9:de Årgången. Häfte N:r 2, Carlskrona

Transkript

1 9:de Årgången Häfte N:r 2, Carskrona

2 4. Erint ingat vid Pt insen. af Joinvie nuniiruittgar rörande tiståndet tned Frt'tBka ~ö-hrigsväsendet. ~) H. K. H. Prinsens af Joinvie skrift, om Frankrikes sjöstyrka, ä r ett af de arbeten som måste vä studeras och betänkas, innan det afgörande bedömmes. Författarens namn och st:ining i samhäet, hans egenskap af högt e befähafvare, bans åder och gjorda tjenster, de infytanden af hvika han omgifves, utgöra ika mi\nga anedningar att taga i betraktande, så vä grunden för hans fsigter som den form ban begagnat föt /deras framstäning. Då de derjemte gif, a ett ovanigt ornf~tng åt verkningen af hans arbete, förtjena de ntt af vägas och att ingå, för så mycket de vet kigen gäa, uti undersökningen om den systematiska opinion, h viken åsyftar ingenting mindre än att, at efter som den förstås, antingen omstörta eer befästa den nu existerande panen för vår sjöstyrka. Oyckigtvis medgifver icke en periodisk skrifts inskränkta ntrymme, att företaga nämde sags arbete, som, både genom sin natur och speciea innchft, <'äfve ; en utförighet, hviken icke kan umbäras, vid äfventyr, att bifva otydig eet förbigå mycket som borde sägas. Vi vija ej heer bjuda ti, att här.t.) Då Pdnsens af Joinvie shift utkommit i Svensk öfversättning, torde d~ ej vara m vägen att dessa, m Annaes M<witimes föt Maj 844 hämtade, Erint inga tif,:en finnas pii våt t sprik, oaktadt, såsom kändt ä, P'nsen sede'nera mycket justerat sina omdömpn römnde Sjö-K rigsväsendet.

3 7 åstadkomma nägot sådant. Men tvungne ti inskränkning, skoa vi dock försöka, att uvisa dc grunder på hvika man veat bygga ocb, i sammanbang, meddea de hnfvudsakiga intryck vi erfarit. Vi hafva utan för bebå berömt för fattarens s~it att gå öppet ti väga. Vi hafva bevisat oss tihöra dem som tro det vara bättre, att uppysa en sjuk om dess verkiga tistånd, än förespega honom förhoppningar hvika nödvändigt måste uppösa sig uti missräkning. Denna behanding förutsätter naturigtvis, att den sjjjke ej höret ti de svaga, försia ppade vareser, som bifva nedsagna vid åta n kan på sina oyckor och ej hafva tiräckig sjässtyrka för att strida emot och besegra dem; men vi hafva adrig tmtt, att dt>t skue göra heder åt vårt fädernesand om sistnätde hypothes på detsamma tiämpades. Likaedes hafva vi gjort rättvisa åt författarens afsigt och det berömvärda mod han ådagaägger då han offentiggör Regeringens sorgöshet i hänseende ti å ng fottan. Låtom oss nu undersöka de åsigter han framstäer, och att börja med den tanke, inom h viken de sammanfattas och som författaren sjef har gifvit föjande form: ''Kraftfu ot g;misering och utvecking :f vår ång "bf tsfotta på våra kuster och i medehafvet." ''Sw rka och vä ber ä k n a de k ryss n ingss: ioners ea ''berande på aa haf h varest, i fredstid, vår h:nde "bar intressen att bevaka och, i krig, vi kunna ope- "rera med fördel'' Visserigen innebära dessa båda såunda uppgifna propositioner en obestridig sanning. De uttrycka fukomigt vår marins bebof, och mäste medgifvas af aa som tänka på dess framtid. Att så som författaren önskar, hämma den oycksrigra ström, som indrager marmen i onyttiga utgifter för materie och etabissementer, är visserigen en t eform som vi önska af a t vårt hjerta. Men att söka detta må pa vår segmhe fottas bekostnad, "undandraga,'' enigt hans uttryck, "vårt förtroende från våra skepp," för a tt inskränk: vår styrka ti underbåandet af 20 st. ångfa rtyg och 22 fregatter : se der ett påstående som ej ättsinnigt bör antagas. Det förtjenar så mycket mer att skär~kidas som andan deraf genomgåt hea Prinsens af Joinvie skrift, och det är den fixa ideen, att i sjöför svaret införa rent mekaniska verkningu stäet föt dessa beundransvärda skapeser, dessa ft uktet a} konstens och naturens earnfäta förmftga, h varti man edes af d e annars koka sutsatsarne som den uya ångkriftcns meankomst ingifvit honom. / Hät, om någonsin, är det nödvändigt, att uppstäa en bestämd skinad emean födattarens premis.,. ser och de konkusioner ban af dem drager; emean principen ifrån hviken han utgåt och de föjder han af den erhåer: en så mycket nödvändigare åtskinad, som, uti ett ä mne med h viket få äsare äro fukomigt bekante, de s:nna och rätta åsigterna i de förra ätteigen sprida faskt sken öfver de sednat e. Amänhetens omdöme, intaget af den sannfärdiga förespegingen om nya förbåanden som ängfottan bidar sjökriget, kan ätt förmås att suta sig ti en opinion, bvaraf någt a dear synas fut bevisade. Dess begrepp, tifredsstäct i vissa punkter, ska fatta förti oenne föt resten och, n:tu'igtvis, bifva böjdt att, på en autoritets vitsord som icke bör kunna misstänkas, sätta tro ti vågade påståenden eer onaturiga sutföjder, Vikai., bt ister ingenting angifver. Men, för den amänna godtroheten är knappt något fa'igat e än denna bandning af sannt och faskt, framstädt med uppriktiahet crenom ett ädpit af sin b b ' eg' C.ifverryg'se häu'ördt, snie. Det är <a wste~

4 73 mers vaniga f-e. Man förvånas öfvet en ny, rikhatig idee, och bott man kunde åta den mogna skue d'n bära fukomig frukt; men menniskan, i sin ä regi righct, nöjet sig adrig med en begränsad eröfring. Uppfinningens verkiga värde tifredsstäer henne icke, och den måste bifva en gudådra som åt henne öppnar porfarne ti at vetande. På denda idee upptornar hon ett system; hon vi derigenom ttt)da oändigheten och förviar sig i fe som, för ång tid, betager menniskosägtet nyttan af den först gjorda upptäckten. Verdshistorien ät fu af dyika varningar. Hvad har det bifvit af aa de systemer i vetenskaperna som a a å d ntt s största s n i!en em n at oss? Det ena hat störtat det andra; knappt qvarstår af dem mer än botta grundideen; emedan endast den var sann och fukomig i sin enkehet. Så är det äfven med de åsigter som Prinsen af Joinvie hat' framkastat; och om man förebrår oss att ha f va åberopat så stora exempe, i an ed n i ng af en brocmre, vija vi p~uninna, att frågan är om Frankrikes framtid som sjömakt och att enthnsiasmen är tiåtig vid åtankan deraf. Uti skriften rörande tiståndet af vftr sjömakt, är at Had som angår en ängfottas fördear, de förändringar en sådan skue tivägabringa uti paner för anfa och försvar, (ikvisst endast med begagnande af detta vapen i en inskänktare skaa) och at Vad som visar nödvändigheten at ådagaägga krift i dess användande, ika vä tänkt som uttryckt. Ja, uppfinningen af ångfartyg erbjuder Frankrike ett ofvande tifäe att, genom bibehåande af jemnikhet i detta va pen, fy Ia en de a f sin underägsen het på sjön. Utgångne från samma punkt och gående med samma hastigbet borde vi, på samma tid, hafva uppnått sam -ma kraft och styrka. Vi haha ide gjort det; se der vårt fe. I stäet att förminska afståndet som åtskide oss ft ån Engand, hafva vi ökat detsamma, då vi ti underägsenhet i segande fotta agt underägsenhet j ånafotta.,., Att detta bekagansvärda oförutseende måtte visa nödvändighet cn af, att vidtaga kraftiga åtaärd<'' ti den förorade tidens återvinnande, är hvad b,.j uppriktigt Önska, och IJVad vi sökt framkaa genom våra förnyade påminndser. Men at den sutföjd man htiraf kan draga, skue hifva förminskning i våra segande fartygs anta, eer, att vi böra öfvergifva våra inieskepp - en fottas sjä och kroppden enda styrka som ät i stånd att uppträda i inie mot fienden,. se dm hvad vi adrig kunna fatta.,. Detta vore, att ej aerwst afsäga sig at infytande på hafvet, utan derjemte, att på förhand förkat a sig/vanmäktig och undergifven! Må man ej påstå, att detta försvagande skue ersättas af den utvidgning som gifves åt vår ångfotta. I denna punkt åberopa vi författarens egna ord. "Det är utom tvif\ e," anmärker han, "att våt ångfotta ej förmår gifva oss några fördeat som man ej skue kunna vända emot oss. " Häraf föjer sfedes, att sedan vi ha f va uppoffrat våra skepp, för att använda aa våra tigångar på och stäa hea v~u t hopp ti en ängfotta, skoa vi ej hafva yckats uti annat, än smida ett vapen ikt det man emot oss kan begagna. Och må man noga betänka, att detta vapen, med sin begränsade verkningskrets, hädanefter ska vara det enda i våra händer. På denna enda kraft, som man måste medgifva fenden föt måga att motväga, ska vårt öde såedes Hia: sagne, äro vi afväpnade; och äfven om vi segra, hafva vi ej en gång angripit det stridsmede som försäkrar fienden om ett oinskränkt herraväde på hafvet. Ty om, som författaren försäkrar, ''användandet af en ångfotta å ena sidan gif'ver skeppen den un-

