Läkemedelsdelegering

Transkript

1 Utbildningsmaterial Läkemedelsdelegering enkel och bas nivå Vård & Omsorg Reviderad Agneta Lindo, Ssk Åsa Sonnerud, Ssk Camilla Albertsson, Ssk Ingrid Olausson, Mas 1

2 Innehållsförteckning Inledning... 3 Allmänt om läkemedelshantering:... 3 Författningar som är aktuella i samband med delegering av hälso- och sjukvårdsuppgifter Rev. 2001: Förutsättningar... 5 Läkemedelshantering... 7 Läkemedel vid behov... 9 Administreringssätt Perorala läkemedel Sublinguala läkemedel Inhalationsläkemedel Rektala läkemedel Ögondroppar/Ögonsalva Örondroppar/Öronsalva Receptfria läkemedel och naturläkemedel Biverkningar av läkemedel Anafylaktisk chock Stroke test/akuttest Abbey Pain Scale Visuell Analog Skala = VAS SBAR Sondmatning Linda ben Palliativ vård

3 Detta kompendium är sammanställt för dig som ska få delegering att överlämna läkemedel och utföra vissa hälso- och sjukvårds insatser. Du som har erfarenhet och/eller utbildning inom vård och omsorg går på delegeringsutbildning på bas nivå. Du som saknar erfarenhet och/eller utbildning inom vård och omsorg går delegeringsutbildning på enkel nivå. Mer information finns i riktlinje för delegering. Inledning Här beskrivs de kunskaper som du skall ha, i syfte att skapa en säker och trygg situation, både för patienten och dig som personal, vid överlämnandet av läkemedel och utföra vissa hälsooch sjukvårds insatser. Kompendiet gör ej anspråk på att vara heltäckande, vilket är omöjligt eftersom läkemedel och hälso- och sjukvårdsinsatser och dess hantering är detaljrik, med individuella lösningar och speciella rutiner på olika boendeformer, utan avser att ge grundläggande kunskaper innan du möter den praktiska verkligheten. Du får själv ansvara för inläsningen av kompendiet och därefter kommer du att få ett par timmars teoretisk grundutbildning. Därefter får du träffa ansvarig sjuksköterska och prata igenom en del frågor inklusive bilagorna i form av ordinationskort och signeringslistor. Skriftligt prov kommer att genomföras. Har du funderingar eller frågor kring kompendiet och läkemedelshanteringen kan du alltid vända dig till ansvarig sjuksköterska. Allmänt om läkemedelshantering: Med läkemedelshantering avses ordination, iordningställande, administrering/överlämnande och förvaring av läkemedel. Utgångsläget är alltid att den enskilde själv kan klara sin läkemedelshantering. Bedömning av om den enskilde själv inte kan klara sin medicinering görs av patientansvarig läkare i samråd med patientansvarig sjusköterska, vårdnadshavande eller närstående. När patienten inte kan klara sin medicinering dokumenteras detta i patientjournalen. 3

4 Vid ett läkemedelsövertagande är det den patientansvariga sjuksköterskan på aktuell enhet som tar över ansvaret för den enskildes läkemedelshantering. I det ansvaret ligger att patienten skall få sina läkemedel på ett tryggt och säkert sätt. Då sjuksköterskan inte alltid kan administrera alla läkemedel själv sker detta ofta genom att personal blir delegerad dessa arbetsuppgifter. Delegeringsförfarandet är reglerat genom olika författningar som rör hälso- och sjukvårdsfrågor. Författningar som är aktuella i samband med delegering av hälsooch sjukvårdsuppgifter. Lag 1982:763 SOSFS 2000:1 Rev. 2001:17 Lag 2010:659 SOSFS (1997:14) Hälso- och sjukvårdslag Läkemedelshantering i hälso- och sjukvården Patientsäkerhetslagen Föreskrifter och allmänna råd om delegering Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763: Viktiga utdrag ur lagen: 2 a Hälso- och sjukvård skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen samt bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Patientsäkerhetslagen 2010:659 Viktiga utdrag ur författningen: 6 kap 2 Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter. 6 kap 3 Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får överlåta en arbetsuppgift till någon annan endast när det är förenligt med kravet på en god och säker vård. Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan svarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften 6 kap 4 Hälso- och sjukvårdspersonal är skyldig att bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls. Personal ska rapportera till 4

