Finlands utvecklingssamarbete

Transkript

1 Finlands utvecklingssamarbete UTRIKESMINISTERIET

2 Innehåll TILL LÄSAREN 3 HÄNDELSER ÅR Det utvecklingspolitiska programmet i full gång 4 HANDELSRELATERAT UTVECKLINGSSAMARBETE 8 MILJÖEKONOMISKT HÅLLBAR UTVECKLING 12 SKOGSSEKTORNS BETYDELSE ÖKAR 15 GENOMFÖRANDE AV UTVECKLINGSSAMARBETE 16 Anslag och former för samarbete 16 Samarbete med FN 16 Internationella utvecklingsfinansinstitut 19 Långvariga samarbetsländer 21 Etiopien 21 Kenya 24 Moçambique 28 Zambia 31 Tanzania 34 Övriga samarbetsländer 38 Namibia 38 Sydafrika 39 Sudan 39 Tematiskt och regionalt samarbete 40 Väst- och Centralafrika 40 Medelhavsområdet 42 Palestinska områden 43 Långvariga samarbetsländer/asien 44 Vietnam 44 Nepal 47 Övriga samarbetsländer och -regioner 49 Afghanistan 49 Irak 49 Tematiskt och regionalt samarbete 50 Mekong 50 Långvariga samarbetsländer/ Latinamerika 51 Nicaragua 51 Övriga samarbetsländer och -regioner 54 Centralamerika och Anderna 54 Honduras och Guatemala 56 Västra Balkan 57 Centralasien, södra Kaukasien och Östeuropa 59 Medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete 60 Humanitärt bistånd 62 UTVECKLINGSPOLITISKA PRINCIPER 63 Konsekvens 63 Komplementaritet 64 Effektivitet 65 FÖRVALTNING, KOMMUNIKATION, REVISION OCH EVALUERING 66 Förvaltning 66 Utvecklingsinformation och utvecklingsfostran 66 Revision och evaluering 68 GENOMFÖRANDE AV DET UTVECKLINGSPOLITISKA PROGRAMMET ÅR 2009 OCH UNDER PLANERINGSPERIODEN BILAGOR 71 Omslagsfoto: Finland stödjer forskningsinstitutet för jordbruk i Peru via Åbo universitet. Forskningscentralen på bilden ligger i staden Tarapoto. Foto: Matti Nummelin. Layout: Innocorp Oy/Milla Toro Tryckeri: Erweko Painotuote Oy, 2009 ISBN

3 Till läsaren År 2008 var första året då Finland genomförde det nya utvecklingspolitiska programmet. Målet för programmet är att utplåna fattigdomen genom att främja en hållbar utveckling. Finland följer de internationellt överenskomna principerna för hur utvecklingssamarbete genomförs. Syftet med dessa principer är att säkra att verksamheten styrs av samarbetsländernas egna prioriteter och att alla biståndsgivare utnyttjar de egna starka sidorna i verksamheten, tillför utvecklingssamarbetet mervärde och kompletterar de andra biståndsgivarnas verksamhet. På så sätt kan man försäkra sig om att utvecklingspolitiken och -samarbetet bedrivs på ett effektivt och resultatrikt sätt, som leder till hållbara utvecklingseffekter i utvecklingsländerna. Under det gångna året aktiverades det nya utvecklingspolitiska programmet både i det bilaterala och i det multilaterala samarbetet. Under året deltog jag i möten som EU:s utvecklingsministrar höll och i internationella konferenser på hög nivå, där man diskuterade utvecklings-, klimat- och handelsfrågor. Genom dessa tillställningar kunde jag inverka på den internationella utvecklingspolitiken i enlighet med vårt eget program. Speciella teman för berättelsen om utvecklingspolitiken och -samarbetet år 2008 är handelsrelaterat utvecklingssamarbete och samarbete inom skogssektorn. Dessa är viktiga i det resultatinriktade arbetet för att utplåna fattigdomen. Verksamheten år 2008 påverkades betydligt av globala kriser som satte utvecklingsländerna på prov och som även förutsatte aktivt deltagande, påverkan och reaktioner från Finlands sida. I denna berättelse behandlar vi Finlands verksamhet i anknytning till dessa teman. Ett väsentligt område i verksamheten år 2008 var att främja utvecklingspolitisk konsekvens. År 2008 låg speciell fokus på att stärka förbindelserna mellan landsbygds-, säkerhets-, miljö-, handels- och immigrationspolitiken samt utvecklingspolitiken. Dessutom satsade Finland på att utveckla den utvecklingspolitiska konsekvensen på institutionell nivå. I berättelsen behandlas dessutom utrikesministeriets verksamhet för att främja komplementaritet och effektivitet i utvecklingssamarbetet. För att Finland ska kunna nå de utvecklingspolitiska målen krävs att aktörerna inom statsförvaltningen, den privata sektorn och civilsamhället deltar på bred bas. I berättelsen ger vi konkreta exempel. I slutet av berättelsen behandlas de prioriterade områdena för år 2009 och planeringsperioden Utifrån detta kan riksdagen ta ställning till den framtida verksamheten. Under berättelseåret uppgick anslagen för utvecklingssamarbetet till totalt 830 miljoner euro, d.v.s. cirka 0,45 procent av bruttonationalinkomsten. Finland lovade att nå det gemensamma målet för det offentliga utvecklingsbiståndet, d.v.s. 0,51 procent av bruttonationalinkomsten före år 2010, och 0,7 procent före år Paavo Väyrynen Utrikeshandels- och utvecklingsminister FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

4 Händelser år 2008 Miljöminister Paula Lehtomäki talade vid ett miljömöte som hölls i Poznan i december. Foto: Matti Nummelin Det utvecklingspolitiska programmet i full gång Det nya utvecklingspolitiska programmet började tillämpas år Programmet fokuserar på miljöekonomiskt, ekonomiskt och samhälleligt hållbar utveckling. Miljö- och klimatfrågorna, förebyggandet av kriser och stödet till fredsprocesser har blivit allt viktigare föremål för samarbetet. Finland ökade finansieringen till hållbar utveckling i synnerhet i sina åtta långvariga samarbetsländer. I dessa länder allokerades stöd till skogs-, vatten- och miljösektorerna, klimatsamarbetet samt utvecklingen av informationssamhället och handelskraften. De genomgripande temana för det utvecklingspolitiska programmet, d.v.s. flickornas och kvinnornas rättigheter och ställning, grupper som riskerar utslagning och kampen mot hiv/aids, inkluderades systematiskt i all verksamhet. En miljöekonomiskt hållbar utveckling anses nu allt tydligare utgöra grunden för utvecklingen. Målet för utvecklingspolitiken och -samarbetet är att samtidigt lösa både utvecklings- och miljöproblemen. År 2008 medverkade Finland aktivt i den internationella utvecklingspolitiken. En av de mest betydande nya öppningarna i slutet av år 2008 var Finlands initiativ till ett utvidgat Europa. Syftet med initiativet är att främja stabilitet i östra Mellaneuropa, södra Kaukasien och Centralasien genom tre regionala samarbetsprogram. För att en ekonomiskt hållbar utveckling ska kunna främjas betonades vikten av en produktiv verksamhet, starka handels- och utvecklingsförbindelser samt stöd till den privata sektorn. FN:s millenniemål och en samhälleligt hållbar utveckling främjades genom olika samarbetsformer och -metoder som kompletterar varandra. Handlingsprogrammet för multilateralt samarbete blev färdigt år 2008 och styr samarbetet med FN-systemet och de internationella finansinstituten. Dessutom arbetade man på ett handlingsprogram för EU-påverkan och på olika sektorprogram för samarbetet inom miljö-, skogs- och vattensektorerna. Det nya utvecklingspolitiska programmet avspeglades också i medborgarorganisationernas samarbete och det humanitära biståndet, som är viktiga delar av Finlands utvecklingssamarbete. Genom medborgarorganisationer- 4 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

