Förord. Innehållsförteckning...1. Inledning...4

Transkript

1 Manual - Level One Diver Förord Den föreliggande manualen är avsedd att ligga till underlag för utbildning av MDEA Level One Diver, dvs grundkursen för att lära sig dyka. Denna manual skall ses som ett hjälpmedel i sportdykarutbildningen men bör under inga omständigheter användas av ickedykande personer som inte går en dykkurs. För att lära sig de praktiska färdigheterna rätt och undvika felaktigt agerande, är det nödvändigt att gå en MDEA kurs med en professionell instruktör. Manualen är också en levande manual, och framtida korrigeringar, ändringar kommer att göras i takt med att nya dykrön upptäcks. MDEA uppskattar också kommentarer, förslag och andra tips för att förbättra kommande utgåvor. Manualens införande i pärmsystemet, innebär också att man lätt kan byta ut föråldrade blad. Detta är inte möjligt i s k vanliga böcker. Vi hoppas också att den blivande dykaren och andra intresserade har nytta och behållning av manualen som också kan användas på olika nivåer och inte minst för att förmedla kännedom om dykning och de möjligheter som finns under ytan med den spännande undervattensvärlden. MDEA önskar även alla nya och blivande dykare lycka till, och hoppas att grundkursen blir till belåtenhet. Innehållsförteckning Förord 1 Innehållsförteckning...1 Inledning...4 Instruktörskonverteringar (crossovers)...8 Att dyka med MDEA...8 Kvinnor och dykning...8 Ansvarsförbindelse...9 KAPITEL Mask...10 Att välja mask...10 Att använda en mask...11 Att underhålla masken...12 Fenor...12 Fentyper...12 Att välja fenor...12 Att använda fenor...13 Underhåll av fenor...14 Dykskor (boots)...14 Att välja dykskor...14

2 Att använda dykskor...14 Underhåll av dykskor...15 Snorklar...15 Att välja snorkel...15 Att använda snorkel...16 Att underhålla snorkeln...16 Handskar...16 Att välja handskar...16 Att använda handskar...16 Att underhålla dykhandskar...17 Viktbälte...17 Att välja viktbälte...17 Att använda viktbälte...18 Att underhålla viktbälte...18 Dräkter...18 Att underhålla dräkten...19 Flytkraftshjälpmedel, BCD (Buoyancy Compensating Device)...19 Att välja BCD...20 Att använda BCD...20 Att underhålla BCD...21 Att komma i vattnet...22 Controlled Seated Entry...22 Walking Entry...22 Giant Stride Entry...22 Back Roll Entry...22 KAPITEL Utrustning för sportdykning...23 Flaska (dykapparat)...24 Att välja flaska...24 Kopplingar...25 Tillbehör till flaskan...26 Vård & skötsel av dykflaskor...26 Regulatorer...27 Hur en regulator fungerar...27 Olika regulatorer...27 Två andrasteg...28 Att använda regulatorn...29 Tömma regulatorn...29 Vård & service av regulatorer...30 Alternativa luftkällor...31 Extra andrasteg (Octopus)...31 Pony bottle...32 Att hålla reda på tiden...32 Dykklocka...32 Tidtagare för Dykning (Dyk-Timer)...32 Dyk dator...32 Navigation med kompass under vatten...33 Manometer...33 Djupmätare...34 Vård & service av djupmätare...34 Dykflaggor...34 Dykflöten...35 Flöten, flaggor och dykbåtar...35 Visselpipa för säkerhets skull...35 Signalverktyg för visuellt bruk

3 Dyklampor...36 Vård och rengöring av dyklampor...36 Dykknivar...37 Välj rätt dykkniv...37 Vård och service av dykkniv...38 Att använda dykkniv...38 Dykarens loggbok...38 Välj rätt loggbok...38 Dykarens träningslogg...39 Dyktermometer...39 Dyktabeller...39 Reservkit...40 Väskor för utrustning...40 Välj en väska för Din dykutrustning...40 Vård & skötsel av dykväskan...41 Fångstkassar...41 Vård & skötsel av fångstkassar...41 KAPITEL Komprimerad luft...42 Andra gasblandningar...42 Flytkraft och avvägning...43 Sikt/Syn...43 Grumlighet...44 Färger...44 Hörsel och ljudets väg...44 Att andas under vatten...45 Hyperventilering...45 KAPITEL Tryckförändringar...46 Nedstigning...46 Boyle s Lag:...47 Öronsqueeze...47 Bihålesqueeze...48 Ansikte-mask-squeeze...48 Bröstsqueeze...49 Gasernas tryck ökar...49 Uppstigning...50 Tarm/Magsqueeze...51 Tandsqueeze...51 Omvänd Öronsqueeze(Vertigo)...52 Metoder för uppstigning...52 Normal Uppstigning...53 Alternativ luft - uppstigning...53 Simmande nöduppstigning (SNUS)...53 Fri Uppstigning (FU)...53 Växelandning...54 Sammanfattning...54 Dekompressionsskador...55 Behandling...56 Förebyggande...56 Bottentid...57 Höghöjdsdyk...58 Flyga efter dyk...58 Rekompression / Tryckkammare

