Uti vår hage vem klarar sig där?

Transkript

1 Uti vår hage vem klarar sig där? Marlene Areskog, Tidigare vid Inst. för Biomedicin & Veterinär Folkhälsovetenskap, SLU, Marlene Areskog är för llfället föräldraledig, men har nyligen disputerat vid instuonen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU. I sin forskning undersökte Marlene resistens mot avmaskningsmedel bland löpmagsmask och tunntarmsmask hos svenska nötkreatur. Hon brukar även jobba en del kliniskt för a inte glömma bort hur man gör. Då med sällskapsdjur. Marlene hade egentligen tänkt bli marinbiolog, men råkade bli veterinär istället. Hon har dock kvar e inbitet intresse av akvarier och allt som har med fiskar och havet a göra. Beskriver sig även som manisk svampplockare. Löpmagsmasken Ostertagia ostertagi och tunntarmsmasken Cooperia oncophora är parasitära nematoder som orsakar skador i mag-tarmkanalen framför allt hos unga nötkreatur och förekommer över hela världen. Skadorna leder ll nedsa llväxt hos värddjuret och därigenom ekonomisk förlust för djurägaren. Vid kraigare infekoner kan de även orsaka klinisk sjukdom och utgöra e djurskyddsproblem. Förebyggande åtgärder llämpas i viss utsträckning i det svenska lantbruket men avmaskning med anthelminka utgör alltjämt hörnstenen i en effekv parasitkontroll bland förstagångsbetande nötkreatur på konvenonella gårdar. Under det senaste decenniet har resistens mot avmaskningsmedel bland nötkreaturens parasiter påvisats i en allt högre grad världen över, i synnerhet på södra halvklotet där läkemedlen tradionellt använts i hög utsträckning. Undersökningar från USA och Europa, främst Storbritannien och Belgien, har pekat på a problemet finns även på norra halvklotet och bör påverka hur vi tänker kring anparasitär behandling av boskap. För a utreda resistensläget bland svenska nötkreatur har e flertal studier genomförts. E tvåårigt fälörsök bedrevs genom e internaonellt samarbete, där Tyskland, Sverige och Belgien deltog under betessäsongerna år 2006 och Fem svenska gårdar valdes ut och förstagångsbetare avmaskades eer inledande träckprovtagning och följdes sedan upp med nya prover eer 7 och 21 dagar. Träckproverna undersöktes med avseende på förekomst av maskägg och art av mask. Resultaten av mätningarna bland svenska besäningar pekade mot förekomst av anthelminkaresistens, då en ollfredsställande effekt av avmaskningsmedlet Ivermekn sågs. Främst överlevde maskar av arten C. oncophora men också O. ostertagi. Försöket följdes upp med en fältstudie inkluderande svenska nötbesäningar av både mjölk- och köras under somrarna 2009 och Inialt mäes nivåerna av parasitsmia bland 107 respekve 64 besäningar via inskickade träckprover och cirka 40 procent av de anmälda betesgrupperna hade e sådant parasiryck a de inkluderades i e avmaskningsförsök. Mjölkrasbesäningarna och körasbesäningarna hade lika stor parasitbörda. I försöket fick djurägarna själva samla prover och sedan behandla djuren eer tydliga instruk- oner och enligt gällande doseringsrekommendaoner. Avmaskningsmedlen som förskrevs eer träckprovtagning och analys var så kallade pour-on preparat av typen makrocykliska laktoner. En ll två veckor eer behandling provtogs djuren igen och nivåer av kvarvarande parasitsmia mäes. Resultaten visade än en gång a avmaskningsmedlen gav en ollfredsställande effekt, då färre än 40 procent av besäningarna uppnådde en acceptabel redukon av maskägg i träcken. Molekylärbiologiska analyser av framkläckta larver visade vilken art som överlevt behandlingen, och även denna gång dominerade C. oncophora. Löpmagsmasken, O. ostertagi, kunde dock påvisas eer behandling i 15 procent av besäningarna. Effekte av avmaskningsmedlet ivermekn utreddes vidare genom e kontrollerat försök på en forskningsanläggning vid Sveriges Lantbruksuniversitet, där kalvar infekterades med larver av både löpmagsmask och tunntarmsmask från två av de svenska gårdarna som deltog i fälörsöket 2006 och Maskägg samlades genom träckprovtagning under tre veckors d för a senare analyseras med hjälp av laborava och molekylärdiagnosska metoder, innan djuren avmaskades. Denna gång visade sig avmaskningsmedlet ge acceptabel effekt enligt globala riktlinjer för detekon av anthelmin- karesistens. Forarande kunde dock en liten mängd överlevande maskar av båda arterna påvisas och åter igen var tunntarmsmasken, C. oncophora, mest motståndskraig. Resultaten från fälörsöken skiljde sig alltså från de kontrollerade försöken med experimentellt infekterade djur. Dea pekar mot a flera faktorer än behandling och dosering skulle kunna påverka resultatet av läkemedlet. För a undersöka eventuella sådana faktorer, uördes yerligare e kontrollerat försök på forskningsanläggningen, där ivermeknets effekt studerades under interakon med glukokorkoiden dexametason. Båda läkemedlen gavs samdigt ll en av djurgrupperna och blodprovsanalys från dessa kalvar visade a plasmanivåerna av ivermekn sänktes betydligt under Växa Sverige Djurhälso- och Uodringskonferensen

