2. Dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet

Transkript

1 Reflektioner kring Tävlar alla på lika villkor? ur Sportskytten nr 1/2008 fortsättning 4 med utgångspunkt från dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet mm 1. Inledning Jag har tidigare översänt mina reflektioner kring kärnfrågan Tävlar alla på lika villkor? med fyra skrivelser - Reflektioner kring Tävlar alla på lika villkor? ur Sportskytten nr 1/2008 (den 12 mars 2008), - Reflektioner kring Tävlar alla på lika villkor? ur Sportskytten nr 1/2008-fortsättning 1 (den 19 mars 2008) och - Reflektioner kring Tävlar alla på lika villkor? ur Sportskytten nr 1/2008-fortsättning 2 (den 24 mars 2008). - Reflektioner kring Tävlar alla på lika villkor? ur Sportskytten nr 1/2008-fortsättning 3 med utgångspunkt från dokumentet Handikappskyttar skjuter integrerat med övriga skyttar på tävlingar (den 30 mars 2008). När jag den 26 mars 2008 var inne och letade på Svenska Sportskytteförbundets hemsida efter tekniska regler, hittade jag också dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet. Efter att ha läst detta dokument har jag fortsatt mina reflektioner kring kärnfrågan Tävlar alla på lika villkor?, eftersom dokumentet på olika sätt kan kopplas till just den frågan. 2. Dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet 2.1 Datering av dokumentet Dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet är inte daterat, men enligt uppgift är det skrivet Troligtvis är det dessutom fastställt vid Förbundsstyrelsens sammanträde den 11 mars samma år. Detta är min tro, sedan jag har läst ett annat odaterat dokument på Svenska Sportskytteförbundets hemsida med rubriken Olympisk Offensiv och som Kerstin Bodin har skrivit. I det dokumentet står det bland annat följande text: Satsningen mot OS i Peking 2008 [är] i full gång med hjälp av det nya elitstödet från Sveriges Olympiska Kommitté, SOK. Horisonten för nystarten ligger dock vid OS 2012 och 100-årsjubileet av OS i Stockholm... Eftersom det är delvis nya förutsättningar som gäller för att få stöd från SOK, har vi i Sportskytteförbundet anpassat vårt elitarbete. SSFs sportchef Linda Andersson presenterade i Sportskytten nr 2/2005 den nya verksamhetsplanen och elitorganisationen som processats fram tillsammans med våra sektioner och tränare under vintern och vid en träff på Bosön i början av februari. 1

2 Vid Förbundsstyrelsens sammanträde den 11 mars fastställdes plan och organisation, med Linda Andersson som samordnare och operativt ansvarig för elitverksamheten mot OS Linda kommer att ha ett mycket nära samarbete med SSFs elitkommitté och med de personliga tränarna. Och givetvis med vår kontaktman i SOK, som är, och har varit, bollplank och delaktig i arbetet med den nya organisationen. SSF planer och upplägg mot framtiden har med andra ord godkänts av SOK. Enligt den uppgift jag har fått från Linda Andersson, skall verksamhetsplanen gälla i fyra år och den skall därför revideras till Dokumentet är till för att stödja elitsatsande vanliga skyttar Efter att ha läst dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet är det min tro, att dokumentet är till för att stödja elitsatsande vanliga skyttar och inte till exempel elitsatsande handikappskyttar. Under rubriken Verksamhetsidé står det nämligen, att Svenska Sportskytteförbundet ska, genom ett kvalitativt individanpassat stöd, ge den elitsatsande skytten möjlighet till internationella framgångar. Visionen är Svenskt Sportskytte i världsklass. Det står visserligen inte i dokumentet, att det inte avser elitsatsande handikappade skyttar. Dokumentet har dock har tagits fram under SOK:s överinseende och bygger på att elitskyttar kan få stöd från SOK. SOK ger knappast stöd till elitsatsningar, som inte har deltagande i OS som mål. Därför är det min tro, att dokumentet inte avser elitsatsande handikappskyttar utan just elitsatsande vanliga skyttar. Handikappskyttar kan inte delta i OS utan att i sitt skytte fullt ut följa ISSF:s regler. Dokumentet anger dessutom skyttarna som SSF:s viktigaste intressenter, se nedanstående inramade text. Eftersom dokumentet handlar om SSF:s elitverksamhet, torde det var de elitsatsande vanliga skyttarna som avses. Detta understryks dessutom i dokumentet av den uttalade verksamhetsidén, att man skall ge den elitsatsande skytten möjlighet till internationella framgångar, se nedanstående inramade text. Enligt min mening handlar det då om de elitsatsande vanliga skyttarna och inte om de elitsatsande handikappskyttarna. De senare tävlar ju inte enligt ISSF:s regler och kan därmed inte heller delta i internationella tävlingar som genomförs enligt ISSF:s regler. 2

