Dramatisering kristendomen

Transkript

1 Dramatisering kristendomen Ni ska, i indelade grupper, dramatisera olika viktiga händelser under kristendomens utveckling. Er uppgift består av att sätta upp en dramatisering i två till flera akter där ni berättar om en viktig händelse för kristendomen. Under första timmen ska ni hinna att: Läsa igenom er händelse. Fundera över varför den var en viktig händelse för kristendomen? Eventuellt hitta mer fakta om händelsen Ni ska sedan utse roller som olika personer ska ha, samt skriva repliker. (Tänk på det kan vara bra att ha en berättare som talar om vad det är som händer, vilken plats man befinner sig på samt när så att de som lyssnar förstår). Låta någon i gruppen presentera er slutsats om varför händelsen var viktig för kristendomen. Under andra timmen ska vi: Njuta av fantastiska dramatiseringar och applådera strålande skådespelarinsatser.

2 Område 1, Paulus drar upp riktlinjer för kristendomen. Sid 68 i boken. Paulus var inte en av Jesus ursprungliga lärjungar. Faktum är att han var tvärtemot en stark motståndare till kristendomen. Under denna tid hette han Saul och var en av de skriftlärda judiska fariséerna. Saul var bland annat med och stenade en kristen man till döds. Under en resa till Damaskus träffade dock Saul på Jesus ande som frågade honom varför han förföljde honom. Saul blev vettskrämd och tillfälligt blind, han valde nu också att helt byta riktning. Han blev kristen, lät döpa sig och bytte namn till Paulus. Han blev nu en av dem som arbetade hårdast med att sprida kristendomen. Han skrev mängder med brev till olika församlingar om hur de skulle agera i olika sammanhang (t.ex. om kvinnor i församlingen). Under den här tiden diskuterade man om kristendomen skulle vara en del av judendomen eller om alla skulle kunna bli kristna. Paulus var bestämd i den här frågan, alla skulle kunna bli kristna. Du behövde inte vara född av en judisk mamma utan det räckte att du trodde på Jesus. Paulus valde också att driva igenom en annan fråga som diskuterades, skulle man hålla på de judiska lagarna som att inte äta griskött eller arbeta på sabbaten? Nä det ska man inte menade Paulus. Tro är det som betyder något och inte om man följer en massa olika regler. Detta lyckades han även övertyga de flesta andra om vilket innebar att kristendomen blev dels en religion för alla folkslag men också en som inte har så mycket regler om vad man ska ha på sig eller får lov att äta.

3 Område 2, konciliet i Nicaea. Sid 69 i boken. Under den tidiga kristendomens utveckling försökte man komma fram till en gemensam slutsats om vad och hur man skulle tro. För att utreda vissa sådana saker samlades man på olika koncilier och diskuterade och debatterade för att komma fram till svar på olika frågor. Ett av de viktigaste koncilierna var det som hölls i Nicaea år 325. På detta konciliet debatterade man om Jesus verkligen var guds son och hur man skulle tro på treenigheten (alltså fadern, sonen och den heliga anden). Man samlade 250 olika biskopar från hela romarriket. Resultatet blev att man kom fram till att alla delar av treenigheten var lika viktiga och att det var gud som visade sig på tre olika sätt. Jesus var alltså gud, inte människa, inte halvgud utan gud fast på jorden. Man kom fram till att Fadern var gud i himlen (skaparen), Jesus var gud som människa (den som sonat människans synder) och den heliga anden var den gudomliga kraften som fanns i världen. Man kom också fram till att de som inte höll med om det som bestämdes på koncilierna var kättare och skulle straffas. Under senare år växte det fram en rörelse som hette inkvisitionen vars jobb det var att hitta dessa kättare och straffa dem samt se till att de slutade sprida sina felaktiga budskap. För att straffa kättare hittade man på mycket trevliga metoder, en av dessa var att med hjälp av spetsiga gafflar se till att offret för tortyren inte kunde somna utan hölls vaken i flera dygn. Efter det var de benägna att erkänna i stort sett vad som helst.

