GYMMOTIONÄRERS MOTIV OCH ANSTRÄNGNING TILL MOTIONSDELTAGANDE

Transkript

1 GYMMOTIONÄRERS MOTIV OCH ANSTRÄNGNING TILL MOTIONSDELTAGANDE Högskolan i Halmstad Sektionen för Hälsa och Samhälle Psykologi inriktning idrott, hp, ht 2012 C-uppsats, 15 hp Handledare: Karin Weman - Josefsson Examinator: Urban Johnson Författare: Marcus Nyqvist HÖGSKOLAN I HALMSTAD Tel vx Besöksadress: Box 823 Tel direkt Kristian IV:s väg HALMSTAD Telefax Pg

2 Nyqvist, M. (2012). Gymmotionärers motiv och ansträngning till motionsdeltagande. (Cuppsats i psykologi inriktning idrott, 61-90hp. Sektionen för Hälsa och Samhälle: Högskolan i Halmstad. Sammanfattning Syftet med den här studien är att undersöka vilka motiv utifrån Self-Determination Theory (SDT) som är främst förekommande samt vilken intensitet och frekvens gymmotionärer har till att motionera. Detta har undersökts genom självskattningsformulär där instrumenten Goal Content for Exercise Questionnaire (GCEQ) och Godin Leisure Time Exercise Questionnaire (GLTEQ) har använts. Deltagarna för studien (n=164) bestod av både män (n=82) och kvinnor (n=82) i fyra ålderskategorier yngre vuxna, vuxna, äldre vuxna och äldre. Resultatet visar att inre målorienteringar är starkare motiv än yttre för ökad motionsintensitet och frekvens. Resultatet visar även att män har en högre frekvens än kvinnor inom ansträngande motion. De två yngre ålderskategorierna har en högre frekvens och träningsintensitet än de två äldre ålderskategorierna. Slutsatserna visar på att äldre har en inre motivation men att de yngre har både inre- och yttre motiv för motionsdeltagande. Detta visade sig genom antaganden om en individ har ett uppgifts- eller egoorienterat beteende. Nyckelord: autonomi, frekvens, intensitet, inre motivation, motivation, målorientering, Self- Determination Theory, och yttre motivation/målorientering.

3 Nyqvist, M. (2012). Fitness exercisers motives and efforts for exercise participation. (C-essay in Sport Psychology, ECTS credits). School of Social and Health Science. University of Halmstad. Abstract The purpose of this study are to investigate what motives that are more represented, and what intensity and frequency gym exercisers have to exercise by Self-Determination Theory. This has been investigated by a self-questionnaire instrument, Goal Content for Exercise Questionnaire (GCEQ) and Godin Leisure Time Exercise Questionnaire (GLTEQ). The respondents (n=164) were Men (n=82) and Women (n=82) in four age categories younger, adults, old adults, and seniors. The results shown that intrinsic goal orientations were stronger motives than extrinsic for increased exercise intensity and frequency. The results also shown that Men has a higher frequency than Women by strenuous exercise. The two younger age groups shown a higher frequency and exercise intensity than the two older ones. The conclusion shows that older individuals have an intrinsic motivation while the younger has both an intrinsic and extrinsic motivation to exercise participation. These assumptions are based on an individual being task- or ego oriented. Keywords: autonomy, exercise frequency/intensity, extrinsic motivation/ goal orientation, goal orientation, intrinsic motivation/goal orientation, motivation, Self-Determination Theory.

4 Introduktion I den vardagliga miljön utför människor aktiviteter eftersom de är motiverande. De utförs dels genom motiv som är motiverande i sig själva men även efter sociala värderingar, normer och krav. Anledningen till att aktiviteter utförs kan förklaras utifrån vilken styrning som leder till en aktivitet. Deci och Ryans (1985) Self-Determination Theory(SDT) beskriver motivationsprofilen över hur ett beteende regleras. Motivation förklaras som en viktig medfödd funktion som har stöd från tidigare antaganden och forskning inom motivation(ryan och Deci, 2000a). Att vara fysiskt aktiv kan ses som en självklarhet för en del medan andra har en inaktiv livsstil och känner sig nöjda med detta. Motiven för att motionera känns inte självklar? Detta kommer utav att motivation enligt Deci och Ryan(1985) utgör en viktig medfödd funktion borde detta visa sig i likvärdiga motiv. Motivation anses därför vara grunden till att beteenden utförs inkluderat att vara fysisk aktiv. Att dagligen motionera ger hälsoeffekter som att känna sig piggare och orka mer(fyss, 2008), men minskar även risken för bland annat hjärt- kärlsjukdomar, metabola sjukdomar, psykisk ohälsa, diabetes och högt blodtryck (YFA, 2011; World Health Organization, WHO, 2010). Målsättningar kan ses som ett komplement till SDT och ge en klarare bild över motiven som en individ har till att motionera. Det känns därför viktigt att beskriva olika riktningar inom mål för att öka helhetsintrycket av motivation och mål tillsammans. Utgångspunkten för rapporten kommer därför vara att belysa betydelsen av motivation och målinriktningar över vilka faktorer som påverkar anledningen till att motionera. Intresse har väckts eftersom relevansen för fysisk aktivitet och motion är viktig för ett bättre välbefinnande. Det är därför intressant att undersöka till vilken grad och vilken ansträngning som utförs för att uppnå mål som skattas högt inom specifik motivationsriktning. Anledningen till detta är att skapa en grundförståelse för motionärers motionsbeteenden ur ett idrottspsykologiskt perspektiv. Rapporten förväntas ge svar som kan vara till nytta inom yrken som rådgivare för att kunna motivera individer på ett lämpligt sätt att vara fysiskt aktiv. Begreppsdefinitioner Fysisk Aktivitet och Motion. Fysisk aktivitet definieras som en kroppslig rörelse producerad av skelettmuskulatur som resulterar i energiförbrukning (Caspersen, Powell, Christenson, 1985, s. 126), motion definieras som en undergrupp till fysisk aktivitet som är planerad, strukturerad och upprepande och har som mål eller upprätthålla eller förbättra fysisk form. Målsättningsdefinition. Locke, Shaw, Saari & Latham definierar målsättning som följande: Ett mål är vad en individ strävar efter att uppnå, som ett objekt eller riktningen av en handling (Locke et al., 1980, s. 2). Motivation. Motivationsbegreppet kan beskrivas olika utifrån vilken utgångspunkt en teori har. Den som kommer användas är Roberts, Treasure, och Conroys (2007) definition, motivation: Strävan av att uppnå ett personligt eller socialt värderat mål som har betydelse för den personen i kontexten fysisk aktivitet. Self-Determination Theory (SDT) Teoretisk Referensram En teori som använts för att beskriva motivation och anledningen till att aktiviteter utförs är Deci och Ryans(1985) Self-Determination Theory(SDT). SDT har använts i många studier om målsättning och motivation inom motionsdomänen och anses användbar och eftersom den har 1

