Plateau Home of Peace and Tourism eller Home of Pieces and Terrorism?

Transkript

1 Telemeddelande (A) Sid. 1(11) Mnr ABUJ/ Abuja Markus Lundgren UD-AF Dnr 59 Plateau Home of Peace and Tourism eller Home of Pieces and Terrorism? Sammanfattning Konflikten i Plateau har många bottnar, etniska, ekonomiska, historiska, politiska och religiösa. Tyvärr utnyttjar politiska beslutsfattare i delstaten inte sällan de underliggande dispyterna, och det allmänt utbedda missnöjet bland befolkningen, för egna politiska motiv. Tvisten i Plateau ligger och pyr under ytan eftersom ingenting görs för att lösa konfliktens orsaker. Det kommer inte att krävas mycket för att våldet återigen ska eskalera. Från att tidigare ha utlösts av politiska händelser har det nu blivit allt vanligare att ett vardagligt bråk kan leda till mer omfattande våldsamheter. Sju statliga kommissioner har tillsatts och alla kommit med rekommendationer på vad som bör göras för att lösa/lindra konflikten. Hittills har dock inga av förslagen implementerats. Delstatsregeringen borde fokusera sina insatser på att förbättra vardagen för en befolkning som till överväldigande del lever i armod, åtala förövare och kompensera brottsoffer. Nationellt bör man även diskutera om de etniska indigene-rättigheter, som existerar i den nationella lagstiftningen, verkligen borde omfatta även politisk kontroll. Nigerianer har en förkärlek till att driva med akronymer och slogans, landets statliga elbolag (NEPA) är t ex mer känt i folkmun som Never Ever Power Always. Nigerias delstater har alla egna slogans som står på alla bilars

2 2(11) nummerplåtar. Lagos är t ex Center of Excellence, Abuja Centre of Unity, Borno City of Peace och Plateau Home of Peace and Tourism. Plateau är en av Nigerias delstater med störst kulturell och etnisk mångfald. Delstaten ligger i landets centrala delar, även kallat mellanbältet, ett geopolitiskt område som demografiskt främst består av nationella minoriteter, mestadels kristna, men av hävd hör till norra Nigeria. Jos är Plateaus delstatshuvudstad, vars befolkning är relativt jämnt fördelad mellan kristna (50 procent) och muslimer (40 procent). De flesta av sammandrabbningarna i Jos med omnejd, som resulterat i tusentals döda, 1 har handlat om politisk kontroll över staden Jos. Striderna har främst ägt rum mellan ursprungsbefolkningen (indigenes 2 ) som inkluderar de etniska grupperna berom, anaguta och afizere (majoritet kristna) och bosättarna (settlers) från de etniska grupperna hausa och fulani vilka ofta kallas jasawas 3 (främst muslimer). Andra folkgrupper, exempelvis yoruba (både kristna och muslimer), igbo och muslimska indigenes återfinns främst på de tre etniska indigenegruppernas sida. Delar av bakgrunden till konflikten i Jos är inte unik för Plateau. Miljoner nigerianer lever på orter där de inte räknas till ursprungsbefolkningen. Vissa uthärdar i det tysta medan andra väljer att ifrågasätta att de utesluts från lokalsamhället. Dessa motsättningar leder ibland till våldsamma konflikter, men sällan till våldsamheter av samma magnitud som i Plateau. Det bör dock påpekas att de flesta nigerianer sympatiserar med en etnisk grupps önskan att inte förlora sina traditioner och traditionella privilegier. Konflikten i Plateau har många bottnar, etniska, ekonomiska, historiska, politiska och religiösa. Jasawas fruktar att uteslutas ur politiken baserat på etnicitet och religion medan indigenes fruktar religiös och kulturell jasawadominans. I hela Nigeria innebär politisk kontroll även kontroll över de statligt fördelade pengarna, som nästan uteslutande, genom löner och projekt, brukar gå till den folkgrupp som innehar den politiska makten, snarare än till projekt med allmänhetens bästa för ögonen. För att bättre kunna förstå konfliktproblematiken besökte ambassaden (Lundgren), tillsammans med en irländsk kollega, Jos och Kaduna den Sedan 1999 uppskattas människor ha dödats i etniskt/religiöst våld i Nigeria. 2 För att erhålla indigenestatus räcker det inte att vara född i delstaten, man måste ha ett indigene-certifikat som visar på att den folkgrupp man tillhör var först att ta delstaten, eller del därav, i bruk. 3 Jasawa betyder på hausa folket från Jos.

