Svensk design europeisk marknad

Transkript

1 YTTRANDE Dnr För kännedom Sr Tomas Östros Sr Leif Pagrotsky Ss L-O Lindgren Chefen, UD-EIM G Grén, UD-EIM M Ramstedt, EU-representationen Utrikesdepartementet Utbildnings- och kulturdepartementet Näringsdepartementet Svensk design europeisk marknad Svensk design, både designen själv som tjänst och designade varor, ska kunna säljas fritt i Europa på den inre marknaden. Det är bra, men det förekommer hinder som försvårar i praktiken. Handelshindren på tjänstesidan är inte nödvändigtvis specifika för designföretag utan gäller tjänsteföretag i stort. De främsta orsakerna är ett otillräckligt administrativt samarbete mellan EUländerna och att EG-rätten inte följs upp i medlemsstaterna. Det föreslagna tjänstedirektivet löser de handelshinder vi identifierat i denna utredning och är därför av stor betydelse för designtjänster. En stor fördel med tjänstedirektivet är tanken på ett one-stop-shop -förfarande för administrativt samarbete. Tjänstedirektivet bör kompletteras med ett europeiskt remissförfarande för nationella regleringar på tjänsteområdet. Kommerskollegium anser att Sverige bör fortsätta vara positivt inställt till tjänstedirektivet och att Sverige bör förespråka ett europeiskt remissförfarande för nationella regleringar på tjänsteområdet. 1. Utredningsuppdraget Design är viktigt i samhället, inte bara för att det berikar våra liv utan också för att det är en tillväxtbransch inom tjänstesektorn. Sverige är framstående på design. Området tillhör därför Sveriges offensiva inremarknadsintressen. För att designen ska kunna utvecklas fullt ut som tjänst är det viktigt med ett juridiskt och politiskt ramverk som underlättar. Kommerskollegium har av regeringskansliet fått i uppdrag att medverka i Designåret Designåret markerar designens stora betydelse och po-

2 2(8) tential för samhällsutvecklingen i ett internationellt perspektiv. I uppdraget ingår att ta fram ett antal exempel på hur förbättrade EU-regler skulle kunna användas för att hävda offensiva svenska designintressen på den inre marknaden. Som en första del i detta utredningsuppdrag ingår att kartlägga vilka problem som svenska designföretag för närvarande möter på den inre marknaden. Design är i handelspolitiska termer en tjänst och omfattas av EU-regler 1 om fri rörlighet för tjänster och fri etablering. Svensk design marknadsförs också ofta i form av designade varor. I dessa fall gäller EU-regler om fri rörlighet för varor. Denna utredning fokuserar på EU-reglerna om fri rörlighet för tjänster. Hur dessa är utformade är av betydelse för hur framgångsrika svenska designföretag kan bli i sin tjänsteexport. 2. Exempel på handelshinder Kommerskollegium har genom SOLVIT-funktionen 2 och genom branschkontakter tagit fram ett antal exempel på handelshinder som drabbat svenska designföretag. Dessa redovisas nedan. Listan är inte uttömmande; det finns i realiteten fler liknande hinder. 2.1 Restriktiva krav på juridisk form Fransk bolagsrätt innehåller särskilda begränsningar när det gäller bolag som bedriver arkitektverksamhet. Fransk rätt innehåller 10 olika möjliga bolagsformer som skall användas om en arkitekt vill bedriva sin verksamhet i bolagsform, men alla former innehåller olika begränsningar. Vid sidan om problemen att välja rätt bolagsform gäller enligt fransk rätt dessutom att arkitektbyråer endast får ägas av fysiska personer. Det är alltså omöjligt för en juridisk person att äga en arkitektbyrå. Andra begränsningar kan vara antalet delägare, eller att ingen enskild bolagsman får äga mer än 50 % av bolaget. Dessa franska regler hindrar svenska arkitektbyråer från att bygga ut sin verksamhet genom att stå som samägare av franska dotterbolag. 2.2 Behovsprövning I åtminstone sju av de nuvarande medlemsstaterna tvingas ett stort svenskt exportföretag i heminredningsbranschen genomgå ett så kallat economic needs test som en förutsättning för att kunna etablera sig. Testet går ut på att företaget måste bevisa att man tillför något till det 1 Formellt egentligen EG-regler (första pelaren) men för enkelhets skull talar vi här om EU-regler 2 Kommerskollegium är Sveriges officiella s.k. SOLVIT-center. SOLVIT är ett elektroniskt nätverk mellan de 28 länderna inom EU/EES (i Europeiska kommissionens regi) som har till uppgift att informellt försöka lösa konkreta problem som uppstår på EU:s inre marknad. I varje medlemsland finns ett SOLVIT-center som tar emot anmälningar om hinder mot den fria rörligheten.

