BHV-Nytt. Nr 3, okt Information för personal inom barnhälsovården från BHV-enheten i Västmanland. årgång 22. Innehåll

Transkript

1 BHV-Nytt Nr 3, okt 2013 Information för personal inom barnhälsovården från BHV-enheten i Västmanland årgång 22 Innehåll Komjölksfritt på Livsmedelsanvisning sid 2 Avdelningar på Barnkliniken evakueras tillfälligt sid 3 Rädsla och ångest hos små barn sid 4-6 Boktips: Lyhört föräldraskap sid 7 Polioutbrott i Somalia, sid 8 Dicykloverinklorid inte längre tillgängligt, Nyhetsbrev från Rikshandboken, Var uppmärksam på kikhosta vid långdragen hosta Utbildning hösten 2013, sid 9 Barnkonventionen

2 Komjölksfritt på Livsmedelsanvisning När ett barn fått diagnosen komjölksallergi antingen genom elimination/provokation (framför allt mag-tarmreaktioner) eller utredning med pricktest eller IgE (gäller främst hudreaktioner) - kan vissa produkter skrivas ut på Livsmedelsanvisning. Läs gärna mer om komjölksallergi i Rikshandboken Om barnets allergi sköts på BVC är det läkaren där som skriver ut, om allergin sköts på barnmottagning hänvisas familjen dit. Livsmedelsanvisning får skrivas av barnläkare och av allmänläkare med BVCtjänstgöring. Glöm inte att erbjuda familjen dietistkontakt, t ex genom Mjölkskola på barnkliniken. Speciell remiss för detta finns på BVC. Skriv ut så många burkar att det blir ungefär samma kostnad som för vanligt tillägg jag brukar skriva sex burkar per uttag. Man får inte skriva Livsmedelsanvisning förrän diagnosen är satt, alltså inte för den perioden barnet provar mjölkfritt och inte heller för att eventuellt förhindra födoämnesallergi hos nya syskon i familjen. Det finns studier som visar att om barn med mycket födoämnesallergi i familjen och som inte helammas får mjölkfritt tillägg första 4 månaderna minskar risken för eksem något. Står också om detta i Rikshandboken forebyggande-rad-till-spad--och-smabarnsforaldr Att köpa helt mjölkfria tillägg blir ganska dyrt för familjen, ett alternativ kan då vara delvis hydrolyserat tillägg som finns i vanliga affärer NAN-HA. Men NAN-HA ska inte användas vid konstaterad allergi och inte heller när man eliminerar mjölk för diagnos. Vilka preparat ska vi använda på BVC? Vintern 2013 kom nya riktlinjer från Livsmedelsverket där bland annat tungmetaller i ersättningar diskuterades. Båda Nutramigen-preparaten och Profylac innehåller så mycket mangan att de inte bör användas till barn som får merparten av sin mat som ersättning så länge de väger under 6-7 kg. Nutramigen LGG Lipil är ett välbeprövat tillägg som är baserat på kasein. Kan användas från 6-7 kg och till mindre barn som till största delen ammas. Använd Nutramigen LLG Lipil 1 tills barnet börjat med annan kost vid cirka 6 månader, sedan Nutramigen LGG Lipil 2. Profylac är baserat på vassleprotein, men innehåller ungefär lika mycket mangan som Nutramigen och används alltså främst till lite äldre barn. Althéra och Pepticate baseras båda på vassleprotein och innehåller laktos, vilket anses vara en fördel dels för att de flesta barn tycker det smakar godare, dels för att laktos verkar gynna tillväxten av en bra tarmflora. Båda innehåller dessutom lägre halter mangan och kan användas även till de minsta barnen. Neocate, Nutramigen AA, Alfare och andra höghydrolyserade specialnäringar tycker jag inte hör hemma på BVC. Barn som kan behöva dessa remitteras till barnkliniken. Kerstin Werner 2