5 vårdgivaren risker för vårdskador samt händelser som har medfört eller kunnat medföra vårdskada. 6 kap 12 Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. (Tystnadsplikt) Föreskrifter och allmänna råd om delegering SOSFS 1997:14 Viktiga begrepp ur föreskriften och det allmänna rådet: Delegering: Vad innebär då en delegering? Formell kompetens: Reell kompetens: Hur förfar man vid delegering? Innebär en överlåtelse av ansvar för att utföra en hälso- och sjukvårdsuppgift. Att en person med formell kompetens överlåter en arbetsuppgift till en person med reell kompetens om det är förenligt med god och säker vård. Den som har legitimation för hälso- och sjukvårdsyrke har formell kompetens för det arbetet. Den som lärt sig en uppgift genom erfarenhet i sin praktiska yrkesverksamhet kan ha erhållit en reell kompetens. Den person som har formell kompetens måste förvissa sig om att den som får uppgiften verkligen kan ansvara för utförandet. Den som har reell kompetens måste tala om ifall hen inte anser sig kunna ansvara för utförandet av uppgiften. Delegationsbeslut: Förutsättningar för delegering: En handling upprättas. Både den som delegerar uppgiften och den som åtar sig uppgiften skall underteckna beslutet. Först därefter är delegeringen giltig. Uppgiften skall vara klart definierad Delegeringen är personlig Vidaredelegering är ej tillåtet Delegeringen är tidsbegränsad, gäller som längst ett år. Delegeringsbeslutet skall vara skriftligt och undertecknat av både den som delegerar och den som åtar sig uppgiften. 5

6 Ett delegeringsbeslut kan återkallas. Läkemedelshantering i hälso- och sjukvården SOSFS 2000:1, rev. SOSFS 2001:17 Viktiga utdrag ur författningen: Öppen vård: Huvudprincip: Handräckning: Den kommunala hälso- och sjukvården är en form av öppen vård, alltså kan den inte jämställas med sjukhusvård. Den enskilde ansvarar själv för sin medicinering och förvaring av de egna läkemedlen (egenvård) Kan ges till personer som har eget läkemedelsansvar. Personen kan dock behöva hjälp med apoteksärende, handräckning, skruva av lock mm. Detta räknas som egenvård och personalen bistår då den enskilde. När den enskilde ej kan ansvara för sin medicinering: Ansvarsövertagande: Den enskilde: Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS): Läkarens ansvar: Sjuksköterskans ansvar: Omsorgspersonalens ansvar: Förvaring: När närstående eller personal märker att en person inte längre kan ansvara för sin medicinering ska patientansvarig läkare överväga att skriva ett ansvarsövertagande. Härmed övergår det övergripande ansvaret för medicineringen till patientansvarig sjuksköterska. Då ett ansvarsövertagande är skrivet har patienten inget ansvar gällande läkemedelshanteringen. Har ett övergripande ansvar inom kommunen för att regelverket gällande delegeringar följs. Läkaren har ansvar för ordination och uppföljning av den behandling som är ordinerad. Sjuksköterskan har det övergripande ansvaret för att läkarens ordinationer följs. Sjuksköterskan kan delegera till omsorgpersonal att överlämna uppdelade läkemedel om hen finner det lämpligt. Omsorgspersonalen har efter delegering ansvar för att överlämna uppdelat läkemedel/eller utföra insats till rätt person och vid rätt tidpunkt. Detta innebär att arbeta enligt hälso- och sjukvårdens regelverk, vilket ställer särskilda krav på personalen. Läkemedel skall förvaras på ett säkert sätt och oåtkomliga för obehöriga. 6

7 Signeringslistor: Avvikelser: Signeringslistor/kontrollistor skall finnas för överlämnande av läkemedel. Avvikelserapport ska skrivas av den person som upptäcker ett fel. Läkemedelshantering Lagstiftningen styr vem som får lov att ordinera läkemedel, vem som får lov att ordinera, iordningställa och administrera/överlämna läkemedel, hur läkemedel skall förvaras. Ordination av läkemedel Läkemedel ordineras av läkare. Läkemedel skall ordineras skriftligt på ordinationshandlingen, dvs. läkemedelslista. Detta är underlaget man använder då man administrerar läkemedel. Läkemedelslistan skall innehålla medicinens namn, läkemedelsform, styrka, dosering, administreringssätt samt tidpunkter för administrering. Ansvarsövertagande Utgångsläget är alltid att den enskilde själv kan klara sin läkemedelshantering. Bedömning om den enskilde själv inte kan klara sin medicinering görs av patientansvarig läkare i samråd med patientansvarig sjuksköterska och vårdnadshavare och närstående. När den enskilde inte kan klara sin medicinering dokumenteras detta i patientjournalen som ett ansvarsövertagande. Förvaring av läkemedel Läkemedel ska förvaras så att de är oåtkomliga för obehöriga och ett säkert sätt. Patientansvarig sjuksköterska gör en bedömning och dokumenterar detta i patientens journal. När patienten ej själv kan administrera sina läkemedel, ska de förvaras på ett säkert sätt, t.ex. ett eget medicinskåp, är det endast sjuksköterska och delegerad omsorgspersonal som har nyckel till detta skåp. Iordningställande av läkemedel Läkemedel ska iordningställas av läkare, sjuksköterska eller farmacevt. Den iordningställda dosen skall vara märkt med: - patientens namn och födelsenummer - läkemedlets namn, styrka och läkemedelsform samt dosen och doseringstidpunkt. Den som iordningställer dosen ansvarar för att den motsvarar den ordination som finns på ordinationslistan. Det innebär alltså: - Apoteket ansvarar för att apodospåsarna innehåller de tabletter som det står att de ska innehålla. - Sjuksköterskan ansvarar för att dosetten innehåller det som det står att den ska innehålla. Om sjuksköterskan bryter apodospåsen och plockar i eller ur någonting, så ansvarar hen för innehållet. Hen skall då också sätta sin signatur på apodospåsen för att tydliggöra vem som brutit den. 7

