Din tidning i nöden...

Transkript

1 Din tidning i nöden......dass ist was?! Nr 3 Ökar mest i svensk lägerpress! Upplaga: 25 ex. SOS08 Theme Mel. Trettifyran / This ole house M: Stuart Hamblen T: Martin Ruist Våran kår har åkt på läger uti många herrans år Vi har farit runt på vägar, vattendrag och järnvägsspår Hela vintern har vi längtat att på så vis få det ställt Att med sommar, sol och bad uppleva scouting naturellt refr. Och nu är det slut på vintertider, vart bär seglatsen av härnäst? Hissa segel, lätta ankar, vi har Björnö i nordväst! Så vi dansar galet, ropar "Skepp o'hoj" och "SOS!" Att vara skeppsbrutna på läger det är vad vi scouter gillar mest. SOS är vårat tema, säg är vi nödställda då? Nej ty vi kan segla, simma och i nödfall även gå Och om regnet öser ner så gör vi bara som man bör För är det läger är det lätt att möta regn med glatt humör refr. Ja nu är det slut på vintertider, vart bär seglatsen av härnäst? Hissa segel, lätta ankar, vi har Björnö i nordväst! Så vi dansar galet, ropar "Skepp o'hoj" och "SOS!" Att vara skeppsbrutna på läger det är vad vi scouter gillar mest. Refränger att sjunga mot slutet av lägret Men nu är det slut på lägertider, ja nu är det slut på bus i tält Här var fullt av spångascouter som nu lämnar tomma fält Men i huv et finns det minnen av vad lägret har betytt Nu är det slut på lägertiden men ej på de vänskapsband vi sytt. Ja nu är det slut på lägertidning, ja nu är det slut på Markakön Vi har rivit vår portal, snart ska vi lämna skärgårdsön Så jag tar farväl och stora tårar rullar på min kind Nu är det slut på lägertider nu går SOS i himlen in 1

2 Dagens ledarinnor Konsten att använda sig av dösnack för att dölja bristen på innehåll - en sammanställning av utkasten till Dagens ledare. På SOS08 finns det fler personer vid namn Viktor än det finns kvinnliga aktiva ledare. Varför vill inte fler tjejer bli ledare? Ibland tror jag att det helt enkelt beror på att scouterna är för dåligt anpassade till båda könen. Det stora sysslorna (så som; vedhuggning och surrning) utförs av männen/pojkarna samtidigt som de mindre sysslorna (ex. diskning och matlagning) traditionellt och fortfarande utförs av tjejerna. Vi som ledare måste helt enkelt bli bättre på att säga: Kom hit och hjälp till nu till killarna som inte vill laga mat. Eller uppmuntra tjejerna till att visa att de också kan... Jag (Hanna) är 19 år gammal och har varit scout sen jag var nio. Det betyder tio års scouting och en mängd upplevelser som jag... Ibland blir man trött på livet. I morse var jag jättetrött. Jag vaknade av att en älg brakade fram i skogen vid mitt liggunderlag, likt Mattias Nilsson på en fotbollsplan (a.k.a en bulldozer). Men egentligen var det ingen älg, det var Henning som kom springande. Egentligen var det inte jag, utan Bosse som upplevde detta brutala uppvaknande och berättade om det för mig. Men, vem bryr sig? Det får mig osökt att tänka på alla artigheter jag dagligen utbyter med människor vars små bekymmer jag inte bryr mig ett skvatt om. Var nu ärlig mot dig själv. Hur många gånger frågar du dina vänner och bekanta saker som: Hur e läget? eller Hur mår du? utan att du för den sakens skull orkar bry dig om svaret? Erkänn! De flesta gångerna vill du bara höra ett Tack, jag mår bara bra. så att du kan gå vidare med ditt liv... Disneyfilmer. Vi har blivit uppfostrade av dem. Så länge man är snäll och tålmodigt sitter och väntar på prinsen som aldrig kommer finns chansen att man ska kunna leva lyckligt i alla sina dagar, om och om igen. Vad är sensmoralen i det??? Har ni tänkt på hur glad man kan bli för oväntade komplimanger? Ett spontant Hej! eller liknande kan lysa upp både din och andras dagar. Ett leende till exempel, det kräver ingen stor ansträngning och det ger mycket glädje åt den man ler åt. Därför efterlyser vi mer spontanitet inom scouterna!!! Vi har observerat att alla, med undantag för Viktor Ö och PH (se gårdagens upplaga), verkar irritera sig på de små surrande vampyrerna som hemsöker vårt lägerområde. På tal om att surra så tycker vi att diskstället är utomordentligt konstruerat Vilket osökt för oss till fredagens disko och 80 års fest där vi försökte att bjuda in kungen, han kunde inte komma den här veckan Och idag är det måndag, fast jag trodde att det var tisdag i morse. /Rebecka Forsberg och Hanna Zetterlund NOTIS Workshops av diverse slag äger rum varje kväll kl Samling sker vid flaggstångsängen. Har du någon god idé på något som skulle kunna utgöra en workshop tar du kontakt med programgruppen. Regn En våg av oväntade händelser När man minst av allt vill det börjar det alltid regna. Alltid. Detta är ett vetenskapligt faktum som är precis lika säkerställt som att man aldrig hittar två likadana strumpor i garderoben när man letar. Jobbigt, visst, men det kan bli fantastiskt kul. Vi på redaktionen hade ju som bekant spått att det inte skulle bli något regn förrän på söndag, men detta visade sig vara en grov misskalkylering. Natten till igår började det som de flesta vet regna. Mitt i natten. Som en blixt från klar himmel kommer det helt plötsligt regn. Detta var en spännande omväxling istället för myggen, så visst, det var faktiskt OK. Frågan är dock, hur kan det hända? Att något så klart och vack- 2

