Enkät Stockholm on the Move

Transkript

1 Enkät Stockholm on the Move Organisation: SL Representant: Anna Pontusson Hej! Ni får denna enkät i egenskap av deltagare i Stockholm on the Move. Om ni vill får ni besvara frågorna skriftligt. Vi kommer dock att kontakta er för en muntlig intervju och sedan sammanställa resultatet. Stockholm on the Move är ett projekt om hur och varför vi utvecklar infrastrukturen i framtidens Stockholm. Inför utställning, workshop och seminarier gör vi en sammanställning över vilka infrastrukturprojekt som redan pågår och vad som planeras i Stockholms län. Vi vill också försöka kartlägga hur olika aktörer ser på sin egen och andras roll idag, vilka principer och värderingar som styr planeringen, samt vilket slags Stockholm vi vill se växa fram. Enkäten är en avgörande del i arbetet inför utställningen. Den ligger till grund för två workshopmoment och kommer att utgöra en väldigt viktig komponent i utställningsinnehållet. Vi är strikta i formatet för att det ska gå att göra jämförelser och samkörningar. Bifogar karta på alla spårsatsningar, investeringar. Det som är rött är SL(Landstinget), det svarta är Trafikverket (Staten), t.ex. Citybanan. De finns med i RUFS. Spårväg Syd är en förstudie, kommit fram till att buss är bättre (med befintlig bebyggelse och med det som kommunerna planerar att bygga. Vi vet att det blir olika ökning av värdet när man anlägger spår och när man har buss). ENKÄT 1. Hur ser ni på er egen roll i utvecklingen av Stockholmsregionens infrastruktur? Vi ser oss själva som Stockholms blodomlopp. Kollektivtrafiken bidrar till attraktiviteten i regionen. Viktigt för att företag ska vilja lokalisera sig. Vi har också en viktig roll i att samverka med kommunerna. Man måste se till att bebyggelseplanera och trafikplanera samtidigt. Vi vill vara med och planera bebyggelsen. Vi får alla detalj- och bebyggelseplaner på remiss. Dessutom träffas (kommun- och landstings)politikerna några gånger per år. I Sverige är det så att det är kommunerna som har planmonopol, som bestämmer hur marken ska bebyggas. 2. Vilka är de största utmaningarna/problemen inom ert fält?

2 Stockholm växer mycket mer än man trodde i prognoserna. Så en jättestor utmaning är hur alla ska kunna få plats och ha möjlighet att resa runt. Det är ena frågan: Hur ska kapaciteten lösas. Det andra är hur all den här transportinfrastrukturen ska finansieras. Idag finansieras transporterna till hälften med landstingsskatten, och till hälften av biljettintäkter. Vi vet att för att kunna bygga allt det vi vill bygga måste vi hitta andra finansieringskällor. För att kunna öka andelen kollektivtrafik i proportion till bilåkandet måste man bygga oerhört mycket. Det som finns här på kartan sträcker sig fram till Om vi bygger allt det här så kommer vi ändå inte kunna konkurrera med bilen, bara knappt hålla jämna steg med bilresandet. Bättre välfärd leder till mer bilåkande. Det räcker inte att SL gör alla sina utbyggnader. Kommunerna måste också hjälpa till genom att bygga i de här kollektivtrafiknära lägena. Man måste också vara med och påverka hur vi ser på bilen. Det räcker inte att dra tusentals busslinjer överallt. Man måste göra något åt bebyggelsen och bilåkandet också. Bilen kan inte vara normen längre. Bebyggelseplaneringen måste ha samma långsiktiga planering som infrastrukturen. När man byggde tunnelbanan så var det ett ganska idealiskt sätt att bygga stad. Man byggde infrastrukturen och bebyggelsen samtidigt. Det måste göras på fler ställen i länet. (Människan som norm. Människan är alltings mått. Bygg transportsystem som är optimerade för människor, inte för bilar.) JR: När jag läser visionerna i RUFS (Stockholms Regionala utvecklingsplan) och Promenadstaden (Stockholms stads översiktsplan) så låter målen och visionerna väldigt bra. Man talar om ökad kollektivtrafikandel och att bygga blandad stad och med flera kärnor. Men sen när jag ser vad som faktiskt är planerat så är min känsla att: Det där kommer ju aldrig att räcka för att åstadkomma en kvalitativ förändring, det kommer knappt räcka till att möta tillväxten. 3. Vilka är de största övergripande utmaningarna utifrån projektets frågeställningar? En utmaning är att få folk att ställa bilen. Det handlar om att förändra normen i samhället. De flesta är överens om att vi inte kan fortsätta bygga för

