MENA-projektet. Kvinnors rättigheter. Författare: Eva Smedberg och Nelli Kopola0. En översikt och en fallstudie

Transkript

1 MENA-projektet Kvinnors rättigheter En översikt och en fallstudie Författare: Eva Smedberg och Nelli Kopola0 Delstudie 13, 2000 UD

2 MENA-projektet Kvinnors rättigheter En översikt och en fallstudie Författare: Eva Smedberg och Nelli Kopola 1

3 Text: Utrikesdepartementet, Enheten för Mellanöstern och Nordafrika, MENA-projektet Form och layout: Norstedts Tryckeri AB Omslag: UD-Redaktionen, Maria Beckius Artikelnr: UD ISBN: Tryckt av Norstedts Tryckeri AB,

4 Förord Hösten 1998 tillsattes en projektgrupp inom Utrikesdepartementet för att göra en genomlysning av politiska, ekonomiska och sociala förhållanden i Mellanöstern och Nordafrika. Inom ramen för detta projekt har en skriftserie tillkommit, vari denna studie ingår. För innehållet i de enskilda studierna svarar enbart författarna själva. Det speglar därför inte nödvändigtvis Utrikesdepartementets position i frågan. Den föreliggande skriften innehåller dels en översikt över kvinnornas situation i MENA-regionen av Eva Smedberg, dels en diskussion om kvinnornas situation i Algeriet som bygger på Nelli Kopolas kommande doktorsavhandling i ämnet. Eva Smedberg är departementssekreterare på Finansdepartementet och tjänstgjorde under 1999 som projektsekreterare i MENA-projektet. Nelli Kopola är doktorand vid institutionen för statsvetenskap vid Stockholms Universitet. Redaktionen 3

5 4

6 Innehållsförteckning En översikt Kvinnors rättigheter i MENA-regionen av Eva Smedberg... 7 I Introduktion... 9 II Kvinnors rättigheter II.1 Synen på kvinnors rättigheter i ett globalt perspektiv 11 II.2 FN:s kvinnokonvention II.3 Kvinnors rättigheter i den islamiska lagen II.4 Familjelagstiftningen III Kvinnor i den socio-kulturella sfären III.1 Familjens roll III.2 Klädsel III.3 Utbildning III.4 Hälsa Könsstympning III.5 Våld mot kvinnor IV Kvinnor i den ekonomiska sfären IV.1 Arbetslivet IV.2 Gästarbetare IV.3 Fattigdom V Kvinnor i den politiska sfären V.1 Begränsat deltagande V.2 Kvinnorörelser VI Avslutning Litteraturförteckning Bakgrundslitteratur

7 En fallstudie Kvinnors situation i Algeriet av Nelli Kopola Inledning Äktenskapet och familjelagstiftningen Förändringar i samhället under 1980-talet Modernitet och tradition Aishah Radjul den manhaftiga kvinnan Tanken om det moderna paret Kvinnor i yrkeslivet Kvinnors egna definitioner Litteraturförteckning

8 En översikt Kvinnors rättigheter i Mena-regionen av Eva Smedberg 7

9 8

10 I Introduktion Schablonbilden av kvinnan i Mellanöstern och Nordafrika, såsom hon ofta framställs i västvärlden, är en stackars förtryckt kvinna inlindad i stora tygsjok. Och visst bär många kvinnor slöja och visst förekommer det kvinnoförtryck. Men om man skrapar lite på ytan på den bilden framträder stora variationer i hur kvinnors liv gestaltar sig, vilka rättigheter de har i samhället, hur de klär sig, vilken roll de spelar i det politiska livet, o. s. v. I den följande mycket översiktliga framställningen kommer jag dock inte att kunna ge all denna mångfald rättvisa utan koncentrerar mig på några gemensamma frågeställningar. Den region som behandlas i det följande, MENA-regionen, inkluderar Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Egypten, Israel, de palestinska områdena, Jordanien, Libanon, Syrien, Irak, Kuwait, Saudiarabien, Bahrain, Qatar, Oman, Förenade Arabemiraten, Jemen och Iran. Samtliga, utom Israel och Iran, räknas till arabvärlden och de har alla utom Israel en övervägande muslimsk befolkning. Även om det finns många icke-muslimska minoriteter i regionen, kommer jag huvudsakligen att koncentrera mig på de muslimska kvinnornas situation. Följande citat är plockat ur en insändare från en M Atigul Hague i Saudi Gazette, citerad i tidskriften Kvinnor & Fundamentalism: 1 Kvinnan är familjens drottning! En man och en kvinna är två olika varelser som tillhör två olika världar ifråga om aktiviteter. Var och en bestämmer i sin värld. Intrång och överskridande av gränser leder till kaos. Kvinnan är husets drottning, hon är familjens drottning, hon är modern, läraren, barnens förmyndare. Hon regerar i huset och mannen regerar i världen. 1 Citat från M Atiqul Hague, Saudi Gazette, plockat ur tidskriften Kvinnor & Fundamentalism nummer 13,

11 Citatet kan belysa en syn på kvinnor och män som står i bjärt kontrast till den syn som FN:s kvinnokonvention 2 ger uttryck för. Kvinnors värld som avskild från mäns, i kontrast till exakt samma rättigheter för kvinnor och män. Även om citatet ovan representerar en syn på kvinnans ställning som långt ifrån delas av alla, dyker liknande resonemang upp i olika sammanhang när kvinnors rättigheter kommer på tal; kvinnor och män har olika, av naturen (Gud) givna, roller som människan inte bör ändra på. Jag kommer i det följande att börja med att beskriva olika synsätt vad gäller kvinnors rättigheter för att sedan ta upp FN:s kvinnokonvention och kvinnors rättigheter enligt sharia (den islamiska lagen). Därefter kommer jag att översiktligt behandla kvinnans ställning i den socio-kulturella sfären, i den ekonomiska sfären och sist i den politiska sfären i MENA-regionen. För att överhuvudtaget kunna säga något om kvinnans ställning i regionen som helhet, utan att gå in på enskilda länder och fall, blir genomgången ofta generaliserande. Det kan därför vara värt att hålla i minnet att det nästan alltid går att hitta undantag i något eller några länder och bland vissa befolkningsgrupper. 2 FN:s kvinnokonvention från 1979, UN Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women, förkortad CEDAW. 10