2 påverkan av korsonet, jämfört med kontrollgruppens. Dea påverkade även avmaskningsresultatet, där kontrollgruppen hade en signifikant högre redukon av maskägg i träcken. Resultaten av de olika studierna pekar åt olika håll och visar på hur komplex problemaken med resistens mot makrocykliska laktoner är. Mekanismerna bakom nematodernas utveckling av resistens mot ivermekn är ännu inte fullt kartlagda men problemet tycks vara mulfaktoriellt. I samtliga studier överlevde e varierande och mer eller mindre acceptabelt antal maskar behandlingen med avmaskningsmedel och C. oncophora var ständigt den dominanta arten. Man kunde också se a den uteblivna behandlingseffekten i fält inte nödvändigtvis beror på genesk resistens, då samma maskpopulaon gav e helt annat resultat i kontrollerade försök på stall. Inte heller kunde en genesk skillnad hos de maskar som överlevt en avmaskning jämfört med maskar som undersökts innan behandlingen säkerställas. Det finns forarande en uppsjö av ännu oprövade mekanismer bakom anthelminkaresistens a utreda i framda forskning och innan man säkert vet hur resistensen uppstår bör man vara restrikv med onödig avmaskning. Avmaskningsmedel skall betraktas som en värdefull resurs och en så korrekt och sparsam användning som möjligt eersträvas. En helhetsbild är nödvändig för a analysera förutsäningarna på varje enskild gård. För a undersöka behovet av behandling bör man undersöka träckprover med avseende på förekomst av maskägg. Dea visar graden av smia på betet och om en generell avmaskning är nödvändig. Vikgt är a inte underdosera vid behandling då dea har visats orsaka resistensutveckling. En tumregel är också a inte avmaska med preparat ur samma substansgrupp år eer år, utan byta ll preparat med annan verkningsmekanism. Man bör också vara yerst försikg vid inköp, framför allt vid import, av nya djur då dessa kan vara infekterade med resistenta maskar. 38 Djurhälso- och Uodringskonferensen 2014 Växa Sverige

3 Sida 1 av 6 Ostertagia ostertagi Cooperia oncophora Ostertagia Löpmage Cooperia Tunntarm Växa Sverige Djurhälso- och Uodringskonferensen

4 Sida 2 av 6 V{tÜÄxá WtÜã Ç? DKHL behandla allt och ofta In vivo in vitro 58 Djurhälso- och Uodringskonferensen 2014 Växa Sverige

5 Sida 3 av 6 Växa Sverige Djurhälso- och Uodringskonferensen

6 Sida 4 av 6 C. oncophora O. ostertagi 60 Djurhälso- och Uodringskonferensen 2014 Växa Sverige

7 Sida 5 av 6 O. ostertagi C. oncophora in vitro In vitro O. ostertagi. Cooperia oncophora O. ostertagi Växa Sverige Djurhälso- och Uodringskonferensen

8 Sida 6 av 6! Frågor och egna erfarenheter? Vad tar jag med mig? Konsekvenser? Prakska idéer? Vad gör jag konkret? 62 Djurhälso- och Uodringskonferensen 2014 Växa Sverige