Diabetes i Sverige. Aventis Pharma BAKGRUNDSMATERIAL

Transkript

1 Aventis Pharma BAKGRUNDSMATERIAL Diabetes i Sverige Omfattning svenskar eller cirka 4 procent av Sveriges befolkning har diabetes procent av patienterna har typ 1-diabetes, resten typ 2-diabetes. Enligt svensk och internationell expertis finns det dessutom ett stort mörkertal ett stort antal människor antas leva med odiagnostiserad diabetes eller förstadier till sjukdomen. Antalet kända diabetiker i hela världen beräknas idag vara cirka 135 miljoner. Under en tioårsperiod räknar man med att detta antal kommer att fördubblas. Även i Sverige kommer ökningen troligen att ske i ungefär samma takt. Den stora ökningen kommer att finnas bland patienter med typ 2-diabetes, och en del av förklaringen är ändrade levnadsvanor med tilltagande övervikt men även stress. Samhällets kostnader för diabetes med dess följdsjukdomar beräknas till procent av den totala sjukvårdskostnaden. Diabetes med komplikationer är den fjärde vanligaste dödsorsaken i Sverige. Typ 1-diabetes, drabbar framför allt barn och ungdomar men kan förekomma i alla åldrar. Insjuknandet sker vanligen snabbt, ofta efter en infektion. Symtomen är trötthet, stora urinmängder, törst och avmagring. Vid denna typ av diabetes kan kroppen inte producera insulin, vilket får till följd att cellerna inte kan ta upp glukos (detsamma som druvsocker) från blodet. Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom, immunförsvaret felreagerar och angriper kroppens egna celler. Ungefär 10 procent av de drabbade har nära släktingar med sjukdomen. Glukos är ett viktigt bränsle som kroppens celler behöver för att olika organ ska fungera. För att cellerna ska kunna tillgodogöra sig glukos behövs insulin, ett hormon som bildas av vissa celler i bukspottkörteln, de så kallade Langerhanska cellöarna. En av insulinets viktigaste uppgifter är att öppna cellerna, så att de kan ta emot glukos från blodet. När kroppen inte kan producera insulin måste detta tillföras via dagliga injektioner, så att kroppens celler får det glukos de behöver. Typ 2-diabetes, drabbar framför allt äldre och innebär nedsatt insulinproduktion och nedsatt insulinkänslighet i kroppens vävnader (så kallad insulinresistens). Symtomen vid typ 2-diabetes är ofta smygande, med trötthet, törst, muntorrhet, hos kvinnor ibland klåda och infektioner i underlivet. Hos många med typ 2-diabetes förekommer dessutom det metabola syndromet, se faktaruta längst bak i materialet. I många fall kan det räcka med att anpassa kosten till den nedsatta insulinproduktionen så att insulinet räcker, men efter en tid krävs tablettbehandling som antingen ökar insulinproduktionen eller gör att det insulin som produceras får bättre effekt. Många personer med typ 2-diabetes behöver också dagliga insulininjektioner. Två typer av diabetes Komplikationer vid diabetes 40 procent av diabetikerna utvecklar komplikationer och följdsjukdomar. Diabetes leder till förändringar i små (mikroangiopati) och stora (makroangiopati) blodkärl. Till komplikationerna i de små kärlen hör ögonförändringar som leder till synnedsättning (retinopati) och njurfunktionsnedsättning (nefropati). En vanlig komplikation är också neuropati, känselbortfall i fötterna med risk för fotsår och i svåra fall amputation. Komplikationer i kroppens stora kärl medför en ökad risk för hjärtinfarkt och kranskärlssjukdom. Jämfört med icke-diabetiker är risken för hjärtinfarkt två gånger högre för män och fyra gånger så hög bland kvinnor. Insjuknandet i stroke är också vanligare hos patienter med diabetes.

