BILAGOR. till. Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2015) 481 final ANNEXES 1 to 2 BILAGOR till Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om hur arbetet med att upprätta har fortskridit (i enlighet med artikel 21 i ramdirektivet om en marin strategi (2008/56/EG)) SV SV

2 Bilaga I 1. Terminologi Begreppen marint skyddsområde och geografisk skyddsåtgärd definieras inte i ramdirektivet om en marin strategi. Syftet med detta avsnitt är att redovisa de definitioner som använts när denna rapport har utarbetats och som kommer att tillämpas när ramdirektivet om en marin strategi liksom annan lagstiftning genomförs. 1.1 Marina Inom internationell rätt fastställs det i artikel 8 i konventionen om biologisk mångfald att de fördragsslutande parterna har en grundläggande skyldighet att upprätta skyddade områden 1. Definitionen av skyddat område 2 i artikel 2 i konventionen ligger till grund för de definitioner av skyddade områden och som används av andra internationella organisationer, exempelvis Internationella naturvårdsunionen (International Union for Conservation of Nature, IUCN) 3 eller regionala havskonventioner (Regional Sea Conventions, RSC) 4. Inom EU upprättas skyddade områden genom naturdirektiven (se särskilda bevarandeområden i habitatdirektivet och särskilda i fågeldirektivet). Definitionen av dessa områden 5 följer mångfaldskonventionens definition av skyddade områden, dvs. de är geografiskt avgränsade, har ett tydligt bevarandemål och förvaltningsåtgärder ska vidtas inom området för att detta mål ska uppnås. Utifrån de gemensamma komponenterna i dessa definitioner föreslås följande kriterier när ska definieras med avseende på ramdirektivet om en marin strategi samt all relaterad EU-politik 6 : - Det rör sig om geografiskt avgränsade områden - som har naturskydd som primärt och klart uttalat mål - och som regleras och förvaltas via rättsliga eller andra effektiva medel för att detta mål ska uppnås. 1.2 Geografiska skyddsåtgärder Enligt mål 11 i den strategiska planen för biologisk mångfald ska ( ) 10 procent av kust- och havsområden särskilt områden av stor betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster [vara] bevarade genom effektivt och rättvist förvaltade, ekologiskt representativa och väl förbundna system av reservat och andra effektiva 1 Denna skyldighet gäller för områden som står under nationell suveränitet och jurisdiktion. 2 'Skyddat område' ett geografiskt avgränsat område som är avsatt eller reglerat och skött för att uppnå särskilda bevarandemål. Artikel 2 i konventionen om biologisk mångfald (1992). 3 Se definitionen i IUCN (2008), Guidelines for Applying Protected Area Management Categories, s För definitioner, se Ospar (2003), Recommendation on a Network of Marine Protected Areas 2003/3, artikel 1. Helcom (2013), Overview of the status of the network of Baltic Sea marine protected areas, s. 7. Artiklarna 4, 6 och 7 i protokollet om särskilt skyddade områden och biologisk mångfald i Medelhavsområdet till Barcelonakonventionen (1999). 5 Artikel 1.1 i habitatdirektivet och artikel 4 i fågeldirektivet. 6 Se punkt 2 i bilagan. 7 Konventionen om biologisk mångfald (2010), COP 10, bilaga till beslut X/2. 1

3 områdesbaserade naturskyddsåtgärder ( ). Det finns emellertid ingen internationellt vedertagen definition av vad som avses med andra effektiva områdesbaserade naturskyddsåtgärder. Såväl i ramdirektivet om en marin strategi som i fågel- och habitatdirektiven föreskrivs bevarandeåtgärder utanför de skyddade områdena för att säkerställa att arter och habitat skyddas på lämpligt sätt samt för att maximera de fördelar som de skyddade områdena ger. I ramdirektivet om en marin strategi talas det uttryckligen om geografiska skyddsåtgärder 8. Enligt habitatdirektivet ska det införas ett strikt skyddssystem för de arter och underarter som finns förtecknade i bilaga IV till direktivet samt skyddsåtgärder för de arter och underarter som finns förtecknade i bilaga V 9. Vissa av dessa åtgärder är områdesbaserade (t.ex. ett tillfälligt eller lokalt förbud mot att samla in exemplar i naturen och att exploatera vissa populationer, införandet av ett system med tillstånd för insamling av exemplar, eller införande av kvoter 10 osv.). Ett liknande system införs genom fågeldirektivet 11. Geografiska skyddsåtgärder definieras därför enligt samma logik som i ramdirektivet om en marin strategi och naturdirektiven, dvs. att geografiska skyddsåtgärder utgör en mer omfattande kategori än, och att de har en stödjande funktion för naturskyddet. Begreppet geografiska skyddsåtgärder används därför för 12 - områdesbaserade bevarandeåtgärder - som inte uppfyller kriterierna för, antingen för att deras primära syfte inte är att bevara eller också för att de inriktas på en viss aktivitet eller sektor i syfte att skydda delar av ekosystemet. Detta innebär att vissa fiskeriförvaltningsåtgärder med bevarandeaspekter faller under definitionen för geografiska skyddsåtgärder. Exempel på sådana fiskeriförvaltningsåtgärder kan vara särskilda fisketillstånd eller förbud mot särskilda fiskeredskap 13 i vissa områden i syfte att skydda exempelvis känsliga ekosystem eller sjögräsängar. Det kan även handla om vissa bevarandeåtgärder som har antagits i enlighet med artikel 7 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken 14. Vissa av de åtgärder som ska vidtas enligt direktivet om upprättandet av en ram för havsplanering skulle också kunna anses utgöra geografiska skyddsåtgärder, eftersom ett av havsplanernas syften är att skydda och förbättra miljön. 2. Relevant EU-rätt och internationell rätt 8 Se artikel 13.4 i ramdirektivet om en marin strategi. 9 Se artiklarna i habitatdirektivet. 10 Artikel 14 i habitatdirektivet. 11 Se artikel 5 i fågeldirektivet. 12 Se dokumentet Programmes of measures under the Marine Strategy Framework Directive Recommendations for implementation and reporting, 25 november Se t.ex. rådets förordning (EG) nr 734/2008 av den 15 juli 2008 om skydd av känsliga ekosystem mot de negativa verkningarna av fiske med bottenredskap på öppet hav. 14 Se artikel 7.1 a, b, h och i och artikel 7.2 c, d och e i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken. 2

