Synpunkter på förslag till ändring av förordningen (1998:899)om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, M2004/702/R

Transkript

1 Miljödepartementet Rättsenheten Stockholm Synpunkter på förslag till ändring av förordningen (1998:899)om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, M2004/702/R Återvinningsindustrierna, ÅI, har fått förslag till ändring av förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Allmänt Naturvårdsverket föreslår att ca 1350 tillståndspliktiga verksamheter blir anmälningspliktiga. Som vi uppfattar diskussionerna handlar mycket om att man "kommer ifrån" regler om man flyttas från tillståndsplikt till anmälningsplikt eller från anmälningsplikt till utanför listan. Detta tankesätt är oroande och vi anser att det därför är oerhört viktigt att lagstiftningen säkerställer att det är de materiella regler som gäller, oavsett om det man gör kräver tillstånd eller inte. Vi anser att ett av de största problemen med avfallslagstiftningen är att den kan tolkas på så många olika sätt, vilket i sin tur innebär att verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten - är osäkra på hur lagen ska tolkas. I rapporten anges det att många kontakter som tas med Naturvårdsverket går ut på att undslippa kraven som gäller avfallslagstiftningen. Denna bild som återges av verket säger mycket om hur det ser ut idag för våra medlemsföretag (som alla arbetar med avfallsfrågor), dvs. många otydliga regleringar som tolkas på varierande sätt både regionalt och lokalt ute i landet. Tydliga riktlinjer från Naturvårdsverket är en förutsättning för att få igång ett seriöst avfallsarbete. Vidare är det viktigt att EU:s avfallstrappa med återanvändning och materialåtervinning inte försvåras pga. administrativa hinder. Det är också viktigt att den som gör något för att avfall ska kunna återvinnas i enlighet med 2 kap 5 MB, inte ska straffas med ökade pålagor i form av avgifter, ansökningar, rapporteringar mm. Det bör rimligen vara så att tillstånd krävs av sådan verksamhet som kan ha en stor och långsiktig negativ påverkan på människors hälsa och miljön medan annat inte är tillståndspliktigt utan bara ska utföras enligt reglerna. Vi anser också att det vore önskvärt med någon form av tidsgräns även för den tillståndsgivande myndigheten. Detta för att ärenden inte ska tillåta att dra ut på tiden så som kan ske idag. I förslaget, liksom i nuvarande förordning, finns enbart tidsgränser för när ansökningar ska vara inskickade till tillståndsgivande myndighet. Tillsynsresurser ÅI anser att det är det oerhört viktigt att tillsynsmyndigheterna utövar en aktiv tillsyn! Vi saknar en diskussion vad den föreslagna reformen kommer att innebära för den kommunala tillsynsmyndigheten. Under de senaste åren har det pågått diskussioner vilken roll den kommunala tillsynsmyndigheten ska ha, dels med anledning av att det saknas resurser och dels att tillsyn över vissa verksamheter kräver specialkompetens. Vi anser att om inte kommunens tillsynsarbetet fungerar tillfredställande kan olika verksamheter få stora problem.