5 74 derordnade röen af beäarinas-artieri," Inad kan, å o o andra, å ngtotan uträtta emot dessa massor af rörigt artieri? se der en fdga som ej bifvit besvarad och som måste besvaras, om man förutsätter, att Engand skue bib<'håa sina skepp då Frankrike uppo'ra stna. Mot deua fri:q~a strandar Prinsens af Joinvie hea raisonnement, vars utredande, ännu tihörigt framtidens wmigheter, måste göra at förutseende ikstämmigt med botta hypotheser ; åtom oss skärskåda detta. Genom den utvecking författaren sjef gifvet iit si u öfvert ygese a ngi'w n de det n ya k rigs-systt"met, som ånakraften kotmner att införa, bir det tydig t att, eno " u igt hans mening, detta vapen mera egna sig ti anfa än försvar, och att, det endits knn verk::~ inom dpn gräns som dess förråd af bränse utstakar. Af dessa häda omständigheter föjer, att det nya systemet, icke kan tiämpas utan på ha f af föga utsträckning, såsom Canaen och Mede ha f vet, och att det konner att bestä i ett krig, beräknad! på öfverrumpingar och coups de ma in. Som man måste antaga, på sätt författnren äfven medgifver, at an hat att göra med en, åtminstone i styrka och skickighet, jemngod fiende, så föjer, att man å båda ~icfor ska förstöra hvarandra;.och då man har ika styrka ti anfa, skoa äf'ven bi' da parterna spara sina krafter för att f'örsvöra sig IIJOt den ömsesidiga fn ra n. O e rigcnom sw den < Ini va st yrkan på båda sidot f'örbifva neutraiserad och, intidess segren gor utsag i saken, de krigförande rnakteroa qvarhåas i deras urspngiga stäning. Da såedes tngfottorna bifva jemngota på den pats der dc kunna vprka, 'ttersti\r att utforska, hvad som kan nedtynga vågsk i'den ; och det är här som frågan om en segande fotta fnunstäcr s g. Ska den endast förbit\ a en stia åskådare af striden~ Ska den hastigt försvinna å båda sidor? Oet :-ir kn:ppt troigt. Ska den spea en så underä"'sen röe, att dess meankomst skue anses vara ut~n verkan? Författaren påst?tr det. Mt n på h vika O'runder stöder han sig'! Pa inga, rn?tste vi svan.t, och O n ecrentirren inues oc <sa tn.ga. o o '. Erfarent'ten har visat hvad gagn en a t e rng fgfartyg som åtföjer en spgande eskad r, ~an?öra på kusterna. Man bar sett vid Beyrouth, vu! S:t Jean cj'uiioa, i China, ångfartyg som boxerare krigsfartyg, rekorrnocerade och, med skyndsam het, transporterade trup~er ti dt barkeringsstäet. Deras nytta.. i dyika ff är aänt erkänd och värderad. Men ofverat, de man hiuis sett dem agera, var det bott som hjeptruppet, understödde af en imponerande styrka, o~h mera beräknade att föröw och gifva vigt iit utveckingen af dennas krafter, än att sjefve åstadkomma afgörande resutater. Deras nytt ;J här svarar emot re biträden som en arme atid har ti sin disposition; den sv a ra r deremot, om man så vi I, uti en mera kraftig, mera bastig och mera afgörande grad, men atid såsom e! bihang. Hvad skue såedes hända om hea den dfektiva styrkan endast bestod af ftngfartygi Huru skue dt n tau a si r ut emot en secrbnde fotta? Huru skue ~ b b den emotstå chocken af dess kraftfua artieri? ty på srt m m ;J gå ng som de äro bättre rustade för fy k t och öfv;;tumpino äro de tiika mera utsatte för att kun- "'' na ida skada. Man har ännu ej sett en strid emean ett seoante och ett ånafart)'" i sådan st~ning b ' b b' ti b varandra som den, Prinsen af Joinvie frirutsätter i sina beräkningar, och för vrt' de tist~ i, att vi CJ. kunna aöra oss nåo on kar förestäning om uto o giingen. Huru skue det gå, om genom vetenskapens framsteg de segande fartygen vunno mede att tieg- 75

6 7G na sig vissa af de fördear ängfartygen nu äga, ttan att förora några af sine egna j och detta är ej ångt borta. Låt vara, att man ungefärigen är öfverens om de förödeser som skue kunna åstadkommas genom de nya anfnsmedd, hvika en ängfoia i krig erbjuder; så äg er man dock ännu bott obestämda uppgifter rö ande sättet, att ordna dess verkning:r. Mnn känner redan huru den kan skada, men icke huru den förmå at skydda, och detta sednare utgöt ikvä en icke mindre väsentig de af krigskonsten. Den säter åte' i frfga de festa probemer som redan bifvit utredda föt segande. fottor eer kanske rättare, insätter nya termer i dessa probemer, och fordra ny uppösning, IHiken ännu icke bifvit verkstäd. Och, ehuru ingen förmår beräkna i hvikct förhåande den skue kunna förenas med de förut befintiga eementerna, vi man a den redan ska innefatta dem aa. Man fåt ej gömma, att det är en sak, som ännu befinnes i sin första utvecking och att man icke må förhastadt och obetänh söka bringa df'n ti sitt yttersta, förmodade resutat. Men om t~rfarenwtcn skue förneka aa dessa förespegingar, om, efter att hafva förstört våra s!-epp, uppöst våra stamtrupper ti sjöss och förafskedat våra besättningar, f(ironrt stödet af fordna ärorika minnen, man åte funne sig nödsakad att påbegynna detta ofantiga verk, hvfrti så många seket åtgftt för att skapa, h vad siwie författaren ti i frågavarande skrift svara Frankrikes sörjande Genius, e å den, såsom fordom A ugnstus ti Va rus, u t ropade : "återgif mig mina egioner!" Hittis hafva vi emedcrtid end<st tagit i betr aktande ångfottans sannoika framtid på det inskränkta fät som utesutande tihör densamma. Men medan den endfs. rör sig i Ca n aen och Mede hafvet, erbjudande åt dessa jordkotets punkter skådespeet af sina oförtrutna strider, hurudant bir förhåandet meertid på de öfrio-e ha f ven? Skoa dessa som, en ir;t vå gemeno. o samma ranka, rgga utom ang!otrans verkngskrets, sawa bcherrswre; eer ska ej den nation på dem spea mästare, som haft nog kokhet, för att bibeh3a en segbnde fotta och icke förgömma, att Neptuni treudd är en herrswrespira? Prinsen af Joinvie ba förutsett detta inkast, och skyndar srg at möta detsamma; men bringad af sin egen sats ti en m;,rterie omöjighet, är han nödsakad att fuföja tiämpningen deraf på en annan grund. mir visat det sig, ti hvika orimiga sutföjder b;rn kommit; här börjfs, på sitt sätt, strfffet föt det feaktiga i wns argumenter och vi gå, med fua sege, in på motsägesernas gebit. För att suppet>ra ångfouan pf de puukter den ej kan uppnå, tar han genast sin tifykt ti en segande fotta och phnar, såunda, det föraktade, förkastade verktyget, för att dermed ensamt fukomna de u ppt ag b vika den förstnämrf, h ott med dess tihjep, i n3gon mån kunnat uppfyf. Den ena utses, att härja kusterna och förvanda sjökriget timed ist utförda and~tigningar och ödeäggeser; åt den andra emnas den egenti gt mantma verks~mheten, det vi säg;r: att på a b ha f visa natione ns fagga och fjerran åta kanna moderandc rs styrka. S3dan är den ande som skriftens författare sjcf bestämmer ft bvar och en ff dessa foor. I föjd bära f föresz han: ''Etaberandet af starka och vä beräknade kryssningsstiianer prr aa afagsna ha' och att, ti s~\dant ändamå, använda åtminstone 22 fregatrer af första storeken." Här mrste fter skinad gör::rs emean dc af föt fattaren anförde skä för användandet a' stora fregatter, och det sutiga ändamå hvarti ban bestärnmet dem. De förra äro förträiga, samt fukomigt san-