3 ert som en natthimmel på sommaren helt plötsligt kan tömma sig, visa sina innersta hemligheter för oss ovissa scouter. Gubben som sitter i molnen måste vara inblandad. Den vetenskapliga aspekten på denna fråga är alltför existentiell för att det egentligen ska vara tillåtet att ta upp. Att slumpen skulle vara del i det hela är så otroligt då det inträffar i så många av de allra finaste och bästa tillfällena. Dock är det de oväntade regnskurarna man kommer ihåg. De som kommer när man faktiskt ligger och sover under bar himmel. De flesta av oss kommer t.ex. inte ihåg den kalla höstdagen då det regnade och haglade förra året. Variation förnöjer. Överraskningar förnöjer. Rödbeta. Patrullscoutledarna - Dina uthålliga idoler De nio ultraglamorösa patrullscoutledarna skulle på söndagskvällen ut på en hajk som skulle bli underbart mysig och skön. Trodde de i alla fall. Kajaker i miljoner stod nere på stranden och väntade på oss. Visst miljoner är kanske lite att överdriva, men många var de, det är ett som är säkert. Med ett swom i klass med en gammal Batmanserie var vi helt plötsligt ute på fjärden. Solen schtekte, vi schtekte, vi var lyckliga, glada och ovetande om nattens spektakulära händelser. En sovplats är väldigt bra att ha när man ska ut på kajakhajk. Det är helt enkelt för jobbigt att sova sittande i kajaken. Vi hittade en gemytlig liten pittoresk ö någonstans där ute där öarna ligger tätt som corn-flakesen i morgonfilen. Vi tog fart med paddlarna för att lata som vi är komma så långt upp på land som möjligt. Ön var så pass liten att vi egentligen hade kunnat paddlade över ön men vi valde att lägga till vid den istället. Sagt och gjort, helt plötsligt satt vi på ön och undrade hur vi egentligen hade kommit dit. Så snabba är vi ledare. Efter diverse bad och matlagning och annat spännande vardagsgöra satt vi och kollade på solnedgången. Det var vackert. Tårar rullade från våra kinder och känslorna svallade likt de gör i en fjortiskropp. Vuxenpoängerna bara svävade upp i skyarna då vi satt och studerade omgivningarna, men de ökade snart ännu mer då djupa samtal om framtiden, dåtiden och annat matnyttigt gicks igenom. Mygg i miljoner (denna gång på riktigt, vi räknade) dök upp från ingenstans och gjorde flyganfall. De var tvåmotoriga och de hade antagligen inte smakat blod på tusen år. Här ska faktiskt erkännas att 8 av 9 av oss började lida av svår blodförlust framåt 12-tiden och svett i 10-liters dunkar hade kunnat fyllas då vi gömde oss i våra i vissa fall alldeles för varma sovsäckar. Gryningen kom och vi njöt över att våra nyvunna vänner, myggen försvann. Oj, så bra tänkte vi. Oj, så fel vi hade. En droppe, två droppar, sedan miljoner droppar föll ifrån himlen. En monsun drog över våra huvuden. Eller, ja, ett regn som inte skådats på flera dagar i alla fall. Tyvärr hade två av era hjältar inte uppfattat denna monsun utan vaknade snart. Dyblöta. Dyblöta men glada. Vi började sedan den långa färden hemåt med ett glatt humör under glada tillrop, precis som scouter ska hantera tunga situationer som denna. I ottan kom vi tillbaka till lägret. En välkomstkommitté bestående av två stycken tämjda juniorer tog emot oss med öppna armar. Eller ja, de var i alla fall vakna. Kanske satt de på dass, men vakna var de. Slutet på vår odyssé är nu nära, men kontentan är ändå att ju svårare det är, desto roligare blir det. I alla fall efteråt. /Viktor och Henning, Patrullscoutledare. 3

