Uppföljning av förändrad skolorganisation i Järfälla

Transkript

1 Uppföljning av förändrad skolorganisation i Järfälla Sandra Backlund Utredare BUN-kansliet Dnr: Bun 2013/216

2 (14) Innehåll SAMMANFATTNING BAKGRUND SYFTE METOD RESULTAT FRÅN FOKUSGRUPPER MED ELEVER RESULTAT FRÅN INTERVJUER MED LÄRARE RESULTAT FRÅN ENKÄT RIKTAD MOT REKTORER LOKALFRÅGAN ANDRA KOMMUNERS ERFARENHETER ANALYS SLUTSATSER OCH FÖRSLAG... 12

3 (14) SAMMANFATTNING År 2009 implementerades en ny skolorganisation i Järfälla kommun vilken innefattar skolor med årskurser F-9, F-5 och 6-9. I samband med att Barn- och ungdomsnämnden fattade beslut om en förändrad skolorganisation beslutades även att en uppföljning av den nya organisationsmodellen skulle ske. Med grund i detta syftar denna utredning till att undersöka huruvida den nya organisationen haft den positiva inverkan som Barn- och ungdomsnämnden hoppades på. Utredningen syftar också till att fastslå om organisationen haft eventuella negativa följder. Utredningens underlag vilar till stor del från insamlad data från kommunens tre renodlade 6-9 skolor, det vill säga Viksjöskolan, Björkebyskolan och Källtorpskolan. Elever, lärare och skolledningen från respektive skola har på olika sätt tillfrågats om deras syn på och upplevelse av den nya organisationen. Även andra kommuner har tillfrågats om deras synsätt angående utformning av skolorganisation. Det har utifrån utredningens underlag framkommit att en förändring av skolorganisationen innebar att Barn- och ungdomsnämnden lyckades senarelägga och minska behovet av nyinvesteringar. Däremot har ett antal brister med organisationsmodellen uppmärksammats. Att organisationen inte följer uppbyggnaden i Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet 2011 (Lgr 11) ses som problematiskt. Särskilt när det gäller att tillgodose att samtliga elever tar del av det centrala innehållet som anges i kursplanerna samt vid betygsättning av elever i årskurs 6. Pedagogiska fördelar som identifierats är att det finns bättre förutsättningar att utmana elever i årskurs 6 samt att eleverna förbereds väl inför kommande årskurser varpå undervisningsklimatet i årskurs 7-9 blir bättre. För att komma tillrätta med de brister organisationsmodellen för med sig, uppmanas former för samordning och samverkan att hittas. Det finns ett behov av mer omfattande överlämningar i syfte att ge betygsättande lärare adekvat underlag att utgå från vid betygsättning. Det krävs också kommungemensamma rutiner för när innehållet i kursplanerna ska undervisas, det vill säga i årskurs 4, årskurs 5 eller årskurs 6. Detta för att skapa en gemensam grund att utgå från samt att verka för att samtliga elever får ta del av det centrala innehållet i kursplanerna. Detta skulle även underlätta för lärare i årskurs 6 att planera för och lägga upp sin undervisning, eftersom eleverna skulle ha likvärdiga kunskapsnivåer. 1. BAKGRUND Barn- och ungdomsnämnden beslutade år 2008 om en förändrad skolorganisation. Från och med höstterminen 2009 implementerades den nya organisationen och skolor med förskoleklass-årskurs 6 (F-6) respektive skolor med årskurs 7-9 blev skolor med förskoleklass-årskurs 5 (F-5) respektive skolor med årskurs 6-9. Den nya organisationen med 6-9 skolor hänvisas i följande text till 6-9-organisationen. Överväganden inför beslutet om organisationsförändringen hade sin grund i följande argument; - En förändring av skolorganisationen ansågs fördröja och minska behovet av nya skollokaler, vilket skulle innebära ett mindre behov av nyinvesteringar.

