Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

Transkript

1

2 Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 1/2002 Lehti ilmestyy n. 7 kertaa vuodessa Infobladet utkommer ca 7 ggr per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) Painosmäärä 1450 kpl Upplaga 1450 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av infobladet. Lisätilaukset 67,28 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) tai fax. (09) Extra årsprenumerationer à 67,28 euro kan beställas av Raija Haaja, fax (09) Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Infobladet finns också på Kommunförbundets webbsidor Palvelut /Kuntatalous Service / Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvarspersoner Martti Kallio Sisko Myöhänen INNEHÅLL Sida Skattefrågor 3 Fördelningen av förskott för skatteåret 2002 Fördelningsandelarna av samfundsskatten Ändring av grunderna för kommunernas samfundsskatteandelarna slutliga andelar för skatteåret 2000 och preliminära andelar för 2001 Kalkylerad återbäring enligt mervärdesskattelagen Statsandelarna år Allmänt Utjämning av skatteinkomster Allmän statsandel Statsandel för social- och hälsovården Statsandel för undervisnings- och kulturverksamhet Statsandelsprocent för anläggningsprojekt år 2002 Understöd för kommunsammanslagningar Stöd för investerings- och utvecklingsprojekt Skyldighet för hemkommunen att betala ersättning för undervisningsverksamhet Rapporter om prisen per enhet för undervisningsverksamhet och rapporter som anknyter till statsandelsbesluten Anvisningar och utlåtanden från kommunsektionen 19 Justeringar i den allmänna anvisningen om avskrivningar enligt plan Kommunsektionens anvisning om tidpunkten för upprättande av bokslut för 2001 Beviljande av undantag som gäller bokslutstidpunkten Utlåtande om hur utgifter som hänför sig till eftervård av soptippar skall bokföras Anvisningar från Kommunförbundet 24 Klassificeringar för statistik över ekonomi och verksamhet 2001 Ändringar i bestämmelserna om ekonomi- i kommunallagen 25 Beslut om grunderna för placeringsverksamheten Tidpunkten för upprättande av bokslut Klarare arbetsfördelning i kommunstyrelsens behandling av bokslutet Ändring av grundavtalet Olycksfallsskydd för närståendevårdare 28 Tröskelvärden för offentlig upphandling 29 Informationsaktuellt 30 Kommunernas databank Elektronisk sändlista för ekonomiansvariga i kommunerna och samkommunerna Toimittaneet / Sammanställt av Raija Haaja Bilagor: Skatteförvaltningens anvisning 41/40/2002 (bilaga 1) Utlåtande om hur kostnader i anslutning till eftervård av en soptipp skall behandlas i bokslutet (bilaga 2) Nya kommunalekonomiska publikationer (bilaga 3) Lag om ändring av kommunallagen (81/2002) (bilaga 4) Tröskelvärden vid offentlig upphandling (bilaga 5) Anslutning till e-postlista (bilaga 6) Kommunalekonomi årgång 2001 (bilaga 7) 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

3 Skattefrågor Fördelningen av förskott för skatteåret 2002 I februari togs nya fördelningsandelar i bruk vid redovisningen av förvärvsoch kapitalinkomstskatter för skatteåret Ändringen beror på en översyn av skattetagargruppernas och de enskilda kommunernas andelar av utdelningen. Skattetagargruppernas andelar av utdelningen har beräknats på basis av uppgifterna om beskattningen för år 2000, och med beaktande av den uppskattade utvecklingen av olika inkomstslag och avdrag under åren Löntagarnas inkomstnivå har uppskattats stiga med 8,26 % åren Som skattegrund har använts skattegrunderna för år Den inkomst av anställningsoptioner som beskattas som förvärvsinkomst beräknas år 2002 uppgå till 627 miljoner euro. Kommungruppens andel av förskotten har fastställts till 52,83 %. Den enskilda kommunens fördelningsandel fastställs så att den kommunalskatt som bestäms vid beskattningen för skatteåret 2000 justeras med en justeringskoefficient motsvarande förhållandet mellan kommunens invånarantal och samt genom beaktande av eventuella ändringar i inkomstskattesatsen. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Christel von Martens, tfn (09) , Juha Mynttinen, tfn (09) , Tarja Tarkiainen, tfn (09) , Fördelningsandelarna av samfundsskatten Fördelningsandelarna 2001 De fördelningsandelar som tillämpas vid redovisningarna av samfundsskatten för skatteåren 1999 och 2000 utgör ett medeltal av de gamla och de nya andelarna. För undvikande av oskäliga ändringar i redovisningarna begränsas förändringen av andelarna så att den samfundsskatt som för dessa år tillfaller kommunen får avvika från beloppet enligt den gamla fördelningsandelen med högst mk/kommuninvånare. Vid redovisningarna av samfundsskatten för skatteåret 2001 kommer andelarna enligt det nya systemet att tillämpas fullt ut. För den enskilda kommunen får skatteinkomstbortfallet p.g.a. andelsreformen uppgå till högst mk/kommuninvånare. De slutliga fördelningsandelarna för skatteåret 2001 fastställs i januari 2003 utgående från skatte- och arbetsställeuppgifterna för år Det kan ske mycket stora förändringar i kommunernas andelar, beroende på hur mycket skatteintäkterna från kommunens "egna" företag har ökat eller minskat från år 2000 till år Kuntatalous/Kommunalekonomi 01/2002