2 Intensiv blodsockerkontroll minskar risk för komplikationer Diagnosen diabetes ställs vanligen med hjälp av blodprov. Blodsockerhalten mäts i millimol (mmol) per liter blod. Hos en frisk person ligger värdet på ca 5 mmol/l. För att ställa diagnosen diabetes ska värdet vara 6.1 mmol eller högre vid upprepade fasteprov. Eller högre än 11 mmol efter så kallad glukosbelastning (intag av 75 g socker). Blodsockerhalten kan enkelt kontrolleras av patienten i hemmet. Snabbtesterna visar om patienterna har bra balans mellan det dagliga intaget av mat och behovet av behandling. Ett mer långsiktigt betyg på om sjukdomen är under kontroll är HbA1c-tester, sk. långtidssocker. Dessa tester mäter effekten av glukos på de röda blodkropparna (hemoglobin A, HbA). Ju mer glukos som finns i blodet, ju mer kommer att ta sig in i de röda blodkropparna och binda till hemoglobinet. HbA1c-testet genomförs på laboratorium och ger en bild av hur mycket glukos, i medeltal, som funnits i blodet under 2-3 månader. Det nationella målvärdet är 6, 5 procent. Människor utan diabetes har normalt en HbA1c-nivå på 4-6%, vilket betyder att endast 4-6 procent av cirkulerande glukos har bundit till hemoglobinet. Människor med diabetes med högre HbA1c-nivåer än 7 procent visar en ökad risk att utveckla komplikationer som ögonskador och njurbesvär. Studier visar också att om HbA1c-nivån sänks med 1 procent minskar risken att utveckla komplikationer med 35 procent. Vinsten är störst när HbA1c är lägre än 8 procent. Få når målvärdet Nationella Diabetsregistret (NDR) är en databas, ett resultatregister där Sveriges diabetesvård och primärvård registrerar patienter och deras behandlingsresultat. NDR drivs av Svensk Förening för Diabetologi och har funnits i sju år. Idag finns över patienter registrerade, vilket är nästan 20 procent av Sveriges diabetiker. Detta gör registret till väldens största kliniska diabetesregister. Registret visar att diabetes är en svårbehandlad sjukdom och att det är svårt att nå de nationella mål som finns för behandlingen. Det nationella målet för blodsocker, som innebär ett HbA1c-värde under 6,5 procent uppnås t ex av knappt 60 procent av patienterna med typ 2-diabetes. Studier som stödjer intensiv blodsockerkontroll: Flera studier, bland andra DCCT (Diabetes Control and Complication Trial), UKPDS (United Kingdom Prospective Diabetes Study), DIGAMI (Diabetes and Insulin-Glucose in Acute Myocardial Infarction) och SDIS (Stockholm Diabetes Intervention Study) har visat att en intensiv blodsockerkontroll minskar riskerna för följdsjukdomar. Som exempel visar UKPDS-studien att patienter med typ 2-diabetes som sänker HbA1c med 1% minskar risken att utveckla komplikationer med 35%. När mål för behandling anges i HbA1c är det viktigt att notera att den metod som används i andra länder anger ett värde som ligger c:a 1,1% högre än den metod som används i Sverige.

3 Insulinbehandling i Sverige Vilka patienter ska behandlas med insulin? Alla patienter med typ1-diabetes behöver för sin överlevnad behandling med insulin. För många personer med typ 2-diabetes kan det räcka med att anpassa kosten till den nedsatta insulinproduktionen så att insulinet räcker, men efter en tid krävs ofta tablettbehandling som antingen ökar insulinproduktionen eller gör att det insulin som produceras får bättre effekt. I takt med att sjukdomen förvärras behöver många personer med typ 2-diabetes också insulinbehandling. I många fall påbörjas insulinbehandling först efter flera års bristfällig blodsockerkontroll och patienterna har redan utvecklat komplikationer. Idag förordas därför en bättre beredskap för att i tid inleda behandling med insulin hos patienter med typ 2-diabetes. Begränsningar med dagens basinsuliner Valet av insulinbehandling beror på många faktorer. Patientens ålder, möjligheten att injicera och målsättningen med behandlingen. Den kliniska målsättningen är alltid att uppnå en normal, eller så nära normal blodsockernivå som möjligt (HbA1c lägre än 6.5%). Patienter med diabetes kan kombinera olika typer av insulin vid olika tidpunkter på dagen. Följande insulintyper finns tillgängliga på den svenska marknaden: Basinsuliner: Syftet med basinsuliner är att efterlikna kroppens egna, konstant låga, nivå av insulin. Under åren har kraftfulla försök gjorts för att hitta ett basinsulin som har en sådan låg och jämn effektprofil, helst ska insulinet inte behöva tas mer än en gång per dygn. Men