Västerbottnisk arbetarrörelse. 100 år. Torsten W Persson

Transkript

1 Västerbottnisk arbetarrörelse 100 år Torsten W Persson

2 Västerbottens arbetarrörelse 100 år Torsten W Persson, 2009 Muntligt framfört december 2009 Sammanställt i samband med valrörelsen 2010 Utgiven av: Socialdemokraterna i Västerbotten Layout: Mariann Holmberg 2

3 Västerbottnisk arbetarrörelse 100 år Torsten W Persson Läst och upplevt under ett liv som politiskt aktiv 3

4 Från ingenting har arbetarrörelsen vuxit till en politiskt dominerande kraft. Fattigsamhället har blivit välfärdssamhället. Socialdemokratin valde vid seklets början den reformistiska vägen att förändra samhället. Steg för steg har välfärden byggts upp med målet om ökad solidaritet och rättvisa människor emellan. Arbetarrörelsen och socialdemokratin kom ganska sent till Västerbotten, åtminstone i organiserad form. Från att i stor utsträckning ha varit ett utpräglat bondesamhälle, kom under sent 1800-tal, nya strömningar att prägla samhällsutvecklingen. Exploateringen av skogen och en begynnande industrialisering med skogen som bas, skapade nya förutsättningar för den ekonomiska utvecklingen. Samtidigt banade de framväxande folkrörelserna väg för sociala och kulturella förändringar av samhället, med krav på vidgat medborgarinflytande. Socialdemokratiskt partidistriktet bildades först 1909, men redan i slutet av talet föregicks det av ett intensivt agitations- och organisationsarbete. De agitatorer som då besökte länet var socialister och agiterade för facklig och politisk 1890 organisering. August Palm besökte Umeå redan 1897 och det första socialistiska föredraget hölls i Umeå 1890 ute på Dragonfältet med den unge agitatorn C L Lundberg från Stockholm som talare. Facklig kamp för rättvis samhällsutveckling Här, liksom tidigare på riksplanet, var det fackföreningarna som var pådrivande för att socialdemokratiska partiorganisationer skulle bildas. Man insåg att den fackliga kampen för bättre löne- och arbetsvillkor, måste förenas med en politisk kamp för en mer demokratisk och rättvis samhällsutveckling. Redan då insåg man betydelsen av den nära fackliga och politiska samverkan som ju också varit rådande inom svensk arbetarrörelse sedan dess. Vid denna tid tillkom allt fler fackföreningar och behovet av att samordna den fackliga verksamheten var påtaglig. Det blev faktiskt så, att Socialdemokratiska partiets verkställande utskott, VU, fungerade som samordnande organ för de 1898 fackliga organisationerna under tiden fram till 1898, då LO bildades. Medlemskapet var också en tid gemensamt mellan facket och partiet. Var du medlem i fackföreningen var du också medlem i partiet. En liknande utveckling hade man i England, där fackföreningsrörelsen insåg att den fackliga kampen även måste föras politiskt som därför tog initiativ att bilda Labour Party. Första organisationen utan fackliga strävanden Resultatet av C L Lundbergs möte i Umeå blev att Umeå Arbetareklubb bildades. Den var genomsyrad av socialistiska idéer och anslöt sig året efter det vill säga 1891 till 4

