Västra Torsås. nr Mer om Puttetorpa here på sidan åtta.

Transkript

1 Västra Torsås nr temalönashult Utdrag ur Lunds Universitets Folkminnesarkiv nedtecknat av Sven Blomén Mer om Puttetorpa here på sidan åtta.

2 Västra Torsås Ansvarig utgivare, Agnetha Wendel Redaktionen. Tema: Renée Markusson, Ann Nilsson, Agnetha Wendel, Föreningsinformation och annonsering: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Britt-Mari Andersson, britt-mari@vastratorsas.se Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Korrektur: Ingrid Riis Webbmaster: Rolf Erlandsson, rolf@vastratorsas.se Distribution: Pia N Svensson, pia@vastratorsas.se Medarbetare i detta nr: Daniella Markusson, Lars Lindén, Tomas Olofsson, Anitha Turesson, Saga Gullberg, Arne Gunnarsson, Åke Nyberg, Bosse (i Kolmården) Petersson och Urban Spjuth. Grafisk form & produktion: Agnetha Wendel Tryck: TMG Tabergs. Västra Torsås Sockenblad utkommer med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar inte för insänt obeställt material. Sommaren är snart här! När jag tittar ut i trädgården ser jag att äppelträden blommar för fullt och de flesta fåglarna är på plats. Det är ljuvligt att lyssna på fågelsången när man går ut på morgonen för att hämta tidningen. I år fick vi dessutom njuta extra av den härliga tiden mellan hägg och syren, tack vare omslaget i vädret för några veckor sedan. Men nu är ändå värmen tillbaka. Korna råmar i hagen och snart är det dags att ta den första grässkörden. Härligt! I år saknar tyvärr Sockenrådet en ordförande. Valberedningen lyckades inte, trots ihärdigt arbete, att hitta någon som var villig att åta sig uppdraget. Vi andra i styrelsen har därför enats om att gemensamt försöka driva verksamheten vidare till nästa årsstämma. Vi har därför utsett en sammankallande (Mats Runeson) och en vice sammankallande (Örjan Riis). Sedan har ordförandens arbetsuppgifter fördelats i styrelsen. Styrelsen hoppas att vi ska kunna driva verksamheten vidare och hinna bevaka pågående ärenden, men samtidigt har vi begränsad möjlighet att agera i nya ärenden. Ni får ha överseende om styrelsens arbete inte flyter lika bra som tidigare, men så kan det bli om man saknar en given ledare. Dyker det upp något akut så ska vi naturligtvis försöka agera, men kapaciteten är begränsad. Vi i styrelsen är också djupt engagerade i våra arbeten eller andra föreningsuppdrag och därför räcker inte alltid tiden eller orken till. Den största som händer i vår bygd de närmaste åren är bildande av nationalparken i Åsnen samt att Destination Åsnen verkligen blir ett varumärke för bygden. Sockenrådet har representanter i referensgrupperna för bägge projekten. Nationalparkens tillkomst gör förhoppningsvis att våra affärer, bensinmackar och andra serviceinrättningar kan fortleva. Våra vägar kommer att rustas upp, då nationalparken skall vara lättillgänglig. Förhoppningsvis kommer det dessutom att skapas några nya arbetstillfällen och det är guld värt i vår bygd. Utbytet med våra grannsocknar kommer att stärkas. Vi finns ju tyvärr i tre olika kommuner, men har väldigt mycket gemensamt. Till sist vill vi tillönska alla en riktigt skön sommar, och glöm inte att fotografera mycket, så att vi får många deltagare i Sockenrådets fototävling. På styrelsens vägnar Mats Runeson och Örjan Riis Annonser i den lokala telefonkatalogen

3 INNEHÅLL nr tema lönashult 04 sockenrådet 25 år 06 fototävling 07 tema lönashult puttetorpa here c.m. pay lönashults café och matservering rolis-älinge-klockor amerikansk soldat björkbacken en pigg 90-åring oscar övden hampus deltog i yrkes sm sagostund för bebisar nytt liv på finnaholm 19 vandringsgruppen En näve respekt, tack! Sockenbladsvän? Du som är utsocknes kan stödja arbetet med Sockenbladet genom ett medlemskap i Sockenbladets Vänner. Som medlem får du, givetvis, bladet hemskickat. Du som bor i socknen är också välkommen som medlem. Sätt in 200 kr på bg Glöm inte uppge namn och adress. En rubrik från Sandvikens Tidning (1935). Hur hör den hemma i Sockenbladet? Förklaring finns på sidan

4 föreningsinfo Sockenrådet 25 ÅR Text Urban Spjuth Bild Rolf Erlandsson Till jubileet hade samtliga inbjudits som varit ordförande i sockenrådet under de 25 åren. Lokalen var trivsamt dukad och Viking Olsson svarade för väl avstämd musikunderhållning. Firandet inleddes med förtäring av smörgåstårta med tillbehör. Programmet genomfördes med följande huvudinslag: Samtliga som varit ordförande i sockenrådet skulle kortfattat redovisa några viktiga händelser under deras tid som ordförande. Innan dess hade Lennart Turesson inlett med att referera turerna kring tillkomsten av Västra Torsås sockenråd. Samtliga (nästan)sockenrådsordföranden från vänster, Kenny Fredlund, Lars Lindén, Margaretha Berggren, Nils-Gunnar Skoglund, Bengt Qvistgaard, Sockenrådets första ordförande Einar Gunnarsson och Lennart Turesson. Avgående ordförande, Monica Turesson, saknas på bilden. Monica Turesson avtackar Lisbeth Lindberg Sockenrådets första ordförande Einar Gunnarsson började redovisningen och därefter följde i tur och ordning Lennart Turesson, Bengt Qvistgaard, Nils-Gunnar Skoglund, Margaretha Berggren, Lars Lindén, Kenny Fredlund och Monica Turesson. Magnus Karlsson, som varit tillförordnad ordförande mellan Kenny Fredlund och Monica Turesson, kunde tyvärr inte närvara. Efter redovisningarna, som inte blev särskilt kortfattade, förärades alla en ros. Den avgående ordföranden Monica Turesson, de avgående styrelseledamöterna Lisbeth Lindberg och Boo Lindblom samt de avgående valberedarna Lennart Turesson och Bengt Svensson avtackades med blommor. Utmärkelsen Årets Västra Torsåsbo tilldelades Agnetha Wendel för hennes förtjänstfulla arbete med Sockenbladet. Agnetha hyllades traditionellt med ett inramat diplom och blommor. Viking Olsson tackades med applåder och blommor för musikunderhållningen. 25-årsjubileet avslutades sedan med småländsk ostkaka och kaffe. Protokoll från stämman, som hölls före 25-årsfirandet, finns på sidan 23. Monica Turesson Boo Lindblom 04