8 Överlämnande av läkemedel Bara den som har skriftlig delegering från legitimerad sjuksköterska har rätt att överlämna läkemedel till patienten där man övertagit ansvaret för läkemedelshanteringen. Vid överlämnandet har Du följande ansvar: Rätt person! Kontrollera patientens identitet! Rätt datum/tidpunkt! Rätt dos! Kontrollera mot Läkemedelslistan! Dag/Klockslag/tidpunkt? Antal tabletter i apodospåsen? Ev. tabbletter i dosett? Ögon- örondroppar? Laxermedel? Annat? Se till att patienten tar sina läkemedel! Rapportera avvikelser till sjuksköterskan! Om patienten inte kan/inte vill ta sina läkemedel, ev. tecken på biverkan. Får fel dos, vid fel tillfälle etc. Skriv avvikelserapport! Signera på signeringslista! Signering innebär att patienten erhållit sitt läkemedel. Tveka aldrig att fråga sjuksköterskan om Du känner dig osäker! 8

9 Färdigdoserade tabletter Är uppdelade i - Apodospåsar - Dosett På vilket det står namn, personnummer, datum, doseringstillfälle och innehåll Mot läkemedelslistan ska du kontrollera. - att det är RÄTT ANTAL tabletter - att det är RÄTT PERSON som får medicinen - att DATUM och TIDPUNKT stämmer Om du upptäcker något fel måste Du rapportera detta till sjuksköterskan och skriva en avvikelserapport Läkemedel vid behov Följande gäller vid överlämnande av läkemedel som patienten ordinerats att ta vid behov: - Bedömning av behovet av ordinerat vidbehovsläkemedel skall göras av sjuksköterska - Omsorgspersonal skall kontakta sjuksköterska inför överlämnandet. Tala om vilka besvär patienten har. - Aktuell läkemedelslista ska finnas tillgängligt och ordinationen skall redovisas då man kontaktar sjuksköterskan. Tala om vilka läkemedel som finns på läkemedelslistan att ta vid behov - Omsorgspersonal noterar på aktuell signeringslista; behov, given dos, resultat samt namn på den sjuksköterska man kontaktat. Därefter signeras med egen signatur. - OBS! det finns läkemedel som måste kunna ges snabbt (ex. läkemedel mot kärlkramp, epileptiska anfall, mm). Om patientansvarig sjuksköterska bedömer att läkemedel kan ges innan kontakt tas med tjänstgörande sjuksköterska, ska det tydligt framgå av vårdplan. Planen ska döpas till: Orsak (t.ex. kärlkramp), läkemedel att ge vid behov. På aktuell signeringslista skall finnas anteckning av patientansvarig sjuksköterska om att dessa läkemedel kan ges och att man i efterhand kontaktar och meddelar sjuksköterska. 9

10 Administreringssätt Läkemedel kan tillföras kroppen på olika sätt, beroende på vilken verkan eller effekt man vill åstadkomma. Detta kallas för olika administreringssätt. Man brukar skilja på systemeffekt, där blodomloppets förmåga att sprida ut läkemedlet runt i kroppen utnyttjas, och lokal verkan där endast läkemedlet verkar på den plats där det applicerats. Peroralt via munnen Vid peroralt administreringssätt ska läkemedlet sväljas ned och via magsäck och tarmar absorberas in i blodbanan, vidare till levern för att sedan spridas ut i kroppen och nå önskade organ. Det här är ett ganska långsamt sätt att tillföra medicin, men samtidigt ger det en mer varaktig effekt. Sublingualt- under tungan Vid sublingualt administreringssätt läggs en tablett eller spray under tungan, alternativt under överläppen, där den skall smälta ner och tas sedan upp av den kärlrika slemhinnan som finns i munnen. I princip går läkemedlet direkt ut i blodet och man får en snabbare effekt än om tabletten sväljs. Inhalation- inandas Vid inhalation utnyttjas lungorna som administreringsorgan. Läkemedlet inandas och via lungblåsorna absorberas det in i blodbanan för spridning till övriga kroppen. Här är man dock oftast även ute efter lokal effekt direkt mot lungvävnaden. Rektalt via ändtarmen Läkemedlet tillförs via ändtarmen där den kärlrika slemhinnan suger upp substansen för vidare transport till övriga kroppen. Detta ger en snabbare effekt än peroral tillförsel. Ibland önskar man dock endast lokal verkan i själva tarmområdet. Injektion Vid injektion ges läkemedlet via spruta och nål. Injektion kan ges subcutant (under huden), intramuskulärt (i muskeln) eller intravenöst (direkt i blodbanan). Det allra snabbaste sättet att ge läkemedel är intravenöst, alltså direkt i blodet. En injektion kan även ges med lokal effekt t.ex i en led. Sjuksköterskan får endast delegera subcutana injektioner så som insulin, Fragmin. Via huden Allt vanligare har det blivit att tillföra medicin via huden, så som hudsalvor, krämer eller plåster. Plåster appliceras oftast på överkroppen, krämer appliceras oftast på eller/och i, på hela eller del av kroppen/kroppsdel. Läkemedlet absorberas sakta genom huden och in i blodbanan. Man får då en långsam men mycket varaktig effekt. Läkemedelsplåster används bl.a. som smärtlindring, och behöver kanske bara byta depotplåster var tredje dag. Ögon Öron När man tillför läkemedel i ögonen eller i öronen är det endast för att åstadkomma en lokal verkan i just det området. 10