5 nas samarbete stöddes olika projekt i mer än 80 samarbetsländer år Med hjälp av humanitärt bistånd lindrades nöden hos människor som drabbats av långvariga kriser och naturkatastrofer. De internationella konferensernas år År 2008 deltog Finland i flera internationella konferenser på hög nivå. Till dessa hörde FN:s konferens för handel och utveckling UNCTAD, FN:s ekonomiska och sociala råd ECOSOC:s ministermöte och det första forumet för utvecklingssamarbete, samt mötet på hög nivå om ökad effektivitet och resultat i utvecklingssamarbetet som hölls i Accra. Dessutom deltog Finland i FN:s möte på hög nivå i New York som behandlade millenniemålen, FN:s kommission för hållbar utveckling, EU-Afrika-toppmötet, konferensen om utvecklingsfinansiering i Doha och FN:s klimatkonferens i Poznan. På ECOSOC:s ministermöte presenterade utrikeshandels- och utvecklingsminister Paavo Väyrynen Finlands utvecklingspolitik och den nationella rapporten om hållbar utveckling. Trots det svåra ekonomiska läget lyckades uppföljningsmötet i Doha enhälligt anta slutakten som förhoppningsvis ska befästa samförståndet kring den internationella utvecklingsfinansieringen från mötet i Monterrey. På de internationella konferenserna och de bilaterala mötena framhävde Finland ett övergripande sätt att närma sig frågorna kring hållbar utveckling och minskning av fattigdomen. Viktiga teman för Finland var miljöekonomisk hållbarhet, de olika aktörernas och verksamhetens konsekvens och effektivitet samt landsbygdens och den privata sektorns betydelse när man främjar ekonomisk utveckling. Det ömsesidiga samarbetet mellan länder i syd har blivit ett viktigt tillägg till det internationella utvecklingssamarbetet. Finland anser att dialogen mellan biståndsgivarna i syd och nord är viktig, och betonar att programmen ska förenhetligas och genomföras på så sätt att alla dimensioner av den hållbara utvecklingen ska kunna förverkligas. De världsomspännande kriserna tillspetsades År 2008 blev de höga priserna på mat och bränsle samt den globala ekonomiska krisen en lika stor utmaning som klimatförändringarna. På grund av den ekonomiska krisen uppskattas priserna på råvaror och exportinkomsterna i utvecklingsländerna sjunka. En orsak till att finansieringen har sinat är bland annat att de pengar som invandrarna skickar till sina fosterländer har minskat. Risken är att privata investeringar och utvecklingsfinansiering till utvecklingsländer minskar till följd av det dåliga ekonomiska läget. Initiativ till ett utvidgat Europa I oktober 2008 presenterade utrikeshandels- och utvecklingsminister Paavo Väyrynen ett nytt utvecklingspolitiskt ramprogram: initiativet till ett utvidgat Europa. Öppningen stärker Finlands utvecklingspolitik och är en övergripande aspekt på Finlands utvecklingssamarbete i EU:s östra grannländer, d.v.s. södra Kaukasien och Centralasien. Initiativet bygger på ett regeringsprogram som betonar förebyggande av kriser, stöd till fredsprocesser och miljösamarbete. Syftet med programmet är att främja stabilitet och välstånd såväl i samarbetsländerna som initiativet berör som på annat håll i Europa. Ramprogrammet utgörs av tre program för regionalt samarbete som inleds stegvis i början av år Programmen ska genomföras i Östeuropa (Moldavien, Ukraina, Vitryssland), södra Kaukasien (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien) och Centralasien (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan). År 2009 har totalt 8,5 miljoner euro avsatts för verksamheten, och avsikten är att finansieringen ska fördubblas fram till år Ramprogrammet genomförs utgående från förhållanden, behov och mål i respektive land. Till samarbetsområdena hör säkerhet, handel och utveckling, utveckling av informationssamhälle, energi- och miljösamarbete och samhällelig hållbarhet. Programmet genomförs både genom bilateralt och multilateralt samarbete, samarbete mellan olika institutioner samt genom medborgarorganisationer och affärspartners. FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