4 Skattetagargruppernas fördelningsandelar 2002 Finansministeriet har genom förordning fastställt den utdelning av samfundsskatten som tillämpas för skattetagargrupperna skatteåret Förordningen trädde i kraft och tillämpades på redovisningen av samfundsskatten redan i januari Statens och kommungruppens andelar för skatteåret 2002 har ändrats, medan församlingarnas andel är oförändrad. Statens fördelningsandel är 75,08 procent, kommunernas 23,22 procent och församlingarnas 1,70 procent. I samband med statsbudgeten för år 2002 uppskattades det nya systemet för fördelning av samfundsskatten medföra att statsandelsutgifterna ökar med 55 miljoner euro. Det är fråga om samfundsskattereformens inverkningar på kommunernas skatteinkomstutjämning. Enligt denna uppskattning skulle kommunernas fördelningsandel uppgå till 23,33 procent. Ökningen av statsandelsutgifterna beräknad enligt de slutliga uppgifterna för skatteåret 2000 uppgick emellertid till 65 miljoner euro, dvs. 10 miljoner euro mer än enligt statsbudgeten, vilket innebar att kommunernas fördelningsandel sjönk till 23,22 %. Fördelningsandelarna för enskilda kommuner 2002 Kommunens fördelningsandel för skatteåret 2002 bestäms som ett medeltal av de fördelningsandelar som uträknats på basis av uppgifterna för de två senast slutförda beskattningarna (1999 och 2000) och arbetsställeuppgifterna för dessa år. Det innebär att fördelningsandelarna för skatteåret 2002 bestäms en gång för alla. Någon ändring i efterhand görs inte, utom i sådana fall att förfarandet med gränser för förändringar tillämpas. Förfarandet har utsträckts till att gälla även skatteåren 2002 och Under dessa år får skatteinkomsten vara högst 840 euro mindre per invånare än motsvarande belopp som fastställts på basis av andelarna enligt det gamla systemet. Finansministeriet har även fastställt grunderna för beräkning av de enskilda kommunernas och evangelisk-lutherska församlingarnas andelar av samfundsskatten för skatteåret Även denna förordning trädde i kraft och tillämpades första gången på redovisningen av samfundsskatten i januari De samfundsskatter för skatteåret 2002 som redovisats före slutet av år 2001 rättades vid redovisningen i januari 2002 så att de motsvarar de nya fördelningsandelarna. De enskilda kommunernas fördelningsandelar för skatteåret 2002 finns till påseende på skatteförvaltningens webbplats: I dessa kalkyler har beaktats de ändringar i skattetagargruppernas fördelningsandelar som fastställdes i januari. De slutgiltiga kalkylerna har inte medfört några förändringar i de enskilda kommunernas och församlingarnas relativa andelar. Endast de uppskattade utdelningsbeloppen har förändrats jämfört med förhandskalkylen. 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

5 Fördelningsandelar 2003 Vid redovisningar av samfundsskatt för skatteåret 2003 tillämpas i detta skede fördelningsandelarna för skatteåret Kommunens slutliga fördelningsandel för skatteåret 2003 bestäms som medeltalet av de andelar som uträknats på basis av beskattningsuppgifterna och arbetsställeuppgifterna för år 2000 respektive De slutliga fördelningsandelarna för skatteåret 2003 tas i bruk i januari Ändring av grunderna för kommunernas samfundsskatteandelarna slutliga andelar för skatteåret 2000 och preliminära andelar för 2001 En kommuns utdelning av samfundsskatten bestäms som en relativ andel uträknad som summan av kommunens företagsverksamhetspost och skogspost i förhållande till summan av motsvarande tal för alla kommuner. Vid beräkning av posterna andvänds beskattningsuppgifterna för skatteåret 2000, Statistikcentralens företags- och arbetsställeregister 2000 och Skogsforskningsinstitutets uppgifter om bruttorotprisinkomsterna per kommun år Vid beräkningen av företagsverksamhetsposten används som ett samfunds beskattningsuppgifter den skatt som har påförts samfundet minskad med gottgörelsen för bolagsskatt, dvs. det skattebelopp som samfundet faktiskt skall betala (samfundsskatt som skall betalas). Den samfundsskatt som skall betalas är ingen offentlig beskattningsuppgift, men i enlighet med det nya 5 mom. i 13 lagen om skatteredovisning, som trädde i kraft vid årsskiftet, har skatteförvaltningen skickat uppgifter till alla kommuner (redovisningsspecifikation T 211) om den samfundsskatt som varje samfund skall betala, till den del skatten vid beräkningen av utdelningen har hänfört sig till kommunen. Med tanke på smidigheten har uppgifterna begränsats så att det för varje kommun lämnas uppgifter som gäller de 50 största företagen i varje grupp för företagsverksamhetsposten. Varje kommun får alltså uppgifter om högst 150 företag. Kommunerna får inga uppgifter om andra kommuners andelar. Eftersom dessa beskattningsuppgifter inte är offentliga får de inte ges vidare. Uppgifterna får användas bara för kontroll av samfundsskatteandelarna. Vid bestämning av kommunandelen av företagsverksamhetsposten används även uppgifter om hur många anställda samfunden har i varje kommun. Vid beräkningen av antalet anställda används Statistikcentralens företags- och arbetsställeregister där uppgifterna statistikförs som årsverken. För samfund som är verksamma i flera kommuner än en fördelas skatten i förhållande till antalet anställda i de olika kommunerna. Genom ändringen av 17 i statistiklagen är uppgifterna om antalet anställda kommunvis offentliga från början av år 2002 och dessa uppgifter har skickats till kommunerna i den nämnda specifikationen, T 211. Kommunernas skogsskatteandel räknas ut så, att kommunernas genomsnittliga inkomstskattesats för skatteåret tillämpas på nettoinkomsten av skogsbruket i hela landet under skatteåret. Skogsskatteandelen är minst 5 och högst 15 procent av kommunernas samfundsskatt. Kommunens skogspost Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002 5

