Ida Rosqvist Henri Rousseaus The Snake Charmer och orientalismen

Transkript

1 Ida Rosqvist Henri Rousseaus The Snake Charmer och orientalismen

2 Henri Rousseaus målning The snake charmer från 1907 visar en naken och mörk kvinna med knälångt hår stående mellan ett vattenbryn och djungelns rand. I träden sitter fåglar och ormar ringlar sig ut från grenarna mot henne. Med en orm om halsen spelar hon flöjt och ormarna ser ut att dansa till musiken. Djungelns växter slingrar sig utåt, som nästan för att ta tag i henne. Ormtjuserskan framställs som en somorfisk varelse, en människa närmare naturen än människan. Hon är ett med naturen och djurlivet, djuren fruktar henne inte utan är fängslade av henne. Hon har kontroll över djuren på ett sätt som den civiliserade människan inte har. Ormtjuserskan är så exotisk som hon möjligt kan vara. Av Rousseau har hon fått alla exotiska attribut; nakenhet, mörker, natur, ormar och djur. Hon är den civiliserade människans motpol. I Joseph Conrads Mörkrets hjärta beskrivs förhållandet mellan naturen och den afrikanska människan som symbiost. Den svarta människan försvinner i skogen, hon syns inte bland träd och växter. Conrad skriver: ( ) samtidigt såg jag infödingshopen försvinna utan någon märkbar reträttrörelse, som om skogen plötsligt hade sugit in dem igen som när man drar djupt efter andan. Conrad beskriver inte enbart Afrikas natur som något organiskt men också som något som är i djup samverkan med människan. På samma sätt framställs förhållandet mellan naturen och Ormtjuserskan, de är ett med varandra, hon skulle kunna sugas in i växtgyttret lika lätt som i ett andetag. Henri Rousseaus målningar blir än mer intressanta med vetskapen om att han själv aldrig var utanför Frankrike och aldrig såg sådan växtlighet och sådana människor som han porträtterade. Han lyssnade till historier från franska sjökaptener om deras äventyr på resorna till de franska kolonierna. Det kan dock inte ses som något särskilt underligt att ha en uppfattning om något som man själv inte upplevt, kunskapen om Orienten genomsyrade samhället och var vedertagen som sann, oavsett om man hade sett det med egna ögon eller ej. Rousseau har i sin fantasi skapat en uppfattning om den primitiva människan, en romantiserande och också en mycket stereotyp bild, som visar sig i målningen. Rousseau var mycket fascinerad av Öst, Orienten, det andra, och brukar sägas vara en av modernitetens målare som inspirerades av det primitiva, och därav en är han en av det primitivistiska måleriets frontfigurer. Rousseaus tankar om människan i öst tydliggör det Edward Said skriver i Orientalism. Said menar att synen på Orienten skapas genom att Occidenten tillskriver Orienten 2

3 egenskaper som är ren kontrast till sig själva. Parterna har ett dikotomiskt förhållande till varandra vilket innebär att om orientalen presenteras som irrationell innebär det i samma veva att occidenten är rationell. Genom Orienten har Europa skapat sig sin självbild, en motbild och motidé till det andra och det är dessa tankar, denna världsbild och detta tankesätt som utför det Said kallar Orientalismen. Detta sätt att skapa binära motsatser är något som är gemensamt för alla sorters förtryck, att skapa skillnad i egenskaper och göra dessa till viktiga värden hos individen är genomgående oavsett vilket sorts förtryck vi talar om. Henri Rousseau levde under kolonialtidens guldålder ( ), Frankrike var jämte Storbritannien i stort sett hela världens härskare. Said menar att utan Orientalismen och dess syn på orienten hade kolonialiseringen varit omöjlig. Väst rättfärdigade sina handlingar genom att se sig själva som överlägsna Öst och därmed berättigade att kolonialisera densamme. Uppfattningen om att Västs kolonialisering av Öst var till Östs egen fördel var utbredd. Man ansåg att de högre utvecklade staterna hjälpte de underutvecklade från deras egen ociviliserade tillvaro. Det goda syftet var ett begrepp som innebar just det; att hjälpa de som levde illa för att de inte visste bättre. Said menar också att Orienten är en occident skapelse, att begreppet och dess innebörd är skapat av Västerlandet. Utan Öst skulle Väst inte heller finnas, det är genom Öst som Väst skapar sin egen identitet och självbild. Tydligt är att Rousseau är inspirerad av den orientalistiska andan. Måhända upplevs inte hans bilder som nedvärderande av den orientaliska människan och dennes leverne. Hans bilder speglar dock en snedvriden syn, en syn på människan från öst som något mycket främmande och olikt honom själv. Därifrån till en bedömning och värdering av densamme är steget inte långt. De kategoriska skillnader som genom historien har gjorts mellan människor är sega uppfattningar som inte går att ändra på genom att enkelt säga - detta är lögn! Det sitter djupare än så, dessa uppfattningar är en del av hegemonin i samhället, ett maktutövande som hela tiden reproduceras av samhällets alla individer omedvetet. Vi lever som vi har lärt oss och tycker och tänker som samhället i stort gör. Vi internaliserar de samhällsvärderingar som finns bland oss. De motsättningar som finns idag mellan ursprungliga västerlänningar och ursprungliga österlänningar är tydliga. Orientalismen påverkar oss fortfarande, det syns när vi i Sverige litar mer på en franskbrytande tandläkare än en arabiskbrytande tandläkare. Vi lägger också idag ett värde i härkomst på samma sätt som vi gjorde under imperialismen. Kategoriserande synsätt är en verklighet i USA med rasmotsättningarna mellan vita och svarta amerikaner. Langston Hughes skrev 1926 att en stor del i problematiken är de svartas 3