7 7FI na; men det sednare är bygdt på en fask grund, sitsom vi snart swa åcl-gaägga-. För at bevisa hvad dessa fregatteskadrar kunna u trä ta, stödjer sig förfaa ren, bia n d :d ra a rgu menter, hufvndsakigen på de vigtiga resuater som af dyika expeditionet vunnits under föregående krig, och hänvisat ti våra ärorika minnen af striderna i de n d i ska ra rvattuen. At detta är ock snnt, både nti sakernas f ordna och n:irvnrande tist~nd; men förf<~ttaren gömmet här sin sats och emnnr ut sigte dc't punkt ifrån hviken han utgått. Om våra fregatt"r hava uti ndien efteremnat så ärofua minnen, så är det i föjd deraf, ntt de ej hade att kämpa mot en atför oika styrk<t. Och Varföre? Jo, emedan v~trn fottor, i Europa eer nunorstädes, sf fut upp syssesatte den Engeskn, att den-. nas större skepp måst.e bifva qvar vid hufvudstyrbn. Föt att hån stånd emot Lnbourdon.-ye, Suffren, Dupen e, knnde den då bott från sig detnchern ett anta och en cert fartyg som ansågs st&,. i förhi\ande ti de partiea strider hvika föreföo på dessa nftigsna farvatten, och som voro utan afgörande infytande. på utgången af den hufvudsakiga kamp som föregick emean de stora fottorna. Men ombyt detta förhåande; förstör Frankrib s skepp, utdöm dess iniefotta för att sätta i dess st~ie 20 ångbfttar (Pgentigen bott insrumenter för utförnnde af ströftåg) och ika tuå nga fregner; så skrt engeska fottan, icke mer nödsakad att bevaka vftr och att håa sig färdig ruot dess angrepp, kunna förf ytta sin styrka hvnrt hest omständighetema påkaa, samt ägga ett af sina ittieskepp sida orn sida med IH arje af våra frpgatter. Ligger det verkigen ett förutseende af denna händese, i den omsorg IJ\ <trtct förfiarcu påyrkar f re- gaer af sti)rsta dirnensionpr? Utom oss åtinstone ge akt der på; ty eme an en fregan af största storekpn och ett itet skepp, är skinadt n icke betydig, och vi ftterkomma i det adranärmnste ti dessa krigsrnachiner hvik<~ vi, en i gt d n af författaren framkastadc principen, uthandt :git vårt förtroende. Af föjande tvenne händpser m~se en intraffa : anti n gen sko<~ fregat tr skad ra r n e b i f va för sv<gn eer tiräckigt snrkn, att rniita sig med fipnden. förra faet bifva de uödsakade att ständigt undfy och döja sig för örverägsna rnotståncbrc, och, oförmögne att förs\'ira sig sjefve, huru skoa de kunua beskydda vfha besittningar och vii r hande det vara denna förödmjubtde roe som prinsen af Joinvie bestämmer åt dem? Vi tro det icke. '79 Kan De mitsie föjakrigpn samnwnsätt;~s sft, att de kunna bestå i striden, och Ji't återwrnma vi ju ti vikoren för nuvarande krigs-sätt. Här se vi oss ju föranåtue att sätta ika S)''ka mo ika, skepp mot skepp, fregatt mot fregatt, och, pi't det att vftra, ti de af:igsna hafven detacherade eskadrar, icke må få att göra nted atför öfverbgsna moståudare, m[tse vi nödvändigt hafva en foin som kan syssesiitta och!jåa fiendens stora mnkt i schack. Såunda ftterkomma \'i het och hårt ti nödvänd ighetcn at t bi behå f;, ett sjö<rigs-s_ystem i stor skaa, hviket är adees mosasen ti förf<~ttarens, af ifrågavarande skrift, grund ide.. Ty, uti den underordnade stä ning, hvaru ti vi befinna oss mo Engand, med hänseende ti v:"ir underägsenhet i anta, böra v t komma ihog, a vtu foias tivaro ej utesutande har segren ti syft, n;:'\. Utan att söka undvika chancrn nf' en strid ntcriir den. " förnä migast ett mede ti försvn, ndenstnnd det ät erkänd t, att man med o anskn underä<'sen si)tka förh h -mår icke aenast hejda fiendens föret<jg, rneu äfvcn