11 Vagitorier Vaginala läkemedel skall införas i slidan och används ofta vid svampinfektioner, bakterieinfektioner eller som hormontillskott. Dessa läkemedel finns som vätskor, halvfasta beredningar eller fasta beredningar. Perorala läkemedel Perorala läkemedel intas via munnen/per os och sväljes ner och får naturligtvis endast ges till personer som kan svälja obehindrat. Det är mycket viktigt att läkemedlen tas på rätt sätt för att få optimal effekt. Olika läkemedelsformer är: - Tabletter - Kapslar - Resoriblett - Duretter - Depottabletter - Mixturer (flytande läkemedel) - Pulver granulat - Brustabletter - Tuggtabletter Vid intag av alla tabletter, kapslar, och depottabletter är det viktigt att tänka på följande: Låt patienten stå eller sitta, ej ligga eftersom det innebär svårigheter att svälja. Ge medicinen tillsammans med minst ett ½ glas vatten. Tabletten kan annars fastna i matstrupen och orsaka frätskador. Kontrollera att patienten har svalt ner medicinen. Vissa läkemedel har kapsel eller ett överdrag för ett specifikt ändamål. Dessa läkemedel skall därför ej delas, krossas eller tuggas. Dessa kallas kapslar och depottabletter. Det specifika ändamålet kan vara: - Läkemedlet ska lösas upp och absorberas långsamt. Kapseln eller överdraget skyddar därför läkemedlet och löses ej upp förrän den kommit till den del i matspjälkningskanalen där det är tänkt att verka. - Läkemedlet smakar illa. Kontakta alltid sjuksköterskan om: - Du är det minsta tveksam om hur du skall hantera ett läkemedel. - Om ett behov av att krossa medicinen uppkommer, ex vid sväljsvårigheter. 11

12 Vid intag av mixturer, pulver/granulat, droppar, brustabletter och tuggtabletter är det viktigt att tänka på följande: - Pulver eller granulat är ofta s.k. bulkmedel. Dessa innehåller växtfibrer som binder vatten och sväller i tjocktarmen. Det är viktigt att dessa intas med riklig mängd vätska, annars är det risk för att medicinen sväller och fastnar i matspjälkningskanalen. - Droppar är ofta mycket koncentrerade och ges därför oftast droppvis. Det är viktigt att tänka på att man inte överdoserar. Om mängden är mycket liten kan man blanda ut den med ex vatten för att patienten skall ha lättare för att få i sig all verksam substans. - Brustabletter skall alltid lösas upp i ett glas vatten. - Tuggtabletter kan krossas eller lösas i vätska eller tuggas som de är. Sublinguala läkemedel Resoritabletter och spray skall läggas under tungan. Absorptionen går mycket snabbt via munslemhinnan och effekt ses redan efter några minuter. Detta är de vanligaste typerna av läkemedel vid behandling av ex akut kärlkramp. Inhalationsläkemedel De vanligaste sjukdomstillstånd där läkemedel skall inandas via lungorna är; kronisk obstruktiv lungsjukdom, astma bronkiale eller annan allergisk åkomma. Det finns två beredningsformer av inhalationsmedel, -spray och pulver, som via olika inhalatorer tillförs lungorna. -Spray innebär en flytande form av läkemedel som sprutas in och inandas antingen med hjälp av en: dosaerosol - engångsbehållare innehållande ex. slemhinneavsvällande cortison eller luftrörsvidgande medicin Pariboy elektrisk apparat med särskilt munstycke där läkemedlet förångas och patienten inandas ångan. Innehåller oftast luftrörsvidgande medicin. -Pulver innebär att läkemedlet är just ett mycket finfördelat pulver som med hjälp av en inhalator skall inandas. Det finns flera typer av inhalatorer till pulverformen. Ex diskhaler, diskus och turbohaler. Funktionen hos dessa kan ej här beskrivas men det finns alltid en bruksanvisning att tillgå om patienten inte själv behärskar tekniken.. 12