4 Isberget spekulerar Dagens fråga: Tror änder att båtar är djur? Jag har funderat på en sak ganska länge nu men jag kommer inte riktigt på ett bra svar. Ni vet att man ibland ser änder simma omkring i vattnet när man är ute med båt eller är ute och paddlar. Den här djupa funderingen jag har gått och grubblat på gäller dem. Jag tror att änderna kan skilja på ett träd och en människa, alltså det jag menar är att en and vet att en människa är ett levande djur medan ett träd bara är ett träd. Men vad tror de om alla båtar som är ute och seglar? För båtarna rör ju på sig, vilket änderna vet att djur gör men inte t.ex. ett träd. Tror änderna att båtarna är stora djur eller att de är stora saker som människodjur sitter i? Om någon har ett bra svar så vore jag tacksam för det. Elise & Lena, sjuklingar: Vi tror att de är djur. Ps. Är det någon som vet om det är jobbigare för elektriciteten i elledningar att färdas i uppförsbacke än i nerförsbacke? Skvaller och Blandat Säkra källor säger oss att migränsjukan härjar på lägret. lägerchefen kommer att ha legat bredvid samma person i 13 dagar när lägret är slut. juniorledarna paddlade i 45 minuter för att dricka kaffe på en ö, men varken hade kåsa eller tändstickor med sig. tidningen vinklar sin Dagens fråga till det manliga könet. tredjeårspatrullscouterna inte kan läsa kartan och att Robin inte kan navigera i hög fart. Johanna och Matilda har någonting skum(gummig)t på gång. Alicia är rädd för mörkret. även äldre seglarscouter borde akta sig för bommen. Alexander är en stoltjyv som tappat minnet. de duktigaste juniorerna inte fick någon belöning trots att de diskade. det tar flera timmar för juniorscouterna att sjösätta sina kajaker. Anton inte vet hur man använder en AC och att Nicklas inte kan ta ut bilnycklarna....lägerpressen är mutbar....oliver och Lucas ser ut som patrullscouter på avstånd. Felix kan cykla på enhjuling. någon stoppade in handen under dörren till ett dass när det var upptaget....det första stora buset har ägt rum, ett tält har blivit fint inrett. (vi i redaktionen väntar spänt på fler bus att rapportera, inte minst hämndaktionen). Ingrids jobb är ett skitjobb men hon gör det ändå (toapapper finns på dassen). det finns en ny sorts pokémon lös på lägret. Den heter O livermon. Den jagar på natten, och bor i vattnet. Elise är såld. Amanda, grodslukerska: Det är väl öh elefanter. Rebecka, ledare på Jägarna: Ja det är klart. Björne, liten: Jag tror att änderna tror att båtarna är djur eftersom de rör på sig. 4 Sökes!!! Vi söker ett isberg då vårt gamla har smält i solen!!! Hanna, ledare på Nomaderna: Jag tror att änder är båtar.