3 3(11) juni Under besöket träffade vi representanter för både jasawas och berom, universitetsprofessorer med fokus på freds- och konfliktstudier, irländska nunnor som arbetade för att religiöst uppdelade byar skulle börja kommunicera med varandra, traditionella ledare, samt chefen för Christian Association of Nigeria och direktören för Islamic Affairs i Kaduna. Norra Nigerias förflutna som katalysator till dagens konflikt Dagens konflikt beror delvis på förhållandet mellan majoriteten och minoriteten i det av hävd norra Nigeria. Norra Nigeria har en säregen samhällspolitisk historia, där religion och politik kommit att bli tätt förbundna. Länge bestod regionen av löst sammanhållna hausa-stadsstater, med Kano som dominerade politisk och ekonomisk kraft. I början av artonhundratalet ledde ett uppror, jihad, till att de tidigare kungadömena förvandlades till provinser i en islamisk, teokratisk stat: Sokoto-kalifatet, som sträckte sig från Senegal till Kamerun. När folkgrupperna hausa och fulanis först bosatte sig i mellanbältet och etablerade kolonier var det främst för att idka handel med ursprungsbefolkningen. Detta ändrades drastiskt i och med Sokotokalifatets jihad Sokotokalifatets expansion resulterade i åtskilliga krig med ickemuslimska folkgrupper. De senare tog även slavar från varandra för att ge till kalifatet och på så sätt blidka härskarna från norr. Slavhandeln utgjorde stommen i Sokotokalifatets ekonomi och slavarna användes som soldater i kalifatets tjänst eller såldes till norra Afrika och Mellanöstern. Slavhandeln bidrog till att destabilisera och avbefolka stora delar av mellanbältet. Mellanbältets motstånd bröts delvis i och med britternas ankomst. Engelsmännen bedömde att mellanbältets minoriteter behövde centralt styre, varför hausas fick makten genom det indirekta styre britterna upprättade i norra Nigeria. Trots att Sokotokalifatets successivt börjat falla samman i början på 1900-talet så behöll hausas makten och särbehandlades positivt av rättsystemet. Samtidigt led regionens icke-muslimer av begränsad rörelsefrihet, höga skatter, religiös och kulturell diskriminering samt tvångsarbete. Politisk uppdelning av landet 1967 delades Nigerias fyra regioner upp i 12 delstater (i dagsläget 36) och Local Government Areas (LGA) infördes som den minsta politiska enheten i Nigerias federala politiska system. LGAs garanterar ursprungsbefolkningens suveränitet. Den folkgrupp som kontrollerar en LGA kontrollerar även vem som får indigenecertifikat. Att inneha makten över en LGA innebär ofta att

4 4(11) de som inte räknas till ursprungsbefolkningen, eller bor i en LGA där ordföranden är av en annan etnisk grupp, inte sällan nekas offentliga jobb, diskrimineras av universitet, och på andra sätt behandlas som andra klassens medborgare. Kommunala konflikter handlar därför ofta om olika etniska gruppers politiska inflytande. Etniska grupper kan oftast inte erhålla ursprungsstatus utanför folkgruppens traditionella hemvist. Exempelvis kan inte yorubas erhålla ursprungsrättigheter utanför sydvästra Nigeria. I stora delar av norra Nigeria är det främst icke-muslimer som utsatts för social, ekonomisk, politisk och religiös diskriminering. Plateau utgör dock ett undantag eftersom maktbalansen skiftat från hausa till minoritetsgruppernas fördel allteftersom områdets minoriteter blev mer politiskt aktiva och började dra nytta av sitt större antal. I Plateaus centrala delar är konflikten inte lika påtaglig, främst för att muslimer är en för liten minoritet för att eftersträva politiskt inflytande. Jos var en LGA fram till 1991 då General Ibrahim Babangida, Nigerias dåvarande militärdiktator, delade upp Jos först i två och senare i tre LGAs: Jos Norra, Jos Södra och Jos Östra. Uppdelning av Jos samt införandet av civilstyre anses av många nigerianer ha varit den första respektive den andra anhalten mot instabilitet i regionen. Plateaus indigenes uppfattade skapandet av Jos North som ett första steg mot att förvandla Jos till en hausaenklav. Nuvarande guvernör Jang har dock även i flera uttalanden favoriserat berom över exempelvis den kristna indigenegruppen afizeres i Jos North. Våldets framfart Religiöst betingat våld blev först ett problem i norra Nigeria under 80- och 90-talen. Under denna tid upplevde staterna Bauchi, Kaduna och Kano perioder av omfattande förödelse. Plateau var samtidigt bland de fredligaste delarna av norra Nigeria och gjorde sig relativt förtjänta av sin slogan Home of Peace and Tourism varför man fick ta emot stora mängder flyktingar från de angränsande delstaterna inleddes oroligheterna efter att en muslim fått makten i Jos North. Läget stabiliserades relativt snabbt dödades dock över 1000 personer under fem dagar i september. Den utlösande faktorn var även denna gång att en muslim erhållit en politisk position förklarade Nigerias dåvarande president Obasanjo undantagstillstånd i Plateau efter upprepat våld mellan muslimer och kristna i staden Yelwa. Den

