Praktisk vägledning vid trakeostomi och hemventilatorvård

Transkript

1 ig yr op C ht D de an Praktisk vägledning vid trakeostomi och hemventilatorvård ds ry sj s hu uk Utbildningsmaterial för personliga assistenter Nationellt Respirationscentrum

2 TACK Vi vill tacka följande personer för ovärderliga insatser i samband med att denna bok skrevs: För tålmodigt deltagande i diskussioner och generöst delgivande av kunskaper vad gäller andningsvården: Christina Ottosson, sjukgymnast, Tanja Malinen, undersköterska, Emelie Söderberg, undersköterska, och Chatarina Karlsson, undersköterska, NRC, Danderyds sjukhus. För noggrannhet, goda råd och utmärkt formgivning: Pia Ströyer Ekblom, kommunikatör/redaktör, Enheten för kommunikation, Danderyds sjukhus. För möjliggörande av boken genom finansiering: Helén Löfberg, Mats Ek, Gabriella Edström, Individuella vårdärenden, Hälso- och sjukvårdsförvaltningen. För snabba handläggningstider och utmärkt foto: Carin Wesström, fotograf, fotoavdelningen, medicinsk teknik, Danderyds sjukhus. För initierade råd kring ansats för innehållet i boken: Eva Barkestad, utbildningsledare intensivvård, anestesi- och intensivvårdskliniken, Danderyds sjukhus. För genomläsning och engagerade kommentarer: Erika Hehrne, chefsjuksköterska, avdelning 72 och Antonio Cornejo Loyola, sjuksköterska, NRC/avdelning 72, Danderyds sjukhus. Samt alla medarbetare på NRC som tålmodigt gett oss tid att skriva och uppmuntrat oss. Cecilia, Katarina och Nadja Utbildningsmaterial_uppdaterad_ Framtagen av Nationellt respirationscentrum: Cecilia Carell, leg. sjuksköterska Katarina Hult Fridh, leg. sjuksköterska Klara Geisewall, intensivvårdssjuksköterska Nadja Ståhle Cyon, leg. sjuksköterska Jan Jakobsson, överläkare medicinskt ledningsansvarig Foto: Carin Wesström, omslag Cecilia Larsson Lantz Medicinska illustrationer: Kari C.Toverud CMI sid 6, 7, 11 Produktion: Enheten för kommunikation vid Danderyds sjukhus. Februari 2015 Tryckeri och repro: EO Grafiska 2

3 INNEHÅLL Inledning 4 Anatomi 5 Basala hygienrutiner 8 Trakealkanyl - livet med och materialet kring 10 Tillbehör - trakealkanyl 16 Omläggning och rengöring av trakeostoma 19 Sugning av nedre luftväg 22 Lösa upp, mobilisera och evakuera sekret 26 Hemventilator 29 Handventilering med andningsballong 35 Kanylstopp 38 Kanyldislokation 40Utbildningsmaterial_uppda- terad_ Omvårdnad det dagliga livet 42 Bilagor 45 Källförteckning 46 3

4 Inledning Nationellt Respirationscentrum, NRC, är en del av anestesi- och intensivvårdskliniken vid Danderyds sjukhus. NRC är en öppenvårdsmottagning som vårdar patienter med olika former av nedsatt andningsfunktion. Hit kommer patienter som har trakeostomi och/eller behandling med andningsstöd i form av bilevel eller hemventilator på grund av underventilation alternativt CPAP vid sömnapnésyndrom. På mottagningen arbetar läkare, sjuksköterskor, fysioterapeut, undersköterskor, medicinsk sekreterare och medicintekniker. Vi arbetar i team för att ge bästa möjliga vård till patienterna. Vi bedriver ingen akutverksamhet, men försöker ta emot patienter i den mån det är möjligt vid akut uppkomna besvär avseende trakeostomi och hemventilator. NRC har ett utbildningsuppdrag inom Stockholms läns landsting som består i att utbilda personliga assistenter till patienter med trakealkanyl och eventuell behandling med hemventilator, hostmaskin och inhalation via nebulisator. Utbildningen består av både teoretisk och praktisk undervisning. Vi utbildar även sjukvårdspersonal, patienter och anhöriga inom dessa områden. Utbildningsmaterial NRC har under flera år utbildat personliga assistenter och med tiden har vi sett ett behov växa fram av ett tydligt och enkelt utbildningsmaterial som vänder sig just till personliga assistenter som ofta inte har tidigare vårdutbildning. Utbildningsmaterialet är rekommendationer för andningsvården i hemmet. Dessa rekommendationer grundar sig på den samlade kliniska erfarenhet som finns på NRC. Vi eftersträvar att patient, assistenter och NRC ska utföra omvårdnaden på samma sätt för att motverka olika arbetssätt som kan leda till otrygghet.vår ambition med utbildningsmaterialet är även att underlätta introduktion av nya assistenter i arbetsgruppen samt skapa rutiner. När det finns tydliga rutiner för andningsvården underlättas det vardagliga Utbildningsmaterial_uppdaterad_ arbetet och förhoppningsvis minskar även då de orosmoment som annars kan uppstå. Därför vill vi med detta utbildningsmaterial skapa en gemensam kunskapsgrund för de specifika omvårdnadsmomenten kring andningsvården. Utbildningsmaterialet kan med fördel kompletteras med NRC:s teoretiska föreläsning. Det finns andra sätt att utföra de specifika omvårdnadsmomenten på. Vi har emellertid valt att beskriva de rutiner som vi anser fungerar bäst för att utföra andningsvård i hemmet. Rekommendationerna som beskrivs i utbildningsmaterialet behöver ibland frångås, detta görs då i samråd med läkare eller sjuksköterska på NRC. Som bilaga till utbildningsmaterialet finns användarmanualer till de vanligaste hemventilatorerna, Puritan Bennett 560 och Trilogy 100 samt en materiallista med de produkter som patienten behöver i hemmet. Här finns artikelnummer och information om var man beställer de olika produkterna samt rekommendationer på bytesfrekvens och rengöring. Denna lista kommer att uppdateras i takt med att rutiner och material förändras och byts ut. En uppdaterad lista lämnas ut av NRC vid förfrågan. Vi har för avsikt att revidera utbildningsmaterial och bilagor årligen. Vid frågor om utbildningsmaterialet vänligen kontakta Nationellt Respirationscentrum, Danderyds sjukhus. Personalen vid Nationellt Respirationscentrum 4