3 Avdelningar på Barnkliniken evakueras tillfälligt Avdelning 64, barnakuten och avdelning 69 på Barnkliniken flyttade i mitten av september 2013 till tillfälliga lokaler under en ombyggnadsperiod som kommer att pågå mellan nio och tolv månader. Nya ingångar till barnavdelning 64 och 69 är nu från sjukhusets huvudentré. Därifrån är det skyltat. Till barnakuten kommer man via akuten, ingång 36. Därifrån är det skyltat via väntrummet. Bakgrunden till flytten är att lokalerna känns omoderna och trånga. Tanken är att de flesta barn ska vårdas i enkelrum för att undvika smittspridning. Multiresistenta bakterier blir allt vanligare i samhället och spädbarn, framförallt underburna barn, är extra infektionskänsliga. Neonatalavdelning 69 under evakueringstiden: På evakueringsavdelningen finns stora ljusa lokaler med tio samvårdsrum där föräldrar och barn kan vårdas tillsammans. Därigenom minimerar vi onödiga omflyttningar och skapar mer lugn och ro för familjerna. För de minsta och sjukaste barnen finns en IVA-sal med tre vårdplatser där barnen som behöver kuvös eller respiratorvård vårdas. Här finns alltid personal på salen som sköter barnen och stöttar föräldrarna i att ta över mer och mer av barnets primära skötsel. För de föräldrarna finns det två anhörigrum på avdelningen där de kan bo. Vi har även en lättvårdssal för observation av barn som vid födelsen är t ex andningspåverkade och vid behov får CPAP-behandling, syrgas via näsgrimma eller som tillmatas och övervakas. En del av de för tidigt födda/sjuka barnen erbjuds hemvård i slutet av vårdtiden när de bedöms vara medicinskt stabila men fortfarande har behov av sjukvårdsinsatser. Hemvården har nu fått ett eget rum beläget precis utanför avdelningen. När familjerna inte längre behöver tas in på avdelningen minskar risken ytterligare för smittspridning. Omvårdnaden av mödrar är sedan årsskiftet organiserad via BB Västerås där en barnmorska alltid är ansvarig för de mödrar som vårdas på avdelning 69. Vi har en gemensam strävan tillsammans med kvinnokliniken att minimera tiden som mamman är separerad från sitt barn. Pappan/partnern kan erbjudas plats på avdelningen så att någon av föräldrarna alltid kan vara nära sitt barn. För barnets välmående uppmuntrar vi föräldrarna till att vårda sitt barn hud mot hud så mycket som möjligt. Elisabeth Magnusson Barnsjuksköterska Avdelning 69 3

4 Här nedan, sid. 4-6, publicerar vi en artikel skriven våren 2013 av Malin Bergström, leg psykolog, med dr och författare, verksam inom Barnhälsovård Syd vid Södersjukhuset i Stockholm. Se även under Boktips sid. 7. **************************************************************************** Rädsla och ångest hos småbarn Den psykiska hälsan är en prioriterad fråga även när det gäller de minsta barnen. Sedan årsskiftet arbetar barnpsykologen Malin Bergström på BHV-enheterna i Stockholm. Malin har arbetat länge som psykologkonsult på BVC men också forskat och skrivit om föräldraskap och barns utveckling. Ett område som hon intresserat sig för är rädsla och ångestproblem hos barn. Att barn är rädda och oroliga ibland är förstås normalt. Det tillhör uppväxten och är en del av att vara människa. Men också hos små barn talar man om ångest om barnets ängslan hindrar det från att utforska, ta för sig och utvecklas. Studier uppskattar att så många som 5-15 procent av barn i förskole- och skolålder har ångestproblem. Ångest drabbar alltså betydligt fler än mer kända diagnoser som ADHD och autism. Till skillnad från dessa tillstånd kan ångestproblem vara övergående och tillfälliga. Men i vissa fall kan barn med ångest som inte uppmärksammas och behandlas få kroniska problem och löpa ökad risk för senare depressioner, missbruk eller ångeststörningar. Barns rädslor Nästan alla barn är rädda, oroliga och ängsliga åtminstone i perioder. Sett ur ett evolutionärt perspektiv har rädsla en viktig skyddsfunktion eftersom den skärper vaksamheten i farliga lägen. Främlingsrädsla under det andra halvåret visar att barnet etablerat en anknytningsrelation till föräldern och söker trygghet där. Rädsla för ormar och spindlar har gagnat mänsklighetens överlevnad genom evolutionen. För de minsta barnen är det ofta konkreta företeelser som till exempel höga ljud eller särskilda miljöer som skrämmer. Kanske är de rädda för vatten och kämpar för att slippa tvätta håret. Förskolebarns rädsla påverkas av deras fantasi. Fantasiförmågan är en rikedom men innebär också att barn kan föreställa sig skrämmande saker som bovar och monster. På kvällen måste Alfons pappa titta efter lejon under sängen. Många förskolebarn hittar egna strategier för att hantera rädslan. Det kan vara små mantran som de mumlar när de går in i badrummet eller så vägrar de plötsligt att åka hiss eller somna själva på kvällarna. Ångestsjukdomar Hos vuxna är ångestsjukdomar ett folkhälsoproblem. År 2009 rapporterade 30 procent av kvinnorna och 14 procent av männen i åldrarna år att de hade besvär med oro, ångest och ängslan. Ångest definieras som olustkänslor eller kroppslig anspänning inför en förväntad fara. Det upplevda hotet kan komma utifrån (monster) eller inifrån (rädsla att göra fel). Ångest är kopplat till känslan av att inte ha kontroll och upplevs både känslomässigt (oro), kroppsligt (hjärtklappning, muskelspänning, hyperventilation), tankemässigt (katastroftankar, monster) och är kopplat till beteenden (flykt, kamp, att stelna, knep och undvikanden). Ängslan och ångest förekommer i nästan all psykisk sjuklighet. Men rädslan kan också vara så belastande och hindrande att den i sig själv utgör ett psykiskt syndrom. Ångestsyndrom innebär att flera symtom på ångest förekommer samtidigt på ett specifikt sätt och med en viss varaktighet. 4