5 5(11) pensionerade före detta guvernören ( ), general Chris Alli, återfick tillfälligt guvernörsposten. Under sina sex månader lyckades Alli påbörja dialoger mellan etniska och religiösa ledare, samt ett amnestiprogram där pengar gavs i utbyte mot vapen. Åtgärderna lyckades delvis och våldet upphörde tillfälligt bröt nästa konflikt ut efter ett lokalt val i Jos North, vilket resulterade i över 300 döda. I november 2010 ifrågasattes valresultatet från ytterligare ett lokalval i Jos North och över 700 personer dödades under ett två dagar långt upplopp. På julafton 2010 sprängdes flera bomber i Jos och över 100 personer fick sätta livet till. Totalt uppskattas över 1000 personer ha dödats i Plateau under Upploppen i Plateau startar oftast i städerna för att därefter spridas till den omkringliggande landsbygden. Våldet följer ofta en öga för öga logik. I de flesta fall följs varje incident av en hämndaktion, som delvis är ett uttryck för att befolkningen inte har något förtroende för rättsväsendet och därför tar lagen i egna händer. Under 2011 har fler än 400 människor hittills dödats i Plateau. Över människor som inte är direkt inblandade i konflikten mellan jasawas och indigenes har dödats sedan 1994, främst igbos och yorubas, varav en majoritet är kristna. Grupperna har funnits länge i området och bidragit till regionens tillväxt på samma sätt som jasawas, men har accepterat att de inte tillhör ursprungsbefolkningen och därmed inte äger Jos politiskt. När konflikter uppstår betraktar jasawas oftast övriga settlers, även yorubamuslimer, som indigenes. Även om Jos har många olika settlers så är settler-problematiken främst ett jasawa-problem. En majoritet av de kristna i Jos är settlers som vid konflikter ställs mot hausa/fulanis. Våldet är därmed inte endast mellan indigenes/settlers, utan till stor del även mellan settlers/settlers. Konflikten som sedan tidigare handlade om äganderätt/etnisk härkomst/politik har därmed fått allt fler religiösa förtecken. Det faktum att så många dödats som inte är direkt inblandade i dispyten om politiskt inflytande har gjort att konflikten i Plateau allt mer börjar te sig som en religiös/politisk konflikt. En gemensam nämnare för upplopp i Nigeria är polisens oförmåga att agera förebyggande, något som i kombination med det svaga rättstatsystemet gjort att väldigt få av de som deltar i, eller planerar, våldet arresteras. Av de få som arresteras är de ännu färre som åtalas, delvis pga. att polisen ofta arresterar

