Att kunna höra Hörselrubbningar Orsaker till hörselnedsättning

Transkript

1 55 Att kunna höra Hörselrubbningar Hörselrubbningar är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Cirka 11 % av befolkningen anger att de har problem med nedsatt hörsel. Minst lika många har besvär på grund av tinnitus och ljudkänslighet som försämrar deras livskvalitet. Den största gruppen är personer med hörselnedsättning. Det kan vara allt från en lätt hörselnedsättning till dövhet. Trots att cirka svenskar hör dåligt är detta en relativt osynlig grupp i samhället, eftersom många undviker att tala om sin hörselnedsättning eller rent av förnekar den. Ofta beror detta på svårigheter att acceptera sin funktionsnedsättning, men också på rädsla för att mötas av negativa attityder från omgivningen. Den som försöker dölja sin hörselnedsättning råkar ofta ut för missförstånd och ansträngande situationer, vilket påverkar umgänget med andra, inte minst de närmaste och arbetskamraterna. Att vara öppen om sina hörselproblem och tidigt söka hjälp brukar ha en mycket positiv effekt på livskvaliteten. Hörselnedsättningen blir ett handikapp först när omgivningen gör den till det. En person med måttlig hörselnedsättning är exempelvis inte handikappad tillsammans med människor som talar tydligt och inte vänder bort ansiktet under samtalet. Men samma person kan vara mycket handikappad i ett sällskap där flera personer talar samtidigt eller då belysningen är dålig så att ansiktsuttryck och munrörelser inte kan urskiljas och underlätta förståelsen. Orsaker till hörselnedsättning För att kunna beskriva orsakerna till hörselnedsättning är det nödvändigt att kortfattat förklara hörselorganets funktion. De ljudvågor som når örat åstadkommer vibrationer i trumhinnan som överförs via hammaren, städet och stigbygeln i mellanörat till snäckan i innerörat. Vibrationerna alstrar en tryckvåg in i snäckan, där tusentals hårceller omvandlar rörelser i hårcellerna till nervimpulser som förs genom nervtrådarna till hjärnans hörselcentrum. Impulserna tolkas av miljoner nervceller i hjärnbarken och vi hör t.ex. tal, musik och fågelsång. Det finns två huvudtyper av hörselnedsättning ledningshinder och inneröre-/nervskador. Ledningshinder beror på att ljudet inte kan ledas på ett normalt sätt in till snäckan. Det kan exempelvis bero på vaxpropp, öronkatarr, öroninflammation och en sjukdom som kallas otoscleros som innebär att stigbygeln växer fast och inte kan överföra ljudvågorna till innerörat. De flesta hörselnedsättningar som beror på ledningshinder kan botas med mediciner eller operation. Inneröre-/nervskador innebär att hårceller skadas och försvinner och att de fina nervtrådarna från hårcellerna förtvinar. De vanligaste orsakerna är ålder ("livsslitage"), buller och ärftliga faktorer. Denna typ av hörselnedsättning är inte tillgänglig för medicinsk eller kirurgisk behandling. Den behandling som kan bli aktuell är hörhjälpmedel. Hörseln kan mätas genom att registrera en hörselkurva, ett s.k. tonaudiogram. Den som undersöks får då lyssna till toner av olika styrka och tonhöjd i hörtelefoner och ibland också via en vibrator på benet bakom örat. På detta sätt kan man fastställa typ och grad av hörselnedsättning. Hörseln påverkas olika av ledningshinder och inneröreskador. Vid ledningshinder hörs ljudet enbart svagare men vid inneröreskador blir ljudet dessutom otydligt. Olika typer av hörselnedsätt-