5 HOROSKOP Oraklet lilla killen läser din närmsta framtid i de glittrande stjärnorna. Stenbocken (22 december 20 januari) Din kärlek vill ha mer av dig, förlora inte dig själv. Vänta till solnedgången och klä dig i orange för att framhäva din ögonfärg och dölja skalligheten. Vattumannen (21 januari 18 februari) Du passar som fisken i vattnet på SOS, men se upp för pirayor och juniorscouter. Var beredd på att fånga flygande objekt och förfölj din kärlek. Fiskarna (19 februari 20 mars) Idag får du en limpa. Väduren (21 mars - 20 april) Vattumannen vill ha dig. Sydvindarna kommer blåsa nytt liv i din förkylning, håll dig i vindskyddet och gå inte ut utan en klämma om näsan. Släpp hatten i vinden, någon spännande kan plocka upp den Oxen (21 april 21 maj) Se upp med maten, den kan innehålla spår av släktingar! I övrigt bör du ligga lågt med kalorierna, undvika män i blå skjorta och satsa på långvariga förhållanden. Tvillingarna (22 maj 21 juni) Du kommer att vara olycklig, ensam och miserabel resten av veckan om du inte tar tillfället i akt att arbeta, arbeta, arbeta Din otursdag är den 20:e. Kräftan (22 juni 22 juli) Du är så hemskt söt, men gylfen är öppen! Tredje dasset från höger kommer att innebära en skitstor omvändning för dig och din kärlek. Lejonet (23 juli 23 augusti) Håll inne med dina aggressioner i närheten av blålera, du vet inte vem dina klor kan skada. Planeterna står i bra position för ett äventyr med din kärlek. Jungfrun (24 augusti 23 september) Är du liten kommer du inte att växa en enda centimeter till. Sorry. Vågen (24 september 23 oktober) Din hårväxt ställer till med problem i en oväntad situation. Håll dig i flätan! Skorpionen (24 oktober 22 november) Den starka solen ger dig oanade möjligheter Tag tillfället i akt men smörj axlarna först (och köp någonting i markan). Minns dina drömmar, innehöll de något blått kan de slå in. Skytten (23 november 21 december) Det är en ztrålande dag för att inte utföra någonting av nytta. Den här veckan är helt och hållet din, och det är tillfälle att be någon om en stor tjänst. 5

6 Följetongen - Någon behöver hjälp! Kajakarmadan närmade sig piratskeppet i rasande fart, svallvågorna stod höga och det stänkte om paddlarna där scouterna for fram. Höger, vänster, höger Sammandrabbningen var fruktansvärd. Armadan träffade så skickligt skeppet i babordssidan att det nästan skvimpade omkull, och vips föll hälften av alla piraterna ner i vattnet. Den ruskigaste av dem alla, kapten Sara, stod emellertid kvar med bägge träbenen stadigt på durken. Scouterna fångade bara en skymt av hennes ärgade lår innan hon försvann i dimman och i tumultet och striden som följde märkte ingen hur hon satte simfötter på träbenen och simmade över till Antons båt. Anton själv låg i fosterställning på durken och bet på naglarna när Sara hivade sig över relingen. Det nästa scouterna hörde var hur ett isande skri skar genom dimman, och när den så småningom skingrade sig, såg de Anton, fastsurrad mot masten på sin egen båt, och med kapten Saras kniv mot strupen. Oj oj... Dagens (sc)outfit Dagens (sc)outfit idag är något gammalmodig men fortfarande fruktansvärt praktisk ehuru den är tung. Hjälmen kommer från Gripsholms slott och svärdet med matchande sköld från Vaxholms kastell. 6