2 Naturvårdsverket måste avsätta betydande resurser för att säkerställa att information och utbildning av länsstyrelser och kommuner. Den främsta målgrupp ska vara länsstyrelserna när det gäller tillstånds-/ tillsynsfrågor om avfall. Länsstyrelserna i sin tur bör vara rådgivande för kommunerna. Vi anser att det är betydelsefullt att företag har samma utgångsläge hur lagstiftningen ska tolkas, Detta är viktigt även ur konkurrenssynpunkt, så att det inte uppstår konkurrensfördelar pga. att tillsynsmyndigheten tolkar lagstiftningen olika ur både tillståndsoch tillsynsperspektiv. Vidare vill vi påpeka att när nu arbetsbelastningen på den kommunala tillsynsmyndigheten kommer att öka så markant pga. de föreslagna ändringarna, så är det än mer viktigt med centrala riktlinjer. Specifika synpunkter på förslaget Avfall / mellanlagring 90.5 EG B och EG C I förslaget anges att; Anläggning för mellanlagring av farligt avfall om elektriska eller elektroniska produkter är större än 20 ton klassas och blybatterier mer än 10 ton som en B- anläggning. Under dessa mängder klassas anläggningarna som en C-anläggning. Vår erfarenhet är att el-avfall som omfattas av producentansvar under vissa perioder, t ex efter semesterperioderna, kan komma in i stora mängder till återvinningsanläggningarna. Detta innebär att el-avfall måste lagras på en annan plats än där förbehandlingen sker. Det är producenterna inte förbehandlare - som styr över materialet och vart det skall skickas. Förbehandlingen kan heller inte alltid förutse när ett sådant tillfälligt ökat flöde skall inträffa. Det är orimligt dyrt för en liten elektronikåtervinnare att alltid stå med en anläggning som har tillstånd som krävs enligt 90.5 EG för eventualiteten att ett tillfälligt ökat flöde skall inträffa. Vi anser också att det är rimligare med en gräns på 30 ton när det gäller gränsdragningen mellan B- och C-anläggningen, eftersom en lastbil rymmer 30 ton och kan då köras med full bil. Gränsen för blybatterier bör också höjas för att medge att en container (rostfri) kan stå på en återvinningscentral, eftersom en container idag oftast väger mer än 10 ton (vikter mellan 10 till 15 ton). Vi föreslår att gränsen höjs till 20 ton för tillståndsplikt. Detta är bättre ur miljösynpunkt eftersom en ökning av mängderna kommer att minska antalet transporter. Förslag: Gränsen mellan B- och C-anläggning för el-avfall bör ändras till 30 ton. Under kortare tid, max tre månader, får dock 100 ton lagras samtidigt. För blybatterier anser vi att gränsen ska höjas till 20 ton. Biologisk behandling För gruppen EG, A, föreslås att anläggningar där biologiskt avfall (utom farligt avfall och park/ trädgårdsavfall) behandlas skall vara en A-anläggning från ton. Vi anser att införa en gräns på ton istället för som ton, som det är idag, medför en onödigt komplicerad process för små anläggningar. Förbränning Vi anser att definitioner och begrepp bör synkroniseras med förbränningsdirektivet. Förbränningsdirektivet innehåller en rad undantag från dess tillämpning, och det är rimligt att

3 motsvarande undantag tillämpas vid bestämning av prövningsnivåer. Risken är annars uppenbar att det kommer att uppstå missförstånd och tolkningssvårigheter, exempelvis - vad är rent träavfall? Som grupperna och är formulerade blir anläggningar för förbränning av träavfall som är farligt avfall klassad som A-anläggningar vid ton, och det gäller även om anläggningen inte omfattas av förbränningsdirektivet! Det bör noteras att gränsen då ett träavfall klassas som farligt skiljer sig markant beroende på vilken länsstyrelse som avgör frågan. Detta innebär att anläggningar för förbränning av träavfall som klassas som farligt avfall är A-anläggning vid ton, och att anläggning för förbränning av rent träavfall ses inte ens som en avfallsanläggning utan som en energianläggning. För gruppen EG tycker vi att det är en klar förbättring att notera att gränsen för en anläggning för förbränning av avfall, annat än farligt avfall justerats till att gälla mellan ton och ton/år. Förslag: För förbränningsanläggningar för farligt avfall bör det införas undantag för sådant material som är undantaget från förbränningsdirektivet Annan återvinning eller bortskaffande I förslaget anges följande: EG, C, Anläggning för återvinning eller bortskaffande av avfall som består av uppgrävda massor från platsen, om uppställningstiden är högst ett år, med undantag för verksamhet som omfattas av punkterna EG och EG. Vi är positiva till detta förslag. Dock under förutsättning att Naturvårdsverket får ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter, eftersom förorenad mark är en sådan komplex fråga. (Motivet till detta anges under rubriken Tillsynsresurser.) Vi anser att Naturvårdsverket måste ta en aktiv roll i sin vägledning till tillsynsmyndigheten när det gäller förorenad mark. Vidare anser vi att trots att ärendet är ett anmälningsärende ska alltid en MKB utföras specifikt för den aktuella platsen. (möjligt i enlighet med 6 kap 1, 2 st MB). Vi anser att följande riktlinjer ska ingå i en föreskrift. Detta kommer att underlätta tillsynsmyndighetens arbete och göra kraven mer likriktade över hela landet. Införande av ett certifieringssystem och typgodkännande av utrustning som bör omfatta följande punkter. Krav på vad en MKB för ändamålet skall innehålla. Nivå för föroreningshalter i massorna Test för behandlingsbarhet utförs Buller- och utsläppsnivåer Funktionskrav på anläggningen Bestämmelser om kontrollprogram Bestämmelser om rapportering till tillsynsmyndighet löpande under projektets genomförande och efter genomförd sanering Övriga försiktighetsmått Förslag: Naturvårdsverket får bemyndigande enligt 4 kap 3 MB. Den skulle kunna utformas på detta sätt: 4 kap Övriga bestämmelser Bemyndigande till Naturvårdsverket

