1/2005. TTkanalen FACKLIG INFORMATION FÖR MEDLEMMAR I TJÄNSTETANDLÄKARFÖRENINGEN

Transkript

1 1/2005 TTkanalen FACKLIG INFORMATION FÖR MEDLEMMAR I TJÄNSTETANDLÄKARFÖRENINGEN 1

2 Ont i ryggen?? Sönderstressad??? Som medlem i Tjänstetandläkarna finns möjlighet att avgiftsfritt få delta av Rygginstitutets yrkesinriktade rehabiliteringskurs för personer med besvär i rörelseorganen eller Rygginstitutets arbetslivsinriktade rehabiliteringskurs för personer med stressrelaterade besvär. Kostnaden för vistelsen på Rygginstitutet bekostas av AFA. För ytterligare information och ansökningsblankett, kontakta Susanna Magnusson, tel: eller Inger Wass, tel: Du kan också kontakta det Rygginstitut som ligger närmast din ort Rygginstitutet, Luleå Tel: Rygginstitutet, Sundsvall Tel: Rygginstitutet, Stockholm Tel: Rygginstitutet, Växjö Tel:

3 Ledare Kenth Nilsson TTKANALEN TT-kanalens uppgift är att informera om och kommunicera fackliga frågor inom tjänste- tandläkarområdet. Grafisk design Katarina Lapidoth Dags att vänja sig vid att tiderna förändras Layout Inger Wass Tryck Spånga Tryc ryckeri AB Österlånggatan 43 Box Stockholm Tel Fax E-post Web Det fanns en tid när folktandvårdens tandläkare vackert fick foga sig i sina chefers krav, även om dessa upplevdes som stolliga, stred mot tandläkarens yrkesmässiga inställning eller på annat sätt frestade på fysiskt eller psykiskt. Så var det för bara några år sedan då arbetslösheten bland tandläkare var hög och utflyttningen till andra länder var stor. Den som inte spelade med riskerade repressalier. Kanske avslogs ansökningar om utbildning eller också uteblev löneutveckling. Möjligheterna att förfölja en ickekonform enskild tandläkare var stora. Arbetsgivarens risk var däremot försumbar. Om sättet att leda verksamheten ledde till att någon kände sig tvungen att sluta eller bli sjukskriven, fanns det en kö av nya tandläkare beredda att hoppa in där lucka uppstod. Nu ska man väl inte tro att arbetsgivare särskilt ofta är elaka. Däremot tenderar en sådan situation att vara kontinuerligt åtstramande och efter hand skapa situationer som för en utomstående betraktare förefaller orimliga. Men för dem som är inblandade syns inte orimligheterna så tydligt. Nu är det nya tider. Den tandläkare som misstycker byter helt enkelt arbetsgivare, sektor eller land. På senare tid har vi kunnat se hur hela folktandvårdskliniker plötsligt bestämmer sig för att hoppa av och starta eget som fallet varit t ex i Gävleborgs län. Jag är inte närmare insatt i deras skäl för att lämna och kanske har de inblandade personerna olika skäl sinsemellan. Det går dock inte att frigöra sig från tanken att det varit betydelsefullt för de inblandade att komma ifrån krav som ställts på dem vilka de inte velat solidarisera sig med. Från Uppsala läns landsting rapporteras att arbetsgivaren vill försämra villkoren för personalen vid en specialistklinik. Det handlar om förmåner som arbetsgivaren kände sig tvungen att ge ut för att överhuvud taget kunna rekrytera tandläkare dit. Nu när de väl är där behövs inte villkoren längre anser arbetsgivaren och vill dra in dem. Hur detta slutar får vi se, men om arbetsgivaren framhärdar är det en uppenbar risk att tandläkarna tackar för sig. Det är som sagt nya tider och hög tid för arbetsgivarna att vänja sig vid det. 3

