IAMSAR-handboken INTERNATIONELL MANUAL FÖR SJÖ- OCH FLYGRÄDDNINGSTJÄNST. Volym III MOBILA RESURSER

Transkript

1 IAMSAR-handboken INTERNATIONELL MANUAL FÖR SJÖ- OCH FLYGRÄDDNINGSTJÄNST Volym III MOBILA RESURSER Inklusive 2004, 2005, 2006, 2007 och 2008 års tillägg IMO IMO/ICAO London/Montreal 2008 Gemensamt utgiven 2008 av INTERNATIONAL MARITIME ORGANIZATION 4 Albert Embankment, London SE1 7SR, United Kingdom och INTERNATIONAL CIVIL AVIATION ORGANIZATION 999 University Street, Montreal, Quebec, Canada H3C 5H7

2 Första utgåvan 1998 Andra utgåvan 2003 Tredje utgåvan 2004 Fjärde utgåvan 2005 Femte utgåvan 2006 Sjätte utgåvan 2007 Sjunde utgåvan 2008 Denna utgåva har tryckts av International Maritime Organization ISBN IMO-PUBLIKATION IMO artikelnummer: IB962E Denna översättning, som är gjord av Sjöräddnings- och Beredskapsenheten vid Sjöfartsverket, är en inofficiell översättning av den engelska versionen och fel i texten kan därför förekomma. I händelse av olikheter mellan texterna skall den engelska texten äga företräde. Ensamrätten som hänvisas till här nedan gäller bara för de tre officiella språk som används i IMO, d.v.s. de engelska, franska och spanska versionerna. Copyright IMO/ICAO 2008 Med ensamrätt. Inga delar av denna publikation får reproduceras, lagras i söksystem eller överföras i någon form, som elektroniskt eller elektrostatiskt medium, magnetband, mekanisk form, som fotokopia eller på annat sätt, utan föregående skriftligt tillstånd från International Maritime Organization eller International Civil Aviation Organization.

3 Förord Det primära syftet med de tre volymerna av International Aeronautical and Maritime Search and Rescue Manual (Flyg- och Sjöräddningsmanualen) är att hjälpa medlemsstaterna att uppfylla sina egna eftersöknings- och räddningsåtaganden (SAR - search and rescue) som de har åtagit sig i enlighet med Convention on International Civil Aviation (Konventionen angående internationell civil luftfart), the International Convention on Maritime Search and Rescue (SAR-konventionen) och International Convention for the Safety of Life at Sea (SOLAS) (Internationell konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss). Denna volym ger riktlinjer för en gemensam flyg- och sjötrafikmässig hantering av tillhandahållande och utförande av SAR-tjänster. Staterna uppmanas att utveckla och förbättra sina SAR-tjänster, att samverka med grannstater och att betrakta sina nationella SAR-system som delar av ett globalt SAR-system. Varje volym i IAMSAR-handboken är skriven med tanke på specifika SAR-tjänster. Volymerna kan användas enskilt eller tillsammans med övriga två volymer, för att ge en komplett överblick över SAR-systemet. Volym I - Administration - behandlar det globala SARsystemkonceptet, etablering och förbättring av nationella regionala SAR-system, och samverkan med grannstater i syfte att tillhandahålla SAR-tjänster på ett ekonomiskt och effektivt sätt. Volym II - Insatsledning - ger stöd åt personal som planerar och samordnar SAR-verksamhet och -övningar. Volym III - Mobila resurser - är avsedd att medföras ombord på räddningsenheter, luftfartyg och fartyg och vara ett stöd i genomförandet av eftersökning, räddning eller samordning i insatsområdet, med de aspekter på SAR som har att göra med egna nödsituationer. Denna manual publiceras gemensamt av International Civil Aviation Organization (Internationella luftfartsorganisationen) och International Maritime Organization (Internationella sjöfartsorganisationen). Sedan första utgåvan 1998 har denna volym kompletterats av 2001 års tillägg (antaget av ICAO och av IMOs Maritime Safety Committee vid dess 74:e kongress i juni 2001, och som trädde i kraft den 1 juli 2002), av iii

4 Förord 2002 års tillägg (antaget av ICAO och av IMO-kommittén vid dess 75:e kongress i maj 2002, och som trädde i kraft den 1 juli 2003), av 2003 års tillägg (antaget av ICAO och av IMO-kommittén vid dess 77:e kongress i juni 2003, och som gäller från den 1 juli 2004) och av 2004 års tillägg (antaget av ICAO och av IMO-kommittén vid dess 78:e kongress i maj 2004 och som gäller från den 1 juli 2005). Volymen har vidare kompletterats för att återspegla ändringarna av kapitel V i SOLAS 1974 som antogs i december 2000 och som trädde i kraft den 1 juli års ändringar och tillägg - som träder i kraft den 1 juni markeras med en lodrät linje i högermarginalen - se exempel här intill. iv

5 Innehåll Förord...iii Förkortningar och akronymer...vii Ordlista... xi Sektion 1: Översikt... 1-i Sektion 2: Ge assistans... 2-i Sektion 3: Samordning i insatsområdet... 3-i Sektion 4: Nödsituationer ombord... 4-i Bilaga A: Artikel V/33 i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, inklusive tillägg A-1 Bilaga B: Meddelanden i samband med eftersökningsåtgärd.. B-1 Bilaga C: Faktorer som påverkar en utkiks effektivitet... C-1 Bilaga D: Standardformat för SITREP (Search and Rescue Situation Report)D-1 Bilaga E: SAR, informations- och debriefingblankett... E-1 v

6 vi

7 Förkortningar och akronymer A... sökområde A/C... aircraft (luftfartyg) ACO...aircraft co-ordinator (flygsamordnare) AM...amplitudmodulering ATC... air traffic control (flygtrafikledning) ATS...air traffic services (flygtrafiktjänster) CES... coast earth station (kustmarkstation) CIRM...Centro Internazionale Radio-Medico CRS... coast radio station (kustradiostation) C/S... call sign (anropssignal) CS...creeping line search (parallellsökning) CSC...creeping line search, co-ordinated (samordnad parallellsökning) CSP... commence search point (sökstartpunkt) CW... continuous wave (bärvågsmodulering) DF... direction finding (radiopejling) DMB... datum marker buoy (boj för markering av sökområdescentrum) DR... dead reckoning (död räkning) DSC...digital selective calling (digitalt selektivt anrop) ELT... emergency locator transmitter (nödsändare för luftfartyg) EPIRB...emergency position-indicating radio beacon (nödradiosändare för maritimt bruk) ETA...estimated time of arrival (uppskattad ankomsttid) ETD...estimated time of departure (uppskattad avfärdstid) F/V...fishing vessel (fiskefartyg) FM...frekvensmodulering f w... weather correction factor (väderkorrigeringsfaktor) GES... ground earth station (markstation) GHz... gigahertz GMDSS...global maritime distress and safety system (globalt nödradiosystem för sjöfart) vii