5 det Socialdemokratiska Arbetarepartiet. Arbetareklubben blev inte långlivad. Den var en renodlat politisk organisation helt utan fackliga strävanden, till skillnad från andra orter där partiorganisationer bildades. Där skedde den politiska organiseringen jämsides med den fackliga. Försvarsrörelse med krav om arbetslön att leva på arbetslön som gick att leva på Den arbetarrörelse som uppstod i det sena 1800-talets ekonomiska, sociala och kulturella miljö kan betraktas som en försvarsrörelse. De breda folklagren behövde skydda sig genom att kräva en arbetslön som gick att leva på, delaktighet i samhällets styrelse och fri rätt att organisera sig för sina intressen. Med industrialiseringen och den kapitalistiska ekonomin förändrades klassförhållandena. I jordbrukssamhället hade de fattiga ingen motpart, i industrisamhället blev arbetarna en arbetarklass. Vi fick klassmotsättningar och behov av bättre klassammanhållning hos arbetarna för att vinna den fackliga och politiska kampen. I Västerbotten pågick denna process egentligen från mitten av 1880-talet och fram till i början av 1930-talet. Först då hade huvuddragen i den fackliga och partipolitiska strukturen konstituerats och som är rådande än i dag. Drivkrafterna bakom denna utveckling var det ekonomiska systemets förändringar och de nya materiella villkor detta skapade. Drängsysslor ersattes av industriarbete Det mest betydelsefulla var sågverkshanteringens expansion. Goda export- och vinstmöjligheter skapade en febril aktivitet, ångdrivna sågar ersatte de vattendrivna, älvar och vattendrag rensades för flottning och bolagen köpte upp skog. Efterfrågan på arbetskraft ökade och drängsysslor ersattes av industriarbete. Industrialiseringen av Västerbotten, först med sågverken och därefter den framväxande massaindustrin, var de första näringar som på bred front skapade en industriarbetarklass i Västerbotten. Under samma period hade länet också en kraftig befolkningsökning Denna första tid av facklig organisering var oförsonlig. Motståndet från arbetsgivarna var benhårt. Hot och repressalier från arbetsgivarna var legio. Den så kallade decemberkompromissen från december 1906, som skulle garantera arbetarna föreningsrätt och arbetsgivarna rätt att leda och fördela arbetet hade uppenbarligen svag återverkan här i Västerbotten. Dessa motsättningar skulle kulminera i 1909 års storstrejk och dess återverkningar. Fackligt initiativ gav Umeå Arbetarekommun Fackliga organisationer hade kommit att uppstå på många platser i länet innan det politiska medvetandet fick uttryck i föreningsform. Den första beständiga arbetarekommunen bildades i Umeå Det var ett fackligt initiativ och efter ett år hade Arbetarekommunen ett 70-tal medlemmar, varav hälften kom från bagerifacket och skrädderifacket. Den fackligt-politiska samhörigheten kunde knappast åskådliggöras tydligare. Efter Umeå bildades arbetarekommuner i Vännäs 1906, i Skelleftehamn, Åsele och Nordmaling 1908 och i Lycksele En rad ungdomsklubbar bildades också under den här tiden, bland annat i Holmsund. 5

6 Man kan alltså konstatera att vid tiden för partidistriktets bildande, midsommarhelgen 1909, fanns det lokala fackliga och politiska organisationer både i Umeå- och Skellefteåtrakten. Den omfattande agitationen under perioden 1899 till 1909 genomfördes med stöd av tillresta agitatorer i huvudsak finansierade av Partistyrelsen LO och fackförbunden. De skrev omfattande rapporter till Partistyrelsen om sin verksamhet. Som kuriosa kan särskilt nämnas F.E. Elmgrens rapporter från länet som har legat till grund för P.O. Enquists roman Musikanternas uttåg Första maj firades första gången i länet 1906 Innehållet i det politiska budskapet vid den här tiden var förutom frågan om arbetstidens längd rätten att organisera sig, tidningsfrågan och framför allt rösträttsfrågan. I rösträttsfrågans förlängning diskuterades även riksdagens roll och parlamentarismen. Första maj firades första gången i länet den 6 maj 1906, där Ola Dahlkvist från Sundsvall talade över ämnet Norrlandsfrågan och arbetarklassen I en motion från Umeå Arbetarekommun till l908 års partikongress, som hade formen av ett nödrop från Västerbotten om stöd till agitationen, beskrev Umeå Arbetarekommun tillståndet i länet på följande sätt; Den största, i djupaste mörker försänkta trakt, som finnes i vårt land torde otvivelaktigt Västerbotten vara. Norr om Umeå finnes en ofantlig vidd om 25 mils längd och hela Sveriges bredd som ännu aldrig blivit berört av vår partiagitation. Det politiska mörkret i dessa trakter kan man göra sig en föreställning om när man vet att inom länet utgives 5 konservativa och en så kallad liberal tidning. Västerbottningarnas vädjan om hjälp utifrån kan ge intrycket att länets egna människor spelade en andraplansroll när arbetarrörelsen grundades. Men det är en falsk bild! Agitatorerna var idégivare, men det avgörande organisationsarbetet utfördes av lokala krafter. Offantlig vidd som aldrig blivit berört av vår partiagitation Ideologisk diskussion om poltikens inriktning För Socialdemokratin i Västerbotten blev de första åren efter storstrejken tungarbetade, med endast små framgångar. Visserligen fick man vissa framgångar 1917 i valen 1914, men med partisplitringen 1917 blev situationen än dystrare. Det pågick sedan många år tillbaka en ideologisk diskussion inom partiet om politikens inriktning eller enkelt uttryckt; Vilken väg skulle Socialdemokratin gå, den reformistiska eller en mer radikal linje bland annat i försvarsfrågan, statskyrkan, monarkin och enkammarsystemet. Partistyrelsen hade gått ut hårt och krävt deklarerad lojalitet av oppositionsgruppen. På riksplanet var det då inte längre bara en fråga om sprickbildning inom partiet, snarare var det fråga om att partiet hade rämnat. Den organisatoriska splittringen av Socialdemokratin i Västerbotten skedde under sommaren Större delen av arbetarekommunerna i länet gick över till Vänstersocialistiska partiet. I Umeå Arbetarekommun diskuterades frågan om övergång i fem timmar. Enligt uppgift var det under en period enbart Vännäs och Holmsunds Arbetarekommuner som stannade kvar i partiet. Vid denna tid kom också tidningsfrågan att få sin lösning. Den frågan hade stötts och blötts i det oändliga, men några dagar efter valet 1917 den 14 september började Västerbottens Folkblad (VF) komma ut. 6