4 Vad händer vid sjukdom? Att bli sjuk några dagar i förkylning eller influensa innebär oftast inga konstigheter. När förkylningen eller influensan klingat av är man tillbaka på jobbet igen, förhoppningsvis lika pigg och rask som innan man blev sjuk. Men vad händer om sjukdomen inte vill ge med sig, om nackvärken är ständigt återkommande eller om jag fått en diagnos om en obotlig sjukdom. Under andra halvan av åttiotalet uppmärksammades att många människor var långtidssjuka. Diskussionerna då var på många sätt liknande de idag, man konstaterade att det finns mycket mänskligt lidande bakom varje enskilt sjukfall men, det är också samhällsekonomiskt mycket dyrbart när en stor del av befolkningen är långtidssjuk. Som ett ytterligare incitament för arbetsgivarna att ombesörja en god arbetsmiljö för de anställda beslutades i början av nittiotalet att arbetsgivaren ska ha ett rehabiliteringsansvar för de anställda som är sjuka. Rehabiliteringsansvaret beslöts omfatta alla sjukdomar och är med andra ord inte på något sätt kopplat till sjukdomar orsakade av arbetet. Syftet med rehabiliteringen är enkel, den enskilde ska komma tillbaka i arbete. För den som inte har någon arbetsgivare, t ex vid arbetslöshet, är det försäkringskassan som har rehabiliteringsansvaret. Frågorna kring rehabilitering regleras i tre lagar, nämligen lagen om allmän försäkring, lagen om anställningsskydd och arbetsmiljölagen. Under årens lopp har reglerna förändrats något för att betona vikten av att rehabilitering genomförs. Skälet till denna uppstramning har varit att det vid undersökningar framkommit att många arbetsgivare helt enkelt inte gjort vad de är skyldiga att göra när en anställd blivit sjuk. När är det då jag kan förvänta mig att arbetsgivaren gör något? Ja, helt enkelt när någon av följande tre situationer uppstått, det är nämligen då arbetsgivaren har ansvar för att en rehabiliteringsutredning görs, denna utredning ska göras i samråd med den anställde när den anställde till följd av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd, den anställdes arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder eller när den anställde begär det. Under punkt två brukar det anses lämpligt att då den anställde haft sex sjukperioder under ett år att genomföra en utredning. Den tredje punkten är också väl värd en viss uppmärksamhet. Det är viktigt att förebygga sjukdom och det bästa är naturligtvis för både arbetsgivare och arbetstagare att den anställde överhuvudtaget inte blir sjuk, därför kan man som anställd begära att en rehabiliteringsutredning görs t ex för att förebygga sjukdom, även om de besvär man har ännu inte lett till sjukskrivning. Målsättningen med rehabilitering är som sagt att den enskilde så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete och det optimala är naturligtvis att arbetsgivarens arbete med arbetsanpassning och rehabilitering bedrivs så 4

5 systematiskt att man förebygger så långt det är möjligt att den anställde drabbas av ohälsa och olycksfall i arbetet. När rehabiliteringsutredningen är gjord ska den inom åtta veckor sändas till försäkringskassan. Utredningen ska i tillämpliga delar bl a innehålla uppgifter om den anställdes uppfattning i frågan om rehabilitering den anställdes förmåga att utföra sina arbetsuppgifter och en prognos för återgång i arbetet behovet av rehabiliteringsinsatser samt vidtagna och planerade rehabiliteringsåtgärder på arbetsplatsen arbetsgivarens möjligheter att anpassa den anställdes arbetsuppgifter eller att hitta annat lämpligt arbete åt den anställde möjligheter för återgång till arbete helt eller till viss del vid heltids- eller deltidssjukskrivning övriga omständigheter som är av betydelse för en bedömning av vilka åtgärder som behövs för att den anställde skall kunna återgå i arbete Om det är uppenbart att någon rehabiliteringsåtgärd inte behövs får rehabiliteringsutredningen begränsas till uppgifter om orsaken till detta. Vad kan jag då som anställd kräva av arbetsgivaren och vad kan arbetsgivaren kräva av mig som anställd? Som alltid vid denna typ av frågeställningar kopplade till olika individer och omständigheter finns inga färdiga svar, då ju förutsättningarna alltid ser olika ut i de enskilda fallen. En utgångspunkt är ändock att rehabiliteringen ska utgå från individen, dennes behov och förutsättningar. Individen har i sin tur en skyldighet att medverka i rehabiliteringen och det som kan antas vara rimliga krav i rehabiliteringen. I första hand ska rehabiliteringen syfta till att den enskilde ska komma tillbaka till den ordinarie arbetsplatsen. Arbetsgivaren ansvarar, förutom att uppmärksamma och utreda behov av rehabilitering, även för att se till att nödvändiga åtgärder genomförs samt att finansiera dem. Finansieringsansvaret får ändå anses begränsat till åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till arbetsgivarens egna verksamhet. Inom tandvården är det många anställda som har belastningsrelaterade besvär och många gånger är en del i rehabiliteringen att den enskilde får en ergonomiskt bättre anpassad arbetsplats, kanske i kombination med sjukgymnastikträning, massage eller någon annan form av behandling. Har man varit sjukskriven en längre tid och inte vet hur och om man orkar återuppta arbetet som t ex tandläkare kan arbetsträning vara en lämplig rehabiliteringsåtgärd. Vid arbetsträning är man utanför den ordinarie verksamheten och kan träna utan krav på prestation. Arbetsträning är något som beslutas av försäkringskassan då de utbetalar rehabiliteringsersättning under den period som arbetsträning pågår. Det ligger således i arbetsgivarens ansvar att åtgärda det som är möjligt på den enskildes arbetsplats. Kan den anställde trots detta inte vara verksam på den ordinarie arbetsplatsen får man vidga vyerna och titta på vad som finns inom arbetsgivarens verksamhet i övrigt. Är man anställd inom tandvårdsförvaltningen i ett landsting och det inte finns några arbetsmöjligheter där får man se om det finns andra lämpliga uppgifter inom någon av de andra förvaltningarna. Anses möjligheterna till rehabilitering uttömda hos arbetsgivaren får man vidga vyerna ytterligare. I ett sådant läge är i princip alltid försäkringskassan inkopplad, ofta också företagshälsovården (i de flesta fall är bägge dessa parter med redan i ett tidigare skede). Här får man se över möjligheten att hitta alternativa sysselsättningar på övriga arbetsmarknaden och möjligheterna att lyckas med det. Här kan ofta diskussion om ny utbildning uppstå och finansiering av denna. Ibland kan, efter genomgången rehabilitering och diskussion kring arbete i nytt yrke, konstateras att ingendera är möjligt varvid den enskilde kan erhålla sjukersättning (det som tidigare kallades sjukbidrag eller förtidspension). I de fall där sjukskrivning eller rehabilitering pågått länge, kanske i flera år, kan man som anställd ibland känna oro över hur länge man får behålla sin anställning. Det har inom arbetsrätten utvecklats en praxis att så länge den anställde är sjukskriven finns det inte saklig grund för arbetsgivaren att säga upp den anställde. Trots det tycks forts sista sidan 5