5 Ångestproblem hos små barn handlar oftast om separationsångest eller specifika fobier. Studier har visat att ångestproblem hos barn påverkar deras sömn negativt. De kan ha svårt att somna in på kvällen och att somna om när de vaknar till nattetid. Riskfaktorer för ångestproblem Risken för att utveckla ångest är förhöjd hos barn med ett ängsligt temperament. Temperamentsdraget (behaviour inhibition) innebär att barnet reagerar med rädsla och oro på okända situationer. Det tar lång tid för barnet att känna sig bekvämt med nya människor och i nya miljöer. Barnet behöver mycket stöd av föräldern för att finna sig tillrätta. Ängsliga barn är också extra vaksamma på skrämmande företeelser i omgivningen och påverkas starkare såväl kroppsligt som neurologiskt av sådant som verkar otäckt. Har någon eller båda föräldrarna själva ångestproblem förstärks risken ytterligare. Särskilt om föräldrarna själva tenderar att hantera sådant som skrämmer dem med undvikande. Istället för att hjälpa barnet att våga utsätta sig bekräftar föräldern då omedvetet barnets intryck av att världen är skrämmande och oförutsägbar. Kontrollerande, överbeskyddande eller kritiskt förhållningssätt hos föräldrarna ökar också risken för barnet. Både omgivningsfaktorer och barnets egen disposition påverkar alltså risken att utveckla ångestproblematik. Lever barnet under svåra omständigheter, stark stress eller utsätts för skrämmande händelser kan detta också leda till ångest hos barnet. I sådana fall är ångesten ett adekvat svar på det barnet upplever. Barnet ska då skyddas från de yttre hoten eller svåra omständigheterna innan dess ångestproblem bearbetas. Separationsångest Separationsångest innebär att barnet har svårt att skiljas från föräldrarna, ha barnvakt, gå på förskolan eller leka hemma hos andra. Barnet kan vara upptaget av fantasier och katastroftankar om att något hemskt ska hända barnet självt eller föräldrarna då de är åtskilda. Eftersom kraven och förväntningarna på vad barn ska klara i olika åldrar varierar mellan familjer och kulturer uppfattas det ibland som kontroversiellt att tala om separationsångest hos små barn. Att barn är beroende av föräldrarna är förstås naturligt och önskvärt. När separationsångesten blir ett hinder för barnet behöver man dock hjälpa det med strategier för att våga lämna sin förälder. Separationsångest är en av de vanligaste ångeststörningarna hos barn och har samband med senare paniksyndrom. Specifik fobi Barn med specifik fobi upplever stark rädsla inför speciella företeelser, situationer eller miljöer. Fobin kan gälla djur (hundar, flugor), miljö (höjd, åska, mörker, vatten), situationer (hiss, bro, t-bana), sprutor/blod eller andra företeelser (clowner, ballonger, kräkning, höga ljud eller kvävning). Prognosen för specifika fobier är god om barnet får stöd att utsätta sig för det som skrämmer på ett sätt som över tid minskar rädslan (gradvis exponering). Att hjälpa barnet att undvika det som utlöser rädslan (som att ta trapporna istället för hissen) förstärker rädslan och kan upplevas som en bekräftelse på att det barnet fruktar verkligen är farligt. 5