7 Det arbetande folket kompromiss Inför riksdagsvalet 1920 förhandlade Socialdemokraterna och Vänstersocialisterna om en gemensam partibeteckning. Vänstern kunde inte godta varken Socialdemokraterna eller Arbetarepartiet. Kompromissen blev Det arbetande folket. Valet 1920 var det sista riksdagsval där kvinnorna var utestängda. Valet blev ett misslyckande både för SAP och SSV (Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti) med endast 2,6 respektive 3,5 procent av rösterna. På partikongressen 1920 var det en livlig diskussion om socialiseringsfrågan 1921 och för Västerbottendistriktet blev den stora händelsen 1921, en socialiseringskonferens. Den hölls i mars månad i Umeå. Vid riksdagsvalet 1921 gick det bättre. Vänstersocialisterna fick över röster och Elof Lindberg blev invald i Riksdagen. Den splittring som drabbade SSV på riksplanet 1921 när kommunistpartiet bildades berörde Västerbotten i liten utsträckning. Vid den här tiden pågick en diskussion om att återförena de båda partierna. När återföreningstankarna började ta konkret form under 1922 spelade Elof Lindberg en viktig roll i förhandlingarna på central nivå partierna emellan. Oskar Kriström ordförande i enat parti i Västerbotten 20-talet präglat av politisk instabilitet Här i Västerbotten växte opinionen inom Socialdemokratin för en återförening av den splittrade arbetarrörelsen. Den 24 och 25 mars 1923 höll båda partierna sina distriktskongresser i Holmsund och när man samlades andra dagen var de gamla distrikten upplösta och Oskar Kriström från Holmsund blev ordförande för alla socialdemokrater i länet. Västerbottens socialdemokrater var nu samlade och inledde partiarbetet 1924 i ett bättre stämningsläge än kanske någonsin tidigare. Partiet hade en egen tidning med skribenter som Elof Lindberg, Elon Dufvenberg och Joel Nordin. Åren efter första världskriget och hela 20-talet präglades av politisk instabilitet. På yttersta vänsterkanten ökade splittringen genom att, kommunistpartiet som bildades 1921, sönderföll i tre delar, en Moskvatrogen grupp, de så kallade Silénkommunisterna, en annan grupp Klibomskommunisterna och den tredje gruppen, Z Höglundskommunisterna. Arbetsgivarna med krav på lönesänkningar På arbetsmarknaden var det också oroligt. Motsättningarna från storstrejkens dagar, mellan arbetsgivarna och de fackliga organisationerna fanns kvar. Kortfattad gällde kampen om Paragraf 23 och arbetsgivarnas krav på lönesänkningar. Arbetsgivarna var aggressiva och striderna utkämpades framförallt inom pappersmassaindustrin och sågverken. Jag har ju personliga minnen från den tiden där arbetarna ofta strejkade eller var lockoutade. Politiskt var också motsättningarna stora och kulminerade i valet 1928 där högern, uppbackad av arbetsgivarföreningen, drev en hänsynslös kampanj i det så kallade Kosackvalet Per Albin Hanssons visioner om det framtida samhället Samtidigt hade socialdemokraterna formulerat visioner om det framtida samhället. Det redovisades av Per Albin Hansson i hans berömda Folkhemstal. Visioner och idéer som grundade sig på partiets program och som är gällande än i dag för partiets politik. Intressant att notera är ett uttalande som distriktskongressen 1928 antog som appellerade till länets jordbruksbefolkning där man bland annat sa; Ett närmande mellan 7