6 6(11) folk på måfå i efterhand. Pga. denna straffrihet tillämpas ofta omedelbar rättvisa, dvs. att allmänheten omedelbart straffar den misstänkte förövaren genom att t ex döda densamma, som i kombination med öga för öga - logiken lett till att våldsamheter ibland eskalerar lavinartat Faktumet att krisen i Plateau har fått pågå så länge har gjort att osäkerhet genomsyrar hela delstaten. Eftersom konflikten främst har varit mellan kristna och muslimska jasawas har de tidigare etniskt och religiöst blandade samhällena delats upp längs religiösa linjer, där det innebär livsfara att besöka fel område. Taxichaufförer vägrar normalt att köra in i ett område som domineras av andra sidan. I samtal med företrädare för både kristna och muslimer i Jos framkom det tydligt att konflikten fortfarande låg och pyrde under ytan. Det kommer inte att krävas mycket för att våldet återigen ska eskalera. Från att tidigare ha utlösts av politiska händelser har det nu blivit allt vanligare att ett vardagligt bråk kan leda till mer omfattande våldsamheter. Även om politiker visat sig ovilliga att ta tag i problematiken i Plateau har ett par lokala initiativ visat sig vara framgångsrika, åtminstone på micronivå. Ambassaden besökte byn Congo/Russia i Jos, en by som tidigare varit strikt uppdelad efter religionstillhörighet men där båda sidor nu kunde mötas och samtala för att långsamt bygga upp ett förtroende och förhindra massakrer när oroligheter uppstod. Byn hade tidigare drabbats hårt vid upplopp, men vid senaste upploppet hade man helt förskonats våld. Det verkade dock vara en bra bit kvar innan kristna skulle våga bosätta sig på den muslimska sidan och vice versa. Projektet drevs av ett par irländska nunnor, som nu även skulle försöka nå andra uppdelade byar. Delstatspolitik som eldar på konflikten Sedan 2007 har Jonah Jang, en före detta flygvapenkommendant från den etniska gruppen berom, innehaft guvernörsposten i Plateau å PDP:s vägnar. Hans administration har anklagats för att driva en pro-berom och antimuslimsk politik, vilket tros ha varit en viktig anledning till att våldet åter blossade upp under 2008 och Politiska beslutsfattare i delstaten, inklusive Jang, utnyttjar inte sällan underliggande etniska/religiösa dispyter och det allmänt utbedda missnöjet bland befolkningen för egna politiska motiv. Jang har t ex populistiskt uttalat att Plateaus settlers borde ta till sig den tradition, kultur och religion som indigenes praktiserar. Ett annat aktuellt exempel på hur politiker ibland eldar på etniska/religiösa konflikter för egna

7 7(11) politiska intressen är upploppen i Kaduna efter presidentvalet i april i år. Våldsamheterna tros ha möjliggjorts av den stående armén av arbetslösa, fattiga och missnöjda ungdomar i regionen som lät sig övertalas att valet var riggat till Jonathans fördel. Kyrkor brändes ner och anhängare till regeringspartiet Peoples Democratic Party (PDP), främst kristna, drabbades särskilt hårt. Sammanlagt dödades över 800 människor. Politiker har ofta möjlighet att ta avstånd från, och därmed stävja, våldet, men väljer ibland att i tystnad stödja det. En av ambassadens källor i presidentkandidat Buharis högkvarter berättade t ex att Buhari väntade med att fördöma våldet i fyra dygn för att se hur revolutionen utvecklades. En representant för hausa/fulani i norra Jos anser att Jang-administrationen aktivt motarbetar jasawas och därför är ansvariga för upptrappningen av konflikten. Samtidigt anser Christian Association of Nigeria (CAN) att Jang inte är tillräckligt bestämd eftersom han fortfarande inte officiellt fastslagit Jos Norths ursprungsbefolkning (ett beslut som skulle resultera i omfattande förödelse- oavsett vilken folkgrupp som skulle utses), betalt ut kompensation till de drabbade eller genomfört några av de övriga rekommendationer som de olika panelerna föreslagit (se nedan). Inför guvernörsvalet som gick av stapeln den 26 april i år eggade de två dominerande partierna i Plateau; Peoples Democratic Party (PDP) och Labour Party (LP); jasawas och indigenes mot varandra. PDP hävdade att om LP:s guvernörskandidat Pauline Tallen vann valet skulle hon ge Jos till de muslimska jasawas, något hon själv förnekade. Jangs öppet kristna kampanjslogan inför valet, REDEMPTION 2011, bidrog till att öka spänningarna. Jang vann dock guvernörsvalet relativt enkelt. Religionens betydelse Nigerias konstitution förbjuder all sorts diskrimination baserad på kön, religion eller födelseort. Delstater och lokala regeringar förbjuds dessutom att deklarera en officiell religion. Trots detta blev Nigeria medlem i Organisation of Islamic Conference (OIC) 1986 och sedan 1999 har 12 av Nigerias 36 delstater infört Sharialagstiftning inom straffrätten. Många hävdar att detta är ett direkt brott mot landets konstitution. Sharialagarna omfattar inte kristna, men många kristna misstänker att den islamiska lagstiftningen är ett första steg mot att etablera islam som statsreligion. Över åttiofem procent av nigerianerna uppger att religionen är viktigare för deras identitet än nationalitet eller etnicitet. Konflikter i Nigeria fokuserade