13 Generellt för alla inhalatorer gäller dock att Du som omsorgspersonal med delegering skall veta hur inhalatorn fungerar, innan du använder den. Vid minsta tvivel skall du vända dig till sjuksköterskan. Rektala läkemedel Att tillföra ett läkemedel rektalt dvs. föra upp det i ändtarmen, görs av flera anledningar. Dels önskar man ibland en snabbare effekt (än när man sväljer ett piller), vilket alltså sker via den kärlrika slemhinnan i den rektala regionen som effektivt absorberar medicinen. Dels är det ett bra alternativ i vissa fall om patienten inte kan eller har svårt att svälja medicin. Dessutom är naturligtvis rektal tillförsel lämplig vid laxering. Beredningsformerna är två varianter: -stolpiller och klysma. - Stolpiller är piller som förs upp i ändtarmen med hjälp av ett finger (med handske) och helst salva (för att undvika skada eller smärta). Det finns stolpiller t.ex. mot smärta, som lugnande, för laxering etc. - Klysma är flytande läkemedel i engångsbehållare med pip som med salva förs in i ändtarmen där medicinen sprutas in. Det finns klysma mot ex. epilepsianfall, laxering etc. Vid användning av stolpiller och klysma finns en risk för lokala skador i det rektala området med ringmuskel och slemhinna. Blodfyllda hemorrojder kan också förekomma. Det är därför väsentligt att bli korrekt instruerad första gången man utför detta. Ögondroppar/Ögonsalva Vanligaste orsak: - Grön starr - Infektion - Allergi - Torra ögon Det är en månads hållbarhet efter att man öppnat förpackningen.(skriv datum när du öppnar en ny förpackning.) 13

14 Undvik att vidröra ögonlocken med flaskan. Det skall gå minst fem minuter mellan olika droppar i samma öga. Det finns ingen risk att överdosera ögondroppar. Ögat förmår endast ta emot 1-2 droppar åt gången. Därför är det viktigt att man väntar fem minuter om patienten har olika sorters ögondroppar. Ögondroppar skall vara rumstempererade när de ges. Det gör ont att få kalla ögondroppar och trycket stiger för en kort stund i ögat. Detta eftersom musklerna i ögat drar ihop sig. Örondroppar/Öronsalva Vanligaste orsak: - Vaxpropp - Infektion Hållbarhet efter att förpackningen är bruten är en månad..(skriv datum när du öppnar en ny förpackning.) Man skall undvika att vidröra örat med flaskan då örondropparna ges. Patienten ska ligga fem minuter på varje sida för att undvika att dropparna rinner ut. Örondropparna ska vara rumstempererade då de ges. Det finns risk att patienten får yrsel eller huvudvärk om dropparna ges kalla. Detta beror på att balansorganet sitter precis innanför mellanörat. Receptfria läkemedel och naturläkemedel Om den enskilde har receptfria läkemedel eller naturläkemedel som inte är iordningställda av apoteket eller sjuksköterska skall alltid patientansvarig sjuksköterska kontaktas. Sjuksköterskan ansvarar för att kontroll att dessa läkemedel stämmer överens med de ordinerade läkemedlen. Biverkningar av läkemedel Med biverkningar menas de icke avsedda (vanligen negativa) effekter av (läke-) medel när de ges i vanlig eller rekommenderad dosering. De vanligaste biverkningarna är: - muntorrhet 14

15 - illamående - diarré, förstoppning - yrsel - huvudvärk - trötthet, dåsighet - allergiska reaktioner i form av olika hudutslag, snuva, klåda osv. Specifika biverkningar är de som uppstår av ett särskilt (läke-) medel. (Ex. hjärtklappning, dimsyn etc.). En del biverkningar är övergående, vissa kan uppstå efter en tids behandling. Rapportera alltid misstänkt biverkan till sjuksköterskan eller läkaren. Anafylaktisk chock Anafylaktisk chock En allergisk reaktion pga överkänslighet. Kroppen frisätter då olika ämnen men främst histamin. Reaktionen startar oftast inom 2-15 minuter. Histaminet som frisätts vidgar blodkärlen med blodtrycksfall som följd. Blodtrycksfall i kombination med sympatikusaktivering(av t ex stressen, rädslan av att inte få luft) orsakar takykardi, patienten blir blek och kallsvettig på huden. Glatt muskulatur i luftvägar och mag-tarmkanalen kontraheras, patienten kan då få symtom på buksmärtor. Symtom Startar oftast inom minuter Svullnad i läppar, svalg Klåda och utslag Blodtrycksfall Snabb puls Kontakta sjuksköterska/ring Ambulans Behandling Adrenalin, Epipen Antihistaminer (Cetirizin) Steroider (Betapred) 15