4 (14) - Flertalet fristående skolor tar in elever från årskurs 6. Detta fick konsekvenser för kommunala F-6 skolor då många skolor tappade elever i årskurs 6 vilka bytte till fristående alternativ. - Ett antal pedagogiska skäl lyftes fram som fördelar med en 6-9 organisation. Bland annat berördes att organisationsmodellen skulle medföra att eleverna skulle få samma lärare i moderna språk eftersom språkvalet sker från årskurs 6. Vidare ansågs organisationsmodellen möjliggöra för en bättre uppföljning av nationella prov som nu sker i årskurs 6, eftersom samma lärare som genomför det nationella provet har tre år på sig att kontinuerligt följa upp och påverka elevens utveckling. - Att lärare i en 6-9 organisation sätter betyg varje år sågs som en fördel. Då finns möjligheter till diskussioner om likvärdig bedömning inom lärarkollegiet. För lärare i en F-6-skola kan det gå flera år mellan de tillfällen de ska sätta betyg. Det anses dock vara problematiskt för lärare i en 6-9 organisation att sätta betyg på eleverna i årskurs 6 då de bara haft eleverna ett år och förväntas göra en samlad bedömning utifrån kunskapsmålen i kursplanen. - En eventuell negativ aspekt som lyftes fram bland annat från föräldrars sida var att eleverna i årskurs 6 skulle känna sig otrygga i den nya miljön med äldre elever. Inför beslutet betonades vissa åtgärder som viktiga för att underlätta övergången från årskurs 5 för eleverna och för att motverka eventuella negativa konsekvenser av en 6-9 organisation. Nedan angivna åtgärder berördes: - Fungerande rutiner för överlämning när eleverna lämnar årskurs 5 och påbörjar årskurs 6 med nya lärare skulle implementeras. - Utemiljön skulle ses över för att göra skolgårdarna anpassade till elever i årskurs 6. - En förändrad skolorganisation ansågs även ställa krav på en utveckling av kompetens mot yngre åldrar bland lärare och andra pedagoger som arbetar med eleverna. Vid tidpunkten för beslutet gällde den tidigare läroplanen, det vill säga Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet 1994 (Lpo 94). Lpo 94 ersattes år 2011 av Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet 2011 (Lgr 11), vilken har en annan uppbyggnad och struktur än sin föregångare. Lgr 11 är en samlad läroplan där kursplanerna ingår som kapitel. Kursplanerna är konstruerade utifrån ämnets långsiktiga mål och centrala innehåll och beskriver vad som krävs av eleverna för att uppnå godtagbara kunskaper i årskurs 3 och för olika betyg i årskurs 6 och 9. Uppbyggnaden i Lgr 11 grundar sig med andra ord på traditionell indelning per stadium med angivna kunskapskrav per respektive stadium, till skillnad mot Lpo 94. Detta har kastat nytt ljus över organisationsmodellen och väckt frågan om huruvida denna är ändamålsenlig. 2. SYFTE Syftet med utredningen är att utifrån den argumentation som fördes inför beslutet undersöka och redogöra för om 6-9-organisationen haft den positiva inverkan som Barn- och ungdomsnämnden hoppades på. Utredningen syftar också till att fastslå om 6-9-organisationen haft eventuella negativa följder.

5 (14) Utredningen avser besvara följande frågeställningar som är kopplade till argumentationen som beslutet vilade på: - Upplever elever i årskurs 6 otrygghet när de börjar i en ny miljö med äldre elever? - Finns andra sociala aspekter av 6-9-organisationen kopplat till att elever i årskurs 6 blandas med äldre elever? - Har 6-9-organisationen haft positiva eller negativa pedagogiska konsekvenser? - Hur påverkar 6-9-organisationen processen kring betygsättningen av elever i årskurs 6? - Har åtgärder utförts för att anpassa skolmiljön till elever i årskurs 6? - Har kompetensen bland lärare anpassats så att rätt kompetens finns för eleverna i årskurs 6? - Finns fungerande rutiner för överlämning när elever går från årskurs 5 till årskurs 6? - Har den nya skolorganisationen fördröjt och minskat behovet av nya skollokaler och därmed inneburit ett mindre behov av nyinvesteringar? - Vilka konsekvenser ser andra kommuner som har 6-9 organisation och hur möter de utmaningarna? 3. METOD Utredningens underlag vilar till stor del från insamlad data från kommunens tre renodlade 6-9 skolor, det vill säga Viksjöskolan, Björkebyskolan och Källtorpskolan. Dessa skolor har setts som särskilt intressanta utifrån utredningens syfte då de gick från att vara renodlade 7-9 skolor till att även omfatta årskurs 6. Renodlade 6-9 skolor antas ha varit tvungna att anpassa sin verksamhet till den nya organisationsmodellen i större utsträckning än exempelvis F-9 skolor som redan sedan tidigare haft en skolmiljö anpassad för både yngre och äldre elever. Det finns också bättre förutsättningar till samarbete mellan lärarlag i årskurs 6-9 och lärarlag i årskurs 4-5 i en F- 9 skola, vilket särskilt bör underlätta för lärare som ska sätta betyg på eleverna i årskurs 6. Data från Viksjöskolan, Björkebyskolan och Källtorpskolan har inhämtats bland annat genom att elever har intervjuats i fokusgrupper. Så kallade fokusgruppsintervjuer är en undersökningsmetod där en grupp personer tillfrågas samtidigt om en viss frågeställning eller ett visst tema. Frågorna är ställda till hela gruppen och uppmuntrar till diskussion. Diskussionen gör det möjligt för utredaren att skapa sig en förståelse kring varför människor tycker som de gör. Fokusgrupperna med eleverna syftade till att undersöka huruvida eleverna känner otrygghet när de börjar i årskurs 6 i en skola med äldre barn. Det har också funnits ett önskat syfte om att undersöka huruvida det finns andra sociala aspekter av 6-9- organisationen kopplat till att elever i årskurs 6 blandas med äldre elever. Elever från årskurs 6 och elever från årskurs 9 har deltagit i separata fokusgrupper i respektive skola 1. Dessa ålderskategorier är särskilt intressanta då eleverna i årskurs 9 var den första kullen att börja i årskurs 6 i den nya organisationsstrukturen och ele- 1 I en av fokusgrupperna deltog elever från både åk 6 och åk 9. Två av fokusgrupperna ägde rum då det nya läsåret inletts. Elever från åk 7 och åk 9 deltog i dessa fokusgrupper. Dessa elever i åk 9 tillhörde den andra kullen av elever som började åk 6 i en 6-9 skola.