5 Bengt Svensson avtackas av Monica Turesson föreningsinfo Årets Västra Torsåsbo Av Renée Markusson Vid kapellet i Torsåsby kör jag in i den vackra trädallén mot Hunna och svänger upp mot Agnethas gård. På ängen betar fåren fridfullt. Det röda huset landar mjukt i grönskan. Asta, Agnethas lilla hund, hälsar mig välkommen. När jag kliver in slår lukten av nybakat emot mig. Vi slår oss ned i köket och fikar, rabarberpaj med vaniljvisp och kaffe. Kaffetåren blir flera under vårt samtal. Grattis! Årets Västra Torsåsbo, hur reagerade du på det? Jag blev väldigt överraskad och glad. Det kom som en bekräftelse på att vårt arbete med Sockenbladet uppskattas. Vem är Agnetha Wendel? En kreativ bokmal som älskar projekt. Det senaste stora projektet är gården i Långaryd, Torsås By som jag köpte för 1 1/2 år sedan. Jag har totalrenoverat huset med pappa Lennarts hjälp. Utan honom hade jag inte fixat detta. Vi började med att blåsa ut allt invändigt tills bara stommen var kvar och sedan tilläggsisolera, nya fönster, el, vatten, avlopp etc. När insidan var någorlunda klar tog vi tag i utsidan. Nu har vi börjat med uthusen. Ladugården är klar invändigt och vi har precis börjat med utsidan. Nästa projekt är ett tillbygge och trädgården förstås. Det hade varit en dröm att se trädgården färdig den här sommaren, men jag får ha tålamod. Hur länge har du varit Västra Torsåsbo? Det är länge nu, över 20 år! Jag är född och uppvuxen i Grimslöv. Först skaffade jag mig ett ställe i Hulevik (som hon totalrenoverade...) och i Torne bodde jag i 13 år (som hon också totalrenoverade...). Lennart och Monica Turesson. Vid pianot Viking Olsson Vad är det bästa med att ge ut Sockenbladet? Det är mycket. För det första får jag lära mig massor om socknen. Jag tycker att det är kul att researcha. För det andra träffar jag nya, intressanta människor som jag aldrig fått chansen att möta annars. Till sist, vad ska du göra i sommar? Fortsätta med det jag hållit på med de senaste 18 månaderna. Riva, spika, isolera, måla Namn: Agnetha Wendel Ålder: 52 Familj: Hunden Asta Bor: Långaryd, Torsåsby Yrke: Formgivare och Inredningsstylist Märklig merit: Gör en handvolt lite då och då för att kolla att jag fortfarande är hyfsat smidig. (Min gamla gymnastiktränare, 75 år, går dagligen ner i spagat) 05

6 föreningsinfo Fototävling I samband med att Västra Torsås Sockenråd fyller 25 år inbjuder vi till en fototävling med temat Vår bygd idag och visioner inför framtiden. Regler för fototävlingen: Bilderna ska så klart vara tagna i Västra Torsås. Bilderna ska vara fotograferade under år Varje tävlande får tävla med max fem bilder. Sockenrådet ska få rätt att använda bilderna utan vederlag. Om bilderna nyttjas skall klart framgå vem som är fotograf. Tävlingsbidragen ska vara inlämnade senast 1 oktober Jury är styrelsen för Västra Torsås Sockenråd. Juryns beslut kan inte överklagas. De tre bästa bilderna kommer att premieras. Bilderna skall vara i digitalt format. Tävlingen är öppen för alla, även de som inte bor i socknen. Bidragen sänds till orjanstorp@telia.com Styrelsen för Västra Torsås Sockenråd Nu händer det saker på banvallsleden Inför turistperioden görs det rejäla underhållsarbeten på sträckan Hulevik Torne. För första gången sedan sliprarna togs bort på 70-talet. Den höga mittremsan och påväxter av gräs har hyvlats bort och fuktiga och gropiga avsnitt har lagats med stenmjöl. Avsikten är att därefter padda hela sträckan. Förhoppningsvis blir leden mycket bättre utan hög mittremsa och slippriga ojämna hjulspår. Bra för oss närboende och bra för turismen. Efter ett par år har även örterna längs banvallen hunnit återhämta sig. Heja kommunen! Urban Spjuth Vid tryckningen av Vid det senaste tryckningen numret av av Vid det Sockenbladet senaste tryckningen numret blev av av det inte Sockenbladet senaste färgerna numret som blev av inte Sockenbladet färgerna var tänkt. som blev inte det färgerna var tänkt. som Vi ber det om var ursäkt tänkt. för det Vi inträffade ber om ursäkt och hoppas för det Vi på inträffade ber fortsatt om ursäkt och förtroende. hoppas det på inträffade fortsatt och förtroende. hoppas på fortsatt förtroende. V.Torsås Gymnastikförening Vi bedriver blandad gymnastik (motion, styrka) på torsdagar 19:30-20:30 med start första torsdagen i september. Anitha Turesson Föreningar Ni vet väl att ni i Sockenbladet, kan informera om er verksamhet. Skicka text och eventuella. bilder eller slå en signal/skicka ett mail om det är något ni tycker att vi ska uppmärksamma. Marianna Agetorp 06

7 TEMA Lönashult Lönashult existerar inte! I alla fall inte på nätet. Min okunskap om Lönashult var, minst sagt, stor. Så vad göra? Söka på nätet givetvis. Men träffarna var nästan obefintliga och inte heller har det, som om Torne, Hulevik och Torsås By, skrivits någon bok om orten. Ibland sågs smeden i Lönashult lämna bilar, verkstad, skruv och bult för att vid hembesök ge pedikyr åt ök ty han var både bil- och hästkonsult. Bosse (i Kolmården) Petersson I svenskt författarregister hittade jag Bernt Johansson (Lönashult) som genast fångade mitt intresse. Han gav 1959 ut memoarboken Tillbaka hem. En mångsidig man som det måste gå att hitta mer information om tänkte jag men, nej! Samtidigt som mitt sökande efter Bernt och hans bok pågick letade Renee efter information om CM PAY. Lika fattigt där men Hon sprang på riktigt spännande saker om Oscar Övden. Om honom och hans familj kan du läsa på sidan nio. I Johan Nilssons bok Bygdeoriginal och folkminnen hittade jag en riktig krutkärring, Elin Rolig. Om henne kan du läsa på sidan 12. Och jo, Lönashult dök till slut upp på nätet. Ann funderar om och kring det på sidan nio. Trevlig läsning Agnetha Wendel Hembygdsforskare och författare I ett flertal artiklar hänvisar artikelförfattaren till boken Bygdeoriginal och folkminnen som utkom 1936, skriven av Johan Nilsson. Johan föddes den 28 juli Som fyraåring flyttade han, tillsammans med föräldrarna, till Opparyd, Nedregård. Där bodde han fram till 1955 då han, som nygift, flyttade till Virestad. Johan gav ut ett flertal böcker och var mannen som i början av 1930-talet startade Västra Torsås Hembygdsförening. Johan avled den 28 mars Källa: Artikel skriven av Östen Toft i boken om Västra Torsås. 07