8 Förkortningar och akronymer GPS... global positioning system (globalt navigeringssystem) GS...ground speed (hastighet relativt mark) gt...gross tonnage (bruttotonnage) HF... högfrekvens ICAO... International Civil Aviation Organization (FNs internationella civila luftfartsorganisation) IFR...instrumentflygningsregler IMC...meteorologiska förhållanden enligt instrument IMO... International Maritime Organization (Internationella sjöfartsorganisationen) IMSO...International Mobile Satellite Organization (Internationella mobilsatellitorganisationen) Inmarsat...satellitkommunikationsleverantör för GMDSS INTERCO...International Code of Signals (Internationella signalkoden) JRCC... Joint (aeronautical and maritime) Rescue Co-ordination Centre (gemensam räddningscentral för sjö- och flygräddning) khz...kilohertz kt...knop (nautisk mil per timme) LCB...line of constant bearing (konstant bäring) LES...land earth station (markstation) LKP...last known position (sista kända position) LUT...local user terminal (nedläsningsstation för Cospas Sarsat) LW... leeway (vindavdrift) m...meter nm...nautisk mi MRO... Mass Rescue Operation (massräddningsinsats) M/V...merchant vessel (handelsfartyg) MCC...mission control centre (förmedlingscentral för Cospas Sarsat) MEDEVAC...medicinsk evakuering MEDICO... medicinsk rådgivning, vanligtvis via radio MF... Medium Frequency (gränsvåg) MHz... megahertz MSI... maritime safety information (maritim säkerhetsinformation) NBDP... narrow-band direct printing (radiotelex) viii

9 Förkortningar och akronymer OSC... On Scene Co-ordinator (samordnare i insatsområdet) PIW...person in water (person i vattnet) PLB... personal locator beacon (nödsändare för personlig användning) POB... persons on board (personer ombord) PS... parallel sweep search (parallellsökning) R...search radius (sökradie) R/T...radiotelefoni RANP...regional air navigation plan (regional lufttrafikplan) RCC...rescue co-ordination centre (räddningscentral) RSC... rescue sub-centre (räddningsundercentral) RTG... radiotelegrafi RTT... radioteleprinter S...track spacing (stråkbredd) S/V...sailing vessel (segelfartyg) SAR...search and rescue (eftersökning och räddning) SART... search and rescue radar transponder (radartransponder för eftersökning och räddning) SC...search and rescue co-ordinator (eftersöknings- och räddningssamordnare) SES... ship earth station (fartygsmarkstation) SITREP... SAR situation report (lägesrapport vid SAR-insats) SMC... search and rescue mission co-ordinator (sjöräddningsledare) SOLAS... Safety of Life at Sea (säkerhet för människoliv till sjöss) SRR... search and rescue region (SAR-område) SRS...search and rescue sub-region (SAR-delområde) SRU...search and rescue unit (SAR-enhet) SS... expanding square search (expandersökning) SSB... single-sideband (enkelt sidband) SU...search unit (sökenhet) T...search time available (tillgänglig söktid) T...true course (verklig kurs) TAS... true air speed (verklig hastighet i luft) TMAS... Telemedical Assistance Service TS... track line search (sökning längs förmodad färdväg) ix

10 Förkortningar och akronymer TSN... track line search, non-return (Sökning längs förmodad färdväg, ej retur) UHF... ultrahög frekvens UTC... co-ordinated universal time (samordnad universaltid) V...SAR facility ground speed (SAR-resursens hastighet relativt mark) VFR... visual flight rules (visuella flygregler) VHF...Very High Frequency (mycket hög frekvens) VMC...visual meteorological conditions (visuella meteorologiska förhållanden) VS...sector search (sektorsökning) WT...radio telegraph (radiotelegraf) x

11 Ordlista Aircraft co-ordinator (ACO) Amver Avdrift Avslutningsfas Coast earth station (CES) - Kustmarkstation Commence search point (CSP) - Sökstartpunkt Cospas-Sarsat System Digital selective calling (DSC) Drift Dyning En person eller grupp som samordnar flera flygande SAR-resurser som stöd för SMC och OSC. Ett globalt fartygsrapporteringssystem för för eftersökning och räddning Rörelse hos sökobjekt, orsakat av yttre naturliga krafter. En period under en SAR-incident när SARenheterna återgår till sina baser och förbereder sig för nya insatser. Sjöfartsmässigt namn på landstation som förbinder fartyg med landbaserade kommunikationsnät. Punkt, normalt specificerad av SMC, där en SAR-enhet inleder sitt sökarbete. Ett satellitsystem som tar emot signaler från nödsändare på frekvensbanden 121,5 MHz och 406 MHz. En teknik baserad på digital kodning, som tillåter en radiostation att etablera kontakt med och överföra information till en viss annan radiostation eller en viss grupp av radiostationer. Transport av ett sökobjekt i vatten, orsakad av vindars påverkan av objektets exponerade ytor. Tillstånd på vattenyta, orsakat av vindar i annat område. Enskilda dyningar har formen av jämna och mjuka vågor, med långt avstånd mellan de rundade vågtopparna. xi

12 Ordlista Eftersökning Emergency locator transmitter (ELT) - Nödradiopejlsändare Emergency positionindicating radio beacon (EPIRB) - Nödradiopejlsändare Falsk signal Falskt alarm Farkost Global maritime distress and safety system (GMDSS) Hypotermi Inmarsat Insatsområde Kapten En verksamhet som normalt samordnas av en RCC eller RSC, där tillgänglig personal och tillgängliga resurser utnyttjas för att hitta människor i nöd. Nödradiosändare för flyg med uppgift att meddela nödläge och sända pejlingssignaler. Nödradiosändare för maritimt bruk för positionering av nödställd. Nödsignal från godtycklig källa, inklusive från kommunikationsutrustning avsedd för att sända nödsignaler, när ingen nödsituation faktiskt föreligger och ingen nödsignal borde ha sänts. Nödsignal som ges av annan anledning än för systemtest, via utrustning avsedd för nödkommunikation, när ingen nödsituation faktiskt föreligger. Varje fordon avsett för förflyttning i luft, på vattenyta eller under vatten. En global kommunikationstjänst baserad på automatiska system, såväl satellit- som markbaserade, med uppgift att förmedla nödsignaler och ge säkerhetsinformation åt sjöfarande. Onormalt låg kroppstemperatur (nedkylning) orsakad av exponering för kall luft, vind eller vatten. Ett system av geostationära satelliter för globala mobila kommunikationstjänster och för support av GMDSS och övriga nödkommunikationssystem. Sökområde eller faktisk olycksplats. Befälhavare på fartyg eller luftfartyg. xii