3 3(8) geografiska område där man vill etablera sig och att konsumenterna i området inte redan har tillgång till ett likvärdigt utbud inom en rimlig radie. Om företaget misslyckas med att bevisa sitt förädlingsvärde i regionen beviljas inget tillstånd för etablering. För att klara detta test tvingas företaget varje gång mobilisera betydande resurser för genomförande av marknadsundersökningar, inhyrning av externa konsulter och inte minst lobbying. Detta innebar att företaget under år 2003 hade extra utgifter på totalt ca 6 miljoner euro i sju av EU:s nuvarande medlemsstater. 2.3 Inskränkningar i rätten att marknadsföra tjänsterna Fransk lagstiftning innehåller starka begränsningar i rätten för en arkitektbyrå att marknadsföra sina tjänster. I den mån arkitektreklam tillåts är det bara tillåtet att utifrån utförda projekt marknadsföra sina tjänster, men generell reklam för arkitektbyråns räkning är överhuvudtaget inte tillåten. Detta har allvarligt begränsat svenska arkitektbyråers möjligheter att få tillgång till den franska marknaden. Uppdragen reserveras på grund av marknadsföringsförbudet i princip för de arkitektbyråer som redan har en stark ställning på den franska marknaden. 2.4 Oberättigade myndighetskrav inom arbetsrätten Ett svenskt företag i pre-fab-branschen som vill bygga monteringsfärdiga hus i Tyskland. Den tyska Arbeitsnehmer-Entsendegesetz [arbetstagar-utstationeringslagen] innebär att regionala tyska myndigheter försvårar tjänsternas utförande genom att kräva att företaget bevisar att samtliga byggnadsarbetare verkligen är anställda av företaget och fordrar en rad olika bevis för att tillåta fortsatt tjänsteutövning. Detta har fått till följd att en annars lönande affärsverksamhet nu i praktiken blivit omöjlig att bedriva. I stället har flertalet svenska företag inom denna bransch tvingats avstå från den tyska marknaden. De omfattande kraven innebar i praktiken att etablering var nödvändig. De tyska reglerna innebar att företagets resurser togs i anspråk i en utsträckning som motsvarade nära 30 % (åtskilliga miljoner svenska kronor, enligt företaget) av omkostnaderna för utförandet av tjänsterna. 2.5 Rätten att söka bygglov förbehålls franska arkitekter Fransk rätt reserverar rätt att söka bygglov till arkitekter registrerade i Frankrike. Denna begränsning gör det betydligt svårare för svenska arkitektbyråer att bedriva projekt under samma fria former som i Sverige. I Sverige finns inga sådana begränsningar, eftersom det här är fritt fram för envar att ansöka om bygglov på en fastighet. Detta gör det exempelvis lätt att i Sverige arbeta i projektform där beställaren eller byggherren ansöker om bygglov, medan arkitekten ansvarar för andra delar.

4 4(8) 2.6 Rätten att bedriva sidoverksamhet Såvitt vi känner till upplever inte de svenska arkitektbyråerna att de i Sverige har några egentliga begränsningar på grund av yrkesetiska regler när det gäller rätten att vid sidan av arbete med design och liknande även delta i förstudier till planerade byggprojekt, inköp av byggmaterial m.m. Enligt fransk lagstiftning får i Frankrike verksamma arkitekter inte utöva sådana sidoverksamheter utan får i huvudsak endast vara aktiva i den delen av ett byggprojekt som avser byggnadens design. Detta följer av de franska yrkesetiska reglerna. 2.7 Behovet av one-stop-shop Ett strukturellt problem för ett stort svenskt heminredningsföretag har länge varit de omfattande och komplicerade administrativa förfaranden som krävs för att erhålla olika tillstånd för att kunna starta verksamhet inom EU:s medlemsländer. I dagsläget finns stora brister i det administrativa samarbetet mellan medlemsländerna. Detta har fått svåra handelshindrande konsekvenser för företaget eftersom man har tvingats att anställa betydligt mer administrativ personal i varje medlemsland. 2.8 Slutsatser Sverige har en lång tradition av näringsfrihet. Vi har inte kvar så många rester av skråväsendet som i många kontinentaleuropeiska länder. Såvitt vi känner till förekommer därför de handelshinder som beskrivs ovan inte i Sverige. Utländska företag kan därför enkelt verka i Sverige, medan handelshinder drabbar svenska designföretag i andra EU-länder. Det underlag som vi haft tillgång till är dock otillräckligt för att dra några allmänna slutsatser om de problem som svenska designföretag upplever på den inre marknaden. De handelshinder som återges ovan är inte specifika för designföretag utan gäller även för alla typer av tjänsteföretag. 3 Vad gäller designföretag är det inte möjligt för oss att uppskatta omfattningen/kostnaden av dessa handelshinder. 3. Vad kan Sverige göra? Utan att vi gjort någon fullständig juridisk analys är det vår bedömning att de handelshinder som beskrivs ovan strider mot befintliga EU-regler om fri rörlighet för tjänster och fri etablering. Tyvärr räcker det inte för svenska designföretag att ha rätten på sin sida för att kunna tillhandahålla sina tjänster eller etablera sig i andra EU-länder. Ofta krävs det stora re- 3 Se Europeiska kommissionens förslag till tjänstedirektiv vilket uppmärksammar allvarliga handelshinder som drabbar tjänsteföretag. Se även Kommerskollegiums utredning Svenska tjänsteföretagares intresse av en väl fungerande inre marknad (Dnr , ).