6 beräknas utgående från de respektive kommunernas rotprisinkomster. Skogsskatteandelen plus de samfundsskatter som påförts Forststyrelsen delas upp i skogsposter för de enskilda kommunerna i förhållande till kommunernas på detta sätt uträknade kalkyleringsposter. Skatteförvaltningen har skickat utskrifter av beräkningen av andelar till kommunerna i januari. Specifikation T 201 innehåller alla beräkningsfaktorer för andelarna för kommunen och hela landet. På den nya specifikationen T 202 sammanställs alla faktorer för de skatteår som ingår i beräkningen. På specifikation T 211 finns uppgifter om samfund som bidragit mest till kommunens företagsverksamhetspost. I fältet för belopp står den andel av samfundets inkomstskatt som tillfaller kommunen. I antalsfältet anges antalet årsverken. I fältet med procentandel står kommunens relativa andel av samfundets årsverken, vilket samtidigt anger kommunandelen av inkomstskatten. Procentandelen anges med en decimals noggrannhet och därför kan den statistiska uppgiften ge resultatet 0,0 %. Det är önskvärt att alla kommuner granskar specifikationerna. Skatteförvaltningen önskar att kommunerna särskilt fäster uppmärksamhet vid följande punkter på blankett T 211: finns alla de viktigaste samfund som har verksamhet i kommunen med på utskriften (kontrollera om de samfund som finns med i de officiella uppgifterna har debiterats samfundsskatt), motsvarar de uppgivna årsverkena den uppfattning som kommunen har om samfundens personalfördelning på olika orter och innehåller utskriften uppgifter om de samfund i en koncern enligt koncernbidragslagen som har verksamhet i kommunen. Hittills har det hittats ett tiotal fel i beräkningarna av samfundsskatteandelarna. Vi ber er omedelbart meddela alla fel till Skattestyrelsen (Ilkka Karjalainen, tfn ) så att felaktigheterna kan rättas till så snabbt som möjligt. Senast vid redovisningen i maj beräknas alla fel som upptäckts i beräkningsgrunderna bli korrigerade. Kalkylerad återbäring enligt mervärdesskattelgen Kommunerna, samkommunerna och landskapet Åland har från och med rätt att få kalkylerad återbäring på 5 % för de i mervärdesskattelagen avsedda skattefria anskaffningar som ansluter sig till hälso- och sjukvård samt till socialvård och för understöd eller bidrag till en verksamhetsidkare för sådan verksamhet. Skattestyrelsen har gett en anvisning (Nr 41/40/2002) om hur den kalkylerade återbäringen genomförs i praktiken (bilaga 1). Anvisningen finns även tillgänglig på skattestyrelsens webbplats: Återbäringssystemet beträffande skattepliktiga anskaffningar som kommunerna gör för skattefri verksamhet förblir oförändrat. Inga ändringar har skett i kommunernas rätt till återbäring enligt 130 mervärdesskattelagen. Anskaffningar och understöd som berättigar till återbäring Enligt 130 a mervärdesskattelagen beviljas kalkylerad återbäring för följande anskaffningar: 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

7 1) hälso- och sjukvårdstjänster enligt 34 och i nämnda lagrum avsedda tjänster och varor som den som bedriver vårdverksamhet överlåter i samband med vården. Till återbäring berättigar också sjuktransporter, undersöknings- och laboratorietjänster, tandproteser och tandtekniska arbeten på dem samt modersmjölk, blod (inkl. frusen plasma, röda blodkroppar och trombocyter), organ och vävnader av människa som avses i punkten, 2) tjänster eller varor i form av socialvård enligt 37 mervärdesskattelagen, samt 3) gemenskapsinterna förvärv och import av ovan nämnda varor då de är skattefria. Tjänster som enligt stadgandena om försäljningsland har sålts utomlands berättigar inte till återbäring. Någon ändring av de ovan nämnda skattefria tjänsternas innehåll har inte gjorts i detta sammanhang. Begreppet skattefri hälso- och sjukvård samt socialvård omfattar således fortfarande de tidigare definierade verksamheterna. En producent av privata hälso- och sjukvårdstjänster bör vara registrerad enligt lag. Verksamhet som bedrivs av en privat producent av socialvårdstjänster bör övervakas av socialmyndigheterna. Skattestyrelsen har tidigare publicerat en skatteanvisning om mervärdesbeskattningen av socialvårdstjänster. En detaljerad presentation finns på skattestyrelsens webbplats: Kommunerna har även rätt till återbäring för verksamhetsunderstöd eller verksamhetsbidrag som kommunen betalt till verksamhetsidkare som bedriver skattefri hälso- och sjukvård eller socialvård för denna verksamhet. Understödet eller bidraget kan ges verksamhetsidkaren såsom understöd eller bidrag som direkt ingår i priserna för att förbättra de allmänna förutsättningarna för verksamheten. Endast sådant understöd eller bidrag som betalts direkt till verksamhetsidkaren berättigar till kalkylerad återbäring. Kommunen har även rätt till återbäring för anskaffningar som kommunen gör för sin egen förvaltning. Sålunda fås återbäring t.ex. för köp av företagshälsovårdstjänster till kommunens personal. Också inköp från statens inrättningar berättigar till återbäring. Förutsättningen för återbäring för en anskaffning är att kommunen ingått avtal med den som producerar tjänsten. Utgångspunkten är att det krävs ett skriftligt avtal. Det skriftliga avtalet bör åtminstone ha karaktären av ett ramavtal. Även om det är möjligt att överenskomma om närmare detaljer muntligt, kan detta - speciellt i fråga om viktiga avtalsvillkor - inte anses tillrådligt med tanke på eventuella bevisproblem. För att understöd eller bidrag som kommunen betalt skall berättiga till återbäring förutsätts att kommunen fattat beslut om beviljande av understödet. Den som säljer tjänsten eller varan skall ge kommunen ett verifikat över de fakturerade tjänsterna eller varorna. Verifikatet kan även vara uppgjort av köparen (kommunen eller samkommunen). Av verifikatet skall framgå att det är fråga om skattefria hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårds- Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002 7

8 tjänster. I kommunens bokföring skall finnas ett verifikat med utredning över understödet eller bidraget som betalts till den som producerat tjänsten. Återbäringens storlek Den kalkylerade återbäringen utgör 5 % av tjänstens eller varans inköpspris respektive understödets eller bidragets belopp. Detta motsvarar den genomsnittliga dolda mervärdesskatt som ingår i de hälso- och sjukvårdstjänster samt socialvårdstjänster som inköpts från den privata sektorn. Återbäringen beräknas på det pris i vilket återbäringen ingår. Om t.ex. inköpspriset för en tjänst är euro, är återbäringens storlek 50 euro. Den kalkylerade återbäringen beräknas alltid på det belopp som kommunen betalar till tjänsteproducenten. Om kommunen betalar en bruttoersättning för tjänster som den köpt, beräknas återbäringen på denna bruttoersättning. Om den som producerar tjänsten uppbär en kundavgift av kunden och får en delersättning av kommunen betalas återbäringen på denna delersättning. Det här gäller även i sådana fall där kommunen köper tjänster med användning av betalningsförbindelser eller s.k. servicepeng. Anskaffningar och understöd som inte berättigar till återbäring Rätten till återbäring omfattar inte anskaffningar från kommuner, samkommuner eller landskapet Åland, inte heller understöd eller bidrag som betalts till dessa. Återbäring beviljas inte heller för ersättningar som betalts på grundval av anställningsförhållande. Rätt till återbäring gäller endast understöd eller bidrag som betalts till en verksamhetsidkare. Därtill krävs att mottagaren av understöd skall producera skattefria hälso- eller sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster. Bidrag som ges till ett allmännyttigt samfund berättigar således inte till kalkylerad återbäring, om inte samfundet producerar skattefria hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster. Om mottagaren av understödet vid sidan av sådan verksamhet som berättigar till kalkylerad återbäring även bedriver annan verksamhet, skall understöd som hänför sig till skattefria hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster i understödsbeslutet anges separat från understöd för annan verksamhet. Utkomststöd som betalts i pengar till en privatperson berättigar inte till återbäring. Exempel på anskaffningar och understöd som berättigar respektive inte berättigar till återbäring Stöd för närståendevård samt ersättning för familjevårdare berättigar till återbäring, eftersom betalningen baserar sig på avtal mellan kommunen och vårdaren. Den kalkylerade återbäringen beräknas på bruttoersättningen (nettoersättning + förskottsinnehållning). Återbäring beviljas inte för bikostnader som t.ex. avgifter till försäkringsbolag, eftersom dessa inte betalas till tjänsteproducenten och inte innehåller dold mervärdesskatt. Erhållande av kalkylerad återbäring förutsätter inte att betalningsmottagaren är införd i förskottsuppbördsregistret. 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