8 Puttetorpa here på Växjö torg tema lönashult Puttetorpa here Puttetorpa here Av Agnetha Wendel Om Herkules hade lyckats besegra denne jätte skulle det ha blivit hans trettonde underverk. Jöns Abrahamsson Ram, eller Puttetorpa here, som han kallades lär ha varit närmare 2,20 lång och vägt över 160 kg. Han föddes den 27 juni 1791 på gården Jungfruboda, även kallad Puttetorp. Mycket är sagt och många är historierna om denne man. Bland annat ska han, när oxarna inte orkade, själv ha burit hem stockarna från skogen. Efter att ha skakat hand med Jöns lär Karl IV Johan ha yttrat Om Herkules hade lyckats besegra denne jätte skulle det ha blivit hans trettonde underverk. Enligt en del sägner skulle Puttetorpa heres pappa ha blivit våldtagen av en trollkvinna och resultatet av denna våldtäkt var Jöns. Därmed var det bevisat, menade de, att Puttetorpa here var ett halvtroll och i egenskap därav ägde sin enorma styrka. Andra menade att Jöns som sägs ha varit ett klent barn skulle, av en trollkvinna, ha fått en kringla att äta och att det var denna förtrollade kringla som låg bakom hans styrka. I boken Bygdeoriginal och folkminnen som utkom 1936, skriven av Johan Nilsson ( ) som även han var sockenbo (Nedragård Opparyd) står följande att läsa om Jöns pappa. Soldat Abraham Jönsson Ram var soldat för Skullatorp Ramnagård Västra Torsås, och deltog i Gustav III-s ryska krig åren , enligt vad berättas. Härvid förvärvade han så stort krigsbyte, sades det, att han vid hemkomsten kunde köpa ¼ mantal Jungfruboda eller Puttetorp. Under hemfärden från kriget skulle han till kamraterna ha fällt ungefär följande ganska vulgära yttrande:- Då vi kommer till Thorsås by, möter min fästmö mig där, och frukten av detta möte skall bliva en pojk så stor och stark, att dess like ej skall finnas i hela riket gifter sig Jöns med Kerstin Jönsdotter. Tillsammans får de åtta barn varav sex når vuxen ålder. (Sven 1820, Elin 1821, Sven 1823, Anna 1825, Martha 1828, Jon 1830, Stina 1832, Jon 1836). Puttetorpa here dog den 25 mars 1849 men än idag är historierna om honom levande och hans närvaro i socknen påtaglig. Jöns ligger begravd på kyrkogården i Torsås by. På Smålands museum finns, förutom Puttetorpa heres stövlar, en bild över Växjö torg från 1837 där självaste Esaias Tegner har fått en undanskymd plats. Istället är det Puttatorpa heres långa gestalt som dominerar vyn. En detalj av bilden där Jöns själv står på torget såldes på marknader likt sin tids idolporträtt för åtta skilling banco. På vägen mellan Lönashult och Torsås by står Jöns fortfarande stadigt med båda fötterna på jorden och blickar ut över Jungfruboda. Den plats där han en gång levde. Matilda och Johan Persson startar mösskrädderi Biblioteket öppnas Ungdomar bygger dansbana i Hynnenäs Hynnenäs bygdegård slår upp portarna Ny dansbana i Hynnenäs

9 Generalkonsul C.M.PAY Av Renee Markusson Jag tittade igenom Boken om Västra Torsås för att få något uppslag att skriva om. Jag hittade en notis om en C. M. Pay som skulle ha bott på en ö i Femlingen. Det som fångade mitt intresse var att han skrivit en bok. I texten stod det att han var norsk, nu vet jag att han var dansk och efter mycket letande på nätet fann jag att initialerna stod för Carl Martin. tema lönashult jägare: den stående hundens dressyr och bruk på jakt i Norden. Boken kom i nytryck 1937 med titeln, Jakten med fågelhund. Boken är än idag aktuell och rekommenderas varmt på jaktforum på nätet. Han hade en jaktvilla på ön Höga Holmen i Femlingen. Där var han ofta mellan åren för att jaga och studera morkullor. Hans grundliga studier av morkullans biologi och häckning ledde småningom till boken Morkullan, utgiven Min nyfikenhet fick mig att beställa boken från ett antikvariat. Jag läste den med förhoppningen att hitta något spännande om socknen. Det närmsta jag kom var en naturbeskrivning. I Småland finnes morkullan överallt i skogarna, egentligen i all slags mark, i bärris, täta smågransbestånd, i kanterna på trädgårdsängar med lövträd och ris; företrädesvis längs stränder av insjöar med bräm av tätt lövverk och snår, där marken består av ruttnat löv och ris och solen ej tränger igenom; här har fågeln ett rikt dukat bord. Morkullan är av arten beckasin. Den kallas något av en trollfågel då den helst är i rörelse i skymningen. Förr i tiden sa man att morkullorna var trollpackornas pigor. Morkullan läte, quor, quor, quor pssp kallas för knortning. I boken nämner Pay två danska gods som han var ägare till under åren Bangsbo, Fredrikshamn och Vendsyssel, Baggesvogn. Här blir jag förstås väldigt nyfiken, men tyvärr kan jag inte hitta mer information. Kanske någon läsare vet mer? Mannen Pay verkar nästan lite mystiskt eftersom ingen information går att hitta om honom. Men när jag pratar med grannen Ingvar får jag veta att Pay hade en dotter som var läkare i Virestad och att hon sålde stället till I. Johansson från Häradsbäck på 70 talet. Genom mer intensivt sökande får jag veta att Pay var generalkonsul och höll fina jaktmiddagar i villan på ön. Carl Martin Pay var en hängiven fågelhundsägare. Om jakt med hund skrev han första gången 1917, Hund och Jaktvillan på Höga Holmen och bokomslag Morkullan Var är Lönashult på Facebook? Av Ann Nilsson I förra numret om Torne berättade jag om Facebookgrupp Torne, en pärla vid Åsnens strand. Inför detta nummer finner jag dessvärre ingen facebooksida om saker som händer i Lönashult. Något som har fått en del uppmärksamhet av människor runt omkring i bygden är sidan Tommy i Lönashult. Där kan du läsa det mesta som händer i butiken. En facebooksida om Lönashult lyser med sin frånvaro. Men är det viktigt att vara med på sociala medier? Behöver Lönashult en sida som berättar om livet i Lönashult? Edith Svensson startar herr och damfrisering GoIF bildas Ålderdomshemmet Torsgården tas i bruk Malte Holmqvist startar taxiverksamhet Sonja och Georg Petersson öppnar lanthandel (Sonen Tommy tar över 1988)