13 Ordlista Kurs MAYDAY MEDEVAC MEDICO Mass Rescue Operation (MRO) Narrow-band direct printing (NBDP) NAVAREA NAVTEX Avsedd horisontell förflyttningsriktning för ett fartyg. Muntlig internationell nödsignal som upprepas tre gånger. Evakuering av en person av medicinska skäl. Medicinsk rådgivning. Utbyte av medicinsk information och behandlingsrekommendationer för sjuka eller skadade personer i fall då behandling inte kan ges direkt av vårdpersonal. Massräddningsinsats - SAR-insats som utmärks av att stort antal nödställda behöver undsättas omedelbart, varför den kapacitet som normalt står tillförfogande inte räcker till. Automatisk telegraf, som används av NAVTEXsystem och radiotelex. Ett av de 16 områden som världshaven är indelade i av IMO, för distribution av meteorologiska och andra varningar. System för utsändning och automatisk mottagning av sjösäkerhetsinformation via telex. Nödanrop Varje meddelande om att nödsituation föreligger och att hjälp behövs. Nödlandning på vatten Tvingande oförutsedd landning av luftfartyg på vatten. On-scene co-ordinator (OSC) - Samordnare i insatsområdet PAN-PAN Datumposition En person med uppgift att samordna sök- och räddningsinsatserna inom ett specifikt område. Internationell ilsignal via radiotelefoni. Upprepas tre gånger för att ange osäkerhet eller varning, följt av en beskrivning av situationen. En geografisk punkt, linje eller yta som utgör referens vid planering av eftersökning. xiii

14 Ordlista Primär vågrörelse Rescue co-ordination centre (RCC) - Räddningscentral Rescue sub-centre (RSC) - Räddningsundercentral Den av de överlagrade vågrörelserna som har störst amplitud (vertikalt avstånd mellan vågtopp och vågdal). En enhet som ansvarar för effektiv organisation av eftersöknings- och räddningsverksamhet och som samordnar eftersöknings- och räddningsverksamhet inom ett SAR-område. En enhet som är underställd en RCC och som etableras för att komplettera en RCC i enlighet med ansvariga myndigheters beslut. Riktning Den horisontella riktning som ett fartyg är vänt i. Riktning hos vågor, dyningar eller sjögång Räddning Räddningsplan SafetyNET Search and rescue mission co-ordinator (SMC) - Räddningsledare Search and rescue radar transponder (SART) Riktning från vilken vågor, dyningar, eller sjögång rör sig. Insats avsedd att hjälpa människor i nöd, uppfyllande av initiala medicinska och andra behov samt förflyttning av personerna till säker plats. En plan för räddningsinsatser som normalt fastställs av SMC och som utförs av RCC och av resurserna i insatsområdet. En tjänst inom ramen för Inmarsats system Enhanced group call (EGC), avsedd för spridning av maritim säkerhetsinformation (MSI), som en del av GMDSS (Maritime Distress and Safety System). Person som temporärt tilldelas uppdraget att samordna insatserna vid en faktisk eller förmodad nödsituation. En transponder på en överlevnadsfarkost som, förutsatt att den aktiverats, automatiskt sänder ut en signal då den påverkas av en puls från en radarsändare i närheten. Signalen visas på den sändande enhetens radarskärm och ger information om riktning och avstånd från radarsändaren till transpondern. xiv

15 Ordlista Search and rescue region (SRR) - Sjöräddningsregion Search and rescue unit (SRU) - Räddningsenhet Sjögång Sökavstånd (S) Sökplan Telemedical Assistance Service (TMAS) True air speed (TAS) Vindström Vindriktning Våg Vågdrift Vågfront Ett geografiskt definierat område med en RCC, inom vilket eftersöknings- och räddningstjänster erbjuds. En enhet bemannad med utbildad personal och utrustad för snabba och effektiva eftersökningsoch räddningsinsatser. Tillstånd på vattenyta, orsakat av vind och vågor. Avståndet mellan intilliggande parallella sökspår. Meddelande, normalt framtaget av SMC, för att förmedla instruktioner till SAR-enheter och samverkande som deltar i en SAR-insats. Medicinsk tjänst ständigt bemannad med läkare för kvalificerad rådgivning på distans, och med god insikt i förhållanden som gäller behandling ombord i fartyg. Den hastighet med vilken ett luftfartyg rör sig genom en luftmassa. TAS korrigerad för vindar är lika med hastigheten relativt mark. Vattenström orsakad av vind som påverkar vattenytan under längre tid. Riktning från vilken vinden blåser. Tillstånd på vattenyta, orsakat av lokala vindar och karakteriserat av oregelbundenhet, korta avstånd mellan vågtoppar, "vita gäss" och brytning. Den sträcka som en vågtopp förflyttar sig på hinderfritt hav under inverkan av en vind med konstant riktning. Sidan av en våg som är vänd mot observatören. Vågens baksida är den sida som är vänd bort från observatören. Dessa definitioner gäller oberoende av vågornas rörelseriktning. xv

16 Ordlista Våghastighet Vågriktning Hastighet med vilken vågorna utbreder sig relativt en fast punkt, mätt i knop. Riktningen från vilken vågorna rör sig. Riktningen mot vilken en våg rör sig kallas vågornas rörelseriktning. xvi

17 Sektion 1 Översikt Innehåll Syfte Ansvar och skyldighet att assistera National and Regional SAR System Organization SAR-samordning SAR Management (SAR Co-ordinator) SMC - räddningsledare (SAR Mission Co-ordinator) OSC (On-Scene Co-ordinator - Samordnare i insatsområdet) fartygsrapporteringssystem Amver (Automated Mutual-Assistance Vessel Rescue System) Luftfartygrapporteringssystem i