12 II Kvinnors rättigheter I det följande tar jag upp synen på kvinnors rättigheter i ett globalt perspektiv skillnaden på att se kvinnors rättigheter som universella och att se deras rättigheter i relation till den kultur de lever i. Den universella synen representeras av FN:s kvinnokonvention som därmed utgör en viktig grund för att stärka kvinnors mänskliga rättigheter i alla samhällen. Eftersom flera företrädare för regeringar i MENA-regionen inte har ratificerat kvinnokonventionen eller gjort vittgående reservationer till den med hänvisning till att vissa delar av konventionen är oförenlig med islamsk lag (sharia), tar jag också upp grundelementen i sharia vad gäller kvinnors rättigheter. Det betyder i och för sig inte att kvinnans rättigheter i MENA-regionen styrs enbart av religionen, men religionen spelar ofta en större roll i människors liv, än i t. ex. Sverige. Det behöver inte bero på att människor är mer religiösa där än här, utan kan också förklaras av att i länder, där staten är relativt svag och därmed inte utgör grund för individens sociala och ekonomiska skyddsnät (såsom i många MENA-länder), är man istället mer beroende av religionerna som sociala fenomen. Individen är i högre grad beroende av familjen och religionsgemenskapen för sin sociala och ekonomiska trygghet än hos oss, där detta beroende till stor del har ersatts av en stark offentlig sektor med ett sekulärt välfärdssystem. II.1 Synen på kvinnors rättigheter i ett globalt perspektiv Lite grovt kan man skilja på två synsätt när det gäller kvinnors rättigheter 3. Enligt det första synsättet är kvinnors rättigheter universella och ska därför omfatta alla kvinnor oavsett land och religion. 3 Resonemanget om de två synsätten bygger på en artikel med titeln Kulturell särartsteori, ett hinder för kvinnors rättigheter av Ann Elisabeth Mayer i översättning av Ann Olesén i tidskriften Kvinnor & Fundamentalism nr 13,

13 Det andra sättet att se på kvinnors rättigheter är det kulturrelativistiska. Företrädare för detta synsätt menar att förutsättningarna ser olika ut i olika samhällen och att det inte är legitimt för medlemmar i ett samhälle att fördöma andra samhällens seder. Ann Elisabeth Mayer, bitr. professor i juridik vid Wharton School of the University of Pennsylvania, skriver: När det gäller västvärldens kritik av hur kvinnor i Mellanöstern behandlas, motsätter sig kulturrelativisterna den universalistiska synen på grund av att den använder kriterier som påstås vara internationella men som faktiskt reflekterar den västerländska kulturens värderingar. Därför menar man att västerländska fördömanden av diskriminering av kvinnor i andra regioner reflekterar en okänslig, etnocentrisk syn på dessa frågor som gränsar till kulturell imperialism. 4 Beroende på vilket synsätt man ansluter sig till, blir sättet att arbeta för att stärka kvinnors rättigheter olika. Enligt den universalistiska synen, som företräds av de flesta regeringar i världen, ska alla kvinnor omfattas av rättigheterna i internationella avtal och konventioner, såsom FN:s kvinnokonvention. Konventionerna är ett viktigt redskap för att stärka kvinnors rättigheter i alla länder även de muslimska. Företrädare för det kulturrelativistiska synsättet anser att kulturen i sig definierar kvinnans roll och status. Det kulturrelativistiska argument kan användas för att rättfärdiga och bevara ojämlikheter mellan män och kvinnor i samhället. Men det finns även de som driver en jämställdhetskamp med avstamp i kulturrelativismen. De anser att om man vill arbeta för kvinnors rättigheter måste det arbetet bedrivas med utgångspunkt i varje kulturs egna förutsättningar. Kravet på respekt för kvinnors mänskliga rättigheter, såsom det uttrycks i FNkonventionen, kan, enligt kulturrelativisterna, ses som liktydigt med missaktning för religiösa normer i de fall då konventionen inte överensstämmer med lokala sedvänjor eller religiöst baserad lagstiftning. Ett annat sätt att närma sig frågan om synen på kvinnors rättigheter såsom universella eller kulturrelaterade är att fråga sig vem som företräder kvinnorna på t. ex. internationella konferenser vem för kvinnornas talan? Inte helt sällan ska man då märka att deltagarna är män. Talar de för kvinnornas sak, eller är deras främsta motiv att bevara de rådande patriarkala strukturerna? Svaret varierar säkerligen från fall 4 Citat ur ovan nämnda artikel. 12

14 till fall men faktum kvarstår att det ofta är män som för även kvinnornas talan när de t. ex. påstår att FN-konventionen står i konflikt med den egna kulturen. 5 Det finns givetvis ingen enhetlig syn på kvinnors rättigheter och roller heller inom MENA-regionen, vare sig bland män eller kvinnor. För att förklara kvinnans ställning i samhället och familjen används ofta religionen. Religionen tolkas dock olika. Vissa grupper finner stöd för betoningen på kvinnans roll som maka och mor i Koranen eller Bibeln. Andra pekar på att tolkningen av de religiösa skrifterna måste vara beroende av nuet (en modern kontexttolkning) och ses som en process som går vidare för att stärka kvinnors rättigheter, såsom t. ex. Koranen gjorde när den en gång skrevs. De som av olika anledningar vill bevara den rådande könsuppdelningen hänvisar ofta till religion eller tradition, men könsrollerna är till stor del betingade av ekonomiska och strukturella faktorer. När dessa faktorer ändras, förändras även könsrollerna. II.2 FN: kvinnokonvention FN:s kvinnokonvention ger ett ramverk för att säkerställa lika rätt för kvinnor och män. Konventionen betonar regeringars skyldighet att i lagstiftning och praxis undanröja de vanligaste formerna av diskriminering av kvinnor. Under en övergångsperiod tillåts därför positiv särbehandling av kvinnor för att påskynda utvecklingen mot jämställdhet. 6 Ett bevis för att frågor som rör kvinnors mänskliga rättigheter är känsliga i många länder är att FN:s kvinnokonvention har givit upphov till fler vittgående reservationer än någon annan FN-konvention om mänskliga rättigheter. Flera av MENA-ländernas regeringar har inte ratificerat konventionen alls: Bahrain, Förenade Arabemiraten, Iran, Jemen, Oman, Qatar, Saudiarabien och Syrien. De övriga har skrivit under men Egypten, Irak, Kuwait, Libyen och Marocko har gjort viktiga reservationer. I de 5 Arati Rao, The Politics of Gender and Culture in the International Human Rights Discourse, i boken Women s Rights, Human Rights av Julie Peters och Andrea Wolpers (1995). 6 Regeringens skrivelse SKR 1997/98 89 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. 13