3 privatbilismen. Men hur ska man åstadkomma det här skiftet? Vi måste sluta tänka att det är någon slags naturlag att i första hand planera för bilen. Det bestämmer ju vi. Vi håller på att ta fram ett regionalt trafikförsörjningsprogram. Samtidigt måste planeringen förhålla sig till det som redan är byggt. Alla kranskommuner är ju redan planerade ur ett bilperspektiv. Det ideala sättet att planera borde vara att prioritera i första hand gående, de tar minst plats. I andra hand cykel. I tredje hand kollektivtrafik, sen kanske bilpooler och taxi och i sista hand planera för egna bilar. Bilägandet är ju en kombination av funktion och livsstil. Man vill komma fram snabbt, och man vill kunna storhandla mat. Samtidigt vill man ha en viss typ av bil som är en del av ens identitet. Men vi kan märka att det börjar bli mer inne att faktiskt inte ta körkort, eller att äga bil. 4. Var tycker ni det finns störst outnyttjad potential till en positiv utveckling? Det som vi ser som en outnyttjad potential är att folk inte känner till hur lätt det kan vara att ta sig fram kollektivt. Ofta finns det bra förbindelser. Vi tror att det är en outnyttjad potential att göra bättre reklam, och få dem att ändra beteenden. Vi vill få folk att upptäcka bussarna. Spår ser man ju, men buss ser man inte. Vi tror också det finns en outnyttjad potential att jobba med kombinationsresor. Det viktiga är att kunna ta med cykel på sträckor där man åker långt. Korta sträcker cyklar man ju helt enkelt. Det hänger på vagnarnas utformning. Det är viktigt att det finns stora, säkra cykelparkeringar vid stationer. Idag får man ta med cykel på pendeltåg och på Saltsjöbanan. Det finns siffror på hur mycket folk tar med cyklar. (Kabincyklar som analogi till kabinbagage, men det funkar inte i rusningstid för då kan bara hälften så många åka med) I RUFS finns ju idén om de regionala kärnorna, att inte alla ska behöva åka in till city. Det tycker vi är en väldigt intressant idé att diskutera. Kan det vara negativa effekter, kan de ge positiva effekter? Vad behövs för att det ska bli verklighet, och är det värt den insatsen som behövs? Vi tittar ju på restidskvoter vilket är jämförelsen hur lång tid det tar att åka med bil jämfört med att åka kollektivt. Och då ser vi att även i framtiden är det mycket lättare och snabbare att åka in till stan, och det är svårt att konkurrera med bilen ju längre ut från centrum man kommer. I mitten är det trångt för bilen. Det är frågan om kollektivtrafiken i de här regionala kärnorna verkligen kommer att kunna konkurrera med bilen. Frågan är hur man ska skapa den här urbana attraktiviteten i de här regionala kärnorna. Kista har en attraktivetet som arbetsplatsområde. Jag vet att TMR

4 (Tillväxt, Miljö- och Regionplanering på Landstinget) det jobbar mycket med det där. Idag är ju de här kärnorna byggda som en förort med en pendeltågstation. 5. Om ni själva fick förverkliga ert drömscenario för Stockholm, hur skulle det se ut i korthet? Vårt drömscenario är såklart att man skulle ha råd att bygga allt. Men vi vet att det kanske inte räcker med att bygga världens bästa kollektivtrafik om man samtidigt bygger ut en massa bilvägar, om det är jättestora bilparkeringar vid alla arbetsplatser, om det inte är så dyrt att äga bil. Vårt scenario är att vi skulle vilja att man slutar satsa på bilen, och t.o.m aktivt arbetar för att motverka bilresande. Alla ska inte få tjänstebilar om det inte är direkt motiverat av en särskild arbetsuppgift långt ute på landet, istället skulle alla få SL-kort från företaget istället. All stadsbebyggelse skulle alltid anpassas till kollektivtrafik. De flesta kommuner är idag medvetna om det, men vi måste hela tiden förhålla oss till det som redan finns. 6. Upplever ni att det i Stockholmsregionen finns en målbild för Stockholm 2050 som är gemensam för er och andra aktörer? Ja, men inte så långt som till Till 2030 finns det ju i RUFS. Kollektivtrafikandelen ska öka. Stockholms stad har som alliansstyrd tidigare inte varit så fokuserad på kollektivtrafik. framkomlighetsstrategi. Det har vänt helt nu. Framkomlighetsstrategin är just uppbyggd att i första hand planera för gångtrafikanter, cyklister och kollektivtrafik. Privatbilism kommer längst ner. Vi tycker inte att Förbifart Stockholm är särskilt bra ur kollektivtrafiksynpunkt. Den anknyter inte till rätt platser. Vi tycker inte den är särskilt välplanerad från vår synvinkel. 7. Vilka är i så fall de viktigaste aspekterna av 2030 målbilden? Fokuset på kollektivtrafik. 8. Vilka principer styr besluten ni tar i er organisation? Det handlar om riktlinjer som SL tagit fram. T.ex. hur långt det ska vara att gå till en hållplats. Samhällsekonomiska analyser till grund. Men i slutänden är det politiker som beslutar. Det är ett spel mellan samhällsekonomi och politik. 9. Hur definierar ni hållbarhet inom er organisation

5 Klassiska social, ekonomisk och ekologisk. Det vi jobbar mest med är social (t.ex. tillgänglighet för funktionshindrade) och miljöhänsyn. Miljövänligt bränsle i alla fordon fram till Den ekonomiska ramen är ju den samhällsekonomiska nyttan. Det vi vill förbättra är social hållbarhet som gäller jämlikhet i ett regionalt perspektiv, med inkomstnivåer, jämställdhetsfrågor och så vidare. 10. Hur definierar ni infrastruktur inom er organisation? Kollektivtrafik. 11. Vad hoppas ni få ut av er medverkan i Stockholm on the Move? Att vi kan ge en viktig input i debattfrågor och att vi kan få en återkoppling. Är vårt sätt att jobba bra? Har vi rätt inställning? Vill också påverka allmänheten i de viktigaste frågorna: Minska bilåkandet. Lösa finansieringen. Vi skulle vilja diskutera kring verkliga exempel. Något exempel som vi inte har jobbat klart så mycket. (Till exempel analysera området Hjulsta, Barkarby, Akalla där alla trafikslag och två kommuner nästan möts. ) Känslighetsanalyser av det som är med i RUFS t.ex. Spårväg city. Vad händer i framtiden när man lägger in olika faktorer. Vad händer, hur många kommer åka? Simuleringsmodeller. Intressantast är inte de mest otroliga, men verklighetsförankrade som ändå tar ut svängarna lite grann. (mitt uttryck)