18 Sektion 1 Översikt 1-ii

19 Sektion 1 Översikt Syfte Syftet med International Aeronautical and Maritime Search and Rescue Manual for Mobile Facilities, som är avsedd att medföras ombord på eftersöknings- och räddningsenheter och civila fartyg och luftfartyg är att ge ledning till dem som: framför luftfartyg, ytenheter och andra fartyg och som kan uppmanas att medverka i SAR-insatser. kan utses att fungera som samordnare i insatsområdet (OSC) för flera resurser i närheten av en haveriplats blir inblandade i faktiska eller potentiella nödsituationer och som för egen del kan ha behov av eftersöknings- och räddningsinsatser (SAR). Ansvar och skyldighet att assistera I enlighet med mångårig tradition inom sjöfarten och olika klausuler i internationell lag är fartygsbefälhavare skyldiga att assistera andra som befinner sig i nödsituationer till sjöss i den mån de kan göra så utan att riskera sin egen säkerhet. Ansvaret för att ge assistans till ett fartyg eller luftfartyg i nöd bygger på humanitära tankar och etablerad internationell praxis. Specifika skyldigheter finns fastställda i ett antal konventioner, bland annat följande: Bilaga 12 till Convention on International Civil Aviation International Convention on Maritime Search and Rescue Artikel V/33 i 1974 års Internationella konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (SOLAS 1974). (Se bilaga A) Nationell och regional SAR-organisation Många stater har accepterat skyldigheten att tillhandahålla sjö- och flygräddningstjänst dygnet runt med avseende på luft- och sjötrafik inom deras territorier, territorialvatten och i tillämplig mån, på öppet hav. 1-1

20 Sektion 1 Översikt För att uppfylla dessa skyldigheter har staterna etablerat nationella SAR-organisationer eller samarbeten med andra stater för att bilda en regional SAR-organisation, associerade till ett havsområde eller en kontinent. Ett SRR (search and rescue region) är ett geografiskt definierat område associerat till ett RCC (rescue co-ordination centre) inom vilket SAR-tjänster erbjuds. SRR hjälper till att definiera vem som har det primära ansvaret för att samordna respons på nödsituationer i varje del av världen, men är inte avsedda att hindra någon att assistera människor i nöd ICAOs (International Civil Aviation Organization) regionala flygtrafikledningsplaner (RANPs) definierar aeronautiska SRR IMOs (International Maritime Organization) globala SAR-plan definierar maritima SRR. SAR-samordning SAR-systemet har tre generella samordningsnivåer: SAR Management (SAR Co-ordinator - SC) Räddningsledare (SAR Mission Co-ordinator - SMC) OSC (On-Scene Co-ordinator - Samordnare i insatsområdet) SAR Management SAR Management är den högsta nivån av SAR-samordning. En eller flera personer kan inneha denna funktion. SAR Management har det övergripande ansvaret för: etablera, bemanna, utrusta och administrera SAR-systemet etablera RCC och RSC (rescue sub-centres) tillhandahålla eller ge förutsättningar för SAR-resurser samordna SAR-utbildning utveckla SAR-policier 1-2

21 Sektion 1 Översikt Räddningsledare (SMC) Varje SAR-insats genomförs under ledning av en räddningsledare. Denna funktion existerar endast under en pågående specifik SARincident och utförs normalt av RCC-chefen eller en av denne utsedd person. SMC kan ha assisterande personal. Räddningsledaren leder en SAR-insats tills räddningsinsatsen har utförts eller tills det är uppenbart att vidare insatser skulle vara ofruktbara. Räddningsledare skall vara väl utbildade i alla SAR-processer, vara väl förtrogna med tillämpliga SAR-planer och: samla information om nödsituationer utveckla noggranna och genomförbara SAR-planer distribuera och samordna resurser för att genomföra SAR-insatser. Räddningsledarens uppgifter innefattar bland annat: samla in och utvärdera alla data om nödsituationen fastställa vilken typ av nödutrustning som medförs på det saknade eller havererade fartyget vara informerad om rådande miljöförhållanden vid behov, fastställa rörelser och positioner för fartyg och meddela sjöfarten i sannolika sökområden att ha förhöjd uppmärksamhet och/eller radiovakt plotta sökområdena och besluta om vilka metoder och resurser som skall användas utveckla en sökplan och räddningsplaner efter behov samordna verksamheten med intilliggande RCC när behov föreligger arrangera informationsmöten och debriefing-möten för SARpersonal utvärdera alla rapporter och modifiera sökplanerna efter behov ge förutsättningar för bränslepåfyllning för luftfartyg och, vid utdragen sökverksamhet, ge möjlighet till vila för SAR-personal arrangera leveranser av förnödenheter för att hjälpa överlevande upprätthålla en uppdaterad kronologiskt ordnad loggbok över situationen 1-3

22 Sektion 1 Översikt utfärda lägesrapporter besluta om när en spaningsinsats skall avbrytas eller avslutas frigöra SAR-resurser när ingen ytterligare assistans krävs meddela haveriundersökningsmyndigheter i tillämpliga fall, meddela registrerande stat för luftfartyget förbereda en slutrapport. OSC (On-Scene Co-ordinator - Samordnare i insatsområdet) När två eller flera SAR-resurser samarbetar inom samma insats kan det behövas en person i insatsområdet som samordnar verksamheten för alla deltagande resurser. SMC utser en OSC som kan vara personen som ansvarar för en: SRU (search and rescue unit), fartyg eller luftfartyg som deltar i en eftersökning näraliggande resurs som har förmåga att hantera OSC-arbete. Personen som är ansvarig för den första resursen som anländer till haveriplatsen åtar sig normalt OSC-funktionen tills SMC beslutar om avlösning av denne person. Fartygsrapporteringssystem Fartygsrapporteringssystem har etablerats av flera stater. Handelsfartyg kan vara de enda fartygen nära haveriplatsen för ett fartyg eller luftfartyg i nöd. Ett fartygsrapporteringssystem gör det möjligt för SMC att snabbt: identifiera fartyg i närheten av en haveriplats, tillsammans med deras positioner, kurser och hastigheter vara medveten om annan information om fartygen som kan vara av värde (om de har en läkare ombord etc.) veta hur man kontaktar fartygen. öka sannolikheten att snabbt bistå i en nödsituation begränsa omfattningen av anrop med begäran om assistans till fartyg med ofördelaktig position minska tiden för att tillhandahålla assistans 1-4

23 Sektion 1 Översikt Befälhavare på fartyg uppmanas att regelbundet rapportera till myndighet som hanterar ett fartygsrapporteringssystem för SAR eller annat säkerhetsrelaterat system. Ytterligare information om fartygsrapporteringssystem kan erhållas från RCC. Amver Amver är ett av många fartygsrapporteringssystem. Det är ett globalt system som uteslutande är avsett att ge stöd för SAR och göra information tillgänglig för alla RCC. det utgår ingen avgift för fartyg som vill delta i Amver och inte heller för RCC som önskar utnyttja Amver. många landbaserade leverantörer som tillhandahåller globala kommunikationstjänster vidarebefordrar fartygsrapporter till Amver utan avgift. Varje handelsfartyg på bruttoton eller mera på resa som varar längre än 24 timmar är välkomna att delta. Information som fartyg frivilligt gör tillgänglig för Amver skyddas av US Coast Guard som kommersiella data och görs tillgänglig endast för SARmyndigheter eller andra instanser som är specifikt auktoriserade av det aktuella fartyget. För ytterligare information om Amver, kontakta: Amver Maritime Relations Commandant (G-OPR) nd Street SW Washington, DC USA Tel: Fax: Luftfartygsrapporteringssystem Luftfartyg förlitar sig normalt på flygledningssystem (ATS) för flyglednings- och kommunikationstjänster. Piloter uppmanas att lämna färdplaner för att tillförsäkra snabb respons i händelse av nödsituation. 1-5