4 komplex inför den vita människan. Något som är intressant att tänka på är att inte heller den Amerikafödde afroamerikanen hade en nyanserad bild av Afrikas afrikaner. I Amerika matades både svarta och vita av samma bilder och tankar om afrikanen. Därför är det inte underligt att de svarta amerikanerna tillslut saknade samhörighet med Afrika och dess invånare. De hade naturligtvis mer gemensamt med en vit amerikan i ett civiliserat samhälle än en vilde i Afrikas djungel. Det är denna brist på samhörighet som leder fram till det komplex som Langston Hughes beskriver. Hughes skriver att afroamerikanerna is aping of things white och att de har en strävan efter att bli vitare, och i deras ögon, mer amerikansk. Hughes beskriver den afroamerikanska medelklassen som avståndstagare till sin egen ras, de strävar efter det mest vita och läser hellre vit litteratur än svart. Hughes begrepp Racial Mountain beskriver de svårigheter och motgångar som en svart konstnär måste ta sig igenom, ett berg som den vita människan inte behöver bestiga. Det är inte bara de vita som motverkar en svart konstnärs framgång, det gör de även själva. De svarta intellektuellas verk måste passera genom ett vitt filter, godkännas av de vita innan de svarta självmant tar till sig och läser. På det sättet blir den svarta kulturen inte lika autentisk, menar Langston Hughes. När Langston Hughes oroade sig över de svartas självuppfattning och deras vilja att bli vitare var W. E. B. Du Bois mer osäker på om de svarta egentligen vill leva i det samhälle som det vita Amerika är. Han skriver: If you tonight suddenly become full-fledged Americans; if you color faded, or if the color line here in Chicago was miraculously forgotten; suppose, too, you became at the same time rich and powerful: what is it that you would want? What would you immediately seek? ( ) Would you wear the most striking clothes, give the richest dinners and buy the longest press notices? Even as you visualize these ideals you know in your heart that these are not the things you really want. You realize this sooner than the average white American because, pushed aside as we have been in America, there has come to us not only a certain distaste for the tawdry and flamboyant but a vision of what the world could be if it were really a beautiful world. I denna text är Du Bois till skillnad från Hughes inte lika säker på hur de svarta förhåller sig till den vita kulturen. Skulle rollerna vara omvända, eller skulle de vita och de svarta vara jämlika, så skulle det se helt annorlunda ut. Enligt Du Bois är de svarta inte intresserade av att ta efter den vita kulturen, eller att aping things white för att använda Langston Hughes uttryck. Du Bois anser istället att en frivillig segregation mellan de svarta och de vita kan vara nödvändig för att afroamerikaner tillslut skall kunna uppnå självständighet i Amerika. 4

5 Utan orientalismen och dess värderingar som lagt sig som ett mycel över vår värld hade inte Henri Rousseaus målning The Snake Charmer varit möjlig. Det är häpnadsväckande att tänka på hur vårt samhälle idag är så influerat av imperialistiska tankesätt och att orientalismens verkningar är än idag verkliga. Källa utanför kurslitteraturen: Adriani, Götz, 2001, Henri Rousseau. DuMont Buchverlag, Köln 5