9 Kostnadsersättning till familjevårdare kan betraktas som understöd, varför kommunen har rätt till kalkylerad återbäring även för sådana ersättningar. Rätt till återbäring gäller inte ekonomiskt stöd som kommunen beviljar handikappade personer med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp. Däremot är kommunen berättigad till återbäring för skattefria hälsooch sjukvårdstjänster samt socialvårdstjänster för handikappade som kommunen har köpt av en privat tjänsteproducent. Nedan följer några andra exempel som har aktualiserats i praktiken: 1. Kommuntillägg till stöd för hemvård av barn - inget avtal med tjänsteproducenten, berättigar därför inte till kalkylerad återbäring 2. Stöd för privat vård av barn, kommuntillägg - folkpensionsanstaltens stöd för privat vård av barn berättigar inte till kalkylerad återbäring - kommuntillägget till privat vård av barn berättigar till återbäring, om kommunen betalar tillägget direkt till tjänsteproducenten, t.ex. ett privat daghem 3. Förskoleundervisning - skolväsendet betalar enligt avtal servicepeng till ett privat daghem för att det ordnar förskoleundervisning - eftersom det inte är fråga om skattefria hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster, utan om undervisning, saknas rätt till kalkylerad återbäring 4. Rehabilitering av krigsinvalider och krigsveteraner - statskontoret betalar kommunerna anslag för rehabilitering eller så ersätter olycksfallsverket rehabilitering vid rehabiliteringsinrättningar som betraktas som producenter av privata hälsovårdstjänster - kommunen får räkning från rehabiliteringsinrättningen - till den del det är fråga om skattefria hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster har kommunen rätt till kalkylerad återbäring 5. Nattjour - tjänster som en underleverantör säljer till en socialvårdsenhet utgör försäljning av skattepliktiga tjänster, alltså inte skattefria socialvårdstjänster, vilket betyder att rätt till kalkylerad återbäring saknas 6. Verksamhet för att upprätthålla arbetsförmågan (Tyky-verksamhet) - kommunen har rätt till återbäring till den del kostnaderna omfattar t.ex. skattefria tjänster utförda av tjänsteproducenter som är införda i hälsovårdsregistret 7. Ekonomiskt stöd till handikappad för anställning av personlig hjälpare - den personliga hjälparen står i arbetsförhållande till den handikappade personen - kommunen betalar lönekostnaderna som understöd till den handikappade personen Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002 9

10 - berättigar inte till kalkylerad återbäring, eftersom ekonomiskt stöd inte omfattas av systemet för kalkylerad återbäring 8. Skattefria kursavgifter till Tandläkarförbundet eller liknande - eftersom det inte är fråga om skattefria hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster saknas rätt till kalkylerad återbäring 9. Publikationer som hänför sig till upplysningsverksamhet - publikationer som kommunen har köpt av t.ex. Mannerheims barnskyddsförbund för att delas ut på t.ex. rådgivningen berättigar inte till kalkylerad återbäring, eftersom förbundets försäljning inte betraktas som skattefria hälso- och sjukvårdstjänster eller socialvårdstjänster, utan som försäljning av publikationer avsedda för kommunens verksamhet 10. Kvalitetskontroll av hälsocentralslaboratorier och strålskyddsmätningar - eftersom det inte är fråga om skattefria hälso- eller sjukvårdstjänster utan om andra skattepliktiga tjänster saknas rätt till kalkylerad återbäring Förfaringssätt På kalkylerad återbäring tillämpas samma bestämmelser om förfarande enligt mervärdesskattelagen som i fråga om avdragbar skatt och i 130 avsedd återbäring. Kommunerna deklarerar sina kalkylerade återbäringar månadsvis i övervakningsanmälan eller i ansökan om förskottsåterbäring i punkt 206 "betalningsmånadens skatt som skall avdras". Det sammanlagda beloppet av kalenderårets kalkylerade återbäringar skall deklareras före februari månads utgång året efter kalenderåret på samma blankett som används för återbäringar med stöd av 130 mervärdesskattelagen. På blanketten skall kalkylerade återbäringar och övriga återbäringar deklareras som separata poster. Periodisering Kalkylerad återbäring periodiseras till den kalendermånad då varan eller tjänsten mottagits, förskottsbetalning gjorts eller en importerad vara förtullats. Understöd eller bidrag som kommunen betalt periodiseras till den kalendermånad då betalningen skett. Momshandbok för kommuner Finlands kommunförbund kommer att ge ut en momshandbok för kommuner. Handboken skrivs av jur. kand. Mirjami Pipatti och väntas utkomma före sommaren. Beställningsuppgifter meddelas senare. Närmare upplysningar: Christel von Martens, tfn (09) , Mikael Enberg, tfn (09) , Tarja Tarkiainen, tfn (09) , Juha Mynttinen, tfn (09) , Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