3 2.3 Avsnittet Vilka är skyttarnas viktigaste behov och förväntningar? i dokumentet Under rubriken Vilka är skyttarnas viktigaste behov och förväntningar? har nio punkter listats enligt den inramade texten nedan. Punkterna följs av en så kallad ledardevis. Jag har bland annat gjort följande reflektioner kring punkterna i detta avsnitt av dokumentet i förhållande till kärnfrågan Tävlar alla på lika villkor?. Dagens förhållanden har lett till, att det finns elitsatsande vanliga skyttar som i sin individuella satsning inte känner det fulla stödet från Svenska Sportskytteförbundet. Det finns uppenbarligen elitsatsande vanliga skyttar som förväntar sig att i sin individuella satsning få tävla på lika villkor om till exempel Riksidrottsförbundets DM- och SM-tecken. Det handlar om, att de skall få tävla inom ramen för ISSF:s regler och inte inom ramen för ISSF:s regler med tillägg för nationella regler, som sedan inte gäller vid internationella tävlingar i form av EM, VM och OS. För att de elitsatsande vanliga skyttarna skall stödjas fullt ut av Svenska Sportskytteförbundet i sina respektive individuella satsningar, är det därför enligt min mening synnerligen rimligt, att Svenska Sportskytteförbundet återtar beslutet från Förbundsmötet den 9 maj 2004 att låta handikappskyttar delta fullt integrerat vid till exempel tävlingar om Riksidrottsförbundets DM- och SM-tecken. Svenska Sportskytteförbundet bör konstatera, att skytte enligt ISSF:s regler och skytte enligt de regler som gäller för handikappskyttar är två olika typer av skytte, som inte utövas på lika villkor och inte kan jämföras på ett objektivt och rättvisande sätt. Vilken typ av skytte som är den svårare av de två är i det läget helt ointressant. Detta är speciellt viktigt att konstatera, eftersom till och med Tommy Jonsson i Sportskytten nr 1/2008 konstaterar, att jag tror ingen kan svara eller ge exakt besked om det är svårare eller lättare att skjuta från stol kontra stående. Att frågan Tävlar alla på lika villkor? har kommit upp till ytan genom insändaren i Sportskytten nr 1/2008 pekar dessutom på, att kommunikationen mellan elitsatsande vanliga skyttar och Svenska Sportskytteförbundet i form av till exempel förbundsstyrelse, sektion och sportschef inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Detta kan i sin tur peka på, att inte alla ledare svarar upp mot den sociala kompetens, som innebär, att förtroendet från en elitsatsande vanlig skytt för Svenska Sportskytteförbundet inte alltid är så högt. Jag tror till yttermera visso, att det finns elitsatsande vanliga skyttar som av olika skäl inte vill eller vågar uttrycka sitt missnöje med Svenska Sportskytteförbundets beslut vid Förbundsmötet den 9 maj Det nuvarande förhållandet som tillåter handikappskyttar att tävla på förment lika villkor med vanliga skyttar om Riksidrottsförbundets DM- och SM-tecken bäddar inte heller för de ekonomiskt bästa förutsättningarna för de elitsatsande vanliga skyttarna. Detta har jag 3

4 kommenterat i mina tidigare skrivelser till Svenska Sportskytteförbundet. Även detta förhållande pekar på, att Svenska Sportskytteförbundet kan ge de elitsatsande vanliga skyttarna ett bättre stöd genom att återta beslutet från Förbundsmötet den 9 maj Avsnittet Grundläggande värderingar i dokumentet Under rubriken Grundläggande värderingar finns det dessutom åtta punkter som tar sikte på de elitsatsande skyttarna. Fem av dessa punkter återges i den inramade texten nedan. Som jag ser det, kan texten den elitsatsande skytten i centrum i den första punkten ovan översättas till texten den elitsatsande vanlige skytten i centrum. Det är således de elitsatsande vanliga skyttarna och inte de handikappade elitsatsande skyttarna som Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet enligt verksamhetsplanen skall fokusera på. Elitsatsningens långsiktiga framgång beror således på Svenska Sportskytteförbundets förmåga att skapa värde för de som den finns till för nämligen de elitsatsande vanliga skyttarna. Det är de vanliga elitsatsande skyttarnas uttalade och underförstådda behov, förväntningar och önskemål som skall vara vägledande för elitsatsningen. För att klara av att svara upp mot att sätta den elitsatsande vanlige skytten i centrum krävs det, att engagerade ledare verkligen tar sig tid till att lyssna på de elitsatsande vanliga skyttarna och ger sig tid till att i dialog med dem identifiera, arbeta mot och följa upp målen. I detta bör rimligen ligga, att Svenska Sportskytteförbundet genom sina olika ledare också tar de elitsatsande vanliga skyttarnas synpunkter beträffande frågan om Tävlar alla på lika villkor? på allvar. Detta ligger också i linje med vad som står under punkterna Samverkan och Delaktighet ovan. Det bör då vara så, att de elitsatsande vanliga skyttarna och deras synpunkter på olika sätt 4

