Finlands koldioxidfria energiproduktion

Transkript

1

2 Förord Våren 2009 besökte jag Finland för att få mig en närmare titt på bakgrunden till den finska nybyggnationen av kärnkraft. Jag träffade då företrädare för såväl fackföreningsrörelsen, den tunga industrin som regerings- och oppositionspolitiker samt gjorde ett studiebesök på plats för byggnationen av den tredje reaktorn i Olkiluoto. Jag imponerades av industrins engagemang och drivkraft att själva producera koldioxidfri elektricitet i tillräckligt hög omfattning för att försörja industrin med ren el till bra pris. Jag tyckte också det var fascinerande att se hur frågan om kärnkraft på många sätt var en icke-fråga i den politiska debatten. Inte alls en lika het och kontroversiell fråga som den är här hemma i Sverige även om De Gröna lämnade regeringen de satt i 2002, när förra beslutet om nybyggnation togs. När Finland nu siktar framåt och godkänner utbyggnad av ytterligare två produktionsanläggningar för kärnkraftsel, och gör det utan att genomgå en djupgående regeringskris trots att De Gröna återigen sitter i regeringen, så visar Finland på en väg som svensk politik kan titta på och inspireras utav. Mitt intryck, som en utomstående betraktare, är att finsk politik i mycket högre grad söker samförstånd för landets bästa, att beslutsvägarna är kortare och att polemik för polemikens egen skull inte har samma bärkraft som i svensk politik. Här i Sverige har nyligen det tidigare förbudet att forska kring kärnkraft, hävts. Dessutom har möjligheten öppnats för nya produktionsanläggningar för att fasa ut de gamla. Men folkomröstningen kring kärnkraften från 1980 hänger fortfarande som en mörk skugga över landet. Djupa sår riskerar att rivas upp och politikerna rör sig kring frågan tämligen försiktigt. Men om alternativen till ren och billig el står mellan att bygga ut de orörda älvarna eller investera i nya kärnkraftverk, så finns det kanske ingen väg att gå utan viss konflikt och upprörda känslor. Annars finns förstås alternativen rysk naturgas och tysk kolkraft, men det är det verkligen, med all rätt, ingen som vill ha.

3 Finlands koldioxidfria energiproduktion Förord... 2 Bakgrund... 4 Finsk kärnkraft idag... 5 Beslutet... 5 Omröstningen... 5 Världens första avfallsanläggning... 8 Misstroendeomröstning... 8 Antaget uttalande... 8 Debatten i riksdagen... 9 Tre dagars debatt... 9 Motståndarna De Gröna Positiva röster Samlingspartiet Statsministern Finska Socialdemokraterna Mediebilden i Finland Hufvudstadsbladet Yle Nya Åland Sammanfattning... 14

4 Bakgrund 1 juli 2010 fattade Finlands riksdag beslut om att två nya kärnkraftsreaktorer får byggas. Det skedde två veckor efter att Sveriges riksdag fattade beslut om att efter decennier av förbud nu tillåta att gamla kärnkraftreaktorer ersätts med nya på samma platser där de finns idag. Två nordiska beslut om kärnkraften på kort tid, men med lite olika innebörd. I Sverige gällde beslutet huruvida det ska vara möjligt för energiproducenter att bygga nya reaktorer som ersätter de 10 nuvarande, på samma platser där de idag finns. Det handlar alltså inte om att bygga fler, utan om att ersätta redan befintliga med nya. Den finska riksdagens beslut innebär däremot att det i Finland nu kan byggas nya kärnkraftsreaktorer, utöver de redan befintliga. Motivet till det finska beslutet är minskat importberoende. Till skillnad från Sverige är Finland beroende av import av energi för att tillgodose sina behov. Sverige och Finland har liknande industristruktur med stor andel elintensiva industrier som är beroende av energi till konkurrenskraftiga priser för att säkra exportinkomster och arbetstillfällen. Finlands kärnkraft har idag ett genomsnittligt energiutnyttjande på över 90 procent, att jämföra med Sveriges ca 80 procent. Siffror som är intressanta och anmärkningsvärda mot bakgrund av att Finland idag har knappt hälften så många reaktorer som Sverige, fyra jämfört med tio. Allt annat lika borde situationen vara den omvända, fler produktionsenheter minskar sårbarheten, färre ökar den. 1 Beslutet i Finland innebär att de nya reaktorerna kan vara i drift om tio år, och är inte beroende av att någon eller några av de nuvarande samtidigt tas ur drift. Det kommer med all sannolikhet leda till att finska reaktorer kommer stå färdiga före svenska. Genom sitt beslut kommer Finland därmed bli först i Europa med nya generationens kärnkraftsteknik. En teknik som är säkrare och mer effektiv än den teknik från 60- och 70-talen som de svenska reaktorerna i huvudsak består av. I Finland är det Centerpartiet med statsminister Mari Kiviniemi i spetsen som bildar regering tillsammans med Samlingspartiet, Svenska Folkpartiet och De Gröna. I opposition sitter Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, Kristdemokraterna och Sannfinländarna. Omröstningen om kärnkraften i Finlands riksdag var en s.k. samvetsfråga. Det innebär att inga bindande gruppbeslut fattades inför riskdagsbeslutet, och att den exakta utgången var osäker in i det längsta. 1