11 Statsandelarna år 2002 Allmänt Vid årsskiftet har statsandelarna och skatteinkomstutjämningen för 2002 fastställts. De baserar sig på ministeriernas statsandelsbeslut. Januariraten av statsandelen har betalts till kommunerna och huvudmännen den 11 januari Skatteinkomstutjämningen har beaktats i statsandelarna enligt det slutliga beslutet för år De uppgifter om statsandelarna och utjämningarna som nu meddelats avviker i någon mån från förhandsuppgifterna. Uppgifterna om statsandelarna har uppdaterats på Kommunförbundets webbsidor på adressen års utjämning av statsandelar. Det är skäl att kontrollera att det inte finns felaktigheter i besluten om statsandelar (t.ex. genom jämförelse med motsvarande beslut från ifjol). Rättelseyrkande kan framställas inom tre månader efter att kommunen fått beslutet (i praktiken till slutet av mars). Men också yrkanden som framställt senare kan leda till korrigering, om det visar sig att kommunen inte har fått alla de statsandelar man borde ha fått (statistiska fel och liknande). Yrkandet skall dock framställas inom fem år (18, 21 och 22 i lagen om statsandelar till kommunerna). Utjämning av skatteinkomster Beslutet om utjämning av skatteinkomster har fattats 21 december 2001 (SM /Ha-43). Beräkningarna utgår från den slutliga beskattningen för år Kommunernas samfundsskatteandel för 2000 framgår av skatteförvaltningens tabell. I beräkningen av samfundsskatten uppgår den skatt som skall betalas till euro ( mk). Temmes kommuns andel av samfundsskatten år 2000, euro, har minskats från skattesumman vid bestämningen av den kalkylerade skatteinkomsten och utjämningsgränsen. Avdraget har gjorts i avsikt att hindra dubbel effekt, eftersom Temmes kommuns skatteinkomstutjämning som sådan, enligt övergångsbestämmelsen i statsandelslagen, har lagts till kommunerna Tyrnävä, Limingo och Rantsilas skatteutjämning år 2002 i beslutet om utjämning av skatteinkomster. Därför har också kommunalskatten och fastighetsskatten för den nedlagda Temmes kommun dragits av. Vid bestämning av skatteinkomstutjämningen tillämpas följande skatteinkomst och utjämningsgräns per invånare: - kalkylerad skatteinkomst euro/invånare - utjämningsgräns (90 %) 2 392,63 euro/invånare En kommuns kalkylerade kommunalskatt får man genom att dividera den genomsnittliga inkomstskattesatsen med kommunens egen inkomstskattesats och multiplicera detta relationstal med den kommunalskatt som skall betalas i kommunen för år På Kommunförbundets webbsidor finns uppgifter om utjämningen av statsandelarna baserade på skatteinkomsterna Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/

12 för de enskilda kommunerna, beräkningsgrunder för bl.a. beskattningsvärdena för fastigheter och en presentation av hur skatteinkomstutjämningen fördelar sig mellan olika förvaltningsgrenar. Adressen är Från början av året slopades 15-procentstaket på utjämningsavdraget. Effekterna av slopandet har beaktats då uppgifterna justerats enligt den färdigställda beskattningen. Utjämningsavdraget ökar med totalt euro ( mk). Ökningen gäller fyra kommuner, nämligen Helsingfors, Esbo, Grankulla och Nystad. Skillnaden jämfört med uppskattningen i statsbudgeten är cirka 9,29 milj. euro (55,21 milj. mk). Statsandelen för socialoch hälsovården justeras med höjningen i utjämningsavdraget (526 miljoner mk.). Redan nu har 472 milj. mk av avdraget beaktats. Den resterande delen (55 milj. mk) beaktas senare. Detta ökar statsandelsprocenten för social- och hälsovården med uppskattningsvis 0,1 procentenhet (från 25,3 till 25,4). Höjningen förutsätter en lagändring. Inrikesministeriets beslut om utjämning av skatteinkomsterna 2002 har beaktats i statsandelsbesluten för de olika förvaltningsgrenarna och redovisningen av statsandelar från och med januari. Allmän statsandel Beslut om den allmänna statsandelen har fattats (SM /Ha-43). Det genomsnittliga beloppet på den allmän statsandelen har fastställts till 27,71 euro/invånare. Beslutet ersätter det tidigare beslutet från Ändringen beror på att beräkningsgrunderna för fjärrortstillägget har justerats och på att kommunerna Reisjärvi och Vironlahti på grund av den ändrade övergångsbestämmelsen i statsandelsförordningen behåller sina fjärrortstillägg år I den allmänna statsandelen ingår fortsättningsvis nedskärningar av kommunernas statsandelarna (38,8 milj. euro). Statsandel för social- och hälsovården Beslutet om statsandel för social- och hälsovården har fattats (SHM 37/502/2001). Kommunens finansieringsandel per invånare är 1 557,88 euro. Finansieringsandelen per invånare är 0,04 euro/inv. lägre än tidigare, eftersom riksdagen strök andelen för Niuvanniemi psykiatriska enhets inledningsskede. Statsandelsprocenten för social- och hälsovården kommer antagligen att korrigeras genom lag för att utjämningsavdraget i skatteinkomstutjämningen skall kunna beaktas till rätt belopp. Statsandelsprocenten antas stiga med omkring 0,1 procentenheter när man beaktar effekten på 9,29 milj. euro (55,21 milj. mk). Se närmare ovan under rubriken Utjämning av skatteinkomster. Statsandelsprocenten för social- och hälsovården (25,3 %) är låg på grund av att den innehåller nedskärningar av kommunernas statsandelar (cirka 1,4 miljarder euro). Statsandel för undervisnings- och kulturverksamhet Besluten om statsandel för och finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet fattades (UVM 63/400/2001). Kommunens finansie- 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