8 industrins och jordens arbetare är enligt vår mening det verksammaste medlet till ett rationellare ordnande av produktionens och konsumtionens problem. Detta uttalande kan ses som ett exempel på att det fanns gemensamma intressen mellan arbetarnas och böndernas organisationer och som fick en fortsättning med den politiska allians som upprättades med bönderna efter valet hösten 1932, den så kallade Kohandeln (1933). Kravaller och dödsskjutningar i spåren av strejkbryteri Oron på arbetsmarknaden kvarstod och fördjupades. Arbetslösheten var stor i början av 30-talet. De mest uppmärksammade händelserna var Ådalskravallerna 1931 i Ådalen och Clemensnäskravallerna våren Arbetsgivarnas krav på lönesänkning utlöste strejker på arbetsplatserna och konflikten skärptes och övergick i kravaller på grund av omfattande strejkbryteri. I Ådalen utkommenderades militär och som ledde till dödsskjutningar. Så långt gick det inte i Clemensnäs där enbart ridande statspolis var på plats. Valresultatet på hösten 1932 innebar regeringsskifte och socialdemokraterna övertog regeringsmakten och inledde därmed en lång era som dominerande politisk kraft i svensk politik. Omfattande valrörelse ledde till regeringsskifte Inför valet 1932 hade socialdemokraterna i länet tre riksdagsledamöter Elof Lindberg, J.B.Viklund Byske och K A Johansson, Vännäs. Den senare som ledamot i Första 1931 Ridande polis i Clemensnäs Demonstrationen i Sävenäs Enligt utsago, ska mannen med fiol vara min farbror, berättar Torsten W Persson. Fotot upplåtet av Skelleftehamns bildarkiv 8

9 Kravallpolis sattes in för att skydda strejkbrytare. Fotot upplåtet av Skelleftehamns bildarkiv kammaren. Distriktet drev en omfattande valrörelse med inte mindre än 366 valmöten med föredrag. Partiet fick 28,7 procent av rösterna, men valet gav inga nya S-mandat i Västerbotten. Under 30-talet präglades Partiet av organisationsuppbyggnad och konsolidering I valen därefter stärkte socialdemokraterna sin ställning och blev redan i 1934 års val den största partigruppen i landstinget. Vid 1934 års distriktskongress beslöt man att indela distriktet i kretsar som i princip skulle följa kommungränserna. Kretsorganisationen skulle vara kontaktlänk mellan distriktsstyrelsen och arbetarekommunerna. Kretsordförandena bildade då ett representantskap som kunde sammanträda mellan distriktskongresserna. Organisationen förstärktes också med att en ombudsman anställdes från Tilliten till partiet stärktes Valframgångarna under de här åren skapade en självmedvetenhet och tillit som spred sig ute i organisationerna och bland medlemmarna. Nya krafter kom till, bland dem Gösta Skoglund, som var med redan i 1928 års valrörelse som SSU:are. Han invaldes i Landstinget 1938 och blev sedermera riksdagsman efter 1940 års val. I 1938 års Landstingsval passerade länets socialdemokrati för första gången 40-procent gränsen. Detta förstärktes i 1940 års val som ju var lite speciellt på grund av andra världskrigets utbrott där tilliten till den socialdemokratiska regeringen var stor och gav partiet på riksplanet 53,8 procent och här i länet 45,9 procent av rösterna talet var den västerbottniska Socialdemokratins stora tillväxtdecennium, organisatoriskt och medlemsmässigt träffade arbetsmarknadens parter, Svenska Arbetsgivarföreningen och LOöverenskommelsen om det så kallade Saltsjöbadsavtalet. Egen majoritet i många kommuner Den då ledande socialdemokratiske politikern i länet Elof Lindberg beskrev i en årsredogörelse till landstingsgruppen i början av 1940, partiets situation i länet på följande 9

