Masterprogram i AT/FHV/LOG/MED PED/OMV/SG - Examination i kurs Hälsa, kvalitet och interprofessionellt lärande

Transkript

1 Masterprogram i AT/FHV/LOG/MED PED/OMV/SG - Examination i kurs Hälsa, kvalitet och interprofessionellt lärande Komplerring fråga 5. /MK 31 okt I Socialstyrelsens termbank (1) beskrivs hälsofrämjande åtgärd som en åtgärd för att stärka eller bibehålla människors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Vidare beskrivs det att hälsofrämjande åtgärder ska fokusera på människors självskattade bedömning av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande med avsikt att stärka människors förmåga till delaktighet och tilltro till sin egen förmåga (1). Just detta med att stärka förmåga till delaktighet och tilltro till sin egen förmåga är något som plockas upp i artikeln av Kristenson (2), att hälsofrämjande insatser handlar om empowerment, att stötta och stärka individens egna reurser. I en rapport av Folkhälsoinstitutet (3) beskrivs det att sjukdomsförebyggande är en term som avser att förebygga specifik sjukdom medan hälsofrämjande innebär att förbättra individens egenupplevda hälsa och hälsorelaterade livskvalitet. Således kräver hälsofrämjande en annorlunda ansats som individen själv behöver vara delaktig i (3). I en rapport från Socialstyrelsen (4) beskrivs det, liksom i Folkhälsoinstitutets rapport, att sjukdomsförebyggande arbete är ett begrepp som används när syftet är att förebygga en specifik sjukdom. Det beskrivs samtidigt att begreppen, när man möter en patient, är integrerade med varandra och att det inte finns några skarpa gränser mellan begreppen (4). Sammanfattningsvis kan det sägas att hälsofrämjande arbete innebär att stärka individens egenupplevda hälsa, t.ex. genom empowermentstrategier/öka tilltro till egen förmåga, medan sjukdomsförebyggande arbete innebär att man förebygger specifik sjukdom. Exempel på en hälsofrämjande åtgärd ur ett patientperspektiv inom hälso- och sjukvården kan vara föräldragrupper i barnhälsovården. Sjukdomsförebyggande insats kan t.ex. vara att sätta in blodtryckssänkande medicin hos den patient som uppvisar högt blodtryck för att minska risken för hjärt-kärlsjukdom eller att hjälpa en individ sluta röka innan tobaksrelaterad sjukdom uppkommer.

2 2. Socialstyrelsen beskriver att hälsofrämjande åtgärder kan vara individinriktade, gruppinriktade eller strukturinriktade (1). Som exempel ger man att en individinriktad hälsofrämjande åtgärd kan vara en åtgärd som bidrar till att stödja en individ att orientera sig i en förändrad livssituation vid långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Detta är en nivå där jag har uppfattningen att sjukgymnaster har en stor roll då mycket av vårt arbete går ut på att stärka människors välbefinnande och deras möjlighet till delaktighet och tilltro till sin förmåga. När man träffar en individ med ett besvär består ju behandlingen inte enbart i att instruera i träning eller vad som kan vara aktuellt, utan en stor del handlar också om att få patienten att tro på sig själv, få den att se att den faktiskt klarar av mer än den tror. Hälsofrämjande åtgärder på gruppnivå känns som en arena där sjukgymnaster ännu inte verkar särskilt mycket, men jag tror att vi besitter god kunskap för att kunna göra ett viktigt arbete. Det finns även exempel på hur man på gruppnivå till exempel kan hålla i styrketräningsgrupper för äldre. Dessa grupper kan, anser jag, både ses som hälsofrämjande arbete, men även som sjukdomsförebyggande om de mer specifikt riktas in mot fallförebyggande t.ex. På strukturnivå har sjukgymnaster, enligt min uppfattning, sällan särskilt mycket att säga till om. Där skulle man dock kunna tänka sig att sjukgymnastisk kompetens skulle komma till nytta vid till exempel stadsplanering, planering av utegym, etc. Sjukdomsförebyggande arbete som sjukgymnast skulle t.ex. kunna vara arbetsplatsanalyser, där man sätter in insatser innan skada eller sjukdom har uppkommit. Inom idrotten kan sjukgymnasten arbeta sjukdomsförebyggande t.ex. genom att instruera i knäträningsprogram som förebygger knäskador. I arbetet med FaR tycker jag att det blir svårt att säga när det egentligen är sjukdomsförebyggande eller när det är hälsofrämjande arbete. Om man tänker sig en patient som kommer till sjukgymnast med smärta i knäna och en tydlig övervikt, är ett FaR då hälsofrämjande eller sjukdomsförebyggande? Ett FaR skulle i en sådan situation kunna ses som dels en behandlande åtgärd av knäsmärtan, dels en sjukdomsförebyggande åtgärd (om man tänker sig att övervikt är en stor riskfaktor för ett gäng sjukdomar) och dels en hälsofrämjande åtgärd då man förmodligen hoppas att man kommer kunna förbättra patientens egenupplevda hälsa med åtgärden.