13 ringsandel för undervisnings- och kulturverksamhet per invånare är 556,95 euro. I andelen ingår nedskärningar i statsandelen till ett belopp på 111,92 euro per invånare (577 milj. euro). Uppgifterna om skatteinkomstutjämningen år 2002 har beaktats i utbetalningen enligt IM:s beslut (IM /Ha-43). Statsandelarna till enskilda kommuner för undervisnings- och kulturverksamhet inklusive investeringstilläggen utan skatteinkomstutjämning finns på Kommunförbundets webbsidor, liksom uppgifterna om finansieringen av prisen per enhet inklusive investeringstilläggen till samkommunerna (under adress /Service/Kommunalekonomi). De specificerade statsandelarna för undervisnings- och kulturverksamhet och grunderna för dem finns på utbildningsstyrelsens webbsidor. Adressen är Rubrikerna är: Vuoden 2002 rahoituspäätökset och Vuoden 2002 valtionosuuden maksuraportti 6CLM Statsandelsprocent för anläggningsprojekt år 2002 Statsandelsprocenten för anläggningsprojekt för år 2002 har beräknats. Uppgifterna om statsandelsprocent för de enskilda kommunerna finns på Kommunförbundets webbsidor under adressen /Service/Kommunalekonomi/Statsandelar. Statsandelsprocenten tillämpas på de beslut om statsandel som fattats år Mervärdesskatten berättigar inte till statsandel från Statsandelsprocenten för anläggningsprojekt för år 2002 har beräknats utifrån de kalkylerade skatteinkomsterna år 2000 (källa IM ). Procentsatserna ska tillämpas på de anläggningsprojekt som godkänts och för vilka beslut om statsandel fattats år I samkommunernas anläggningsprojekt tillämpas kommunvisa procenttal på respektive kommuns andel. Samma procenttal används så länge projektet pågår. I de anläggningsprojekt som godkänns för år 2002 och därefter får moms inte tas med som kostnader, eftersom momsåterkravet har slopats (lagen om återkrävande av mervärdesskatteåterbäring hos kommunerna 79/1994 har upphävts genom lag 1456/2001). Exempelvis har de beräkningsgrunder som undervisningsministeriet bestämt för år 2002 fastställts utan moms. För klarhetens skull bör konstateras att oberoende av detta får kommunerna och samkommunerna återbäring av moms för skattefri upphandlings- och inköpsverksamhet som tidigare. Se lagändringarna nedan: Lagen om ändring av lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (1409/2001) 26, Statsrådets förordning om resurser för social- och hälsovården år 2002 (773/2001) 6, Lagen om ändring av lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1389/2001) 32, Statsrådets förordning om ändring av förordningen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1395/2001) 20 a, Undervisningsministeriets förordning om ändring av undervisningsministeriets beslut om priser per enhet för anläggningsprojekt inom undervisnings- och biblioteksväsendet (43/2002) 2 och 4. Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/

14 På de beslut som fattats före år 2002 ska den statsandelsprocent tillämpas som beräknats för respektive år. I de beslut som fattats före år 2002 har moms också ingått som en till statsandel berättigad kostnad, även i de fall då projektet fortsätter under år Dessa beslut ändras inte i ett senare skede. Den i besluten ingående mervärdesskatten tas ut av kommunerna solidariskt genom att finansieringsandelen per invånare för undervisnings- och kulturverksamhet höjs med 0,50 euro/invånare och för social- och hälsovårdens del genom att 3,871 miljoner euro kvittas av de tillägg till statsandelarna som avsetts för år 2002 (av ökningen av statsandelsprocenten). Närmare upplysningar: Jouko Heikkilä, tfn (09) , Christel von Martens, tfn (09) , Understöd för kommunsammanslagningar Genom lagen om ändring av kommunindelningslagen (1447/2001) som trädde i kraft i början av år 2002 försöker man påskynda kommunsammanslagningar. Som metoder används höjning av sammanslagningsunderstödet och tilläggsfinansiering på viss tid för sådana investerings- och utvecklingsprojekt som anknyter till sammanslagning. Fastställande av sammanslagningsunderstöd Det tidigare sammanslagningsunderstödet ändrades så att det i stället för två år beviljas för fem år, men understödet minskar gradvis (38 kommunindelningslagen). Det grundläggande stödbeloppet höjs inte. Att stödperioden förlängs från två till tre år höjer dock stödbeloppet. Till följd av den förlängda stödperioden stiger det maximala stödbeloppet från 4,2 milj. euro till 6,73 milj. euro. Understödet gäller sådana ändrade kommunindelningar som träder i kraft tidigast i början av år Behoven av anslag beaktas i statsbudgeten för år Stödbeloppet sjunker fr.o.m. det andra året med 20 procentenheter per år, varvid beloppet under det femte året utgör 20 procent av beloppet under det första året. Understödet fastställs utifrån invånarantalet i de berörda kommunerna. Vid beräkning av understödet beaktas i invånarantalet för den största kommunen i kommunsammanslagningen dock bara invånare. Som invånarantal används invånarantalet vid ingången av det år som föregår ändringen i kommunindelningen. Det maximala stödbeloppet uppgår dock till tidigare nämnda 6,73 miljoner euro för hela stödperioden. I annat fall beräknas stödbeloppet enligt tabellen nedan: Invånarantal /invånare Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

15 I fråga om kommuner med mer än invånare är den kalkylerade grunden 131 euro per invånare upp till invånare. Betalningen av stödet inleds det år då kommunsammanslagningen träder i kraft. När flera kommuner får sammanslagningsunderstöd fördelas understödet mellan kommunerna i förhållande till invånarantalen. Inrikesministeriet betalar understödet årligen före utgången av juni. Om en ändring i kommunindelningen minskar de berörda kommunernas statsandelar (39 kommunindelningslagen) beviljas kommunerna på grund av minskningen under det år då ändringen träder i kraft och de därpå följande fyra åren kompensation för minskningen av statsandelarna Fr.o.m. det andra året sjunker kompensationen för de minskade statsandelarna med 20 procentenheter årligen utgående från det stödbelopp som beräknats för det första året Inrikesministeriet beräknar kompensationen genom att jämföra situationen före ändringen med situationen efter ändringen. I jämförelsen beaktas de kalkylerade statsandelarna och utjämningen av skatteinkomster. En eventuell kompensation betalas i samband med sammanslagningsunderstödet. Det är inte fråga om statsandelar för enskilda sektorer. En eventuell ökning av statsandelen till följd av en sammanslagning medför inte längre motsvarande avdrag på statsandelen. Stöd för investerings- och utvecklingsprojekt Som ett helt nytt sammanslagningsunderstöd erbjuds ett stöd för investerings- och utvecklingsprojekt på viss tid (40 kommunindelningslagen). Stödet gäller sådana kommunsammanslagningar som träder i kraft tidigast i början av år 2003 och senast i början av år Syftet med stödet är att förbättra förutsättningarna för utvecklandet av kommunernas struktur genom främjande av investerings- och utvecklingsprojekt som stöder detta. Inrikesministeriet kan, om kommunerna med tanke på kommunindelningen anser det vara nödvändigt, bevilja stöd för investerings- och utvecklingsprojekt som gäller näringslivet, samhällsstrukturen, miljövården och utbildnings- och kulturväsendet samt social- och hälsovården. Stödet skulle juridiskt sett vara en självständig stödform i förhållande till andra statsandelsoch understödssystem. Då beslut om stöd fattas är avsikten dock att man skall beakta sådana aktuella investerings- och utvecklingsprojekt för vilka de berörda kommunerna beviljas statsandelar eller statsunderstöd enligt någon annan lag. Likaså kommer man att beakta de understöd som eventuellt beviljas kommunerna direkt på basis av anslag som tagits in i statsbudgeten. I detta syfte har inrikesministeriet påförts skyldighet att höra andra myndigheter innan beslut om beviljande av understöd fattas. Ministeriet fattar beslut om stödet samtidigt som det beslutar om ändringen i kommunindelningen. Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/