10 tema lönashult Lönashult GoIF Bildad av bygdens folk 1947 Verksamheter för år 2014 Skidor Öppet klubbmästerskap i rullskidor lördagen 1 november. Löpning Öppna klubbmästerskap i löpning 21 km söndagen den 14 september start kl km söndagen den 5 oktober start kl Övriga aktiviteter Triathlon i Hulevik 1:a fredagen i augusti Med ungdomsklass och vuxenklass Tipsrunda den 6:e juni vid elljusspåret. Herrgymnastiken med start 5 oktober. Obs!! Flyttad till söndagar Aktiviteten friidrott för ungdomar. Två lyckade Prova På -tillfällen. Föreningen jobbar för att starta friidrottsskola till hösten. Lokalen för styrketräning är till för alla medlemmar. Prata med Calle i Lönashults affär. Är du medlem? Rapportera gärna in vilket lopp du har genomfört på e-post: lonashultgoif@gmail.com Följ oss på hemsidan: www1.idrottonline.se/ LonashultsGoIF-Skidor/ Gamla som nya medlemmar är välkomna till våra aktiviteter. Hälsar: Styrelsen Lönashult GoIF/Åke Nyberg Lönashults Ishockeyförening i korthet Av Agnetha Wendel Källor; Arne Gunnarsson och div. artiklar i Smålandsposten. Föreningen bildades spelade laget i division IV. I Smålandsposten, 14 juli 1986, står följande att läsa om lagets seriespel Vi kom nästan alltid sist i serien, men det var inte så noga. Vi hade himla roligt säger spelarna. Artikeln fortsätter De lade ner hockeyn Spelarna började bli för gamla och de unga ville inte ta vid. Föreningen levde vidare utan aktiviteter men medlemsavgifterna fortsatte att betalas in. I början på 80-talet beslöt föreningen att en tennisbana skulle byggas kr beräknades bygget kosta. Efter lite turer med kommunen fick föreningen till slut ett bidrag på kr var banan klar att tas i bruk var det dags för ett nytt projekt. Löparbanor. TorsgårdenAv Pia N Svensson 1990 gjorde jag min praktik som enhetschef på gamla Torsgården som byggdes Idag ägs gamla Torsgården utav privatpersoner. Där Ekovilt AB ligger idag, låg det gamla gamla Torsgården innan. Jag har för lite uppgifter om det idag men hoppas att jag kan återkomma med det. Nya Torsgården byggdes 1998 och har 34 platser. I dag heter enhetschefen Pernilla Risberg och hon har 48 fast anställda och 16 timvikarier. Torsgården är den största arbetsplatsen inom socknen. Gun Lundh öppnar Lönashults Café och Matservering Skollunch börjar serveras på Lönashults Café och Matservering Ny skola invigs Vattenverket byggs Elljusspåret står klart

11 Café Från vänster, Gerd Nilsson, Kerstin Munther, Edith Lundh, Guns mamma Elin Möller, framför Elin Guns dotter Agnetha, Kerstin larsson och Gun Lundh Lönashults Gun hemma i köket i Lönashult. I mitten av maj fyllde Gun 80 år. & Matservering tema lönashult Av Agnetha Wendel 1961 började man, som den sista skolan i socknen, servera lunch till eleverna på Lönashultsskolan. Eftersom det inte fanns någon matsal i skolans lokaler eller, för den delen någon mattant, fick barnen traska ner till Gun Lundhs Lönashults Café och Matservering för att få sin lunch. I ett års tid, fram till dess att den nya skolan stod klar, serverade Gun 104 personer lunch sex dagar i veckan. Till sin hjälp hade hon två konfirmander (Anna och Viola). När det var extra körigt hoppade Edith Svensson in, (Edith drev herr och damfrisering i Lönashult), förutsatt att hon inte just då hade en kund vill säga. Maten kom från skolan i Torsås by och var tillagad av kokerskan Stina Kristersson. På mornarna ställde mjölkbilen av en kruka som kom från en mjölkbonde i Möcklehult. Det var mycket att göra, berättar Gun, 50 personer åt gången fick plats, så när de första 50 var klara, var det dags att förbereda för de kommande 50. Förutom luncherna fortsatte café och cateringverksamheten som vanligt upphörde Lönashults GoIF med sin fotbollsverksamhet och spelarna gick över till VTIF. En förändring som också påverkade Gun. Hon berättar: Tidigare hade pojkarna efter träning kommit hit för att fika men när de då istället tränade i Torne kom de inte lika ofta. En ny möjlighet öppnade sig för Gun. Serveringen i Björkbacken var till uthyrning och åren drevs den av Gun som, återigen, tog hjälp av bland annat Edith. Varje lördagskväll serverade de smörgåsar och kaffe till de dansande. 1960, berättar Gun, var ett dåligt år. Sommaren var kall och regnig vilket gjorde att det inte kom så mycket folk på lördagsdanserna. Den säsongen gick jag back med några tusenlappar. Gun startade Lönashults Café och Matservering, som också hade en omfattande cateringverksamhet, redan som 24-åring, 1958, och drev företaget i 31 år. Hon och maken Arne bor fortfarande i det hus i Lönashult som de köpte 1958 och Gun är, för övrigt, barnbarnsbarn till Puttetorpa here. Lönashults samhällsförening verksamhetsplan juli är det fisketävling vid Övden Anmälan mellan18-18:30 sedan fiskar vi mellan18:30-19:15. Vi klär midsommarstången vid kyrkan midsommarafton. Vi samlas 9:00 och plockar blommor och löv. Sedan dansar vi och fikar med vår medhavda fikakorg. Alla är hjärtligt välkomna Och i november har vi vårt traditionella smörgåsbord. Datum ej fastställt. Anitha Turesson 11

12 tema lönashult Rolis-Älinge-klockor Rolis-Älinge-klockor Av Agnetha Wendel I boken Bygdeoriginal och folkminnen kan man, under rubriken, En märklig kvinna läsa om Elin Nilsdotter Rolig som föddes 1785 i Hägersjöhylte, Lönashult. Elin gifte sig med änkemannen Rolig från grannsocknen Härlunda. När Finska kriget bröt ut blev maken Olof, som var soldat, inkallad. Han tillfångatogs och det sägs att han inte återsåg vare sig sitt hem eller sin hustru på sju år. Kvar hemma var Elin som nu måste försörja sig själv. Då hon å huvudets vägnar var rikt utrustad, lärde hon utan större ansträngning icke blott att läsa och skriva utan jämväl sådana husliga sysslor som spinning och vävning etc.. Johan Nilsson (boken Bygdeoriginal och folkminnen) fortsätter Mångsidigt begåvad och praktiskt anlagd, som hon var, försökte hon sig på mångahanda men gjorde dock urtillverkningen till sin specialitet. Elin gjorde väggklockor av trä, till vilka hon även konstruerade mekaniken. Skallarna till slagverken göt hon i sin köksspis och använde sandpåsar till de enklare klockorna. Till de mer exklusiva klockorna hämtades gjutna lod från Huseby bruk. På grund av sin prisbillighet, sin precision och hållbarhet vunno Rolis-Älinge-klockorna stor spridning. Men eftertsom de voro så enormt billiga, så att de voro åtkomliga för en och var, aktades de ej som de förtjänat. När därför ekonomin möjliggjorde inköp av något dyrbarare väggklocka i mera smaklig och tilltalande stil, fingo oftast Rolis-Älinge-klockorna tjäna som leksaker åt barnen, där sådana fanns. Genom barnens lek gick de flesta klockorna sönder och är därmed, numera, väldigt sällsynta. Men Elin gjorde så mycket mer än klockor. Hon arbetade som bysmed och slaktare. Dessutom var hon ovanligt boklärd och hjälpte bygdens folk med skrivgöromål som testamenten, köpekontrakt och boutredningar. Johan Nilsson skriver också att hon kunde mäta sig med byprästen när det gällde bibelkunskap och att hon var utrustad med god sångförmåga. Efter kriget arbetade Olof med bygget av Göta kanal och sparade under den tiden så mycket pengar att makarna kunde köpa arrendetorpet Granhult (under Opparyd Nedregård) på ca 50 tunnland. Elin dog i turberkulos Källor: Boken Bygdeoriginal och folkminnen och tidningen Populär Historia, LRF media. Elin började sin klocktillverkning utsocknes men fortsatte tillverkningen, i Opparyd, fram till sin död. Den första kyrkan i Västra Torsås var en liten medeltida träkyrka belägen i Torsås by ersattes den av en skeppsformig kyrkobyggnad, med ett åttakantigt mittparti, även den kyrkan var bygd i trä. Under 1800-talets stora kyrkobyggnadsperiod väcktes frågan om att bygga en ny och rymligare kyrka i socknen. Det uppstod en tvist om var den nya kyrkan skulle byggas. Frågan fick avgöras av Kungl. Maj:t 1858 som fastställde platsen till Lönashult. Bygget påbörjades 1870 och 1872 stod den nya kyrkan klar. Text Agnetha Wendel Bild Rolf Erlandsson 100 år sedan kyrkan byggdes Poststationen går i graven Bengt Eric Nilsson tar över sin fars (Gustav Nilsson) verkstad Samhällsföreningen bildas och Salong Agnetha tar emot sina första kunder Både Idrottshallen och tennibanan invigs