5 förutsättningar att förklara motivationsfaktorer som påverkar deltagandet (Edmunds, Ntoumanis & Duda, 2007) Modellen har sin grund i medfödda psykologiska behov(deci och Ryan, 2000b). De tre viktigaste psykologiska behoven är kompetens, autonomi och tillhörighet(deci och Ryan, 2000b). De två utgångspunkterna i SDT är den upplevda kompetensen och autonomi. SDT beskriver över ett kontinuum hur motivationen regleras som självbestämmande(autonom) eller icke-självbestämmande(kontrollerande). Detta sker genom tre olika kategorier av regleringar som inre motivation, yttre motivation och amotivation. Inre motivation upplevs när individen utför en aktivitet för glädjens skull utan inslag av yttre belöningar. Yttre reglering innebär att beteendet utförs för att undvika straff eller ta del av belöningar. Processer som är viktiga i teorin är optimala utmaningar och internalisering. För inre motivation är optimala utmaningar en viktig del och för yttre motivation internaliseringsprocessen eftersom den regleras av yttre krafter. Modellen beskriver utifrån ett självreglerande eller kontrollerande perspektiv varför en uppgift utförs(deci och Ryan, 1985). Detta har utifrån ett antal olika subteorier, Cognitive Evaluation Theory(CET), Basic Needs Theory(BNT) Organismic Integration Theory (OIT) och Causality Orientations Theory (COT), samlats till den större modellen Self-Determination Theory. Utifrån Basic Needs Theory (BNT) har de kommit fram till att de tre viktigaste behoven är kompetens, autonomi och tillhörighet (Wang och Biddle, 2007). Tillfredställelsen genom behoven kommer att förbättra den inre motivationen och minskas när de inte blir tillfredställda(wang & Biddle, 2007). I OIT förklaras avgränsningar för alla behov som en individ har till de som är relevant för motiverande uppgifter. Det vill säga att det är medvetet agerande och inte enbart drifter som gör det till en aktiv process. I takt med att individen hanterar yttre reglerade beteenden och betraktar dem som självbestämmande och inre motiverande behövs en annan viktig process, internalisering. Internaliseringsprocessen är en aktiv process som involverar tankeverksamhet som gör kognitiva processer till en viktig faktor. Enligt kontinuumet (se figur 1) syns det tydligt hur de tre psykologiska behoven av autonomi, kompetens och tillhörighet utgör grunden för den gemensamma gruppen basala psykologiska behov. De basala behoven finns med för att förklara i vilken omfattning som de tillfredställs inom de olika regleringarna inre motivation, yttre motivation och amotivation. Den autonoma regleringen är den viktigaste, framförallt för inre motivation, och kontrollerande beteenden betraktas som en motpol. Den mest självbestämmande formen av motivation benämns enligt Deci och Ryan (1985) som inre motivation. Anledningen är att en aktivitet utförs för glädjens skull och karaktäriseras av autonomi och självreglerande. Genom de inre motiven och möjlighet till självständighet bidrar detta till en ökad upplevelse av kompetens. Svaret för det som inte är inre motiverande aktiviteter är yttre motivation. Den sociala miljön sätter fler krav och gränser på aktiviteter om individers kapacitet som blir olika grad av kontrollerad motivation. Inre motivation hämmas genom den kontrollerade regleringen och den process som behöver aktiveras är socialisering. Många beteenden, värderingar och attityder är varken naturliga eller inre motiverande, men är viktiga för att fungera i den sociala världen. Internalisering är därför en process där individen skaffar sig en reglering som gradvis omvandlar personliga mål och värderingar för att passa in(deci & Ryan 1985). De två yttre regleringarna som ligger närmast inre motivation är integrerad och identifierad reglering eftersom de är mer autonoma och karaktäriseras av mer självbestämmande (Deci och Ryan, 2007). Introjicerad och yttre reglering är mer kontrollerande former och hamnar därför längre bort på denna skala(se figur 1). autonomt Integrerad reglering ligger närmast inre motivation eftersom den är mest självbestämmande bland de yttre regleringarna(deci & Ryan, 1985). Värderingarna som kommer utifrån 2

6 stämmer överrens med andra viktiga aspekter om sig själv(deci & Ryan, 1985). De yttre värderingarna sammanfogas i ett mönster om individens egna värderingar. Den andra regleringen som också anses autonom är identifierad reglering. De yttre värderingarna är ännu inte integrerade inom individen, men det finns likheter med egna värderingar som gör att de accepteras (Deci & Ryan, 1985). Eftersom beteendet avser att ge specifika utfall är det detta som värderas. Vidare presenterar modellen de mer kontrollerande formerna av motivation. Den första som hör till de mer kontrollerande är introjicerad reglering. De yttre kraven är delvis internaliserade som gör att ett beteende kan utföras utan att den yttre regleringen är närvarande (Deci & Ryan, 1985). Yttre reglering är den sista inom kategorin för yttre motivation. Detta är den enklaste formen där en mycket vag internalisering är gjord. Beteenden utförs endast för att få ta del at yttre belöning eller undvika bestraffning, vilket motiverar till att beteendet utförs (Deci & Ryan, 1985). Den sista motivationsinriktningen över kontinuumet är amotivation. Beteendet regleras helt utanför personens kontroll där individen inte har förmågor att hantera den yttre regleringen(deci & Ryan, 1985). Optimala utmaningar och internalisering är två processer som anses vara viktiga för motivationen(deci & Ryan, 1985). Optimala utmaningar är speciellt viktig i den inre reglering, men även identifierad och integrerad, för att känna kompetens. Autonom reglering och självbestämmande är det som påverkar valet av utmaningar. Processen handlar om att aktiviteten innehåller information som individen har kunskap om men också ny information som utmanar att öka på sin kompetens (Deci & Ryan, 1985). Internalisering är den andra viktiga processen som handlar om miljöpåverkan och interaktion(deci & Ryan, 1985). I de yttre regleringarna handlar det om att vara adaptiv för att anpassa sig till miljön. Detta sker genom att individer ändrar sitt perspektiv eller värderingar och skapar sig ett förhållningssätt för de sociala värderingarna. Individen måste utveckla förmågor för att kunna hantera yttre 3