4 Självhjälp/räddningsövningar KAPITEL Upprepad dykning...62 Kvarvarande Kväve...62 Regler på vägen...62 Bottentid...62 MDEA Tabell...64 Praktisk användning av MDEAs dyktabell Dykplanering Kapitel Dykförhållanden...67 Haven...67 Kontinentalsockel...67 Vind...68 Temperatur...68 Tidvatten, strömmar och vågor...69 Tidvatten...69 Strömmar...70 Vågor...71 Reven och det marina livet...72 Kelp...72 Det marina livet...73 Förgiftning...73 Stingande och stickande marint liv...74 Bitande marint liv...75 Utrotningshotat marint liv...75 Dyka i sötvatten...76 Marint liv i skandinaviskt vatten Fortsatt utbildning och specialkurser VARFÖR MDEA? Inledning Högsta standard och perfekt säkerhetsrykte Nya utbildningsnivåer för dykcertifiering Extreme Diver - utbildning för dykare som letar efter nya tekniska utmaningar Mängder av nytt utbildningsmaterial och produkter MDEA grundades 1984 av en grupp professionella dykare som leddes av William Herauf och Wayne Quarberg. 4

5 William Herauf, även advokat, koordinerade utbildningsorganisationens affärsaspekt och Wayne Quarberg blev ansvarig för dykutbildning, standard och lektionsupplägg. Högkvarteret i Marathon, Florida växte snabbt med utbildningsprogram för dykledning, träning och via nya medlemmar från andra utbildningsorganisationer som deltog i crossover seminarier. MDEA kompromissade inte med den höga standarden och nya idéer utvecklades samtidigt som MDEA blev erkänt världen över. William Herauf lämnade MDEA för att fortsätta sin advokatverksamhet samtidigt som Wayne Quarberg arbetade hårt för att utveckla MDEA. MDEA samarbetade med utbildningsorganisationerna NAUI, PADI, NASDS, SSI, L.A. County, PDIC, IDEA och YMCA för att utveckla nya standards inom dykutbildningen i dialog med American National Standards Institute(ANSI) ansåg MDEA att det behövdes en ny samarbetsorganisation med exceptionellt hög standard för att introducera nya idéer inom dykutbildningen. Detta ledde till att Council of Underwater Educators (CUE) grundades av MDEA, NAUI, YMCA och L.A. County blev Dennis Salisbury ny President för MDEA, som hade varit MDEA Instructor Evaluator and gammal vän till Wayne Quarberg under lång tid, och flyttade högkvarteret till Nashville, Tennessee för att centralisera och förbättra verksamheten för alla dykare inom MDEA-familjen. Under de sista åren har MDEA blivit helt omorganiserat och många nya produkter och utbildningsidéer har kommit till, nya program skapades för MDEA:s medlemmar för att fullt ut serva alla dykare. MDEA UTBILDNINGSNIVÅER MDEA har utvecklat ett unikt program som tillgodoser medlemmarnas önskemål på alla nivåer. Vårt nya Level Diver program kombinerar specialkurser med dykerfarenhet för att därigenom få högre nivåer och kunskap på certifikaten. Istället för att bara kalla kurserna Open Water eller Advanced Open Water har MDEA fem certifieringsnivåer för målmedvetna dykare. Vi har också skapat Extreme Diver certifieringen för dykare som önskar större dykutmaningar. Level One Diver Innebär det samma som Open Water. Level Two Diver Innebär det samma som Advanced Open Water. Level Three Diver Minst fem specialkurser samt ett minimum av 50 loggade dykningar.rescue Diver Specialty obligatorisk. Level Four Diver Sju specialkurser samt ett minimum av 75 loggade dykningar. 5