10 sätt; De svårigheter som tidigare mött för den socialdemokratiska gruppen att erhålla en rättvis representation för socialdemokraterna i landstingsstyrelser och nämnder voro icke längre för handen. Partiet var nu fast etablerad med sex riksdagsmän, ledningen i Landstinget och egen majoritet i många kommuner och en stark ställning i de flesta andra. Den västerbottniska socialdemokratins långa, över 40-åriga uppbyggnadsperiod var slutförd. Samhällsbyggandets tid och med den nya era som socialdemokratin i länet gick in i under 1940-talet förändrade de politiska agitationsvillkoren. Mycket förändrades, det som tidigare var agitationsmöten kom mera att bli informationsmöten och arbetskonferenser. ledningen i landstinget och stark ställning i kommunerna Efterkrigsprogram utlöste reaktioner från borgerligheten I mitten av 40-talet utbröt den stora metallkonflikten och på hösten 1945 avlöstes samlingsregeringen av en ren socialdemokratisk regering under Per Albin Hansson. Arbetarrörelsen lade fram sitt efterkrigsprogram, vilket utlöste en våldsam reaktion från borgerligheten i hela Sverige. På hösten 1946 dog Per Albin Hansson och efterträddes av Tage Erlander som statsminister Den kommande valrörelsen inför 1948 års val startade tidigt. Borgerligheten med Arbetsgivarföreningen i spetsen organiserade en kampanj mot Efterkrigsprogrammet, den så kallade PHM-kampanjen 10 Forskning och högre utbildning till Norrland från mitten av 50-talet. En lyckad regionalpolitisk satsning med bland annat Gösta Skoglund som en drivande kraft. Umeå universitet invigdes Filialer i flera städer och drygt studenter. Ett samlat campusområde med skulpturen Norra skenet av Ernst Nordin Foto: Per-Anders Adsten

11 (PlanHushållningsMotståndet). Folkpartiet var vid den tiden det största borgerliga partiet och under ledning av Bertil Ohlin drev de en hätsk kampanj som pågick från 1947 och fram till riksdagsvalet Felaktigt valresultat gjorde DN-upplaga till pappersavfall En hård strid som blev så jämn att Dagens Nyheter i sin förstaupplaga om valutgången basunerade ut att borgerligheten hade segrat. Det var fel, Socialdemokratin vann med knapp majoritet och DN-upplagan blev pappersavfall. Striden var hård och under valrörelsens sista dagar uppdagades att Folkpartiet hade fått ett miljonstöd av Bolidenbolaget. Vi utnyttjade detta och distriktet tryckte upp affischer om Bolidenguldet och Folkpartiet som vi tapetserade hela centrala Skellefteå med natten mot lördag före valdagen. Detta väckte stor uppmärksamhet över hela landet. Efterkrigstidens starka samhällsförändringar med sociala reformer Vi fick lära oss vad begreppet Hoppjerka innebar Decennierna efter andra världskriget genomgick det svenska samhället starka förändringar. Sverige hade undgått kriget och efterfrågan av varor och tjänster var stor. Det innebar ökad efterfrågan av arbetskraft inom industrin och de expanderande stadsnäringarna. Konsekvenserna av detta blev att människor flyttade från landsbygden till städer och tätorter där det fanns jobb. Vi fick under vissa perioden till och med brist på arbetskraft vi fick lära oss vad begreppet Hoppjerka innebar. På grund av folkomflyttningen uppstod det brist på bostäder över hela landet. Bostadsbristen under 50- och 60-talen blev en stor och svår politisk fråga, som så småningom ledde till det så kallade miljonprogrammet. Decennierna efter kriget var den period då de stora sociala reformerna skulle genomföras. Planerna och idéerna om detta fanns redan i slutet av 30-talet, men kriget kom emellan. Grundstenarna för välfärdsbygget lades och hela femtitalet präglades av detta. Utbildning, och forskning, tjänstepensionsreform, sjukvård och sjukförsäkring och naturligtvis skattefrågan var brännbara ämnen. Partiet ökade sitt medlemsantal Partiet i Västerbotten stod relativt starkt vid den här tiden. Socialdemokraterna fick mellan 46 och 49 procent vid valen. Medlemstalet ökade med cirka 3000 medlemmar. I mitten av 60- talet hade distriktet cirka och antalet arbetarkommuner var omkring Valen under 50-talet var många. Förutom kommun- och landstingsval 1950 och 1954, hade vi folkomröstning om trafiken 1955, riksdagsval 1956, folkomröstning 1957, extra riksdagsval våren 58 samt kommun- och landstingsval hösten 58. Gösta Skoglund som i början av 50- talet var gruppledare för Socialdemokraterna i Andra kammaren blev medlem i Erlanders regering 1957 som kommunikationsminister. Ekonomisk utvecklingsplanering för Norrland Partiorganisationens ökande aktivitet vid politikens utformning som kunnat märkas under 1950 och talen blev än mer markerad under talet och tiden därefter. Före talets mitt hade partiorganisationerna endast undantagsvis angivit riktlinjer 11