16 Enligt lagen kan kommunerna ställa som villkor för ändringar i kommunindelningen att de får understöd. Alltså kan en ändring i kommunindelningen göras i detta fall endast om kommunerna beviljas investerings- och/eller utvecklingsstöd. Skyldighet för hemkommunen att betala ersättning för undervisningsverksamhet Enligt 50 lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet är hemkommunen skyldig att betala ersättning för en elev som får undervisning på ett sjukhus eller ett skolhem. I övriga fall är hemkommunen i huvudsak skyldig att ordna utbildningen. Huvudregeln inom social- och hälsovården är att hemkommunen är skyldig att betala ersättning. När ersättningen för undervisningen på sjukhuset och skolhemmet räknas ut avdras den eventuella andel enligt statsandelsgrunden som huvudmannen för sjukhusundervisningen och huvudmannen för skolhemsundervisningen fått. Ersättningen för sjukhusundervisningen räknas ut genom att antalet vårddagar multipliceras med de genomsnittliga faktiska årskostnaderna för undervisningen per vårddag. Hemkommunen är skyldig att betala ersättning även om eleven inte är inskriven i hemkommunens skola den 20 september. Ersättningen för en elev som får i 29 barnskyddslagen avsedd grundläggande utbildning i skolhem beräknas genom att arbetsdagarna vid skolan multipliceras med de genomsnittliga faktiska årskostnaderna per arbetsdag. Från betalningsandelen ska ett belopp enligt statsandelsgrunden avdras, som i privata skolhem är priset per enhet för grundläggande utbildning i den kommun där skolhemmet är beläget höjt med 1,5 x det genomsnittliga priset per enhet för grundläggande utbildning (inkl. mervärdesskatt). I statliga skolhem räknas det belopp som ska avdras ut på samma sätt utifrån priset per enhet för grundläggande utbildning i den kommun där skolhemmet är beläget höjt med 1,5 x det genomsnittliga priset per enhet för grundläggande utbildning (utan mervärdesskatt). Hemkommunens skyldighet att betala ersättning till skolhem gäller endast de statliga och privata skolhemmen nedan. Privata skolhem har fått tillstånd av undervisningsministeriet att bedriva sin verksamhet. Exempelvis gäller ersättningsskyldigheten enligt 50 finansieringslagen inte övriga privata utbildningsanordnare för grundläggande utbildning: Skolhemmen är: Harviala skolhem Kasvun Yhteisöt Koivikko Kasvun Yhteisöt Sairila Lagmansgårdens skola Limingo utbildningscenter Pohjola hemmet Satulavuori skola Sippola skolhem Vuorela skolhem 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

17 Eventuella ersättningar som betalas till övriga privata huvudmän som ordnar grundläggande utbildning bygger på beslut, avtal eller betalningsförbindelser. Rapporter om prisen per enhet för undervisningsverksamhet och rapporter som anknyter till statsandelsbesluten Besluten om prisen per enhet för undervisningsverksamhet fattas i mitten av november och skickas till utbildningsanordnarna före utgången av november. Statsandelsbesluten fattas före årets slut. Rapporterna om besluten ska vara utbildningsanordnarna tillhanda vid årsskiftet. I slutet av finansåret justeras statsandelarna enligt elevantalet under beräkningsdagarna så att de justerade uppgifterna skickas till utbildningsanordnarna före utgången av januari. Tilläggsbetalningar och utbetalningar i anknytning till justeringen sköts före utgången av februari, så att extra inbetalningar för statsandelen betalas in på mottagarens konto , och för tilläggsbetalningar skickas en räkning till kommunerna som förfaller den Det är skäl att gå igenom såväl besluten om prisen per enhet som statsandelsbesluten under justeringstiden i den händelse att det finns eventuella fel. Krav gällande statsandelsbesluten kan också tas upp under en längre tidsfrist på fem år (lagen om statsandelar till kommunerna). I samband med justeringen av statsandelsbeslutet skickas också så kallade hemkommunsrapporter till kommunerna. Dessa påverkar inte priserna per enhet, statsandelarna eller betalningen av dem. Rapporterna ger bara närmare upplysningar om eleverna i hemkommunen och den kalkylerade inverkan av dem i enskilda kommuner. I anknytning till dessa rapporter har inget sådant beslut fattats som rättelse kunde sökas i och som skulle påverka t.ex. statsandelen. Avsikten har varit att olika huvudmäns elever ska överföras till sina hemkommuner så att självfinansieringsandelen per invånare statistiskt sett minskas med huvudmännens pris per enhet. Kommunförbundet använder dessa uppgifter i sin statistik som tilläggsinformation. Uppgifterna har använts t.ex. i statistiken Kommunernas utgifter för undervisnings- och kulturverksamhet i bilaga 1 Undervisnings- och kulturverksamhetens statsandelar enligt huvudmannamodellen och statsandelar anpassade enligt hemkommunen, där jämförelser gjorts över hur statsandelarna fördelats mellan huvudmännen och hemkommunerna. Dessutom har uppgifterna använts i sådana beräkningar där det behövs jämförbara uppgifter om det sammanlagda beloppet av kommunernas skatteinkomster och statsandelar. Motsvarande statistik görs upp i sinom tid för åren 2000 och Nedan ges ett sammandrag av de beslut och rapporter som skickats till kommunerna: Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/