7 kraven och ta till sig dem som sina egna (Deci & Ryan, 1985). När kulturella värderingar blivit de egna värderingarna är internaliseringen gjord. Mål För att förstå effekten av målsättning när det tillämpas så är det viktigt att förstå de mekanismer som finns för att målsättning ska producera resultat(locke & Latham, 1990). Målsättning påverkar upphetsningsnivån genom att reglera intensiteten av ansträngningen som en individ investerar i en specifik uppgift. Detta medför att individen fortsätter kämpa tills målet är uppnått. Ansträngning och intensitet gör att individen tenderar att göra saker som ligger i linje med dennes mål, medan han/hon ignorerar saker som inte ligger i linje med målet. Alla människor besitter kunskap inom olika områden, men det betyder inte att individen tillämpar alla sina kunskaper på ett praktiskt plan. Människors förmåga att utföra beteenden är begränsat och därför är människan selektiv när de använder sig av information och att agera utefter den. När en individ väl har ett mål framför sig så kommer de tre direkta mekanismerna träda in automatiskt, dessa är: ansträngning, uthållighet och riktning (Locke & Latham, 1990). Om en individ har kunskapen och förmågan så kommer ett svårare mål generera bättre prestation, men en del tror att alldeles för hög grad av upphetsning kan orsaka sämre prestation (Locke & Latham, 1990). Individen blir mer motiverad av att ha mål att nå fram till. Mål motiverar individen att fortsätta med de aktiviteter som gör att målet kommer att uppnås under en längre period. Lätta och/eller vaga mål gör att individen inte fortsätter att sträva efter dem så som ett svårt mål skulle kunna göra (Locke & Latham, 1990). Svåra mål inspirerar på så sätt att han/hon inte nöjer sig med mindre än vad han/hon kan uppnå. En sak som kan vara negativ med målsättning är att det skapar ett såkallat tunnelseende med det menas att individen är väldigt fokuserad på sitt mål så att andra saker som inte har med målet att göra kan ta skada. Vill individen vara i tunneln så är chansen stor att denne kommer att prestera bra för att målen riktar beteendet så att individen lägger fokus på rätt ställe för att uppnå målen (Locke & Latham, 1990). Något som är viktigt för att uppnå mål är engagemang och det spekuleras om att det kan påverkas genom hur hög intensitet individen har mot målet (Locke & Latham, 1990). Med intensitet så menas det att det är hur stor tankeverksamhet som läggs ner när ett mål eller en plan formuleras (Goal intensity). Det återstår att se om och till vilken grad målintensitet påverkar engagemanget till målsättning i framtida forskning. Det skulle kunna vara så att den intensiva tankeverksamheten gör att individen blir mer fokuserad, får högre self - efficacy och kan utforma en bättre plan för att nå målet (Locke & Latham, 1990). Att sätta svåra och utmanande mål kan vara bra för individens utveckling, men för att lyckas så måste individen även kunna hålla fast vid de uppsatta målen och fortsätta sträva mot dem. Utan engagemang så har målsättningen ingen effekt för prestation. Nyckeln för en individ att acceptera ett mål är att han/hon finner målet rimligt och verkligt. En del kan ha svårt att uppnå sina mål på grund av individen känner att han/hon inte har den förmågan eller kunskapen som krävs för att uppnå målen. För att en individ ska fortsätta sträva mot sina mål så behöver individen känna att han/hon får ut något av det som är värt ansträngningen som till exempel pengar som är en extern belöning eller att ha roligt som är en intern belöning. Ett skäl till att vissa inte accepterar sina mål kan vara för att de inte känner att de får ut tillräckligt mycket av det och därför är det inte värt ansträngningen (Locke & Latham, 1984). Mål kan kategoriseras på många olika vis där ett av dem är uppgiftsorienterade (Task) mål och egoorienterade mål (Gernigon & le Bars, 2000). En individ som är uppgiftsorienterad i 4

8 sin målsättning kommer troligen att få ett prestationsmönster som utmanande mål, stor ansträngning och uthållighet som leder till bra prestationer. En individ som är egoorienterad jämför sig ständigt med andra och mäter på så sätt hur bra den egna prestationen är. Det kan fungera bra om individen tror på sin egen förmåga att prestera bättre än andra. Den här typen av orientering kan däremot leda till att individen undviker utmanande situationer och inte anstränger sig lika mycket när det är svårt (Gernigon & le Bars, 2000). Även Kilpatrick, Bartholomew och Reimer (2003) menar att uppgiftsorienterade individer är mer fokuserade på att förbättra sig själva och att de blir framgångsrika är tack vara stor ansträngning och ihärdighet. Egoorienterade individer vill helst av allt vinna och tycker att de är framgångsrika om de vinner oavsett motstånd. Ego orienterade personer utsätter sig sällan för situationer där de är osäkra på att deras egna kompetens är bättre än motståndarnas (Kilpatrick et al., 2003). Att vara ego-orienterad är förknippat med yttre reglering inom Self-Determination Theory, precis som task-orienterade individer är mer inre reglering(ryan & Deci, 2000b). Tidigare forskning Self-Determination Theory har fått ökat intresse inom motionsdomänen (Edmunds, Ntoumanis & Duda, 2006). I de flesta fall används den för att beskriva vikten av autonomistöd. Detta presenteras oftast i slutsatser om inre- och identifierad reglering. Integrerad reglering har bara påvisats i ett fåtal studier(ex. Duncan, Hall, Wilson & Jenny, 2010). Detta kan eventuellt förklaras genom att skillnaden mellan integrerad och identifierad reglering är lätt att differentiera i teori, men svårare att urskilja i praktiken genom formulär och observationer. De tillvägagångssätt som används för att nå resultat inom motivationsdomänen är varierat. Wilson och Brookfield (2009) använde sig av målsättningsinterventioner för att undersöka effekterna på motivation i ett sex-veckors träningsprogram. Resultaten i den studien visade att deltagarna i gruppen som använde sig av processmål upplevde större glädje och valfrihet, lägre krav och större uthållighet än gruppen med resultatmål och kontrollgruppen. Liksom i Self-Determination Theory kan det spekuleras om att processmål är en målsättningsstrategi som stämmer mer överrens med de mer självbestämmande regleringarna än de yttre. Andra forskare, inom motivations och motionsdomänen, undersöker betydelsen av upplevt autonomisstöd relaterat till motionsbeteende. Wilson och Rodgers (2004) genomförde en universitetsstudie som visade att autonomisstöd från vänner var förknippat med motion. Utgångspunkten för studien hade sin grund i SDT som visade mer specifikt att inre och identifierad reglering var relaterat till kraftigare intentioner att motionera. Detta visar att även yttre regleringar kan förklara intentioner att motionera, men genom integrerad och identifierad reglering. Wilson och Rodgers (2004) studie visade även på att autonomistöd var förknippat med intentioner att fortsätta med träningen de nästkommande fyra månaderna. Studien visade därmed på att intentionerna kommer utav mer autonoma regleringar som utvecklas genom sociala agenter, som vänner, som visar att mer självbestämmande motivationsregleringar är förknippat med framtida motionsintentioner. Lim och Wang (2009) studerade liknande scenario men hade en yngre målgrupp (13-17 år) för att undersöka hur upplevt autonomisstöd påverkar intentioner att vara fysiskt aktiv utanför skolan. Resultaten för den studien ger även stöd för att autonomiskt stöd bidrar till mer självbestämmande former av beteendereglingar. Förändrade beteenderegleringar skapar en cykel som i sin tur förbättrade de mer autonomiska former om intentioner att aktivera sig utanför skolan. Slutsatserna för Lim och Wangs(2009) studie visar precis som Wilson och Rodgers(2004) studie att upplevt autonomistöd kan skapa mer självbestämmande motivation samt ökar intentionerna till att vara mer fysiskt aktiv. Wilson och Rodgers (2004) har även 5