6 Hjälp för rädda barn Barn med ångest kan reagera mycket starkt i situationer som skrämmer dem. Som förälder påverkas man av barnets rädsla och vill hjälpa och trösta. I all välmening kan då ett förhållningssätt som snarare förstärker än minskar rädslan utvecklas. Ibland är hela familjen påverkad av ett barns rädslor i form av vanor, undvikanden eller ritualer. Kanske undviker man att flyga, gå ut i skogen eller att ha barnvakt. Det förhållningssätt som främst hjälper rädda barn är en balansgång mellan att leva sig in i och bekräfta barnets oro och samtidigt stärka barnet att det klarar mer än det självt tror. Barn behöver uppmuntras att utsätta sig för det som skrämmer eftersom det annars finns risk att oron förstärks och sprids. Barn som har svårt att vara utan föräldrarna på ett sätt som känns hindrande eller leder till konflikter, behöver stöttas bestämt men vänligt för att klara av separationerna. Till en början endast för korta stunder så att barnet får samla positiva erfarenheter på egen hand eller tillsammans med andra vuxna. Vill barnet undvika något särskilt ställe som det upplever som skrämmande är det hjälpt av att man tar det i handen och säger att nu går vi lugnt så ska du se att inget händer. Vill barnet undvika att åka hiss bestämmer man med glad min att man visst ska åka hiss för att det inte är farligt. Har barnet svårt för trånga utrymmen eller stängda dörrar kan man komma överens om att stänga toalettdörren mer och mer gradvis så att barnet vänjer sig. I början kan man följa med barnet eller stå utanför. Många ängsliga barn söker också försäkringar från sina föräldrar om att saker inte är farliga. Upplever man att det hindrar barnet från att våga själv kan man säga att livet inte är farligt även om man är orolig för blåa gubbar istället för att försäkra att det inte finns några blåa gubbar. Den här typen av bemötande kan gå rakt emot förälderns magkänsla att vilja trösta och underlätta för det rädda barnet. Ju kraftigare barnet protesterar desto svårare är det för föräldern att vara bestämd och leda barnet i rätt riktning. För att kunna hjälpa barnet att utsätta sig för det skrämmande kan föräldern i sin tur behöva stöd och bekräftelse i sitt nya förhållningssätt. Familjer med barn med mycket rädsla och oro kan ha god hjälp av kontakt med BUP. Där kan föräldrarna få stöd för att i sin tur hjälpa barnet. Ibland får barnet också direkt behandling på egen hand eller tillsammans med föräldrarna. Små barns rädslor är ett område där vi kan lära oss mer inom barnhälsovården för att ytterligare stärka föräldrar. I grund och botten är det dock ni som arbetar på BVC som vet vilka aspekter av barns psykiska hälsa som är viktiga att sätta fokus på. Malin Bergström 6

7 BOKTIPS Lyhört föräldraskap Barns utveckling och anknytning de första fyra åren Malin Bergström Det här är en bok som handlar om att bli en närvarande och känslomässigt lyhörd förälder. Författare är Malin Bergström, leg psykolog, forskare vid Karolinska Institutet och fyrabarnmamma och hon svarar också på föräldrafrågor i tidningen Vi föräldrar. Hon beskriver ingående barnets fyra första levnadsår och i fokus står samspelet mellan barn och föräldrar och hur de knyter an till varandra. I boken finns beskrivningar av hur barn utvecklas och insiktsfulla resonemang om hur man ska lägga grunden för ett lyhört föräldraskap. Detta är varvat med praktiska tips om hur man som förälder kan hantera en vardag som ibland är rätt så stökig. Det handlar t ex om kolik, smakportioner, trots, svartsjuka och sömnbrist. Boken är indelad i avsnitt utifrån barns ålder och olika utvecklingssteg, såväl fysiska, motoriska, som kognitiva och sociala. Det gör boken lätt att orientera sig i. Centrala teman som anknytning och språkutveckling beskrivs utförligt, liksom ämnen som ständigt diskuteras: sömn, amning, flaskmatning, könsmönster, gränssättning m m. Jämställdhet och föräldraledighet diskuteras och också att vara ensamstående förälder, separationer och växelvis boende. I ett avslutande uppslagsvänligt avsnitt tas barnsjukdomar och hälsa upp. Det kapitlet är fackgranskat av barnläkare. Här är citat från baksidestexten till boken: När vi blir föräldrar börjar en av livets största förändringsperioder. Man skärper sina sinnen och ens känslomässiga öppenhet gör en ömtålig och sårbar. Det är som det ska. Det är då vi kan se och tolka de ibland små signaler som barnet ger ifrån sig. Det är då vi förstår vad vårt barn behöver under tiden det växer och utvecklas. Det är då barnet knyter an. För barnet vill redan från första mötet kommunicera. Det är oerhört kompetent och har en drivkraft inom sig att skapa känslomässiga band till oss. Bara vi är nyfikna, lyssnar, tar hand om och visar att vi förstår. Och precis som vi lär och följer vårt barn med blicken, följer det oss och lär. Genom att vi är glada, ledsna, arga och gör misstag blir det så småningom en människa med ett brett känsloregister som klarar sig själv. Boken kan varmt rekommenderas föräldrar och andra som är intresserade av ämnet. Helena Gustafsson Psykologkonsult BHV-enheten 7