6 Händelser år 2008 Viktiga delar av utvecklingspolitiken år 2008 var att bemöta de utmaningar som hänför sig till klimatförändringarna och livsmedelskrisen och att bedöma vilka konsekvenser den ekonomiska recessionen medför. För att läget i utvecklingsländerna inte ska tillspetsas ytterligare förband sig Finland att uppfylla EU:s gemensamma mål: att höja den offentliga utvecklingsfinansieringen till 0,51 procent av sin bruttonationalinkomst före år 2010, och till 0,7 procent före år Finland deltog i det internationella samarbetet för att ta fram både snabba, kortvariga och långvariga åtgärder i syfte att öka produktiviteten inom jordbruk och stimulera marknaden. Finland utökade biståndet till de multilaterala organisationerna för att lindra livsmedelskrisen och gav fortsatt stöd för utvecklad jordbruksproduktion i form av bilateralt samarbete och medborgarorganisationernas verksamhet. Konsekvent beslutsfattande Det utvecklingspolitiska programmet betonar konsekvens. Enbart genom utvecklingssamarbete kan man inte lösa de problem som länderna i utveckling har, eftersom industriländernas politiska beslut kan påverka utvecklingsländerna. Utöver utvecklingssamarbetet behövs därmed också åtgärder på andra politiska områden. Finland bedriver en konsekvent utvecklingspolitik som stärker förbindelserna mellan utveckling och miljö, säkerhet, migration, handel och utveckling. År 2008 bildades ett nätverk mellan olika förvaltningsgrenar. Det består av utrikesministeriet och andra ministerier vars arbete anknyter till utvecklingsländer. Finland fäster allt större uppmärksamhet vid förhållandet mellan politiska mål, säkerhetspolitiska mål och utvecklingsmål. Särskild uppmärksamhet fästs vid kvinnornas andel i fredsprocesserna. Finland gjorde upp ett Finanskrisen medför stora problem för utvecklingsländerna Foto: Nepal / Milma Kettunen Kaoset på fi nansmarknaden som började år 2007 fortsatte och förvärrades år Krisen som fick sin början i USA spred sig snabbt till den internationella finansmarknaden och därigenom till realekonomin. Den ekonomiska krisen påverkar utvecklingsländerna på många sätt: finansieringen blir dyrare och svårare att få, investeringarna minskar, de pengar som invandrarna skickar hem minskar, priserna på råvaror sjunker och efterfrågan avtar. Samtidigt hotar nedgången i den internationella ekonomin att krympa utvecklingsfi nansieringsmedlen, vilket skulle öka pressen på de utvecklingsländer som befinner sig i en kris samt minska deras förmåga att anpassa sig till den ekonomiska krisens följder. EU lovar att nå de mål för utvecklingsfinansieringen som har satts upp för åren 2010 och Enligt målen ska medlemsländerna höja utvecklingsbiståndet till 0,51 procent av bruttonationalinkomsten före år 2010 och till 0,7 procent före år Finland uttryckte starkt stöd inför detta löfte. De internationella utvecklingsfinansinstituten lyckades bevilja snabb krisfinansiering åt de medlemsländer som behövde hjälp. Också detta understöddes av Finland År 2008 diskuterades orsakerna till den ekonomiska krisen och dess konsekvenser i olika internationella forum, bland annat undermötet för G20-ländernas ledare i november och vid utvecklingsfinansieringsmötet i Doha i december. G20-länderna bildade fyra arbetsgrupper med uppgift att dryfta på vilket sätt det internationella finansieringssystemet skulle kunna förnyas. Finland deltog i diskussionerna om det globala fi nansieringssystemet och utvecklingsfi - nansieringen, bland annat inom EU och på mötet i Doha, vid de internationella utvecklingsfinansinstitutens årsmöte och vid andra möten. 6 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

7 nationellt handlingsprogram som bygger på FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Europeiska unionens utvecklingspolitik Inom EU-samarbetet främjade Finland sina utvecklingspolitiska mål och bedrev ett intensivt samarbete med likstämmiga biståndsgivare. Möjlighet till detta erbjöds bland annat genom att Louis Michel, kommissionär för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd, besökte Finland i slutet av år EU:s utvecklingspolitiska konsekvens och utvecklingsbiståndets effektfullhet är viktiga för Finland. Finland medverkade till att Europeiska rådet i juni 2008 bekräftade de tidigare internationella utfästelserna om omfattningen av utvecklingssamarbetet. Andra viktiga frågor inom EU:s utvecklingspolitik var millenniemålen, utveckling av lokalförvaltningen, en lokal integration av AVS-länderna (länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet), ekonomiska partnerskapsavtal mellan EU och AVS-länderna (EPA) samt beredningen av revisionen av Cotonouavtalet. Den andra revisionen av Cotonouavtalet, som ligger till grund för relationerna mellan EU och AVS-länderna, började beredas år Avsikten är att förbättra tillämpningen av avtalet och uppdatera dess bestämmelser. Förhandlingarna om revisionen av avtalet med AVSländerna inleds i maj EU hjälper utvecklingsländer som drabbas av livsmedelskrisen År 2008 godkände Europaparlamentet och Europeiska unionens råd en förordning som hjälper utvecklingsländerna genom den kris som de höjda och varierande livsmedelspriserna har medfört. Avsikten är dessutom att förbättra livsmedelsskyddet i utvecklingsländerna. En så kallad livsmedelsfond som ska bli en del av EU:s budget grundas för åren Under denna period kan olika åtgärder för att stödja och stimulera jordbruksproduktionen i utvecklingsländerna fi nansieras med en miljard euro från EU:s budget. Finland uttryckte starkt stöd för att livsmedelsfonden ska grundas. Finland deltar i förhandlingarna om en förordning som har utfärdats på förslag av Europeiska rådet. Avsikten med förordningen är att täcka det internationella underskottet i finansieringen av jordbruket, livsmedelsskyddet och utvecklingen av landsbygden i utvecklingsländerna. Genom fi nansieringen vill man komplettera de befintliga finansieringsmedlen inom EU:s utvecklingspolitik. Beslut om programmen tas våren 2009 utifrån kommissionens förslag. Kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om att medlen ska allokeras till internationella organisationer, medborgarorganisationer, andra aktörer och regionala organisationer. Uppmärksamhet vid biståndets effektivitet OECD:s biståndskommitté DAC behandlade främst effektivitet i utvecklingssamarbetet, utvecklingspolitisk konsekvens klimatförändringar främjande av jämställdhet, utökad utvecklingsfinansiering, bräckliga situationer och frågor kring utvecklingssamarbetets effekter samt evalueringen av effekterna. Finland påverkade inom EU och DAC samt i multilaterala organisationer, i enlighet med det utvecklingspolitiska programmets tyngdpunkter genom att bedriva ett intensivt samarbete med likstämmiga länder och intressentgrupper. Samarbetet bedrevs bland annat inom EU-koordinationen och i de internationella finansinstitutens valgrupper samt med Nordic+-länderna. Även på olika nivåer av EU-samarbetet främjades Finlands utvecklingspolitiska mål. Foto: Ghana / Outi Einola-Head FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

8 HANDELSRELATERAT UTVECKLINGSSAMARBETE Inom Finlands utvecklingspolitik är handel och utveckling delområden som stödjer varandra. År 2008 färdigställdes Finlands importpolitiska målsättningar, som syftar till att göra det lättare för utvecklingsländerna att introducera sina produkter på marknaden. Även i de internationella handelsförhandlingarna poängteras konsekvens i det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet liksom inom handels- och utvecklingspolitiken. På så sätt har man förfarit i samband med Världshandelsorganisationens (WTO:s) handelsrunda i Doha och i förhandlingarna om avtalet om ekonomiskt partnerskap (EPA) mellan EU och länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Syftet med det handelsrelaterade utvecklingsbiståndet (Aid for Trade, AfT) är att stödja utvecklingsländernas produktions- och handelsförmåga. Till verksamheten hör att stödja handelspolitiken, att underlätta handeln, att stärka företagandet och verksamhetsbetingelserna för näringslivet samt att bygga upp ekonomiska infrastrukturer. Finland har medverkat i utvecklingen av den internationella agendan Aid for Trade genom att delta i arbetet inom EU, OECD, WTO och FN. Ett viktigt område år 2008 var att ta fram internationella uppföljningssys- Handelsrelaterad utveckling i Finland per sektor år 2007 (Utbetalningar cirka USD 50 milj.) % Uppbyggande av produktionsförmåga 69,2 % Handelspolitik och -bestämmelser 7,6 % Ekonomisk infrastruktur 23,2 % Affärslivets stödtjänster och institutioner 4 % Banker och finansiering 11,6 % Jordbruk 25,3 % Skogsbruk 18,4 % Industri 10,0 % Många utvecklingsländer, till exempel Zambia, har svårigheter med att introducera sina produkter på marknaden. Foto: Jari Kivelä 8 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