5 Finsk kärnkraft idag I Finland finns det fyra kärnkraftverksreaktorer, två i Olkiluoto och två i Lovisa. Under 2009 producerade de båda kärnkraftverken Olkiluoto och Lovisa 22 TWh el, vilket var 28 % av den totala elförbrukningen 81 TWh. Reaktorerna i Lovisa, som ligger på ön Hästholmen utanför Lovisa stad, ägs av Fortum. Lovisa 1 uppfördes 1977 och Lovisa 2 fyra år senare. Anläggningarna kom till i samarbete med det sovjetiska företaget V/O Atomenergoexport (AEE). Tidigare användes endast bränsle tillverkat i Ryssland men sedan 1998 används även brittiskt bränsle. Lovisa 1 och 2 är av tryckvattenreaktortyp. 2 De två kärnkraftsreaktorerna i Olkiluoto byggdes 1979 respektive 1982 och ligger i Euraåminne kommun. De ägs av TVO, som i sin tur huvudsakligen ägs av den finska industrin. De två reaktorerna är baserade på ABB Atoms kokvattenreaktorteknik. Bränsle till Olkiluoto har levererats från Sverige, Tyskland och Spanien. TVO bygger för närvarande en tredje reaktor i Olkiluoto som ska stå färdig En central princip vid planeringen av den nya reaktorn är att man strävar efter en ännu högre säkerhetsnivå än tidigare. Reaktorn Olkiluoto 3 bygger på ett fransk-tyskt tryckvattenreaktorkoncept. Reaktorns värmeeffekt är 4300 MW och anläggningsenhetens nettoeleffekt ca 1600 MW. Ett av argumenten för nya kärnkraftreaktorer har varit Finlands geopolitiska läge. Importelen kommer huvudsakligen från Ryssland. Den elvolym som importerades från Ryssland svarade för 12 procent av totalförbrukningen under början av året. 3 Beslutet Inför riksdagsbeslutet hade den finska regeringen den 6 maj 2010 fattat ett principbeslut om att två nya reaktorer skulle få tillstånd att byggas. Till en början fanns det tre tillståndsansökningar för regeringen att ta hänsyn till, från Industrins kraft TVO, Fennovoima och Fortum. Regeringen bestämde att endast TVO och Fennovoima skulle presenteras för rikdagen. Motiveringen från regeringen till att inte ge Fortum godkänt gick bland annat ut på att TVO och Fennovoima planerade att producera el till självkostnadspris för industrin, medan Fortums plan gällde el till marknadspris. 4 Omröstningen Beslutet om nya reaktorer delades upp i tre punkter. Varje ansökt företag (TVO och Fennovoima) som ville ha byggtillstånd behandlades separat.

6 Förutom dessa två punkter tog rikdagen även ett beslut om att bygga ny avfallsanläggning för kärnbränsle. 5 Med rösterna 121 för och 71 emot fick Fennovoima godkänt för sina byggplaner. Företaget planerar att bygga i antingen kommunen Pyhäjoki eller Simo. Ett kärnkraftverk i centerstyrda Simo skulle enligt kommundirektören Esko Tavia ha stor ekonomisk betydelse för Kemi-Torneå-området och för hela norra Finland. Simo Pyhäjoki Olkiluoto TVO:s ansökan godkändes med siffrorna 120 för och 72 emot. Planen är att bygga den nya reaktorn i centerstyrda Euraåminne i södra Finland. I kommunen finns redan idag två av Finlands fyra reaktorer, OL 1 och 2. Där pågår också redan idag ett bygge av en ny kärnkraftsreaktor, OL3, som ska vara färdigbyggd 2012, den första kommersiella kärnkraftsreaktorn av modellen europeisk tryckvattenreaktor 6. I Euraåminne är kommundirektör Harri Hiitiö nöjd med riksdagens beslut. Hiitiö tror att en orsak till etableringen på orten är den starka andan av samarbete som under 40 års tid vuxit fram mellan TVO och omkringliggande kommuner. Riksdagsbeslutet om att ge tillstånd för byggande av nya kärnkraftsreaktorer för de två företagen gäller endast om de båda börjar byggprocessen inom fem år efter att beslutet togs. Nästa steg för TVO och Fennovoima är att ansöka om bygglov för sina anläggningar.