15 länder där regeringarna inte har skrivit under eller gjort vittgående reservationer, har de motiverat detta med att konventionen inte överensstämmer med den islamiska lagen, sharia (se vidare nedan). I den s.k. Cairo Declaration on Human Rights in Islam från 1990 slår den islamiska samarbetsorganisationen ( Organization of Islamic States ) där alla muslimska länder är medlemmar fast att alla mänskliga rättigheter är underkastade den islamiska lagen, vilket innebär att om det finns en motsättning mellan internationella konventioner och islamisk lag, så är det den islamiska lagen som ska gälla. 7 Det kan för övrigt noteras att reservationer till FN:s kvinnokonvention även gjorts av en rad andra länder, däribland flera västländer, men dessa reservationer har i allmänhet inte varit lika omfattande som MENAländernas utan hänfört sig till enskilda artiklar i konventionen. Även om alltså flera länders regeringar har haft vittgående reservationer mot kvinnokonventionen, har inget lands regering reserverat sig mot den handlingsplan som antogs vid den fjärde av FN:s världskonferenser i Peking (Planen antogs enhälligt av representanter för 189 länder.) Paragraf nio i handlingsplanen (kallad Pekingplanen) tar upp frågan om kulturrelativism och anger tydligt att, även om historiska, kulturella och religiösa traditioner måste beaktas, så är det regeringars skyldighet att, oavsett system, skydda och främja kvinnors mänskliga rättigheter. 8 Det fördes dock en debatt i Peking om huruvida det är equality eller equity som skulle uppnås för kvinnor. Den första termen innebär samma rättigheter (och skyldigheter) för kvinnor som för män. Termen equity står däremot för att kvinnor ska vara garanterade vissa rättigheter men inte nödvändigtvis på exakt samma villkor som män. Vissa av MENA-ländernas regeringar hörde, jämte bl. a. Vatikanen, till dem som drev linjen att man skulle tala om equity. Det finns företrädare i framför allt tredje världen, som menar att kvinnors möjligheter att åtnjuta kvinnokonventionens rättigheter hänger samman med graden av utveckling i samhället. Att kvinnors rättigheter såsom de uttrycks i kvinnokonventionen i form av kvin- 7 Ann Elisabeth Mayer, i artikeln med titeln Kulturell särartsteori, ett hinder för kvinnors rättigheter i översättning av Ann Olesén i tidskriften Kvinnor & Fundamentalism nr 13, Handlingsplanen från FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 ett sammandrag. Utgiven av UD

16 nors rättigheter som individer stipulerar ett samhälle där den traditionella familjen inte längre är nödvändig för överlevnaden och staten har tagit över många av de funktioner som den traditionella familjen tidigare hade. I mer traditionella samhällen och på landsbygden i många länder är det knappast tillämpbart att tala om kvinnor (eller män) som oberoende individer, eftersom deras identitet är så nära knuten till kollektivet. 9 Ofta kopplas detta resonemang samman med att länderna behöver mer resurser (i form av t. ex. bistånd) för att kunna uppfylla kraven i kvinnokonventionen. Trots de skiljaktigheter som finns, utgör kvinnokonventionen och Pekingplanen viktiga verktyg i arbetet för kvinnors rättigheter. De kan åberopas för att förbättra kvinnors situation i de länder som har ställt sig bakom dem och övriga länders regeringar kan utsättas för internt och internationellt tryck att faktiskt ratificera konventionen. II.3 Kvinnors rättigheter i den islamiska lagen (Sharia) Den uppsättning muslimska lagar som bygger på Koranen och sunna (normerande seder på islamisk grund) benämns sharia. Sharia reglerar hela skalan av mänskliga aktiviteter från religiösa ritualer, sociala relationer, politiska institutioner och relationer till regler inom handels-, straff- och det civilrättsliga området (inte minst inom familjerättens område). Den islamiska lagen uppfattas av troende muslimer vara av Gud given och kan därför inte ändras p. g. a. att människor och samhällen ändrar attityd eller moraluppfattning. Trots detta kan den ändå sägas rymma ett stort mått av flexibilitet, eftersom det finns många olika skolor som tolkar lagen olika 10. Dessa skolor är ofta resultat av olika juridisk-teologiska processer utmejslade av olika teologer. Dessutom har islam under århundradena tenderat att inkorporera och assimilera de sociala sedvänjor och institutioner som fanns i de samhällen som omvändes till islam. Sålunda har sharia även kommit att tolkas 9 Diana Amnéus, Inconsistencies between the Human Rights of Women in Islamic Law and the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (1979). Examensarbete vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, ibid. 15

17 olika i olika regioner. Det finns dock en kärna av principer och lagar som muslimer i allmänhet accepterar som sharia. Detta gäller särskilt formuleringar avseende kvinnans ställning (se nedan). 11 På den arabiska halvön (dagens Saudiarabien), på profeten Muhammeds tid, innebar sharia förmodligen en förbättring för många kvinnor genom att de garanterades ett visst minimum av rättigheter. Sharia tillerkände alla muslimska kvinnor en oberoende, lagfäst personlig ställning som inkluderade möjligheten att inneha och bruka egendom, en bestämd del i arvet (från att tidigare kanske inte ha haft någon del alls), tillgång till utbildning och visst deltagande i det offentliga livet. På familjerättens område begränsade sharia polygamin och garanterade en hustrus rätt till underhåll och anständig behandling. I en jämförelse tillerkände sharia kvinnor större rättigheter än andra rättssystem fram till 1800-talet 12. Därefter har mycket hänt, vad gäller kvinnors rättigheter i stora delar av världen, och FN:s kvinnokonvention talar om kvinnors och mäns lika rättigheter på alla områden. Sharia fastställdes runt 600 e. Kr och återspeglar den tidens syn på kvinnan. Hennes rättigheter enligt sharia kan därför sägas vara relativt begränsade jämfört med dagens internationella standard. Detsamma kan dock även sägas om andra religiöst baserade lagar som reglerar kvinnans ställning även kristna och judiska familjelagar tenderar att vara diskriminerande mot kvinnor. De garanterar kvinnor vissa rättigheter men inte alltid absolut jämställdhet mellan män och kvinnor. Det kan också vara värt att hålla i minnet att det var så sent som på 1970-talet som lika rättigheter skrevs in i familjerätten i många europeiska länder. Inte förrän 1965 gav den franska lagen en hustru rätten att arbeta utan att inhämta sin makes tillstånd och först 1970 togs formuleringar om mannen som familjens överhuvud bort ur den franska lagen. 13 MENA-regionens länder har olika rättssystem. I länder som Iran, Bahrain, Saudiarabien, Jemen, Oman Qatar och Förenade Arabemiraten är sharia den enda basen för rättssystemet, medan de övriga har 11 artikel av Abdullahi An-Na im med titeln The Rights of Women and International Law i tidskriften Whittier Law Review nr 9, (Se även Diana Amnéus. a.a.) 12 ibid. 13 Ann Elsabeth Mayer, artikel i Middle East Journal, volym 49, nr 3, 1995, med titeln Reform of Personal Status Laws in North Africa: A Problem of Islamic or Mediterranian Laws?. 16