5 ANATOMI ANATOMI 5

6 ANATOMI att luften som kommer via näsan är mer uppvärmd och fuktig. Näshålan och munhålan möts i svalget som har två mynningar där den ena öppningen leder till matstrupen och den andra till struphuvudet. Att andas är en självklarhet för alla människor. En frisk person behöver vanligtvis inte tänka på sin andning eftersom andningen styrs automatiskt från centrala nervsystemet och andningscentrum i hjärnan. Vi andas genom att dra in luft via våra övre luftvägar, vidare till de nedre luftvägarna och till slut når luften våra lungor där ett gasutbyte sker. Struphuvudet är cirka 6 cm långt och binder ihop svalget med luftstrupen. Däremellan finns struplocket som förskjuts bakåt när vi sväljer och på så sätt ser det till att maten leds ner i matstrupen och inte i luftstrupen. I struphuvudet finner vi även stämbanden som gör att vi kan tala. Andningsmuskulatur Diafragma tillsammans med andra muskler i bröstkorgen styr vår andning. Diafragma är en muskel som skiljer bukhålan och brösthålan åt. När den spänns så planar den ut och då fylls lungorna med luft. Vid utandning slappnar den av och buktar då upp vilket gör att luften pressas ut. Bild 1. Luftstrupen, som även kallas trakea, är hos en vuxen cirka 1213 centimeter lång och cirka 1,5 2,5 centimeter i diameter och går från struphuvudet till förgreningen Carina. Luftstrupen delar sig i två bronker, luftrör, som i sin tur fördelar sig i lungorna till mindre och mindre förgreningar. I luftstrupen och luftrören finns flimmerhår som har till uppgift att transportera upp den smuts som lyckats ta sig ner i luftstrupen. Luftvägarna op C Luftvägarna är uppdelade i de övre luftvägarna som består av näshåla, munhåla och svalg samt de nedre som är struphuvudet, luftstrupen och luftrören. Tillsammans har de till uppgift att leda luften till lungorna och se till att inandningsluften är filtrerad, uppvärmd och fuktig när den når lungorna. Bild 1. Lungorna ig yr Lungornas funktion är att försörja blodet, och därmed alla kroppens celler, med syre samt att göra sig av med restprodukten koldioxid. När kroppen befinner sig i vila sker huvudsakligen all inandning via näsan och näshålan. Det passerar också en del inandningsluft via munnen och munhålan, detta framför allt vid ansträngning eller förkylning då luftflödet genom näsan hindras. Slemhinnan i näshålan är något större än slemhinnan i munnen vilket gör ht Lungorna är uppdelade i lober, den högra lungan består av tre stycken lober och den vänstra består av två. Den vänstra lungan är mindre eftersom den måste lämna plats till hjärtat. De minsta de an D ds ry sj Näshåla uk Munhåla hu Svalg Struphuvud s Matstrupe Luftstrupe Lunga Luftrör Diafragma Bild 1. Luftvägarna. 6

7 ANATOMI Sekret förgreningarna av luftrören mynnar ut i små lungblåsor som kal las alveoler och påminner i sitt utseende om en klase vindruvor. Alveolerna omsluts av ett kapillärnät som är ett nät bestående av mycket små blodkärl. Det är här blodet går från syrefattigt till syrerikt. Bild 2. Sekret bildas kontinuerligt i luftstrupens slemhinna och är en naturlig skyddsmekanism som har till uppgift att transportera bort smuts och infektionsbärande partiklar från lungorna. Flimmerhåren förflyttar sekretet från lungorna till svalget där det hostas eller harklas upp och sväljs ned. Vid infektion ökar vanligtvis mängden sekret och dess tjocklek samt färg kan förändras. Andningen Andningen innebär transporten av luft mellan atmosfären och alveolerna. Från alveolerna transporteras syre, O2, till blodet och med blodet förs sedan syre vidare till vävnaden i kroppen. I vävnadens celler förbränns syret och det bildas energi, vatten och koldioxid, CO2. Koldioxid transporteras sedan ut med blodet till lungorna där det vädras ut. Hosta Hosta är kroppens sätt att göra sig av med sekret från lungorna och därmed minska risken för infektionen. En hostning börjar med att man tar ett djupt andetag och lungorna fylls med luft. Därefter stängs öppningen längst upp på struphuvudet, glottis, och det byggs då upp ett tryck i lungorna. Efter detta drar andningsmuskulaturen ihop sig och glottis öppnas igen och luften pressas då ut ur lungorna och vi hostar. Nedsatt andningsfunktion kan leda till andningssvikt vilket innebär en ansamling av koldioxid i blodet. Denna förhöjning av koldioxidhalten i blodet kan ge upphov till psykiska och fysiska symtom som till exempel oro, ångest och upplevelse av lufthunger samt medvetandepåverkan. Detta kan i värsta fall vara livshotande för patienten. ig yr op C En bra hoststöt kräver en fungerande muskulatur i bröstkorg, hals och buk. Patienter med till exempel neuromuskulära sjukdomar eller höga spinalskador med nedsatt muskelstyrka har ofta en nedsatt hoststöt och orkar då inte hosta upp sekretet vilket medför en risk för lunginflammation. ht Andningen består av två olika faser: inandning och utandning. Utandningen varar ungefär dubbelt så lång tid som inandningen. En vuxen människa har en andningsfrekvens som är cirka andetag/minut och varje andetag motsvarar cirka 500 ml luft. de an D ds ry Struphuvud sj Luftstrupe s hu uk Lungblåsor Luftrör Bild 2. Luftstrupen delar sig i två stycken luftrör som går ned i varsin lunga. 7

8 BASALA HYGIENRUTINER BASALA HYGIENRUTINER 8

9 BASALA HYGIENRUTINER Enligt Stockholms läns landstings riktlinjer ska Basala hygienrutiner alltid tillämpas när patient, vårdtagare, brukare, kund samt boende undersöks, vårdas eller behandlas. Detta för att förhindra smittspridning från patient till personal eller från personal till patient. Förutsättningar För att kunna tillämpa basala hygienrutiner krävs att huden är hel, att man har korta naglar utan nagellack/konstgjorda naglar. Inga smycken eller klocka på händer och underarmar. Örhängen eller halsband får inte hänga fram i ansiktet eller ner i arbetsfältet. Långt hår ska vara uppsatt och huvudduk fästs upp eller stoppas innanför klädsel och bytas dagligen. Arbetskläder Arbetskläderna ska vara kortärmade och bytas dagligen samt om de blir blöta eller synligt smutsiga. Dessa kläder bör endast användas på arbetsplatsen och förvaras åtskilda från privata kläder. Efter avslutat arbetspass bör arbetskläderna tvättas i 60 grader. Handhygien Handtvätt och desinfektion Händerna tvättas med tvål och vatten då de är synligt smutsiga eller känns smutsiga. Händerna ska torkas torra med papper och därefter ska man använda handdesinfektion. Före och efter patientkontakt ska händerna spritas med alkoholbaserat handdesinfektionsmedel. Handdesinfektion ska även användas före och efter användning av handskar. För att desinfektera händerna tar man 2-4 ml handdesinfektionsmedel och fördelar på handflatorna, handryggarna, alla fingrar, mellan fingrarna, naglar och fingertoppar samt cm upp på underarmarna. Desinfektionsmedlet gnids in i huden tills huden är torr. Handskar Handskar ska användas vid allt arbete där man riskerar kontakt med kroppsvätskor som blod eller sekret. Handskarna är av engångsmaterial som byts mellan olika vårdmoment och ska kastas efter användning. Skyddskläder och stänkskydd Engångsplastförkläde används vid risk för stänk och vid kontakt med patientens säng. Vid arbete som medför risk för stänk mot ansiktet används munskydd med visir alternativt munskydd och skyddsglasögon. 9