2 56 ning påverkar också mer eller mindre olika frekvenser från bas till diskant. Hörselnedsättning beroende på ledningshinder påverkar i allmänhet mest bas- och mellanfrekvenser. Hörselnedsättning på grund av ålder och buller påverkar mest diskantområdet och det blir svårt att uppfatta talets konsonanter. De första symtomen brukar då vara svårigheter att uppfatta tal i störande omgivningsljud, t.ex. i en grupp, där många talar samtidigt. Det finns också vissa inneröreskador som även påverkar bas- och mellanfrekvenser. Har man en hörselnedsättning, speciellt en inneröreskada, är det inte ovanligt att man hör ringande, pipande eller susande ljud i öronen eller inne i huvudet. Detta kallas för tinnitus och kan i vissa fall bli mycket besvärande. Orsaken till tinnitus är inte helt klarlagd men det anses bero på att de skadade hårcellerna och nervtrådarna skapar "sjukliga" nervsignaler. Från ljudvåg till hörselintryck Hörselorganet består av tre delar: ytterörat med hörselgången, som fångar upp ljudvågorna, mellanörat, som leder dem från trumhinnan till ovala fönstret och innerörat, som via hörselcellerna omvandlar ljudvågorna till nervimpulser. Dessa impulser förs via hörselnerven till hörselcentrum i hjärnan. Ytterörat har två funktioner - dels fångar det upp och förstärker ljudet, dels hjälper det oss att lokalisera varifrån ljudet kommer. Från ytterörat passerar ljudet genom hörselgången fram till trumhinnan. Under vägen förstärks ljudet avsevärt. Vid trumhinnan omvandlas den akustiska energin (ljudvågorna) till mekanisk energi. Trumhinnan vibrerar i takt med ljudvågorna och överför energin till de tre hörselbenen: hammaren, städet och stigbygeln. Stigbygelns fotplatta sitter i ovala fönstret, som är ingång till innerörat. Mellanörat är en slemhinneklädd hålighet som är fylld med luft, vars tryck anpassas till lufttrycket utanför kroppen med hjälp av en kanal till svalget, örontrumpeten. Varje gång vi sväljer, öppnas örontrumpeten varvid skillnader i lufttrycket utjämnas. Vid passagen genom mellanörat förstärks ljudet mycket kraftigt samtidigt som starka ljud dämpas. Ljudförstärkningen beror huvudsakligen på storleksskillnaden mellan trumhinnan och stigbygelns fotplatta. Dämpningen av starka ljud sker genom att den lilla stigbygelmuskeln drar ihop sig och därmed dämpar svängningarna. I innerörat omvandlas den mekaniska energin till elektrisk. Innerörat, labyrinten, består av två delar: balansorganet och hörselorganet, snäckan. Bensnäckan är fylld av en vätska och innesluter hinnsnäckan vars "golv" utgöres av det s.k. basilarmembranet, på vilket hörselcellerna sitter. Hörselcellerna kallas hårceller, därför att de i toppen är försedda med sinneshår. Hårcellerna, hos en ung normalhörande människa, är ordnade i en rad inre och tre rader yttre hårceller. Det är i hårcellerna som ljudenergin omvandlas till elektriska nervimpulser, som via hörselnervens nervtrådar går in till hjärnans hörselcentrum i tinningloben. Varje hårcell är mindre än en hundradels millimeter i diameter. På toppen av varje frisk hårcell står 100- hår som kan böjas av ljudvågen. När håren böjs uppstår dragkrafter i små tvärgående länkar som gör att elektriskt laddade joner kan komma in i hårcellen och så småningom ge upphov till impulser i hörselnervens trådar. Dessa länkar är 2-3 miljondels millimeter tjocka. Om de går sönder rubbas hårcellens förmåga att omvandla ljud till nervsignaler. Med tanke på hur oerhört små och känsliga dessa delar i innerörat är, kan man förstå att inga kirurgiska operationer kan bota skador på hårcellerna. Man kan också förstå att det inte krävs så särskilt stora krafter för att skada dessa delar med t.ex. för starka ljud under för lång tid.