5 väger tungt i dessa avseenden. Ledardevisen under rubriken Vilka är skyttarnas viktigaste behov och förväntningar? lyder ju: Du har två öron och bara en mun. Lyssna mer än du pratar. Min tolkning av devisen är, att den uppmanar berörda ledare på alla nivåer inom ramen för Svenska Sportskytteförbundets elitsatsning att verkligen lyssna på de elitsatsande vanliga skyttarna och ta deras synpunkter på allvar och därigenom få elitsatsningen att bli så framgångsrik som möjligt. Under punkten Långsiktighet och ständiga förbättringar anges, att hela satsningen skall genomsyras av ambitionen att ge skyttarna bästa möjliga förutsättningar för att prestera optimalt på mästerskap. Under punkten Etik och moral står det dessutom, att vi följer de regler och de riktlinjer som finns inom vår idrott. Det skulle kunna vara så, att de de bästa möjliga förutsättningarna då ges, om Svenska Sportskytteförbundet också i praktiken följer de regler och de riktlinjer som finns inom vår idrott. Sportskytte utgår från ISSF:s regler och eftersom dessa regler gäller internationellt, anser jag att det är dessa regler som finns inom vår idrott. 2.5 Avsnittet SOK:s viktigaste behov och förväntningar i dokumentet SOK är uppenbarligen en viktig intressent i Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet, se den nedanstående inramade texten. Under avsnittet SOK:s viktigaste behov och förväntningar står det i dokumentet, att det bland annat handlar om att öka antalet medaljchanser till OS. Därvidlag kan inte handikappskyttar anses vara elitverksamhetens främsta intressenter. De är ju inte aktuella för att tävla på OS, eftersom de inte skjuter enligt ISSF:s regler. Däremot tillhör de elitsatsande handikappskyttarna Svenska Handikappidrottsförbundets elitverksamhets främsta intressenter. Då tävlar de efter ISCD:s regler och inte ISSF:s regler. SOK har också den förväntningen, att Svenska Sportskytteförbundet följer den plan som har fastställts. Då förmodar jag, att SOK faktisk också har varit delaktig i att ta fram planen och sätta den i verket. SOK bidrar dessutom ekonomiskt till Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet bidrog SOK med kronor. Det är mycket pengar och jag kan förstå, att SOK vill försäkra sig om att dessa pengar används på avsett sätt. Jag kan också då förstå, att SOK vill kunna lita på, att Svenska Sportskytteförbundets sportsliga ledning av elitverksamheten främjar, att antalet medaljchanser till OS ökar. Den konflikt som nu har uppstått mellan de elitsatsande vanliga skyttarna och ledningen inom Svenska Sportskytteförbundet kan knappast vara befrämjande för elitverksamheten. Den stör i högsta grad de elitsatsande vanliga skyttarna och tar kraft och fokus från dessa skyttars satsning på sina egna skytteaktiviteter. Därigenom ges dessa skyttar inte bästa möjliga förutsättningar för att lyckas i sin satsning. 2.6 Ytterligare reaktioner med anledning av dokumentet Eftersom vår idrott är en internationell idrott, bör det vara så, att det är ISSF:s regler som skall gälla utan tillägg av nationella regler, när det handlar om Svenska Sportskytteförbundets elit- 5

6 verksamhet. Denna verksamhet är ju ytterst riktad mot att nå resultat på EM, VM och OS, som alla avgörs enligt ISSF:s regler. Att ge bästa möjliga förutsättningar för de elitsatsande vanliga skyttarna innebär därför enligt min uppfattning bland annat, att de skall få tävla om till exempel Riksidrottsförbundets SM-tecken utan inblandning av skyttar som skjuter enligt andra regler än ISSF:s regler. Tidigare fanns det en liknande situation som fick herrseniorerna bland gevärsskyttarna att så småningom protestera. Det var, när man tillämpade så kallade öppna mästerskap om herrarnas SM-tecken. Då tilläts även damer, damjuniorer och herrjuniorer att tävla om dessa SM-tecken, trots att dessa klasser hade egna SM-tecken att tävla om. De svenska herrarna hade i realiteten inte något eget SM. Detta ändrades, och numera får inte damer och damjuniorer tävla om herrarnas SM-tecken. Herrjuniorer får under vissa förutsättningar vara med och tävla om herrarnas SM-tecken. Nu är det i stället så, att omständigheterna har gjort, att just herrseniorerna bland gevärsskyttarna har drabbats av, att de måste tävla om sina SM-tecken i konkurrens med handikappskyttar, som skjuter efter andra regler, än dem som gäller för de vanliga skyttarna. De svenska nationella reglerna för sportskytte är dock utformade så, att även damer, herrjuniorer och damjuniorer nu också kan drabbas av, att de måste tävla om sina respektive SM-tecken i konkurrens med handikappskyttar, som skjuter efter andra regler. Och inte nog med det, detta kan drabba inte bara gevärsskyttar utan även pistolskyttar. 