12 för eller framfört konkreta krav som vägledning för sina förtroendevalda i samhällets beslutande församlingar. Motioner med bestämda krav blev allt vanligare och de sattes ofta in i ett ideologiskt sammanhang. De berörde vittomspännanden ämnen som exempelvis ekonomisk utvecklingsplanering för Norrland Det dominerande ämnet under perioden var näringspolitiken i vid mening. Det näringspolitiska perspektivet berörde inte enbart råvaruutvinning, utan krav ställdes även på en mångsidig industristruktur. Forskning och produktutveckling har då framhållits som särskilt viktigt. Motioner med bestämda krav Kraftig medlemsökning av en ökad kollektivanslutning Socialdemokratins verksamhet i Västerbotten under 70- talet och tiden därefter har breddats och vitaliserats. Organisatoriskt stärktes partiets ställning under denna Volvo Lastvagnars hyttfabrik i Umeå är idag en av världens modernaste hyttfabriker med en avancerad produktionsteknik baserad på robotar och datoriserade övervakningssystem. Volvo har också världens renaste måleri inom hela fordonsindustrin. Volvo har gjort stora investeringar för att öka kapaciteten och minska miljöbelastningen. På bilden ser vi robotar i hyttsammansättningen (Karossfabriken). Foto: Gösta Wendelius 12

13 tid. Antalet medlemmar ökade kraftigt. Under perioden 1970 till 1980 fördubblades medlemsantalet till över Folkbladets upplaga var Fackklubbar bildades vid arbetsplatserna och de fackliga medlemmarnas antal ökade. Vid denna tid var 26 procent av befolkningen i länet LO- anslutna. Partiets kraftiga medlemsökning förklaras till en del av en ökad kollektivanslutning I de kommunala valen stärkte partiet sin ställning, i Skellefteå fick man majoritet redan 1942, i Lycksele 1973 och i Umeå Minskning från 80 till mellan 6 och 8 procent träkarosser lade grunden till en industri i absolut världsklass Berättelsen om Västerbottnisk arbetarrörelse under hundra år speglar en period av dramatiska samhällsförändringar. För över hundra år sedan hade cirka 80 procent av befolkningen sin utkomst av jord- och skogsbruk. Nu ligger den siffran någonstans mellan 6 och 8 procent. Industriella verksamheter utvecklades först i södra länsdelen för att sedan spridas över hela länet. Jordbrukslänet blev i betydande grad ett industrilän. Stora och mindre företag utvecklades och många av dem med produkter med hela världen som marknad. Här några konkreta exempel som belyser dessa förändringar; När sulfidmalmerna i Boliden upptäcktes i mitten av 20-talet gav det upphov till en stor industriell expansion i norra länsdelen, dels en västerbottnisk gruvindustri och dels det stora smältverket i Rönnskär. Tusentals människor fick sysselsättning och Bolidenbolagets verksamhet blev starten på en industriell utveckling i hela Skelleftebygden och länet i övrigt. När Gösta Nyström i Umeå i sin snickeriverkstad byggde träkarosser till lastbilar så lades grunden till en industri i absolut världsklass när det gäller teknik och effektivitet, Volvo Lastvagnar. De gula rälsbussar som på sin tid rullade på våra järnvägar, konstruerades och tillverkades på Västerslätt i Umeå av Hilding Ohlsson. Industrier i världsklass växte fram ur lokala idéer Vi kan gå längre bakåt i tiden och påminna om limpbagaren K E Lundström i Bureå som flyttade sitt bageri upp till Norrböle i Skellefteå och började baka spisbröd, en verksamhet som sedan blev Skellefteå Spisbrödsfabrik. Det blev början och som sedan utvecklades till brödindustrikoncernen Wasa-bröd, grundat år 1919 som det än i dag står på brödpaketen. Ursvikens Gjuteri & Mekaniska verkstad blev Alimak-verken, vars byggkranar återfinns på många olika håll i världen. Karl Ragnar Åström i Brännland, som tyckte det var jobbigt att lasta ut gödsel med spade på sitt jordbruk och konstruerade en frontlastare på sin traktor och utvecklade den till en produkt som är världsledande och har en marknad långt utanför Europa Ålömaskiner. Andra exempel är skogsmaskintillverkarna. Vi har Umeå Mekaniska verkstad med Jan Bergholm och hans far som började tillverka skogsmaskiner och nu ingår i Komatsu-koncernen med huvudkontor i Umeå. Detta företag tillsammans med Granab och Indexator i Vindeln och några andra företag, bildar ett så kallat skogsmaskinkluster med produktutveckling, avancerad teknik och produkter med stor internationell konkurrenskraft. 13