9 dragit slutsatsen om att det är viktigt att öka perceptionen om autonomiskt stödjande miljöer och den slagkraft den har för intentioner att aktivera sig mer. Motivation handlar enligt Deci och Ryan (1985) om ett självbestämmande beteende som utförs i situationer när individen upplever kompetens och autonomi. Detta beteende som karaktäriseras av inre motivation kan även användas i kontexten för att förklara betydelsen för olika målorienteringar. Kilpatrick et al. (2003) gjorde sin studie för att förklara relationen med en klassisk task-ego orientering för att förstå anledningar till varför motion utförs. Kilpatrick et al. (2003) studie visade att individer som motionerar är mindre ego inriktade än de som tränar för att tävla. Studien visade att de fanns samband mellan uppgiftsorientering (Task) och glädje av motion, år av motionserfarenhet och motionsintensitet. De sambanden fanns däremot inte inom egoorientering. (Kilpatrick et al., 2003). Boyd, Weinmann och Yin (2002) ger stöd för Kilpatrick et al. (2003) studie att uppgiftsorienterade individer som upplever sig själva ha kompetens och vara fysiskt starka var högt associerade med tre kriterier inom inre motivation som glädje, upplevd kompetens och ansträngning mot motion. Boyd et al. (2002) studie visade alltså att den fysiska självupplevelsen och uppgiftsorientering inom motion är associerat med inre motivation inom motion samt att egoorientering inte har detta samband, liknande samband visades även i Li, Shen, Rukavina och Suns (2011). Li et al. (2011 studie har även visat på att det samband som finns till uppgiftsorientering även fanns inom egoorienteringen, men att individen i det fallet måste känna hög grad av upplevd kompetens (Li et al., 2011). Andra som också studerat olika målsättningsstrategier är Vandewalle (2001) och menar att studier visat att individer som är inne i träningsprogram för ut mest av det genom att nyttja en mer lärande målorientering än en prestationsinriktade mål. Att använda sig av en mer lärande målorientering handlar om att öka sin kompetens för att kunna bemästra nya situationer medan prestationsinriktad målorientering handlar mer om att visa upp sin kompetens och att jämföra sig med andra för att få bra kritik. Studien visar även ytterligare stöd för att de mer självbestämmande motivationsinriktningarna är bättre för ett mer långsiktigt deltagande (Vandewalle, 2001). De flesta studier som undersöker motiv för individers deltagande i motion utgår för det mesta utifrån SDT för att addera ytterligare modeller och hypoteser för att finna svar som inte tidigare visats(exempel visas nedan). Många har därmed funnit vilka motiv som är starkast för individers motionsdeltagande och i vissa fall även för ett fortsatta intentioner i framtiden. Ingledew och Markland (2008) fann i sin studie att viktbaserade motiv ökade till en yttre reglering som i sin tur minskade deltagandet. De motiv som ansågs som positiva i Ingledew och Marklands (2008) studie, som hälsa eller fitness, ökade däremot deltagandet och den identifierade regleringen. Motiv som socialt engagemang var den kategori som ökade inre reglering. Genom Ingledew och Marklands (2008) studie visas kopplingen att mer negativa motiv som känns påtvingade kan skapa ett kortsiktigt motionsbeteende, men att de mer självbestämmande regleringarna är det som skapar ett långsiktigt deltagande. En annan studie av Furnham, Badmin och Sneade (2002) har visat skillnader i intentioner att motionera när det gäller utseende mellan könen. Så högt som 37 procent av killarna hade som anledning att bli tyngre och 43 procent ville gå ned i vikt, medan endast 8 procent av tjejerna ville bli tyngre. Studiens resultat på att pojkars mål inom motion hör positivt ihop med strävan efter att uppnå ett kroppsideal och att tjejers ansträngning till att vara extremt smal var negativt ur ett hälsoperspektiv (Furnham et al., 2002). Furnham et al. (2002) visar med sin studie hur viktigt det är att motivera individer på rätt sätt alternativt att ändra deras synsätt utifrån ett hälsoperspektiv. Andra som också visat att utseende varit en viktig faktor är Zizzi, Keeler och Jack (2006). De universitetsstudenter som deltog i studien visade sig ego-orienterat fokus vara 6