9 I det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet ligger Finlands fokus på att förbättra kvinnornas ställning. Syrien. Foto: Matti Remes tem. Genom en tillförlitlig och öppen uppföljning kan biståndets effektivitet förbättras. På Finlands initiativ gjorde EU upp en Aid for Tradestrategi som antogs i oktober Utifrån strategin beredde Finland det egna programmet Kauppaa tukeva kehitysyhteistyö Suomen toimintasuunnitelma ( ) [Handelsrelaterat utvecklingssamarbete Finlands handlingsprogram ( )], som publicerades i september Programmet presenterades på seminariet Handel och utveckling i Lusaka i december Seminariet gav deltagarna, i synnerhet Finlands beskickningar i utlandet, mer information om handels- och utvecklingsfrågor, och möjligheterna att främja AfT-initiativen, -projekten och -programmen genom utvecklingssamarbete. Uppmärksamhet vid kvinnornas ställning Finlands handelsrelaterade utvecklingssamarbete inriktar sig i synnerhet på jord- och skogsbruk och produktionen av hållbar energi. Viktiga områden är dessutom förbättrade verksamhetsbetingelser för den privata sektorn och att man utnyttjar de möjligheter som informationssamhället erbjuder. Finland är verksamt på de områden där vi kan erbjuda betydande mervärde för den globala miljöekonomiskt hållbara utvecklingen. I det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet fästs särskild uppmärksamhet vid att förbättra kvinnornas ställning och andra övergripande utvecklingspolitiska teman. Finland har understött privata företagare, särskilt kvinnliga företagare, samt mikro- och småföretagskuvöser, företagarutbildning och näringsverksamhet på landsbygden tillsammans med finländska medborgarorganisationer. De huvudsakliga målländerna är Finlands åtta långvariga utvecklingssamarbetsparter och fyra länder i Afrika, Asien och Latinamerika som befinner sig i övergångsskeden. Finland koordinerar biståndsgivarnas samarbete inom ett sektorprogram som utvecklar den privata sektorn i Zambia. Andra branschprojekt är olika projekt och program i Sydafrika, Nicaragua, Mekongområdet och Moçambique som främjar företagande och förbättrar affärsmiljön. Programmet för energi- och miljöpartnerskap med Centralamerika har blivit en framgångsrik samarbetsform. Genom olika partnerskapsprogram för innovationer förstärks grunden för kunskapssamhället i samarbetsländerna. År 2008 färdigställdes de nya programplanerna med syfte att utveckla innovationssystemen i Vietnam och Moçambique. FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

10 Handelsrelaterat utvecklingssamarbete I det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet utnyttjas de möjligheter som informationssamhället erbjuder. Ett vietnamesiskt webbkafé. Foto: Matti Remes Multilaterala organisationer De multilaterala organisationerna är en viktig kanal för Finlands handelsrelaterade utvecklingssamarbete. Till samarbetsorganisationerna hör bland annat FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD), Internationella Handelscentrumet (ITC), WTO:s program för tekniskt bistånd (WTO-DDAGTF) och programmet EIF (Enhanced Intergrated Framework) som verkställs av sex internationella organisationer för att främja integrering av de minst utvecklade länderna i den internationella handeln. År 2008 stödde Finland dessa organisationer med totalt cirka fyra miljoner euro; målet är att höja det handels- och utvecklingsstöd som kanaliseras via multilaterala organisationer till tio miljoner euro per år. Dessutom stödde Finland Internationella centret för handel och hållbar utveckling (ICTSD), Instrumentet för utveckling av standarder och handel (STDF), FN:s projekt Global Compact som främjar företagens samhällsansvar, arbetet inom sektorn för informationssamhället som utförs av Ekonomikommissionen för Afrika (UNECA), och International Development Law Organisation (IDLO). Finlands medlemskap i Organisationen för internationell handelsinformation och samarbete (AITIC) upphörde år En del av Finlands stöd till Världsbanken och regionala utvecklingsbanker utgörs av det handelsrelaterade utvecklingssamarbetet. Finland har stött Världsbankens program Knowledge for Change, som främjar forskning kring den ekonomiska utvecklingen och handeln i utvecklingsländerna. Programmet InfoDEV främjar utveckling av informationssamhället i utvecklingsländerna och stärker företagsverksamheten med hjälp av företagskuvöser och teknikbaserad inlärning. År 2008 anslöt sig Finland som ny biståndsgivare till Världsbankens fond för handel och utveckling (MDTF-TD). Syftet med fonden är att främja att utvecklingsländerna ska kunna ansluta sig till den internationella ekonomin, att omarbeta det internationella handelssystemet så att det stödjer tillväxten i utvecklingsländerna, att stödja den ekonomiska tillväxten och att minska fattigdomen i utvecklingsländerna, samt att producera information om handels- och utvecklingsfrågorna. I Finlands handelsrelaterade utvecklingssamarbete accentueras även starkare lokala syd-syd-handelsförbindelser än tidigare. 10 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

