ftåätwx áéçxààxü ECDD à ÄÄ ué~àüùwxà Ñü ^tàxwütäá~éätçá skolgård i Lund exwt~à Ü ^Ü áà Çt [tää Çw

Transkript

1 ftåätwx áéçxààxü ECDD à ÄÄ ué~àüùwxà Ñü ^tàxwütäá~éätçá skolgård i Lund exwt~à Ü ^Ü áà Çt [tää Çw

2 VÅRSONETT VID BOKEN 2003 Nu smälter isen, tvekar, dröjer, droppar... Nu abdikerar kylan från sin tron, och träder fram gör sommarens passion, som tinar alla vinterns frusna kroppar. Nu spricker grönskan ut bland trädens toppar, och gömmer, i sin täta skugga, bon där späda fåglar tar sin första ton. Nu blommar blygsamt vårens alla knoppar. Nu vaknar dofter upp från skenbar död. I bäcken glittrar livfullt klara strömmar. Nu stiger solen upp med nyfödd glöd, som värmer huden, smeker, bränner, ömmar... sen sjunker, för att färga världen röd och fylla sommarnätterna med drömmar! Malin Elfgren, SP3A, 2003

3 SOMMARSONETT VID BOKEN 2004 Se! Vita skepp med vita segel nalkas landen sång om längtan kanske havet hör, om träd i dans när vinden dem berör med lätta fingrar och en sval, osynlig hand. En sång om drömlik dag i smeksam sand, när solen ut sitt gyllne glitter strör. Av glädje sjung om sommar som sig bör, och njut av stilla kväll vid havets strand. En sång om ömsint par i stjärnklar natt, om kärleks smärta och ett bittert hopp, om liv och hjärtesorg som gör dig matt. Men tänk på detta under vinterns lopp och inte nu. Njut nu av sommarns natt, låt sammetsmörkret svepa in din kropp. ANNA ASK, PDP

4 SONETT TILL BOKEN 2005 Det kom en första droppe regn, en skatt. Du vet - du känner våren i din bark. Du känner värme, solen gör dig stark. Du vaknar efter vinterns långa natt. Du såg oss, där vi alla en gång satt, såg oss, som en gång trampat denna mark. Med grönskans krona, skolgårdens monark, du ser en vår igen och hör vårt skratt. Du känner att den närmar sig, den dag då alla dansar och berättar minnen, då alla samlas, stannar upp ett tag. Vi kommer ut i solen, andas in en förförisk doft av grönska med behag och solens strålar väcker våra sinnen. ANNA SOCHA (LIG)

5 Katedralskolans boksonett våren 2006 När solen skiner och i rutan blänker då vet vi att det äntligen är vår för sköra knoppar ut i grönska slår och boken grenar ner till marken sänker. Ta vara på den känsla som den skänker! Elever som i sista klassen går de fäller vemodigt en stilla tår och på sin framtid och på uppbrott tänker. Men deras tankar fylls ändå av lycka: ett mål de nått, de tvivlat på att klara, när de med vita mössor kan sig smycka. Vi älskar alla våren, fattas bara, och annorlunda kan väl ingen tycka. Snart ska vi äntligen få fria vara! Oriana Boldt IB2

6 Sonettförsök 2007 När vårens gröna vind nu sveper ned en doft sig ljuvligt mellan träden svingar och marken får så vackra slutna vingar. Om våren är det alltid sällsam sed. I solen sitter folk i stilla led, hör vindsus och de blad som silverklingar. I vattnet syns det även glädjens ringar och kvittrar glatt gör fåglarna därmed. Men drömmar bryts av vindens vita ljud när åskan dundrar mot den ljusa solen och regnet faller som ett sommarns bud. Nu spelar liv sin sång på vårfiolen. Sen kommer värmen i sin högtidsskrud och vindljusfärgad fladdrar sommarkjolen. Christina Bauhn, SP3G vt 2007 LIG/Hak

7 Boksonett 2008 Ska jag försöka att beskriva dig? Var gång du ser åt mig, då vill jag be. Var gång du syns, så vill jag bara se. Tänk om du också kände så för mig! Likt boken som för var dag breder ut sig, din skönhet växer och får mig att le. Jag önskar att jag hade nåt att ge, då kunde det en dag bli mig och dig. Ett liv är ändligt, kort dess tid förslår, och även mitt liv kommer att försvinna. Men ska jag tvingas vänta många år? I all den tid jag lever håller jag dig kär. Jag hoppas att mitt mål jag lyckas hinna. Jag hoppas att jag evigt stannar där. Andreas Magnusson Sp3E

8 Sonett vid Katedralskolans bok 13/ Ett hjärta slår och klappar hårt, så hårt. Det ekar andetag i tysta natten. En kärlek djup som mörka, svarta vatten - ska den bli kvar? Den kanske bleknar bort? Att något självklart blir så jättesvårt! För dem som vågat, lyfter jag på hatten. Att offra sig, och segla över gatten! Att utan vetskap färdas långt, långt bort! Ett dumt och dristigt val kan många tycka, att ge sig av och jaga mot en dröm. Men drömmen är det som kan skänka lycka. Så den som vågar ska få allt beröm! Ja, släpp allt det som hjärtat kunde trycka och ge dig av, och allt det andra glöm! Sophie Thorstensson IB2

9 Sonett till boken 21 maj 2010 Man vet att vintern övergått till vår när solens ljumma strålar mot en ler. Små gröna knoppar växer mer och mer och blir till höga blomsterfyllda snår. Den friska bris som rufsar lätt mitt hår en öm förnimmelse av frihet ger. Jag fylls av glädje uppifrån och ner. Det känns att marken grönskar där jag står. En del av detta stordåd sker i dag när fåglar flyger, kvittrar här och där. En stämning som kan göra stark till svag. Just nu finns inga sorger som jag bär. Jag blundar, ler och tar ett andetag, långt borta från bekymmer och besvär. Jacqueline von Post IB1

10 Boksonett 29 april 2011 Vårvärme De månader som vinter var är slut och under alla trädens gröna toppar vi ser nu åter medstudenters kroppar - ur vinterns skal de kryper blygsamt ut och önskar att få bruka Amors spjut. Vid vattnet, prytt av buskar och av knoppar, sin raka stolthet man i glädje doppar och oskuldsfullt utbrister kvinnotjut. För någonting, på vilket vi ej rår, det oavsett vad bittert folk må tycka, ger oss en himmelsk värme varje år. Ett faktum som man inte kan förtrycka det är att utan tvekan varje vår fylls unga mänskors hjärtan helt av lycka! Hampus Siöland IB2

11 Bokslut 15 september 2011 Det blåser kallt ur vindens starka lunga, och vi får tankarna på hösten smälta. Vi måste dessa känslor plågsamt älta när bokens grenar ska till avsked gunga. En gång i tiden var de löven unga och känslan hade hela livets sälta. När sågen nu ska vårdträdsboken välta, så vill en frusen mun ej mera sjunga. Och mina tankar de vill bara önska att våren måtte nalkas tätt inpå, att gångna tider inte föll i glömska. När dagar stillsamt flyter fram så grå finns längtan kvar för hjärtas unga grönska - fast mina läppar stelnar, fruset blå. Emil Pettersson IB2 uppdaterad september 2011

12