6 (14) verna i årskurs 6 har upplevelsen färsk av hur det var att börja i årskurs 6. Det har setts som viktigt att hålla isär åldersgrupperna för att skapa ett öppet diskussionsklimat, där exempelvis inte eleverna i årskurs 6 hämmas av äldre elevers närvaro. Utredaren har strävat efter grupper med max åtta deltagande elever, likaså för att främja ett öppet diskussionsklimat. Deltagande elever har valts ut av skolorna själva. En ogynnsam sammansättning av elever i en fokusgrupp kan medföra att en skev bild av helheten återges, vilken med andra ord inte är representativ för den större elevgruppen på skolan. Då det inte går att säkerställa representativitet bör resultaten från fokusgrupperna betraktas med en viss försiktighet. Även lärare från respektive skola har intervjuats om deras upplevelser av och tankar kring 6-9-organisationen. Intervjuinnehållet betonade särskilt för- respektive nackdelar som lärarna ser med 6-9-organisationen utifrån sin yrkesroll. För att undersöka skolledningens perspektiv gällande 6-9-organisationen har rektorerna på berörda skolor ombetts svara på en enkät. Enkäten har haft fokus på vilka åtgärder som skolorna vidtog inför att den nya skolorganisationen inrättades, men även rektorernas syn på 6-9-organisationen har berörts. Sakkunniga inom barn- och ungdomsförvaltningen har tillfrågats huruvida den nya skolorganisationen har fördröjt och minskat behovet av nya skollokaler och därmed inneburit ett mindre behov av nyinvesteringar. Vidare har ett antal kommuner tillfrågats om vilka konsekvenser de ser av en 6-9 organisation samt om hur de möter utmaningarna. 4. RESULTAT FRÅN FOKUSGRUPPER MED ELEVER Fokusgrupperna inleddes med en diskussion om elevernas upplevelse av att börja i årskurs 6. Den gemensamma uppfattningen bland eleverna i årskurs 6 var att det inte upplevdes som skrämmande att börja i en skola med äldre elever. Däremot uppgav en del att det kändes pirrigt inför förändringen, men att de snabbt vande sig med den nya miljön. Eleverna fick bra information inför skolstarten och fick även möjlighet att innan skolstart träffa sina nya lärare. Överlag anser eleverna att de kommer väl överens med de äldre eleverna som uppfattas som mer mogna. Eleverna framhåller också att det förekommer lite umgänge mellan äldre och yngre elever och att eventuella negativa influenser från äldre elever därför är ringa. Enstaka elever som umgås med äldre elever har dock anammat negativa beteenden såsom rökning och vid enstaka tillfällen skolk. Eleverna i årskurs 9 från två av de tre berörda skolorna anger, till skillnad mot eleverna i årskurs 6, att det kändes stort och till viss del skrämmande när de gick från årskurs 5 till årskurs 6. Det blev väldigt stökigt och de kände sig små och en aning rädda för de äldre eleverna. Särskilt eleverna i årskurs 9 upplevdes som skrämmande då de kunde vara hårdhänta i sin lek. De yngre eleverna tog ibland omvägar i korridorerna för att slippa möta äldre elever. Eleverna från en av skolorna upplevde att de fick dålig information inför skolstarten, medan eleverna i den andra skolan menar att övergången från årskurs 5 till årskurs 6 sköttes av skolorna på ett bra sätt. Eleverna från den tredje skolan anger att det endast kändes spännande och roligt att börja i årskurs 6. Överlämningen från årskurs 5 anser dessa elever sköttes på ett bra sätt.