13 tema lönashult Amerikansk soldat och handlare i Bohult Av Agnetha Wendel I Svenskt författarregister stötte jag på Bernt Johansson, en man, som genast fångade mitt intresse. Uppvuxen i Lönashult, utvandrade 1913 till USA, amerikansk soldat under första världskriget. Kom tillbaka till Lönashult 1919, startade lanthandel och gav, 1959, ut memoarboken Tillbaka hem. I Svenska porträttarkivet hittade jag en bild på Bernt men födelsedatumet stämde inte överens med datumet som angavs i Svenskt författarregister.. Var det rätt man? Efter mycket sökande på nätet kunde jag till slut hitta information som skulle kunna vara till hjälp. Smålandsposten recenserade nämligen Bernts bok den 28 november Kontakt med Smålandspostens arkiv blev nästa steg. Ingen ytterligare information om denne, i mitt tycke, intressanta man fanns att finna. Inte heller kunde jag, på något antikvariat, hitta boken. Kanske fanns boken på Lönashults, eller annat, bibliotek? Lars Lindén satte igång letandet och fann boken på Lunds Universitetsbibliotek. Gun Lundh hade koll på Bernts utseende och, japp, rätt man på bilden. (Nu vet jag att jag kunde ha frågat Bernts barn eller barnbarn om saken som, vet jag nu, bor i socknen). Från Smålandspostens arkiv hörde jag ingenting. Och boken då? Jo I förordet berättar Bernt att han, 1958, hittar den dagbok som varit försvunnen i 30 år. Boken, såväl som dagboken, tar sin början när Bernt, som 18-åring, 1913 lämnar sitt hem och far till det goda landet i väster. Den första tiden i Amerika tillbringar han i New York där han arbetar som bartender och pluggar engelska. Efter två år i New York flyttar han till Minnesota där han kom att bo fram till dess att han, 1917, tog värvning. Sin militära utbildning får han i Texas och skickas, efter fullgjord utbildning, till Frankrike. Vid fronten ser han många vänner dö eller lemlästas. Han ser krigets förödelse och dess fula tryne. Han skriver Mina upplevelser i första världskriget, som är autentiska, har jag skildrat i denna enkla bok för att vi bör erinra oss krigets fasor och tragedier, som ej får glömmas av eftervärlden. Och fortsätter, ett stycke längre ner, Vi måste alla, var och en, med vilja och kraft göra allt som står i vår makt för att hindra att krig åter bryter ut över mänskligheten. Vi voro då alla förlorade. Jag har varit med om det och vet vad krig innebär. Vid krigsslutet, 1919, återvänder Bernt till Sverige och Lönashult. En kort tid efter min hemkomst vaknade jag tidigt en morgon, störd av en orolig dröm. Han steg upp, klädde sig och gav sig ut på sjön. Efter att han rott en bit släpper han årorna för en stunds meditation. Väl i land erinrar han sig drömmen. Jag hade drömt att jag ej långt från hemmet öppnat en lanthandel. Bernt gifte sig med Sigrid och fick döttrarna Nora och Anna. Förutom lanthandeln i Bohult drev Bernt, Öveshults gård och en silverrävsfarm. Lanthandeln övertogs av makarna Erik och Anna Svensson (Bernts dotter) och lades ner Tommy s (ICA) nu i nya lokaler Inflyttning sker på nybyggda Torsgården

14 tema lönashult Björkbacken Björkbacken En pigg 90-åring Text Tomas Olofsson Bild Rolf Erlandsson Förr innan grabbar mot Hynnenäs sommarlördagar satte full fräs för en sväng på klacken i vackra Björkbacken de i slips och kavaj måste klä s. Bosse (i Kolmården) Petersson Sedan lång tid tillbaka hade ungdomar i trakten samlats under sommarhalvåret för att dansa och roa sig. En aktiv skytteförening ordnade danser under ordnade former efter första världskriget på tillfälligt uppbyggda dansbanor, varom vi har knapphändiga uppgifter. Men år 1923 bestämde sig några ungdomar för att bygga en dansbana i Hynnenäs och redan året därpå var den klar för invigning på Kristi Himmelsfärdsdag. Festplatsen döptes till Björkbacken. Den tillkom genom stora ideella insatser från folk i bygden. Första året gick så bra ekonomiskt att skulderna som uppkommit kunde betalas. Efterhand minskade verksamheten i Björkbacken och en ny förening bildades som övertog verksamheten och festplatsen. 100 ungdomar satsade två kronor vardera och en ny aktiv tid följde. Föreningens namn blev följdriktigt nog 100-mannaföreningen. År 1934 var det nödvändigt att bygga ny dansbana på Björkbacken och 10 ungdomar satsade 100 kronor vardera mot revers. Med ideellt arbete och skänkt virke blev det en dansbana med god standard med tak över. Verksamheten gick nu bra och skulderna blev betalda. År 1937 inmonterades elektriskt ljus och 1942 byggdes dansbanan till och parkeringsplatserna utökades. En gång anordnades en tävling om vem som skulle bli Miss Hynnenäs. Flera flickor i trakten ställde upp. Alla besökarna fick rösta på en av flickorna genom att skriva hennes namn på en lapp och sedan lägga lappen i en holk. Därefter räknades rösterna. Alla flickorna samlades på scenen, och vinnaren utsågs. Det var en flicka, som hette Gudrun som vann. I pris fick hon en resa till Mallorca. Annons i Smålandsposten 1936 Damernas afton i Björkbacken, Hynnenäs söndagen den 28 juni med början kl. 7. Musik av JEAN LUNDS ORKESTER. inträde: herre 50 öre, dam fritt. SERVERING. Smålandsposten 1936: (Tidningen, som utkommer fyra gånger i veckan, nämligen söndagar, tisdagar, torsdagar och lördagar, kostar för helt år kr. 8:-, för halft år kr. 4:50, för fjärdedelsår kr. 2:50, för månad kr. 1:-. Lösnummer 10 öre.) JAG TRIVS I Pia i redaktionen bad mig skriva några rader och det gör jag så gärna. Jag heter Saga och fyller 17 i år. Att bo på landet i Lönashult är både positivt, negativt, roligt och tråkigt. Bussarna går tidigt och sällan, kompisarna och skolan är flera mil bort, men Lönashult är en väldigt mysig by där alla är trevliga. Till sommaren slutar jag ettan på Smålandsgymnasiet. Bussen till skolan går 06:30, men oftast får jag skjuts av min snälla granne senare på morgonen. Tack och lov börjar skolan senare ibland, då åker jag med 8-bussen. Låg- och mellanstadiet gick jag på Byskolan Blenda och kunde cykla till skolan på tio minuter. LönashultAv Saga Gullberg Det trevliga med att bo på landet är att jag känner de flesta. När jag går ut finns det alltid någon granne ute man kan säga hej till och i affären hälsar de glatt. Det är väldigt mysigt att bo i ett litet samhälle. I Lönashult har vi en Ica butik, pysselbutik, frisörsalong, bibliotek och tennisbana. På vintrarna finns en skridskobana för stora och små och elljusspåret används vinter som sommar. På sommaren tar jag cykeln för ett dopp i Övden. Oftast har jag kameran med på mina cykelturer för rätt som det är kan det perfekta motivet dyka upp! Jag läser media i gymnasiet och älskar att fotografera. Vackra naturmotiv finns det gott om här. Jag trivs i Lönashult och jag älskar vårt hus! 14