8 80 tvingn honom ti s~ stora ansträngning<~r at dessa omsider mpdtaga hans krafter och modfaa honom. Det ;ir dock ej aenast en kok färsigtighet och omso'rgen för sitt sjefbesti'md som mäktigt bjuder Frankrike att bibehåa sin Ii niefoia, genom h viken det intager andra rumme band sjömakterne. Ferfadiga bevekesegrunder, af et högre syftning, förbjuda det att emna det'ta rum och dymedest afstå från sina pigte i hänseende ti den amänna verdspoitiken. Vi hoppas att kunna ådagaägga detta. Sedan vi antagit, att ingenting ännu kan vara bestärmit rörande proportionerna som böra ;iga rum f'mea n den sega n de oct ängfotta n, inom den trft n ga verkningskrets der denna sed nare, i föjd af sakens natur, är inskränkt; så hafva vi funnit, att sisttämda fotta nödvändigt måste at den förra öfverfa oceanens vidsträckta Ot'åde, det vi säga: det egentiga f3tet för sjömannaverksamhet. I föjd af författarens försag, att ifhjepa denna oförmögenbet hos ångfottan, hafva vi visat hu u han nödgas anita den segnnde och, derti tvingad genom sutföjderni af sin frnmkastade ide, antingen måste tiintetgöra Frankrikes kraft såsom sjömakt eet ock åter ingft uti det närvirande sjökrigssystemets aa förhåinneen, d. v. s. bekosta en defensiv styrka (anspråksös poitik) af samma beskaffenhet som ieneens samt, föjaktigen sjef bibehåa skepp eer stora fregatter föt ntt kunna utkämpa striden. Äfven vi erbnna, att h vika de förändringar än bifva som ångfottans meankomst sutigen föraneder i krigen ti sjöss, så är det nödvändigt, at Frankri<e tipgnar sig detta nya krafteement; doek ska det adrig, i anseende ti sin inskränkti verkningskrets, förmå ntt uppfya sammn ändamå som en segnnde fotta, b viken, ute på rymden, atid rättfärdigar sm tivaro. Hcvisct stöder sig på sakens natur. Men det o ifves ännu andra skä som kunna göra si" gäande mo~ utdönmandd eer minskning i nntae~ af vara skepp' och vi vija ft amstäa dem ti fostcrbncsväunens niirmare begrundande. För att ersätta franska iniefottan genom t'enue eskadrnr, den ena bestående af segande, den andra nf ftngfartyg, b~tda Hitta och bott tjenige för tifäiga företag men in raunda o för ett rerruiert kri[!', stöder fö rfattaren moti- t> v vcrna i sin hypothes endast på ett fredsbrott med Engand. Genomträngd af ideen om stridskrafternas oik- et, vi han förbyta försvaret ti n n fa genom ett System af hemi.rt anao'di och histigt ~ b b ~ utförda öfverrumpingar. Antager man denna hypothes för god, så kan man visserigen draga någon förde utaf, att försöka systemet. Det bi r bifvit mycket berömd t; det har äfven tifäigtvis ydas i utförandet, och tager man omöjigheten, ntt på öppna fätet möta sin fiende, för af'gjord, så kan man visserigen medgifva, att det igger ett sags nytta i dess begagnande. Meu äro då Frankrike och Engaud de enda mnkter i verden? bör mnn tro, att om det än finnes många Sinnoikheter i hypothesen, dennas termer ikvä icke kunna modifieras, eer framstå unce fera skijaktiga kombin;ttioner? Emedertid hnr författaren grundagt sitt systern med bicken utesutande fästad på det absouti förverkigande nf haus hypothes, och uppoffrande at som ej ingår i densamma, gö han den använd,ar bott de förhaanden ban antaget fö gifn~ men u ta u värde i aa öfriga, som han het och hået förbiser. Detta är ju, att göra undintaget ti rege och utbyta en nnvändbar krnftig organisation, som, ämpande sig efter aa behof och omständigheter, gifver mede <ttt möta farau på aa hå, -- mot ett ensidigt, ohandterigt system för hviket bott ett enda föremå finnes. 8J

9 82 K a n och bör F ra n k rike, för att hereda sig för en ensam, af mångahanda framtida tifaigijpter heroende, handt>se, uwd fri öfveräggning, fatta det förtvifade besutet, att indraga eer förminska sin krigsmaterie, oc h förkasta den bästa deen af de mede h va r på förhoppningen gr u n da r sig om ett fättågs )'Ck icra uto åna? En öfvervunnen och fyende Gener> o t> ra!, ser scr nfwon (!ånrr tvin!ad ti ett sådant besut; b O v O c' men är vä Frankrike bragd t ti denna ytterighet, då man, öfvergifven och i uppösnings-tistånd yssnar ti förtvihans rådsag? Långt derifrån, och, 0 man närmare vi utreda saken, ska det befinnas, a ett het annat framtids-perspectiv vsar sig för detta a ud. Genom antaet och styrkan af sina skepp, genom sitt sjöfoks dugighet och sina Officerares skickighet, intager Frankrike andt a rummet band sjömakterna. Bibebfdandet af detta rnm beror eudast och aen;~st på en vä organiserad iniefotta. Låt denna försvagas, söndttfaa, s5ras uti dess ifskraft genom frånski.jandet af dess förnämsta organe, oeb fransyska fottan ska omedebar! igen förbandas i hopen, eet nedstiga ti jemnbredd med dessa makter (Förenta Staterna förete derp~ ett exempe), som, ägande inom sig fröen ti aa de mede h vika, föt bidandet af ett kraftigt sjökrigsväsen kunna erfordras, emna dem obeg;~gnade oeh ofruktbara eer öfveråta dem ti a 'ndra ändam~d. Om deremot Frankrike bibehåer sin fotta och itjtager din poitiska stäning som dennas tivaro anv is;~r, tiegna t det sig en vacker, uppböjd röe; nen. den af en naturig sjö-oppositions-ehcf. Främst iband sjömr~kterna af andra rangen, är hon deras edstjerna, och samar dt'm kring sin fagga h viken, så vä åt aa gemensamt som åt hvar och en särskit utvisar hvarest de skoa finna bistånd emot förtrycket. Hop-.. Jf' <!t m träda i f'örbnnd!f'd oss under stridt n mot den g<"mensamme fienden, har ett miiktigt infytande pf de, ti,,i\ r fagga sig sut<jndc hanet en, n,i;:t, hes<yddact i d;w, kunna i morgon bifva nyttio-a auxiiairer. t> ' "' Oaktadt den öf'vervigt Engand äger vågar dt' icke, snkem<~s närvarande ~kick, atför mycket uppdrifva verkning:'n<' af sina anspr?tk på öfvervädet ti sjöss. D~ fokrätten Pj kan wya dess tigrepp bir det, äfven passiva, motsr:;ud, som Frankrike i spetsen för en coaition kan nppstäa emot tyranniet, en åtct' hfdaude tyg.-. Det varn::n Engand pft s:umna gång som det ifv<~r modet hos de svagare. Fr<~nkrike och dess forta bida det nödvändiga bhndet ti fören<~nde af de k rai'tf'r som motväga engeska vädet, oeb vårt ;.~nd är skydigt både sig sjef oeh nwnskigheren, att eke öfverge sin post, den siste som försvann oberoendet pr haf'ven. O c h d'ta är ich bott en hypothes. Dt'ta?diggande som Frankrikes sekers gama traditioner emnat arf, tnnes inskrifvit, för hvarje epok, i dess historia; och dess uppot'ringar, dess ansträngningar, att uppfya detsamma, upptaga n5gra af de skönaste bad demti. Simie vårt and, oberäknndt de poitiska intressen som qvarhfda det i nämde stäning, afvika ifrån JensanJma och, endast tänkande på sig sjt'f, spara sina hjepkänr för en oviss, ytterigt vikorig händese? Ska det öfvergifva den ärofua, upphöjda ståndpunkt som tihör dess rang och daga sig itiibaka från vädjobanan, eer göra sig ännu rin-. gare för att bif'va mindre bottstädr? Sk;~ dt>t förv!!nda sin fotta ti osyniga eskadrar (Pscadres invisibes) iniif'vnde!tt för fienden döja deras närvaro oeh undvika hans möte, eer ti krypshytar (dresseut's d'ernbuscaces) f'örnvande det forrna barbaresk-kriget, och suti!en dra"a "sirr undan med ån >ans hea ba~ti(!- LJ ~ Ö b ~ het? Siha n a äro de fri'tgor som u p ps tå d i man när-