24 Sektion 1 Översikt Efterforskning och räddning under vatten Om en rörlig enhet skulle få anledning att misstänka att en undervattensolycka har inträffat skall alla ansträngningar göras att kontakta närmaste räddningscentral. När en sådan olycka inträffar kan det finnas överlevande antingen på ytan eller instängda eller i ett sjunket undervattensfartyg. Generellt gäller att överlevande från en undervattens- eller ubåtsolycka behöver speciellt omhändertagande, varför kompetent medicinsk assistans är nödvändig. Fartyg som misstänker att de har kolliderat med ett undervattensfartyg skall, liksom efter varje fartygskollission, invänta begäran om att tillhandahålla assistans. Ytterligare information om undervattens-sar och dess konsekvenser, utrymning av och räddning från undervattensfartyg, finns på en webbplats som drivs av International Submarine Escape and Rescue Liaison Office 1-6

25 Sektion 2 Ge assistans Innehåll Inledande åtgärder av assisterande fartyg Assisterande fartyg Metoder för meddelande om nödsituation Omedelbara åtgärder Fortsatt färd till haveriplatsen Förberedelser ombord Livräddnings- och räddningsutrustning: Signaleringsutrustning: Förberedelser för medicinsk assistans, inklusive: Diverse utrustning: fartyg som inte assisterar Flygassistans Nödanrop och mottaget meddelande Omedelbar åtgärd Närmande till haveriplatsen Navigationsutrustning Kommunikationsutrustning Diverse utrustning Sökfunktion Sökplan och meddelande Utveckling av egen sökplan Sökmönster Visuell kommunikation Utkikar Dag Natt Räddningsfunktion i

26 Sektion 2 Ge assistans Räddningsplan och meddelande Utveckling av räddningsplan Assistans via flygande enheter Fällning av förnödenheter Assistans via helikoptrar Räddningssele Tvillingsele Räddningskorg Räddningsnät Räddningbår Räddningsstol Hi-Line-teknik Helikopterinsatser Allmänt Kommunikationen mellan fartyg och helikopter i samband med winschning Helikopter till fartyg fartyg till helikopter Exempel på kort INFORMATION till fartyg före helikopterwinschning Förberedelse av fartyg Positionering av landnings- och arbetsområden Säkerhetsåtgärder då man stiger i eller ur en helikopter 2-35 Räddning via ytburna resurser Generella maritima aspekter Havsincident Kustincident Assistans till nödlandat luftfartyg i havet Räddning via luftfartyg Fynd och efterföljande procedurer Flygfarkoster med fasta vingar ii

27 Sektion 2 Ge assistans Helikoptrar Sjöluftfartyg och amfibieluftfartyg Räddning via landbaserade resurser Vård av överlevande Omedelbar vård av överlevande Utfrågning av överlevande Hantering av avlidna Kontakt med media Annan assistans Ingripande och eskortservice Allmänt luftfartygsmöten Direkta möten Frontalt möte: Den upphinnande direkta mötesmetoden: Förskjutet möte: MTTSI (Minimum Time to Scene Intercept) Nödlandning på vatten Riktlinjer för nödlandning på vatten Assistans till farkost Kommunikation Radio Visuellt Assistans från fartyg Räddning och vård av överlevande Utbildning Eftersöknings- och räddningspersonal Luftburna eftersöknings- och räddningsenheter Piloter iii

28 Sektion 2 Ge assistans Navigatörer Utkikar Förnödenhetsfällare Maritima eftersöknings- och räddningsenheter Besättningsmedlemmar Däcksofficerare Radiooperatörer Utkikar Besättningar i räddningsbåtar Första hjälpen Landsökning och räddningsenheter Fallskärms- och ambulanspersonal Markpersonal Befälhavare och officerare på handelsfartyg iv

29 Sektion 2 Ge assistans Inledande åtgärder av assisterande fartyg Assisterande fartyg Metoder för meddelande om nödsituation En nödsignal eller ett nödanrop från ett annat fartyg till sjöss, antingen direkt eller genom vidarebefordran. Ett nödanrop eller ett meddelande från ett luftfartyg. Detta sker normalt genom vidarebefordran från en kustradiostation. Nödsignal skickad från ett fartygs nödsignalutrustning och som vidarebefordras från landstation till fartyg. Visuella signaler eller akustiska signaler från näraliggande nödställt fartyg. Omedelbara åtgärder Följande omedelbara åtgärder skall vidtas av varje fartyg som tar emot ett nödmeddelande: kvittera mottagande av meddelandet. samla följande information från fartyget i nöd om så är möjligt: position för nödställt fartyg det nödställda fartygets identitet, anropssignal och namn antal POB typ av nödsituation eller incident typ av assistans som behövs antal dödsoffer i förekommande fall det nödställda fartygets kurs och hastighet typ av fartyg och medförd last varje annan aktuell information som kan underlätta räddningsarbetet 2-1

30 Sektion 2 Ge assistans ha ständig bevakning på följande internationella frekvenser om utrustning för detta finns: 500 khz (radiotelegrafi) khz (radiotelefoni) 156,8 MHz FM (kanal 16, radiotelefoni) för fartyg i nödsituation 121,5 MHz AM (radiotelefoni) för luftfartyg i nöd efter 1 februari 1999 skall fartyg inom SOLAS-konventionen uppfylla gällande krav för medförd utrustning och övervakning SOLAS-kommunikationsutrustning betecknas som GMDSSutrustning (Global Maritime Distress and Safety System) och innefattar: Inmarsat-stationer för kommunikation mellan fartyg och land VHF-, MF- och HF-radio med DSC (digital selective calling) mottagare för sjösäkerhetsinformation av typ NAVTEX eller SafetyNET handhållen VHF-utrustning nödradiosändare för fynd (EPIRB) radartranspondrar (SART) varje fartyg som medför GMDSS-kompatibel utrustning skall använda den som avsett och måste vara berett att när som helst ta emot nödmeddelanden med utrustningen (se figurerna på sidorna 2-3 och 2-4). Fartyg skall upprätthålla kommunikation med det nödställda fartyget samtidigt som man försöker ge information om situationen till SARsystemet. Följande information skall förmedlas till det nödställda fartyget: det egna fartygets identitet, anropssignal och namn det egna fartygets position det egna fartygets hastighet och uppskattade ankomsttid (ETA) till det nödställda fartygets position det nödställda fartygets verkliga riktning och avstånd från anropande fartyg. Använd alla tillgängliga medel för att ha information om positionen för det nödställda fartyget (som radarplottning, kartplottning, GPS (Global Positioning System). 2-2