15 tema lönashult Oscar Övden Oscar Övden Av Renee Markusson Oscar föddes 3/ (död 1978) på gården i Olofshylte. Mangårdsbyggnaden stod klar Hans föräldrar var Olof Johan Gunnarsson och Mathilda Persdotter från Duvhult. Oscar föddes som första barn i en skara av sex. Systern Nanny gifte sig senare med Claes Markusson och övertog föräldrahemmet. Nanny var en stark kvinna med bestämda åsikter, som gjort avtryck i bygden. Utdrag ur Svenskt Författarregister Oscar Övden Illustrationer av Oscars dotter Gunvor Längst till höger, bokomslag De andra syskonen gav sig iväg hemifrån. Karl Herman arbetade som advokat i Malmö och Per Albert följde sin dröm och blev bonde i Liatorp. Emma Kristina flyttade till Ljungby och Karin Sofia blev lantbrukarhustru i Ljungby. Oscar flyttade till Södertälje efter studier i Lund och arbetade som läroverksadjunkt. Han ville ha ett minne från hembygden och tog därför namnet Övden till efternamn. Han äktade Elma Svärd; hon skrev litteraturrecensioner, och de fick två döttrar, Älvan 1920 och Gunvor Han höll Västra Torsås och Olofshylte kärt för han skrev i GENEALOGISK TIDSKRIFT 1946, om Olofshyltefolket, en småländsk bondgård och dess ägare under 200 år. Oscar var mycket intresserad av släktforskning och kunnig i ämnet. Men han var också en tänkande och reflekterande man. Hans tankar och reflektioner över livet resulterade i två diktsamlingar. Dikterna är skrivna på jambisk vers, som är ett mått på versradens längd, den kallas också blankvers då den är orimmad. Liv och återliv: Dikter, 1963 Livet och människan: Dikter, 1965 UTGIVNA BÖCKER Jeanne, Guds dotter: En roman om Jeanne d Arc, 1970 Olof som blev årgångsman, 1972 Far och mor och fäderna, 1974 översatte bland annat böcker från tyska till svenska. Bokförlaget Strömbergs finns än idag, men med tillägget Brunnhages. De inriktar sig på sport och idrottsböcker. ELDBEGÄNGELSERÖRELSEN 1883 stiftades Svenska Likbränningsföreningen. Från 1917 fick de namnet Svenska Eldbegängelseföreningen. Dess uppgift var att öka intresset för kremering. Man framhöll att det var en mer hygienisk handling. En kremation tog ca minuter. Kyrkan var dock emot kremeringar, men accepterade till slut begravningsmetoden. Den första kremeringen i Sverige skedde år hade föreningen medlemmar och antalet kremationer var kremerades personer. I dag höjs röster för att kremering inte är bra för miljön. (Källor: Wikipedia, Nationalencyklopedin) Oscar och Elma Övden var engagerade i eldbegängelserörelsen på talet. Oscar skrev boken Eldbegängelsens historia i Sverige Han var redaktör för deras tidskrift Ignis och reste runt i Sverige och föreläste i ämnet. Det var den 9 maj 1929 som intresserade samlades i Sundsvall för att för första gången diskutera eldbegängelseidén och det var en pionjär på området, läroverksadjunkt Oscar Övden, som höll det orienterande föredraget. (Källa: Sundsvalls Tidning ) Dottern Gunvor var en duktig illustratör och illustrerade några av hans böcker. Gunvor gifte sig med Peter Edwards (även han illustratör) och bosatte sig i södra England. Älvan äktade Carl Axel Strömberg (de träffades när Älvan cyklat omkull och han kom till hennes undsättning!) Han grundade C. A Strömbergs Bokförlags AB Älvan 15

16 tema lönashult Yrkes SMText Agnetha Wendel Fakta och bild Rolf Erlandsson Hampus deltog i Yrkes SM Yrkes SM är en tävling för ungdomar upp till 22 år som går, eller har gått, gymnasieutbildning för de ca 40 yrken som det tävlas i. Hampus, som är industrielektriker, var en av åtta ungdomar (utav 200) som gick vidare till semifinal på Elmia den 6-9 maj. Under de ca 30 timmarna som tävlingen pågick var industrielektrikernas uppgift, bland annat, att bygga upp motorstyrning med apparatskåp, felsökning och skapa flödesschema i datormiljö. De slutliga vinnarna av Yrkes SM blir en del av det svenska Yrkeslandslaget och får representera Sverige i Euro Skills där ungdomar från hela Europa möts i ett Europeiskt yrkesmästerskap (2016 kommer tävlingen att hållas i Sverige). Landslaget kommer också att tävla i World Skills Competition, Yrkes VM, där mer än ungdomar från hela världen möts. De svenska ungdomarna, som presterar i toppklass, har tagit flera medaljer genom åren. Hampus var inte en av de fyra som gick vidare till finalen. Men att ta sig till semifinal är strongt jobbat. Grattis! Namn: Hampus Ekman Ålder: 19 Bor: Långasten, Lönashult Märklig merit: På fritiden jobbar jag som DJ. Jag har spelat på Balders Hage ett flertal gånger, Ronneby brunn och på diskotek i Kalmar, Falkenberg och på privata fester Yrkes SM (WorldSkills) är ett samarbete mellan Svenskt Näringsliv, LO och staten genom Skolverket, Utbildningsdepartementet och Myndigheten för yrkeshögskolan. Utöver dessa parter medverkar även branschorganisationer, yrkesnämnder, myndigheter, skolor och företag. Mer om Yrkes SM på; worldskills.se Bebisbilder uppifrån: Arvid får bubblor som avslutning Den boken är jättebra, Gunilla Hedda tar en bokbitarpaus Kossan säger muuu! William och Oskar älskar böcker! 16