10 84 mare taaer i Dfven:io andc fiij'det na af det systern t> o födattaren ti ifrågavarande skrift framkastar, och för h vika ban, suten inom de t.rfga, bestämda gränsorna af drn sats ban drifver, icke synes bafva gjort sig reda. Tauom oss noo a i akt för denna br innande hänb b förese, denna nyhetsfeber, som uppedar sinnena och föret dem ång.t utom verkighetens gränsor ti inbiningens sferer. Må vi med varsambet emottaga det nya, obepröfvade, och icke söka att gå erfarenhetens domsut i fönäo. En ny kraft bar uppenbarat o sig för verden; undedåtom icke Ltt tiiipgna oss den, och, skue den äfven kosta oss stora ansträngr:ingar och uppoffringar, må vi ikvä underu.sta oss dem. När fodvattnet stiger måste aa strömmar ju böja sig ti jernnbredd dermed. Men må vi icke betaa de nya framstegen med ea frukten af redan vunna; må,,j icke säppa kroppen innan vi äro fut ö'vertygade att vi ej öpa efter skuggan. Vi veta ganska vä, att?mafottan är ett fruktansvärdt vapen, och det är nog o för att Ft ankrike måste förse sig dermed. Men bör man derföre tiintetgöra den, som så ärofut betjenat oss och som säkerigpn ännu kommer att göra det? Bör man pft en Pnda c wnce, äfventyra andets väfärd och ob<'roende på hafven? Må Gud bevara oss, att nigonsin sätta sådant i fråga; nej, å tom oss be väpna oss med i\ ng;~ n, men. bevara omsorgsfut vår segande fotta; förstärom ej, af öfverspännda beräkningar, på en enda dag ett menniskosägtets storverk och resutatet af a<t sekers bemödanden. Kortigen: at hvac ifrågavarande shift innehåer om \år ängfottas underägsenhet, och nödvändigheten att gifva en kraftigan~ intpus ~t dess organisation, är onekigen sant. och förtjenar det avarigaste behj<'rande. Men framstäande ängfottans fördear dear uwd s~d;~n iif'n~rdrift, at han fiinsäger huru den ska utränga den segande, bot<tt' författaren sin via och bctdder en gmnd, prt hviken han atjemt saknar fotfåste. Utveckingen af denna princip eder honom t i I ytter! iga och s tu n dom h va r:wd ra motsägame sutfiijder, emed<tn ban, på samma gång som an utdömmer och förkastar den segande fottan, måste anita dess oeftergifiga meankomst för att uträtta det verk, som gt>nom ångans materiea oormiiga emnats ofubordajt, och sfdunda återstäet, för hea vedden, med undfntag af de trångare farvatneo, viikoren för nnvarande kri!.;s-system. Men da förfataret~ -, tän'örd af d n ogik som t vingar hono framåt i den riktning ha Pi g?wg tao it, 'förc,](\r Frankrike, at uppösa sin inidjota, be ~öf'va skeppen si förtroende och inskränka sin sjöstyrka ti en segande - och en ftngfregatt-eskader, så hat han utan tvifve irrat sig; samt fördjupad uti betraktandet af den sats, ivars utvt>cking han vi genomdrifva, ej betänkt aa föjderna af en dyik opinion, utgången från en Prins oct Officer cif vapnet. H;m har godtroget öfveremnat sig åt intrycket af sin ide utan att eftersinna, <t hans yttranden kunde hafva andra fö.ider än att bott ådraga sig tänk:res begrundande eer, i värsta faet, framk,da en kritik. Men vi bedömma icke sakeu på detta sätt. Rörande ett föga känd t ämne, och uti hviket författaren, hvnrs stäning inom vapnet tibakahåer kompetente vedt räggnre, mftstc anses vara hemmastadd, kan det-: ta försag, rw~dest sin förviande egenskap, göra oberäkrh Iiga brytningar i de amänna asigternn. Genom att sätta fottan och inicskeppt>n, som utgöra dess förnämsta beståndsde, uti JisskrPdit, - genom att förringa det värde, som :.mdct bör s;itta på materieen och person::tcn, kan denna OJJOn göra Tids!,rif i Sjr'iniisenr/et, 9 trg. 2!tii.fi. 6 85

11 86 ohjepig skada. Ocb G ud vet bäst, att i Frank rike det icke erfordrades, att någon röst höjde sig för att öfvertyga andet om dess at för stora uppoffrin- - gar för sin fotta, än mindre att denna röst utgick så högt i fr å u! JT. B. fydrografiss.tt anteck:!ingar ij(ver.tfjytrij.d'd'"u u"'sten af Spaie;, a(co'i"ita 'ktnuie,. G. H. P. JJTidte i Hongt. Sios -B''"ittn'k,itiJka Fottan. *) Sjökartorna öfver S. O. kusten af Spanien, äfvensom bpskrifningarne deröfver omnämna en a två timmars skinad emean tiderna för högt vatten, invid Gibratar och ute i sundet; men en treårig erfarenbet har visat, att högt vatten på dessa stäen inträffar samtirigt, samt att vindarne bafva ett betyd_igt infytande på tidernas förr eer sednare. inträffa-nde. Kustbeskrifningarne tiägga, - uti artiken om kryssande med ostig vind i Gibratar sund, - - "föjaktigen "kan ett skepp, med ostig vind, kryssa genom sundet "in åt medehafvet, då det håer sig och vänder eme "an de båda kanterna af strömmen i midten af sun ''det - (centra-strömmen) eer den som sätter "ostigt." Detta är ett fukomigt misstag, ty ett skepp kan kryssa uti centra-strömmen med en frisk ostig ) Ut Annnies M<t ritim es, för Febr:wri 844. bris, en he månad, utan at vinna e n tum. Derewot kan det, med bottenrefvade mer ssege, håande sig' nära spanska kusten och kryssande med ebben, troigtvis i några sag, uppnå Gibratar. Det står äfven uti samma beskrifnincrar att det b ' atid båser mindre på Barbariska kusten än på den Spanska. Detta är just motsatsen af hvad erfarenheten ärt ; ty hos sjömän på dessa fanatten är en gamma sägen, så ydande : " nä r det båser ha f storm "på Spanska, ä r det fu storm på B a r ha riska kusten." Sjefve hafva vi gjort samma erfarenhet. Strömmen i midten af sundet, sättande inåt Medehafvet, vä!der sig och sätter stundom vestvart efter ångvariga ostiga vindar; detta är dock ett fenomen som säan inträffar. Det inträffar äfven iband utomordentiga förändingar med tiderna för högt \'itten. Jag har sett foqen vara ända ti k. 5 P. M. fumåndagarne, då stivatten dock bordt inträffa k. 2 P. M. Dessa förändringar bero, otvifveaktigt, af vinden; - men resutaten deraf äro så oika, att det nästan är omöjigt uppgöra någon besämd teori för dessa afvikeser från amänna regen. Yid kr!f!sning i Sudet med vestiga vindar: Aa sags f'artyg, äfven inieskepp, kunna kryssa uti sundet; dock böra dessa sistnärnde ej försöka göra det utom med en frisk och jemn bris, samt vid spri ngtidema. Som hamntiden (tiden för högt vatten vid nyoch fum5ncn) såvä i Gibratar som i sundet, in- träffar k. 2 P. M., biira aa firtyg, så fram t det är möjigt, forcera för att hinna frim ti "Cabrita udde,'' vid sista qvarten af foden; och, om det är ett itet far tyg, böt det gå innanför kippan "a Pcra" så att det kan hinna vara tv<> rs fiir "Pigeon isand'' omedebar Iigen 'fter fodens början. Är brisen stadig ocr foden 87,.