7 Omröstningsresultat regeringsgrupperna/oppositionsgrupperna Ja Nej Blanka Frånvarande Totalt Regeringsgrupperna Oppositionsgrupperna Omröstningsresultat efter riksdagsgrupp Ja Nej Blanka Frånvarande Totalt Centerns riksdagsgrupp Samlingspartiets riksdagsgrupp Socialdemokratiska riksdagsgruppen Vänsterförbundets riksdagsgrupp Gröna riksdagsgruppen Svenska riksdagsgruppen Kristdemokratiska riksdagsgruppen Sannfinländarnas riksdagsgrupp Resultatet från Finlands riksdagsbeslut om att ge TVO tillstånd att bygga ny kärnkraft, 1 juli 2010 Omröstningsresultat regeringsgrupperna/oppositionsgrupperna Ja Nej Blanka Frånvarande Totalt Regeringsgrupperna Oppositionsgrupperna Omröstningsresultat efter riksdagsgrupp Ja Nej Blanka Frånvarande Totalt Centerns riksdagsgrupp Samlingspartiets riksdagsgrupp Socialdemokratisk riksdagsgrupp Vänsterförbundets riksdagsgrupp Gröna riksdagsgruppen Svenska riksdagsgruppen Kristdemokratisk riksdagsgrupp Sannfinländarnas riksdagsgrupp Resultatet från Finlands riksdagsbeslut om att ge Fennovoima tillstånd att bygga ny kärnkraft, 1 juli 2010

8 Världens första avfallsanläggning I diskussionerna kring ny kärnkraft har det i Finland varit viktigt att lösa avfallsfrågan. För allmänheten har osäkerheten inför kärnkraften framför allt gällt avfallsfrågan. Parallellt med ansökningarna från TVO och Fennovoima har det därför även utarbetats ett förslag på en ny avfallsanläggning. Samma dag som riksdagen i Finland fattade sitt beslut om nya kärnkraftsreaktorer valde man även att fatta beslut om en ny avfallsanläggning. Med siffrorna beslutades att det ska ske en utvidgning av Posivas kärnkraftsgrotta, som idag finns beläget i Olkiluoto, där kärnavfall från kärnkraftsverken i Olkiluoto och Lovisa ska placeras. Genom detta beslut blir Finland det enda landet i världen som har beslutat om slutförvar av kärnbränsleavfall. 7 Misstroendeomröstning I samband med riksdagsbeslutet väcktes även frågan om en misstroendeförklaring mot regeringen. En sådan genomfördes där regeringen fick riksdagens stöd med siffrorna 145 för och 45 emot. Det var vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäki som tog initiativet till en misstroendevotering. Han motiverade med att regeringen genom att förorda nyetablering av kärnkraft därmed stoppar utvecklingen av effektivare energianvändning samt utvecklingen av förnyelsebara energikällor. 8 De Gröna, som bildar regering tillsammans med Centerpartiet, Samlingspartiet och Svenska Folkpartiet, valde att rösta för regeringen i voteringen om en misstroendeförklaring, trots sitt motstånd till nya kärnkraftsreaktorer. De Grönas ordförande, arbetsminister Anni Sinnemäki, säger att beslutet om ny kärnkraft är en stor besvikelse men att samarbetet i regeringen kommer att fortsätta som vanligt. 9 Antaget uttalande I ett uttalande som lades till besluten som fattades kräver riksdagen att de bolag som nu fått koncession ska se till att finländska lagar och kollektivavtal följs på kärnkraftsbyggena. Myndigheterna ska fritt kunna besöka arbetsplatserna och ha fri tillgång till information. I uttalandet krävs också att bolagen gynnar inhemsk industri genom att dela upp byggskedena så att även finländska bolag kan delta i konkurrensutsättningen. Uttalandet vann gehör med rösterna Det var Vänsterförbundets riksdagsledamöter Matti Kauppila och Matti Kangas som föreslog uttalandet. 10