3 3. Målet med hälso- och sjukvården är att vården ska ges med respekt för människors lika värde och med lika villkor för hela befolkningen, men det är tydligt att det finns skillnader i den vård som ges. Det finns såväl skillnader mellan sociala grupper (höginkomsttagare vs låginkomsttagare, högutbildade vs lågutbildade, invandrare vs icke-invandrare) (5), mellan män och kvinnor (6, 7) och även i geografisk tillgänglighet (5). Två av grundprinciperna i hälso- och sjukvården är människovärdesprincipen och behovsprincipen. Människovärdesprincipen innebär att man strävar efter horisontell jämlikhet, att människor ska behandlas lika om de lider av samma sjukdom. Behovsprincipen innebär istället en strävan en vertikal jämlikhet där resurser i första hand ska fördelas till de med de största vårdbehoven (5). Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården står det i paragrafen och enligt hälso- och sjukvårdslagens behovsprincip ska offentliga resurser till vård fördelas efter behov. Detta innebär, på ett individuellt plan, att en person med större vårdresurser ska prioriteras framför en person med mindre vårdbehov. Dahlgren diskuterar i sin artikel att när ersättningssystem för vårdcentral utgår från antal patientbesök, oavsett hur lång tid de tar, så blir det svårt att nå upp till det här. En patient i en socialt utsatt situation, med multipla problem och ett större behov av vård kommer att ta längre tid och inte generera lika stor lönsamhet som en patient med en enkel fotledsstukning där undersökningen är över på fem minuter. Då finns det uppenbar risk att den som har störst behov av vård inte ges företräde. Jag tror, så som Dahlgren påpekar i sin artikel, att det finns stora risker med den ökade kommersialiseringen och privatiseringen av vården. Dåligt genomtänkta ersättningssystem är bara ett exempel på hur vården görs mer ojämlik (8). Det är också tydligt att det finns hälsoskillnader mellan grupperna och en av vårdens uppgifter måste vara att utjämna dessa skillnader. Jag tror också att det till stor del gäller att utjämna skillnader i hälsa redan innan folk kommer i kontakt med vården. Baserat på den litteratur jag har läst kring ämnet så tycks hälso- och sjukvården inte helt lyckas leva upp till målet. Detta var dock inte något jag hade reflekterat kring innan den här kursen så jag har förståelse för att folk i allmänhet kanske inte uppfattar vården som ojämlik. Det är nog först när man befinner sig i en av grupperna som får sämre vård som problemet blir tydligt, om ens då, för samtidigt tycks de grupperna även kunna vara relativt nöjda med vården. Att publikationer, vetenskapliga artiklar, och annat underlag finns som förklarar vilka skillnader som finns och att dessa skillnader medvetandegörs för sjukvårdspersonal, politiker, och allmänheten tror jag är ett viktigt steg i att göra vården mer jämlik. Egen erfarenhet får spegla vad jag anser vara ett av de största problemen; språkbarriären som kan finnas i ett patientmöte. När tillgången till tolk är begränsad och patientmötet kanske får skötas med telefontolk eller utan tolk, har jag upplevt att vården också blivit lidande. Det är betydligt svårare att, som sjukgymnast, se till att en patient har förstått t.ex. träningsinstruktioner när man inte riktigt vet hur mycket som egentligen går fram till patienten. På så sätt tror jag att en patient med god förståelse för svenska faktiskt har betydligt lättare att få rätt vård i form av att de kan få en bättre förklaring.