10 TRAKEALKANYL - LIVET MED OCH MATERIAL KRING TRAKEALKANYL - LIVET MED OCH MATERIAL KRING 10

11 TRAKEALKANYL - LIVET MED OCH MATERIAL KRING Det finns flera olika sjukdomstillstånd som kan vara orsak till att en patient behöver en trakealkanyl. De vanligaste anledningarna är för att skapa fri luftväg, förhindra aspiration och/eller optimera behandling med hemventilator. Även vid återkommande svåra luftvägsinfektioner och sekretproblematik kan patienten gynnas av att få en trakealkanyl. Tillstånd som kräver trakealkanyl Det finns flera sjukdomstillstånd som orsakar hinder för luften att passera den övre luftvägen, exempelvis: Stämbandsförlamning Luftstrupsförträngning, trakealstenos Missbildningar av luftstrupen Tumörsjukdomar Tillstånd där sväljförmågan är nedsatt eller helt saknas kan ge behov av en trakealkanyl för att förhindra att saliv och mat hamnar i lungorna, aspiration, exempelvis: Svalgförlamning Neuromuskulära sjukdomar ex ALS, MS Det finns även sjukdomstillstånd som kräver behandling med ventilator via trakealkanyl. Se kapitel Hemventilator sid 29. Kronisk kanylbärare NRC definierar en patient som skrivs ut från sjukhus med trakealkanyl som kronisk trakealkanylbärare. Detta behöver dock inte innebära att patienten kommer ha sin trakealkanyl livet ut, det kan uppstå förändringar i patientens tillstånd som gör att trakealkanylen tas bort. Att leva med trakealkanyl har påverkan på patientens dagliga liv på flera olika sätt. Många patienter med trakealkanyl upplever att de har ett ökat hjälpbehov då inte alla kan hantera kanylen själva. Trakealkanylen har även påverkan på patientens tal och i en del fall kan patienten inte tala alls. En del patienter får ökad mängd sekret i luftvägen, svårare att mobilisera sekretet och ökad risk för infektioner. Trakealkanylen i sig kan skava och skada luftstrupen om den inte är korrekt utprovad samt slemhinnan i luftstrupen kan skadas av felaktig hantering vid sugning av nedre luftvägar. Luftvägen brukar även bli torrare när man inte längre andas genom mun och näsa vilket kan besvära patienten. Att bli kronisk kanylbärare innebär inte bara negativa förändringar. För de patienter där man bedömer att trakealkanyl behövs kan behandlingen öka livskvaliteten och till och med förlänga livet. Anläggning av trakealkanyl Att anlägga en trakealkanyl är ett kirurgiskt ingrepp som görs under narkos. Ett snitt läggs mellan andra och fjärde broskringarna på luftstrupens framsida, i detta snitt förs sedan ett plaströr, trakealkanylen, ned. Snittet där trakealkanylen sitter kallas trakeostoma. Bild 1. Bild 1. Trakealkanylens läge i luftstrupen. Illustration K. C. Toverud 11

12 TRAKEALKANYL - LIVET MED OCH MATERIAL KRING Trakealkanylen En trakealkanyl är ett rör gjort i plast, silikon eller silver vars upppgift är att upprätthålla fri luftväg. Det finns flera olika tillverkare och utföranden av trakealkanyler. Vilken typ av trakealkanyl patienten ska ha bedöms av ansvarig läkare utifrån patientens behov. Trakealkanylen består av följande delar: Bild 1. ISO-kona ISO-konan har en standardstorlek och är därför lika på alla trakealkanyler. Samtliga tillbehör till trakealkanyl och hemventilator, såsom fukt/värmeväxlare, talventil, vridbart knä och flextub till hostmaskin, kopplas på ISO-konan. Vingar I vingarna fäster man nackbandet vilket håller kanylen på plats. Kanylspets Kanylens spets ska ligga centrerat och fritt i luftvägen. Detta bedöms vid mottagningsbesök för kanylbyte. Kurvatur Kurvaturen på trakealkanylen kan se olika ut, vilken typ av kurvatur som passar patienten bäst bedöms vid mottagningsbesök för kanylbyte. Bild 2 och 3. ISO-kona Vingar Kurvatur Kanylspets Bild 1. Trakealkanylens delar. Bild 2 och 3. Två exempel på kurvaturer. 12

13 TRAKEALKANYL - LIVET MED OCH MATERIAL KRING Trakealkanyl med kuff Ikuffning Kontrollera att kontrollblåsan är tom. Använd en 10 ml spruta. Fyll sprutan med den mängd luft eller sterilt vatten som är ordinerat. Håll i backventilen. Sätt sprutan i backventilen. Fyll kuffen genom att spruta in luften eller det sterila vattnet. Känn på kontrollblåsan att den är utspänd. Observera patienten och stäm av att allt känns bra. En del trakealkanyler är försedda med kuff, en uppblåsbar ballong som tätar mot luftrörsväggen. Kuffen förhindrar att saliv och mat som sväljs fel kommer ner i lungorna genom att det istället lägger sig ovanpå kuffen. Kuffen förhindrar även luft att passera förbi trakealkanylen och upp i mun och näsa, detta leder till att patienten inte kan tala. Kuffen kan även optimera ventilatorbehandling genom att se till att den luft ventilatorn ger når lungorna och inte läcker förbi kanylen ut genom munnen. Bild 4 och 5. Kuffen fylls antingen med luft eller sterilt vatten En kuffslang sitter fast vid trakealkanylen och i änden på den finns en kontrollblåsa med en backventil för i- och urkuffning. Det är en ordination vad man ska kuffa med och hur mycket. Urkuffning Använd en tom 10 ml spruta. Håll i backventilen. Sätt sprutan i backventilen. Dra ut luften eller det sterila vattnet ur kuffen. När du tömt kuffen på den ordinerade mängden känn på kontrollblåsan så att den är helt tom. Observera patienten och stäm av att allt känns bra. I- och urkuffning op C Hos patienter som har sin trakealkanyl uppkuffad dygnet runt ska i- och urkuffning göras minst morgon och kväll och vid behov. Vid behov är när du misstänker att det samlats saliv ovanpå kuffen, tecken på detta kan vara att det läcker saliv ur stoma eller mun. En del patienter har kuffen fylld delar av dygnet till exempel nattetid till vid ventilatorbehandling, i samband med måltid och vid inhalation, i de fallen sker i- och urkuffningen flera gånger per dygn. ig yr Är kontrollblåsan inte tom efter att du dragit ut ordinerad mängd luft eller sterilt vatten sätt tillbaka sprutan i backventilen och dra ut tills kontrollblåsan är helt tom. Var beredd att suga rent i luftvägarna efter urkuffning då saliv som samlats ovanpå kuffen nu kan rinna ner i luftvägen. Under i- och urkuffning håller du i backventilen och inte i kontrollblåsan. ht de an D ds ry s hu uk sj Bild 4. Uppkuffad trakealkanyl. Bild 5. Urkuffad trakealkanyl med spruta för i- och urkuffning. 13