hitintills har ingen riktigt lyckats. De basinsuliner som används idag kallas medellångverkande: Medellångverkande insulin är av typ NPH (Neutral Protamine Hagedorn) som ger maximal effekt cirka 3-5 timmar efter injektion och varar cirka 14 timmar. För patienten betyder det att den insulindos som ges till kvällen har störst effekt när blodsockernivåerma är låga, något som ökar risken för nattliga blodsockerfall. De flesta patienter behöver två eller flera doser dagligen. Måltidsinsuliner: Måltidsinsuliner kompletterar basinsulinet och tas i samband med måltid för att kontrollera blodsockernivåerna efter att man ätit. Direktverkande insulin når blodet efter 15 minuter och ger full effekt efter minuter. Insulinet injiceras 5-15 minuter innan måltid, i samband med måltid eller omedelbart efter en måltid. De verkar mellan 2 till 5 timmar. Snabbverkande insulin når blodet inom 30 minuter och ger full effekt 2-4 timmar senare. Effekten varar upp till åtta timmar. De tas normalt minuter innan en måltid och kontrollerar ökningen i blodsockernivåer efter en måltid. Blodsockerfall vanligt vid insulinbehandling Alla diabetiker balanserar en god blodsockerkontroll med risken för blodsockerfall. Målsättningen med diabetesbehandlingen är att hålla blodsockernivåerna på en så låg nivå som möjligt och att ha ett HbA1c-värde under 6,5 procent. Men en intensiv insulinbehandling ökar risken för blodsockerfall, något som såväl läkare som patienter ofta är oroliga för. Det gör att man inte behandlar blodsockret optimalt med en sämre behandling som följd [1, 2]. Blodsockerfall, speciellt nattetid, uppfattas ofta som skrämmande och otrevliga både för den som drabbas och för anhöriga. Blodsockerfall uppstår när blodsockernivåerna i blodet är alltför låga. Symtomen är yrsel, svettningar, blekhet, hjärtklappning och svaghet. Vid väldigt låga blodsockervärden kan patienten till och med bli medvetslös och få epileptiska kramper. Referenser: [1] Currie et al. The relationsship between the frequency, fear and severity of hypoglycaemia and healthy utility: a preliminary analysis. Aventis Data on File, [2] Tupola at al. Experience of severe hypoglycaemia may influence both patient s and physician s subsequent treatment policy of insulin-dependent diabetes mellitus. Eur J Pediatr 1998: 157: Källor: Nationella Diabetesregistret, statistik från Siffror från 2002 kommer att presenteras under maj Nationella riktlinjer för vård och behandling av diabetes mellitus, Socialstyrelsen. Hjärt-Lungfondens skrift Diabetes och Hjärta-Kärl Läkemedelsboken

4 Lantus (insulin glargin) Lantus är det första och enda basinsulinet som verkar upp till 24 timmar utan blodsockertoppar. Lantus har en jämn effektprofil som ger patienterna en stabil blodsockernivå över hela dygnet. Lantus minskar risken för blodsockerfall, sänker HbA1c-värdet och ger patienterna en bättre kontrollerad diabetes. Lantus har förändrade egenskaper jämfört med naturligt insulin. Funktionen är densamma, men Lantus frisätts långsammare och härmar kroppens egen insulinproduktion. Den långvariga effekten kontrollerar blodsockernivåerna på morgonen, vilket har varit svårt med de tidigare insulinsorterna eftersom de tar slut på efternatten. Hos patienter med diabetes typ-1 används Lantus tillsammans med måltidsinsulin. Hos patienter med diabetes typ-2 är Lantus ett effektivt tillägg till tablettbehandling. Lantus injiceras under huden (subkutant) en gång om dagen. Lantus kan ges vid vilken tidpunkt på dagen som helst, dock vid samma tidpunkt varje dag. Det gör att patienten har stor frihet att själv anpassa sin behandling och därmed blir mindre bunden av sin sjukdom. Denna frihet är en fördel också för vårdpersonal som kan behandla patienter på dagtid. Lantus effektivt vid både typ-1 och typ-2 diabetes Lantus har i flera välkontrollerade kliniska studier jämförts med medellångverkande insuliner (NPHinsulin) vid typ 1- och typ 2-diabetes. Resultaten från studier visar att fler patienter når målvärdet HbA1c 6,5% och att patienterna upplever färre blodsockerfall och lägre och stabilare fasteblodsocker. [1,2,3,4,5] Studierna visar att biverkningar med Lantus överensstämmer med andra insuliner och inkluderar förändring i fettfördelning, lokala reaktioner vid stickstället och allergiska reaktioner. Patienter som behandlas med Lantus upplever jämnare blodsockernivåer och får därmed ett ökat välbefinnande. I en studie ville ingen av patienterna som behandlats