4 3 Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om vilka försiktighetsmått som skall gälla vid återvinning eller bortskaffande av avfall som består av uppgrävda förorenade massor från platsen där uppställningstiden är högst ett år. I förslaget anges följande: EG, B och EG, C Anläggning för behandling av farligt avfall om avfallet uppkommit i egen anläggning, med undantag för behandling som leder till materialåtervinning (B) och Anläggning för behandling av farligt avfall om avfallet uppkommit i egen anläggning och behandlingen leder till materialåtervinning Som vi ser kan två identiska anläggningar som är belägna bredvid varandra bli mycket olika i bedömningen. Den ena anläggningen är fristående och behandlar avfall från andra inrättningar och den andra anläggningen ingår som en del av en annan verksamhet och därmed behandlar avfall som uppkommit i den egna verksamheten. När hanteringen leder till materialåtervinning skall den ena prövas i miljödomstol (A-anläggning) medan den andra endast behöver anmälas till kommunen (C-anläggning) vilket inte vi tycker är rimligt. Vi anser att materialåtervinning ska premieras oavsett om avfallet uppkommit i den egna anläggningen eller inte. Förslag: Punkterna och ändras enligt nedan och i punkterna och tas följande bort: "om huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat i anläggningen kommer från andra inrättningar" bort. Ändringen av och är följande: C: Anläggning för behandling av farligt avfall och behandlingen leder till materialåtervinning, med undantag för förorenade uppgrävda massor. Övriga synpunkter Grupperna EG och EG harmoniserar dåligt med varandra och innebär en överlappning inom mängdintervallet ton ton. Är detta en medveten tanke och vad är i så fall motivet? Vi anser att en anläggning där materialåtervinning av avfall sker genom pyrolys med vätskekondensering ner till en gastemperatur under 100 C, där endast dessa icke kondenserbara gaser förbränns, borde klassas som återvinningsanläggning och inte som förbränningsanläggning. En ny kod för detta bör tas fram med klassning B. Gruppen Skrotbilar och fordon, EG, C jämfört med A / EG, B behandling av farligt avfall blir märklig; I samband med att EU gjorde en översyn av avfallsförteckningen omklassificerades alla fordon som farligt avfall även fordon som ej omfattas av bilskrotningsförordningen, mopeder, truckar, skördetröskor och andra jordbruksredskap mm. De nya reglerna innebär att alla skrotgårdar som tar emot dessa osanerade fordon måste söka tillstånd senast den 31 december Detta anser inte vi vara rimligt.

5 Övergångsbestämmelser Återvinningsindustrierna är ense med Naturvårdsverket att det är av stor vikt att det meddelas rimliga övergångsbestämmelser. Det vore önskvärt om det klargörs vad som kommer gälla för befintliga tillstånd till följd av omklassificeringarna. Stockholm 1 september 2004 Viveke Darpö Ihd Återvinningsindustrierna