10 överrepresenterat för individer i ett tidigt stadie i beteendeförändringen, men avtog senare i programmet de deltog i. Slutsatser som kan dras utifrån Ingledew och Markland (2008), Furnham et al. (2002) och Zizzi et al. (2006) studier är att utseendefaktorer såsom viktnedgång är mer viktigt i början, men att individerna blir mer uppgiftsorienterade senare stadier av beteendeförändringen. Att olika målorienteringar ger olika effekt för om ett motionsbeteende fortsätter eller avslutas kan ha många enligt ovan nämnda studier bero på olika orsaker. Det som är intressant är även att studera skillnader mellan olika grupper samt kön och se hur de skiljer sig åt. Lewis och Suttons (2011) har visat att män generellt sätt har en aktivare livsstil än kvinnor, men även andra som Santos, Page, Cooper, Ribeiro och Mota (2009) eller Buckworth och Nigg (2004). Edmunds et al. (2006) undersökte i sin studie sambandet mellan autonomistöd, tillfredställelse av de psykologiska behoven, motivationsregleringar och motionsbeteende som ger stöd för SDT. Deltagare för studien var hämtade inom fitness och fullgörandet över de tre psykologiska behoven (kompetens, autonomi och tillhörighet) är relaterat till mer självbestämmande motivationsregleringar. Behovet av att känna kompetens förutspådde direkt och indirekt via identifierad reglering ansträngningen till motion. För de som deltog i organiserade träningspass fanns uppfattningar om autonomistöd kommer från ledarna som förutspådde psykologisk behovstillfredsställelse. Duncan et al. (2010) ville visa vikten av regelbunden fysisk aktivitet och att hålla en hälsosam livsstil. De ville förstå hur olika typer av motivation bidrar till motionsbeteende som anses vara ett viktigt första steg för att öka motionen bland individer. De utgick från SDT för att undersöka hur motivation bidrar till olika egenskaper till motionsbeteenden. Studien bestod av både män och kvinnor som mättes i frekvens, intensitet och duration samt formulär för att bedöma integrerad reglering. Sambanden som visades på frekvens, intensitet och duration var starkt korrelerade med mer autonoma än kontrollerande regleringar. Integrerad och identifierad reglering förutspådde motionsfrekvensen bland män och kvinnor. Integrerad reglering var den enda som visade sig predicera träningsdurationen(tiden) hos båda könen. Introjicerad reglering kunde endast predicera träningsintensiteten för kvinnor. Efter resultat föreslås att motionsregleringar som varierar i graden av internalisering differentiellt kan förutsäga egenskaper om motionsbeteenden. I motivationsprofilen för en vanlig idrottare verkar integrering vara en viktig faktor för motionsbeteenden. Resultaten betonar därför vikten av integrerad reglering eftersom de är viktigt att förstå motiverande beteenden för hälsans skull (Duncan et al., 2010). Precis som Lewis och Sutton (2011) sökt svar för att finna skillnader mellan kön har även andra studier sökt skillnader över olika ålderskategorier. Brunet och Sabiston(2010) delade in sina deltagare i yngre vuxna, vuxna och medelålders för att finna svar på skillnader och likheter mellan olika motivationsregleringar och fysisk aktivitet. Inom autonom reglering presenteras den inre och identifierade regleringen som visade positivt samband mellan fysisk aktivitet i alla åldersgrupper som undersöktes. Däremot visade även introjicerad reglering sig ha ett positivt samband, men att yttre reglering negativt påverkade fysisk aktivitet för yngre vuxna. Sammanfattande menar Brunet och Sabiston(2011) att det är viktigt att främja autonom reglering för att främja fysisk aktivitet i de ålderskategorier som undersöktes. Rouse, Ntoumanis, Duda, Jolly och Williams (2011) menar att SDT framhäver vilken påverkan som autonomistödjande miljöer påverkar motionsmotivation och positiva hälsoresultat. Däremot menar de att det endast finns ett litet stöd för de effektskillnader som uppstår genom att signifikanta andra ger detta stöd. Tidigare forskning har inte sökt stöd för hur sambandet mellan motivation och sociala miljön påverkar utövarnas psykiska hälsa och 7

11 avsikter att vara fysiskt aktiv innan man påbörjar en motionsintervention. Deltagarna för den här studien var vuxna som skulle starta motionsprogram/schema. Effekterna av autonomistöd på fysiska hälsan och fysiska aktivitetsinterventioner skilde över vem som gav stöd (som egna barn, partner eller läkare) där egna barn hade lägst effekter. Resultaten visar på att autonomiskt stöd och mer autonoma regleringar leder till mer positiva utfall om mental hälsa och starkare intentioner till att vara fysiskt aktiv. Rouse et al. (2011) menar till sist att kunskaper om sociala miljöer och personlig motivation om de som innehåller att starta ett träningsprogram kan ge viktiga insikter för professionella. Chatzisarantis, Hagger och Brickell(2008) har som många andra även dem gjort en studie på upplevt autonomistöd inom fysisk aktivitet. Hypotesen var att upplevt autonomistöd skulle förutsäga avsikterna att delta i fysisk aktivitet, direkt och indirekt via attityder. Personer svarade på frågor om attityder, normer, upplevd beteendekontroll, upplevt autonomistöd inom fysisk aktivitet. Resultatet visade därmed att upplevt autonomiskt stöd förutspådde fysisk aktivitet indirekt genom förmedling av attityder och avsikter. Upplevt autonomistöd hjälper till att förklara den sociala influenser på/över intentioner och fysisk beteende (Brickell, 2008). Efter en presentation över studier inom motionsdomänen verkar det finnas ett större intresse för det autonoma stödet. SDT sägs predicera att autonoma regleringar påverkar motionsintentioner, vilket studier visat på. En del motiv är mer specifika än andra, som utseende och hälsa. Fokus för den här studien kommer att vara att uppnå liknande resultat, men förhoppningsvis även nya. Intresset kommer att vara vilka målsättningar som är en starkare grund till motionsutövande. Andra mål med studien är att undersöka skillnader mellan män och kvinnors motionsintensitet och frekvens. Även detta har andra funnit men inte skillnader mellan ålderskategorier. Om syftet med SDT står lika bra i den här studien som i andra bör det finnas stöd för att även undersöka om relationen att mer självbestämmande regleringar ökar motivationen i träningsfrekvens och intensitet. Syfte Syftet med studien är att undersöka målorientering och motionsintensitet relaterat till motionsintensitet, motionsfrekvens samt kön och ålder i en population gymmotionärer. Detta kommer att studeras genom följande frågeställningar. 1. Finns det skillnader mellan ålder och kön i målorientering? 2. Finns det skillnader mellan ålder och kön i motionsintensitet eller motionsfrekvens? 3. Finns det samband mellan målorientering och motionsfrekvens? Metod Deltagare Deltagarna i studien (n=164) var alla motionärer ifrån olika gym i Kungsbacka och Halmstad och bestod av både män (n=82) och kvinnor (n=82). Deltagarna i studien var mellan år gamla (M= 35,28; SD=16,92). Deltagarna har analyserats utifrån fyra ålderskategorier, yngre vuxna år (n=88), vuxna år (n=35), äldre vuxna år (n=22) äldre 61 år och över (n=19). Instrument De material som har använts är två självskattningsinstrument. Det första instrumentet är ett reviderat formulär utformat av Sebire, Standage och Vansteenkiste (2008), Goal Content for Exercise Questionnaire (GCEQ). Formuläret innehåller 20 frågor i fem kategorier fyra frågor i varje kategori. De olika kategorierna mäts utifrån inre motivation i tre kategorier och yttre motivation i två kategorier. Skalan graderas över hur viktig en viss aspekt är för individen, 1 8