5 5(8) surser (i tid och pengar) för dessa företag att hävda sina EG-rättigheter vilket har en avskräckande effekt. Som kollegiet tidigare noterat är de två viktigaste bristerna för en fungerande inre marknad ett ineffektivt administrativt samarbete och att EGrätten inte följs upp i medlemsstaterna. 4 Det finns flera lösningar till dessa problem. Vid en tidigare utredning som gjordes av Kommerskollegium uppmärksammade branschorganisation Svensk Teknik och Design (ALMEGA) att medlemsföretag upplevde att det fanns handelshinder i Europa men att designföretagen hade lärt sig att ta sig runt problemen, så de upplevde det inte som något problem. 5 Utöver denna typ av ad-hoc-lösningar kan designföretagen vända sig till SOLVIT-nätverket. Nätverkets uppgift är att informellt försöka lösa konkreta problem som uppstår på EU:s inre marknad. Nätverket är nytt (2002) men beskrivs redan av kommissionen som framgångsrikt. 6 Vår erfarenhet av SOLVIT är dock att det endast kan lösa problem med handelshinder från fall till fall. Vi anser därför att en mer strukturell lösning skulle behövas för att säkerställa att medlemsstaterna tillämpar EG-rätten på designtjänsterområdet på ett korrekt sätt. Enligt Kommerskollegium finns det två möjliga strukturella lösningar: ett europeiskt tjänstedirektiv och ett europeiskt remissförfarande för nationella regleringar på tjänsteområdet. 3.1 Förslag till lösning (1): tjänstedirektivet Ett europeiskt tjänstedirektiv, såsom det föreslås av Europeiska kommissionen, 7 skulle lösa många av de problem som designföretag upplever. Kommerskollegium ställer sig bakom kommissionens förslag till ett tjänstedirektiv. Vi har i tidigare yttrande beskrivit omfattningen av tjänstedirektivförslaget. 8 Här vill vi visa hur tjänstedirektivet skulle lösa de konkreta problem som tas upp ovan i avsnitt 2: 4 Se Kommerskollegiums utredning Svenska tjänsteföretagares intresse av en väl fungerande inre marknad (Dnr , ). 5 Ett av problemen i t.ex. Tyskland är att endast en arkitekt i den tyska arkitektkammaren kan godkänna och signera ritningar. Sättet man löser detta på är att man har ett avtal med en tysk arkitekt som är medlem i den tyska arkitektkammaren. Den tyska arkitekten godkänner ritningen för det svenska företaget. Se bilaga 2 till Kommerskollegiums utredning Svenska tjänsteföretagares intresse av en väl fungerande inre marknad (Dnr , ). 6 Se kommissionens 2004 SOLVIT-rapport (SEC(2005) 543, ). 7 Ordförandeskapets konsoliderade text som utarbetats på grundval av kommissionens förslag (5161/05, Bryssel den 10 januari 2005), 8 Se bl.a. Kommerskollegiums yttranden Synpunkter med anledning av förslaget till ramdirektiv för tjänster (Dnr , ), Ursprungslandsprincipen