14 Torsten W Persson uppväxt i Ursviken, arbetade som ung inom livsmedelsindustrin och blev tidigt intresserad av fackliga och politiska frågor. Efter arbete som ombudsman i Västerbotten har Torsten varit kommunalråd i Umeå mellan 1965 och 1988, med avbrott för de borgerligt styrda åren -68, -69 och -70. Här vid stugan i Obbola, sommaren Foto: Per-Anders Adsten 14

15 Slutord Den här berättelsen om västerbottnisk arbetarrörelse handlar också om det agrara samhället som förvandlades till industrisamhälle. Genom teknik och vetenskap utvecklades det vidare till vad man kan kalla ett kunskapssamhälle. Lokaliseringen av landets femte universitet till Västerbotten och Umeå har haft stor betydelse för utvecklingen i länet. Med högre utbildning, högt specialiserad sjukvård och forskning samt satsning på kultur, blev länet bättre rustad att möta globaliseringens effekter och en hårdnande internationell konkurrens. Det har även inneburit en gynnsam befolkningsutveckling i länet. I denna omvandlingsprocess har länets arbetarrörelse verkat politiskt och fackligt. Från ingenting har den vuxit till en politiskt dominerande kraft. Fattigsamhället har blivit välfärdssamhället. Socialdemokratin valde vid seklets början den reformistiska vägen att förändra samhället. Steg för steg har välfärden byggts upp med målet om ökad solidaritet och rättvisa människor emellan. Det kan knappast vara förmätet att tilldela arbetarrörelsen denna betydelsefulla roll i samhällsomvandlingen. Säkert finns dem som inte tycker det inte minst våra politiska motståndare men ur ett medborgarperspektiv tål det svenska samhället av idag att jämföras med många andra länders. Vi har kunnat lösa många samhällsfrågor på ett sådant sätt att medborgarna har tillförsäkrats en levnadsstandard som är bland de högsta i världen. Arbetarrörelsen har under större delen av denna tid haft ett avgörande inflytande och ansvar för utvecklingen på samhällets olika nivåer. Teknikutvecklingen och internationaliseringen innebär ständiga samhällsförändringar. Det blir utmaningar inför framtiden. Politiken måste ständigt vara beredd att möta dessa förändringar. Det måste bli arbetarrörelsens uppgift även framgent, att utgöra den politiska kraft som har förmåga att leda utvecklingen och forma ett samhälle präglat av solidaritet, rättvisa och trygghet för de enskilda människorna Framfört vid SAP-distriktets 100 års jubileum och valkretskonferens i Umeå den 12 december 2009 TWP 15

16 Berättelsen om västerbottnisk arbetarrörelse handlar också om det agrara samhället som förvandlades till industrisamhälle. Genom teknik och vetenskap utvecklades det vidare till vad man kan kalla ett välfärds- och kunskapssamhälle. Torsten W Persson Texten i skriften framfördes muntligt av Torsten W Persson vid SAP-distriktets 100-års jubileum i Umeå, december 2009 Västerbottens partidistrikt 2010