3. Uttagningen av Jonas Jacobsson till WC-tävlingen i Peking 2008 Jag har också fortsatt att reflektera över det faktum, att Jonas Jacobsson har uttagits till WC i Peking 2008, utan att han är sportsligt kvalificerad för ett sådant deltagande. Han har enligt min uppfattning inte presterat de resultat på 60 skott liggande enligt ISSF:s regler som motiverar, att han skall få gå före många andra vanliga skyttar som har presterat betydligt bättre resultat. Efter samtal med ordföranden i Svenska Sportskytteförbundets gevärssektion, Leif Fasth, den 3 april 2008 har jag förstått, att uttagningsreglerna för deltagande i WC-tävlingar på gevär är mycket restriktiva. Jag har därefter också kunnat konstatera, att Leif Fasth den 22 november 2007 under gevär på Svenska Sportskytteförbundets hemsida på Internet skrev om intresseanmälan till WC-tävlingarna. Han skrev då också, att utöver landslagsgrupperna så kommer vi att vara mycket restriktiva till sanktion för dessa tävlingar. Landslagsgrupperna hade presenterats den 16 oktober För herrar bestod då landslagsgrupperna på 50 meter av Björn Pantzar, Per Sandberg och Dan Jonsson i 60 skott i liggande och av Anders Persson, Per Sandberg och Sven Haglund i 3x40 skott i ställningar. Jag kan konstatera, att Jonas Jacobsson inte ingick i någondera landslagsgruppen. Vid min förfrågan till Leif Fasth, om man inte hade förbigått någon vanlig skytt, när man tog ut Jonas Jacobsson till WC-tävlingen i Peking 2008, så blev svaret nej. Det fanns en MQS-plats kvar till WC-tävlingen i Peking 2008 och eftersom ingen annan vanlig skytt hade anmält intresse för deltagande i WC-tävlingar, så fick Jonas Jacobsson den platsen. Men det visade sig under det fortsatta samtalet, att det fanns andra skyttar som hade visat intresse för att deltaga i WC-tävlingar på egen bekostnad. Men dessa skyttar hade fått nej med hänvisning till, att de inte tillhörde någon landslagsgrupp. Leif Fasth kunde erinra sig, att detta gällde såväl Henrik Karlsson som Henrik Sanglén. 6

7 Båda dessa skyttar representerar Kvibergs skytteförening. De återfinns dessutom på den årsbästalista för 60 skott liggande på 50 meter, som presenterades i Sportskytten nr 6/2007. På den listan finns inte Jonas Jacobsson med. Båda skyttarna ingår dessutom i det Kvibergs klubblag som förra året satte nytt svenskt rekord för 60 skott liggande på 50 meter. Jag tror mig veta, att det finns ytterligare åtminstone en elitsatsande vanlig skytt som har fått samma besked från gevärssektionen som Henrik Karlsson och Henrik Sanglén fick, nämligen att han inte ingick i någon av landslagsgrupperna och därmed kunde han inte komma ifråga för deltagande i en WC-tävling, inte ens om han betalade alla sina kostnader själv. Om jag har rätt, så hade denne skytt faktiskt uttryckt önskemål, att på egen bekostnad få deltaga bland annat i WC i Peking Det handlar i så fall om en skytt, som förra året tangerade det svenska rekordet på luftgevär för herrar. När man studerar listan över vilka skyttar som är uttagna att skjuta WC-tävlingar under 2008, kan man konstatera, att gevärssektionen av olika skäl har tillåtit skyttar, som inte tillhör landslagsgruppen i den aktuella grenen, att ändå få deltaga vid WC-tävlingar. Ett exempel är damjunioren Emma Skenning, som skall deltaga på luftgevär som MQS-skytt vid WC i München. Men då handlar det om en skytt, som har presterat kvalificerande resultat i den aktuella grenen. Emma Skenning blev svensk damjuniormästare i luftgevär 2007 och sköt vid en tävling i Alvesta 398 poäng. Det är således uppenbart så, att gevärssektionen har sagt nej till elitsatsande vanliga skyttar, som inte fullt ut uppfyllt sektionens uttagningsregler, när det gäller att få deltaga i WCtävlingar på så kallad MQS-kvot. När man har gjort undantag från huvudregeln om att tillhöra en landslagsgrupp, har det handlat om skyttar, som har skjutit väl kvalificerande resultat inom aktuella grenar. Det finns dock ett undantag från kravet att ha skjutit kvalificerande resultat. Och det fallet gäller