12 88 stark, hör < uppnit " Tarif'a" under t n tic! ( i) t im. 2-i- m), samt förbifvn der ti den föjande, f'iir att stft öfver ti Tangers bugten, så frnmt icke dess kurs bär för ftngt ifri'm nord. Om man nnkrat vid Tariffa, hör man gå ti seges vid sista qvarten af ebben, samt styra mot Tanger, och man ska då på Afrikanska kusten träffa den tidvattenström, bvarmed man kan dubbera "Cap Sparte"; ty tiden är densamma der som på Spanska kusten, och den förstnämda är fri frftn fnror då man en "åna t> t> är vestvart om Tanger. Om man icke uppn[u Tari!Ta, id försti foden, kan man a I tid <~nk ra på Spnnska knst<'n. Ett af de fördeaktigaste stäen är i sådant fa i, Ivers för tornet ''Guai~Jesi," cirka 4-4- n; i fri'tn TariTa; b v :J rest är god ankarsättning, närma,te andet är högt och branct, och nämce torn står på högsta spetsen deraf. På dess Östra sida är en itf'n bu<tt samt en djup da, med vinpanteringar ocb trädgård:..: Ankarpatsen vid Tanger, fastän öppen för ost. och nordost!. ''indar, samt n5gon grng besvärad af hiig sjö, är dock fukomigt säker i synnerhet om man ankrar vä ostvart så att ma~ ha~ ä af ''Cap Miahat.'' Det bästa äget är, med Cap Maahat i O. N. O. -4- O. och Tubuset i W. Man bör atid, under vintcrmftnaderna, förtöja i denna bugt. f/id kr!jssning från Tanger ti Gribraar med hård ostig bris. För att. göra denna seging måste man ätta orh grt ti sf'ges vid sista qvarten af foden, samt styra t vers öfver sundet mot tari!ta, et'r så nordirrt som vinden det medgifver; under den tid som åt;år fö att hinna Tarifa, segar man in ebben, som, :m den är stark, troigtvis hjeper fram ti Gibrata, i 3 eer 4 sag. Man måste framför at kommi ihig då man, Kr)' SS<II' viinda s~ ost vart, a endast (! i) ra korta sbu siit att c "') tätt under nnd som möjigt. Vi man med ostig vind nnkra framför nya nöjen, bö man gå tätt under Europa udde, sat hea sig der under snå sege - dock s?\ a mau. gii 'irt - emedan de bi nöchiinri«t o att dpr a tid vara beredd p~t hastiga 0brassningar; äfwn biir man p:ssera kipp<h så nära som möjigt; ty om min uj aktåter d<'! ta, är del mer än troigt, att man bir '''ungen <ryssa ännn några timmar för att konna upp under stranden. Merssf'gen, kyfvaren oc mesan äro de ampig;ste sege att föra, men fortkomsten beror t i stor dt> af tid<>n, ty foden s~itter fri'tn Europa t~ d dc mo Cabrita, het och hfdet föjande bugtens st ränder. Om sf.j, des, med foden, det bir möjigt a!t st:ifva möjcu mt>d snedsegen - i synjh rhet 'iir 't stort far tyg mfse dessa tisättas, emedan man aunars bir hindrad vid ti-ankars-g?endet genom d<'n obehagiga nödvändigheten att brassa hvarje ögonbick för stjnriga fabyar och vindkast, hvika, med h?trd ostig vind, ii ro mycket vedsamma. År det ehh d~ man nakas EnrotJ:J udde och vinden är fukondio t nord om ost, här man forcera med sege för att "' kunni igga upp ''cstra kusten, ti AgPsiras, eer der coopvardifa'!ygen vanigen inkra, sedan inska spge och iipa för ;JIE'rsscgen L ned ti nya miijcn. ' Bugten vit Tenan. Ett fartyg bör adrig ankra i denna mgt uton. dft vinden cir vcstig; och om mau befarar a den d'ar sig, ti osti~r, o bör man o'iirdröj'iun, o t> a~ ti segr s; ty med denn;:~ vind går at id hiig sjö uti hngten och säan är ostiga vinden bhcr; det bir sed; gan n ' ' s<a svart att kryssa sig ut '6\n kusten. Boen är tnycket dftig _förnämigast bestående af s. k., ös sand. som fyttas af en stark ostig bris. 89

13 90 Stäet tir förträiigt <H man vi ska!fa sig proviant för godt pris; äfvenedes finnes der godt vatten. 6. Hog.INirvttt''tingens af Sjöii'"'ende '"" u'ue'' ttbigtt berättese den.;j.i Jui 84:: on (riitunande Uinters fram,steg i de ti Sjij,rig.~viisendet tijrt~nde detu. '») Af underrätteserna från Engand inhemtas, att dess styrese från de mest ansedda tiverkare af ängmachiner infordrat anbud å e\'erans af sådana ti två fartyg af första och fyra af andra Idassen, i afsigt att inom viss uppgifven rymd och vigt erhåa i\ngmacbine af den största möjiga kraft; med anedning af hviket förhåande nödvändigheten yrkats att fr5n styresens sida noggranna undersökningar och jcmförese vidtogos, I'Örande kostnaden för tiverkningen, underhået och hiandet i ging af aa sags fgmachiner, vrire sig med baancer eer direkt verkande af de 5tskiiga beskrifningar, som under de sista tio åren bifvit införde, äfvensom angående ängden af k ronans ångfartyg, h viken för dem af t:sta och 2:dra kassen anses böra ökas, fö att ti ett beqvämt maehinrum, som ä ' den vigtigaste deen af ett ångfartyg, erhåa nöd igt utrymme. Ängfregat ten J;mus, byggd enigt ritning af vice Amiraen Ear af Dundonad, - amännare bekant ) Referent R. W Boeck borg. som Lun Cocbranc, opp af stapen ~ \n>uovadvet i Cbatbam den Ö sistidne Mars, och iknar mycket en kropp, sammansatt af två vid baserna hopfogade kiar, hvikas spetsar u~göra stäfva~ na. Fo madt atså ika för och aktc, rores detta fartyg med samma ättbet med hvi!kenrera änran f, anåt. Fregattens dimensioner äro: Längd nwan perpendikarna 80 fot. B redd, y u re 30,, Djup i rummet,..,. ~,9,, Det mäter, enigt gama matngssatte.t 6 t~ns och ska med 260 tons ko sticka fot djupt. Namce fartyg har ett roder ti.hvardha r.tiifven o~h d.et ena af dessa, som för tifäet kan anses va ra (OJ staf., ;;r tmder farty rcts oåu<r afyftadt: rorpinnen van - vens' u.. n t") b n () n da ck G ~I D"S))Cen äro tva och kysen tva t rar pa '- o h varje ända, men betinga~ na endas~, ett ~ar och kranbakarna ikaså. 3estycknmgen utgores a en 0 tun~s Bombkanon i hvarje ända (ungefärigen 05 U.:g kaiber efter Svensk m~ttstoek), bvihn best)~ck ning ock kommer att ökas med två 42 U.:ge kanoner. Det med vaniua skofvchju försedda machinerif't är omgående och ;f Earens egen uppfinning, uppgifves intaga endast ;}:de af det för vaniga macbiue beböfiga rum, samt att kosta mindre i förfä, digande och umcrbå ;i n de machiner, som nu brukas ~ fottans ~ngfartyg. Tackina(~ n best5' af två i at ika beskaffade mase' n ),. med stort afstånd Varandra em '.an oc <a nara ivar sin stäf, samt med underrå, märsrz och bramrå, hvikas se.,e äro på höjden deade i tu, så att \ ar-, dera häft~~n tihör motsvarande IIäft ar råen' ti niken den herrras och besås oberoende af den andra o häften, som kan på saoma g~ ng vara tisatt. Dessa sege kunna såedes icke backa p~ stitng eer "st. saknad af fuständig uppysnin~ om det af E:n Dundonad uppfunna Iachineri kan Förvat ningen 0