7 (14) Den mest påtagliga skillnaden mellan årskurs 5 och årskurs 6 upplevs vara ökad frihet och ökat ansvar. Detta innebär för vissa elever en efterlängtad utmaning, medan det för andra innebär ökad press. I årskurs 6 har eleverna lärare per ämne snarare än en primär klasslärare som är fallet i årskurs 5, vilket uppfattas som positivt. Eleverna anser att det är bra med ämnesspecificerad undervisning i olika klassrum för kunskapsinlärningen. Men flertalet lärare anses även medföra en opersonlig känsla för läraren. Ytterligare en stor skillnad enligt eleverna är de upplevda förväntningarna på dem. En av eleverna beskrev detta enligt följande; det kändes tillåtet att vara barn i årskurs 5, men inte i årskurs 6. Eleverna framhåller också att det i årskurs 5 fanns en mer familjär och vänlig stämning på skolan, vilket inte anses finnas på den nya skolan. Längre skoldagar, fler läxor och betygsättning är fler skillnader. Detta bidrar enligt eleverna till en ökad press, men exempelvis betygsättningen uppfattas också som utmanande och positivt för kunskapsutvecklingen. Eleverna i årskurs 9 anser att det är positivt för kunskapsresultaten om eleverna har samma lärare i fyra år istället för tre år. På frågan om eleverna i årskurs 6 upplever att det finns vuxna att vända sig till exempelvis vid känslan av otrygghet, svarade eleverna instämmande. Angående utemiljön anger eleverna att de inte saknar klätterställningar, gungor eller dylikt som i regel finns på en skolgård för årskurs 4-6. De flesta spelar fotboll på rasterna eller sitter och pratar. Det viktiga är att elever kan fysiskt aktivera sig om de känner ett behov av det. Eleverna på två av skolorna anser att deras skolgård är tråkig. De skulle vilja att det fanns fler mysiga, sociala ytor att tillgå samt välpumpade bollar. Eleverna på den tredje skolan är nöjda med sin skolgård, men skulle gärna vilja ha en större fotbollsplan. Eleverna betonar att mognaden hos individen är avgörande för hur eleven reagerar på att årskurs 6 nu finns på en 6-9 skola. En del elever kan hantera friheten och ansvaret bättre än andra. Särskilt några av pojkarna är stökiga och leker vilt och störande i korridorerna, berättar eleverna både i årskurs 6 och årskurs 9. Det stökiga beteendet kan förstärkas av att mer tid under skoldagen i vissa fall inte är schemalagd i årskurs 6 i jämförelse med årskurs 5 och att eleverna i många fall är inomhus under rasterna. Detta skapar en stökig atmosfär. De stökiga eleverna vill dessutom spela tuffa inför äldre elever och är respektlösa för att hävda sig. Särskilt eleverna i årskurs 9 anser att eleverna som i dagsläget går i årskurs 6 är kaxigare och uppkäftigare än vad de själva var i årskurs 6. De visar ingen respekt! sa en av de deltagande eleverna från årskurs 9. Eleverna diskuterade om det skulle uppstå samma mönster om eleverna började årskurs 7 i en 7-9 skola istället. Eleverna menade att det sannolikt även i ett sådan organisation skulle finnas elever som hanterar situationen bättre respektive sämre utifrån den individuella mognaden. Eleverna betonar dock att elever i årskurs 7 generellt är mer mogna än elever i årskurs 6 och att antalet stökiga elever därför antagligen skulle vara färre. Eleverna i årskurs 9 från två av skolorna upplever att de själva inte var mogna att börja i årskurs 6 i en 6-9 skola, medan eleverna i årskurs 9 från den tredje skolan tillsammans med eleverna i årskurs 6 upplever att de kände sig mogna för detta.

8 (14) 5. RESULTAT FRÅN INTERVJUER MED LÄRARE Fyra lärare från de tre berörda skolorna har intervjuats. Samtliga lärare undervisade i årskurs 6 föregående läsår då eleverna i årskurs 6 betygsattes för första gången. Intervjuerna behandlade frågeställningar kopplade till lärarnas uppfattningar av 6-9- organisationen utifrån deras pedagogiska yrkesroll. Samtliga lärare är kritiska till organisationsmodellen. De ser ett fåtal fördelar, men framförallt menar lärarna att organisationsmodellen komplicerar deras pedagogiska uppdrag då organisationen inte följer strukturen i Lgr 11. Kursplanerna är konstruerade utifrån ämnets långsiktiga mål och centrala innehåll och beskriver vad som krävs av eleverna för att uppnå godtagbara kunskaper i årskurs 3 och för olika betyg i årskurs 6 och 9. Lärarna menar därför att Järfälla kommuns organisationsmodell är ologisk och att det är mer naturligt att brytningen istället sker efter årskurs 6. Att 6-9-organisationen inte följer Lgr 11:s uppbyggnad, menar lärarna medför att betygsättningen som sker i årskurs 6 blir godtycklig. Lärarna förväntas göra en bedömning av hur väl eleverna nått kunskapskraven som gäller för årskurs 4-6, vilket är mycket problematiskt då lärarna känner eleverna dåligt och har liten insikt i elevernas förmågor. I vissa ämnen som innehåller olika block, exempelvis SO och NO 2, förväntas lärarna att sätta betyg redan efter någon månad med eleverna. Betygsättning är en myndighetsutövning och då en lärare saknar adekvat underlag för sin bedömning äventyras likvärdigheten och rättsäkerheten, menar intervjuade lärare. En förutsättning för betygsättningen är att det sker kvalitativa överlämningar när eleverna går från årskurs 5 och börjar i årskurs 6. I dagsläget sker dessa överlämningar under vårterminen inför att eleverna börjar i årskurs 6. Lärarna anger att dessa skiljer sig stort i kvalitet. Överlämningen består av skriftliga omdömen, IUP:n samt av samtal mellan lärare. Det är mentorerna i årskurs 6 som träffar överlämnande lärare (det vill säga inte nödvändigtvis betygsättande lärare). Överlag genomförs en överlämning per klass under 15 minuter. Intervjuade lärare betonar att överlämningarna i dagsläget fungerar dåligt och att informationen som överlämnas inte är tillräcklig som underlag vid betygsättningen. Skolwebben kan eventuellt vara ett verktyg som kan användas för att förbättra överlämningarna och därmed underlätta vid betygsättning. I skolwebben kan lärare lägga upp pedagogiska planeringar, hur innehållet i undervisningen ska bedömas och vad som ska bedömas. Även formativa- och summativa bedömningar kan läggas in i skolwebben och göras tillgängliga för lärare i årskurs 6. Eleverna i årskurs 6 kommer från olika skolor och har haft olika lärare, varpå det finns en spridning gällande elevernas kunskapsnivåer i förhållande till kursplanernas centrala innehåll. Undervisningen har lagts upp på olika sätt under årskurs 4-5, vilket gör det svårt att planera för undervisningsinnehållet i årskurs 6. I kommundelarna har skolorna kommit överens om vilka moment i det centrala innehållet som ska undervisas under vilken årskurs. Syftet är att det ska finnas en konsensus kring hur undervisningen planeras per respektive årskurs, vilket ska verka för att elever kommer med liknande kunskapsnivåer i årskurs 6. Tillfrågade lärare menar att skolorna kan bli bättre på att följa det gemensamma upplägget och att det finns ett behov av att upplägget synkas över hela kommunen, inte endast inom kommundelen, då rörligheten bland elever är stort. 2 SO (Samhällsorienterade ämnen), NO (Naturorienterade ämnen)