12 inte alls viktigt till 7 extremt viktigt. Faktor ett är social tillhörighet (social affiliation), den här faktorn består av påståenden om individens mål om att skapa nära relationer med andra. Faktor två är utseende (Image) och består av påståenden om individens mål att förbättra sitt utseende. Tredje faktorn är hälsa (Health management) som mäter hur starkt individens mål att uppnå en ökad hälsa överlag. Den fjärde faktorn mäter socialt erkännande (Social recognition) i hur mycket individens mål att bli uppmärksammad och beundrad av andra graderas. Den femte och sista faktorn är utveckla färdigheter (Skill development) och mäter individens mål att lära sig nya färdigheter inom träningen. Faktor 1, 3 och 5 representerar inre (intrinsic) mål inom motion och faktor 2 och 4 representerar yttre (extrinsic) mål inom motion (Sebire et al., 2008). Det andra instrumentet som använts är Godin Leisure-Time Exercise Questionnaire (GLTEQ) utformat av Godin och Shephard (1985). Testet besvaras utifrån hur många gånger under en 7-dagars period som individen ägnar sig åt motions- eller träningsaktiviteter som pågår längre än 15-minuter. Detta skattas i tre kategorier där samtliga frågor kan besvaras utifrån olika aktivitetsnivåer, ansträngande/intensiv-, måttligt ansträngande- eller lätt motion/träning. GLTEQ tar även upp en fråga om hur individen anser sig ägna sig åt lätt ansträngande aktivitet under fritiden över en 7-dagars period som håller på tillräckligt länge för att börja svettas och att hjärtat slår snabbt(godin & Shephard, 1985). För att komplettera instrumenten, GCEQ och GLTEQ, har frågor om kön och ålder lagts till på ett separat blad för att jämföra olika grupper mot varandra. Procedur Följande rapport redovisar en tvärsnittsstudie om anledningar till motionsbeteende samt hur stor ansträngning som utförs för att uppnå de högst skattade målen. Deltagarna i studien tillfrågades vid olika gymanläggningar i Halmstad och Kungsbacka under hösten Enligt muntliga överenskommelser med personal hos besökta gym har ett godkännande givits samt att de får ta del av resultatet efter slutrapport för studien. Urvalet har gjorts efter ett bekvämlighetsurval eftersom ett helt slumpmässigt urval hade blivit allt för tidskrävande. Olika gymanläggningar besöktes under olika tider på dygnet för att fånga upp en så bred spridning över deltagarna, som tex. ålder, som möjligt. För att säkerställa konfidentialitet har det vidtagits särskilda åtgärder. Deltagarna har inte varit tvungna att uppge personlig information om sig själva som namn eller liknande som kan koppla svaren till dem. Deltagarna har även blivit informerade om att deras deltagande är frivilligt och att de utan anledning kan avbryta sin medverkan i studien (se Bilaga 1). Övrig information som syfte med undersökningen förmedlades via försättsbladet i formuläret (se Bilaga 1). När deltagarna genomfört enkäten fanns det en avsedd plats i rummet där svaren skulle lämnas för att säkerställa konfidentialitet. Analys För analysen av insamlad data har Statistical Package of Social Science 20(SPSS 20) använts. De metoder som använts för analysen är En-vägs ANOVA med Tukeys Post-hoc Test och Pearsons korrelationstest. Signifikansnivån för samtliga statistiska uträkningar har varit p < Eftersom samtliga enkäter delades ut och samlades in i direkt anknytning efter genomförande fanns inget bortfall och samtliga insamlade enkäter var korrekt ifyllda för att kunna analyseras. Resultat Goal Content of Exercise Questionnaire hade ett Cronbachs alpha värde på 0,86 för den här studien. 9

13 Tabell 1: Könsskillnader Män Kvinnor M SD M SD F df p GLTEQ -Ansträngande motion -Måttligt ansträngande motion Gällande motionsintensitet och frekvens i GLTEQ visar resultaten att ansträngande motion där hjärtat slår snabbt skattades högst oavsett kön (se tabell 1). Ansträngande motion och måttligt ansträngande motion var de som visade signifikanta skillnader mellan kön i motionsintensitet och frekvens. Analysen visar att män utför ansträngande motion mer frekvent än kvinnor. I kategorin för måttlig ansträngande motion skattade kvinnor sig högre än män. I övrigt fanns inga signifikanta skillnader mellan könen inom målorientering eller motionsintensitet och frekvens. Enligt de sambandstest som använts för att undersöka hur variablerna i syftet kan påverka varandra positivt eller negativt har det framkommit samband mellan könen inom motionsintensitet och frekvens (se bilaga 3). Enligt resultatet utav Pearsons korrelationstest är ansträngande motion negativt korrelerat med kön och måttligt ansträngande motion positivt korrelerat. Det här innebär att det är fler män som svarat att de utför ansträngande motion oftare än kvinnor och att kvinnor utför måttligt ansträngande motion oftare än män. Detta kommer utav att män har graderats med ett (1) som är en lägre siffra än den som kvinnor fick, nämligen två (2) i uträkningarna. Tabell 2: Åldersskillnader Yngre vuxna Vuxna Äldre vuxna Äldre M SD M SD M SD M SD F df p GCEQ -Social tillhörighet Utseende Socialt erkännande -Utveckla färdigheter GLTEQ -Ansträngande motion Resultaten visar på att det finns skillnader mellan ålderskategorierna inom både målorientering och motionsintensitet och frekvens. Inom de fem olika målorienteringarna i GCEQ fanns signifikanta skillnader inom olika ålderskategorier till alla målorienteringar utom hälsa(se tabell 2). Inom motionsintensitet och frekvens i GLTEQ visar resultatet på signifikanta skillnader inom ansträngande motion. Jämförelser med alla målorienteringar mellan de olika ålderskategorierna visade på minst en signifikant skillnad i alla avseenden utom Hälsa. Social tillhörighet visade på signifikanta skillnader mellan yngre vuxna och vuxna där yngre vuxna skattat sig högre än åldersgruppen 10