14 0'! t) ~ detsamn;a.; användbarwt sw ic<e yr:; rtwji ihlwd aa i Engand gjorda försijk i artn< rndc 5ngfartygs hyggandt, S)'IH'S nu if'r 2Jga'''ande bifva det för oss inst P ''~'attde a taga ti cf'tt rföjr. En [h P.arrit> i London har uppfunnit en sz ka Lid ondtvii]f', <JtHie ångtachin,!t vars fuständiga beskrifning befve at för fng för drt inskränkt: om5nget :' dpnna ttnrfprc?jniga wrättese. De nppgifna fördearna :f denna nwchins användande äro rninskning i vigt ti on, k ring häft, n o'h minskad åtg~ng af bränse ti nära +:d d if bc,ofve för vaniga ftng machin<'r, samt bety<ig inskdnkning i utrymme i för!t itanre ti machinens kraft, ii f'v ensotn nedsättning i tiverknin;.:skostn:td, hviw PW'nsbper skne göra if'r?,gnvarnnde ii ngmn chin sy n wrigpn v ~i pass~ n de f'öt' f:rtyg; o!' h ä dens::~rnma f'iirn :imigast deruti oik andra, nit upp~ hjuaxen sit ta t å ösa dubba ranstycwn, som i rät vinke mot ivarandra kunnn r(ira sig fritt upp och ned. I dessa ramstycicn äro f:.i stade f'yri pistonskifvo, nem! ig-en en i \ a ändn af hvardern r<~mstyckct, hvika pistonskifvor kunna gida nt eer in genom passa nde öppningir i en cyinder, so m innesuter nämde ramstyckpi och iir f'nst förenad m Pd hju!nx n, med hviken d en omhväfver; pisto nskifvorne äro fo sedde n f' d pa c kning oc h hå ns trye-te emot eyinderns in re ytn medest fjcdrar. Denna cyinder omgifves suri ge n af i\ngcy indern, 'i\ det s~itt, att drn å ngtätt bpröt dess öfra de, men emnar eme a n cy indrarncs nedersta den t't afst2,n d ik n med ~: de a f' den yt tri's e er i' ngnind''ns dinnt'tpr. Si~ tbcrörd e cy inder är hor i son t:'t t ä g P Liqad t i I gr u n d påten. Den Anwrikanska IH'I'I bcnädt dt' ftngf cgat ten Princetons ntacti IJ<df-cy iudri~ka -- är a' vi'tr hcriidt' Laudstuans Kapi' E iksons uppfinning och p!cjct'rch.t ndees oi'ttwmigt nf skott, sa mt nwddt ai' direkt rörese ti prorwerns axe, utan btriidc af kugghiu eer hjt pnwdt af annat shg, och hnr i Arnerika vi.ick nmiint nppse\'nrk, De niimde Fr, gatt tihiirnnde smidd,, sv~ra k:tnoner af [ ' tums diamete i kanat n hafv: icke IIIOI Sva rft förväntan, 'medan en af dem sprungit vid and ra ekr 't dje skottet, n:jktadt den ej varit Indead med m r iin va ni gt qvnntum krut oc h en kua; ferf personer pi't f'irtyget d<>d<~des eer sår:rcs vid dpita oyckig: tif'a t>. Lavctten e r ädan ti dentri kanon ä r äfven af Eriksons uppfinning oc h s~ bt"skntad, ;dt den ntc vaniga brok:u hämm ar rcc' u r tj sa nd undprhj,.per ti bordsättnin3f'n, SOrti edi n t vcrkst:ijjps af' () :. Ue nna bestyckning. o ~ L tros rnek bifva fii r sv~r för fart yget. S~ s n r~ rt. Löjtnant J\Pknn ikns.fonzon, som fttc r kommit fr ~ u en pi\ Kong!.!VIaj:ts N:'\diga hefnning af den 9 Juni 843 företagen rpsa ti Am,., ibs Förenta Stater oeh Engand, hnnit att ti Fiirv atningcn af Sjii:irt- ndcnn in kom ma med fuständiga ritning:n iif,.er det å förpnämd.. Amerikanska Fregatt bcgagnfde miehincri, ska. fiirsag så vä cf't'öfver som öfvcr detsamnias <'ända tjd e varda und<'rd~ni3het afie>mnadt. Med vkan kb$wlt f<' i Paris vcrkst<i rs Pit försiik i Apri. mi'ttwd de!a?t r, som, i händehe dvt uppgifna utsigcts riktighet af erfa r<' n he!pn bes tyrkes, kom-, mt'' at medföra en w tyd i g före niding vid den na kuckas inv;i ndandc. Förhi!nndd nppgifves, a ra si\ dant, iit en Kemist wd gick ti Scinens botten med en doeb ;o' 000 'tt.:s vi gt och förhef nnr'r vattnet nä- '<!'I t<f tinnw. Försöket ska yckats fu k ondigt uc a anedning vara a tt fönnod<t, det < med den iii' IJOnU bcgagn<jde appar<t! i e s;id: kocb ska

15 94: kunni gå ned ti t~tt djup af 50 fot under vattenytan och stanna det för obestämd tid. Uppfinn!ngen ofvar atså stora fördear åt per- och kom-fiskenerna. Ett nytt fyrtorn af jern har bifvit uppby~dt i mynningen af Foden Dee uppå dpan~-botten, tt~om 50 f'amn ;rrs afstånd från Kanaen, der Ltd\attnet sttger omkring 20 fot. n Denna högst nödiga fyr kommer att artgen frasa en mängd menniskoif och mycken egendom. Uppfön! enigt ngeniörerne Wakers och Burges London ritning reser den sig uppå nio svha jempcar e, på det stadigaste fästc.de i deras af naturen osäkt a o rund och ofvar att emotstå stormames \'ådsamwt. t> Detta fyrtorn hat hvarje beqvämighet för fyrvaktaren oc; visar ett det mest bändande hvita sken 55 fot öfver vattnets vaniga yta uppåt Dee åt Cheste,, samt vester ut så ångt som Eiani udde i Angesea, och ett röd t sken åt Hoge hank, enmande såunda en osvikig edning åt de fartyg, som besega dessa kinkiga vatten, der så många meiiskor omk_ommit och så mycken rikedom bifvit i oceanen begraven. Byrr"'~aden är enbart af jern, ce fönämsta ram- bb. stycken och pearne af gjutjern; sidornas m hägnad,_ som bidar den beboeiga deen af byggnadpi, är a smidt cet vasadt jern och pfar; Lanternans stomme bar a utits af en metakanon,.som bifvit upphemö, tad från vrakt't af det vid Spithead sjunkna trec äcksskeppet the Roya George; vigten af a meta, som bifvit använd ti fyrtornet och Lanternan öfverstiget 20 tons; byggnadens inre, oåtkomigt af hafsdgen, emnar tiräckigt urrynune åt två fynaktare, äfvensom åt sådana fö rråds-artikar, som stundigen beröhas. Fyren yste första gfngen från cetta torn aftonen den Februari detta fr.. Det är en vä wkant sak, att mätningpn af en himakropps höjd, fordrar på sjön en fri horisont, eer om begränsad af and, i t! dt ttas ffstånd ska vara kändt. Pa Lnd ersättes sjö-horisontt n af hvarje pan horisotte yta, sorn reguiert refekterar jusstråarne, såsom den nf qvicksifver eer oja. Användanuet af en sådan Lrrtificie horisont bi dock på sjön under de festa förhåanden omöjigt, i anseende ti dt n t örese hvari fartyget sätter qvicksifver- eer oj-ytan. Jacr tror dock att man försökt fästa en qvicksifvero horisont frnmför spxtantens horisont-gas, för att i den å en refekterad bid af himakroppen. Omöjigheten att håa sextantt n nog stin för att ytan ej ska ae rörirr bi d o]"orde denna inrättnin 0 " oanvändbar. o v ' n. Dt't händer ofta pf vissa trakter af jordytan, ntt uften en ängre tid kan vara sf fu af tjocka, att man ej ser några skeppsängder fr?rn fartyget beffrtiga fön må, men ntt ändock soen synes igenom tjockan temigen kar och skarpt begränsid. Tjockan igger då vanigen så ågt, att man från masttopparne kan se andra fartygs toppar eer andra högt beägna föremå*) Att undet tjocka kunna erhåa sohöjdee för atitudseer ongituds-bestämmese, b n ofta 'ara af stor vigt, men då naturiga. horisonten varit af tjockan dod, bar man ej haft någon punkt i soens vertika, [\'ars äge t eativt ti horisonten varit bestämdt, och ti hviken sobiden kunnat th'döras. \< pten BechBr i Engeska Foian bar föresagit och ~tit utföra ett tiägg ti vaniga scxtauten, en s. k. pende-horisont, *) Korvetten La Rechers ingick sommaren 838 i Besnnc~-viken på V:a kusten af SpitsbPrgPn, efter andkiinnmg snid fn'n hramsaning~'n öfn r en stark tjock a. 95