8 8(11) för tjugo år sedan främst på etnicitet, men har på senare tid, i de fall etniska konflikter överlappas av religion, förstärkts av religiösa skillnader som blivit ett sätt att mobilisera anhängare i kampen om ekonomiska resurser och politiskt inflytande. Konfliktens religiösa förtecken har resulterat i att en sammandrabbning i de muslimskt dominerade norra delarna av landet numera ibland följs av hämndattack i de kristet dominerade södra delarna. När hundratals kristna dödades efter presidentvalet i april i år hemlighöll därför regeringen antalet döda för att undvika hämndattacker i södern. I Plateau används dessutom ofta moskéer och kyrkor som mobiliseringspunkt för jasawas respektive indigenes, något som stärkt våldets religiösa prägel. Enligt Dr. Olonia, professor vid University of Jos, kan man se att konflikten mer och mer kretsar kring religion. Dr. Olonia hävdar att hon med ett ögonkast i klassrummet vet om något kommer att hända under dagen. Saknas de kristna eleverna kommer muslimerna att attackeras och vice versa. Detta indikerar att stor del av våldsamheterna är relativt välplanerade. Dr. Olonia hävdar vidare inhyrda fotsoldater som bor utanför Jos utnyttjas att i de flesta våldsutbrotten. När lokalinvånarna ser fler motorcyklister utan lokalkännedom börjar många därför förbereda sig på det värsta. Kommissioner Sedan 1994 har sju statliga kommissioner tillsatts för att finna en lösning på krisen i Plateau. Den senaste tillsattes av Goodluck Jonathan med den före detta guvernören Solomon Lar vid rodret. Kommissionens rapport kom ut i maj förra året, men ännu har inga av dess, eller övriga kommissioners, förslag implementerats. Alla rapporter har kommit fram till i stort sätt samma slutsatser: Berom, anaguta och afizere utgör Jos ursprungsbefolkning. Jasawas är medborgare, men inte ursprungsbefolkning, men får för den skull inte diskrimineras. Några av de främsta anledningarna till krisen tros enligt de fyra kommissionerna ha varit: Konflikten över vilka som utgör ursprungsbefolkning Försök till islamisering i regionen Användning av högtalare på kyrkor och moskéer som hetsat kristna och muslimer mot varandra Fulanis intrång på jordbruksmark Diskriminering av muslimer Hög arbetslöshet bland delstatens ungdomar

9 9(11) Brist på implementering av föreslagna lösningar Kommissionerna har försökt ta hänsyn till de olika aspekterna i konfliktens komplexa ursprung och utifrån dessa försökt komma fram till relevanta lösningar: Säkerheten måste förbättras; en av anledningarna till att konflikten kunnat fortgå i delstaten är de svaga säkerhetsorganen som saknat utbildning och utrustning för att bemöta våldsamheterna. Våldsutövare måste identifieras så att polisen kan utreda fallen och straffar förövarna. Plateaus delstatsregering bör betala ut kompensation till brottsoffer för att på så sätt lindra lidandet och dämpa hämndbegäret. Inter-religiösa dialoger bör organiseras. Högtalare på kyrkor och moskéer måste förbjudas. Ännu har inga handlingsplaner slagits fast, vilket har ökat rädslan för återkommande våldsamheter och minskat befolkningens tilltro till regeringens kapacitet att lösa konflikten. Delstatsregeringen har ännu inte officiellt klargjort vilka som är indigenes respektive settlers, delvis av rädsla för att förlora potentiella väljare, delvis av rädsla för det våld ett sådant beslut skulle medföra. Ett klargörande skulle dock inte innebära ett slut på konflikten i Jos, eller i andra delar av landet, och så länge som det politiska systemet i landet fortsätter att exkludera människor baserat på etnicitet kommer konflikterna att fortleva. Den tillfälliga lösningen i Kaduna State Det finns flera likheterna mellan Kaduna och Plateau. Precis som upploppen i Plateau har upploppen i Kaduna främst handlat om konflikten mellan etniska grupper och dessas strävan efter politiskt inflytande. Situationen har också haft religiösa förtecken, men till skillnad från i Plateau är det muslimer som dominerar Kaduna och innehar den politiska makten. Kaduna lyckades i början av 2000-talet hitta en relativt välfungerande lösning på sina problem. Många minns säkert de kravaller mellan muslimer och kristna som uppstod i Kaduna år 2002 i spåren av Miss World- tävlingen (som fick flyttas från Nigeria). Den kanske viktigaste aktören i framtagandet av fredsfördraget som skrevs under 2002 av 11 kristna och 11 muslimska ledare, samt delstatsguvernören, är Interfaith Mediation Centre (IMC). Trots att Nigeria efter muhammedteckningarna 2006 kokade av religiösa motsättningar