17 tema lönashult Oj! Sagostund för bebisar. Kan man ha det? Av Lars Lindén, Torsåsby Jo, det kan man! På biblioteket i Lönashult avslutades nyligen en termin med sagostunder för de allra minsta, från 6 månader upp till knappt ett år gamla. Gunilla Sunesson arbetar på biblioteket och har haft fem träffar där hon har mött sex barn plus förälder. Den första kontakten med föräldrarna fick Gunilla när de var på besök på biblioteket via Barnavårdscentralen, BVC, i Vislanda. Även om jag själv har erfarenhet av att arbeta på bibliotek, var jag lite skeptisk till att ha sagostunder för bebisar. Jag har haft sagostunder för barn i 3-5 årsåldern, och det kunde vara knepigt nog. Ibland fick man arbeta hårt för att fånga barnens intresse för boken man läste. Blev man för långrandig, spred sig en uttråkad min över den unga publikens ansikten, och det blev oroligt i gruppen. Då fick man skifta ämne och ta nya tag. Som den gången jag tyckte mig ha fångat barnens intresse med en berättelse. Barnen var tysta och stilla och den lilla fyraåriga flickan satt framför mig och bara tittade koncentrerat på mig. Jag kände hur hon var inne i berättelsen och hur den fångade henne. Plötsligt avbröt hon mig och sa utdraget, Duuu Lassse Ja, svarade jag, och verkade inte alls bekymrad över att hon avbröt mig mitt i denna fantastiska berättelse. Du har en prick på näsan, sa hon. Då fattade jag att det inte var berättelsen som hade fångat uppmärksamheten. Men det innebar inga större problem. Barn är barn, och resten av den sagostunden gick åt att diskutera vilka av barnen som hade prick på näsan och inte; vilka syskon som hade prick på näsan; vilka föräldrar som hade prick på näsan; vilka mor- och farföräldrar som hade prick på näsan; vilka släktingar i Amerika som hade prick på näsan Hur skulle det då vara att ha sagostund med bebisar? Bebisar som kryper runt, biter på det mesta och bara gurglar när de ska säga någonting? Men min skepticism grundade sig på okunskap. Jag vet visserligen att barns läsande, och att föräldrar läser för dem, är oerhört viktigt för barnens läsförmåga och utveckling generellt, men att det var viktigt redan i bebisåldern, hade jag missat. Litteraturpedagogen Annette Kohkoinen, som är projektledare för olika läsfrämjande projekt, säger att målet med sagostunder för bebisar är att väcka barnens nyfikenhet för boken. Väcka läslust och visa föräldrar att deras barn tycker om att någon läser för dem. Men också att locka föräldrar till biblioteket och fortsätta ta dit sina barn. Samtidigt får föräldrarna boktips och alla får en social samvaro. Sagostunden för bebisar är en genomtänkt verksamhet. Vid varje träff är det ofta samma bok som har huvudrollen så att barnen ska känna igen sig. För Gunilla i Lönashult är det boken Knacka på av Anna-Clara Tidholm som återkommer vid varje träff. Men innan läsandet börjar, hälsar Gunilla varje liten deltagare välkommen med ett personligt Hej Hedda!, Hej William!, etc. De små huvudena nickar och ögonen växer när den bekanta boken med sitt färgglada omslag läggs på golvet mitt i ringen av barn och stöttande föräldrar. Gunilla knackar på i golvet för varje ny sida hon läser, och jag är förvånad över den koncentration och uppmärksamhet som de små visar. Intresset är det inget fel på. De små händerna sträcker sig efter boken, men det är under den korta pausen som barnen får tumla runt bland böckerna som Gunilla har i beredskap för den fortsatta läsningen. Gruppen tar en bokbitarpaus, som Gunilla kallar den. Efter pausen läser hon vidare och växlar med rim och ramsor. Som avrundning på halvtimman kommer åter Knacka på i centrum, och som avslutning får varje barn en liten dusch med såpbubblor kring sig som tack och adjö för den här gången. Det här gick ju jättefint, sa jag när jag packade ner kameran och Gunilla röjde i sagorummet för att bereda plats för barnen på Blenda som snart kommer och lånar böcker. Ja, det är verkligen roligt att både träffa barnen och föräldrarna, svarar Gunilla. Men sagostunden betyder mycket mer än bara det du nyss såg i rummet. I de där små hjärnorna händer det mycket när man läser och berättar för barn. De får träning i vårt kanske viktigaste verktyg, nämligen språket. Ett utvecklat språk underlättar kontakt med andra människor och gör att vi förstår varandra. Vi lär oss att kommunicera helt enkelt. Sagostunden stimulerar barnens sinnen och främjar deras utveckling generellt. Det är därför jag predikar för föräldrarna att läsa för sina barn. En godnattsaga till exempel är ju dessutom lugnande för både barn och föräldrar. På väg hem i bilen tänker jag på hur mycket som präglar oss människor från barnsben. De där små fröna som sätter sig i våra hjärnor och hjärtan, och som sedan följer oss genom livet. Det finns goda frön, och mindre goda. Att låta barn få umgås med böcker och berättelser, och att vuxna läser för dem, är riktigt goda frön. Det kan varje forskare på området bekräfta med emfas. Idag har jag träffat Hedda, William, Oskar, Arvid och Astrid. Jag är säker på att timmarna med Gunilla i Lönashult starkt bidrar till en bra start i livet för det här lilla gänget. 17

18 tema lönashult Nytt liv på Finnaholm Av Christian Andersson och Annika Hellberg som bor och arbetar på Finnaholm Den lilla kalven är bara ett halvt dygn gammal när han rymmer från hagen. Inte ett spår syns av honom. Skallgång utlyses och mamma Rosa råmar lika förtvivlat som vi efter honom. Först en bra stund senare återfinns han under en gran en bit bort mot fåren. Klart inom hörhåll. Det är årets fjärde och sista kalv som föds på gården Finnaholm en halvmil utanför Lönashult. Kalven är precis lika busig och olydig som sina halvsyskon och lyssnar sällan på sina stackars mödrars kallande. Nästan ännu värre röjer de unga lammen och killingarna runt. Flera hönor försöker ruva i stöket och får de bara fortsatt ro i ett par veckor till väntas kycklingar. Även växterna spirar och bland brännässlor och kvickrot i den övervuxna trädgården hittas fina buskage av rabarber, vilt rymmande hallon och nästan bäst: olika korsningar av smultron och jordgubbar. LillaHörnanAv Agnetha Wendel Redan i början av 1800-talet har vi dokumentation över kvinnliga företagare i socknen (Elin Rolig). Många har kommit efter och senast i raden av Lönashultskvinnor som startat företag är Camilla Gadler och Anna Ohlin. Den första mars slog de upp portarna till Lilla Hörnan. Något nytt växer sakta fram ur den gamla slumrande gården. Men nyheter behöver inte betyda att man förkastar det gamla. Det finns mycket kunskap att hämta i det traditionella självhushållande lantbruket som kan användas även idag av de som vill leva långsammare och mer i samklang med naturen. Här kommer både traktor och oxar att störa maskarna med sin plog. Både häst och maskin får slå ängarnas hö. Allt är försenat men förhoppningarna är fortfarande att kunna ha gårdsförsäljning av ägg, frukt och grönsaker under sommaren och hösten. Håll koll på webben: finnaholm.se Du hittar också Lilla Hörnan på torget i Växjö. Diverse marknader finns vi också på. Information om vilka får du på vår hemsida, lillahörnan.se. Hos oss hittar du heminredning, presenter och blommor. I butiken ordnar de även pyssel och skaparkvällar Ta med dig dina arbetskamrater eller vänner och pyssla loss. Tilllsammans skapar vi blomsterdekorationer, kransar och mossfigurer. 18