6 Sjukpenning snabbare Vid sjukdom är försäkringskassans mål att den försäkrade ska få beslut om sjukpenning och sina pengar inom 30 dagar. Undantag från detta är ärenden där särskilda skäl föreligger. I dagsläget är det cirka 70 % av de sjukskrivna som får sjukpenningen utbetald i tid men där finns en länsvis skillnad. Medan det i Dalarna är 37 % vars ärende handläggs inom 30 dagar är det på Gotland 85 %. För att få ned handläggningstiderna har försäkringskassan utarbetat ett trepunktsprogram som också ska leda till en enhetligare hantering på länskontoren i landet. Programmet omfattar följande tre åtaganden. Tre dagar för att begära kompletteringar och lämna information Anser försäkringskassan att det finns oklarheter i underlaget avseende begäran om sjukpenning ska försäkringskassan inom tre arbetsdagar begära en komplettering. Om det är osäkert om ersättning kan utbetalas ska försäkringskassan skicka ett brev till den enskilde om detta inom tre arbetsdagar. Oklara ärenden prioriteras Försäkringskassan kommer att prioritera riskärenden. När tiden för den enskilde att komma in med synpunkter gått ut kommer försäkringskassan att fatta beslut om ersättning med det snaraste. Snabbare process för beslut Blir försäkringskassans beslut att den enskilde har rätt till sjukpenning ska den utbetalas med det snaraste och man väntar således inte in ordinarie utbetalningsdag. Beslut om att den enskilde inte har rätt till sjukpenning ska fattas omgående efter det att den enskilde lämnat in sina synpunkter till försäkringskassan. Det är enbart i undantagsfall det kan vara acceptabelt med ett par dagars fördröjning med att fatta beslutet. Vid sjukfall under 15 dagar är försäkringskassan inte involverad då ju arbetsgivaren betalar ut sjuklön de första 14 dagarna. Arbetsmiljölagen ses över Som ett led i strävan om ett hälsosammare arbetsliv beslöt regeringen sommaren 2004 att tillsätta en utredning för att se över vissa frågor rörande arbetsmiljölagen (AML). Några av utredningspunkterna är frågan om hur reglerna kring rehabilitering och systematiskt arbetsmiljöarbete kan göras dispositivt. Att göra en lag eller del av lag dispositiv innebär att berörda parter överenskommer om annan innebörd av lagen eller del av lagen. Utredningen syftar i detta fall till hur bestämmelserna ska kunna göras dispositiva och inte om de bör göras det. Det innebär att utredaren ska lämna förslag på hur det kan gå till rent lagtekniskt men det ingår också i uppdraget att beskriva konsekvensen av förändringen. I uppdraget är redan angivet att för att frångå dessa bestämmelser i arbetsmiljölagen ska krävas kollektivavtal. En annan av utredningens uppdrag är att se över behovet av bättre samordning mellan arbetsmiljölagen och MBL (Lag om medbestämmande i arbetslivet) och då huvudsakligen bestämmelserna om samverkan. Vikten av samverkan mellan arbetstagare och arbetsgivare är något som betonas i arbetsmiljölagen liksom MBL som bygger på information mellan parterna. Några ändringar i MBL får enligt utredningsdirektiven inte föreslås och ändringarna får inte heller sammantaget leda till försämrade rättigheter och inflytande för skyddsombud och övriga fackliga företrädare eller andra arbetstagare. En tänkbar förändring inom detta område är om bestämmelserna om skyddsombud och skyddskommitté bör utvidgas till att omfatta befattningshavare och organ med motsvarande uppgifter. Skälet för detta är att under senare år har det blivit allt vanligare att skyddsombud och skyddskommittéer inte tillsätts utan att det tillsätts t ex arbetsmiljöombud eller arbetsmiljökommittéer. Dessa anses inte omfattas av det stöd för sitt arbete skyddsombud och skyddskommittéer har enligt arbetsmiljölagen och därför skulle en eventuell förändring av arbetsmiljölagen kunna ändra detta. Utredare är hovrättsrådet Lars Dirke som ska vara färdig med uppdraget den 1 mars Susanna Magnusson 6