6 Extreme Diver Åtta av våra avancerade eller tekniska specialkurser samt ett minimum av 100 loggade dykningar. Level Five Diver Tio specialkurser samt ett minimum av 125 loggade dykningar. Divemaster Förkrav: Level Three Diver Assistant Instructor Förkrav: Divemaster eller Level Four Diver. Level One Instructor Innebär det samma som Open Water Instructor. Level Two Instructor Instruktör för specialkurser. Level Three Instructor Likvärdigt som Master Instructor eller Course Director. Level Four Instructor Likvärdigt som Instructor Trainer/Evaluator. Level Five Instructor Regional Evaluator. Dykare med certifikat från andra erkända utbildningsorganisationer har möjlighet att anmäla sig till utbildningar på de olika nivåer med liknande förkrav. 6

7 HUR MAN BLIR MEDLEM I MDEA TEAMET Våra dykledare tränar och utbildar på alla nivåer inom dykningen såväl som att leda crossover program för kvalificerade dykare från andra utbildningsorganisationer. För mer information om MDEA och hur man blir medlem i vår växande och progressiva utbildningsorganisation. Välkommen att ta kontakt med oss så vi kan informera var det närmaste utbildningscentrat finns. MDEA har ett omfattande nätverk av instruktörer och instruktörstränare över hela världen. Vi välkomnar kvalificerade dykare på alla nivåer som vill ta del av vad vi kan erbjuda och hjälpa oss att växa. KONTAKT MED MDEA I USA har MDEA två förbindelsekontor som finns i Nashville, Tenneesse området. Kommunikationskontoret finns på Dennis Salisburys dykbutik Neptune Diving & Ski. MDEA medlemmar och andra intresserade är välkomna att ringa till Dennis eller hans stab.tel Efter kontorstid finns en telefonsvarare och faxmaskin som ger medlemmar möjlighetatt kommunicera och lämna meddelanden. Kris Salisbury, Dennis fru, sköter MDEA:s huvudkontor i USA och leder framställningen av certifikaten och distributionen av MDEA:s produkter, samt sköter arkiveringen med MDEA:s avancerade datorsystem. Kris och staben gör klart certifikatbeställningar inom en vecka efter att beställningen inkommit till MDEA. Kris är också ansvarig för MDEA:s nyhetsbrev som utkommer varje kvartal, och leder framställningen och distributionen av detta. I Europa representeras MDEA av Dykex Dykarskola i Malmö där Lars Hedengård leder utbildningsorganisationen och dykutbildningen. MDEA i Europa kan kontaktas via tel En faxmaskin finns också knuten till detta nummer där medlemmar och intresserade kan kommunicera med MDEA. MDEA är en världsomfattande internationell dykutbildningsorganisation som har representation i c:a 25 länder och i de flesta av USA:s delstater. De sista två åren,under det nya ledarskapet, har MDEA:s instruktörer fördubblats över hela världen.många nya dykcentra, dive resorts kan idag erbjuda MDEA:s dykutbildning. MDEA Europe Box MALMÖ, SWEDEN Kontorsadress: Styrsögatan 2, Malmö Tel: Hemsida: [email protected] 7

8 Instruktörskonverteringar (crossovers) MDEA hälsar nya instruktörer och dykare på alla nivåer att ansluta sig till den växande MDEA organisationen. För att få aktuell information hur man bäst gör en crossover går det bra att kontakta MDEA. Alla seriösa dykare som vill hjälpa MDEA att växa är mycket välkomna. Frågor och ytterligare information genom hänvändelse till MDEA. Att dyka med MDEA Dykning är roligt, äventyrligt och säkert. MDEA är ledande inom säkerhet vid dykutbilding. Det viktigaste för oss är Din säkerhet. Dykning är en spännande, krävande och mycket säker sport när den genomförs på rätt sätt. Faror uppkommer när säkerhetsprocedurerna inte följs. Innan Du börjar Din utbildning måste Du genomgå en läkarundersökning. För att dyka får Du inte vara extremt överviktig eller i dålig kondition. Personer som har hjärtbesvär, pågående förkylning eller allergi, epilepsi, astma, eller andra allvarliga medicinska besvär eller som är påverkad av droger eller alkohol ska inte dyka. Din instruktör kommer att lära dig viktiga regler beträffande andning och tryckutjämning. Felaktig användning av dykutrustning kan resultera i allvarliga skador. Du måste vara väl medveten om hur Din utrustning fungerar. Kvinnor och dykning Den kvinnliga dykaren bör särskilt tänka på några saker. Under de första åren ansågs dykning vara en manlig sport, men sanningen är att det enda som hindrade kvinnor att delta - bortsett från fördomar - var utrustningens vikt och design. Vid 1970-talets mitt började allt fler kvinnor dyka, då utrustningen moderniserats och vägde mindre än innan. Tillverkarna blev också mer medvetna om den kvinnliga dykaren och utvecklade mindre storlekar för att tillgodose deras behov. Den enda fysiska begränsningen för en kvinnlig dykare är att hantera utrustningen, däremot finns några fysiologiska aspekter att tänka på. Kroppstemperatur - Kvinnor håller kroppsvärmen lättare än män eftersom de har mer underhudsfett och färre svettkörtlar än män. Kvinnor har därför en högre kroppstemperatur än män innan de börjar svettas. Av denna anledning ska kvinnor som dyker i våtdräkt vara särskilt uppmärksamma på överhettning. Om Du känner att Du blir för varm under förberedelserna bör Du hoppa i vattnet en stund eller öppna dräkten för att svalka dig. Överhettning kan vara farligt. Nedkylning - Kvinnliga dykare kan också drabbas av nedkylning - hypotermi - lättare än män beroende på större yta i förhållande till kroppsmassan. Detta gäller särskilt kvinnor med mindre än 30 % kroppsfett, så om man är smal bör detta uppmärksammas. Se till att Din våtdräkt sitter bra och att den har rätt tjocklek för vattnet Du dyker i. En figursydd dräkt är Ditt bästa val om Du lätt blir nedkyld. Att frysa under ett dyk kan lätt förstöra en i övrigt härlig upplevelse. Om Du blir nedkyld under ett dyk, avbryt genast dyket och värm upp dig igen. Hypotermi är allvarligt. 8