uttagningen av Jonas Jacobsson till WC i Peking. Då har gevärssektionen och ytterst Svenska Sportskytteförbundet tagit ut en handikappskytt, som över huvud taget inte har skjutit en enda kvalificeringstävling i 60 skott liggande, inte återfinns på årsbästalistan för 60 skott liggande, inte ingår i någon av landslagsgrupperna på 50 meter och därmed absolut inte uppfyller de för vanliga skyttar gällande reglerna för att få deltaga i en WC-tävling. Därigenom har Svenska Sportskytteförbundet låtit denne handikappskytt gå före betydligt mera kvalificerade vanliga skyttar och lämnat en mycket motsägelsefull signal till de elitsatsande vanliga skyttarna. Denna situation påminner mig om en till del liknande situation inför OS i Aten Då blev Ragnar Skanåker av ISSF erbjuden ett wild card till att få deltaga i OS 2004 som födelsedagspresent, när han fyllde 70 år. Svenska Sportskytteförbundet accepterade erbjudandet och meddelade Sveriges Olympiska Kommitté (SOK), att man ansåg, att Ragnar skulle få deltaga i OS SOK tog dock inte ut Ragnar Skanåker till OS 2004 med motiveringen, att han enligt SOK:s uttagningsregler inte var kvalificerad för deltagande. Han hade helt enkelt inte presterat tillräckligt höga resultat. Av ett TT-meddelande presenterat klockan 19:59 den 8 juni 2004 framgick dessutom bland annat, att SOK:s ordförande Stefan Lindeberg uttalade, dels att det är ett väldigt speciellt fall eftersom Ragnar Skanåker har betytt så mycket för sin sport och varit så framgångsrik, men han har inte tillräckligt bra resultat och vi kan inte ta ut någon på gamla meriter och vi har höga krav och det skulle ge helt fel signaler till andra aktiva om vi gjorde ett undantag. Ordföranden i SOK, Stefan Lindeberg, bekräftade detta till mig vid ett telefonsamtal den 24 juni Stefan Lindeborg sade då till mig, att detta wild card från ISSF kom just som en födelsedagspresent till Ragnar Skanåker inför 70-årsdagen. SOK hade inte gått med på detta, 7

8 eftersom det var pinsamt för både sportskyttet och Ragnar Skanåker. Ragnar Skanåker låg helt enkelt inte närmast på tur av svenska skyttar. Hans resultat hade inte varit tillräckligt bra. I en artikel i Dagens Nyheter den 2 juli 2004 togs frågan ånyo upp och då skrev jag i ett av mina brev 2004 till Svenska Sportskytteförbundet: I artikeln upprepas än en gång, att Svenska sportskytteförbundet sade ja till erbjudandet. Det vill säga: tolv röstade ja, en lade ner sin röst. Och en sade nej. Det var förbundets headcoach Claes Johansson, som mer såg det som en vänlig gest från internationella federationen med tanke på Ragnar Skanåkers 70-årsfirande, som lite lämpligt sammanföll. Artikeln fortsätter med, att SOK gick på Johanssons linje och att SOK:s sportchef Stefan Lindeberg konstaterat, att Ragnar Skanåker inte är tillräckligt bra. Svenska Sportskytteförbundets förbundsstyrelseordförande Kerstin Bodin torde vara väl bekant med SOK:s regler och tillämpningen av dem, eftersom hon är ledamot av SOK:s styrelse. Enligt min mening borde det därför inte vara svårt för Svenska Sportskytteförbundet att lära sig av SOK, att dels att inte ta ut en skytt, som inte är tillräckligt kvalificerade enligt Svenska Sportskytteförbundets egna regler, dels inte förbigå skyttar som är mera kvalificerade och som har uttryckt intresse av att få deltaga i WC-tävlingar. Svenska Sportskytteförbundet har genom sitt agerande sänt helt fel signaler till elitsatsande vanliga skyttar. Genom att gå förbi sina egna uttagningsregler har Svenska Sportskytteförbundet enligt min uppfattning dessutom handlat stick i stäv mot de uttalade ambitionerna och intentionerna enligt dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet. Dels frångår Svenska Sportskytteförbundet själva verksamhetsidén om att bland annat ge den elitsatsande skytten möjlighet till internationella framgångar, dels bortser Svenska Sportskytteförbundet från den egna uttalade utgångspunkten om skyttarna som de viktigaste intressenterna för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet. Enligt min uppfattning är det Svenska Sportskytteförbundets uppgift att då stödja det sportskytte som bedrivs enligt ISSF:s regler och som enligt dokumentet Sportskyttet Vill för sportskyttet som elitidrott inriktar sig på, att skapa en långsiktig elitsatsning som resulterar i finalplatser och medaljer i de stora mästerskapen EM, VM och OS. Detta bör rimligen betyda, att Svenska Sportskytteförbundet därmed i första hand skall stödja de elitsatsande vanliga skyttarna och inte de elitsatsande handikappade skyttarna. Det