9 (14) Lärarna framhåller också att det är en stor arbetsbelastning för skolorna och lärarna att hantera nationella prov i både årskurs 6 och årskurs 9. Vårterminen slukas av arbetet kring nationella prov och arbetsbelastningen bidrar till en dålig arbetsmiljö. Lärarna ser hellre att de nationella proven sprids ut på skolorna, vilket skulle innebära en mer jämnt fördelad arbetsbelastning för lärarna. Detta skulle även medföra att lärare som undervisar i årskurs 4-6 har fullt ansvar för att nå måluppfyllelsen i årskurs 6 utifrån kursplanerna, vilket även kan underlätta för och motivera dessa lärare. I rådande organisationsmodell saknas klara och tydliga mål för vad som ska uppnås under årskurs 4-5. En av lärarna anser att eleverna tappar glädjen av att gå i skolan snabbare eftersom det är ett hårdare klimat i en 6-9 skola och högre krav ställs på eleverna. Eleverna ska ta mer eget ansvar vilket samtliga lärare menar många inte är mogna för. Detta skapar stress hos elever. Det är ibland långa dagar, korta raster samt kort tid för eleverna att förflytta sig mellan klassrum och lektioner. En av skolorna har valt att all undervisning för årskurs 6 sker i deras hemklassrum om möjligt, i syfte att undvika stress mellan lektioner. Huruvida detta är möjligt för en skola beror på skolans lokaler och dess storlek, men det ter sig som en möjlig lösning för att motverka stress. Vidare menar lärarna att det i en 6-9 skola inte finns samma utrymme för omsorg eller för relationsskapande som på en 4-6 skola, trots att det fortfarande finns ett sådant behov hos en del av eleverna. Klasserna i årskurs 6 har i dagsläget en mentor per klass, istället för en klasslärare. Det kan gå dagar utan att eleverna träffar mentorn eftersom denna lärare även undervisar andra årskurser. Särskilt elever med sociala svårigheter hanterar detta mindre bra. Dessa elever skulle behöva ett extra år i en 4-6 skola där det finns mer utrymme för omsorg, relationskapande och familjär stämning. En av lärarna menar att det bör erbjudas kompetensutveckling för lärare i 6-9 skolorna som är vana att undervisa äldre barn i syfte att skapa förståelse för de yngre elevernas behov. Lärarna kan se vissa positiva aspekter med 6-9-organisationen, även om de är tydliga med att dessa positiva effekter omöjligt väger upp för de negativa. Dels ses det som positivt att eleverna förbereds väl inför årskurs 7 och de är då mer mogna för rutinerna och undervisningen som gäller för en högstadieskola. En årskurs 7 blir som en årskurs 8 och så vidare. Detta medför ett bättre klimat för undervisningen. Ytterligare en fördel som ses är att en del elever som är mogna för att börja i årskurs 6 i en 6-9 skola kan utmanas på ett helt annat sätt än vad som skulle vara möjligt för en 4-6 skola. Anpassat läromedel för att utmana denna kategori av elever finns lätt till hands och lärarna är vana med att undervisa äldre barn på en mer krävande nivå. Eleverna känner att det är spännande med en ny miljö och känner större glädje för skolarbetet. 6. RESULTAT FRÅN ENKÄT RIKTAD MOT REKTORER Rektorerna på Viksjöskolan, Björkebyskolan och Källtorpskolan ombads besvara följande frågor; Vilka åtgärder gjordes på skolorna inför att elever i årskurs 6 skulle börja i skolan? Åtgärder kopplade till utemiljön eller till personalens kompetens är exempel på sådana åtgärder.