7 7

8 B PORTO BETALT Kansliet Kanslichef Björn Petri Susanna Magnusson (ombudsman) Mats Olson (ombudsman) Inger Wass (sekreterare) Aino Landes (ekonomi) Medlemsregister och medlemsförmåner Styrelsen Ordf Kenth Nilsson (b) /90 (a) fax: Vice ordf Benny Enbuske fax: Vasilios Bitzekis, fax: Gunilla Rosén, fax: Birgitta Jälevik, fax: Hans Göransson, fax: Avdelningarna Blekinge TT-avdelning Maria Kjellberg, Dalarnas TT-avdelning Philip Mundt, Gotlands TT-avdelning Claes Svärd, Gävleborgs TT-avdelning Erik Sjödin, Göteborgs TT-avdelning John Bratel, Hallands TT-avdelning Björn Clerstedt, Jämtlands TT-avdelning Maria Ekman, /40 Jönköpings TT-avdelning Nils Andersson, Kalmar TT-avdelning Carsten Madsen, Kronobergs TT-avdelning Stefan Axelsson, Mellersta Norrlands TT-avdelning Hans Norén, Nordvästra Götalands TT-avdelning Rolf Lövgren, Norrbottens TT-avdelning Siv Larsson, Norrköpings TT-avdelning Morayma Alvarez Reygadas Skaraborgs TT-avdelning Per Andalen, SkånesTT-avdelning Lars-Göran Lambréus Stockholms TT-avdelning Elisabeth Hultell, Södra Bohusläns TT-avdelning Lena Rignell, Sörmlands TT-avdelning Eva Liedholm, Uppsvenska TT-avdelningen Isabel Ragnarsson, Värmlands TT-avdelning Tomas Misch, Västerbottens TT-avdelning Ulla Folkesson, Västmanlands TT-avdelning Gunvor Ericsson, Älvsborgs TT-avdelning Göran Pilgård, Örebro läns TT-avdelning Åsa Adell, Östergötlands Västra TT-avdelning Lena Danielsson Edquist forts fr sid 5 det som att en viss förändring inom det området börjar skönjas. Som anställd inom landstingen omfattas man dock av ett kollektivavtal där det regleras att arbetstagare som inte kan arbeta till följd av sjukdom, olycksfall eller arbetsskada får ledigt så länge arbetsoförmågan kvarstår. Samma rätt till ledighet finns också då arbetslivsinriktad rehabilitering med rehabiliteringspenning pågår, liksom vid medicinsk behandling eller rehabilitering med sjukpenning. Har den anställde blivit frisk men inte längre kan vara kvar i sin ordinarie anställning är det osakligt av arbetsgivaren att säga upp den enskilde om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Har man kommit i ett sådant läge får noggranna diskussioner föras med arbetsgivaren. Det finns trots allt en situation där anställningen vanligtvis upphör och det är när sjukersättning beviljats och denna inte har någon tidsbegränsning. I ett sådant fall förväntas inte den enskilde bli arbetsför igen och arbetsgivaren har rätt att avsluta anställningen. Skulle förhållanden ändras och den enskilde anser sig kunna börja arbeta igen ska arbetsgivaren se över sina möjligheter att bereda den enskilde anställning på nytt. Susanna Magnusson 8