senare torde vara en uppgift för Svenska Handikappidrottsförbundet (SHIF). Efter förfrågan hos SHIF har jag fått klart för mig, att SHIF faktiskt har skrivit ett brev till Svenska Sportskytteförbundet, där man har förfrågat sig om möjligheten för Jonas Jacobsson och en annan handikappskytt, Björn Samuelsson, att få deltaga på Svenska Sportskytteförbundets MQS-platser i WC-tävlingen i Peking Jag har från SHIF fått en kopia av brevet, se den inramade texten nedan. Skrivelsen inkom för övrigt till Svenska Sportskytteförbundet den 25 oktober Som framgår av texten i skrivelsen, har en informell diskussion förts mellan gevärssektionen på SSF och SHIF om reservation av 1-2 MQS-platser för handikappskyttar på World Cup i Peking, våren För att understryka den vikt som SHIF ansåg att frågan hade för Jonas Jacobsson och Björn Samuelsson, skrev således SHIF:s förbundsordförande Kari Marklund denna skrivelse till Svenska Sportskytteförbundets styrelse och dess ordförande Kerstin Bodin, där han ville tydliggöra att vi som förbund står bakom denna förfrågan samt säkerställa att du fullt ut är informerad om förfrågans bakomliggande syfte. 8

9 Av skrivelsen framgår dessutom bland annat, att båda dessa skyttar kan och har för avsikt att skjuta liggande 50 meter enligt de regler och riktlinjer som gäller för samtliga, även icke-handikappade skyttar (d.v.s. liggande på marken). Det är självklart så, att åtminstone jag då ställer mig frågan: Varför skjuter dessa handikappskyttar då inte i den liggande ställning som gäller för den vanlige skytten enligt ISSF:s regler, när de skjuter fullt integrerat vid SSF:s tävlingar om till exempel Riksidrottsförbundets SMtecken? Vid SM i Jönköping 2007 sköt till exempel Jonas Jacobsson liggande genom att sitta 9

10 och skjuta i sin rullstol och inte genom att skjuta liggande på marken. Detta besked har jag fått från den ansvarige tävlingsledaren för den tävlingen. Enligt uppgift har Svenska Sportskytteförbundet inte svarat på denna skrivelse från SHIF genom någon formell skrivelse. Däremot kan jag läsa i protokollet från ett möte med Förbundsstyrelsen för Svenska Sportskytteförbundet den 7 december 2007, att det då diskuterades brev från Svenska Handikappidrottsförbundet om möjligheten att ianspråktaga en eller två MQS-platser vid WC i Beijing 2008 och att det samtidigt uppdrogs åt LF [Leif Fasth, ordförande i gevärssektionen] och gevärssektionen att beakta denna fråga vid sin uttagning Det kan inte ha varit lätt för gevärssektionen, att med enbart SHIF:s skrivelse som grund göra ett avsteg från det gängse uttagningsförfarandet i samband med WC-tävlingar och i detta fall låta Jonas Jacobsson gå förbi många betydligt mera kvalificerade vanliga skyttar. Min fråga är därför: Vilket motiv har gevärssektionen och ytterst Svenska Sportskytteförbundet haft för att på det sätt som nu har skett ta ut Jonas Jacobsson att få deltaga i WC i Peking 2008? Leif Fasth framhöll vid vårt samtal, att gevärssektionen trots starka påtryckningar från olika håll inte har givit något förhandsbesked om uttagning av Jonas Jacobsson innan den slutliga uttagningen. Eftersom det enligt SHIF:s skrivelse handlar om att låta handikappskyttar få möjlighet att skjuta på skjutbanorna i Peking inför Paralympics 2008, när man begär att handikappskyttar skall tilldelas svenska MQS-platser helt vid sidan av gängse uttagningsbestämmelser inom Svenska Sportskytteförbundet och dess gevärssektion, inställer sig en annan intressant fråga: Varför kan inte SHIF genom sina kanaler inom handikappidrotten ordna så, att det blir möjligt för de svenska handikappskyttarna att få skjuta på skjutbanorna i Peking inför Paralympics 2008 utan att gå omvägen via Svenska Sportskytteförbundet och MQSplatser för vanliga skyttar? Om nu Svenska Sportskytteförbundet på något sätt vill hjälpa SHIF att ge dess skyttar möjligheter att skjuta på skjutbanorna i Peking inför Paralympics 2008, så bör det enligt min mening i alla fall inte gå ut över de elitsatsande vanliga skyttarna och deras möjligheter att deltaga i WC-tävlingar. Eftersom Svenska Sportskytteförbundet bland annat genom Kerstin Bodin har mycket goda möjligheter att påverka ISSF, är därför min fråga: Skulle inte Svenska Sportskytteförbundet på något sätt kunna ta upp frågan med ISSF och efterhöra, vilka möjligheter det finns att låta handikappskyttar deltaga utom tävlan vid WC i Peking 2008? Därmed inte sagt att handikappskyttarna skulle deltaga fullt integrerat i tävlingarna, på det viset som har tillåtits att gälla för svenska tävlingar. Men det skulle faktiskt vara intressant att höra, hur ISSF skulle ställa sig till en sådan förfrågan. 