18 system som bygger på bl. a. romersk och anglosaxisk rätt. Oavsett vilket rättssystem landet tillämpar i övrigt, bygger familjelagen i alla länderna på sharia för den muslimska befolkningen (det är vanligt att familjerätten styrs av religionstillhörighet, så att ett lands kristna befolkning lyder under en kristen familjelag och muslimerna under den islamska o.s.v.). Också i Israel ligger familjelagstiftningen under de religiösa samfundens jurisdiktion. II.4 Familjelagstiftningen Även i de mest sekulariserade muslimska länderna styrs alltså familjelagen och arvsrätten av sharia. Jag kommer här att gå in lite närmare på vad det är som kan sägas utgöra kärnan i sharia på familjerättens område: 14 En man har rätt att ha upp till fyra fruar. Inom shi i-skolan finns, utöver de fyra fruarna, också det tillfälliga äktenskapet, dvs ett äktenskapskontrakt för en begränsad tidsperiod. En kvinna har inte samma rättigheter, utan kan endast ha en make. Även om det vanligaste är att en man endast har en hustru, förekommer även två hustrur, men knappast fler. Mannen har rätt att ta ut skilsmässa utan att ange några skäl medan kvinnan kan få skilsmässa genom domstol om vissa villkor uppfylls (som att mannen inte uppfyller sina äktenskapliga plikter, psykisk sjukdom etc.). Vårdnadsreglerna varierar men det vanligaste är att vårdnaden ges till fadern även om barnen bor hos modern efter en skilsmässa. Om kvinnan ändock har vårdnaden, förlorar hon den oftast när pojkar blir två år och flickor nio eller när pojkar kommer i puberteten och flickor når giftasålder. Om fadern inte är i livet är det inte självklart att modern får vårdnaden, utan den kan gå till faderns släktingar istället. En kvinna ärver hälften av vad hennes bröder ärver. I teorin sägs detta jämnas ut av att kvinnan får en brudgåva från sin man, medan bröderna måste betala brudpris till sina fruar. Detta förutsätter dock givetvis att de alla är gifta. I realiteten är det också ofta så att kvin- 14 Punkterna bygger på Diana Amnéus, a.a.. 17

19 nan inte har tillgång till brudpriset utan det fungerar som ett slags försäkring om mannen skulle skilja sig från henne. En kvinna ska ha en manlig förmyndare (fadern eller brodern om hon är ogift och maken om hon är gift) som t. ex. förhandlar om hennes giftermål. I flera länder behöver kvinnan sin förmyndares tillstånd för att resa utomlands eller för att söka arbete. Även om alla muslimska länder i MENA-regionen baserar sin familjelagstiftning på sharia, varierar lagstiftningen mycket mellan länderna. Tillämpningen av lagen skiljer sig också åt. Tunisien har kommit längst vad gäller kvinnors lagliga rättigheter. Landet har en enhetlig lag, gällande för alla oberoende av religionstillhörighet, och har som enda arabland lagstiftat mot polygami. I den tunisiska familjelagen är det inte längre mannen som är överhuvud, utan kvinna och man förutsätts arbeta tillsammans för att klara hem och barnuppfostran. Det står inte längre att kvinnan måste lyda sin make och män och kvinnor har samma rätt att ta ut skilsmässa, utan att behöva bevisa den andres skuld. 15 Även på andra håll sker förändringar av lagen. Den palestinska myndigheten upphävde t. ex en lag som innebar att det krävdes skriftligt godkännande från fader/make för erhållande av palestinska pass/resedokument för kvinnor. Många av de ovan nämnda diskriminerande elementen i familjelagarna kan också upphävas genom att kvinnan för in särskilda villkor i sitt äktenskapskontrakt. Sådana villkor kan gälla rätten att arbeta, ta ut skilsmässa etc. Kvinnors möjligheter att faktiskt utöva denna möjlighet varierar dock starkt. Även de religiösa lagarna för kristna och judar innebär diskriminering av kvinnor, särskilt vad gäller skilsmässor. En man kan t. ex., både enligt judisk och muslimsk familjerätt, i Israel neka sin hustru skilsmässa. I Libanon och Syrien styrs familjerätten av religionstillhörighet. I Syrien t. ex. omfattats de kristna av den kanoniska rätten som bl. a. innebär vissa inskränkningar vad gäller rätten för kvinnan att söka äktenskapsskillnad. 15 Ann Elizabeth Mayer: Reform of Personal Status Laws in North Africa: A Problem of Islamic or Mediterranean Laws? Artikel i Middle East Journal, volym 49, nr 3,

20 III Kvinnor i den socio-kulturella sfären III.1 Familjens roll Familjen spelar en viktig roll i MENA-regionen 16. Familjen definierar enskilda medlemmars status i samhället och därför är det viktigt att värna om familjehedern. Det är familjen som förväntas stå för den sociala tryggheten, som tar hand om de gamla, de handikappade och dem som på olika vis har råkat illa ut i livet. I många fall ligger medborgarnas lojalitet inte hos staten (som de knappt har kommit i kontakt med) utan hos familjen. Inom den traditionella familjen har fadern sista ordet och alltså den yttersta makten (även om det givetvis alltid har funnits och finns många undantag), men det är modern som förutsätts hålla samman familjen och ansvara för barnens fostran till goda familjemedlemmar. Det är hon som ska föra de kulturella och religiösa traditionerna vidare. Det finns därför en rädsla hos somliga att hela det sociala systemet kommer att falla ihop om kvinnor lämnar hemmet för att arbeta eller engagera sig i det offentliga livet. I arabvärlden tycker man sig ibland se sådana tendenser i väst: drogproblem hos unga, individualism, skilsmässor, isolerade gamla och ökande gatuvåld. Det finns också många som vill försöka kombinera det bästa från öst respektive väst (familjens sammanhållning och demokrati). Trenden globalt och i MENA-regionen verkar ändå snarast gå mot att familjebanden löses upp, med ökad individualism som följd samtidigt som de auktoritära strukturerna i flera av regionens länder tycks bestå. III.2 Klädsel Slöjan eller hijab (arabiska för att skyla sig) intar en central roll i diskussionen om kvinnans ställning i muslimska länder. Hijab kan sägas 16 Detta stycke baserar sig på boken Womanpower, The Arab Debate on Women at Work av Nadia Hijab,