3 57 Barn med hörselnedsättning/dövhet Årligen föds cirka barn i Sverige som är döva vid födseln. Ytterligare cirka barn föds med olika grad av hörselnedsättning. Andra barn får en hörselnedsättning i tidig ålder. Det finns cirka hörselskadade barn och ungdomar under 18 år i Sverige. Alla dessa barn behöver allsidig, individuellt utformad habilitering samt tillgång till anpassad förskoleverksamhet och skolgång. Barndomshörselskadade har aldrig eller endast under kort tid haft bra hörsel. Det innebär att de genomgår livets alla skeden som hörselskadade. Habilitering är ett samlingsbegrepp för de stödinsatser som landstinget ger till alla barn och ungdomar samt deras familjer. Förälderns situation är viktig i habiliteringen, för att bli ett gott stöd i barnets utveckling. I samråd med familjen upprättar hörselvården en individuell plan för framtida insatser som grundar sig på en ordentlig analys av behoven. En hörselnedsättning kan beskrivas på många olika sätt medicinskt, tekniskt, socialt, psykologiskt och kommunikativt och analysen ska beskriva hörselnedsättningens alla konsekvenser för barn och föräldrar. Föräldrarna behöver möjlighet att bearbeta sin nya livssituation och få stöd för att kunna leva med barnets hörselskada. Det är viktigt att de får en uppfattning om hur barnets framtid kommer att bli och vilka kontinuerliga insatser som kommer att krävas. De behöver träffa unga och vuxna hörselskadade och andra föräldrar till hörselskadade barn för att få prata och dela andras känslor och erfarenheter. Barnets socialiseringsprocess kräver en fungerande kommunikation antingen svenska språket med stöd av teknik eller teckenspråk. De måste också ges möjlighet att våga vara hörselskadade, få bearbeta sina känslor samt få kunskap om sin hörselskada. Det är viktigt att så tidigt som möjligt förbereda, planera och samordna de insatser som krävs för en bra tid i förskola och skola. Hörselskadade och döva barn behöver kommunicera på sina egna villkor. Därför har hörselvården en egen teckenspråkslärare som organiserar och erbjuder kurser i teckenspråk på olika nivåer till barnens föräldrar och andra närstående. Ibland kan det vara bäst att få börja teckenspråksutbildningen i hemmiljön för att så småningom fortsätta i befintliga grupper på hörselvården. Föräldrar erbjuds sedan, vid behov, att gå vidare till den regionala TUFF-utbildningen (Teckenspråkutbildning för föräldrar). Hörselscreening av nyfödda barn Sedan 1995 hörseltestas alla nyfödda i Östergötland. Bakgrunden till detta är att hörselnedsättning hos barn upptäcks sent i Sverige. Bland de barn som ingår i Svenskt Hörselbarnsregister upptäcktes 41 % av alla uttalade hörselnedsättningar först efter att barnet blivit 18 månader. Endast 7 % av alla hörselskador hos barn upptäcks vid spädbarnskontroll med s.k. BOEL-test. Den största andelen hörselskador upptäcks av barnens föräldrar. Detta är anmärkningsvärt

4 58 när vi vet att bestående hörselnedsättning hos barn oftast är medfödd. Hörselrehabilitering som påbörjas innan barnet hunnit bli sex månader ger väsentliga fördelar för barnets kommunikationsutveckling jämfört med senare rehabilitering. Metoden som möjliggör enkel hörselscreening av nyfödda, dvs. undersökning av alla, bygger på s.k. otoakustiska emissioner (OAE). När barnets öra stimuleras med ljud bildas liknande ljud i innerörat som kan registreras, vilket är en bekräftelse på att innerörat fungerar normalt. Undersökning av hörseln hos spädbarn och utprovning av hörapparater till de barn som har nedsatt hörsel ställer nya krav på hörselvården, både vad gäller utbildning av personal och anpassad utrustning för spädbarn. I framtiden kan det bli möjligt att upptäcka ärftliga hörselnedsättningar hos barn genom att undersöka arvsmassan. Detta kan dock inte ersätta allmän hörselscreening, eftersom en viss andel hörselskador hos barn sannolikt är förvärvade. Hörselskador hos vuxna och äldre Många drabbas av hörselnedsättningar i vuxen ålder. Enligt den nationella statistiken (SCB 2000) har personer i åldrarna år nedsatt hörsel. Det totala antalet hörselskadade i Sverige beräknas till minst personer, alltså mer än var tionde i befolkningen. Hälften av alla hörselskadade är under 65 år. Samtliga behöver allsidig habilitering eller rehabilitering samt anpassade utbildningar och arbetsplatser. De har i större och mindre utsträckning levt sitt liv som hörande och kan därför jämföra mellan att vara hörande och hörselskadad. Den som börjar höra dåligt måste förhålla sig på ett nytt sätt till sig själva, till anhöriga och till omgivningen. Det kan vara en svår process, där allsidig rehabilitering dock skapar goda förutsättningar för att forma ett bra liv som hörselskadad. Majoriteten av alla hörselskadade behöver textade TV-program för att fullt ut kunna ta del av vad