4. Kerstin Bodins ledare i Sportskytten nr 1/2008 Min tro är, att det kan dölja sig betydligt mera bakom uttagningen av Jonas Jacobsson till WC i Peking När jag nu har läst den ledare som Förbundsstyrelsens ordförande Kerstin Bodin har presenterat i Sportskytten nr 1/2008, får jag det intrycket, att Svenska Sportskytteförbundet lite tillspetsat i första hand värnar om just Jonas Jacobsson som elitsatsande handikappskytt och inte om de elitsatsande vanliga skyttarna. Kerstin Bodins beskrivning av Jonas Jacobsson, denne enastående idrottsman och skytteambassadör, som visar sådant engagemang och sådan viljestyrka och som med sin profes- 10

11 sionella träning och sina minutiösa förberedelser inför stora mästerskap vid ett tillfälle levererade en imponerande lektion i noggrannhet och mental kapacitet, tyder på detta. Dessutom kan Jonas Jacobsson leverera världsresultat trots att han sitter i rullstol. Kerstin Bodin understryker detta med ett definitivt inte tack vare. Kerstin Bodin konstaterar också, att Jonas och hans kollegor i rullstol är skyttar och därmed punkt och slut. Jag håller med om, att Jonas och hans kollegor i rullstol är skyttar. Självklart är det så. Men de är skyttar i särskilda klasser som gäller för handikappskyttar av olika slag, till exempel klasserna SH 1, SH 2 och SH3 enligt ISCD:s regler. De skjuter definitivt inte enligt ISSF:s regler, som gäller för vanliga skyttar. Vad Kerstin Bodin avser med sitt punkt och slut förstår jag faktiskt inte. Kerstin Bodin skriver också, att det är bra att MD [signaturen under insändaren om frågan Tävlar vi på lika villkor?] tar bladet från munnen och vågar göra sig till talesman för en klick skyttar som har besvär med Jonas Jacobssons förnämliga prestationer. Kerstin Bodin antingen ondgör sig över eller raljerar över MD (jag har svårt att avgöra vilket det är), därför att han har försökt att för egen del klara ut, om det går att jämföra skytte i liggande, knästående och stående enligt ISSF:s regler med skytte enligt ISCD:s regler för skyttar som sitter i rullstol, när de skall skjuta i dessa tre skjutställningar. Däremot duckar Kerstin Bodin för den ställda frågan: Tävlar alla på lika villkor?. Kerstin Bodin svarar inte på den frågan i sin ledare. Det närmaste ett svar jag kan hitta är Kerstin Bodins diskussion om, att MD:s tilltag att försöka sig på en jämförande studie och placera en fullt frisk kropp på en stol finner hon fullständigt ointressant. Då är faktiskt Tommy Jonssons konstaterande under rubriken Tommy Jonssons sammanställningar i Sportskytten nr 1/2008 mera upplysande och mera ärligt, när han konstaterar, att jag tror ingen kan svara eller ge exakt besked om det är svårare eller lättare att skjuta från stol kontra stående. Ett annat av inslagen i Kerstin Bodins ledare är texten om, att i det nya tänkta skytteförbundet [Skyttesportförbundet] är verksamhetsidén, att alla kan delta på lika villkor. Åtminstone jag får det intrycket, att därmed menar Kerstin Bodin, att då skall man inte hålla på att bråka om, att handikappskyttar får deltaga fullt integrerat i tävlingar inom Svenska Sportskytteförbundet. Enligt min uppfattning innebär dock inte detta, att alla skyttar oavsett förutsättningar kommer att kunna deltaga på lika villkor i alla tävlingar, som kommer att arrangeras inom det eventuella Skyttesportförbundets ram. Så fungerar det ju i alla fall inte inom det nuvarande Svenska Sportskytteförbundet. Sanningen är ju, att i protokollet från Förbundsmötet den 9 maj 2004 står det: Beslöts att skyttar, klassificerade enligt Svenska Handikappidrottsförbundets klasser SH 1A 1C samt döva skyttar har rätt att deltaga fullt integrerat vid SSF s tävlingar inklusive SM/DM och därvid konkurrera om medaljerna. Beslutet gäller från 1 januari Detta betyder, att det bara är handikappade skyttar med handikappgrad enligt klass SH 1 med underklasserna SH 1 A, SH 1 B och SH 1 C som får deltaga fullt integrerat vid SSF:s tävlingar. Detta avser till exempel skyttar som sitter i rullstol och skjuter och som samtidigt inte behöver ett stativ för stötta upp vapnet under skjutning. Ännu mera handikappade skyttar får dock inte deltaga fullt integrerat vid SSF:s tävlingar. Beslutet gäller till exempel inte handikappskyttar, som klassificeras enligt klassen SH 2, dvs skyttar som trots att de till exempel sitter i rullstol och skjuter också behöver ett stativ av något slag, som hjälper till att stötta upp vapnet under skjutning. 11