14 TRAKEALKANYL - LIVET MED OCH MATERIAL KRING Trakealkanyl med fenestrering Rensrör Innerkanyl Liksom innerkanylen är rensröret anpassat efter trakealkanylen vad gäller längd och diameter. Rensröret får inte sitta kvar i trakealkanylen då det inte blir tillräckligt med utrymme att andas igenom. Det ska rengöras efter användning. När man använt rensröret ska man sedan suga rent nedanför kanylspetsen för att få bort det sekret man eventuellt fört ned i luftvägen. Bild 8. En fenestrerad trakealkanyl har en öppning i ytterkurvan så att luften lättare kan passera upp till mun och näsa. Den används för att patienten ska kunna tala lättare då mer luft passerar stämbanden. Om patienten har ventilatorbehandling så kan en hel innerkanyl behövas till exempelvis nattetid för att täppa igen fenestreringen och då optimera ventilatorbehandlingen. Bild 6. I de fall trakealkanylen inte har innerkanyl kan patienten få ett rensrör, detta rör har samma syfte som innerkanylen, att hålla rent på insidan av trakealkanylen. Rensröret används genom att föra det ned och upp i trakealkanylen några gånger tills det glider lätt. Detta ska göras morgon och kväll samt vid misstanke om sekret i trakealkanylen. De flesta trakealkanyler är försedda med en innerkanyl, denna ger möjlighet att hålla rent och fritt från sekret i trakealkanylen. Innerkanylen sitter i trakealkanylen och är lika lång. Innerkanyler har en låsfunktion där man antingen vrider ISO-konan eller klickar i innerkanylen för att förhindra att de åker ur. Innerkanylen tas ut för att rengöras morgon och kväll samt vid behov det vill säga när du misstänker att det kan finnas sekret i innerkanylen. Patienten ska ha extra innerkanyler att varva med. När du tar ut innerkanylen för rengöring sätter du i en ren. Bild 7. Kanyl utan innerkanyl och rensrör op C Det finns trakealkanyler som är så små att det inte går att använda vare sig innerkanyl eller rensrör. I dessa fall håller man rent på insidan av trakealkanylen med hjälp av sugningar och i vissa fall får man lära sig att byta trakealkanylen i hemmet. Bild 9. Det ska alltid finnas en ren innerkanyl att byta med. ig yr ht de an D ds ry hu uk sj Bild 8. Rensrör, specialtillverkade av NRC. Bild 7. Olika sorters innerkanyler. Bild 9. Trakealkanyl utan innerkanyl och rensrör. s Bild 6. Trakealkanyl med fenestrering, innerkanyl med och utan fenestrering. 14

15 TRAKEALKANYL - LIVET MED OCH MATERIAL KRING Rengöring av innerkanyl och rensrör Repetera detta med en ny kompress tills insidan av innerkanylen är synligt ren. Var varsam så att du inte repar kanylen med peangen/pincetten. Skölj under rinnande vatten cirka 30 sekunder för att avlägsna rester av diskmedel och låt sedan lufttorka. Bild Innerkanylen och rensrör ska rengöras morgon och kväll samt vid behov, vid behov är när det finns misstanke om sekret i innerkanylen. Rensrör rengörs på samma sätt som innerkanyl. Ett fåtal innerkanyler har andra rengöringsanvisningar än vad som beskrivs nedan, dessa anvisningar lämnas ut av NRC. Om innerkanylen är smal kan det vara svårt att föra igenom en kompress och då finns det rengöringsborstar man kan använda för att rengöra insidan. Material för rengöring av innerkanyl i hårdplast Höggradigt rena kompresser Ljummet kranvatten Handdiskmedel Så här gå man tillväga Rengjorda innerkanyler och rensrör ska förvaras i en speciellt avsedd ren burk/låda, gärna med hål i locket så de ligger torrt och luftigt. Undvik att ta på de rena innerkanylerna genom att hålla i ISO-konan. ig yr op C Ta ut innerkanylen ur trakealkanylen och sätt i en ren innerkanyl. Skölj innerkanylen under rinnande ljummet vatten. Fukta en kompress med vatten och diskmedel och tvätta utsidan av innerkanylen. Veckla sedan ut en ny kompress som fuktas med vatten och diskmedel. Tvinna några centimeter av änden på kompressen och för hela kompressen genom innerkanylen. En peang eller pincett kan vara till hjälp för att få igenom kompressen. Bild 10. Urtagning av innerkanyl. ht de an D ds ry hu uk sj Bild 13. Rengöring av innerkanyl. Bild 12. Rengöring av innerkanyl med hjälp av peang. Bild 14. Rengöring av innerkanyl med hjälp av peang. s Bild 11. Rengöring av innerkanyl. 15

16 TILLBEHÖR - TRAKEALKANYL TILLBEHÖR - TRAKEALKANYL 16

17 TILLBEHÖR - TRAKEALKANYL Det finns en mängd olika förbrukningsmaterial för patienter med trakealkanyl. Till exempel nackband och slitskompresser i olika utföranden samt olika typer av fukt/värmeväxlare och talventiler. Nackband Trakealkanylen fästes med ett nackband som gör att kanylen hålls på plats. Det finns olika sorters nackband, de vanligaste fäster man med kardborrefästen på vardera sida om halsen. Bild 1. Slitskompress ig yr op C Mellan kanylen och huden kring stomat läggs en kompress för att huden ska hållas torr och ren. Denna byts i samband med omläggning av trakeostoma två gånger per dygn samt vid behov. Se kapitel Omläggning och rengöring av trakeostoma sid 19. Det finns flera sorters slitskompresser med olika egenskaper, de vanligaste är tunna gasvävskompresser, tjockare kompresser med större uppsugningsförmåga och kompresser med metallinslag. Man använder den kompress som passar patienten bäst men det kan finnas ordinationer att ta hänsyn till. Slitsen kan sitta upp eller ned beroende på hur patienten vill ha det. Bild 2. ht de an D ds ry s hu uk sj Bild 1. Nackband. Bild 2. Slitskompresser. 17