16 Stroke test/akuttest Ansikte Den del av hjärnan som styr motoriken i ansiktet är ofta påverkat av en stroke. Ofta drabbas ena sidan av förlamning, både vad gäller kroppen och ansiktet. Genom att be en person le går det att avslöja om båda sidorna hänger med. Om ena sidan är slapp även när personen ler, tyder det på stroke. Alla som drabbas av stroke får dock inte detta symtom. Men om ena mungipan hänger är det hög tid att ringa SOS Alarm 112. Kroppsdel Genom att be en person att sträcka båda armarna rakt fram kan också den för stroke så vanliga sidoförlamningen lätt upptäckas. Ofta faller ena armen ned vid denna övning inom tio sekunder. Om ena armen faller är risken för stroke uppenbar. Uttal Talsvårigheter är mycket vanliga vid stroke. Be personen som är drabbad av ett anfall att upprepa en enkel mening. Det kan vara den enklaste av meningar, såsom solen skiner idag. Om personen ifråga misslyckas, handlar tillståndet om ett pågående stroke- alternativt TIAanfall. Misslyckandet kan handla om att personen sluddrar, eller har mist sin förmåga att hitta rätt ord. Tid Tiden i AKUT-testet handlar om att agera direkt. Varje sekund räknas om en person drabbas av stroke. Tveka inte att alarmera och ringa efter ambulans. 16

17 Abbey Pain Scale Abbey Pain Scale är ett instrument som tagits fram för att bedöma smärta hos patienter i sent palliativt skede. Bedömningen görs utifrån sex frågor som berör personens uttryckssätt, somatik och beteende. Varje fråga graderas utifrån fyra olika svarsalternativ. Svarsalternativen genererar en poäng från 0-3 poäng som sedan summeras. Om totalpoängen blir 1-2 bedöms personen inte ha någon smärta. Vid högre poäng indelas smärtan i mild, medelsvår eller svår. Abbey Pain Scale ska användas när patienten inte kan eller orkar uttrycka sig via tal. Informera patienten och närstående om symtomskattning - Genom att använda Abbey Pain Scale kan smärta upptäckas. Registrering ger ett bra underlag för att kunna ordinera rätt behandling. 1. Röstuttryck/ljud t ex gnyr, jämrar sig eller låter Inte alls=0 Sällan=1 Ibland=2 Ofta= Ansiktsuttryck t ex spänd, rynkar näsan, grimaserar eller ser rädd ut Inte alls=0 Sällan=1 Ibland=2 Ofta= Förändrat kroppsspråk t ex rastlös, vaggar, skyddar en kroppsdel eller ihopkrupen Inte alls=0 Lite=1 Måttligt=2 Mycket= Förändrat beteende t ex ökad förvirring, matvägran, ökad eller minskad kroppsaktivitet Inte alls=0 Lite=1 Måttligt=2 Mycket= Fysiologisk förändring t ex förändrad kroppstemperatur, puls eller blodtryck, svettningar, rodnad eller blekhet i hyn Inte alls=0 Lite=1 Måttligt=2 Mycket= Kroppsliga förändringar dvs rivet skinn, tryckskador, kontrakturer eller andra skador Inte alls=0 Lite=1 Måttligt=2 Mycket=3 6 Summera antalet poäng och markera grad och typ av smärta nedan Ingen=0 2 Mild=3 7 Måttlig=8 13 Svår=14+ Typ av smärta: Långvarig Akut Blandad Visuell Analog Skala = VAS Patienten graderar sin smärta längs en 10 cm lång, vertikal eller horisontell, linje genom att med hjälp av en markör ställa in aktuell smärtintensitet mellan 0 (ingen smärta) och 10 (värsta tänkbara smärta). 17

18 SBAR SBAR är ett rapporteringsstöd i form av ett litet häfte du kan ha i fickan. Häftet används när du ringer sjuksköterskan vid olika akuta sjukdomstillstånd. I Rapporteringsstöd för Baspersonal finns olika tillstånd samt ett antal frågor för varje symtombild: Bröstsmärta, Buksmärta, Kräkningar, Feber, Inte sig lik Svullna ben, Sår, Urin, Yrsel, Fall. S- Situation, B- Bakgrund, A-Aktuellt, R- Rekommendation S-Situation: Presentation av dig själv med namn, område. Patientens namn, personnummer Vad är problemet/anledning till kontakt? B-Bakgrund: Kort sjukhistoria och pågående hälsoproblematik. Tillgång till aktuell läkemedelslista. Ev. allergier A-Aktuellt: Bedöm och rapportera allmäntillståndet, tillexempel temp, puls, blodtryck, andning, medvetandegrad + ev p-glukos. För att sjuksköterskan skall kunna få en så fullständig bild som möjligt förväntas du kunna svara på frågor gällande patientens symtom. Kom ihåg- ställ frågor till patienten! R-Rekommendation: Här utgår man ifrån svar på S,B,A ex bedömning/behandling/ordination/hembesök. 18