14 vuxna. Socialt erkännande var den kategori som skattades lägst i avseenden om varför motion utförs. De åldersgrupper som visade på signifikanta skillnader inom socialt erkännande var yngre vuxna och äldre vuxna. Utseende var den tredje högst skattade kategorin. Resultat visade på signifikanta skillnader mellan yngre vuxna och äldre vuxna; yngre vuxna och äldre. Signifikanta skillnader fanns även mellan vuxna och äldre vuxna; och vuxna och äldre inom Hälsa. Att utveckla färdigheter var den kategori som skattades näst högst i studien. De åldersgrupper som visade signifikanta skillnader var yngre vuxna och äldre vuxna; men även mellan vuxna och äldre vuxna. I förhållande till motionsintensitet och frekvens mellan ålderkategorierna var ansträngande motion den enda kategori som visade signifikanta skillnader. Det visade sig att yngre vuxna utför ansträngande motion mer frekvent än äldre vuxna, men även mot äldre. Ålderskategorin vuxna utförde även ansträngande motion mer frekvent än äldre. I övrigt fanns inga signifikanta skillnader mellan ålderskategorierna i motionsfrekvens och motionsintensitet. Sammanfattningsvis visar resultaten att det finns samband mellan målorienteringarna, motionsintensitet och frekvens utifrån ålder (se bilaga 3). De två yttre målkategorierna (utseende och socialt erkännande) visade båda positiv korrelation inom kategorin för ansträngande motion. Desto yngre deltagaren är desto högre har de svarat på både utseende och högre frekvens på ansträngande motion, vilket även gäller för socialt erkännande. Socialt erkännande visar att äldre personer har skattat den här målorienteringen lågt och även över motionsfrekvensen på ansträngande motion. Inom de tre inre målorienteringarna (social tillhörighet, hälsa, utveckla färdigheter) fanns endast samband inom två av dem. Hälsa var den kategori som skattats högst bland alla deltagare oavsett ålder och kön. Sambandstestet visar negativ korrelation att de äldsta skattade hälsa högst, men att det även var den ålderskategori som svarat lägst inom frekvens och ansträngande motion. En positiv korrelation inom hälsa visade att äldre vuxna svarat näst högst, men att de svarat högst på frekvensen om mycket lätt motion. Den andra kategorin som visar signifikanta samband inom inre målorientering är utveckla färdigheter. Sambandet var en positiv korrelation som visar att yngre personer skattat denna högre vilket de även gjort om frekvensen inom ansträngande motion. Samband hittades även inom motionsintensitet och frekvens utifrån ålder i GLTEQ (se bilaga 3). Inom ansträngande motion visades en negativ korrelation till ålder. Det visar att desto lägre ålder en deltagare har desto högre frekvens över ansträngande motion. Den sista frågan i GLTEQ angående den genomsnittliga träningen under en sjudagars period, det vill säga till vilken grad de subjektivt anser sig utföra fritidsaktiviteter som håller på tillräckligt länge för att hjärtat skall slå snabbt och de börjar svettas. Sambandet visar att deltagare som skattar den här frågan lågt är yngre personer. Att yngre personer skattat sista frågan i GLTEQ lågt innebär att de utför sådan motion ofta eftersom den graderas med ett, två eller tre i ordningen ofta, ibland eller sällan. Diskussion Syftet med studien är att undersöka målorientering och motionsintensitet relaterat till motionsintensitet, motionsfrekvens samt kön och ålder i en population gymmotionärer. De mest intressanta fynden i studien är att det finns skillnader och samband mellan ålderskategorierna inom målorientering i olika avseenden. Studien har även gett svar som besvarar frågeställningar om motionsintensitet och frekvens relaterat till kön och de olika 11