9 Menstruation - Att dyka när Du har mens är inga problem om Du inte mår dåligt i övrigt. Du kan utan problem använda tampong när Du dyker. Graviditet - De flesta medicinska experter är ense om att för lite forskning gjorts kring dykning och graviditet. En stark rekommendation är att INTE dyka när Du är gravid och att genomgå en läkarundersökning innan Du börjar dyka igen efter förlossningen. Ansvarsförbindelse När Du fyllt i Ditt medicinska formulär kommer Du också att få fylla i en ansvarsförbindelse. Du gör detta för Din egen säkerhet för att Du ska förstå att kursen Du påbörjar bara är den första av flera för att Du ska bli en skicklig dykare. Jag har lärt mig att dyka säkert på dykplatser som liknar de områden där jag fått min utbildning. Jag är medveten om att jag måste söka kompletterande utbildning om jag vill delta i någon form av avancerad dykning. MDEA rekommenderar inte någon form av grott-, gruv-, tunnel-, dekompressions-dykning eller dyk inne i vrak. Dessa dyk är riskfyllda och anses av MDEA vara farliga. En nybörjardykare (certifierad Level One Diver med mindre än 30 timmars dyktid) ska inte dyka djupare än 20 meter. Med Level Two Diver eller ett speciellt djupdykar certifikat får man inte dyka djupare än 4 ATM/30 m. Jag förväntas kunna visa upp mitt certifikat och min loggbok innan jag fyller på luft eller deltar i någon dykaktivitet. Om någon instruktör, Dive master eller liknande känner att jag inte är kvalificerad, kan de kräva att jag söker en kompletterande kurs. Jag förstår att en inaktiv dykare efter ett tag kan glömma viktiga säkerhetsfaktorer och komma ur form. Jag ska inte under några omständigheter dyka på platser som kräver specialutbildning. 9