19 Sondmatning Perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG) PEG anläggs som en förbindelse genom bukväggen till magsäcken med hjälp av ett gastroskop. Katetern hålls på plats med hjälp av en stomiplatta på insidan och en stomiplatta som fixeras på utsidan mot bukväggen. Går bra att bada och duscha med PEG. Skötsel dagligen: Inspektion av ev tryck och/ eller infektionstecken. Tvätta rent med tvål eller tvättkräm och vatten och torka torrt runt stomat. Lägg ingen kompress under plattan om inte patienten särskilt önskar det. Om förband används, byt minst en gång per dag eller vid behov. Vrid PEGen ett halvt varv varje dag för att förhindra att den inre plattan fastnar i ventrikelväggen. Om Mic.Key knapp inte används, spola igenom med 20-50ml Vatten varje dag. Skölj kopplingsslangar innan och efter matning med 20-50ml vatten. Varje vecka: Byte av vatten i ballongen/cuffen, görs av sjuksköterska. Byte av Mic-Key knapp var 2-3 månad, görs av sjuksköterska Matningen och Läkemedel i Mick-Key knapp: Spola alltid med 20-50ml vatten om inte annat är ordinerat. Spola alltid med vatten mellan varje läkemedel om flera olika läkemedel administreras efter varandra. Spola med vatten mellan läkemedel och sondmat. Avsluta med att spola 20-50ml vatten om annat inte är ordinerat. Vid smärta obehag i samband med måltid, kontakta alltid sjuksköterska. 19

20 Linda ben Svullna ben, orsak: Vensystemet fungerar inte som det ska. Detta kan leda till venösa bensår. Lymfvätskan ansamlas i vävnaden och kallas lymfödem. Svullna ben ska alltid bedömas av sjuksköterska för bedömning om behandling ska inledas. Om patienten har nedsatt arteriell cirkulation får benet inte lindas utan läkarordination. Behandling Syftet är att få ner svullnaden, dels för att öka det venösa blodflödet, dels minska ödem i vävnaden. Benen/benen lindas med hög- eller lågelastiska bindor. Sjuksköterskan bedömer hur lindningen ska genomföras och vilket material som ska användas Stödstrumpa Har patienten venösa bensår är sammanpressning (kompression) grundbehandling för att uppnå sårläkning. Linda är ofta att föredra framför stödstrumpa om patienten har bensår samt vid svullna vätskande underben. Lindor Högelastiska tex Dauerlinda Lågelastiska tex Comprilanlinda Polstring (vaddering) förbättrar kopressionen eftersom trycket utjämnas och gör att risken för skavsår ocj blåsor minskar. Polstringsvadden lindas från tåbasen upp till knät med cirkulära turer. Särskilt viktigt är det runt fotknölar, framför skenben, ömtåliga och/eller smärtsamma områden samt vid avlastning av sår. 20

21 När ska lindor tas på och av? Benen bör lindas på morgonen då patienten går ur sängen, för att benen inte ska hinna svullna. Lindorna tas oftast av nattetid när patienten har lagt sig i sängen. Hur hårt ska jag linda? Linda med jämt tryck och överlappa ca 50% så man får ett högre tryck över vaden Smala lindor ger ett högre tryck än breda om de lindas lika hårt. På smala ben blir trycket högre än på tjockare ben vid likartad lindning. Polstring är extra viktigt. Fråga sjusköterskan om du är osäker på hur du ska linda ben/benen. 21

22 Palliativ vård Munvård Att vara fräsch i munnen är mycket betydelsefullt för livskvalitet och välbefinnande. Munhälsan har också en social och psykologisk betydelse, eftersom den påverkar såväl förmågan att tugga och svälja som smakupplevelsen och förmågan att tala med andra. Munvård när den enskilde inte längre orkar borsta tänderna eller har sänkt medvetandegrad kan göras på följande sätt: Berätta för den enskilde vad du gör Inspektera munhålan med ficklampa och ev. spatel. Upptäcks rodnader, sår eller beläggningar kontakta sjuksköterskan Borsta tänderna 1-2 ggr/dag Torka ur hela munhålan med fuktad tork på peang Smörj munhålan med saliversättning eller fuktbevarande gel Smörj läppar med vaselin, cerat eller dylikt Låt den enskilde suga på fuktad tork på peang Vid tecken på smärta kontakta sjuksköterska Hud och trycksår Det är betydelsefullt för en svårt sjuk och sängliggande patient att vara ren, dofta som vanligt och känna sig så fräsch. Det kan därför vara viktigt att använda personens vanliga tvål, parfym eller rakkräm. Det är viktigt att patienten ligger bekvämt och skönt i en ren säng. Vänd ofta på kuddarna, badda pannan, berör lugnt och stilla genom att lägga handen på patientens axel, hand eller arm. Att smörja händer och fötter ger lugn och mjuk massage, detta kan också minska oro och öka välbefinnande. Hos döende patienter uppstår trycksår mycket snabbt. Det är därför viktigt att all personal är uppmärksam på tidiga tecken såsom kvarstående missfärgningar på hel hud som kan vara ett förstadiet till trycksår. Sjuksköterskan gör en riskbedömning gällande risk för trycksår samt ordinerar lämpliga omvårdnadsåtgärder där bl.a. lägesändringar ingår samt vilken madrass som ska användas och noterar detta i omvårdnadsplanen. Elimination urin och avföringsproblem Omsorgspersonal måste ha uppsikt över patientens urinproduktion. Fungerar inte detta kan det bero på att patienten har druckit för lite, är förstoppad eller intar något specifikt läkemedel. Vid oro och rastlöshet hos patienten måste alltid en bedömning göras av hur urinproduktionen är och om detta kan vara en anledning till oron. Många patienter lider av urininkontinens och det kan då bli tal om att sätta en kateter för att underlätta för patienten. Vilka åtgärder som än behöver vidtas handlar det alltid om att 22