18 TILLBEHÖR - TRAKEALKANYL Fukt/värmeväxlare och talventil Talventil En del patienter använder talventil, som är en envägsventil, delar av eller hela dygnet. När patienten använder talventil passerar luften in genom talventilen men ut genom mun och näsa vilket gör att patienten kan tala. Talventilen kan också göra att patienten får en förbättrad hoststöt.vid inandning släpper ett silikonmebran i locket in luft men vid utandning stängs membranet vilket gör att luften istället måste passera förbi kanylen och upp i de övre luftvägarna och passerar därmed stämbanden. Att använda talventil ställer högre krav på patientens egen andning då det ger ett högre motstånd än en fukt/värmeväxlare. På grund av detta är talventilanvändning alltid en läkarordination. Bild 5 och 6. När patienten får en trakealkanyl går de miste om näsans funktion, detta gör att luften inte värms, filtreras och fuktas lika effektivt som en person som andas via näsa och mun. Då luften passerar genom trakealkanylen på både in- och utandning förlorar patienten även förmågan att tala då ingen luft passerar stämbanden. För att skydda luftvägen och ersätta näsans funktion och ge möjlighet till tal finns olika sorters material att använda. Fukt/värmeväxlare - näsa Detta är en passiv befuktare och filter som ersätter näsans funktion genom att fukta, värma och filtrera inandningsluften. Vid användning av fukt/värmeväxlare passerar luften genom trakealkanylen både på in- och utandning. Patienten kan inte tala om de använder fukt/värmeväxlare då luften inte passerar stämbanden. Det finns en- och flergångs fukt/värmeväxlare, för rengöring. Bild 3 och 4. Se material i kapitel Bilagor sid 45. Använd inte talventil på en uppkuffad kanyl! Kuffen gör att luft inte kan passera förbi kanylen, patienten kan då endast andas in men inte ut!. Se kapitel Trakealkanyl, avsnitt I- och urkuffning sid 13. ig yr op C ht de an D ds ry s hu uk sj Bild 3. Fukt-/värmeväxlare för engångsbruk. Bild 5. Talventil för flergångsbruk med filter. Bild 4. Fukt-/värmeväxlare för flergångsbruk. Bild 6. Talventil för flergångsbruk utan filter. 18

19 OMLÄGGNING OCH RENGÖRING AV TRAKEOSTOMA OMLÄGGNING OCH RENGÖRING AV TRAKEOSTOMA 19

20 OMLÄGGNING OCH RENGÖRING AV TRAKEOSTOMA Omläggning och rengöring av trakeostoma ska göras för att hålla huden ren och torr. Det kan lätt bli varmt och fuktigt innanför kompressen, det är därför viktigt att minska riskerna för hudirritation, svamp- och bakterieinfektioner genom noggrann omvårdnad av trakeostoma. Omläggning av trakeostoma ska göras morgon och kväll men även vid behov till exempel om det är fuktigt och kladdigt runt trakeostomat. Basala hygienrutiner ska tillämpas. Detta behöver man vid omläggning och rengöring av trakeostoma: Höggradigt rena kompresser. En skål med rent kroppsvarmt vatten. Slitskompress. Rensrör/ren innerkanyl. Rena handskar. Eventuellt peang. Bild 1. Rengöring av trakeostoma. Så här går man tillväga: Bild 1-3. Ta bort den gamla slitskompressen, observera om något avviker till exempel blod, sekretets färg eller lukt och släng den sedan. Veckla ut en kompress och fukta med vatten. Tvätta runt trakeostoma genom att dra kompressen intill stomat i en riktning, upprepa med ren kompress till hela trakeostomat är synligt rent. Låt huden torka. Tvätta hals och nacke med en kompress fuktad i vatten. Lägg en ny slitskompress runt stomat. Slitsen kan placeras antingen uppåt eller nedåt, detta beror på vad patienten föredrar och vilka behov patienten har. Kompressen ska ligga slätt mot huden. Man kan sätta en liten bit kirurgtejp för att hålla ihop slitsen om den har tendens att glipa. Ta bort fukt-/värmeväxlare, talventil eller vridbart knä. Byt innerkanyl mot en ren. Om patienten inte har en innerkanyl så använd rensrör. Se kapitel Trakealkanyl sid 10, avsluta med att suga rent det sekret du eventuellt puttat ner med rensröret. Sätt tillbaka fukt-/värmeväxlare, talventil eller hemventilator. Om patienten har trakealkanyl med kuff ska kuffen tömmas och eventuellt saliv som legat ovanpå kuffen sugas upp. Kuffa sedan enligt ordination. Tvätta den använda innerkanylen/rensröret. Se kapitel Trakealkanyl sid 10. Om det är svårt att komma åt kring stomat kan man använda en peang och/eller tillfälligt lossa någon centimeter på nackbandet. Bild 2. Byte av slitskompress. Bild 3. Byte av slitskompress. Byta nackband Nackbandet ska sitta spänt och man ska kunna föra in två fingrar mellan bandet och halsen. Om nackbandet sitter för löst så kommer kanylen röra sig vilket kan orsaka obehag för patienten. Nackbandet byts en gång per vecka samt då det är fuktigt eller smutsigt. Bild 4. 20

21 OMLÄGGNING OCH RENGÖRING AV TRAKEOSTOMA Var gärna två personer när kanylbandet ska bytas. En person håller trakealkanylen på plats medan den andra byter bandet. Ta loss det gamla bandet vid båda vingarna. Fäst sedan ena änden av bandet i en vinge och dra bandet runt nacken och fäst på andra sidan. Se till att bandet sitter jämnt och att det spänns ungefär lika på båda sidor. Var observant på att bandet ligger tätt mot huden runt hela nacken. Bild 5. huden och har en upptorkande och renande effekt. Inotyolsalva - Ett tunt lager salva på den rodnade huden skyddar mot fukt. Kan även läggas under kanylbandet om huden runt hals och nacke är rodnad och irriterad. Cavilonsvabbar - Med hjälp av svabben läggs ett tunt lager Cavilon på huden runt stomat. Den skyddande effekten håller i 3 dygn sedan kan man lägga på ett nytt lager. Barriärkräm ett tunt lager kräm på huden runt stoma och under nackband skyddar mot friktion och fukt. Vid kraftig rodnad, återkommande besvär, blod eller smärta kontakta ansvarig vårdgivare eller NRC. Granulationsvävnad Vid sårskador läker kroppen dessa genom att bilda ny vävnad, granulationsvävnad, denna är kärlrik och lättblödande. Eftersom att trakeostomat hålls öppet av trakealkanylen kan det bildas granulationsvävnad kring stomat. Dessa kan ses som lättblödande flikigheter och en del patienter upplever dem som smärtsamma. Benägenhet att bilda granulationsvävnad är individuell, en del patienter har återkommande besvär medan andra inte besväras alls. Vid trakealkanylbyte hos läkare tas granulationer bort med hjälp av silvernitratstickor eller peang. Efter att patienten fått granulationsvävnad borttagen kan det se gråsmetigt och blodigt ut runt trakeostomat, patienten kan även uppleva att det gör ont. Bild 4. En person håller i trakealkanylen medan den andra fäster nackbandet. Bild 5. Kontroll av att nackbandet sitter lagom spänt. Hudirritation/rodnad Huden runt trakeostomat kan bli rodnad och irriterad om det samlas fukt under kompressen. För att motverka detta hålls trakekostomat rent och torrt men men om besvär uppstår kan dessa lindras genom olika åtgärder: Alsollösning (10 mg/ml) - Veckla ut en kompress och fukta den med alsollösning. Denna viras sedan runt kanylen närmast 21