10 (14) Vilka åtgärder gjordes på skolan för att motverka otrygghet bland eleverna i årskurs 6? Anser du att det finns fungerande rutiner för överlämning när eleverna lämnar årskurs 5 och ska börja i årskurs 6? Skolorna agerade på olika sätt inför det första läsåret som 6-9 skola. Samtliga skolor genomförde aktiviteter som syftade till att informera och lyssna in föräldrars och elevers inställningar och önskemål. En av rektorerna besökte exempelvis föräldraråd för att diskutera elevernas övergång till årskurs 6. Även sociala aktiviteter för elever och föräldrar genomfördes. Terminen startades sedan med en uppstartsvecka där fokus låg på att skapa trygghet och främja goda relationer. Under veckan genomfördes exempelvis lära känna -övningar och samarbetsövningar. Andra konkreta åtgärder som vidtogs inför inrättandet av 6-9-organisationen var att hemklassrum för årskurs 6 skapades, att skolgården anpassades till yngre elever med exempelvis nya rinkar för bollsporter 3 samt att fritidsklubbar öppnades. En av skolorna anger även att schemat anpassades till yngre elever genom att längre raster lades in på för- och eftermiddagen. Två av skolorna anger att de inventerade personalens kompetens och kunde fastslå att denna var tillfredställande även när det gällde undervisning av yngre åldrar. Samtal med lärare genomfördes på en av skolorna för att undersöka vilka förväntningar och farhågor som fanns bland lärarlagen. Samtliga skolor anställde elevassistenter för att stödja eleverna i årskurs 6 i klassrummen, men också för att skapa trygghet. En av skolorna anställde även en socialpedagog som hade eleverna i årskurs 6 i särskilt fokus. Samtliga skolor inrättade faddersystem för att skapa trygghet, inom vilket äldre elever gavs uppdrag att stödja yngre elever. Faddersystemen anges ha haft varierande framgång och i dagsläget tillämpas inte faddersystemen på någon av skolorna. På två av skolorna placerades årskurs 6:s hemklassrum nära personalutrymmena som ytterligare ett sätt att främja trygghet. I dagsläget finns fungerande rutiner för överlämning mellan årskurs 5 och årskurs 6 enligt de tillfrågade rektorerna. Rutinerna har tagits fram av FoG och är därmed gemensamma för barn-och ungdomsförvaltningens verksamheter 4. Syftet med rutinen för överlämningar är att skapa förutsättningar så att viktiga erfarenheter och kunskaper om eleven tas tillvara, att olika lärares kompetens utnyttjas för att ge en bred bild av eleven och att pedagoger från olika årskurser och skolor möts i en gemensam strävan att skapa kontinuitet och god kunskapsutveckling för eleven. I korta drag innefattar rutinen att lärare träffas och överlämnar information om eleven bland annat utifrån IUP, nationella prov, eventuella åtgärdsprogram et cetera. Även förslag på klassindelningar kan diskuteras. Två av rektorerna påpekar dock att även om rutinen för överlämning överlag är bra, så saknas i vissa fall bedömningar från årskurs 4 - årskurs 5. Detta försvårar betygsättningen i årskurs 6. 3 På en av skolorna försenades dock förändringarna i utemiljön upp till ett år. 4 Se Rutiner överlämningar förskoleklass årskurs 6

11 (14) 7. LOKALFRÅGAN Inför beslutet om en förändrad skolorganisation framfördes lokalfrågan som en primär bidragande faktor till att en omorganisation skulle ske. En förändring av skolorganisationen ansågs fördröja och minska behovet av nya skollokaler, vilket skulle innebära ett mindre behov av nyinvesteringar. Den långsiktiga lokalplaneringen grundas på befolkningsprognoser för Järfälla. Prognoserna vid tidpunkten för beslutet pekade mot att antalet elever i de högre årskurserna i grundskolan skulle sjunka, medan antalet elever i de lägre årskurserna skulle öka i alla kommundelar utom Viksjö. Detta medförde ett behov av utökade skollokaler för de lägre årskurserna, medan det fanns ett överskott av lokaler för de högre årskurserna. Att låta årskurs 6 utnyttja överskottet av lokalerna som tidigare varit avsedda för årskurs 7-9 skulle bidra till att frigöra lokaler för lägre årskurser, varpå behovet av nya skollokaler skulle minska. Kapacitetansvarig på barn- och ungdomsförvaltningen tillstyrker att förvaltningens lokaler har utnyttjats effektivt genom 6-9-organisationen. Beslutet om en förändrad skolorganisation har bidragit till att behovet av utökade lokaler för yngre skolbarn skjutits cirka fem år framåt och blivit avsevärt mindre. I dagsläget vidtar barn- och ungdomsförvaltningen åtgärder för att möta förväntat behov av lokaler för F-5 år Utan en förändring av skolorganisationen, skulle dessa åtgärder ha varit nödvändig redan år Gällande de äldre årskurserna hade det utan en omorganisation varit nödvändigt att stänga 7-9 skolor (gäller framförallt Viksjö och Kallhäll) och förflytta elever till ett mindre antal 7-9 skolor. På detta vis skulle lokalerna utnyttjas på ett effektivt sätt, men på bekostnad av att skolor lade ner eller minskade verksamhetens omfattning. 8. ANDRA KOMMUNERS ERFARENHETER Inom ramen för utredningen har ett antal kommunen tillfrågats om hur de ser på indelning av årskurser och hur de valt att organisera sig. Kommuner som tillfrågats är Sollentuna kommun, Huddinge kommun, Sundbybergs stad och Botkyrka kommun. De flesta kommuner står inför samma utmaningar som Järfälla gällande val av skolorganisation. Kvalitet respektive resurser avgör hur man väljer att organisera sig. Huddinge kommun, Sundbybergs stad och Sollentuna kommun har valt att organisera sig utifrån Lgr 11:s uppbyggnad som talar för en traditionell indelning av årskurserna i låg-, mellan- respektive högstadium. Detta ses som mer logiskt och anses skapa goda förutsättningar för det pedagogiska uppdraget. Sollentuna kommun valde att omorganisera sin skolverksamhet från Järfällas modell till en modell där brytningen sker efter årskurs 6 för att komma till rätta med brister med anknytning till betygsättning och att organisationsmodellen inte följer Lgr 11:s uppbyggnad. Botkyrka kommuns skolorganisation har ingen princip om hur årskurserna ska delas in. Det finns skolor med olika indelning, bland annat både F-5, 6-9, F-6, 7-9 samt F ANALYS Utifrån argumenten som lades fram inför att beslutet om en förändrad skolorganisation skulle fattas, kan det konstateras att organisationsförändringen har haft varierande framgång. Gällande lokalfrågan, som var det argument som vägde tyngst, har