11 Den privata sektorn som utvecklingens drivkraft Målet för Finlands utvecklingspolitiska program och handlingsprogram för handelsrelaterat utvecklingssamarbete är att minska fattigdomen samtidigt som man arbetar för hållbar utveckling. Den privata sektorn är ytterst viktig för den ekonomiska utvecklingen. Utrikesministeriet tar fram utvecklingspolitiska instrument och tillämpar dessa på ett övergripande sätt i syfte att utveckla den privata sektorn. Instrumenten för utveckling av den privata sektorn är, förutom samarbete i form av projekt och program och det arbete som utförs via multilaterala organisationer, även utvecklingsfinansieringsbolaget Finnfund, affärspartnerskapsprogrammet Finnpartnership och räntestödskrediter. Det finländska utvecklingsfinansieringsbolaget Finnfund erbjuder långfristig riskfinansiering för affärsekonomiskt lönsamma projekt i utvecklingsländerna och Ryssland. Finnfund finansierar privata projekt som är anknutna till finländska intressen. Affärspartnerskapsprogrammet som administreras av utvecklingsfinansieringsbolaget Finnfund erbjuder finländska företag rådgivningstjänster i anknytning till affärsverksamhet i utvecklingsländerna, samt ekonomiskt stöd EPA-avtal Syftet med avtalen om ekonomiskt partnerskap mellan EU och AVS-länderna, d.v.s. länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, är att främja utveckling och en regional integrering av AVS-länderna, samt dessa länders anslutning till världsekonomin genom att avreglera handeln mellan dessa länder. År 2008 färdigställde AVS-länderna provisoriska avtal om ekonomiskt partnerskap med EU. Ett omfattande EPA-avtal med området kring Västindien ingicks i oktober Avtalet innefattar förutom varuhandel även tjänster och investeringar samt offentliga upphandling och konkurrens. till planering och genomförande av projekt. Genom affärspartnerskapsprogrammet har man bidragit till att finsk miljöteknologi har utnyttjats i utvecklingsländerna. Fokus ligger på att utveckla en affärsekonomiskt lönsam verksamhet mellan de inhemska aktörerna, och aktörerna i samarbetsländerna, samt på att åstadkomma utvecklingseffekter och ett finländskt intresse. Med räntestödskrediter stöds exporten av sådan finländsk teknologi som åstadkommer betydande och gynnsamma utvecklingseffekter i samarbetsländerna. Det finländska företaget Vacons produktionsanläggning i Suzhou i Kina. Foto: Matti Remes. FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

12 MILJÖEKONOMISKT HÅLLBAR UTVECKLING I det utvecklingspolitiska programmet utgör den miljöekonomiskt hållbara utvecklingen grunden för all utveckling. Utvecklingspolitiken och -samarbetet utgår från att man samtidigt kan lösa både utvecklings- och miljöproblem. Den internationella klimatdebatten har visat att de globala utvecklingsproblemen inte kan lösas på ett hållbart sätt utan att man samtidigt beaktar miljöproblemen. Utvecklingsländerna bör delta när man försöker lösa miljöproblemen, eftersom det är de som lider mest av miljöförstöringens följder. Ett hållbart utnyttjande av naturresurser och bekämpning av miljöhot är viktiga delar av Finlands utvecklingspolitik och -samarbete. År 2008 låg fokus på den internationella klimatpolitiken. Den viktigaste uppgiften var att fortsätta utveckla klimatavtalssystemet, och avsikten är att nå en överenskommelse om detta år Finlands deltagande i internationella förhandlingar har varit betydande, och vi har finansierat möten som omfattas av ramkonventionen om klimatförändringar. Åren deltog utrikesministeriet som ordinarie medlem i direktionen för Globala miljöfonden (Global Environment Facility, GEF). Dessutom stödde Finland två specialfonder för klimatförändringen (Least Developed Countries Fund, LDCF och Special Climate Change Fund, SCCF), som administreras av GEF, och deltog även i direktionsarbetet i fonderna. Fonderna ger särskilt stöd för att de fattigaste länderna ska kunna anpassa sig till klimatförändringarna. Klimatförändringarna spelade en viktig roll i flera bilaterala diskussioner och internationella förhandlingar, exempelvis vid toppmötet för hållbar utveckling i Indien i februari 2008, där Finland representerades av statsminister Matti Vanhanen och miljöminister Kimmo Tiilikainen. Vid ett högnivåmöte om millenniemålen i samband med FN:s generalförsamling i september axlade republikens president Tarja Halonen det delade ordförandeskapet för rundabordsmötet om miljöfrågor. I december deltog Finland i den 14:e delkonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringen och i den fjärde delkonferensen för Kyotoprotokollet i Poznan under ledning av miljöminister Paula Lehtomäki. FN:s miljökonferenser lyckades ta beslut som gör att man, i enlighet med handlingsplanen från Bali, kan ta sikte på miljökonferensen i Köpenhamn i december Arbetsprogram och tidsscheman för det fortsatta arbetet med både Kyotoprotokollet och klimatkonventionen fastslogs, och man försäkrade sig om att förhandlingarna kommer att avancera smidigt år I samband med FN:s klimatsessioner i Poznan ordnades också ett informellt möte för utvecklingsministrarna där Finland representerades av utrikeshandels- och utvecklingsminister Paavo Väyrynen. FN koordinerar det internationella miljöarbetet. Som en del av FN-reformen har Finland bidragit till att den internationella miljöförvaltningen har förstärkts, och syftet är att grunda miljöorganisationen UNEO inom FN som bygger på FN:s befintliga miljöprogram UNEP. Finland har även deltagit i den verksamhet som bedrivs av FN:s organ för bostads- och bosättningsfrågor (UN-Habitat). Organen tar upp frågor som anknyter till en hållbar urbanisering i utvecklingsländerna. Genom ett hållbart utnyttjande av naturens mångfald kan fattigdomen i utvecklingsländerna minska. Finland har stött internationella konventioner som syftar till skydd och hållbart utnyttjande av naturens mångfald med hjälp av politiska riktlinjer och finansiering. Den viktigaste av dessa konventioner är FN:s biodiversitetskonvention (UNCBD). Genom denna konvention har Finland stött åtgärder som anknyter till skyddet och utnyttjandet av naturens mångfald enligt Finlands strategi och handlingsprogram som har antagits av statsrådet. Finland fäster vikt vid energieffektivitet och besparingar I kampen mot klimatförändringarna spelar valet av energi en viktig roll. I sitt samarbete har Finland framhävt betydelsen av energieffektivitet och -besparingar samt utnyttjandet av förnybara energikällor. I och med växlingarna i energipriset har energisäkerheten och tillgången till energitjänster blivit allt mer aktuella frågor i utvecklingsländerna. De internationella miljökonventionerna och stödet till att genomföra dessa i utvecklingsländerna hör till arbetet med att främja en miljöekonomiskt hållbar utveckling. De viktigaste konventionerna inom utvecklingssamarbetet gäller klimatförändringar, naturens mångfald, kamp 12 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

13 Det hållbara utnyttjandet av naturresurserna är en viktig del av Finlands utvecklingssamarbete. Peru. Foto: Matti Nummelin. FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

14 Miljöekonomiskt hållbar utveckling I Ecuador odlas växten jatropha för produktion av biobränsle. Foto: Matti Nummelin. mot ökenspridning och en säker användning av kemikalier och avfall. Därutöver har Finland stött verkställandet av de principer som FN:s skogsforum har gjort upp. Stödet till att genomföra de internationella miljökonventionerna är ett exempel på att miljö- och utvecklingsmålen kan stödjas samtidigt, dessa behöver inte nödvändigtvis konkurrera med varandra. Man har även kunnat främja ekonomisk tillväxt och social välfärd när naturresurserna har utnyttjats på ett hållbart sätt. I december 2008 antog Finland en internationell strategi för vattenfrågor. Strategin avser att utöka det internationella samarbetet och genomslaget bland finländska vattenaktörer. I strategin fastställs mål och metoder för att utöka det internationella samarbetet och antalet samarbetspartner. Målet är att de finländska aktörerna inom vattensektorn i allt högre grad ska kunna tillgodose de behov som samarbetsländerna har och möta de globala utmaningarna. 14 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