12 Beslutet gäller inte heller skyttar, som inte är tillräckligt handikappade för att tillhöra klassen SH 1. Jag är själv en sådan skytt. Jag har sedan lång tid inte klarat av att skjuta med gevär enligt ISSF:s regler. Men mina fötter, knän och händer är inte så skadade, att jag tror, att jag kan klassas som en handikappskytt enligt ISCD:s regler för klass SH 1. Inte heller jag kan således skjuta fullt integrerat inom ramen för Svenska Sportskytteförbundets regelverk för att tävla om Riksidrottsförbundets SM-tecken. Frasen alla kan delta på lika villkor är således mycket bedräglig. Jag tror faktiskt, att det nya eventuella Skyttesportförbundet även i fortsättningen måste dela in skyttarna i olika klasser, för att frasen alla kan delta på lika villkor skall vara någorlunda giltig inom respektive klass. 5. Vilken filosofi och anda råder inom Svenska Sportskytteförbundet? Man kan onekligen fråga sig, vilken filosofi och anda som råder hos förtroendevalda ledare och tjänstemän centralt inom Svenska Sportskytteförbundet. Det gör åtminstone jag, när jag tycker mig ha kunnat konstatera, att man - inte följer de regler som har presenterats att gälla inför uttagningar till WC-tävlingar, - inte följer de i mål för verksamheten som har presenterats i dokumentet Sportskyttet Vill och - inte följer de ambitioner och intentioner som har presenterats i dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet! Jag frågar mig också, varför gevärssektionen till exempel inte har kunnat stå emot påtryckningarna om att ta ut Jonas Jacobsson till WC i Peking Varför har man inte i stället tagit ut skyttar strikt i enlighet med de regler som man har presenterat för skyttarna? Frågan är speciellt befogad, eftersom man nekade betydligt mera kvalificerade vanliga skyttar att få deltaga vid WC-tävlingar, trots att de var beredda att betala sina kostnader själva. Kanske en del av sanningen finns att hitta i Kerstin Bodins ledare i Sportskytten nr 1/2008, när hon skriver om en klick skyttar som har besvär med Jonas Jacobssons förnämliga prestationer. På mig verkar begreppet klick vara ett nedsättande uttryck, som av Kerstin Bodin används för att rättfärdiga, att man inte skall ta hänsyn till de elitsatsande vanliga herrskyttar som ifrågasätter, om man verkligen tävlar på lika villkor. I MD:s insändare nämns inte Jonas Jacobssons namn. I Sportskytten nr 1/2008 är det Kerstin Bodin och Svenska Sportskytteförbundets generalsekreterare Göran Nygren som för in hans namn i diskussionen. Samtidigt är det ingen av dem som svarar på frågan Tävlar alla på lika villkor?. Man verkar se de klagande elitsatsande vanliga skyttarna som ett obehagligt problem. Det verkar som om man vill lösa problemet genom att till varje pris svartmåla dessa skyttar och få denna klick att framstå som ett fåtal klagande individer, som inte vet bättre. Kanske kan en del av förklaringen är, att det kan finns ledare inom Svenska Sportskytteförbundet som har ambitioner att skaffa sig nya positioner inom de organisationer som finns inom sportskyttet och därigenom är beredda att låta detta gå före de elitsatsande vanliga skyttarnas ambitioner? Jag tycker mig se tendenser åt det hållet. Jag anser, att Svenska Sportskytteförbundet måste ta de elitsatsande vanliga skyttarna på allvar och inte se deras ifrågasättande som ett problem, som man skall lösas genom att uttrycka sig nedsättande om dessa skyttar. Det handlar ju om en förtroendeklyfta mellan dessa elitsatsande vanliga skyttar och Svenska Sportskytteförbundet. Jag skulle önska, att Svens- 12

13 ka Sportskytteförbundet med Kerstin Bodins egna ord hade förmågan att öppna sina sinnen, spetsa öronen och höja blicken och ta sig en funderare på varför man tänker som man tänker och med mina ord också fundera över, vad det är som man håller på med. Enligt min uppfattning är Svenska Sportskytteförbundet på väg att stjälpa de elitsatsande vanliga skyttarna över ända i stället för att helhjärtat hjälpa dem. Dokumentet Verksamhetsplan för Svenska Sportskytteförbundets elitverksamhet borde kunna hjälpa Svenska Sportskytteförbundet att tänka på just att helhjärtat hjälpa de elitsatsande vanliga skyttarna i stället för att ondgöra sig över, att dessa vanliga skyttar ibland ifrågasätter verksamheten. Kanske just det faktum, att de inte alltid levererar världsresultat bottnar i den filosofi och anda som råder hos förtroendevalda ledare och tjänstemän centralt inom Svenska Sportskytteförbundet. Än en gång hjälp skyttarna i stället för att stjälpa dem! Kåhög Alf Johansson, handikappad före detta gevärsskytt 13