21 innebära så mycket mer än bara en slöja; ordet betecknar också ett sätt att vara för kvinnor inte tala eller skratta för högt, inte röra sig ute bland folk i onödan. Den tolkas på olika sätt, i ett spektrum från en personlig och from hållning gällande både män och kvinnor till ett tvingande påbud gällande kvinnors klädsel utanför hemmet, genom olika former av slöja. 17 Den kamp som förts de senaste hundra åren för kvinnors frigörelse i muslimska länder har ofta knutits samman med kampen mot slöjan, som har kommit att symbolisera kampen för respektive emot modernisering. I Turkiet och Iran förbjöds exempelvis slöjan på 1930-talet (i Iran varade förbudet dock bara i fyra år). I början av 1980-talet fick de islamistiska strömningarna många kvinnor att täcka huvudet. Genom att bära slöja markerade kvinnorna avstånd från den västliga liberalismen. Den islamiska rörelsen menade att slöjan var frigörande: med slöjan kunde kvinnor gå säkra på gatorna. Men ju vanligare det blev med slöja, desto mer sekulariserades den och dess värde som symbol urvattnades därmed. 18 I Egypten började unga kvinnor bära slöja för att de ville bli lämnade i fred på gatorna och på sina arbetsplatser. Genom att bära slöja deklarerade de att de inte ville inlåta sig i flirtande och att de krävde respekt. Slöjan blev ett skydd mot män, inte en signal om att kvinnan var särskilt from eller troende. Därför har pendeln på vissa håll börjat svänga igen. Kvinnor som vill signalera sin fromma tro försöker att hitta andra sätt att göra det på än genom att bära slöja, t. ex. genom att bära enkla kläder och låta bli att sminka sig. I Iran och Saudiarabien är slöjan fortfarande obligatorisk. I Iran är chador en heltäckande dräkt det vanligaste plagget. En chador måste hållas ihop med ena eller båda händerna vilket begränsar rörligheten för kvinnan. 19 Även innan ayatollorna kom till makten i Iran, bar de flesta kvinnor någon sorts hijab, men allt fler kvinnor i städerna lade av sig den. I början på 1970-talet började kvinnor, utan att vara särskilt religiösa, att bära slöja i Iran som en politisk manifestation mot shahens styre. 17 Sin Schin-Bé i artikeln Slöja, hijab i tidskriften Kvinnor & Fundamentalism nr 11/ 12, 1996/ Artikel med titeln Hijab i blåsväder i Kvinnor & Fundamentalism nr 15, 1998, översatt från World Press Review december Artikel med namnet Kläderna i ett kvinnoliv av Katrin Holmberg. Ur tidskriften Kvinnor & Fundamentalism nr 14, 1997/98. 20

22 III.3 Utbildning I regionen som helhet är endast 41 procent av kvinnorna (jämfört med 71 procent av männen) läs- och skrivkunniga. Analfabetismen är särskilt utbredd på landsbygden. I de fall flickor gifts bort tidigt, slutar de ofta också skolan i förtid. Om det inte finns en skola nära hemmet och/eller kvinnliga lärare, tvekar familjer i konservativa områden att skicka sina flickor till skolan, eftersom flickor och kvinnor helst inte ska röra sig ute och inte komma i kontakt med personer av det andra könet som inte tillhör familjen. Skillnaderna är dock stora mellan olika länder och mellan stad och landsbygd. Samtidigt som analfabetismen är utbredd bland kvinnor på vissa håll, utgör kvinnorna en ökande andel av de universitetsstuderande i flera länder. I Saudiarabien är kvinnorna idag mer välutbildade än männen och utgör drygt 50 procent av studenterna på universiteten; samma trend märks även i andra MENAländer. Fler kvinnor än män utexamineras också från universiteten. Detta avspeglas dock inte i kvinnornas andel av arbetsmarknaden i Saudiarabien utgör kvinnorna endast två procent av arbetskraften. Kvinnorna studerar inte huvudsakligen för att få ett arbete. Studierna blir istället ett sätt att komma utanför hemmet och vidga sina vyer, kanske stå sig bättre på äktenskapsmarknaden. 20 Även om kvinnornas utbildning inte omedelbart leder till ökat deltagande i det offentliga livet, innebär det faktum att kvinnorna är högt utbildade men inte får användning för sin utbildning en sprängkraft som i förlängningen kan leda till förändrade roller för både kvinnor och män. III.4 Hälsa könsstympning Kvinnor lever längre än män i MENA-regionen liksom på de flesta håll i världen. Visserligen kan, som vi har sett, kvinnornas ställning beskrivas som underordnad på många håll, men det avspeglar sig inte i färre antal födda flickebarn, högre spädbarnsdödlighet bland flickor och kortare livslängd för kvinnor såsom det gör i Sydasien (där som ett resultat av bl. a. hemgiftssystemet som gör det dyrbart att gifta bort döttrar). Vad gäller hälsorisker knutna till graviditet och barnafödande, ligger 20 Artikel av David Hirst i Guardian Weekly, aug. 1999, med titeln Educated For a Life of Enforced Indolence. 21