4 Syftet med ramdirektivet om en marin strategi 15 är att säkerställa integrering av miljöhänsyn i olika politikområden, överenskommelser och lagstiftningsåtgärder som påverkar den miljön 16. Detta avsnitt innehåller därför en översikt över EU-rätt och internationell rätt som påverkar inrättandet av enligt ramdirektivet om en marin strategi. EU-lagstiftning 1. Habitatdirektivet 17 och fågeldirektivet 18 : Enligt dessa direktiv ska det inrättas särskilda bevarandeområden som ingår i ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nätverk (Natura 2000-nätverket) 19 och som omfattas av starka skydds- och förvaltningskrav för att EU:s känsligaste livsmiljöer och arter ska kunna erhålla gynnsam bevarandestatus. 2. Gemensamma fiskeripolitiken: I den nyligen omarbetade grundförordningen fastställs att det ska antas bevarandeåtgärder i enlighet med målen för ramdirektivet om en marin strategi, habitatdirektivet och fågeldirektivet 20. I förordningen anges också att det ska inrättas skyddade områden på grundval av områdenas biologiska känslighet 21. Enligt förordningen om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet 22 kan det även inrättas fiskeskyddade områden. 3. Ramdirektivet för vatten 23 : Detta direktiv är tillämpligt på inlands- och övergångsvatten, men bestämmelserna är också i hög grad relevanta för i kustnära vatten som innehåller många lek- och uppväxtområden och som därför är viktiga i ett bevarandeperspektiv. 4. Direktivet om upprättandet av en ram för havsplanering 24 : Marina kommer att ingå i de havsplaner som inrättas enligt direktivet. Internationell dimension 1. Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos): Enligt havsrättskonventionen har parterna en allmän skyldighet att vidta åtgärder för att skydda och bevara den miljön. Parterna har även en särskild skyldighet att skydda och bevara sällsynta 15 Artikel 1 i ramdirektivet om en marin strategi. 16 Vad gäller den allmänna växelverkan mellan ramdirektivet om en marin strategi, EU-politiken och de internationella överenskommelserna, se rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om utvärdering av i vad mån ramdirektivet om en marin strategi (2008/56/EG) har bidragit till genomförandet av medlemsstaternas eller EU:s befintliga skyldigheter, åtaganden och initiativ på EU-nivå eller på internationell nivå vad gäller miljöskydd i vatten, COM(2012) 662 av den 16 november Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, EUT L 206, Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar, EUT L 103, Artikel 3 i habitatdirektivet. 20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, artikel Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, artikel 8 om återhämtningsområden för fiskbestånd. 22 Rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december Direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område 24 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering. I artikel 8 i direktivet uppmanas medlemsstaterna att integrera verksamheter som rör reservat för skydd och bevarande av naturområden och arter och skyddade områden i sina havsplaner. 3