31 Sektion 2 Ge assistans 97646b DSC-ANROP MOTTAGET LYSSNA PÅ VHF KANAL 16/21182 Khz UNDER FEM MINUTER KVITTERAS NÖDANROPET AV CS OCH/ ELLER RCC? NEJ PÅGÅR NÖDSAMBAND? NEJ FORTSÄTTER DSC-ANROPEN? NEJ JA JA JA ÅTERSTÄLL SYSTEM KAN EGET FARTYG ASSISTERA? JA KVITTERA ANROPET VIA RADIOTELEFONI TILL NÖDSTÄLLT FARTYG PÅ VHF KANAL 16/21182 Khz ANGE DATA I LOGG NEJ NFORMERA CS OCH/ELLER RCC Not 1 Anmärkningar: Not 1: Vederbörlig RCC och/eller kuststation skall informeras. Om ytterligare DCS-meddelanden tas emot från samma källa Not 2: och det nödställda fartyget utan tvekan befinner sig i närheten kan en DSC-kvittens skickas för att avsluta nödsignalen, efter konsultation med en RCC eller kuststation. Under inga omständigheter får ett fartyg sända ett DSC-relay-anrop vid mottagande av ett DSC-anrop på VHF-kanal 70 eller MF-kanal 2187,5 khz CS = Kuststation RCC = Räddningscentral Åtgärder från fartyg vid mottagande av DSC-nödanrop via VHF/MF 2-3

32 JA NEJ JA JA : Sektion 2 Ge assistans HF-DSC- ANROP MOTTAGET LYSSNA PÅ ASSOCIERADE RTF-ELLER NBDP-KANALER UNDER FEM MINUTER KVITTERAS NÖDANROPET AV CS OCH/ ELLER RCC? PÅGÅR NÖDSAMBAND PÅ ASSOCIERADE RTF-KANALER? VIDAREBEFORDRA NÖDANROP PÅ HF TILL KUSTSTATION OCH INFORMERA RCC NEJ NEJ HF DSC, RTF och NBDP KANALER (khz) ÅTERSTÄLL SYSTEM ANGE DATA I LOGG KAN EGET FARTYG ASSISTERA? KONTAKTA RCC VIA EFFEKTIVASTE MEDIUM FÖR ATT ERBJUDA ASSISTANS Anmärkningar Not 1: Om det nödställda fartyget inte befinner sig i närheten och/eller andra fartyg befinner sig i bättre position för att assistera skall onödig kommunikation undvikas eftersom den kan störa eftersöknings- och räddningssambandet. Detaljer noteras i loggen. Not 2: Fartyget skall enligt anvisningar etablera kommunikation med stationen som samordnar nödsituationen och ge sådan assistans som efterfrågas och som är lämplig. Not 3: Relay-nödanrop skall initieras manuellt. CS = Kuststation RCC = Räddningscentral Åtgärder från fartyg vid mottagande av HF DSC-nödanrop 2-4

33 Sektion 2 Ge assistans I närheten till angiven position, sätt ut extra utkikar för att få det nödställda fartyget i sikte. Fartyget eller kustradiostationen som samordnar nödsambandet skall etablera kontakt med SMC och förmedla all nödvändig information, uppdaterad efter behov. Fortsatt färd till haveriplatsen Etablera kontakt med fartyg och enheter på väg till insatsområdet. Ha kontinuerlig radarkontakt med fartyg i omgivningen. Uppskatta ETA till haveriplatsen för andra assisterande fartyg. Bedöm nödsituationen för att vara beredd på åtgärder i insatsområdet. Förberedelser ombord Ett fartyg på väg att assistera ett nödställt fartyg skall ha följande utrustning redo för eventuell användning: Livräddnings- och räddningsutrustning: livbåt uppblåsbar livflotte flytvästar överlevnadsdräkter för besättningen livbojar båtsmansstolar portabla VHF-radiosändare för kommunikation med fartyget och sjösatta räddningsbåtar linkastare flytande räddningslinor draglinor gnistfria båtshakar eller grepphakar yxor räddningskorgar bårar 2-5

34 Sektion 2 Ge assistans lotslejdare klätternät kopior av den internationella signalkoden radioutrustning som arbetar på banden MF/HF och/eller VHF/UHF och som kan kommunicera med SMC och räddningsenheter och utrustad med riktningsdetektering (DF) förnödenheter och räddningsutrustning efter behov brandsläckningsutrustning portabla länspumpar kikare kameror paddlar och åror. Signaleringsutrustning: signaleringslampor strålkastare ficklampor lysraketpistol med färgkodade lysraketer flytande markeringsbojar för VHF/UHF flytande signallampor rökgeneratorer lys- och rökflottar färgmarkerare megafoner. Förberedelser för medicinsk assistans, inklusive: bårar filtar medicinska förnödenheter och mediciner kläder mat vindskydd. 2-6

35 Sektion 2 Ge assistans Diverse utrustning: Om möjligt, en kran med lastnät på fartygets båda sidor för att lyfta upp överlevande. Lina som löper från för till akter längs vattenlinjen på fartygets båda sidor, för förtöjning av livbåtar och andra farkoster. På fartygets lägsta öppna däck, lotslejdare och räddningslinor för att hjälpa överlevande att komma ombord på fartyget. Fartygets livbåtar redo för användning som bordningsstation. Linkastare klar för att etablera förbindelse med nödställt fartyg eller livbåt/livflotte. Strålkastare placerade på lämpliga platser vid räddningsinsatser nattetid. Fartyg som inte assisterar Befälhavare på fartyg, som beslutar att inte gå till haveriplatsen på grund av den tid som skulle gå åt och är medvetande om att en räddningsinsats pågår, skall: Anteckna händelsen i fartygets loggbok. Om befälhavaren tidigare har kvitterat nödmeddelandet och svarat på det, rapportera beslutet att inte gå vidare till aktuell SAR-instans. Om fartyg inte haft kontakt med SAR-tjänsten är rapportering ej nödvändig. Omvärdera beslutet att inte fortsätta till haveriplatsen eller att inte rapportera till SAR-tjänsten om det nödställda fartyget befinner sig långt från land eller i ett område med gles fartygstrafik. Flygassistans Nödanrop och mottaget meddelande luftfartyg kan ta emot nödanrop eller meddelanden direkt från ett fartyg eller vidarebefordrat via en ATS-enhet. luftfartyg över hav kan ta emot en nödsignal eller ett nödanrop från ett fartyg. Detta sker vanligtvis genom vidarebefordran från en kustradiostation. 2-7