22 SUGNING AV NEDRE LUFTVÄG SUGNING AV NEDRE LUFTVÄG 22

23 SUGNING AV NEDRE LUFTVÄG Det är viktigt att få bort sekret från luftvägen då det kan täppa till hela eller delar av luftvägen och orsaka andningsproblem. Sekret som ligger kvar i luftvägen kan även orsaka lunginflammationer. Om patienten kan hosta upp sekret själv behövs inte sugning av nedre luftväg. Sugning av nedre luftväg görs när det hörs ett gurglande eller rosslande ljud när patienten andas samt när patienten känner behov av det. Vibrationer på bröstkorgen är också ett tecken på sekret i luftvägen. Har patienten en hemventilator så kan den larma för högt tryck vilket betyder att det är ett hinder för luften. Se kapitel Hemventilator sid 29. Sugkateter En böjd sugkateter bör användas vid sugning av nedre luftvägar. Denna sugkateter har en liten böj vid spetsen, det gör att när man går ner med sugkatetern i trakealkanylen minskar risken för att katetern går ut i en eventuell fenestrering. Det minskar även irritation av slemhinnan när man kommer nedanför kanylspetsen eftersom kateterspetsen inte går direkt mot slemhinnan. Genom att rotera en böjd sugkateter mellan tumme och pekfinger i samband med sugning sugs sekretet som sitter nedanför kanylspetsen och insidan av trakealkanylen upp på ett effektivt sätt. Bild 1. Det finns olika storlekar på sugkatetrar. Om man har en smal kanyl är det lämpligt att använda en mindre sugkateter för att inte ta upp för mycket utrymme i kanylen vid sugning. Har man däremot besvär med segt sekret kan en grövre sugkateter behövas för att få upp sekretet. Sugdjup Det rekommenderade sugdjupet är 1-2 cm nedanför kanylspetsen. En mall för att mäta upp sugdjupet kan vara till hjälp. En sådan mall görs genom att ta en sugkateter och föra ned den i till exempel en innerkanyl så att spetsen är cirka 1-2 cm utanför innerkanylens spets. Gör sedan en markering på sugkatetern vid ISO-konan alternativt klipp av sugkatetern vid ISO-konan. Det går att få hjälp att göra en mall vid mottagningsbesök för byte av trakealkanyl. Observera att om patienten får en annan sorts trakealkanyl behövs en ny mall. Om sugning av nedre luftväg görs genom sugport på vridbart knä måste knäets längd tas med i beräkningen. Individuellt sugdjup kan förekomma då en del patienter inte tolererar sugning nedanför kanylspetsen eller har behov av djupare sugningar än 1-2 cm nedanför kanylspetsen. Detta är en bedömning som görs av läkare. Bild 1. Sugkateter. 23

24 SUGNING AV NEDRE LUFTVÄG Förberedelser sekunder per tillfälle och observera patienten. Låt patienten återhämta sig med några andetag eller koppla på ventilatorn. Upprepa vid behov sugning med ny sugkateter tills allt sekret är borta. Kasta sugkatetern efter användning och sug vatten igenom sugslangen för att rengöra denna. Se till att allt som behövs för sugning av luftvägen finns lättillgängligt och att sugen är laddad. Sätt på sugen och kontrollera att sugtrycket är rätt inställt genom att antingen vika eller hålla för öppningarna på sugslangen och läsa av vakuummätaren. Sugtrycket ska vara 20 kpa. Individuella variationer på sugtryck kan förekomma men detta ska bedömas av sjuksköterska eller läkare. Bild 6. Om sugning ska göras djupare än 1-2 cm nedanför kanylspetsen: Gå ner med sugkatetern i kanylen med kateterspetsen riktad nedåt, i kanylens riktning. Gå ner med sugkatetern utan sugkraft. Gå ner tills du känner motstånd. Backa sugkatetern någon centimeter och sug genom att sätta tummen på sugslangens reglage och dra upp katetern sakta med roterande rörelser. Sug i max 5-15 sekunder per tillfälle. Det här behöver man: Ren böjd sugkateter. Sug stationär/portabel. Behållare med vatten för att skölja igenom sugslangen. Så här går man tillväga: Bild 2-5. ig yr op C Tillämpa basala hygienrutiner. Informera patienten. Sätt på en ren sugkateter på sugslangen genom att öppna änden på förpackningen och fäst sugkatetern på slangen medan den fortfarande är skyddad av förpackningen. Ta ut sugkatetern ur förpackningen utan att vidröra den del som ska föras ned i trakealkanylen. Mät upp sugdjupet utifrån vad som är aktuellt för patienten, eventuellt med hjälp av en mall. Ta bort befuktare/talventil, hemventilator eller öppna sugporten på vridbart knä. Gå ner med sugkatetern i kanylen med kateterspetsen riktad nedåt i kanylens riktning. Gå snabbt ner utan sugkraft till önskat sugdjup. Sug genom att sätta tummen på sugslangens reglage och dra upp katetern sakta med roterande rörelser. Sug i max 5-15 ht de an D Bild 3. För ned sugkatetern i trakealkanylens riktning. ds ry s hu uk sj Bild 4. Sätt tummen på reglaget för att suga. Bild 2. Förbered sugkatetern innan ventilatorn kopplas bort. Bild 5. Det går även bra att suga utan innerkanyl på plats. 24

25 SUGNING AV NEDRE LUFTVÄG Observera Vid sugning av nedre luftväg sugs luft ut från patientens lungor och vid upprepade sugningar ska patienten få tillfälle att återhämta sig där emellan. Slemhinnan kan skadas om man suger fast med sugkatetern, detta orsakar obehag för patienten, sår och ärrbildning i luftstrupen. Den roterande rörelsen av sugkatetern samt att endast suga på vägen upp minskar risken för att suga fast. Det är viktigt att tänka på att bara suga när misstanke om sekret finns och inte rutinmässigt. Sugutrustning och material Patienter som har behov av sugning i nedre luftvägar får förskrivet en stationär samt en portabel sug. Bild 6. Kontroll av sugtryck på stationär sug. Den stationära sugen ska vara ansluten till vägguttag hela tiden, men den har en batterikapacitet på cirka 30 minuters effektiv sugtid. Vätskebehållaren töms och diskas varje dag samt när den är full. Om behållaren överfylls går sugen inte att använda. Sugslangen sköljs igenom efter varje användning och byts dagligen. Bild 7. Den portabla sugen används när man inte befinner sig nära den stationära sugen till exempel om man lämnar hemmet för olika ärenden. Portabla sugen har cirka 50 minuters effektiv sugtid på batteri och bör alltid stå på laddning när den inte används. Kontrollera att sugen fungerar innan du lämnar hemmet. Man tar sugslangen från den stationära sugen när man ska använda portabla sugen. Den portabla sugen levereras med två vätskebehållare, dessa går att försluta om den ena blir full och man behöver byta behållare. Sugen har en transportväska som rymmer sug, extra behållare, laddningskabel samt en del förbrukningsmaterial som är bra att ha med sig. Bild 8. Bild 7. Stationär sug med sugslang. Bild 8. Portabel sug med sugslang och transportväska. 25