12 (14) Barn- och ungdomsnämnden lyckats senarelägga och minska behovet av nyinvesteringar. Detta kan eventuellt ha skett på bekostnad av kvalitet. Organisationen anses av lärare försvåra det pedagogiska uppdraget utifrån att organisationen inte är överensstämmande med Lgr 11:s uppbyggnad. Konsekvenser som uppstår till följd är att lärare ges dåliga förutsättningar att sätta tillförlitliga betyg på sina elever. Likvärdigheten i utbildningen kan äventyras då eleverna som kommer till årskurs 6 har tagit del av olika områden inom det centrala innehållet i kursplanerna. Detta medför att en lärare i årskurs 6 har svårt att planera undervisningen i årskurs 6 så att det täcker samtliga elever kunskapsluckor. En konsekvens kan bli att inte alla elever tar del av det centrala innehållet i kursplanerna. Behovet av utförliga överlämningar är därför stort och det finns även behov av att systematiskt likrikta undervisningsinnehållet i årskurs 4, årskurs 5 och årskurs 6 i syfte att verka för att elever kommer till årskurs 6 med jämförliga kunskapsnivåer. Det finns en kommungemensam rutin för överlämningar vid verksamhetsbyten. Rutinen är från 2013 och har bara tillämpats under ett läsårsbyte. Lärarna vidhåller att det finns utvecklingsområden att förbättra kring samarbetet mellan lärarlag i årskurs 4-5 och i årskurs 6, särskilt kopplat till överföring av information inför betygsättningen i årskurs 6. Rutinen som den ser ut idag fokuserar på överlämningen av eleven vid läsårsstart och inbegriper inte former för samverkan i ett senare skede. Här lämnas lärarna och skolorna på egen hand att hitta former för samverkan. Det finns därför ett behov av att utveckla former för en mer omfattande överlämning av information och bedömningar i syfte att göra betygsättningen i årskurs 6 tillförlitlig. Arbetsbelastningen för skolor och lärare att hantera nationella prov i både årskurs 6 och årskurs 9, kan medföra att annan undervisning blir lidande. Lärare har svårt att hinna med och i vissa fall beskrivs det som ett arbetsmiljöproblem. Detta är givetvis inte bra och måste hanteras på något sätt av skolledningarna. Vidare, kan detta hämma kommunens chanser att uppfattas som en attraktiv arbetsgivare i konkurrensen om behöriga lärare. Ett argument som lyftes fram inför beslutet om 6-9 organisationen var att eleverna i årskurs 6 skulle ges möjlighet att ha samma lärare i moderna språk från årskurs 6 till årskurs 9. Det har dock visat sig att eleverna i årskurs 6 i den tidigare skolorganisationen hade undervisning i moderna språk i 7-9 skolornas lokaler och fortsatte att ha samma lärare när de senare började i årskurs 7. I detta hänseende, ses ingen pedagogisk vinst med den nya skolorganisationen. Det som kan tala för att 6-9 organisationen har haft en positiv påverkan på just kontinuiteten av lärare gällande moderna språk är skolvalet och det faktum att många elever byter skola inför högstadiet. Genom att brytningen sker efter årskurs 5 sker ett eventuellt byte av skola innan eleven börjar studera moderna språk och ett byte av lärare undviks därför. Utifrån detta är brytningen efter årskurs 5 lämplig. Att många fristående skolor erbjuder verksamhet från årskurs 6 vilket ökar rörelsen av elever inför starten av årskurs 6, indikerar likaså att brytningen efter årskurs 5 lämplig. Det finns även andra fördelar med organisationsmodellen utifrån det pedagogiska perspektivet. Två exempel, vilka kan antas gynna elevernas kunskapsutveckling, är att lärare har bättre verktyg att utmana eleverna samt att undervisningsklimatet i årskurs 7-9 blir bättre. Det finns en tvetydighet kring elevernas upplevelse av trygghet i årskurs 6 då denna påverkas av den individuella mognaden. En del elever ser det som utmanande att börja årskurs 6 medan andra känner ökad press och till viss del oro. Det är svårt att