15 SKOGSSEKTORNS BETYDELSE ÖKAR Samarbetet inom skogssektorn har blivit en allt viktigare del av Finlands bilaterala utvecklingssamarbete. Ett hållbart skogsbruk förutsätter en gedigen förståelse för skogarnas sociala, ekonomiska, miljömässiga och kulturella betydelse samt för de roller staten, sammanslutningarna och den privata sektorn spelar. De flesta utvecklingsländer har svårigheter med att lösa problem som gäller markinnehav och dispositionsrätt. Andra svårigheter uppstår i samband med förvaltning av skogssektorn och naturresurserna, relationerna mellan produktionssektorerna som konkurrerar om markområdena och de knappa resurserna, samt de miljötjänster som skogarna erbjuder. År 2008 blev de prioriterade områdena i det nya utvecklingspolitiska programmet särskilt synliga genom det ökade skogssamarbetet i Nepal, Moçambique och Laos. Det bilaterala skogssamarbetet har fortsatt i Tanzania, Kenya, Zambia och Vietnam. Dessutom bistår Finland utbildningen inom skogsbranschen i västra Balkan. I den regionala verksamheten färdigställdes planerna för skogsprojektet i Centralamerika. Dessutom inleddes planeringen av skogsprojekten i Öst- och Västafrika, länderna kring Anderna och i Mekongområdet. År 2008 fick skogarna i utvecklingsländerna en viktigare roll i den internationella klimatdebatten än tidigare. Den mest betydande satsningen i Finlands multilaterala samarbete hänförde sig till programmet Hållbar vård och användning av skogar i det föränderliga klimatet, som genomförs av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. Därutöver har Finland finansierat både servicen inom FAO:s nationella skogsprogram och Världsbankens skogskolfond (Forest Carbon Partnership Facility). Finland beviljade fortsatt finansiering till internationella forskningsinstitutioner inom skogsbruk (CIFOR) och åkerskogsbruk (ICRAF) samt till sekretariatet för FN:s skogsforum UNFF. Finland understödde även EU:s initiativ för att förhindra olaglig skogsavverkning och tillhörande handel. År 2008 stärktes konsekvensen i det multilaterala och det bilaterala samarbetet. Erfarenheterna från samarbetsländerna utnyttjades i testskedet av programmet REDD, som bekämpar skogsbortfallet och skogsskövlingen, efter klimatmötet på Bali. Det finländska kunnandet när det gällde kartläggning och uppföljning av skogsresurserna, som har införskaffats från de egna skogarna, var väldigt efterfrågat. Skogarnas vikt i bekämpningen av klimatförändringarna och anpassningen till dessa avspeglades tydligt i det bilaterala samarbetet. De miljötjänster som skogarna erbjuder får stor tyngd vid sidan av virke och andra skogsprodukter. Finlands samarbetsländer är intresserade av den nationella och den internationella marknaden för utvecklande miljötjänster, och Finlands samarbete inom skogssektorn strävar efter att tillgodose detta behov. Utvecklingsländernas skogars stora betydelse poängterades i den internationella klimatdebatten år Foto: Matti Nummelin FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

16 GENOMFÖRANDE AV UTVECKLINGSSAMARBETE Anslag och former för samarbete År 2008 uppgick anslagen för utvecklingssamarbetet till totalt 830 miljoner euro vilket motsvarade 0,45 procent av bruttonationalinkomsten. De realiserade utbetalningarna uppgick till 790 miljoner euro (förhandsuppgift). Anslagen för det egentliga utvecklingssamarbetet steg med 85 miljoner euro till 668 miljoner euro. I juni förband sig Finland i Europeiska rådet att uppnå det gemensamma målet för det offentliga utvecklingsbiståndet, d.v.s. 0,51 procent av bruttonationalinkomsten före år 2010, och 0,7 procent före år Utfästelserna ingår även i det utvecklingspolitiska programmet. Finland riktar utvecklingssamarbetet bilateralt, regionalt och multilateralt samt via medborgarorganisationer och EU. Som en del av det internationella givarsamfundet samt via multilaterala organisationer och EU kan Finland ge stöd till nästan hela världen. De lands- och områdesspecifika samarbetsplanerna som gjordes upp år 2008 visar att Finland förbinder sig till det utvecklingspolitiska programmets teman. Principerna för konsekvens, komplementaritet och effektivitet styr utvecklingspolitiken och tillämpas i verksamheten. Samarbetet bygger på samarbetsländernas egna utvecklingsplaner och dialogen med dessa länder. Utbetalningar till det egentliga utvecklingssamarbetet 2008 (totalt 600,3 miljoner euro) % Multilateralt utvecklingssamarbete 30,7 % Samarbete med enskilda länder och regioner 29,2 % Europeiska utvecklingsfonden 9,0 % Utvecklingssamarbete som inte riktats landsvis 4,4 % Humanitärt bistånd 11,0 % Planering av utvecklingssamarbetet 1,1 % Stöd till medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete 12,7 % Räntestöd 1,8 % Evaluering av utvecklingssamarbetet 0,2 % Samarbete med FN FN är den viktigaste kanalen för Finlands multilaterala samarbete. Finland har förbundit sig att nå FN:s millenniemål och fortsätter med arbetet för att öka FN:s prestige, funktionsförmåga och effektivitet. År 2008 beredde utrikesministeriet nya riktlinjer för det multilaterala samarbetet som styr genomförandet av det utvecklingspolitiska programmet samt främjar komplementaritet i den bilaterala verksamheten. Funktionerna i FN:s humanitära organisationer och utvecklings- och miljösektorer effektiveras både i högkvarteret och på landsnivå. I åtta länder inleddes pilotprogrammet Yksi YK (Ett enda FN) vars mål är att slå samman de olika FN-organisationerna och -aktörerna i respektive målland under ett och samma tak. Finland har beviljat programmet ekonomiskt stöd. En annan betydande reform är att förenhetliga FN:s arbete med jämställdhet. Av tradition har Finland fokuserat på jämställdhetsfrågorna och främjar reformen tillsammans med de övriga nordiska länderna. FN:s ekonomiska och sociala sektor FN:s utvecklingsorganisationer är de huvudsakliga parterna i Finlands utvecklingspolitiska samarbete. FNorganisationernas arbete och Finlands bilaterala utvecklingssamarbete kompletterar varandra. I den verksamhet som bedrivs inom FN:s utvecklingsprogram UNDP, FN:s befolkningsfond UNFA och FN:s barnfond Unicef stödjer Finland de områden som är viktiga för Finlands utvecklingspolitik. Dessutom har Finland deltagit i dessa organisationers direktioner. 16 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