med Lantus byta tillbaka till sin gamla behandling. Huvudskälen var att man bara behövde injicera Lantus en gång dagligen och att man kunde sova längre på morgonen. [6,7,8,9] Fördelarna för patienterna kan sammanfattas så här: Minskad risk för blodsockerfall Bättre kontroll på diabetssjukdomen Färre injektioner Ökad flexibilitet Möjlighet att använda Lantus istället för insulinpump Mindre risk för viktuppgång Ökat välbefinnande Referenser: [1] Ratner et al. Less hypoglycemia with insulin glargine in intensive insulin treatment for type 1 diabetes. Diabetes care 2000; 23; [2] Porcaletti et al. Glargine vs NPH as basal insulin in intensive treatment of T1DM given lispro at meals: one year comparison. Diabetes 2002;51 (suppl. 2): A53, ABS 217-OR. [3] Yki-Järvinen et al. Less nocturnal hypoglycemia and better post-dinner glucose control with bedtime insulin glargine compared with bedtime NPH insulin during insulin combination therapy in type 2 diabetes. Diabetes Care 2000;23: [4] Riddle et al./4002 Treatment to target in type 2 diabetes: successful glycaemic control with less nocturnal hypoglycaemia with insulin glargine versus NPH insulin added to oral therapy. Diabetologia 2002;43 (Suppl.): Abstract 150. [5] Fritsche et al. /4001 Improved glycaemic control and reduced nocturnal hypoglycaemia in patients with type 2 diabetes with morning administration of insulin glargine compared with NPH insulin. Diabetologia 2002;43 (Suppl.): Abstract 149. [6] Fulcher et al. Insulin glargine vs. NPH insulin in patients with type 1 diabetes: the effects of intensive insulin therapy on glycaemic control, hypoglycaemia and quality of life. Diabetologia 2002; 43 (Suppl.): Abstract 801. [7] Witthaus et al. Treatment satisfaction and psychological well-being with insulin glargine compared with NPH in patients with type 1 diabetes. Diabetic Medicine 2001;18: [8] Herwig et al. Experience with insulin glargine in children, juveniles and adolescents with type 1 diabetes: a prospective study. Diabetologia 2002;45 (Suppl. 2): Abstract 872. [9] Witthaus et al. Improved psychological outcomes after initiation of insulin treatment in patients with type II diabetes (Abstract). Diabetologia 2000;43:A205.

5 Ytterligare fakta om diabetes Det metabola syndromet innebär En blodfettrubbning med höga nivåer av triglycerider, låga nivåer av det goda kolesterolet HDL och ibland höga nivåer av LDL (det farliga kolesterolet) En rubbning av blodets koaguleringsegenskaper, som gör att det lättare bildas blodproppar En störning i blodkärlens förmåga att vidga och dra ihop sig. Mikroalbuminuri (liten mängd äggvita i urinen), som är ett tecken på njurskada och att blodkärlens funktion är nedsatt. Riskfaktorer vid diabetes De traditionella riskfaktorerna för hjärtinfarkt: högt blodtryck, blodfettrubbningar, rökning, stress, gäller i ännu högre grad för diabetiker. Man kan säga att diabetes förstärker de andra riskfaktorerna, i synnerhet högt blodtryck. Rökning och diabetes Rökning är en tung riskfaktor för både diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Nikotinet (i både cigaretter och snus) påverkar insulinkänsligheten. Rökande diabetiker har en sämre diabetesinställning än ickerökande diabetiker. Enligt statistik från Nationella Diabetesregistret röker ca 25 procent av svenska diabetiker i åldern år. Kvinnor och diabetes Kvinnor med kronisk diabetessjukdom har fler riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom än män av både medicinska, hormonella och psykologiska skäl. Kvinnor med diabetes och hjärt-kärlsjukdom har dessutom en sämre prognos än ickediabetiker. De kommer ofta sent till behandling för hjärtinfarkt, eftersom deras symtom ofta är diffusa. Om de behandlas med bypassoperation eller ballongsprängning får de oftare återfall. Livstilsförändringar viktiga vid diabetes Flera studier har visat att fysisk aktivitet och en kost som är fettfattig men rik på grönsaker utgör ett skydd mot att utveckla diabetes. Motion och fysisk aktivitet har en positiv effekt på cellernas insulinkänslighet. Dels ökar produktionen av så kallade glukostransportörer, små molekyler som ser till att sockret kommer in i cellerna, dels får insulinet större effekt och insulinkänsligheten ökar. Sekundärprevention är också nödvändig - att motivera dem som redan fått sin diabetes att sluta röka, motionera och äta bättre är viktigt. Ungefär 80 procent av kvinnliga diabetiker i primärvården är överviktiga.