5 och känsliga ekosystem samt lokaler för arter och andra organismer som är på tillbakagång, hotade eller utrotningshotade Konventionen om biologisk mångfald: Denna konvention syftar till att hejda förlusten av biologisk mångfald samt få till stånd ett bevarandeinriktat och hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden. Enligt Aichi-mål 11 för biologisk mångfald 26 ska 10 procent av kust- och havsområdena bevaras genom effektivt och rättvist förvaltade, ekologiskt representativa och väl förbundna system av reservat och andra effektiva områdesbaserade naturskyddsåtgärder. Detta mål har blivit ett globalt åtagande i och med att det har tagits med i slutdokumentet från Rio+20, The Future We Want 27, samt ingår i det föreslagna havsmålet 28 i den utvecklingsagenda efter 2015 som nu håller på att förhandlas fram vid FN. I mångfaldskonventionen beskrivs också den viktiga funktion som ekologiskt eller biologiskt betydelsefulla områden har för att bidra till friska och välfungerande hav, och det konstateras att de kan behöva någon form av skydd. Ungefär 200 ekologiskt eller biologiskt betydelsefulla områden har beskrivits inom ramen för regionala workshops världen över samt godkänts av partskonferensen för att kunna ingå i mångfaldskonventionens katalog över ekologiskt eller biologiskt betydelsefulla områden. Det är upp till staterna och de behöriga mellanstatliga organisationerna att besluta om förvaltnings- och skyddsåtgärder för dessa områden eller delar av områden, t.ex. att utse dem till. 3. Regionala havskonventioner: Syftet med dessa konventioner är att förbättra den regionala förvaltningen i syfte att skydda den miljön. Fyra regionala havskonventioner är tillämpliga på de vatten som ramdirektivet om en marin strategi omfattar: konventionen om skydd av den miljön i nordöstra Atlanten (Ospar), konventionen om skydd av Östersjöområdets miljö (Helsingforskonventionen, Helcom), konventionen om skydd av Medelhavets miljö och kustregion (Barcelonakonventionen) och konventionen om skydd av Svarta havet mot föroreningar (Bukarestkonventionen). Samtliga fyra havskonventioner har deltagit i arbetet med att inrätta och bedöma samstämmigheten i nätverket av Artiklarna 192 och i havsrättskonventionen. 26 Ingår i den strategiska planen för den biologiska mångfalden , som antogs 2010 av parterna till mångfaldskonventionen (UNEP/CBD/COP/DEC/X/2). 27 FN:s generalförsamling, resolution 66/288 av den 27 juli 2012 The Future We Want, punkt Se mål 14 i UNGA A/68/970 av den 12 augusti 2014 Report of the Open Working Group of the General Assembly on Sustainable Development Goals. 29 Se avsnitt 2.2 och 3 i denna rapport. 4

6 Bilaga II Tabeller Regioner och delregioner i de as utvärderingsområde Area som täcks av, km 2 % som täcks av Totalt antal områden % areal med nätverksöverlappning Östersjön , ,6 Nordöstra Atlanten , ,2 Keltiska havet , ,0 Nordsjön inklusive Kattegatt och Engelska kanalen Biscayabukten och Iberiska kusten , , , ,6 Makaronesien , ,6 Medelhavet , ,3 Västra Medelhavet , ,9 Joniska havet och det centrala Medelhavet , ,4 Adriatiska havet , ,0 Egeiska havet och Levantiska havet , ,3 Svarta havet , ,6 Totalt , ,0 Tabell 1 Täckning av skyddade havsområden i de europeiska haven (2012) Europeiska miljöbyrån (2015), Spatial Analysis of Marine Protected Areas in Europe's Seas. 5

7 Regioner och delregioner i de as utvärderingsområde % av 0 1 Nm som täcks av % av 1 12 Nm som täcks av % av 12 Nm slutet av utvärderingsområdet som täcks av Östersjön 36,1 16,4 3,9 Nordöstra Atlanten (inom 200 Nm) 52,1 16,4 2,3 Keltiska havet 47,5 8,9 2,3 Nordsjön inklusive Kattegatt och Engelska kanalen Biscayabukten och Iberiska kusten 63,4 32,4 11,2 48,9 15,8 1,7 Makaronesien 28,0 4,0 0,6 Medelhavet 30,6 14,2 6,1 Västra Medelhavet 60,4 29,6 10,1 Joniska havet och det centrala Medelhavet 30,5 2,7 --- Adriatiska havet 17,0 1,4 --- Egeiska havet och Levantiska havet 14,2 2,4 --- Svarta havet 77,9 19,3 --- Genomsnitt 40,2 15,6 3,0 Tabell 2 Procentuell täckning av i de europeiska haven i 0 1 Nm, 1 12 Nm och 12 Nm slutet av utvärderingsområdet (2012) Anpassning av tabell 3.8 i Europeiska miljöbyrån (2015), Spatial Analysis of Marine Protected Areas in Europe's Seas. 6

8 % km Tabell 3 Täckning av Natura 2000-nätet i Europas regionala hav (2012) 32 Regional havskonvention Regionala hav Areal som täcks av Natura 2000, km2 % som täcks av Natura 2000 Regionalt hav Areal för de regionala havskonventionernas nätverk i utvärderingsområdet för nätverket med % täckning för de regionala havskonventionernas nätverk i utvärderingsområdet för nätverket med % överlappning för de regionala havskonventionernas nätverk och Natura 2000 i utvärderingsområdet för nätverket med Helcom Östersjön ,4 94,3 Ospar Nordöstra Atlanten ,2 93,9 Barcelona Medelhavet ,3 % 9,9 Tabell 4 Total areal, procentuell täckning för de regionala havskonventionernas områden i utvärderingsområdet för nätverket med, och överlappning med EU:s Natura 2000-nätverk (2012) Europeiska miljöbyrån (2015), Marine Protected Areas in Europe's Seas An overview and reflections on the way forward. 33 Anpassning av tabell 3.4 i Europeiska miljöbyrån (2015), Spatial Analysis of Marine Protected Areas in Europe's Seas. 7