13 (14) påvisa huruvida detta mönster skulle ha framträtt på likartat sätt om de börjat i årskurs 7 i en 7-9 skolan, men det förefaller sannolikt. Det förefaller också sannolikt att betygsättningen av elever i årskurs 6 bidrar till att elever känner ökad press. Det är därför också möjligt att eleverna även skulle påverkats av detta om de gått årskurs 6 i en 4-6 skola. I elevernas uttalanden tyder inget på att det finns andra oroväckande sociala aspekter av 6-9-organisationen kopplat till att yngre elever blandas med äldre elever. Det finns uttalanden från elever som emellertid utmärker klimatskillnader mellan vardagen i årskurs 5 i jämförelse med vardagen i årskurs 6. Uttalandet det kändes tillåtet att vara barn i årskurs 5, men inte i årskurs 6 och beskrivningen av F-5 skolan som familjär och vänlig till skillnad mot 6-9 skolan, pekar på några dessa skillnader. Detta visar på ett fortsatt behov av att skolorna anpassar skolmiljön till de yngre elevernas behov av närmre relationer till vuxna samt ett mjukare, mer tillåtande klimat. Trots att samtliga skolgårdar rustades för att göra dem mer ändamålsenliga för yngre elever, anser eleverna i årskurs 6 att utemiljön är tråkig. Att skolgårdarna rustas med fler bänkar, mer grönska och mindre asfalt kan bidra till ett mjukare intryck av skolmiljön. Det kan även finnas ett behov av kompetensutveckling av lärarna som är anställda på 6-9 skolor och som många gånger är utbildade för undervisning mot äldre elever, det vill säga mot elever i högstadiet eller gymnasiet. Kompetensutveckling i att undervisa yngre elever i syfte att skapa förståelse för deras behov kan även vara ett sätt att mjuka upp klimatet. Eleverna i årskurs 9 anger i högre utsträckning än eleverna i årskurs 6 att de upplevde viss otrygghet när de började årskurs 6. Eleverna från årskurs 9 var den första kullen som började årskurs 6 i enlighet med den nya skolorganisationen. Ovana bland skolorna att ta emot yngre elever eventuellt kombinerat med dåliga förberedelser skulle kunna förklara varför just dessa elever upplevde otrygghet. Även föräldrars oro kan tänkas ha överförts på eleverna och påverkat deras upplevelse. Båda dessa förklaringar kan rimligtvis ha bidragit till elevernas upplevelse och har sin grund i att dessa elever var först ut i ett nytt system. Dagens elever i årskurs 5 förbereds tidigt på att de börjar årskurs 6 i skolor med äldre elever, vilket minskar oron och gör att de anpassar sig lättare. Även lärare, skolledningar och föräldrar är förberedda på ett annat sätt idag varpå övergången från årskurs 5 till årskurs 6 fungerar bättre. 10. SLUTSATSER OCH FÖRSLAG Lokalfrågan var överordnad då beslutet om en ny skolorganisation skulle fattas. Utifrån detta hänseende fattades rätt beslut. Barn- och ungdomsnämnden har lyckats senarelägga och minska behovet av nyinvesteringar. Det finns dock brister med organisationen som medför att det pedagogiska uppdraget att undervisa försvåras. Utifrån Lgr 11:s uppbyggnad är det olyckligt att brytningen sker efter årskurs 5 och inte efter årskurs 6. Organisationens brister föranleder ett behov av väl fungerande och uttömmande överlämningar. Betygsättande lärare måste ges bättre underlag att betygsätta utifrån och överlämningarna måste ske kontinuerligt och inte enbart äga rum inför terminsstart utan också inför betygsättning. Att Skolwebben utvecklas och utgör ett forum för lärare att utbyta exempelvis bedömningar ses som en möjlig lösning till att förbättra överlämningarna. Även en kommungemensam överenskommelse om vad som

14 (14) ska undervisas i årskurs 4, årskurs 5 respektive årskurs 6 har efterfrågats som ett sätt att säkerställa att samtliga elever tar del av det centrala innehållet i kursplanerna. Detta bör betraktas som en förutsättning för en likvärdig utbildning. De flesta elever känner en grundtrygghet och den eventuella oro de känner inför att börja i årskurs 6 skulle sannolikt även ha upplevts om de börjat i årskurs 7 i en 7-9 skola. Det har dock påvisats att en del elever känner stress och oro med anledning av ökade krav och ökad press. Utifrån detta har skolorna en viktig uppgift i att skapa lämpliga miljöer anpassade för eleverna. Detta gör sig gällande oavsett organisationsmodell och oavsett elevernas individuella mognad. Att sträva efter ett mjukare klimat där omsorg och relationen mellan elev och lärare ges utrymme, ter sig viktigt för att främja trygghet. Detta ter sig också viktigt för att eleverna fortsatt ska känna glädje inför skolarbetet, vilket ses som en viktig grund för elevernas resultat. Att eleverna i årskurs 6 har hemklassrum där en stor del av undervisningen sker, skulle kunna vara en sådan åtgärd. Att klassernas mentorer ges mer utrymme för eleverna i syfte att bygga relationer och därigenom verka för trygghet är ett annat sätt. Samordning och samverkan är två ledord i att hantera bristerna med organisationsmodellen. Det är en ung organisation och i dagsläget saknas lämpliga verktyg som krävs för att hantera de utmaningar som organisationen innebär. När rätta verktyg har identifierats och implementerats kommer sannolikt bristerna med organisationen att mildras. I ett parallellt och sammanknutet skeende förbättras processer och organisationen mognar. Det framstår som en viktig uppgift för barn- och ungdomsförvaltningen att främja en sådan önskvärd utveckling. Detta görs genom att aktivt skapa goda förutsättningar för individer som verkar inom organisationen, så att dessa på ett optimalt sätt kan fullfölja sina uppdrag. Bättre former för överlämningar inför betygsättning i årskurs 6, en kommungemensam överenskommelse om undervisningsinnehållet i årskurs 4-5 respektive årskurs 6 samt fortsatt arbete på skolorna för att anpassa skolmiljön till yngre elever är åtgärder som efterfrågas.