17 Tre av FN:s åtta millenniemål anknyter till hälsofrågor. I Nicaragua stödjer Finland tillgången till hälsotjänster. På bilden prematuravdelning på sjukhuset i Juigalpa. Foto: Outi Einola-Head. Hälsan spelar en väsentlig roll i FN:s millenniemål, tre av de åtta huvudmålen ansluter sig till hälsofrågor. Finland har medverkat i FN:s centrala hälsoorganisationer och -program, bland annat Världshälsoorganisationen WHO, FN:s program för hiv/aids UNAIDS och FN:s befolkningsfond UNFPA. Finland stödjer utvecklingen av hälsosystem och gott styre. Hälsosystemen utgörs av primärvård, förebyggande vård, hälsofostran, hälsovård för mödrar och barn och förebyggande av hiv och aids. Finlands mål främjades även på en hög politisk nivå år 2008 när generaldirektörerna för WHO och FN:s program för hiv/aids besökte Finland. I samarbete med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO accentuerades världens livsmedelskris och reformen av organisationen. På ministernivå deltog Finland i konferensen om livsmedelstrygghet på hög nivå som ordnades av FAO i juni. På konferensen fastslogs de internationella åtgärderna för att den världsomspännande livsmedelskrisen ska kunna lindras. Reformen av FAO avancerade, och Finland var ordförande för den extraordinarie generalförsamling som antog handlingsprogrammet för att verkställa reformerna. FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

18 Genomförande av utvecklingssamarbete FN:s utvecklingsprogram UNDP Arbetar för hållbar mänsklig utveckling. Prioriterade områden: nå millenniemålen och minska fattigdomen, främja demokrati, verka för gott styre, mänskliga rättigheter, hållbart utnyttjande av miljö och energi, förebygga konflikter, efterbehandling av konflikter, bekämpa hiv och aids. Stödjer den ekonomiska utvecklingen i utvecklingsländerna och deras deltagande i världsekonomin. Utvecklar ett samarbete där ekonomi-, sysselsättnings- och socialpolitik ska verka tillsammans med syfte att utplåna fattigdom och diskriminering. Syftet är att de mål som anknyter till minskningen av fattigdomen och den ekonomiskt hållbara utvecklingen i allt större utsträckning ska beaktas i handelsförhandlingar med utvecklingsländerna. Koordinerar FN:s utvecklingssamarbete på fältet. Verksamhet i 166 länder, 135 fältkontor. Finlands allmänna bidrag år 2008: 17 miljoner euro. Kvinnor i västra Nepal. Foto: Milma Kettunen. FN:s befolkningsfond UNFPA Stödjer medlemsländernas regeringar inom befolkningspolitik och reproduktiv hälsa. Prioriterade områden: reproduktiv hälsa, arbete med hiv och aids, befolkning och utveckling, jämställdhet mellan könen, kvinnornas ställning. Verksamhet i mer än 150 länder, 112 fältkontor. Finlands prioriterade områden: kvinnornas och flickornas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, information i synnerhet till ungdomar. I praktiken stöds tillgången till preventivmedel, upplysning, handlingsprogrammen som bekämpar av kvinnlig könsstympning, samt förebyggandet av hiv och aids. Finland stödjer även samarbetet mellan UNFPA, WHO och UNICEF i dessa frågor. Finlands allmänna bidrag år 2008: 16 miljoner euro. FN:s barnfond Unicef Verkar för att barnens rättigheter förverkligas och att barnens grundläggande behov tillgodoses. Verksamheten bygger på konventionen om barnens rättigheter. Prioriterade områden: små barns överlevnad, hälsa och utveckling, grundutbildning och jämställdhet, barn och hiv/aids, att skydda barn mot våld, diskriminering och utnyttjande, att säkerställa barnens rättigheter och informera om dessa rättigheter. I verksamheten ligger tyngdpunkten på förebyggande arbete. Verksamhet i 156 utvecklingsländer och 36 industriländer. 36 nationella kommittéer, bland annat Finlands Unicef. Finlands allmänna bidrag år 2008: 15 miljoner euro. Världens livsmedelsprogram WFP Svarar för FN:s livsmedelshjälp i nödsituationer och stödjer den ekonomiska och sociala utvecklingen genom sina program. Prioriterade områden: nödhjälp vid kriser och naturkatastrofer, trygga tillgången till föda, särskilt för de mest utsatta grupperna. I utvecklingsprogrammen prioriteras skolbespisning, 18 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

19 fonden, och samordning av verksamheten, strategi för förebyggande av hiv som antogs år 2005, UNAIDS viktiga globala roll i arbetet mot hiv/aids. Finlands allmänna bidrag år 2008: 7,5 miljoner euro. Internationella utvecklingsfinansinstitut Hiv-läget i hela världen är nu ljusare eftersom de medel som har allokerats till kampen mot aids börjar ha effekt, sade Peter Piot, exekutivdirektör för FN:s program för hiv/ aids, när han besökte Finland. Foto: Mirva Viitanen arbete mot hiv/aids, förbättring av kvinnornas ställning och programmet Mat för arbete. Verksamhet i 78 länder. Finlands allmänna bidrag till WFP:s utvecklingssamarbete år 2008: 6 miljoner euro. FN:s program för hiv/aids UNAIDS Finlands viktigaste samarbetsparter bland de internationella utvecklingsfinansinstituten är Världsbanksgruppen, de lokala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD). Finland påverkar utvecklingsfinansinstitutens politik och verksamhet genom att delta i deras strategiska beslutsfattande, i samband med förhandlingarna om tilläggsfinansiering och via finansinstitutens direktioner. I direktionerna verkar Finland i samma grupp som de övriga nordiska länderna. År 2008 höjde Finland betydligt sin finansieringsandel av tilläggsfinansieringen för Internationella utvecklingsorganisationen IDA, Afrikanska utvecklingsfonden AfDF, Asiatiska utvecklingsfonden AsDF, och IFAD. Samtidigt påverkade Finland valet av finansinstitutens prioriterade områden. Det första skedet av reformen av förvaltningsorganen i Världsbanken och IMF slutfördes. Finland anser att det är viktigt att förbättra möjligheterna för de fattigaste utvecklingsländerna att delta och påverka, i synnerhet de afrikanska. Motarbetar hiv-smitta och aids, lindrar följderna av infektioner som är förknippade med sjukdomen och stödjer smittade personer. Stödorganisationer: WHO, UNDP, Unicef, UNESCO, UNFPA, UNODC, ILO, UNHCR, WFP och Världsbanken. UNAIDS drar upp allmänna riktlinjer för arbetet mot hiv och aids, koordinerar sina stödorganisationers verksamhet och ger dem teknisk hjälp. Verksamhet i cirka 150 länder. Finlands prioriterade områden: samarbete mellan UNAIDS och övriga aktörer, särskilt Globala Utvecklingsfinansiering för kriser År 2008 fokuserade Finland på att stärka utvecklingsfinansinstitutens verksamhet i länder som lider av konflikter eller återhämtar sig från en kris. I utvecklingsfinansinstitutens tilläggsfinansiering allokerades medel till bräckliga staters stöd. Prisstegringen för mat och olja liksom krisen på finansmarknaden inverkade på verksamheten hos alla internationella finansinstitut år Finansinstituten gav både lång- och kortvarig hjälp för att stödja jordbruk, förbättra tillgången till energi och bistå ekonomier som har råkat i svårigheter. I och med den tilltagande FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