10 10(11) så behölls lugnet i Kaduna, vilket tas som ett bevis på att fredsfördraget fungerat. IMC:s båda grundare, pastor James Movel Wuye och imam Muhammad Nurayn Ashafa kommer båda ursprungligen från militanta organisationer från den kristna respektive muslimska sidan. De har via IMC använt religionen som ett verktyg till försoning och betonat vikten av tolerans och samförstånd. IMC arbetar även långsiktigt för att minska arbetslösheten bland ungdomar i delstaten för att därigenom minska andelen sysslolösa ungdomar som lätt kan hetsas att tillgripa våld. Fortfarande kvarstår dock segregeringen mellan kristna och muslimer. De möts sällan i vardagen och litar inte på varandra. Situationen är dock inte lika spänd som i Jos, varför det kommer att krävas mer än ett vardagligt bråk för att utlösa omfattande våldsamheter. Traditionella ledare skapar för många en känsla av tillhörighet och hjälper till att gjuta olja på vågorna genom att fungera som en första klagoinstans med guvernörens öra som även kan medla när våldsamma situationer uppstår. Som en del av lösningen i Kaduna fick de kristna Gbagyi en egen traditionell ledare. På frågan om en liknande lösning skulle kunna fungera i Jos fick jag dock till svar att det inte var möjligt eftersom jasawas som settlers inte hade rätt till en traditionell ledare. Att de själva tidigare definierats som settlers och förvägrats den rätten reflekterade de inte över. Ambassadens kommentarer Om den nigerianska staten lyckades tillhandahålla tjänster och service i en större utsträckning, istället för att som nu vara på reträtt i många avseenden, skulle förmodligen relationen mellan religion och politik kunna omdefinieras i Plateau. Knapphetskonflikter om resurser mellan muslimska settlers och kristna indigenes skulle inte bli lika påtagliga. Den federala regeringen och guvernören borde därför fokusera sina insatser på att förbättra vardagen för en befolkning som till överväldigande del lever i armod. Politikernas fokus bör också flyttas från punktvisa brandutryckningar till långsiktiga och strategiska satsningar. De statliga kommissionernas rekommendationer bör i så hög utsträckning som möjligt implementeras. Exempelvis bör Plateaus delstatsregering omgående satsa resurser på att identifiera förövare vid upplopp så att polisen kan utreda fallen och straffar gärningsmännen. Delstatsregeringen skulle med fördel också kunna börja betala ut kompensation till brottsoffer för att på så sätt lindra lidandet och dämpa hämndbegäret. Institutionaliserade religionsdialoger har i viss utsträckning fungerat i Kaduna och inom ett par

11 11(11) uppdelade byar i Plateau. Eventuellt skulle dessa kunna ingå som en del av processen mot att sakta bygga upp förtroendet mellan muslimer och kristna i Plateau. Nationellt bör man slutligen diskutera om de etniska indigene-rättigheter, som existerar i den nationella lagstiftningen, verkligen borde omfatta även politisk kontroll, eftersom detta sker på bekostnad av andra viktiga rättigheter som garanteras av konstitutionen, exempelvis majoritetens rätt att fritt välja ledare, oavsett om denne är indigene eller ej. LUNDGREN