Krumkniven (eng. crooked keite) är ett gammalt indianskt verktyg. Den använde

Transkript

1

2 INLEDNING Krumkniven (eng. crooked keite) är ett gammalt indianskt verktyg. Den använde än idag men den är inte vanlig. Det finns ingen vedertagen svensk benämning på den här knivtypen. I dansk litteratur benämns den krumkniv. Det karakteristiska tör krumkniven är det böjda bladet med sliptas endast på ena sidan och det vinklade skaftet. Vinklingen på skaftet fungerar som ett stöd för tummen vilket gör att man har större kontroll över kniven. Man arbetar med kniven mot sig. c===1j1/7m ~ Fig. 1. Indiansk krumkniv (Skamby Madsen, Barkbåde.) Skala ca. 3:4 Sättet att arbeta med kniven och skaftets utformning gör att man kan arbeta med stor precision. Det är ett mångsidigt verktyg som är utmärkt att tälja i trä med. Det böjda bladet gör att kniven även fungerar som ett holkjärn. Krumkniven var ett mycket viktigt redskap vid byggandet av de indianska barkkanoterna. Järnframställning har inte varit känd bland indianerna. För att få råmaterial till knivbladen var de beroende av den vite mannen. Knivarna gjordes i äldre tid av stålskrot. Man utnyttjade t.ex. gamla gevärspipor. (Schneider, Crafta of the North American Indians.)

3 2 Följande berättelse visar hur nära krumkniven hör sammam med indianerna. "I Maniwaki området i Quebec finna en grupp indianer och en grupp vita män som tillverkar yxskaft och paddlar. Trots många års förbindelser med varandra använder de vita männen bandknivar för detta arbete medan indianerna använder krumkniven. u (Commanda, The indian crafts.) Kniven har troligtvis även varit spridd bland eskimåerna 1 Nordamerika. Det finns en uppgift 1 litteraturen om att Nunamiuteskimåerna i Alaska har använt en krokig kniv med skaft av renhorn vid tillverkning av snöskor. (Ingstad, Nunamiut.) I Norden är den okänd eller ovanlig. En av deltagarna i vår kurs har under en resa bland indianerna i norra Kanada kommit 1 kontakt med krumkniven. Han har pratat varmt för den och dess användning. Det är anledningen till att vi har provat tillverka den här typen av kniv. I det följande har jag försökt beskriva hur vi har gått tillväga. Jag börjar med en beskrivning av de olika redskap och material som behövs och sedan av de olika tillverkningsmomenten.

4 REDSKAP Ässja Ässjan är en öppen smideshärd som eldas med kol. I stålet så det blir mjukt och formbart. ässjan hettar man upp Vi byggde en enkel ässja av eldfast tegel. Vanligt tegel gar bra. Fig. 2. Ässja av tegel. Skala 1:10 För att få upp temperaturen måste man tillföra syre. Vi utnyttjade en dammsugare. En hårtork går också bra. Luftströmmen från dammsugaren var för stark så vi kopplade den via en transformator. Om man ej har tillgång till elström används en bälg Bom luftkälla. För luftintaget lämnas en mindre öppning på ässjans ena aida. Under kantstenarna vid öppningen lägger man några små stenar så att ett mellanrum på ca. 1 cm bildas. Det gör att värmen sprida bättre i ässjan. Lämna en sida öppen så att man lättare kan föra in stålet i härden. Pig. 3. Ässjan framifrån En ässja av den här storleken är tillräcklig för smide av knivblad och andra mindre föremål. Dat är lämpligast att arbeta två, högst tre vid en ässja.

5 4 Man kan även bygga en gropässja av lera. järnrör, f bälg lerklädd grop luftkanal av lera Pig. 4. Gropässja. Skala ca. 1:10 Städ På städet bearbetas, formas stålet med släggan. Vi bar använt OBS av bad e ett riktigt smidesstäd och städ gjorda aven bit järnvägsräls. Järnvägsräls kan köpas på en skrotatfär för en billig slant. De fungerade förhållandevis bra. Vid amide av runda former är det fördelaktigt med ett riktigt städ. Fig. 6. Städ av järnvägsräls Fig. 5. Smidesstäd. Skala 1:6 Slägga För smide av t.ex. knivblad rekommenderas en lättare slägga. Man kan även använda en stor hammare.