20 Genomförande av utvecklingssamarbete År 2008 svarade utvecklingsfinansinstituten på de utmaningar som klimatförändringarna har medfört. Foto: Matti Nummelin. krisen ökade också behovet av hjälp i snabb takt. För att motverka krisen höjde Finland sitt stöd till Rådgivande gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR), som en del av ministeriets långvariga program för livsmedelsskydd och klimatförändringar. Alla utvecklingsfinansinstitut reagerade aktivt på de utmaningar som klimatförändringarna medför. Världsbanken beredde en omfattande strategi för klimatförändringar och utveckling, och utvecklingsfinansinstituten drog upp egna riktlinjer och grundade ett flertal tematiska specialfonder. Diskussionen om Nordiska utvecklingsfondens framtid fortsatte, och i slutet av året gjorde direktionen ett förslag om att NDF:s framtida verksamhet skulle riktas på klimatfinansieringen. År 2008 anslöt sig Finland till Världsbankens skogskolfond, fonden EITI som utvecklar förvaltningen inom gruvindustrin, och fonden GAP som främjar kvinnornas ställning. Inom Världsbanken grundades en nordisk fond för mänskliga rättigheter, och Finland sällade sig till bidragsgivarna. Fonden ska koncentrera sig på de mänskliga rättigheterna i bankens verksamhet och i medlemsländerna. Fonden ska också stödja olika funktioner i länder som återhämtar sig från konflikter och i bräckliga länder, särskilt för att de ska kunna uppfylla de förpliktelser som FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna förutsätter. I finansieringen prioriteras länderna i Afrika söder om Sahara. 20 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008

21 Genomförande av utvecklingssamarbete Långvariga samarbetsländer ETIOPIEN År 2008 uppgick Finlands bilaterala bistånd till enskilda projekt och program i Etiopien till cirka 5,9 miljoner euro. Biståndet fokuserade på undervisningssektorn och vattenförsörjningen. Finland inledde ett bilateralt utvecklingssamarbete med Etiopien år 1967, och Etiopien valdes till programland år Utvecklingssamarbetet avbröts under inbördeskriget i Etiopien åren , och åren ledde kriget mellan Etiopien och Eritrea till att de nya projekten stoppades. I likhet med de övriga biståndsgivarna ingick Finland inga nya samarbetsförbindelser på grund av våldsdåden efter parlamentsvalet år År 2007 återgick Finland och flera andra biståndsgivare till att bedriva samarbete på den tidigare nivån, och började även göra upp planer för att utöka samarbetet. Genom samarbetet strävar man efter att öka kvaliteten på undervisningen och att hjälpa Etiopien att ge alla befolkningsgrupper undervisning. Särskild uppmärk- Positiva resultat inom undervisningssektorn Etiopien har de senaste åren nått betydande resultat inom undervisningssektorn, till exempel har antalet grundskolor fördubblats under åren De positiva resultaten är först och främst en följd av Etiopiens eget arbete, och biståndsgivarna har stött Etiopien i landets utvecklingsarbete. År 2008 avspeglades Finlands insatser främst i arbetet med specialundervisningen. I framtiden fortsätter Finland att bistå utvecklingen av specialundervisningen. Dessutom stödjer vi ett sektorprogram som syftar till att utveckla kvaliteten på undervisningen, och en viktig del av det programmet är utbildning av lärare. samhet fästs vid utbildning av flickor, och barn som har speciella behov. Kvaliteten på undervisningen har de senaste åren förbättrats genom att man har ökat lärarnas kunskaper och färdigheter med hjälp av ett utbildnings- AFRIKA Etiopien har lyckats bygga många skolor och öka kvaliteten på utbildningen. Finland bistår i synnerhet utbildningen av flickor. Foto: Milma Kettunen. FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE

22 Genomförande av utvecklingssamarbete Långvariga samarbetsländer AFRIKA Byborna finansierar och förvaltar vattenförsörjningen Finland stödjer större utbud av vattenförsörjnings- och sanitetstjänster på landsbygden, liksom hållbarheten av dessa tjänster i Amhara län. Biståndet uppgår till totalt 27,6 miljoner euro åren I projektet tillämpas en gemenskapsbaserad finansieringsmodell (CDF), där de lokala gemenskaperna på eget initiativ kan ansöka om finansiering för vatten- och sanitetsförsörjning samt själva ansvara för förvaltningen av medlen. Bygemenskaperna använder dessutom den privata sektorns tjänster för att bygga vattentäkter. Finlands finansiering kanaliseras direkt till byarna via ett lokalt mikrokreditinstitut. Metoden har bidragit till att byborna engagerar sig i projektet och dess resultat och i att upprätthålla de samhälleliga strukturerna. Bygemenskaperna ska själva stå för minst 15 procent av kostnaderna. I och med engagemanget har resultatens hållbarhet och projektets kostnadseffektivitet förbättrats. Fördelen med den gemenskapsbaserade finansieringsmodellen är att man har kunnat anlita det privata mikrokreditinstitutet och privata företagare när projektet genomförts och medlen kanaliserats. Därigenom kan de kommunala myndigheterna koncentrera sig på sina egna uppgifter inom övervakningen, utbildningen och stödet. Tack vare finansieringsmodellen har kommuninvånarna lyckats gräva så många som 60 brunnar per år, för hand, medan det vanliga antalet är brunnar per år. Nästan alla vattentäkter som ingår i Finlands projekt fungerar, och i hela Etiopien fungerar i genomsnitt 70 procent av alla vattentäkter. Genom vattenprogrammet i Amhara län har 1,2 miljoner etiopier fått tillgång till rent vatten. Foto: Hanna Isoranta. 22 FINLANDS UTVECKLINGSSAMARBETE 2008