23 MENA-regionen i en mittgrupp i en global jämförelse 21. Israel och Tunisien har den gynnsammaste situationen, medan Syrien och Jemen har den sämsta. Barnafödandet är högt i flertalet länder i regionen, men även här är variationerna stora. Fortlöpande hälsokontroll under graviditeten är viktig för kvinnors och barns hälsa och överlevnad, bl. a. för att identifiera riskgraviditeter. I Israel och Saudiarabien får praktiskt taget alla mödrar sådan kontroll. I Egypten, Iran och Algeriet får ungefär hälften av kvinnorna någon form av mödrahälsovård, medan i Jemen bara var fjärde kvinna täcks av ett sådant system. I Egypten och Marocko har de senare årens ekonomiska åtstramningar lett till att färre av de fattiga har tillgång till sjukvård. Iran, däremot, har sedan 1994 fördubblat sina resurser till mödraoch barnhälsovård som också täcker rådgivning, preventivmedel och förebyggande av cancer. Detta har lett till att barnafödandet, spädbarnsdödligheten och mödradödligheten har sjunkit drastiskt i landet. Mödradödligheten varierar mycket inom MENA-regionen och statistiken är osäker. Flertalet länder har mellan 100 och 200 fall per levande födda barn, enligt FN-statistik. I Jemen finns dock uppgift om att mödradödligheten skulle vara I Kuwait är siffran så låg som tre (samma nivå som Sverige). Många flickor (särskilt på landsbygden) gifts bort tidigt och föder också i allmänhet barn tidigt. I genomsnitt i regionen får en femtedel av kvinnorna barn innan de är 20 år, men i Jemen, Libyen, Oman, Saudiarabien och Syrien är tonårsmödrar väsentligt vanligare. Samtidigt kan en annan trend skönjas, som innebär att kvinnor gifter sig allt senare och i t. ex. Tunisien finns ett ökande antal ogifta kvinnor. Möjligheten till abort i MENA-länderna är antingen starkt begränsad eller förbjuden i lagen. Undantagen är Tunisien och Bahrain som har fri abort. I andra länder tillgriper kvinnor som önskar göra abort istället traditionella metoder, vilket i sig utgör en stor hälsorisk. Könsstympning (eller omskärelse) av kvinnor är vanligt i Egypten (över 90 procent av kvinnorna var 1995 könsstympade) och förekommer även i bl. a. Jemen, Oman och Förenade Arabemiraten. Det finns ingenting vare sig i islam eller kristendomen som påbjuder könsstympning förmodligen är traditionen äldre än båda religionerna Detta avsnitt bygger i stora delar på rapporten Mycket olja många barn, befolkningsutvecklingen i Nordafrika, Mellanöstern och Gulfstaterna av Bertil Egerö, Mikael, Hammarskjöld och Lise Munck, 1999 delstudie nr 8 i denna serie. 22 Nadia Hijab, Womanpower The Arab Debate on Women at Work,

24 Könsstympning har använts för att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet i många olika samhällen; man har t. ex. funnit att egyptiska mumier var könsstympade. Enligt uppskattningar finns det mellan 100 och 140 miljoner könsstympade kvinnor i världen, främst i Afrika. Graden av könsstympning varierar dock från att en del av klitoris avlägsnas (det som närmast liknar manlig omskärelse) till att hela klitoris samt inre och yttre blygdläppar avlägsnas och vulvan sys ihop ( infibulation ). Det vanligast förekommande ingreppet ligger någonstans däremellan 23 Även om traditionen är mycket stark och svår att bryta, kan en viss förändring i attityder skönjas under 1990-talet. Både inhemska och internationella kvinnoorganisationer har fokuserat på ämnet och frågan fick stor uppmärksamhet vid FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994 och kvinnokonferensen i Peking Ämnet är dock känsligt och t. ex. vissa inhemska kvinnoorganisationer har vänt sig mot att västvärlden lägger sig i vad de anser vara en fråga som måste lösas inom det egna samhällets ram, utan pekpinnar utifrån. Det finns dock andra exempel på att lokala och internationella kvinnoorganisationer med gemensamma ansträngningar försökt tackla problemen. III.5 Våld mot kvinnor Ett annat känsligt ämne som många gånger är tabubelagt att diskutera, är det våld mot kvinnor som förekommer inom familjen. Våld mot kvinnor inom familjen förekommer i alla kulturer. Bemötandet skiljer sig dock åt. I patriarkaliska samhällen (såsom många i MENA-regionen) finns en tendens att lägga skulden på den utsatta kvinnan. Synsättet att ingen utomstående har rätt att lägga sig i vad som händer inom familjen försvårar också för den misshandlade kvinnan att få stöd och upprättelse i eller utanför familjen. Våld inom äktenskapet blir sällan en domstolssak, även om våld mot kvinnor är förbjudet enligt lag. Till detta kommer tanken att en man måste värna sin och familjens heder. En kvinna som har en otillåten sexuell förbindelse, flirtar eller kanske bara talar med en utomstående man, riskerar att vanhedra hela familjen. För att rädda familjehedern anser de som förfäktar heders- 23 Efua Dorkenoo, Cutting the Rose Female Genital Mutilation, The Practice and Its Prevention,

25 begreppet att kvinnan måste straffas och i vissa fall t. o. m. dödas. I t.ex. det palestinska samhället och i Jordanien förekommer det att kvinnor dödas för att rädda familjehedern (ca 30 kända fall om året i Jordanien). Morden är bara toppen på isberget i en social ordning som bygger på tanken att den arabiske mannens heder ligger i hans systers, dotters eller moders kropp; att hans heder beror på kvinnans handlingar. 24 Även om mord för att bevara familjehedern är extremt, förekommer hedersbegreppet inte bara i arabvärlden och inte bara bland muslimer. Det förekommer i olika former också bland t. ex. druser och kristna i arabvärlden, i vissa delar av södra Europa (Sicilien, Korsika, Albanien) och i Latinamerika. Förekomsten av hedersmord hänger nära samman med utbildningsnivå och är mer utbredd på landsbygden än i städerna. I Jordanien döms män som dödar kvinnliga släktingar för att försvara familjens heder till lindriga straff. Där har dock en kampanj dragits igång av kvinnogrupper och människorättsaktivister för att ändra på den möjlighet som lagen ger till strafflindring för hedersmord. Kung Abdullah har uttalat sitt stöd för kampanjen, samt för att avskaffa även andra kvinnodiskriminerande lagar. Dock avslog landets parlamentsledamöter i november 1999 förslaget att ta bort paragrafen om strafflindring vid hedersmord. Det slutliga avgörandet ligger hos de av kungen utsedda 40 senatorerna. Ett förslag till kompromiss sägs gå ut på att behålla paragrafen och, i jämlikhetens namn, utöka den till att gälla även för kvinnor som dödar sina män (men eftersom få kvinnor faktiskt dödar sina män, blir en sådan breddning av lagen endast en chimär). 25 De kvinnor som anklagas för att dra vanära över familjen har många gånger blivit våldtagna, ibland t. o. m. av någon ur den egna familjen. Skulden för att en otillbörlig sexuell förbindelse har ägt rum läggs ändå på kvinnan. Hon anses ha väckt mannens lustar genom t. ex. sitt sätt att uppträda eller klä sig. I detta sammanhang tillskrivs hon en makt över mannen som hon i andra sammanhang inte anses besitta. Detta resonemang gör inte någon skillnad mellan utomäktenskapliga sexuella förbindelser, äktenskapsbrott och våldtäkt. En konsekvens blir att en kvinna som rapporterar att hon har blivit våldtagen, samtidigt 24 Ur en artikel i Kvinnor & Fundamentalism nr 10, 1995/96 med titeln Kvinnomord i hederns namn av den feministiska kvinnoorganisationen, Al-Fanar. 25 Artikel av Georges Marion i Guardian Weekly, dec. 1999, hämtad från Le Monde, 4 dec