19 insänt material Vandringsgruppen 60+ Av Urban Spjuth Måndagen den 31/3 Elisabeth och Bo Klevegård ledde årets premiärvandring. Vi samlades vid deras gård i Grönadal strax norr om Södra Väre i Blädinge socken, cirka 5 kilometer NNV Vislanda. Från Grönadal följde vi vägen 1,5 kilometer i nordvästlig riktning till Krokön där vi tog av längs en nyanlagd tim merväg som succesivt ledde i sydlig riktning. Efter någon kilometer så övergick körvägen till gångstig. Vi fortsatte i sydlig riktning och korsade flera mindre körvägar. Bo gjorde en liten avstickare med oss till Vargastenen. En liten sten och en präglad skylt i ett svårframkomligt slyoch planteringsområde utmärker platsen där den sista vargen i Blädinge socken lär ha skjutits. Vid en timmerväg låg en nybyggd raststuga och grillplats. Vi bänkade oss där och tog dagens fikarast. Efter rasten vandrade vi bl.a. längs en gammal kyrkväg. Vägarna och stigarna var mjuka och lättgångna och ledde genom välskötta skogar som tycktes kunna vara bra svamp- och bärmarker. Så småningom kom vi fram till det öppna landskapet kring gårdarna vid Södra Väre. Under 4 kilometer hade vi inte sett skymten av byggnader sedan vi lämnade vägen vid Krokön. Härifrån grenade sig tre av de skogsvägar som vi korsat tidigare under dagen. Vi stannade vid en linbasta / rökeristuga som byalaget i Södra Väre har rustat upp. Här fanns också flera gamla redskap utställda som användes vid linbastan. Från Södra Väre följde vi vägen via Nylund tillbaka till startplatsen vid Grönadal. Dagens etapp blev 8,4 kilometer genom, i huvudsak, stor- annons Västra Torsås Hembygdsgård Fredagen den 27 juni kl Roland Axelzon kommer till HJORTATORP och visar bilder och berättar om sitt arbete med sveriges biståndsarbete i Kenya Alla välkomna. Styrelsen slagna obebodda skogsområden. Vädret var också perfekt. Tack Elisabeth och Bo! Måndagen den 12/5 Roland Nilsson och Ulla-Britt Valfridsson var dagens vandringsledare och samlingspunkten P-platsen vid S:t Sigfrids Folkhögskola i Växjö. Där infann sig totalt 9 gålystna i det perfekta vandringsvädret. Dagens mål var Hissö och Musö i Helgasjön. Vi startade genom folkhögskolans område och förbi elevbostäderna och tog vägen mot Kalvudden och skolans badplats. Därefter gick vi den sjönära blöta och delvis spångade stigen mot Kronobergs slottsruin. Från slottsruinens P-plats gick vi vägen mot Hissöbron. Från bron leder en asfalterad 30-km väg ända upp till Hissöns nordspets där vägen övergår till en enkelriktad återvändsslinga med välordnade P-platser, grillplatser, hundbadplatser, toaletter m.m. Hissö är cirka 2 kilometer lång från norr till söder och som mest cirka 500 meter bred. Den är en blandskogsbevuxen grusås med högsta höjd 20 meter över Helgasjöns yta. Det finns ett mindre naturreservat på öns östra sida. Strax efter Hissöbron lämnade vi bilvägen och tog oss ned till Hissöns östra kant där vi följde en upptrampad stig norrut längs sjökanten. Stigen mynnade så småningom vid bilvägens återvändsslinga. Där avnjöts fikarasten i lä vid en grillplats på Hissöns nordvästspets. Efter rasten följde vi stigen till öns nordspets. Där väntade en liten överraskning. Mellan Hissön och Musön är sundet cirka 30 meter och där finns en handdragen linfärja som rymmer cirka 4 personer. Den lilla linfärjan och en stigslinga och grillplats på Musön anordnades 2001 av Växjö vandrarklubb och kommunens ungdomssluss. Alla provade att ta sig över sundet med linfärjan och några gick dessutom hela stigen runt Musön, cirka 1 kilometer. Efter att vi kommit tillbaka till Hissön gick vi i snabb takt bilvägen tillbaka till folkhögskolan för att hinna till gemensam lunch vid Evedal i restaurang Brunnen. Där avslutade vi dagens vandring med raggmunk och fläsk. Ett stort tack till Roland N. och Ulla-Britt V. för den trevliga vandringen och till Jan-Ingvar R., Elisabeth K. och Magnus J. som gav oss extra kunskaper om folkhögskolan och några andra ställen längs dagens vandringsväg. Vandringspass et blev cirka 7 km. Nästa vandring blir den 16/6. Är du intresserad av att delta i våra vandringar så hör av dig till Urban Spjuth tel eller till Bodil Ragnarsson tel

20 Davidsons Tryckeri byter namn men vi står fortfarande stadigt i Småland Samma service, engagemang och lokala anknytning bara under nytt namn! ANNONSER TORNE CAMPING & FISKECAMP Öppet från 1:a maj till 20:e oktober 2013 Tabergs-koncernen går på offensiven och samlar all kraft i ett nytt, gemensamt bolag TMG Tabergs AB. Det gör att vi kan växla ut än mer styrka, kunskap, erfarenhet och effektivitet för såväl tryckta som digitala medier. Vi hyr ut båtar, kanoter och cyklar. Boka gärna en båtutflykt med Sofabåten. Liten Kiosk & Café Välkommen att titta förbi! Vi välkomnar även lokalbefolkningen Tel Det ger växtkraft! Smedjegatan 39, Växjö. Tel Omtanke hela vägen! Hynnenäs Bygdegård Samlingslokal för fester och sammankomster. Trivsamma kurslokaler med AV-utrustning. Kök med service för 120 personer. Björkbacken Utedansbana att hyra för fester, kalas mm sommartid. Bokning: Lisbeth Lindberg Telefon Mobil angaholmsfjord@hotmail.se