36 Sektion 2 Ge assistans luftfartyg kan ta emot nödsignaler i ljudform från en EPIRB eller ELT på 121,5 MHz. luftfartyg nära ett nödställt fartyg kan ta emot visuella signaler. Omedelbar åtgärd Rapporter skall utvärderas för att fastställa validitet och grad av brådska. Varje flygplats eller luftfartyg som får information om en nödsituation skall vidarebefordra MAYDAY eller vidarebefordra ett nödmeddelande så snart sådan åtgärd är nödvändig för att erhålla assistans för personen, luftfartyget eller fartyget i nöd. Under sådana förhållanden skall säkerställas att luftfartyget som översänder meddelandet inte i sig själv är det nödställda fartyget. Närmande till haveriplatsen Vid färden till haveriplatsen, förbered assistans till det nödställda fartyget. Kategorier att överväga är bland annat: Navigationsutrustning luftfartyg avsedda för SAR-verksamhet skall vara utrustade för att ta emot och navigera till: radiosignaler ELT (emergency locator transmitters - flygnödsändare) EPIRB SART precis navigationsutrustning som GPS kan vara till hjälp för att täcka in ett sökområde noggrant eller för att lokalisera en plats. Kommunikationsutrustning alla luftfartyg bör vara utrustade att upprätthålla god kommunikation med SMC och andra luftburna SAR-resurser utsedda flygande enheter engagerade i räddningsinsatser till havs skall vara utrustade att kommunicera med fartyg eller livbåtar 2-8

37 Sektion 2 Ge assistans utsedda flygande enheter skall kunna kommunicera med överlevande på VHF-FM på kanal 16 (156,8 MHz) och VHF-AM på 121,5 MHz radioutrustning som kan släppas från luftfartyg för 123,1 MHz kan medföras för kommunikation med överlevande portabla radioapparater kan medföras av luftburna SAR-resurser för att kommunicera med SAR-resurser till havs eller på land och med OSC. Diverse utrustning följande utrustning, i mån av tillämplighet, skall finnas nära tillgänglig för SAR-insatser: kikare en kopia av den internationella signalkoden signaleringsutrustning, som pyrotekniska enheter flytande VHF/UHF-markeringsbojar, flytande signallampor brandsläckningsutrustning kameror för fotografering av vrak och för att lokalisera överlevande första hjälpen-utrustning megafoner behållare för att släppa skriftliga meddelanden uppblåsbara livflottar flytvästar och livbojar portabla handhållna batteridrivna fällbara radioapparater för kommunikation med överlevande varje utrustning som kan vara till hjälp vid räddningsinsatser. Sökfunktion Sökplan och meddelande SMC tillhandahåller en sökplan. OSC och resurser i insatsområdet implementerar sökplanen (se exempelmeddelandet i bilaga B). Sökplanen består av sex delar: 2-9

38 Sektion 2 Ge assistans Situation en kortfattad beskrivning av positionen för incidenten och vid vilken tid den har inträffat antal personer ombord (POB) primära och sekundära sökobjekt mängd och typ av överlevnadsutrustning väderprognos och prognosperiod SAR-resurser i insatsområdet Sökområde(n) (presenterade i kolumnformat) områdesbeteckning, storlek, hörnpunkter, centrumpunkt och cirkelradie andra viktiga data Genomförande (presenterat i kolumnformat) SAR-resursidentifiering, moderinstans, sökmönster, sökriktning, sökstartpunkter samt höjd Erforderlig samordning utse SMC och OSC SAR-resurs i insatsområdet, tider önskad stråkbredd och täckningsfaktor OSC-instruktioner (t.ex. användning av positionsmarkeringsbojar) luftrumsrestriktioner (R-område) flygsäkerhetsinstruktioner SAR-resursbyte av operativ samordning (SAR-resursen följer samordningsriktlinjerna från SMC eller OSC) räddningsinstruktioner från moderinstans auktorisering för icke-flygande enheter i området Kommunikation samordnande kanaler kanaler i insatsområdet kanalövervakning metod för OSC att identifieras av SAR-resurser presskanaler i förekommande fall 2-10

39 Sektion 2 Ge assistans Rapporter OSC-rapporter om väderförändringar i insatsområdet och annan SITREP-information, med standardiserat SITREP-format moderinstanser skall ge sammanfattningar i slutet av dagliga insatser, (flygtimmar, genomsökta områden och täckningsfaktorer). OSC kan auktoriseras av SMC att förändra sökplanen utgående från bedömningar i insatsområdet. Utveckling av egen sökplan Aspekter på utveckling av sökplan är bland annat: uppskattning av den sannolikaste positionen för ett nödställt fartyg eller överlevande, med hänsyn tagen till avdrift fastställande av sökområde val av SAR-resurser och utrustning som skall användas val av sökmönster planering av samordning i insatsområdet Sektion 3 ger specifika riktlinjer för sökplanering. Sökmönster Faktorer att beakta vid beslut om typen av sökmönster som skall användas är bland annat: tillgängligt antal och tillgängliga typer av assisterande fartyg yta hos område som skall avspanas typ av nödställt fartyg storlek hos nödställt fartyg meteorologisk sikt molnhöjd rådande havsförhållanden tid på dagen ankomsttid till platsen. Sektion 3 ger specifik information om sökmönster. Radiokommunikation i insatsområdet 2-11

40 Sektion 2 Ge assistans OSC skall samordna kommunikationen i insatsområdet och säkerställa att tillförlitlig kommunikation upprätthålls. SAR-resurser rapporterar normalt till OSC på en tilldelad frekvens om frekvensbyte blir aktuellt skall instruktioner ges om vad som skall göras om avsedd kommunikation inte kan återetableras på den nya frekvensen alla SAR-resurser skall medföra en kopia av den internationella signalkoden som innehåller kommunikationsinformation för användning vid kommunikation med luft- och ytenheter och med överlevande normalt väljer SMC SAR-beslutade frekvenser för användning i insatsområdet, vilket inkluderar primära och sekundära frekvenser. Visuell kommunikation Följande visuella kommunikationssätt skall användas i tillämpliga fall: signallampa internationella signalflaggor internationella nödsignaler. Följande tabeller beskriver livräddningssignalerna som beskrivs i avsnitt V/29 till SOLAS-konventionen 1974, med tillägg, och är avsedda för användning av: SAR-resurser engagerade i SAR-insatser vid kommunikation med fartyg eller personer i nöd fartyg eller personer vid kommunikation med SAR-resurser. 2-12