26 erkänner att hon har haft en utomäktenskaplig sexuell förbindelse och alltså ur hedersperspektivet har dragit vanära över sin familj. Därför händer det att våldsmannen, för att rädda familjens ära, erbjuds äktenskap med den kvinna han våldfört sig mot, trots att lagen påbjuder stränga straff för våldtäkt. Extrema former av våld mot kvinnor, såsom våldtäkt, används av män för att utöva makt över kvinnor, ibland även för att bekämpa andra män (bl. a. i krig och inbördeskrig). Genom att våldta motståndarens kvinnor förödmjukar man männen, deras heder befläckas. Även statliga tjänstemän kan i vissa fall utnyttja det faktum att kvinnor inte vågar anmäla de brott de utsatts för. Ett polisbefäl i Casablanca i Marocko blev dock så småningom avslöjad och ställd inför rätta 1993, men först efter att under tre års tid ha våldtagit eller våldfört sig på mer än 1500 kvinnor. De flesta av offren vågade eller ville inte vittna mot honom och fick därmed heller aldrig någon kompensation i form av skadestånd. Rädslan att stigmatiseras var större än viljan att få sin sak prövad i domstol Exemplet hämtat ur EU-kommissionens genderprofil för Marocko, skriven 1995 av Sally Balden. 25

27 IV Kvinnor i den ekonomiska sfären IV.1 Arbetslivet 27 MENA-regionen befinner sig i en brytningstid, politiskt och ekonomiskt, där det moderna lever sida vid sida med traditionalismen. I brytningstider kan motsägelser ibland bli särskilt stora. Så är det t. ex. i vissa länder fullt möjligt för en kvinna att leda ett företag, samtidigt som hon enligt landets lag inte kan få vårdnaden om sina egna barn. I hela MENA-regionen (med undantag av Israel) är kvinnornas andel på arbetsmarknaden liten i en internationell jämförelse (mindre än en femtedel av arbetskraften jämfört med mellan en tredjedel och hälften i världen som helhet). 28 Detta gäller även om man räknar in den informella sektorn. En anledning är givetvis att kvinnor enligt traditionen helst inte ska lämna hemmet eller röra sig ute bland män. Nadia Hijab menar dock i boken Womanpower att kvinnors låga deltagande på arbetsmarknaden endast delvis kan förklaras av tradition och konservativa sociala attityder. Än viktigare som förklaring är de tre kriterierna: behov, möjlighet och förmåga (kompetens). Dessa tre kriterier måste vara uppfyllda både ur statens och familjens perspektiv. D. v. s. landet i fråga måste behöva kvinnornas arbetskraft, det måste finnas lagstiftning m. m. som gör det möjligt för kvinnor att arbeta och staten måste tillhandahålla nödvändig utbildning och kompetensutveckling. Dessutom måste det, på familjenivå, finnas ett upplevt behov av mer än en inkomst per familj, det måste finnas faciliteter som möjliggör för kvinnor att arbeta i kombination med en stödjande omgivning och kvinnor måste besitta de kunskaper som krävs för att 27 Detta avsnitt bygger på Nadia Hijabs bok Womanpower The Arab Debate on Women at Work Artikel av Karen Thomas med titeln The New Arab Woman i The Middle East, jan

28 genomföra arbetet. Givetvis är sociala faktorer viktiga, säger Hijab, men attityder mot kvinnor i förvärvslivet liknande dem i MENA-länderna har funnits i många andra länder. I takt med att förutsättningarna förändrats och de tre kriterierna uppfyllts, har även attityderna mot kvinnor i arbetslivet förändrats. Lagstiftningen vad gäller arbetande kvinnor i MENA-regionen står sig relativt väl i en internationell jämförelse. Arbetslagarna i de flesta länder garanterar lika rättigheter och möjligheter för män och kvinnor. Särskilda lagar som reglerar kvinnors möjligheter till ledighet för att ta hand om barn och skydd mot uppsägning p. g. a. graviditet finns i de flesta MENA-länder. Reglerna gäller dock i stort sett endast den offentliga sektorn, eftersom det inte finns någon egentlig kontroll av privata arbetsgivare. Inom den offentliga sektorn är det samtidigt ofta stor skillnad mellan intentionerna i lagarna och den praktiska tillämpningen. Hijab tar upp Jordanien som ett exempel på att situationen för kvinnor på arbetsmarknaden på några decennier kan ändras radikalt, om de rätta förutsättningarna finns. I Jordanien fanns ett förbud mot kvinnor i den offentliga sektorn fram till 1947 och gifta kvinnor var inte tillåtna att undervisa. På 1970-talet var de flesta förvärvsarbetande kvinnor (utanför jordbrukssektorn) statsanställda och lärare. På talet var det i stort sett accepterat att kvinnor, även gifta, hade lönearbete utanför hemmet. Endast vissa arbetsgivare inom den privata sektorn vägrade fortfarande att anställa kvinnor. På 1980-talet sammanföll nämligen i Jordanien alla de ovan nämnda kriterierna för att integrera kvinnor i förvärvslivet. Behov, möjligheter och förmåga/kompetens fanns både på den statliga nivån och på familjenivån. I teorin borde liknande förhållanden gälla i Gulfländerna, där behovet av arbetskraft varit än större än i Jordanien från 1970-talet och framåt. I praktiken är det emellertid långt ifrån fallet. Området var under första hälften av 1900-talet ett av de fattigaste i världen, med svårt klimat och brist på naturresurser. Bland jordbrukare och nomader arbetade män och kvinnor sida vid sida båda behövdes för att överleva. Som på många andra håll var det endast den urbana överklassen som hade råd att hålla sina fruar hemma. Oljeboomen på talet ändrade på dessa förhållanden över en natt. Utländska bolag och arbetare strömmade in och de ursprungliga medborgarna började känna sig som främlingar i sitt eget land. I de försök att nationalisera arbetskraften som följde, borde kvinnorna ha haft en viktig roll att fylla. 27

