtal. Att använda tilltal som DU eller att tala om en person i deras närvaro med HAN, HON anses som mycket personligt och i vissa fall pejorativt. Här finns många olika konventioner i olika språk, och eftersom representationen av jaget är så viktigt för den egna och för den främmande identiteten, uppstår oftast missförstånd och i värsta fall konflikter, om en samtalspartner inte vet hur man tilltalar den andre korrekt eller till och med vet det och medveten tilltalar den andre på ett sätt som uppfattas som hierarkiskt, nedvärderande eller rasistiskt. Den andres identitet skall respekteras det har Paul Grice (1975), en engelsk filosof och kommunikationsforskare, formulerat i en rad kommunikationsmaximer. Särskilt i ett mångkulturellt samhälle spelar förståelsen av olika livsstilar en central roll. Tillgången till den andre är alltid kopplad till själva personen, dvs. till människans egna erfarenheter, hennes berättelser och språk. Språk är på så sätt mycket viktigt för att konstruera den individuella och sociala eller institutionella identiteten (social/institutionell och främmande använder jag synonymt här), språket kan också bli ett maktmedel för att utöva social kontroll. Att identifiera sig själv som tillhörande till en speciell grupp eller gemenskap (för barn är detta från början familjen sic!) betyder att man adapterar gruppens språkliga konventioner och i fall av flerspråkighet adapterar man sådana konventioner för varje språk för sig. De här språkkonventionerna kontrolleras i första hand av gruppen och den enskilde individen anpassar sig. Om individen inte anpassar sig, så råder olika former av språkliga konflikter som på djupet återspeglar sociala konflikter. Forskarna brukar säga att i platser och regioner, där det finns sociala konflikter, finns även tecken på språkliga konflikter. Men tillbaka till utgångspunkten - den språkliga identiteten. Varför är namnpresentation och tilltalspraktik så essentiella för individens identitet? I Europa och USA (dvs. i den så kallade västliga kulturen jag gillar inte termen, den är alldeles för stereotyp) får barn ett tilltals- och ett familjenamn, det är ett rättsligt krav. Traditionellt är det faderns

4 namn, men det är inte ovanligt i dagens Sverige att det finns två- tre familjenamn bland barn och deras föräldrar. Hur man nu använder namnen i interaktion tillhör de elementära och på samma gång centrala handlingsmönstren i vardagen som barnen lär sig redan i förskolan. Att presentera sig med sitt namn och att bli tilltalat med namnet konstruerar individuell identitet i en social grupp. Felly Nkweto Simonds är författare från Zambia och uttrycker det så här: In public, at conferences, for example, I insist that my full name appears on my name tag. In a society that cannot accomodate names that come from other cultures, this can be a frustrating exercise. It is no wonder that many Black children will Anglicise their names to avoid playground taunts and much worse. (Linda Thomas et al 2013, 162) 3 Sammanfattningsvis kan man konstatera att namn och tilltal inte är en fråga om personlig valmöjlighet. Namn kan orsaka problem, speciellt om de inte passar in i rådande samhällskonventioner. Ett enkelt exempel är samtalskonventioner inom vårdmiljöer beträffande tilltal av patienter. Om vi nu jämför kulturer som inte skiljer sig så mycket från varandra ur ett mer internationellt perspektiv som den tyska och svenska kulturen, kan såväl en tysk och en svensk läkare tilltala sina patienter med tilltalsnamnet. Medan den tyska läkaren tilltalar bara barn med sina tilltalsnamn, kan den svenska läkaren syfta på barn, vuxna och äldre patienter utan att bryta mot sociala konventioner. Att tilltala äldre patienter med tilltalsnamn och personalpronomen DU är för läkare i den tyska vårdmiljön helt inadekvat en äldre patient kan uppfatta det som nedlåtande och möjligen som en hänvisning till dennes bristande förmåga att klara sig själv. I svenskan liksom i engelskan är sociala relationer och tilltalskonventioner inte längre koderade i pronominalsystemet där finns enbart formen YOU/DU. I språk med olika pronomina för att uttrycka närhet vs. distans eller en rad andra relaterade markörer som uttrycker familjär vs. formell status i en social grupp finns det vanligen 3 Thomas, Linda; Shan Wareing; Ishtla Sing (2003): Language, Society and Power. An Introduction. Routledge.

5 ett komplicerat system av tituleringar och artighetsfraser som används för att signalera samtalspartnerns roll i interaktion. I europeisk kontext kan nämnas romanska och slaviska språk som franska, spanska och ryska eller polska; för icke europeiska språk kan nämnas arabiska och framförallt japanska som har mycket invecklade system av så kallade honorific markers (hedersmarkörer). Avslutningsvis vill jag betona att kunskapen om det komplexa lingvokulturella systemet av namnpresentation och tilltal för det mesta är avgörande i en språkkontaktsituation med namn tilltalar man den individuella identiteten av en (utsatt) människa och värnar om hennes integritet. Ett förslag för ett forsknings- och utvecklingsprojekt där studentpraktik från GU, Institutionen för språk och litteraturer skall ingå: Namnpresentation och tilltalskonventioner i olika språk och kulturer och betydelsen för patientbemötanden i flerspråkiga vårdmiljöer