18 Prisen per enhet för år 2002 beslut om priset per enhet för grundläggande utbildning nr 382/430/2001 5YK6 grunderna för priset per enhet för grundläggande utbildning 5YT7S beräkning av priset per enhet för grundläggande utbildning PO5LOMKUVA utredning av elevantalet 5T6KOU skolor och poäng innehåller också poängtalen för förskoleundervisning inom dagvården, 11 v av undervisningen, punkten förskoleundervisning inom dagvården beslut om priset per enhet för gymnasiet nr 383/430/2001 6YK6 grunderna för priset per enhet för gymnasiet 7YT6 beräkning av priset per enhet för gymnasier PO6LOMKUVA utredning av elevantalet Statsandelarna år 2002 statsandelsbeslut nr 63/400/2001 6VOP, statsandelen totalt före skatteinkomstutjämningen 6VOS, beräkningsenheter och prisen per enhet för olika uppgifter och de kalkylerade grunderna minskade med finansieringsandelen före skatteinkomstutjämningen 6CLM (finansieringsrapport), de kalkylerade grunderna för olika uppgifter inklusive skatteinkomstutjämningen, storleken på den månadsvisa betalningen Justeringar av statsandelarna år 2001 beslut om justering av statsandelen nr 62/400/2000 6VOP, statsandelen totalt före skatteinkomstutjämningen 6VOS, beräkningsenheter och prisen per enhet för olika uppgifter och de kalkylerade grunderna minskade med finansieringsandelen före skatteinkomstutjämningen 6CL1, (finansieringsrapport), de kalkylerade grunderna för olika uppgifter också skatteinkomstutjämningen, storleken på den månadsvisa betalningen Rapporter om hemkommunerna år 2001 (kalkylerade tilläggsuppgifter, endast för den justerade statsandelen) ZKUN6KB2, den berörda kommunens statsandelsbetalningar och kalkylerade statsandelar efter hemkommuner och skolor (huvudmännens elever i hemkommunerna med huvudmännens pris per enhet) ZKUNKBS, den föregående rapporten indelad enligt huvudmän Närmare upplysningar: Jouko Heikkilä, tfn (09) , Christel von Martens, tfn (09) , Gustav Wikström, tfn (09) , Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002

19 Anvisningar och utlåtanden från kommunsektionen Justeringar i den allmänna anvisningen om avskrivningar enligt plan Kommunsektionen har vid sitt möte den 19 december 2001 beslutat om följande justeringar i den allmänna anvisningen om avskrivningar enligt plan för kommuner och samkommuner (1999): Sidan 6, kap. 1.3 Aktiebolag där kommunen har bestämmanderätt 2:a stycket: Den gamla texten och fotnoten har strukits, eftersom det inte längre finns någon särskild anvisning för små företag. Den strukna texten har ersatts av ett nytt stycke. Det nya andra stycket lyder: Sådana aktiebolag och andra samfund i vilka kommunen har bestämmanderätten och som bedriver rörelse inom en bransch där det också finns andra företag än sådana som ägs av offentligrättsliga samfund, skall iaktta bokföringsnämndens allmänna anvisning om avskrivningar enligt plan. ( ). [ ] Sidan 7, kap. 2. Avskrivningsplan 1:a stycket: Ordet markbelopp ändras till belopp. Det ändrade stycket lyder: För att kunna göra planavskrivningar måste kommunen göra upp en avskrivningsplan, separat följa upp anläggningstillgångarna och upprätthålla ett system för beräkning av avskrivningarna. Bestämmelser om hur avskrivningsplanen skall godkännas tas med i förvaltningsstadgan eller en särskild ekonomistadga. När avskrivningsplanen görs upp rekommenderas att man i enlighet med väsentlighetsprincipen koncentrerar sig på att korrekt beräkna avskrivningar på de till sina belopp mest betydelsefulla posterna bland anläggningstillgångarna. [ ] Sidan 8, kap Anskaffningsutgift och restvärde för anläggningstillgångar 4:e stycket: Gränsen för småanskaffning har ändrats från mark till euro. Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/

20 Det ändrade stycket lyder: Kommunen kan för att förenkla bokföringen över anläggningstillgångarna och beräkningen av avskrivningar bokföra hela anskaffningsutgiften för en tillgång som kostnad för den räkenskapsperiod då anskaffningen gjordes, trots att tillgången medför intäkter eller används för serviceverksamheten under flera räkenskapsperioder, om anskaffningsutgiften understiger euro (småanskaffning), och detta inte väsentligt påverkar räkenskapsperiodens resultat eller bilden av kommunens ekonomiska ställning. Om en tillgång består av flera olika komponenter för vilka den sammanräknade anskaffningsutgiften överstiger euro, bokförs den bland anläggningstillgångarna och upptas normalt som kostnad genom avskrivningar under sin verkningstid. Kommunen kan också bokföra sina småanskaffningar som anläggningstillgångar och som kostnader genom planavskrivningar. [ ] Motiveringarna till att gränsen för småanskaffningar höjts med cirka 20 procent är följande: - penningvärdet har sjunkit sedan den ursprungliga anvisningen gavs - förhöjningen gör det möjligt att förenkla bokföringen av anläggningstillgångar - genom förhöjningen betonas penningflödenas betydelse för balansen i den kommunala ekonomin - den höjda gränsen påverkar inte kommunens resultat för räkenskapsperioden i nämnvärd grad. Det blir också aktuellt för kommunen att överväga särredovisning av bokföringen av anläggningstillgångar och beräkningen av avskrivningar, eftersom detta ger en möjlighet till en effektivare hantering av ekonomiförvaltningen. Typen av tillgång kan förutsätta att den bokförs som anläggningstillgång, t.ex. för uppföljning av försäkringar och utredning av svinn, även om värdet skulle underskrida gränsen för småanskaffning (t.ex. skoldatorer). Däremot kan vissa tillgångar (t.ex. vägar och avlopp) hanteras på ett mindre komplicerat sätt i beräkningen av avskrivningar utan att de behöver tas upp i bokföringen av anläggningstillgångar. Om en kommun eller samkommun inför den nya gränsen för småanskaffning förutsätter det att avskrivningsplanen ändras i enlighet med förvaltningsstadgan eller en separat ekonomistadga. De ändringar i den allmänna anvisningen om avskrivning enligt plan som kommunsektionen gjorde 19 december 2001 har införts i den version som finns på Kommunförbundets webbsidor (adress: /Service / Kommunalekonomi / Kommunsektionens anvisningar). Kommunsektionens anvisning om tidpunkten för upprättande av bokslut för 2001 Vid sitt möte den 16 januari 2002 beslutade kommunsektionen att ge en tilllämpningsanvisning till 3 kap. 6 i bokföringslagen, enligt vilken kommu- 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 1/2002