9 Debatten i riksdagen Inför debatten i rikdagen var utgången osäker. Stödet för kärnkraft har under de senaste decennierna ökat i Finland. Sedan 1990 har andelen finländare som är för kärnkraft ökat med över 20 procentenheter, enligt en undersökning från TNS Gallup. 11 En trend som är tydlig i Finland men även i Sverige är att kritiken mot kärnkraft har en tendens att öka då beslut ska fattas i de nationella församlingarna. Eftersom det inte heller fanns gruppbeslut i de politiska partierna utan var och en av ledamöterna fattade självständiga beslut var utgången osäker. Den finska Rundradion, som är Finlands public servicebolag, gjorde en undersökning inför riksdagsbeslutet. Den visade att 109 riksdagsledamöter var för utbyggd kärnkraft, 46 emot och 45 tvekade eller hade inte bestämt sig. De flesta samlingspartisterna ville bevilja tre tillstånd medan flertalet center- och socialdemokratiska riksdagsledamöter stödde ett nytt tillstånd. 12 Tre dagars debatt Debatten i den finländska riksdagen började 29 juni och höll på i tre dagar. Första dagen var lugn och inga åhörare fanns på läktaren. Innan debatten började inledde socialdemokratern Jouko Skinnari, ekonomiutskottets ordförande, med att betona att beviljande av fler kärnkraftsreaktorer tryggar tillgången till elektricitet, ökar sysselsättningen och lockar investeringar till Finland. Samlingspartiet, Socialdemokraterna och delar av Centerpartiet förespråkade fler kärnkraftsreaktorer. Vänsterförbundets representant i ekonomiska utskottet hade sagt ja till de båda reaktorerna och Kristdemokraterna sade ja till en reaktor. Inom utskottet var det intressant nog främst inom regeringens samarbetspartier som kritiken mot kärnkraftsplanerna fanns. 13 På riksdagsdebattens andra dag klev näringsminister Mauri Pekkarinen från Centerpartiet in i den. Han gjorde engagerande inlägg om kärnkraftens fördelar och riktade sin kritik främst mot Vänsterförbundet för dess negativa hållning. Pekkarinen hade i början av 2010 i samband med tillståndsprocessen för de tre företagen som vill bygga kärnkraft dock hävdat att ingen eller max en reaktor är nödvändig att bygga 14. I talarstolen talade han nu för två nya reaktorer, med motiveringen att de kommer att bidra till

10 ökad sysselsättning och en bättre miljö; Regeringens beslut styr Finland radikalt i en utsläppsfri riktning har näringsministern tidigare sagt. 15 Mauri Pekkarinens ändrade inställning till antalet reaktorer har dels att göra med den koncensuskultur som råder i Finland, och reflekterar att Centerpartiet har haft en skiftande hållning till kärnkraften genom åren. I regeringsställning har man varit mer positiv än när man har befunnit sig i opposition. På debattens sista och tredje dag uppstod lätt tumult i salen efter den första omröstningen när riksdagen gett TVO tillåtelse att bygga ny kärnkraft. Några protestanter sjöng och kastade ned papper i salen. Talmannen beslutade om en paus tills ordningen i salen var återställd. Utanför riksdagssalen pågick ytterligare protester; det var kampanjen Rösta farväl till kärnkraften, med bland annat initiativtagaren Greenpeace, som demonstrerade mot kärnkraften. Motståndarna De Gröna Av alla politiska partier i Finland är det De Gröna som varit tydligast i sitt motstånd till kärnkraft. Samtliga av dess ledamöter i riksdagen röstade mot förslaget att bygga fler kärnkraftsreaktorer. Kärnkraftsfrågan är en viktig symbolfråga för miljörörelsen. I jämförelse med Miljöpartiet i Sverige som har en stark kritisk hållning till kärnkraft är De Grönas beslut i Finland kontroversiellt med tanke på att man vid förra kärnkraftsbeslutet 2002 valde att hoppa av den dåvarande regeringen man ingick i. 16 Inför riksdagsbeslutet den 1 juli hade De Gröna kommit överens med regeringen att de skulle fortsätta samarbetet även om beslutet skulle innebära att ny kärnkraft ska byggas i Finland. Den inställningen manifesterades genom att De Gröna röstade emot den misstroendeförklaring för den sittande regeringen som vänsterförbundet initierade. Men De Grönas hållning till kärnkraften har lett till ett kritiskt meningsutbyte inom regeringssamarbetet. De Grönas partiledare och arbetsminister Anni Sinnemäki har kritiserat Samlingspartiet för deras tydliga ställningstagande för kärnkraft. Det föranledde Samlingspartiets ordförande och finansminister Jyrki Katainen att svara med att hävda att De Gröna riskerade välfärden genom sitt motstånd till kärnkraften. 17