41 Sektion 2 Ge assistans 2-13

42 Sektion 2 Ge assistans 2-14

43 Sektion 2 Ge assistans Använd följande visuella yt-till-flyg-signaler genom att visa motsvarande signal på däck eller på mark. Meddelande Jag begär assistans Jag begär medicinsk assistans Nej eller negativt Ja eller positivt Fortsätt i denna riktning ICAO IMO visuella signaler V X N Y Visuella signaler yt-till-flyg 2-15

44 Sektion 2 Ge assistans Utkikar Utkikar är mycket viktiga för effektivt sökarbete. Utkikarnas placering på sökresursen, skanningstekniken och koncentrationen på sökningen är av stor vikt för sökresursen. De skall rapportera varje objekt eller ljud. luftfartygsutkikar måste koncentrera sin visuella skanning inom det definierade stråket. Fartyg: 2-16

45 Sektion 2 Ge assistans Dag Placera utkikarna högt på fartyget. Natt Placera utkikarna i för och akter, så långt framåt och så nära vattenytan som möjligt för att de skall kunna höra eventuella rop på hjälp och för att etablera bästa möjliga nattsyn. Faktorer som påverkar utkikars effektivitet (bilaga C) ger råd för alla utkikar. Bland dessa faktorer kan nämnas: väderförhållanden och sikt typ av sökfarkost (fartyg, luftfartyg, livflotte eller person) havsförhållanden (lugnt, krabb sjö eller grov sjö) landförhållanden (skog, öken, djungel) dag eller natt utkikens grad av trötthet. Räddningsfunktion Räddningsplan och meddelande En räddningsplan sammanställs normalt av SMC för att genomföras av OSC och resurserna i insatsområdet. Den kan förmedlas till dessa personer i form av ett räddningsmeddelande. Potentiella delar av meddelandet, liknande dem för ett sökmeddelande, är de som anges nedan. Situation innefattar en kortfattad beskrivning av: incident antal personer som behöver räddas skadeomfattning mängd och typ av överlevnadsutrustning väderprognos och prognosperiod SAR-resurser i insatsområdet 2-17

46 Sektion 2 Ge assistans Räddningsområde beskriver positionen för incidenten ger accessvägar som skall följas av SAR-resurser Genomförande listar SAR-resurser som tilldelas, inklusive resursens anropssignal och moderinstans som tillhandahåller dem räddningsmetod som skall försökas listar förnödenheter eller utrustning som skall levereras Samordning betecknar SMC och OSC lokal tid för SAR-resurser byte av operativ samordning (SAR-resursen följer samordningsanvisningar från SMC eller OSC) moderinstansens ersättningsinstruktioner temporära flygrestriktioner auktorisering för icke-flygande enheter i området Kommunikation föreskriver samordning och kanaler i insatsområdet anropssignaler för luftfartyg som tilldelats uppgiften att vidarebefordra kommunikation på hög flyghöjd annan relevant kommunikationsinformation. Rapporter diskuterar erforderliga OSC-till-SMC-rapporter moderaktivitetsrapporter. Utveckling av räddningsplan Även om SMC normalt förbereder en räddningsplan kan det ibland vara nödvändigt för OSC att göra det. Bland faktorer att beakta kan nämnas: risker för SAR-personal överlevandes antal, plats och tillstånd överlevandes tillstånd och medicinska aspekter aktuella väderförhållanden 2-18

47 Sektion 2 Ge assistans aktuella havsförhållanden i tillämpliga fall tid på dygnet tillgänglig överlevnadsutrustning typ av räddningsfartyg etc. I samband med en olycka kan även oskadade personer som normalt kan antas vara kroppsligt starka och kapabla till logiskt tänkande ofta vara oförmögna att utföra enkla uppgifter och de kan vara till hinder för sin egen räddning. Assistans via flygande enheter Fällning av förnödenheter Assistans från luftfartyg under en SAR-insats kan innefatta fällning av räddningsflottar och utrustning till ett nödställt fartyg, nedsänkning av utbildad räddningspersonal från helikoptrar eller evakuering av överlevande via helikopter. Nödställda fartyg eller överlevande kan förses med specifik fällbar utrustning från flygande enheter. Föreslagen procedur för luftfällning av räddningsflottar, förnödenheter och utrustning till personer i fartyg eller i vatten: flyg in med lätt stigning och vinkelrätt mot vindriktningen fäll föremålet/föremålen med en 200 m lång flytande spårningslina vid en position 100 m framför de överlevande låt spårningslinan falla så att den kommer att flyta medströms mot de överlevande. Innehållet i varje behållare eller paket skall: framgå tydligt i text, på engelska och ett eller flera andra språk vara försedda med självförklarande symboler ha tejpremsor med färger enligt följande kod: Röd medicinska förnödenheter och första hjälpen-utrustning Blå livsmedel och vatten Gul filtar och skyddskläder Svart diverse utrustning som ugnar, yxor, kompasser, matlagningsutrustning etc. Bland diverse utrustning kan nämnas: individuella räddningsflottar 2-19

48 Sektion 2 Ge assistans räddningsflottar sammankopplade via ett flytande rep flytande nödradiosändare och transceivrar färg- och rökmarkörer och lysbojar fallskärmsraketer för att lysa upp ett område. länspumpar. Följande faktorer skall beaktas vid beslut om förnödenheter skall fällas eller ej: kommunikation med överlevande de överlevandes behov av förnödenheter tillgänglighet till lämpliga luftfartyg och utbildad besättning. Framgången för en luftfällning påverkas av: rätt fällningspunkt avdrift på grund av vind luftfartygets hastighet och höjd relativ placering av haveriplatsen och räddningsenhetens bas tid innan räddningen kan utföras exponeringsrisk. Assistans via helikoptrar En helikopter kan användas för att leverera förnödenheter och för att rädda eller evakuera personer. En helikopters aktionsradie kan uppgå till 300 distansminuter från basen, men den kan även vara större, framför allt i fall då lufttankning är möjlig. Lyftkapaciteten varierar mellan en och 30 personer beroende på storlek och typ av helikopter. räddningsinsatser medför risker för helikopterbesättningen, risker som bör minimeras. Det är viktigt att utvärdera en situations allvarlighetsgrad, och att säkerställa att det finns behov av helikopterassistans. Helikopterns vikt kan vara en faktor som begränsar antalet överlevande som medförs ombord på varje tur. det kan vara nödvändigt att minska helikopterns vikt genom att avlägsna icke nödvändig utrustning eller genom att begränsa 2-20