som sägs. De flesta behöver också visuell information i olika miljöer med mycket ljud, t.ex. på stationer och allmänna kommunikationer. Ju bullrigare samhället är och ju mer störande bakgrundsljud som förekommer i TV och radio, desto fler behöver den visuella informationen. Ungefär svenskar bär hörapparat. Därtill kommer ett stort antal som inte har hörapparat, men som skulle ha nytta av det. För hörapparatbärare är det viktigt att det finns fungerande tele-slingor i offentliga och publika lokaler. Utöver tekniska hjälpmedel är det också viktigt att få tillgång till allsidig, individuellt utformad rehabilitering inom hörselvården. Hörapparat ger stor hjälp men kräver träning Hörselprovet, det s.k. tonaudiogrammet är utgångspunkt när audionomen bedömer vilka egenskaper en lämplig hörapparat bör ha. Med hjälp av små skruvmejslar eller med hjälp av en dator ställs hörapparaten in för att på bästa sätt kompensera den enskilde patientens hörselnedsättning. En hörapparat går inte på rimligt sätt att jämföra med glasögon. Glasögon korrigerar för brytningsfel i ögats lins och med rätt styrka på glasögonen blir synskärpan som regel perfekt. På hörselns område motsvaras detta av en hörselskada på trumhinnan eller hörselbenen i mellanörat som gör att ljudet försvagas på väg in till snäckan och detta kan man framgångsrikt kompensera för med en hörapparat. Men dessvärre beror de flesta hörselnedsättningar istället på en skada i snäckan, örats sinnesorgan, där ljudvågorna ska omvandlas till ett mycket komplext mönster av nervsignaler. Denna skada orsakar en mängd förvrängningar av ljudet. Dagens digitala hörapparater kan på ett mycket flexibelt sätt göra en stor del av ljudvärlden hörbar, men de kan inte kompensera för alla ljudförvrängningar på grund av skadan i innerörat.

5 59 Antal patienter som genomgått hörapparatutprovning vid US, LiM och ViN Antal patienter Andelen utprovningar med digitala hörapparater vid US, LiM och ViN % Återutprovningar Nyutprovningar Utprovning av hörapparater under 2001 vid US, LiM och ViN: Antal patienter som fått hörapparat utprovad: Antal nyutprovningar: 1 692, 61 % De senaste årens hörselforskning har lärt oss att hörandet handlar minst lika mycket om hjärnans funktion som om örats. Det är hjärnan som avgör hur vi reagerar på ljud och värderar det. Om en person under lång tid har haft en tilltagande hörselnedsättning i diskanten innebär det att hjärnan gradvis vant sig av med att höra diskantljud. Hjärnan tror att sådana ljud inte finns längre, och de nervceller i hjärnan som tidigare främst ägnade sig åt att reagera på diskantljud börjar istället att ägna sig åt andra ljud. Denna omställningsförmåga kallas för hjärnans plasticitet. När en hörapparat då plötsligt kommer in och förstärker alla diskantljud reagerar hjärnan med chock och bestörtning därför att den inte har någon beredskap för detta. Hjärnan måste nu vänja sig vid diskantljud igen vilket kräver träning, precis som alla former av inlärning. Det är också en lång process som kan ta minst någon månad och inte sällan något år. Detta förklarar varför de flesta först upplever att hörapparaten ger alldeles för mycket ljud. Den ljudvärld som till stor del varit borta under lång tid sköljer plötsligt in med hörapparatens hjälp. Det kan också förklara varför en del personer upplever att hörapparaten fångar upp mycket vindbrus. Vindbrus får vi alla när vi utsätts för vind men har man inte hört det på länge kan det upplevas som nästan chockartat och besvärande. Den som använder sin hörapparat regelbundet har dock vant sig efter några månader. Att börja använda hörapparat innebär alltså att åter träna upp en förmåga som delvis gått förlorad på grund av hörselskadan, en process som tar tid och kräver vilja och energi. Ju mera man använder sin hörapparat desto snabbare resultat. Vuxendöva har behov av två språk Vuxendöva är personer som har förlorat hörseln i vuxen ålder och därför i första hand kommunicerar med tal. För vuxendöva och gravt hörselskadade är det bland annat viktigt med utbildning i teckenspråk och TSS (Tecken Som Stöd), även för anhöriga, samt tillgång till tolk. Tinnitus det inre oljudet Ordet tinnitus kommer av latinets tinire, som betyder att ringa. Tinnitus är en upplevelse av ljud, utan att det finns någon yttre ljudkälla, ibland dygnet runt. Det kan låta som pipande vindsus eller en brusande TV, men det kan också låta som reaplan, borrmaskiner och tågvisslor. Ljudets styrka är inte alltid det avgörande för besvären; även ett svagt ljud kan vara mycket påfrestande om det skapar anspänning och förhindrar nattsömn. Vanliga symtom hos personer med tinnitus är ljudkänslighet, stress, sömnproblem, koncentrationssvårigheter, oro och depressioner. Mellan 10 och 15 % av alla människor anger att de ofta eller alltid har tinnitus.