8 Polioutbrott i Somalia SMI meddelade i slutet av sommaren att minst 100 fall av polio har rapporterats från Somalia. Vaccinationstäckningen för polio i Somalia är bland de lägsta i världen, bara 47%. Några fall finns också i Kenya i områden med stora läger för flyktingar från Somalia. Nigeria, Pakistan och Afghanistan är länder där polio fortfarande förkommer. Poliovirus har även hittats i Israel i avloppsvatten och hos 27 friska barn och en frisk vuxen. Där startar man nu en omfattande vaccinationskampanj med påfyllnadsdos. Svenska resenärer till Israel uppmanas nu kontrollera att de är poliovaccinerade. Källa: SMI:s nyhetsbrev vecka 34, 2013 Dicykloverinklorid inte längre tillgängligt Som sista utväg vid svårbehandlad spädbarnskolik har vi tidigare kunnat licensförskriva dicykloverinklorid (Merbentyl). Preparatet finns inte längre i landet, många länder har redan tidigare slutat använda dicyklo på grund av biverkningarna. Efter diskussion nationellt är därför kapitlet om kolik i Rikshandboken ändrat. Det pågår nu en studie i sydöstra Sverige om akupunktur och kolik. Ska bli spännande att se vad den ger, men tills vidare kan vi inte remittera för detta. Nyhetsbrev från Rikshandboken Från Rikshandbokens första sida kan man anmäla att man vill ha nyhetsbrev. Sista fredagen varje månad får man då en e-post om viktiga uppdateringar och nya artiklar i Rikshandboken. Var uppmärksam på kikhosta vid långdragen hosta Smittskyddsinstitutet skriver i sitt nyhetsbrev i september om kikhosta. Även om kikhostan minskat kraftigt i Sverige sedan allmän vaccination återinfördes 1996 finns den fortfarande kvar. Speciellt vanligt bland vuxna som inte är vaccinerade, men det förekommer även att vaccinerade barn blir sjuka, men då ofta ganska lindrigt. Svårast drabbade blir barn under 5-6 månader som inte fått sin grundvaccination. De kan få livshotande sjukdom. Utbrott av kikhosta pågår i många länder, just nu bland annat i England, Nederländerna, Australien och USA. Även i Västerås har ett litet spädbarn sjukhusvårdats för kikhosta i år. För att skydda våra minsta är det alltså viktigt att allmänheten och sjukvården tänker på kikhosta och tuberkulos vid långdragen hosta. En bra artikel om kikhosta finns i Läkartidingen nr 37, Kerstin Werner 8

9 Utbildning hösten okt, e m Hörsel- och språkutbildning för nyanställda 24 okt Barnpilotdagen, gäller alla Nätverksträffar, Eva-träffar, kl. 13:30-16:30 cirka 31 okt Norberg, BVC, Borgvägen 3 4 nov Kolsva, BVC, Bruksgatan 12 5 nov Västerås, BVC Hemdal 13 nov Västerås, BVC Viksäng 14 nov Västerås, BVC Capio City Anmäl senast 28 oktober Amningsutbildning 19 nov, e m Halvdagsutbildning, fyra alternativa tillfällen 20 nov, f m Anmäl senast 15 oktober 26 nov, e m 28 nov, e m Eva Söderqvist Barnets rättigheter En lättläst skrift om konventionen om barnets rättigheter Artikel 25 handlar om barn som inte bor hemma hos sina föräldrar. Den myndighet som har ansvar för barnet ska se till att barnet får bra vård eller behandling. Artikel 26 och 27 handlar om barnets rätt till trygghet. Familjer ska få hjälp så att barnet har det bra även om föräldrarna är fattiga, sjuka eller arbetslösa. En förälder som inte bor med barnet ska också ta ansvar för sitt barn. Det kan vara att betala så att barnet får mat, kläder, bostad och annat som barnet behöver. 9

10 Redaktionsmedlemmarna för BHV-Nytt Kerstin Werner Barnhälsovårdsöverläkare e-post: Eva Söderqvist Vårdutvecklare e-post: Karita Törnros Teamsekreterare e-post: Helena Gustafsson Psykologkonsult e-post: Barnhälsovårdsenheten, Ingång 8, Västmanlands sjukhus Västerås Västerås 10