4 4. I Sverige finns det flertalet väl utarbetade kvalitetsregister. Beroende på vilket register man tittar på kan olika styrkor och svagheter ses. En stor fördel med data från ett väl utbyggt register är att populationen då är relativt oselekterad och alla sjukhus/vårdenheter är med vilket gör att kvalitetsresultat från sådana register kan generaliseras till alla patienter och alla sjukhus. En annan fördel med kvalitetsregister är att resultaten blir offentliga, kliniker kan jämföras med genomsnittet och sporras till förbättringar eller få bekräftelse på att deras arbete går åt rätt håll. En nackdel med kvalitetsregister är svårigheten att få alla att registrera, att personal många gånger upplever det som dubbelarbete med registrering i registret och att alla kvalitetsmått man skulle önska fanns tillgängliga sällan finns med i registren. Utöver kvalitetsregister publicerar exempelvis Socialstyrelsen och SKL rapporter som tar upp kvalitet men det är inte alltid den belyses i alla dimensioner. Just kvaliteten på vården för olika sociala grupper åsidosätts ofta i analyser. Dahlgren (8) beskriver att intresset för kvalitetsmätningar inom offentligvård ökat kraftigt de senaste årtiondena, dock inte lika mycket när det gäller att belysa kvalitet med hänseende på sociala skillnader. År 2012 publicerade Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting gemensamt den sjunde rapporten i serien Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet där olika kvalitetsindikatorer redovisas för vården (9). Det finns även ett företag, Institutet för kvalitetsindikatorer, som på uppdrag av SKL genomför Vårdbarometern två gånger varje år i Sveriges landsting, kommuner och regioner. Samma företag genomför även Nationell patientenkät som undersöker patientupplevd kvalitet i hälso- och sjukvården (10).Vårdbarometern redovisar medborgarnas attidtyder till, kunskaper om och förväntningar på den svenska hälso- och sjukvården med syftet att ge politiker och tjänstemän kunskap om hur tillgängligheten upplevs inom vården och hur prioriteringar bör göras (11). Den nationella patientenkätens resultat ska användas för utveckling av vården ur ett patientperspektiv. Den ger underlag för jämförelser, ledning och styrning men också information till medborgare och patienter (12). Enkäter som vårdbarometern och nationella patientenkät kan jag tänka mig har risk för viss bias då det kanske är fler som är missnöjda som faktiskt besvarar dem. Annars är det positivt att det finns verktyg som undersöker just patientens upplevelse av kvalitet och inte enbart kvalitetsmått i form av antal dödsfall eller infektioner. Sammanfattningsvis kan man säga att det numera finns flertalet källor som redovisar kvalitet inom den svenska hälso- och sjukvården. Dessa är dock i de flesta fall relativt nya så det är ännu svårt att göra långtidsjämförelser över hur kvaliteten har utvecklats inom vården. Det är också först på senare tid som just sociala skillnader börjat tas med som mått på kvalitet. Ett stort problem i att följa upp hälso- och sjukvårdens kvalitet ligger nog också i att definiera vad kvalitet faktiskt är. Kvalitet kan vara så många saker beroende på vem man frågar och det är inte alla gånger helt lätt att definiera. De indikatorer som tas upp i Öppna jämförelser speglar en del kvalitetsmått, men det finns också de som inte tas upp.

5 5. Hälso- och sjukvården kräver förmåga att arbeta i team. För att kunna möta olika vårdbehov och ge god vård krävs att vårdens professioner känner till varandras kompetensområden och har förmågan att arbeta ihop (13). Om styrgruppen består av individer från flera olika professioner är chansen större att ett register faktiskt täcker in hela sjukdomsbilden och vårdbehovet och därmed också kan utnyttjas av alla professioner. Finns inte alla professioner representerade i styrgruppen tror jag att det blir svårare att bevaka de olika professionernas intressen i utvecklingen av ett kvalitetsregister. Eftersom vi alla har olika perspektiv, olika erfarenheter och tycker att olika saker är mer eller mindre viktigt är det av vikt att alla får komma till tals. Ett register utan t.ex. sjukgymnastisk representation är nog mindre troligt att ta med sjukgymnastiska variabler om något ska läggas till registret. Patienter kommer oftast, vid kontakt med hälso-sjukvård, att interagera med flera olika professioner (13) och det är därmed också rimligt att kvalitetsregisters styrgrupper ska representeras av flera olika professioner.

6 Självbedömning: Överlag tycker jag att jag lyckas förklara och teoriförankra de olika frågorna väl. Sista frågan var svår att teoriförankra då jag tyckte det var svårt att hitta litteratur som handlade om just detta. Mitt val av litteratur har grundats i den litteratur som finns angiven som referenslitteratur till kursen då det också är den litteraturen som jag har lagt fokus på att läsa till basgrupper, för att få lite extra säkerhet att kursmålen uppnås. I vissa fall kanske det hade varit fördelaktigt att gå tillbaka till originalkällan men samtidigt tycker jag inte att det är fel att referera till en publikation av Socialstyrelsen eller SKL till exempel, då de även själva refererar till varandra i flera fall. En slutsats från en litteratursammanställning ger också mer tyngd till ett påstående en vad en referens från en enstaka vetenskaplig artikel ger, anser jag.

7 Referenser 1. Socialstyrelsens termbank. Tillgänglig Hämtat Kristenson, M. Hur kan hälso- och sjukvårdens insatser utvecklas för att minska sociala skillnader i hälsa? Socialmedicinsk tidskrift 4/ Statens folkhälsoinstitut. På väg mot en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Östersund: Statens folkhälsoinstitut; Socialstyrelsen. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård? En kartläggning av hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Stockholm: Socialstyrelsen; Sveriges Kommuner och Landsting. Vård på (o)lika villkor en kunskapsöversikt om sociala skillnader i svensk hälso- och sjukvård. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting; Smithwaite, Goldina. (O)jämställdhet i hälsa och vård: en genusmedicinsk kunskapsöversikt. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting; Socialstyrelsen. Ojämna villkor för hälsa och vård- Jämlikhetsperspektiv på hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen; Dahlgren, G. Vård på lika villkor- drivkrafter och motkrafter. Socialmedicinsk tidskrift 1/ Sveriges Kommuner och Landsting & Socialstyrelsen. Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet jämförelser mellan landsting Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting & Socialstyrelsen; Institutet för kvalitetsindikatorer (Indikator). Tillgänglig Hämtat Vårdbarometern. Tillgänglig Hämtat SKL - Nationell Patientenkät. Tillgänglig Hämtat Headrick L, Wilcock P, Batalden P. Interprofessional working and continuing medical education. BMJ. 1998;316:771-4