6 60 På Universitetssjukhuset i Linköping finns ett tinnitusteam med specialister läkare, audionom, kurator och sjukgymnast som kan ge råd och föreslå behandling. Orsakerna till tinnitus är ännu inte helt klarlagda. Forskarna försöker fortfarande lösa gåtan om hur detta inre ljud uppstår. Vad vi vet är att tinnitus är mycket vanligt i samband med hörselskador och då inte minst bullerskador, stressande livsstilar, vissa mediciner, vissa sjukdomar samt förändringar i bett och käkled. En växande riskgrupp är ungdomar som vistas i miljöer med hög ljudvolym som disco, rockkonserter och liknande. Fortfarande är dock tinnitus vanligast bland medelålders och äldre personer. Konsekvenserna av skadliga ljudmiljöer kan visa sig senare i livet. Hörselnedsättning och tinnitus förekommer ofta samtidigt. Besvären kombineras ofta med ljudkänslighet och dessutom har många patienter ångest- eller depressionssymtom med behov av medicinskt omhändertagande. Att människor upplever obehag av ljud även vid måttliga nivåer är ett växande hälsoproblem. Behandlingen av tinnitus (liksom av ljudkänslighet) består av noggrann information, stödjande samtal och ibland ljudträning med brusapparat. Har patienten en hörselnedsättning med behov av hörapparat, brukar hörapparatanvändandet ofta inverka positivt på tinnitusbesvären. Många patienter är relativt unga och i många fall har besvären uppkommit genom en skada på grund av för hög musik. Det finns inte något vetenskapligt bevisat botemedel mot tinnitus men flera former av framgångsrik behandling. Kognitiv beteendeterapi innebär att lära sig hantera sin tinnitus; att inte fokusera på ljudet, utan acceptera det och så småningom sluta tänka på det, bl.a. genom övningar i självkontroll, avslappning och sjukgymnastik. Ljudträning med hjälp av svagt radiobrus och musik eller en brusapparat är en annan metod. Personer med nedsatt hörsel som får hörapparat och därmed förbättrad kommunikation känner ofta en lättnad, som i sin tur kan minska tinnitus. Hörapparaten kan dessutom ge liknande effekt som en brusapparat. I vissa fall kan behandling med bettskena eller någon annan typ av bettfysiologisk behandling lindra tinnitus. Avslappning, sjukgymnastik, vattengymnastik är andra metoder som kan minska obehagen. Antidepressiva läkemedel och sömnmedel kan användas efter bedömning av läkare. Samverkan på bred front för hörselskadade Utredning, behandling, habilitering och rehabilitering av patienter med hörselnedsättning och dövhet sker ofta i samverkan mellan hörselvård, primärvård, BB, BVC, barnklinik, barnhabilitering, neuroklinik och tolkcentral. Det förekommer även en omfattande extern samverkan med företagshälsovård, östgötska företag, förskola/ skola, särskola, specialskola, kommunernas äldreomsorg samt försäkringskassan, länsarbetsnämnden, arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsinstitutet och brukarorganisationer. Dessutom sker samverkan med Linköpings universitet och hörapparatindustrin.