26 LÖSA UPP, MOBILISERA OCH EVAKUERA SEKRET LÖSA UPP, MOBILISERA OCH EVAKUERA SEKRET 26

27 LÖSA UPP, MOBILISERA OCH EVAKUERA SEKRET Inhalationsset Sekret produceras kontinuerligt i luftvägen och dess funktion är att transportera bort smuts från lungorna. Sekret som blir kvar i luftvägen ger risk för lunginflammation och sekretstagnation. Inhalationssetet består av två delar, en neb-kammare där man häller i inhalationsvätskan och ett T-stycke. T-stycket tillsammans med en flextub möjliggör inhalation via trakealkanyl. vid inhalation med samtidig ventilatorbehandling används ett filter mellan T-stycke och ventilatorslag för att skydda utandningsventilen från läkemedelsånga. Lösa upp sekret Vätskeintag Det är viktigt att patienten får i sig tillräckligt med vätska. Vid för lågt vätskeintag kan sekretet i luftvägen bli segare och svårare att mobilisera. Koppla inhalationsutrustning Häll läkemedel i neb-kammaren och stäng locket. Sätt på T-stycke och flextub. Bild 1. Sätt ett filter på T-stycke om patienten har ventilatorbehandling. Bild 2. Koppla sladden från Aerogen till neb-kammaren. Koppla flextuben till trakealkanylen. Om patienten har ventilator kopplas ventilatorslangen på filtret. Starta inhalationen genom att trycka på startknappen. När inhalationen är klar stäng av utrustningen och koppla frpn patienten. Inhalation via nebulisator op C Inhalation är ett sätt att ge läkemedel direkt till luftvägen. Detta görs med en nebulisator som omvandlar läkemedelsvätskan till en inandningsbar dimma. Att inhalera koksaltlösning rekommenderas för att fukta luftvägen och att lösa segt sekret. Hur ofta och hur mycket patienten ska inhalera är en ordination. Det finns även läkemedel med uftrörsvidgande och slemlösande effekt som ordineras av läkare till de som behöver detta. Sekretmobilisering ig yr Patienten tillgodogör sig inhalationen bäst i sittande ställning, om patienten ligger i sin säng bör huvudänden höjas. För att få loss sekret från lungorna, och på så sätt lättare kunna evakuera det, är det bra om patienten rör på sig. Genom rörelse av armar och axlar lossar sekret. Om patienten har en skada eller sjukdom som gör att detta inte är möjligt är det bra med enklare lägesändringar såsom regelbundna vändningar i säng och höjd huvudände. ht Det finns olika inhalationsutrustningar, det är viktigt att lära känna den utrustning patienten har. Den utrustning som NRC förskriver i första hand är Aerogen som är en portabel inhalationsutrustning med batteri. Bild 1. de an D ds ry s hu uk sj Bild 1. Aerogen, neb-kammare, T-stycke och flextub för inhalation via trakealkanyl. Bild 2. Neb-kammare, T-stycke, flextub, filter och ventilatorslang för trakealkanyl med hemventilator. Bild 3. Nebulisering. 27

28 LÖSA UPP, MOBILISERA OCH EVAKUERA SEKRET Sekretevakuering Sugning av luftvägar Ett effektivt sätt att evakuera sekret från luftvägarna är att suga rent dem. Se kapitel Sugning av nedre luftväg sid 22. Hostmaskin Hostmaskin används till de patienter som har nedsatt hostkraft, mycket sekret och/eller har problem med upprepade lunginflammationer. Läkare och sjukgymnast/fysioterapeut bedömer om behandling med hostmaskin är lämplig för patienten. Då gör man en mätning av hostkraften som kallas för PCF (peak cough flow). Det finns två modeller av hostmaskin, Cough Assist och E70, de har samma funktion men E70 är en mer modern maskin som bland annat har batterikapacitet. Bild 4. koppla sedan bort slangen från trakealkanylen. Efter att hostmaskinen kopplats bort kan man behöva suga rent i luftvägarna. Efter detta koppla åter ventilator. Tvätta rent flextuben och låt lufttorka och iordningställ all utrustning så att den är redo för en ny hostomgång. Om det kommer upp sekret under hostcykeln, pausa och sug rent. Byt flextub vid behov. Hur fungerar en hostmaskin? En hostmaskin blåser in en stor volym luft vid inandning (positivt tryck). När lungorna har fyllts och expanderats, vänder hostmaskinen snabbt på flödet och suger ut luften (negativt tryck), på så sätt pressas sekretet upp och ut ur luftvägarna. En hostning med hostmaskin delas in i inblåsning, paus och utsugning, detta kallas en hostcykel. Slangset och filter Närmast hostmaskinen ska det sitta ett filter som är till för att skydda hostmaskinen från fukt och bakterier. Detta filter kommer tillsammans med slangsetet. För att skydda slangsetet rekommenderar NRC att man använder sig av ett bakteriefilter mellan flextub och slang. Hur ska hostmaskinen användas? Hostmaskinen ska användas tre till fem gånger per dygn, och vid behov till exempel vid förkylning. Används sittande eller liggande med höjd huvudände. Genomför hostning enligt ordination. Den vanligaste ordinationen är fem hostcykler i tre repetitioner, avsluta varje repetition med en inblåsning. Så här går man tillväga (E70): Tillämpa basala hygienrutiner. Kontrollera inställningar mot ordinationsbladet. Anslut slang med filter till maskinen samt bakteriefilter och flextub. Slå på strömbrytaren och håll för slangänden. Kontrollera att det ordinerade trycket visas på displayen. Informera patienten om att behandlingen ska påbörjas, koppla bort eventuell pågående ventilatorbehandling och anslut flextuben till trakealkanylen. Starta behandlingen genom att trycka på knappen behandling. Räkna till ordinerat antal hostningar. Berätta för patienten under pågående behandling vad som sker så att patienten lättare ska kunna följa med och använda sina egna muskler i största möjliga mån. Avsluta varje hostcykel med en inblåsning. Avsluta behandlingen genom att trycka på samma knapp som vid behandlingsstart, nu kommer det dock stå standby och Bild 4. E70 redo för användning. 28