6 6(8) Restriktiva krav på juridisk form: Om tjänstedirektivet hade funnits hade Frankrike troligen tvingats avskaffa, modifiera eller åtminstone motivera varför man vill behålla kraven på att arkitektverksamhet endast får bedrivas i viss bolagsform och att ett sådant bolag endast får ägas av fysiska personer och inte av en juridisk person (ett bolag). Behovsprövning: Detaljhandel utgör en tjänst och skulle såvitt vi bedömer omfattas av tjänstedirektivet. Artikel 14 i direktivförslaget innehåller en svart lista över nationella regler som ovillkorligen måste avlägsnas på grund av deras negativa inverkan på den fria rörligheten av tjänster. Till dessa svartlistade krav hör s.k. economic needs tests av de slag som beskrivits ovan. Förbudet mot sådana krav framgår av artikel 14 p.5 i direktivförslaget. Inskränkningar i rätten att marknadsföra tjänsterna: Hade tjänstedirektivet varit i kraft hade artikel 16 (ursprungslandsprincipen) kunnat åberopas för att hävda rätten för svenska arkitektbyråer att marknadsföra sina arkitekttjänster på den franska marknaden. Oberättigade arbetsrättsliga krav: Om tjänstedirektivet hade varit i kraft hade pre-fab -företaget kunnat dra nytta av ursprungslandsprincipen. Enligt artikel 16 p.1 i förslaget anges att nationella regler förbjuds om de innebär ett krav på att tjänsteutövaren måste etablera sig i värdlandet. Rätten att söka bygglov förbehålls franska arkitekter: Hade tjänstedirektivet varit i kraft skulle den svenska arkitektbyrån kunnat åberopa artikel 9 i tjänstedirektivet för att hävda att Frankrike måste avskaffa det diskriminerande kravet på att endast i Frankrike registrerade arkitekter får söka bygglov. Härutöver skulle Frankrike ha varit tvunget att inför kommissionen motivera att själva tillståndssystemet är förenligt med EG-rätten, i synnerhet kravet på att endast arkitekter har rätt att söka bygglov. Rätten att bedriva sidoverksamhet: Hade tjänstedirektivet varit i kraft hade den svenska arkitektbyrån kunnat åberopa artikel 30 som hindrar medlemsstaterna att uppställa förbud mot att begränsa tjänsteföretagens verksamhet till att endast avse viss angiven verksamhet eller regler som inskränker möjligheten att utöva flera verksamheter samtidigt. Direktivförslaget innehåller visserligen en möjlighet att motivera dessa krav med att de är nödvändiga för att tillgodose de yrkesetiska skyddsintressen som kan stå på spel i ett visst fall. Bevisbördan ligger enligt artikel 30 dock på medoch svenska skyddsintressen (Dnr , ) och Ursprungslandsprincipen den enda vägen? (Dnr , ).

7 7(8) lemsstaten Frankrike att inför kommissionen motivera och försvara sådana begränsningar. Behovet av one-stop-shop : Genom tjänstedirektivet hade det svenska heminredningsföretaget kunnat dra nytta av det system för förstärkt och centraliserat administrativt samarbete som regleras av artikel 6 i förslaget och som ålägger medlemsstaterna att inrätta kontaktpunkter för administrativt samarbete. Tjänstedirektivet innebär att medlemsländerna tvingas ta ansvar för det administrativa informationsutbytet och inte, som nu, i stället övervältra denna börda på företagen. 3.2 Förslag till lösning (2): ett europeiskt remissförfarande Kommerskollegium har i ett tidigare yttrande framhållit behovet av ett europeiskt remissförfarande för nationella regleringar på tjänsteområdet. 9 Liknande remissförfarande finns redan inom varuområdet. 10 Enligt detta förfarande skall alla förslag på tekniska föreskrifter i fråga om produkter anmälas till kommissionen. Anmälan åsätts en frysningsperiod på tre månader under vilken medlemsstaten måste avstå från att anta förslaget. Under denna period kan kommissionen och övriga medlemsstater avge reaktioner (synpunkter eller s.k. detaljerat utlåtande ) på anmälan. Syftet med detta förfarande är att säkerställa öppenhet och tillsyn beträffande dessa föreskrifter. Anmälan och utvärderingen bidrar till att minska risken för omotiverade hinder mellan medlemsstaterna. Vi anser att en enhetlig anmälningsprocedur för varu- och tjänsteområden bör eftersträvas. Ett utvidgat remissförfarande hade begränsat möjligheterna för medlemsstaterna att införa flera av de handelshindrande regleringar på designtjänsteområdet som beskrivs i avsnitt 2 ovan. 9 Se Kommerskollegiums yttrande Ett nytt europeiskt remissförfarande för nationella regleringar på tjänsteområdet (Dnr , ). 10 Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204//37, ).

8 8(8) 3.3 Slutsatser Kommerskollegium anser att Sverige bör fortsätta vara positivt inställt till tjänstedirektivet och att Sverige bör förespråka ett europeiskt remissförfarande för nationella regleringar på tjänsteområdet. Det är enligt vår mening de bästa åtgärderna för att hävda offensiva svenska designintressen på den inre marknaden för tjänster. Vi är medvetna om att tjänstedirektivet på flera punkter behöver formuleras på ett sätt som inte undergräver svenska intressen inom andra områden. 11 Ärendet har avgjorts av vikarierande generaldirektör Håkan Jonsson i närvaro av kommerserådet Bengt Agild och utredaren Olivier Linden. I ärendet har även deltagit utredarna Markos Montmar Stavroulakis och Leif Lagerstedt. Håkan Jonsson Olivier Linden 11 Se våra utredningar under fotnot 8 ovan