29 Flera av länderna drev också kampanjer för att fler kvinnor skulle komma ut på arbetsmarknaden. I Förenade Arabemiraten t. ex. betonades att det var möjligt för kvinnor att arbeta (under vissa omständigheter) och samtidigt följa muslimska värden och traditioner. Man var alltså stödjande i retoriken men gjorde i praktiken inte mycket för att integrera kvinnorna i arbetslivet. Möjligen med undantag för Oman och Bahrain, där kvinnors deltagande i arbetslivet varit större. Varken på statlig eller familjenivå upplevde man nämligen något egentligt behov av att få ut kvinnorna i förvärvslivet (från statens perspektiv hade man råd att importera arbetskraft istället och på familjenivån levde man gott på en lön). Att upprätthålla traditionerna och den sociala ordningen upplevdes som viktigare. En anledning till att man håller så hårt på den traditionella rollen för kvinnor kan vara att de sociala förändringarna har gått så fort i Gulfländerna, jämfört med andra länder i regionen. I en sådan mycket snabb omvandling blir seder och traditioner ofta den enda garantin för att inte tappa bort sin identitet. Också den stora andelen gästarbetare har i sin tur gjort att medborgarna i Gulfländerna har känt sin egen identitet hotad och därför värnat om traditionen kanske mer än vad som annars skulle ha varit fallet. I förlängningen kan man dock tänka sig att unga välutbildade män och kvinnor kommer att ersätta utländsk arbetskraft och att nya möjligheter öppnar sig i takt med att länderna försöker komma bort från det stora oljeberoendet och diversifiera sina ekonomier. 29 Den snabba materiella förändringen i Gulfländerna har samtidigt fört med sig vissa sociala förändringar, t. ex. vad gäller äktenskapet. I takt med det ökade välståndet har också kraven på överdådiga bröllop och höga brudpris ökat. Detta har lett till att många män inte anser sig ha råd att gifta sig med en inhemsk kvinna utan istället gifter sig med utländska kvinnor. I Förenade Arabemiraten, t. ex., rapporteras antalet ogifta kvinnor ha ökat. 30 De flesta kvinnor som trots allt arbetar i Gulfländerna återfinns i servicesektorn, med övervikt på akademiska yrken. I Saudiarabien, där kvinnans rörelsefrihet är som mest kringskuren, är arbetsmarknaden segregerad för att män och kvinnor ska ha så lite kontakt med varandra 29 ibid. 30 Tidskriften Kvinnor & Fundamentalism, nr13, Ruta på s. 10 Arabemiraten. Brudpriset problem för kvinnor, källa IPS. 28

30 som möjligt. En sådan inställning försvårar givetvis för kvinnorna att komma ut på arbetsmarknaden, men en positiv sidoeffekt av segregationen är att särskilda karriärvägar har öppnats för kvinnor, som därmed har kunnat nå höga positioner inom kvinnosektorer utan konkurrens från män. Uppdelningen mellan mäns och kvinnors världar i Saudiarabien har nämligen lett till att speciell service har uppstått för kvinnor, såsom banker bara för kvinnor, internetcaféer för kvinnor, kvinnliga läkare som behandlar kvinnor och kvinnliga lärare som undervisar flickor. I andra länder i MENA-regionen har det varit lättare för kvinnor att komma in på den generella arbetsmarknaden och deras andel ökar ständigt i de flesta sektorer. Generellt i regionen är media ett område där kvinnor arbetar i stora antal. Kvinnliga journalister arbetar inte bara med kvinnofrågor, utan täcker även allmänna frågor som ekonomi och politik. I början på 1980-talet, t. ex., utgjorde kvinnorna ca en fjärdedel av medlemmarna i Journalists Syndicate i Egypten. 31 Den marockanska kvinnorättskämpen och professorn i sociologi, Fatima Mernissi, skriver att den utbildade kvinnliga elit som finns i regionen framför allt är aktiv inom de två områdena universitetsforskning och media 32. Kvinnors status i olika delar av MENA-regionen styrs av motstridiga religiösa och sociala tolkningar, där islam kan användas både för att rättfärdiga vissa rättigheter för kvinnor i ett land och för att begränsa dem i andra ofta visar det sig att kulturella hänsyn spelar en viktigare roll än själva religionen. Så har t. ex. Saudiarabien och Iran de länder som tillämpar den islamiska lagen striktast helt olika attityder till kvinnans roll i samhället. I Iran är stora delar av det politiska systemet och de flesta karriärvägar öppna för kvinnor, medan i Saudiarabien kvinnor är förbjudna att ta vissa arbeten som innebär kontakt med män och varken får inneha egna ID-kort eller köra bil Nadia Hijab Womanpower The Arab Debate on Women at Work, Artikel av Fatima Mernissi med titeln Arab Women s Rights and the Muslim State in the Twenty-First Century: Reflections on Islam as Religion and State i boken Faith and Freedom, Women s Human Rights in the Muslim World av Mahnaz Afkhami, Artikel av Howard Schneider i Guardian Weekly, 9 15 dec (ur Washington Post). 29

31 IV.2 Gästarbetare Folk har flyttat i MENA-regionen sedan urminnes tider, men det moderna fenomenet arbetskraftsmigration visade sig först på 1940-talet och fick sitt stora uppsving i och med de stora oljeinkomsterna i Gulfländerna på 1970-talet. På 1980-talet mattades efterfrågan på gästarbetare av. Ofta har det varit män som migrerat. De kvinnor som har lämnats kvar hemma har ibland, i männens frånvaro, fått större del i de ekonomiska aktiviteterna och beslutsfattandet inom familjen. En ny trend på 1990-talet har varit den ökande migrationen av kvinnor. Det gäller både migrationen till och från MENA-regionen (det sistnämnda främst till Europa i form av anhöriginvandring). Det som kanske har uppmärksammats mest i media, är kvinnor från f. d. Sovjetunionen och Östeuropa som kommer till bl. a. Libanon, Egypten och Israel för att sälja sina sexuella tjänster. En del har blivit ditlockade som postorderbrudar, danserskor eller servitriser. Andra har förts dit (med eller mot sin vilja) av människosmugglare. Det har också skett en ökning av importen och utnyttjandet av kvinnliga hembiträden bl. a. i Libanon och Gulfländerna. Bara i Libanon finns nära kvinnor från Sri Lanka som arbetar som hembiträden. Deras pass konfiskeras så fort de anländer och deras rättsliga skydd är i stort sett obefintligt. De lever och arbetar i landet men få eller inga av landets arbetslagar gäller dem. Många gånger har de fått skuldsätta sig för att kunna resa iväg om de blir illa behandlade av sina arbetsgivare har de ingenstans att ta vägen. 34 David McMurray som undervisar i antropologi vid Oregon State University, skriver att var kvinnorna än kommer ifrån och var de än hamnar, är de mer utsatta än manliga migrantarbetare. De kan aldrig känna sig riktigt säkra på att deras manliga arbetsgivare inte ska utnyttja dem sexuellt, de har inga garantier för att deras arbetsförmedlare inte ska tvinga in dem i sexhandel. Och det värsta av allt de kan aldrig vara säkra på att de inte bokstavligen blir sålda till högstbjudande Artikeln Recent Trends in Middle Eastern Migration av David McMurray i Middle East Report, sommaren Ibid. 30