7 Nödropet granskar Myggens inverkan på scoutlivet Skogens svar på hyenan, enligt många det jobbigaste med naturen. Myggan har förpestat dagarna för många här på lägret. Men hur är det egentligen? I dagens Nödropet granskar vi hur myggen förändrar scouternas vardag. Myggen har funnits länge. Hur länge vågar vi inte svara på utan att prata med en myggoman (en expert på mygg) men vi utgår från att den i alla fall är minst jämngammal med människan. Den är hatad av många, älskad av få. Men hur hade scoutingen sett ut utan myggen? Det vi får börja med är att titta på när den är som värst för oss. Detta är utan tvekan på sommarhalvåret, en varm sommarnatt när solens värme räcker långt in på nattkröken. Det är vid dessa tillfällen man vill sova utan bar himmel och njuta av värmen. Vad som händer är att man istället får gömma sig under sovsäcken och lida av värmen. Jobbigt. Vad hade hänt om vi inte hade haft myggen? Jo, vi hade helt enkelt skapat oss själva ett annat störningsmoment. Något annat som vi skulle kunna beklaga oss över. Något annat som man skulle använda alla de värsta svordomarna man har inom sig mot. Vad detta alternativa störningsmoment skulle kunna vara kan vi bara spekulera om. Kanske skulle det vara jobbigt att det var mörkt ute eller att det finns andra saker runt omkring en. Det enda vi kan säga säkert är att vi nog ändå ska vara glada över att myggen finns. Det alternativa hade kanske varit ännu värre. Tänk på detta nästa gång myggen flyger in i örat och förpestar era varma sommarkvällar. En dag som alla andra : en sistaårspatrulls berättelse Vid 2-tiden blev vi tredjeåringar tillsagda att hämta våra packningar och samlas vid flaggstången. Efter att ha fått den numera välbekanta allmänna packningen (vänj er juniorer, det blir bara mer) följde vi med Robin i hans lilla båt. Vi hade fått en karta och blivit visade vilken väg vi skulle gå, så under båtresan var det enda problemet några ömma bakdelar. Till sist svängde Robin in till stranden och berättade att han tänkte släppa av oss lite närmare än vad som stod på kartan. Vi hade sett bron där vi skulle ha startat lite längre bort och tyckte att det knappast skulle vara något problem. Så vi sade adjö till Robin och gick upp till vägen. Då, efter att ha använt vår sisal till ett midjebälte åt Felix då hans hade gått sönder, tog vi oss en titt på kartan. Vi räknade ut att Robin antagligen släppt oss några millimeter utanför kartan men såg att den väg vi skulle följa även den svängde lite utanför kartan. Då bestämde vi oss för att fortsätta utåt. Och vi gick. Och gick. Efter åtskilliga vänstersvängar och otaliga kullar drog vi slutsatsen att antingen var kartan illa uppdaterad eller så var vi vilse. Vi frågade en man som var villiga att visa oss var vi var på kartan. Ni är här, sade han och pekade på en punkt 17 centimeter åt vänster på kartan (För er information: ungefär bredden på denna tidningssida). Så det var bara att vända och gå tillbaka. Då tappade vi en av de två dunkarna i en av lagningarna i asfalten som hade smält i värmen. Detta resulterade senare i svarta fläckar på bärarens kläder. Så till sist kom vi fram till platsen där Robin hade släppt av oss och följde vägen åt andra hållet. Efter en knapp kilometer kom vi till den avfart där vi skulle ha startat vi egentligen. Detta betyder alltså att Robin hade släppt av oss tre, fyra centimeter utanför kartan. Ytterst ohemult. Så tjugo över fem fick vår käre lägerchef Andreas detta sms från oss: Robin släppte oss utanför kartan, så vi har gått en omväg. Nu är vi på startplatsen. Hälsa Robin. Vi började gå igen, men nu visste vi vart vi skulle. Framåt sjutiden fick Andreas nästa sms: Vi fick en t- spritsbrännare och gasol, lyckat! P.S Hälsa Robin. Vi kom fram till lägerplatsen strax före solnedgången. Det var ingen fara förrän rådjuren började skälla runt oss och en av oss fick panik. Och som allmänt känt är: när en blir rädd oroas alla. Så den panikslagna slet tag i mobilen och övertalade Andreas att plocka upp oss. Och det gjorde han. Han skjutsade oss till platsen vi hämtat väskorna första dagen och byggde vindskydd mellan de två släpen. Teambuilding på högsta nivån. Anders, Nomaderna 7

8 Redaktionen består av: Alicia Sivertsson Ansvarig utgivare Pressfotograf Mattias Nilsson Chefredaktör Slacker Hanna Zetterlund Skvallerpress Inrikeskorrespondent Henning Alesund Chefsskribent Längst En mygga är som en vampyr, fast mindre Ökar mest i svensk lägerpress Upplaga: 25 ex. 8