15 ålderskategorierna. Frågeställningen och syftet för studien kommer att diskuteras utifrån könskillnader och åldersskillnader med de korrelationer som resultatet har visat på. Könsskillnader I hypotesen och frågeställningen om könskillnader har de tre inre kategorierna i GCEQ (Sebire et al., 2008) som mätt målorientering visat att inre skattade mål var viktigare än yttre mål. Med SDT som utgångspunkt för studien förklarar modellen att en inre målorientering ökar en individs ansträngning och strävan för att ett beteende utförs(deci & Ryan, 1985). Studiens resultat har visat att inre motivation, som i SDT, är starkare motiv än yttre motivation för att motionera. Detta kan ha sin förklaring i att beteenden utförs för glädjens skull utan yttre påverkan, som att ta del av belöningar eller undvika bestraffning. Beteendet är självreglerat vilket enligt Deci och Ryan (1985) förklarar som starkaste motivet till att ett beteende utförs. I studier som haft SDT som grund har visat liknande resultat om att inre målorienteringar är starkare motiv än yttre målorienteringar. Furnham et al. (2002) studie visade på att utseende var en viktig faktor för individerna i deras studie. Murcia, Galindo och Pardos (2008) studie visade att kvinnor var de som skattade utseende som högst. Studierna av Furnham et al. (2002) och Murcia et al. (2008) motsäger SDT om att inre målorientering skulle vara starkare motiv än yttre. Detta grundar sig i att utseende och socialt erkännande skattas som yttre målorienteringar i GCEQ. I den här studien visade sig utseende vara signifikant över åldrarna, men däremot inte mellan könen. Detta kan ha sin förklaring i att deltagarna för den här studien svarat för att inre målorienteringar är starkare motiv och att det därför inte finns en könsdominans bland de yttre målorienteringarna. En av frågeställningarna är även att finna samband mellan målorientering och motionsfrekvens, vilket resultatet har visat. Intressanta samband har funnits genom att studien också ger stöd för att inre målorientering ger en ökad ansträngningsnivå. Edmunds et al. (2006) studie visar på liknande samband där inre- och identifierad reglering ökar ansträngningen. Edmunds et al. (2006) studie visar även på vikten av autonomiskt stöd. Studien utgick från fitnessdeltagare som kunde finna det autonomiska stödet genom ledarna för motionspassen de gick på. Som en liknelse för den här studien känns det relevant eftersom deltagarna är hämtade från olika gym och de kan antas att de även går på motionspass. Som tidigare studier visat ger ökad autonomi och självreglering en ökad ansträngning för att uppnå sina mål. Detta går i linje med samt visar på att Deci och Ryans (1985) Self-Determination Theory har en hög relevans inom motionsdomänen och kvalitéer för att förklara betydelsen av motivationens reglering (inre eller yttre) inom såväl intentioner att börja motionera men även vad som ökar chansen att bibehålla beteendet. Som många studier visat på är autonomiskt stöd även en viktig byggdel i intentioner att vara fysiskt aktiv(exempel Rouse et al., 2011). En studie som kan kopplas samman varför social tillhörighet inte visat varken positiva eller negativa samband i den här studien är Rouse et al. (2011). Rouse et al. (2011) studie visade nämligen på att autonomistöd haft väldigt liten effekt i intentioner att vara fysiskt aktiv om stödet kommer från nära anhöriga jämfört med mer professionella individer. Som testet Goal Content for Exercise Questionnaire (Sebire et al., 2008) kan tolkas är social tillhörighet en inre målkategori men till största del förmodligen den som vill visa på hur beroende individer är av stöd utifrån. Detta skulle i så fall motsäga Edmunds et al. (2006) studie om att inre regleringar ger stöd för att autonomistöd är viktigt. Det som skall förtydligas är att Edmunds et al. (2006) syftar på att stödet kommer från individer som erhåller expertis utan att vara nära anhörig. Hälsa var den målkategori som flest skattat som den viktigaste anledningen till att motionera över alla ålderskategorierna. Ett exempel från testet är Hur viktigt är det att förbättra min 12

16 hälsa överlag. Hälsa hör till kategorin som innebär inre motivation i GCEQ (Sebire et al., 2008). Den här typen av resultat har även visats i andra studier (t.ex. Duncan et al., 2010) där de kom fram till att mer autonoma regleringar var positivt korrelerat med intensitet, frekvens och duration. Som i Duncan et al. (2010) studie visar prov på att nyckelord som autonomi och inre motivation (som finns med i SDT) ger studien stöd för att de ökar ansträngningen att uppnå sina mål. För den här studiens resultat skulle det kunna innebära att inre motiv och autonomi är de som ökar intentioner att motionera och därmed upprätthålla ett bättre hälsotillstånd. Eftersom samtliga deltagare i den här studien svarat högt för kategorin hälsa och studiens stora resultat visat att inre målorienteringar är starkare motiv är det troligtvis därför som det inte fanns signifikanta skillnader i detta avseende. Furnhams et al. (2002) studie påvisade att tjejer och killars målorientering inom kategorin utseende var olika, men sådana skillnader gick inte att urskilja utifrån den här studiens resultat. Enligt Furnhams et al. (2002) och Murcia et al. (2008) studier borde yttre motiv varit en viktigare faktor till varför motion utförs än vad den här studiens resultat påvisar. Däremot ger denna studie stöd för det som prediceras inom SDT, att inre motivation är bättre för ökad ansträngning än yttre motivation(deci & Ryan, 1985). Rent spekulativt kan åtminstone Furnhams et al. (2002) studie visa mer på de som triggar igång individer att vara fysiskt aktiva eftersom den studien även inkluderar individer som eventuellt inte motionerar. Det här skulle i så fall visa på att en yttre målorientering är starkare i inledandet att motionera och att inre mål blir mer dominerande när det finns en kontinuitet. Rouse et al. (2011) undersökte faktorn att börja vara fysiskt aktiv bland vuxna. I Rouse et al. (2011) studie framkom det att autonomistöd var viktigare för att predicera intentioner att vara fysiskt aktiv i samband med mer autonoma regleringar. Detta styrks även av Deci och Ryans (1985) Self-Determination Theory som kan beskriva motivationsfaktorer som påverkar deltagandet (Edmunds et al., 2007). Andra som Wilson och Brookfield (2009) har visat genom interventionsprogram att processmål skapar bättre förutsättningar som stämmer överrens med inre målorienteringar än resultatmål, som större glädje, valfrihet, lägre krav samt större uthållighet. Könskillnader hittades även i testet GLTEQ angående motionsintensitet och frekvens. De signifikanta resultaten visade att ansträngande motion skattades högre av män och måttligt ansträngande motion skattades högre av kvinnor. Det här visar att män generellt sätt motionerar mer frekvent och med högre intensitet än kvinnor. Att män aktiverar sig mer än kvinnor har även visats i andra studier som Lewis och Sutton (2011), Santos et al. (2009) och Buckworth och Nigg (2004). Anledningen till att den här studien inte visar på signifikanta skillnader i frågan om lätt motion är antagligen för att deltagarna är gymmotionärer. Rent spekulativt är många av deltagarna för studien troligtvis regelbundet fysiskt aktiva som gör att lågintensiv motion utförs väldigt varierat. Enligt Godin och Shepards (1985) test anses gymmotion vara minst måttligt ansträngande aktivitet. Det skulle därför kunna vara anledningen till att det inte fanns signifikanta könsskillnader i frågan om lätt motion. Åldersskillnader Utöver att diskutera de könsskillnader som resultatet visar har det även framkommit ålderskillnader i både målorienteringar och motionsintensitet/motionsfrekvens. Inom GCEQ visar deltagare som var mellan år (yngre vuxna) och år (vuxna) skatta utseende som en mer viktig målorientering för deras motionerande än de andra ålderskategorierna. Som tidigare beskrivet kategoriseras inre målorientering som ett mer uppgiftsorienterat beteende och att egoorientering är förknippat med yttre målorientering (Gernigon & le Bars, 2000), som utseende. En studie gjord av Zizzi et al. (2006) bland universitetsstudenter som var max 28 år gamla visade att deltagarna var mer egoorienterade i det initierande stadiet till att börja motionera. Boyd et al. (2002)visade däremot i sin studie att de som var uppgiftsorienterade 13