11 Positiva röster Samlingspartiet Det parti som tydligast tagit ställning för kärnkraften är Samlingspartiet. Partiet är näst störst i landet med 50 mandat i riksdagen (Centerpartiet har 51) och ingår i regeringen. Tidigt i kärnkraftdebatten om nya reaktorer var Samlingspartiet ute och krävde att tre nya reaktorer skulle byggas. I början av året gick försvarsministern Jyri Häkämies ut i media och utnämnde nybyggnation av kärnkraft till den viktigaste regeringsfrågan. Partiets ordförande och tillika finansminister Jyrki Katainen har velat ha tre reaktorer då han ansett det vara av stor betydelse för att säkra Finlands energiförsörjning och minska utsläppen av koldioxid i landet. 18 Statsministern En central person inom finsk politik som inte var framträdande i samband med kärnkraftsbeslutet är statsministern och centerledaren Mari Kiviniemi. Den genomgående tolkningen är att hon vill hålla sig utanför debatten då partiet är splittrat i kärnkraftfrågan. En ytterligare anledning tros vara det faktum att Mari Kiviniemi tillträdde sin post som statsminister bara två veckor innan beslutet fattades. Statsministern har dock uttalat sitt stöd för beslutet och ser det som positivt för Finland och menar att det stärker landets konkurrenskraft samt bidrar till en bättre miljö. 19 Mari Kivinemi Finska Socialdemokraterna Samtliga fyra socialdemokratiska ledamöter i ekonomiutskottet, däribland ordförande Jouko Skinnari, röstade för nya kärnkraftsreaktorer. Socialdemokraten Päivi Lipponen (som också är hustru till tidigare s-ledaren och statsministern Paavo Lipponen) var en dem som stod bakom beslutet. Hon betraktar visserligen kärnkraften som en övergångslösning, men anser att den som sådan är nödvändig, för att Finland ska bli självförsörjande på el, för exportindustrin, jobben och miljön. Lipponen menar också att investeringar i nästa generations kärnkraft bör göras, den fjärde generationen, eftersom den kan ta tillvara en stor del av det avfall som vi idag producerar från kärnkraften och använda det som bränsle. 20 Hon har suttit i den finländska Päivi Lipponen

12 riksdagen sedan Förutom ekonomiutskottet sitter hon som ordinarie ledamot i framtidsutskottet. Lipponen själv anger ekonomi- och tillväxtfrågor samt miljöfrågor som hennes hjärtefrågor. Mediebilden i Finland Den mediala rapporteringen från det finländska riksdagsbeslutet har varit saklig och inte allt för ofta förekommande. Rapporteringen har varit fokuserad på att beskriva riksdagsdebattens händelseförlopp, snarare än att skriva om argumenten. Tiden efter beslutet har det varit relativt tyst kring frågan. Bilden är att beslutet var väntat och inte allt för radikalt och har därmed inte haft ett stort nyhetsvärde i Finland för att det ska ta någon större plats i media. Hufvudstadsbladet - största finlandssvenska dagstidningen

13 Yle Finlands version av Sveriges Television och Sveriges Radio Nya Åland åländsk dagstidning

14 Sammanfattning Det finländska riksdagsbeslutet att tillåta investeringar i nya kärnkraftreaktorer gör att Finland kraftigt kommer att öka sin elproduktion, samtidigt som koldioxidutsläppen från elanvändningen minskar. Argumenten som används i Finland handlar dels om minskade koldioxidutsläpp, men lika mycket om att minska importberoendet av energi från Ryssland och att understödja en positiv utveckling inom finsk industri, de jobb och den välfärd den genererar. Det starkare fokus som finns på personval i Finland gör också samvetsomröstningen i riksdagen naturlig och följdriktig. Det saknades gruppbeslut hos partierna och varje ledamot följde sin egen övertygelse. Ansvarstagandet för sitt sätt att rösta blir därmed större och väljarna kan lättare utkräva ansvar. Den politiska debatten i Finland om nyetablering av kärnkraft blev inte särskilt konfliktfylld, och skiljer sig på flera punkter från den svenska. En bred riksdagsmajoritet, inklusive en majoritet socialdemokrater, röstade i Finland för förslaget att tillåta två nya reaktorer att byggas. De Gröna som är starka motståndare till kärnkraften har inte gjort kärnkraften till kabinettsfråga, som de gjorde 2002, utan väljer att fortsätta sitt samarbete inom regeringen.