4 Område 3, den stora schismen. Sid i boken Under tiden efter koncilierna och framåt medeltiden blev splittringen mellan den katolska delen av kyrkan med centrum i Rom och den ortodoxa delen av kyrkan med centrum i Konstantinopel akut. Påven var ledare för den katolska delen och patriarken för den ortodoxa delen. Från början hade påven haft titeln patriark av Rom och då fanns det fyra andra patriarker. Under tiden kring talet hade påven allt mer fått rollen som ledare inom kyrkan och ville vara den som hade ansvaret. Detta uppskattades inte av patriarken i Konstantinopel som såg till att utses som ledare för den östra kristendomen. Andra saker man bråkade om var om man skulle använda syrat eller osyrat bröd när man gav nattvarden samt om den heliga anden utgår från fadern och sonen (katolsk tolkning) eller om den heliga anden och sonen båda utgår från fadern (ortodox tolkning) Bråket eskalerade ordentligt när påven sände en av sina kardinaler, vid namn Humbertus, för att ge patriarken en bannlysningsbulla, alltså ett dokument som bannlyser patriarken. Detta görs till råga på allt i Hagia Sofia, den största kyrkan i östra delen av kristendomen. Patriarken blir givetvis mycket upprörd över detta och svarar med att bannlysa påven. Efter denna händelse är kristendomen slutgiltigt delad i två. Denna schism som egentligen är ett bråk om vem som ska bestämma över kyrkan blir upphov till att kristendomen delas i två delar. Detta trots att de faktiskt, teologiskt sett är mycket lika.

5 Område 4, Martin Luther surnar till. Sid 75 i boken. Martin Luther är en man som fått stort inflytande på historian. Han studerade till en början till jurist men efter ett kraftigt åskväder, där han lovade att bli munk om han överlevde tog han fasta på det löftet. Luther levde som munk under flera år men det fanns flera saker som han tyckte var fel med kyrkan. En av dessa var handeln med avlatsbrev som gjordes för att (bl.a.) tjäna pengar till att bygga Peterskyrkan i Rom. En annan sak som Luther upprördes över var att prästerna inte levde på ett kristet och enkelt vis, utan i lyx (vissa präster inte alla). Till en början var Luther inte ute efter att splittra kyrkan utan egentligen bara förändra/ reformera den. Luther ansåg också att det inte behövdes en påve. Ingenstans i bibeln står det något om en sådan person, varför ska då en människa bestämma så mycket inom kristendomen? Påven däremot var inte alls så glad i Luthers tankar eller kritik. Han gav Luther valet att antingen ta tillbaka allt han sagt eller bli bannlyst, utesluten ur kyrkan. Det hela slutade med en disputation, vilket är en offentlig diskussion, där Luther försvarade sina ställningstagande mot påven och den katolska kyrkan. När påven fick höra detta blev han vansinnig och bannlyste Luther, Luther å sin sida brände upp bannlysningen och klarade sig undan genom att han fick skydd av rika furstar som höll med honom i kritiken mot kyrkan.

6 Område 5, Gustav Vasa gör Sverige kristet. Nämns inte i boken =( Under tiden som Luther förde sin kamp mot påven och den katolska kyrkan förde en man vid namn Gustav Vasa en helt annan kamp i Sverige. Gustav Vasas pappa blev avrättad i Stockholms blodbad som anordnades av den danska kungen Kristian II. Gustav ledde sedan ett uppror mot den danska kungen och avskaffade Kalmarunionen. Upproret hade emellertid kostat mycket pengar och detta gjorde att Gustav var skyldig folk pengar lite överallt. Sverige var inte ett speciellt rikt land och Gustav hade redan höjt skatterna ganska kraftigt. Kyrkan däremot var rik, men den var det ju påven som bestämde över och kyrkans pengar kunde inte kungen röra, eller? Ja nu var det ju för Gustavs del så trevligt att det fanns en tysk före detta munk som menade att påven inte alls borde styra kyrkan. Kyrkan skulle vara en del av landet och det innebar ju att kungen fick bestämma över den på samma sätt som han bestämde över landet i övrigt. Detta var något som passade Gustav Vasa som hand i handske. Argumenten han behövde kunde han låna av Luther, kyrkan var inte påvens egendom. Nej den var en del av folket, alltså var kyrkans egendomar (pengar) folkets egendomar och vem bestämde över folket? Jo det gjorde kungen (å vem var kungen, jo Gustav själv). Efter detta var kyrkans präster och biskopar direkt anställda av kungen och detta innebar att han kunde påverka vad de skulle säga om honom. Gissa om de svenska kungarna passade på att utnyttja detta faktum, kyrkan blev kungarnas viktigaste propaganda spridare under hundratals år framöver. Prästen fick berätta att kungen fått sin makt av gud och att detta låg helt i linje med hur gud ville ha det. Satte man sig upp mot denna ordning satte man sig upp mot gud!