16 0'7 avarigenom instruanpa\t( f!jfir auviiudf>ar i iiijd miit ning, ä'v e n d ( jockn e in mörker hindrnr urs<ijandet if hafsr;~nd en. D2t m;~ n himakroppen p& i I \'ini ' sätt npd sexanen nedfiircr äf<ft'7incr med horisonten, för a,., "' erhfda d{ ss höjd, infaer instrumentets pan med kroppens vertika-fan, och Jinien fr?tn Ög!t ti kon;ktspunkt(' ii r IJOrisunrt, di afseende e j gijres pi daningen, eer ögn t är i sjefvf vitenbryawt; d. v. s. om kontadt n tages i rnidtcn <~f tubens synlift. si ä: tubens optisk;~ <~X< horisonte. Det ii r dctt;~ sednnre, eer ett horisoret Lige a' tubens :~xe, som Bt c hers pt>nde-hori~nnt göa möigt tt bcst;in\, utan att sjö-horisonen whöfver a nitas. T <inker mnn sig tvenne ;~ndra pun< ter pr syninen fdin ögat ti kontaks-punkt<'n nwiu kroppen och horison!', syniga i tuben, så m fts e dessa ä' ven sammnnf::da sins\'raapiian och med kontakts-punkten. Bibehåa atid dessa tvcnnf! punkter ti hvat andra ett horisontet age, sfr måste omvändt, varje gå ng dessa \' e r n e p u nk ter synas öfvprens, i \St r mentes rub-nxe ara horizonte; infatt hima-kroppen i saa inie med punkterna, så anger aaidaden dess böjd, p. s. s. som om kroppen vore nedförd ti konrakt nh'd den på för hingningpn af inien genom punkeric infaande sjö-ho isonten. Becher ntför den ofntn nntydd;~ id een p ft fö jande sätt. Han har anta;;it såsom grundsars, att den erfordt riga apparaten bör vara ett tiägg ti sextanten, som t j böa invt rka på dess, anig<~ bruk, och IIIgöra en särskit de, som på hviken sext<~nt som hest kan ti ä pas, d å hehofv't eå fordrar. Framför horisonrg<~ set fiiscs ett i h?tdn ä ndar öppet messingsrör, hvars axe sammanfaiipr med instrument-thens. Inuti detta rör finnes ett pant g as nära den inre ändan, p?t avik et en fin riaa;at-ritsa är gjord vinkcr;it -' \ mot ih!ru' r ts pan. Denna ini<' ~ir sfat ks horisonte då instrument-panet ä r vertik<~t. Midten af denna inic ntgör ena punk en af den horisontpia syn ]inicn, med hviken himakroppen vid höjrimätningen bör sammanfaa. Deu andrit pukt, n bestämnws af en pende. Dennas upphängnings-punkt är en fn spes inuti röret, på h viken den kan röri sig frit i aa riktningar, då instrumentet håes ntira i den stäning det vid mätningen m its te inneaafva. Pendestången genomgår en öppning i rörets underk<~nt, och den nedre tnno a ändan hanrrer ntom röret. Från p<'ndl Ins öfrc t> n :inda utcr~r i riktnino mo de niirm<jre tuben heäcrt> ' ~., na pana gaset, en arm ( horiso na-armrn), Vars ända är upphöjd, och försedd "'"d en br.. d mot pend'n vinker;itt k<jnt. i\'iidten af dt nna kat är andra punktpn som best:i nner synini n hva ri kontakten ska t<g is rh midil'rj ::tf k::tnten oea ritsan sammanfaa. s,;infaa b i',da irie rna ( kanten oeh rihan) het och häit' är afven instrumen't vertikat, ('tedan ritsan är vinkr: ;i t mnt instrument-panet. Horisonta ~rmens kant bö r derföre i ;~!'seende på hii.)r!en v;~ra så justf'rar, a di' dt~ syues SirrJ:tiiLda mpd ritsan i gaset, tubens <xe ä ho'i so n!td. Ar dt>~ta ej fukomigt vunnit, hest i:i mma nii mdc ini r dock ett pan som n~tjt 0risonten har en konstant utning, h"iken genom f'iirsök kan hesti.inmws. LurningPrr e n g?g bestämd och emeanär nndrrsökt, t i ~ rup::ts de obs<>rventde öjderna si'isom iudcxf,.j. Birsan uti gaset, och den straxt utom befintiga hoa ison-armpns k<~ n t, ehii'u båda bpi:igna framom insta nnwnt<'ts th, kunna dock i denna ej syn::ts, såsom myci<pt för nära objt ktiwt, dit tuben är insti:id ti tvdi!.! seende af i'iij"'i :oä.o -;np förern?d, #f'din tvika s s::irskita punkter, stråarn( so na faa p~ objpktivet ~.] u u knnnn anses si'tso aa paraeb. Fiir att bringa strånrne fri'n ritsan oca horisot-!rnen ti p!radism, innan /

17 98 dc faa på objektivet, är i rörets inre ända emean pangaset och objektivet en ins så inpassad, att dess fokus faer mean pan-gaset och horisont-armen, hviken räcker det föna så nära, som för armens fria rörese är möjigt. Stråarne från pnnktet' af ritsan och horisont-armens kant utgå då fri\n insen i det närmaste paraeja, h varföre biderna af dessa föremå, som genom objektivet formeras i tuben, faa på samma stäe som biden af hima-kroppen, h varigenom aa tre föremåen, kanten, ritsan och kroppen, kunna på en gång tnf'd tydighet synas förstorade genom tubens okuar. En höjd-observation med tibjep af pende-h0 isonten tigår på föjande sätt: Sedan pende-apparaten bifvit fastshufvad vid sextanten, håes denna i soens vertika, så att ritsan i pan-gaset och borisontaarmens kant synas öfverens. Sobiden nedföres ti tangeri ng med ritsan. Vinken gifven af ahidaden, ökad eer minskad med det genom jemförese med ett annat instrument förut funna konstanta ''indexfeet'' *) ger apparenta böjden oberoende af daningen. Instrumentet sådant det ofvanför bifvit beskrifvet, skue dock vara het och båit oanvändbart, om penden vore emnad att fritt osciera, och såedes känsig för den minsta daring af handen som håer instumentet. Föt att minska pendens känsighet, utan att inverka på den stäning den i föjd af tyngdkraften bör intaga, rör dess nedra ända sig uti ett, med den öfriga deen af pende-apparaten sammanhängande, kär med oja. Yttre ändan af pende-röret är tisuten med ett pansipadt gas, igenom hviket jus *) Här ej endast bei:oende på sextant-spegames stäning ti hvarandra, utan sisom förut är nämdt, äfven på äget af det pan som genom ritsan i pangaset och horisont-armens kant bestämmes. infai!pr pi horisont- armen O'b ritsan. Om soen är Jårr, infaer fö mycket jus i röret, hvnrföre det yttb re pan-gaset då kan mer eer mindre betäekas med en skärn. För att kunna bpgagna pende-horisonten natt'id då man säan kan urskija hafs-ranrkn, hörer en iten ampa äfven ti pende-horisonten, som fästad framför röret, beyser f rnwns b n t och rits;m, p. s. s. som hå korset i vaniga astronoiska insrumenter beyses vid observfioner på stjemor om nätterna. Reskrifningen på 3echers pende-horisont i Nautica Wagazine _, innehåer ft'~f detaj-uppgifter rörande konstruktionen, men hvika, sisom ej väsendtiga för att om den gifva ett amänt hpgrepp, hä förbigås. Sä vict m;~ n af heskrifningen kan dömm:, synes i konstruktionen ej v;~ra något som jäfvnr de intyg öfver pendehorisontens användbarhet, som åtföja besk rifningen. Att under tjocka eer mörk<>r kunna bestämma sin atitud pft en e ip r annan minut närn den verkiga, kan föt' den sjöfarande ofta vara af stor vigt. - Den för pende-horisontens användande nödiga öfning, bör man dock förskaffa sig på and, h varefer höjd-mätning med den på sjön uppgifves ej möta mera svårighet än tagandet af måndistanser *). L. *) Författaren skue vija föreså en annan enkare konstruktion på ei pende-horisont, hvars utförande sannoi).t ej skue möta mera svårighet, möjigen mindre, än den of van beskrifnas. Hufvuddragen af konstruktionen äro föjande: Man vet att då ett förernåc och dess bid i en pan spege synas öfverens, äro de 3:ne punktema ögat, föremået och bi den på samma mot spege-ytan vinkpiräta inie, d. v. s. om sp!'gen ä vertika så är inien horisonte. Framför horisont-<>aset a f ' sextanten hänger en iten pcndd, vid hviken o en vertika spege är fastad, vänd mot objc~ktivet och VInkerät mot tnbens axe då denna är horisonte. Stråar, tvika i \n punkter af tnwns,'h kors utg;'\ genom 99..