6 Smidestänger Det finns flera olika typer av tänger. De ska ha låj18a skänklar. När man hanterar stålet med hjälp aven tång ska man kunna f A ett stadigt grepp ooh Fig. 8. Skala 1:6 den far inte vara för tung. Tänger används även till att böja olika former. Pör detta lämpligt med en mindre tång. ändamål är det Smidesmejsel Mejseln används t.ex. till att kapa av stålet. Man siar in ett hack 1 stålet och bryter av det. Slå ej ner mejseln i städet, da förstörs eggen. Pör att undvika det placeras en järnbit 80m underlag. Järn är mjukare oeh skadar inte mejseln. Fig. 9 Solskydd Vid smide är det viktigt att kunna bedöma temperaturen på stålet. Det ser man genom färgskiftningarna. Vid arbete utomhus är det svårt att se, speciellt om det är klart väder. Bygg något slag av solskydd att arbeta under. Vi byggde en ställning av plank oeh hängde över presenningar. Övrigt Stålfil, skruvtving, bunke, smärgelduk, stämjärn. A.rbetskläder Kraftiga handskar, skyddsglasögon, överdragskläder SOm ej är lättantändliga.

7 MATERIAL Knivblad Stål Vi har använt 20x3 mm bandstål till knivblad. Det finns att köpa på större, välsorterade järnaffärer. Kolhalt ca. 0,7-0,6 %. Man kan även använda en gammal fil. För att tillverka eggredskap måste man använda stål i motsats till järn. Stål innehåller mer än 0,35 %kol, härdbart. Järn innehåller mindre än 0,35 %kol, mjukt. Låt inte lura dig av att man idag säger stål om nästan allt "järn". Hur skiljer man mellan atål och järn i praktiken? Det säkraste sättet är att upphetta materialet till ljus körsbärsfärg, avkyla det hastigt 1 vatten och prova alå aven bit. Går det av är det stål. Kol Vi har använt både sten- och träkol. Träkol är att föredra. Stenkolen ger en ~cket stickande och giftig rök. Det gar bra att använda grillkol, men det är flera gånger dyrare. Vid ett tillfälle beräknade vi kolåtgangen till liter för framställning av tva knivblad. Då arbetade vi tva personer vid en ässja. Skaft Trä, remmar av råhud, läder eller snöre.

8 GENOMFÖRANDE Smide Genom smidet får man fram grundformen på knivbladet. Tänd upp en liten eld i ässjan, lägg i kol och tillför luft, försiktigt till en början. När kaleiden har tagit sig är det klart för smide. Det krävs övning för att lära sig hantera en tång. När man är ovan tyckte jag det var lättare att börja smida aven längre stålbit som man kan hålla i med handen. Stålet ska rödglödgas, en ljus körsbärsfärg är lämplig. Det får inte värmas för länge. När stålet blir vitt och gnistrar som tomtebloss har man bränt sönder det och det är obrukbart. Man arbetar växelvis med släggans båda sidor. Håll i släggan nära huvudet. I Fig. 10. A) Stålet placeras på högkant och bearbetas med släggans smala sida. n) Stålet placeras med bredsidan mot städet och plattas till med släggans breda sida. Stålet kan bearbetas så länge det har en röd ton. När den röda tonen försvunnit är stålet för kallt och fortsatt hamring ger sprickor. Det är inte alltid sprickorna är synliga. De kan leda till att kniven går av när man börjar använda den. Krumknivens form Vi är flera i vår grupp som har smitt krumknivar. Var och en av knivarna har fått en egen utformning.

9 8 Med den form jag nedan beskriver i utformningen av knivbladet. vill jag främst visa på de olika momenten tc~====--- I, I Ị 1) Utgångsmaterial _ bandstål. c _ 2) Bladet formas. Det smalnar av på båda sidorna. c /\ _ 3) Med hjälp av mejseln slår man till ett hack där tången, knivbladets skaft börjar. t 4) Tången amids ut så att den blir tunn. Vänd ofta och slå från olika håll. Tången vinklas något i förhållande till bladet. Om man vill kan man tunna ut eggen något. OBS endast på en sida. I detta läge måste man tänka på om kniven ska användas av höger- eller vänsterhänta. Fig. 11. Skala 1:1 Arbeta inte för länge med formen. Stålet kan brännas för hårt. Smid inte knivbladet för tunt. Det måste finnas marginal när man sedan ska fila till den slutliga formen.