23 patienten ska vara ren, torr och luktfri. Återigen gäller regeln om patientens värdighet och högsta möjliga välbefinnande. Omsorgspersonalen bör alltid vara observant på patientens tarmfunktion för att förebygga att problem uppstår. Både förstoppning och diarré är vanliga symptom i livets slut. Vid oro och rastlöshet kan problemet vara förstoppning. Om det visar sig att patienten lider av förstoppning gäller att de sista dagarna i livet ges endast laxermedel som stolpiller, klysma eller lavemang. Även mjuk magmassage kan prövas. Specifika symptom Att ge en god smärtlindring är en av de absolut viktigaste uppgifterna för personal vid vård av svårt sjuka och döende människor. Enligt WHO:s definition av palliativ vård ska den sjukes fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov tillgodoses. Genom att förebygga, tidigt upptäcka och behandla problem av olika karaktär ges både patientens och närstående möjlighet till så god livskvalitet och välbefinnande som möjligt under patientens sista tid i livet. Förutom smärta finns andra vanliga och besvärande symptom såsom andnöd, oro, illamående och kräkningar. Smärta Smärtbehandling i livets slut ska alltid ses ur ett helhetsperspektiv, där smärta är ett av flera vanliga och ofta förekommande symptom. Helhetsperspektivet innebär uppmärksamhet på det fysiska lidandet men också på den psykiska smärtan, social problematik och separation samt existentiella och andliga dimensioner av lidande hos patientens i livets slutskede. En viktig komponent för att minska smärtan hos den enskilde är att all personal lär sig att förstå och känna igen olika smärtsymptom. Personalen ska även ha allmänna kunskaper hur smärtbehandlingen ska följas upp men även tydliga instruktioner vad som gäller för varje enskild patient. Det krävs en strukturerad smärtanalys och bedömning av smärtsymptomen för att patientens ska erhålla en adekvat medicinsk behandling. Denna analys genomförs regelbundet av omsorgspersonal och ansvarig sjuksköterska som samverkar med läkaren om lämpliga åtgärder. För att minska smärtan hos patienten är det viktigt att informera patienten om behandlingen samt att patienten får, i den mån det går, delta och fatta beslut om behandling. Andra besvärande symptom Alla symptom som kan uppkomma i livets slut är svårbehandlade och det går inte alltid att behandla patienten så att helt symptomfrihet uppnås. För att behandla symptomen krävs en noggrann analys av besvären, god information till patienten samt kontinuerlig uppföljning av insatta åtgärder. Detta är en sjuksköterskeuppgift som genomförs i ett nära samarbete med omsorgspersonalen. Omsorgspersonalens ansvar vid vård i livets slut är framförallt att befrämja och stödja patienten till ett så högt välbefinnande som möjligt. De olika vård- och omsorgsinsatserna bör om möjligt baseras på evidensbaserad kunskap om döendet och om den enskildes unika behov och önskemål. 23

24 Förutom det som nämnts tidigare kan specifika åtgärder bli aktuella såsom hjälpa patienten till en bekväm sittställning, lätta på åtsittande kläder eller öppna fönster vid andnöd. Vara närvarande och försöka åstadkomma en lugn miljö vid oro eller erbjuda önskekost vid illamående. Blir oron svår att hantera för patienten kan det eventuellt bli bättre om det konstant finns personal hos patienten. Åtgärder i samband med dödsfallet Tjänstgörande sjuksköterska informerar alltid anhöriga om dödsfallet. Läkare konstaterar dödsfallet, detta kan utföras av sjuksköterska om det är uppgjort och dokumenterat innan dödsfallet. I samband med dödsfallet ska samtliga uppgifter fullgöras med respekt för den avlidne. De efterlevande ska visas hänsyn och omtanke. Detta innebär att ta hänsyn till olika trosuppfattningar, erbjuda närstående att delta vid iordningsställandet av den avlidne, vara lyhörd till anhörigas olika önskemål, erbjuda sig att sitta ner med anhöriga mm. Det ska finnas rutiner på varje enhet inom Vård & Omsorg om hur omhändertagandet av den avlidne ska gå till, hur rummet där dödsfallet har ägt rum ska iordningsställas, hur smycken och värdesaker ska tas om hand samt hur bemötandet gentemot anhöriga ska ske. Tveka aldrig att fråga sjuksköterskan om Du känner dig osäker eller har funderingar! Det finns inga dumma frågor! 24