29 HEMVENTILATOR HEMVENTILATOR 29

30 HEMVENTILATOR Patienter som behöver en hemventilator saknar helt eller delvis egen andningsförmåga vilket leder till underventilering. Detta innebär förhöjt koldioxidvärde med eller utan låg syremättnad i blodet. Det finns flera olika anledningar till att en person har nedsatt andningsförmåga men de vanligaste är: Totalförlamning på grund av hög ryggmärgsskada. Medfödda eller förvärvade skador i bröstkorg, lunga eller andningsmuskulatur. Rubbning i andningscentrum i hjärnan. Försvagad andningsmuskulatur på grund av neuromuskulära sjukdomar som till exempel ALS, MS och muskeldystrofier. Deformerad bröstkorg till exempel på grund av skolios. Beroende på skada eller sjukdomstillstånd är behovet av ventilatorbehandling olika stort. Vissa patienter behöver bara behandling under natten för att ventilera ur sig den koldioxid de samlat på sig under dagen. Andra behöver ventilator dygnet runt då de saknar egen andning. Val av ventilator och inställningar görs av sjukvårdspersonal, vanligtvis läkare tillsammans med sjuksköterska eller sjukgymnast. Det är ansvarig vårdenhet som följer upp behandlingen och ska kontaktas om patienten har frågor om sin behandling. NRC har som rutin att lämna ut aktuell ventilatorinställning vilken ska finnas tillsammans med ventilatorn. Kuffad trakealkanyl vid hemventilatorbehandling De flesta patienter med ventilatorbehandling har en trakealkanyl med kuff. När trakealkanylen är uppkuffad med den ordinerade mängden luft eller sterilt vatten, stängs utrymmet mellan luftstrupen och trakealkanylen. Luften transporteras då från ventilatorn ner i lungorna och ut igen utan att läcka förbi kuffen upp mot den övre luftvägen, detta kallas för tätt system och ger en effektiv ventilatorbehandling. Om patientens förutsättningar tillåter ett läckage kan man prova att låta kuffen vara helt eller delvis urkuffad. En del av luften tillåts då passera vid sidan om kanylen och upp förbi stämbanden och kan möjliggöra tal även vid ventilatorbehandling och är en läkarordination. Att tala med pågående ventilatorbehandling kan kräva lite träning initialt, eftersom man då talar på inandning och det kan även kännas obehagligt när stora mängder luft pressas upp i munnen. Två ventilatorer De patienter som har ventilatorbehandling mer än 16 timmar per dygn har två stycken ventilatorer för att säkerställa att de alltid har minst en fungerande ventilator. Det är viktigt att skapa en rutin kring att byta mellan de båda ventilatorerna så att de används lika mycket och för att se till att båda ventilatorerna fungerar som de ska. För de patienter som har olika inställningar för dag respektive natt sker detta skifte dagligen. Annars räcker det med att byta ventilator en gång i veckan. Det finns flera olika hemventilatorer från olika leverantörer. Vi kommer att i detta avsnitt berätta allmänt om behandling med hemventilator och olika tillbehör såsom slangar och befuktning. De vanligaste ventilationsinställningarna Volymkontrollerad ventilation är en inställning som innebär att man ställer in en viss mängd luft (tidalvolym) per andetag. Detta gör att luftflödet kommer att vara detsamma hela tiden och patienten får därför alltid lika mycket luft vid varje andetag. Vid tryckkontrollerad ventilation ställs ett fast inandningstryck (IPAP) och utandningstryck (EPAP) in. Detta innebär att patienten får olika mängd luft vid varje andetag vilket påminner mer om ett normalt andningsmönster. Tryckpelare Gemensamt för alla hemventilatorer är att det på displayen finns en tryckpelare som visar patientens in- och utandning. Tryckpelarens rörelse är en indikator på att patienten får luft. 30

31 HEMVENTILATOR Larm Vid larm från ventilatorn titta alltid först på patienten. Om patinten inte mår bra använd andningsballongen och larma 112. Om patienten mår bra kontrollera larmtypen och bekräfta larmsignalen. Ta därefter reda på med hjälp av bruksanvisningen om det behövs, vad larmet innebär. Om patienten har två hemventilatorer och ventilatorn fortsätter att larma trots åtgärd överväg att byta till den andra. Kontakta sedan ansvarig vårdenhet för ventilatorbehandlingen eller hjälpmedelscentralen vid misstanke om tekniskt fel på ventilatorn. Det är viktigt att man tar sig tid att bekanta sig med bruksanvisningen som tillhör patientens hemventilator. Larm vid flödeshinder Larmet uppstår när det inte kommer ner tillräckligt med luft i lungorna. Detta kan antingen vara sekret i luftvägarna eller att slangarna kommit i kläm. Ett tillfälligt larm kan uppstå om patienten hostar eller nyser, detta behöver inte åtgärdas. Åtgärder: Rensug i nedre luftväg via trakealkanyl Kontrollera att slangarna inte är i kläm Larm vid läckage Uppstår vid oönskat läckage. Detta kan ha flera olika anledningar såsom att en slang gått sönder eller lossnat eller att det läcker genom munnen. Åtgärder: Se till att inga slangar har lossnat eller är sönder. Lyssna efter munläckage eller pys från trakeostoma som kan bero på: Kuffläckage kontrollera kuffmängd. Fel innerkanyl till exempel fenestrerad innerkanyl när det ska vara en hel. Byt slangset om det är en engångsslang. Om det är ett flergångsslangset se till att utandningsventilen är korrekt ihopsatt. Bild 1. Larm PB 560 Bild 2. Larm Trilogy

32 HEMVENTILATOR Tillbehör Vridbart knä Ett vridbart knä är en koppling mellan flextub och trakealkanyl för följsamhet av slang. Bild 3. En del patienter får ett vridbart knä med öppningsbar sugport som möjliggör sugning av nedre luftvägar utan att behöva koppla bort ventilatorn. Bild 4. Se till att sugporten är stängd när den inte används. Slangset Det finns flera olika typer av slangar som kan kopplas mellan patienten och hemventilatorn. Skillnaden mellan de olika slangarna är hur de gör sig av med utandningsluften. När patienten provar ut sin ventilator bestäms vilken slang som ska användas. Närmast ventilatorn ska det sitta ett filter för att skydda maskinen från fukt och bakterier. Det finns slangset för engångs- och flergångsbruk. Se kapitel Bilagor Material sid 45. Flextub En flextub är en koppling som används mellan vridbart knä och slangkrets för att öka komforten genom att utandningsventilen kommer längre från patientens ansikte. Aktivt slangset Ett aktivt slangset består av en tjock slang, två tunna slangar bredvid och en utandningsventil som stängs vid inandning och öppnas vid utandning. Bild 1. Syrgas Om en patient behöver syrgas kan denna kopplas direkt till ventilatorn. Detta görs via en syrgasnippel som sätts i ett intag antingen på sidan eller på baksidan av ventilatorn. Det är viktigt att tänka på att ventilatorn alltid ska vara igång när syrgasen kopplas på och att syrgasen ska kopplas bort innan ventilatorn stäng av, detta på grund av risk för gnistbildning. Om syrgas inte är kopplad ska syrgasnippeln inte sitta i eftersom oönskat läckage då kan uppstå. ig yr op C Passivt slangset Ett passivt slangset består av en slang med en utandningsventil som kallas Whisper Swivel där utandningsluften går ut. Denna utandningsventil består av två delar. Om en del saknas kan detta vara farligt eftersom patienten då andas samma luft om och om igen. NRC rekommenderar därför att man märker Whisper Swivel med märkpenna eller färgad tejp så att det går att se att den är hel och rätt monterad. Om patienten har aktiv befuktning nattetid används en uppvärmd flergångsslang där whisper swivel kommer separat, observera att denna ska monteras så att utandningsluften blåser från patienten. Bild 2. ht de an D ds ry s hu uk sj Bild 1. Aktivt slangset. Bild 3. Vridbart knä. Bild 2. Passivt slangset med Wisper Swivel. Observera att utandningsventilen inte tejpas över. Bild 4. Vridbart knä med öppningsbar port. 32