10 Filning Eggen är den viktigaste och svåraste delen i filnings8rbetet. Man ska sträva efter att få endast en fas, vinkel och den ska vara lika stor längs etter hela bladet. Bätt Fel Fig. 12. Tvärsnitt av ett knivblad. Fäst bladet stadigt med t.ex. en skruvtving. Håll i filen med båda händerna. Fila inte eggen alltför tunn. Man riskerar då att bränna sönder den när knivbladet upphettas igen. Nu återstår två moment på bladets utformning. ~~===============~.J., I O 5) Bladet kröks med hjälp aven tång. Fig. 13. Skala 1:1 6) Den yttersta änden på tången vinklas tvärt för att bladet ska sitta stadigare i skaftet. Härdning När utformningen av knivbladet är helt klart ska stålet härdas. Det upphettas till ca och avkyls därefter snabbt. Härdningen gör att strukturen på stålet förändras, det blir hårt. Hetta upp bladet i ässjan. Sträva efter en jämn upphettning. En bunke med vatten ska finnas till hands. Vattnet bör vara rumstempererat. När bladet fått en blodröd färg doppas det snabbt 1 vattnet och avkyls under omrörning. Smider man utomhus är det för ljust för att man ska kunna se när den rätta färgen inträder. Vi hade en mörk påse i vilken vi stack ner knivbladet och inväntade den rätta temperaturen. Om härdningen har lyckats ska sma silverfärgade öar uppträda på stålet. Prova härdningen genom att fila. Filen ska inte gripa i stålet.

11 ,v Anlöpning Härdningen gör stålet hart och sprött. Pör att få ett bra och hållbart stål måste man mjukgöra det. Det sker genom anlöpningen. Anlöpningen är det svåraste momentet. ÖVa gärna på en obearbetad, härdad stålbit först. Stålet värme upp till ca Pör uppvärmningen kan man använda en bit kraftigt järn Bom upphettas 1 ässjan eller en elplatta. Under uppvärmningen kommer stålet att skifta färg fran mässing över koppar till djupblått. En ton mellan koppar och djupblått ger ett bra stål. För att man ska kunna se färgskiftningarna slipar man bort den mörka ytan på stålet med en bit smärgelduk. Även anlöpningen provar man genom att fila. Filen ska nätt och jämnt gripa 1 stålet. Om bladet fortfarande är för hårt fortsätter man anlöpa på högre temperatur. Om det blir för mjukt måste man härda om det. Det gör inget om du misslyckas med härdningen och anlöpningen. Du kan göra om det flera gånger. Skaft Även skaften till våra krumknivar har fått olika utformning. Det viktiga är att skaftet är vinklat bakat för tumgreppet och även något uppåt. Se fig. 1 och 14. Du far prova dig fram till en form Bom passar dig. Knivbladet fälls in i skaftet på framsidan. Med ett stämjärn hugger man in en skåra efter tångens form. Pör den vinklade änden på tången skär man till ett hål. Linda om skaftet med en rem av råhud, läder eller snöre.

12 1, ;:7 ~ ~ I L., "---. k Fig. 14. Två av krumknivarna Bom tillverkades på vår kurs. Skala 1:1.

13 12 SLUTORD Det kan verka komplicerat och svårt att tillverka en kniv men det går lättare än man tror. Att smida en enkel grundform lär du dig snabbt. Gör gärna en vanlig kniv först, den är enklare än krumkniven. Härdning och anlöpning är de svåraste delarna 1 processen och kräver mar övning. Men när du väl klarar av det kan du göra många andra eggredskap. Oval Experimenteral Sättet att använda krumkniven känns ovant 1 början. Ge inte upp. Med lite övning lär du dig snart att tälja med kniven. Lycka till! LITTERATUR Cammands, William, - 11ary, 1980, The indian orafts. Ingstad, Helge, 1954, Nunamiut. Schneider, Richard, 1980, Crafta of the north american indians. Skamby Madsen, Jan, Hansen, Keld (red.), 1981, Barkbåde.