10 KAPITEL 1 Mask Vanligtvis så är masken det första man tänker på när det gäller fridykning. En modern mask vi ser idag har hundratals år av utveckling bakom sig. En del av de första maskerna kan vi datera till för över tusen år sedan. Sköldpaddskal slipades och polerades tills dom blev transparenta. Dessa gjordes och användes av de japanska pärldykarna. Maskerna var egentligen en uppsättning av polerade skal i form av glasögon, med en separat lins för varje öga. På grunt vatten fungerade dessa mycket bra, men vid djupare dyk uppstod problem. För att en människa skall kunna se ordentligt under vattnet behövs det ett luftrum mellan ögat och maskens lins. När dykaren nedstiger, ökar trycket på dykaren och luften i fickan komprimeras vilket leder till ett undertryck. Om man inte har en möjlighet att utjämna detta utrymme, kommer ögat att tvingas ut i luftfickan. Självklart är detta inte acceptabelt för vare sig ögat eller dykaren. Om dykaren skulle fortsätta och kunna stå ut med smärtan och trycket, skulle det resultera i spruckna blodkärl och kroppsvätska som fyllde luftrummet. Detta kan resultera i allvarliga ögonskador. Japanerna märkte detta ganska fort och försökte hitta lösningar som kompenserade problemet. En av lösningarna var att göra små luftblåsor till varje lins. När dykaren steg under ytan pressades luftblåsorna ihop av trycket och luft trycktes in i luftfickan. Tekniken runt linserna tog först ett steg i rätt riktning när glaset upptäcktes. Glaslinser sattes på masken som täckte båda ögonen och även näsan. Nu behöver dykaren bara andas ut ur näsan för att utjämna luftfickans tryck med det omgivande vattnets tryck. När dykaren nedstiger bör han fortsätta att andas ut ur näsan för att kompensera för det ändrade trycket. Att välja mask I och med att vi handskas med tryck skall vi givetvis välja utrustning av mycket hög kvalité. En kvalitetsmask som kan stå emot det tryck som den utsätts för. Det viktigaste kännetecknet på alla masker är att den har en härdad glaslins, ordet tempered skall stå etsat eller skrivet på glaslinsen. En säker mask har en glaslins som är ca 5 mm tjock. När man väljer mask eller någon annan dykutrustning, kom ihåg, man får det man betalar för. Chansa inte med Din syn för att spara några kronor. Dykmasker finns i två basmodeller med en eller flera linser. Enlinsmasken kallas för cyklop och flerlinsmodellen brukar man kalla för mask. Dessutom finns en modell med linser även vid sidorna på masken som kallas tri-view. Alla modellerna är bra men tri-view masken ger bättre vidvinkelseende. Både masken och cyklopet har låg volym och linserna sitter nära ögonen, tri-view masken har hög volym och har linserna längre ifrån ögonen Ett annat viktigt kännetecken för en kvalitetsmask är ansiktstätningens material. Majoriteten av alla masker har silicon som material. Ansiktstätningen kan både vara genomskinlig och färgad. En tätning som 10

11 är genomskinlig släpper igenom mer ljus, vilket gör att seendet för dykaren förbättras. Silicon är slitstarkt, icke allergi framkallande och ger ett mjukt, vattentätt skydd mot huden. Tätningen skall ha en ficka för näsan, som man lätt kan komma åt med fingrarna. Fickan ger dykaren möjligheten att på ett enkelt sätt tryckutjämna vid nedstigning. Tryckutjämning kommer närmare att tas upp i kapitel 4. Linsen sitter fast i kåpan med hjälp av klämmor av plast eller rostfritt stål. Kontrollera att masken har gedigna spännen som ändå möjliggör en enkel justering av nackremmen. Nackremmen bör också vara av silicon. Den skall vara delad på längden för att sitta komfortabelt på huvudet. Byt aldrig en siliconrem mot en i svart gummi. Svärtan i gummit kommer att blöda in i siliconet, vilket kommer leda till oönskad färgning av siliconet samt att siliconet slits ut i förtid. Man kan dock byta ut siliconet mot nylon II neoprene remmar utan att få problem. För att hitta en mask som passar, välj en som tilltalar dig, håll den intill ansiktet. Om Du kan släppa taget utan att masken faller av dig när Du andas in och håller andan, har den en bra passform. Man måste givetvis se till så att inte hår eller annat ligger mellan tätningen och huden. Det finns många olika stilar, former och färger att välja mellan. Kom bara ihåg att välja en mask som håller ute vattnet och är skön att ha på sig. En mask som läcker än så lite grand, skapar bara onödigt besvär och irritation när man dyker. Att använda en mask En del masker har en sk. backventil. Denna ventil är till för att på ett lätt sätt få ut vatten ur masken. Tippa bara huvudet så att vattnet fångas i den lägsta punkten, andas sedan ut genom näsan - vattnet försvinner ut genom ventilen. Tack vare ventilen bara öppnar sig åt ett håll, släpper ventilen inte in det omgivande vattnet. Problemet med masker som har denna ventil är att om ventilen fallerar så kommer masken att vattenfyllas utan möjlighet att kunna tömma masken. Masker som inte har denna ventil är inte svåra att tömma. Böj huvudet så att näsan pekar mot ytan, andas ut genom näsan samtidigt som Du trycker lite lätt på maskens ovankant. Luften som rusar in i masken kommer att pressa ut vattnet. Ett problem som dykaren kan uppleva är när linsen immar igen. Denna imma uppkommer tack vare temperaturskillnaden mellan vattnet och ansiktet. Imman kommer att leda till en försämrad sikt, vilket är ganska irriterande då man dyker för att just se undervattensmiljön. För att undvika att masken immar igen så tillför man saliv på insidan av linsen. Saliven lägger sig som en hinna på glaset och därigenom hindrar imman att sätta sig. Det finns också vissa krämer att köpa som fyller samma funktion. Dock så är det ett faktum att salivet har man alltid med sig. Sportdykning är som bekant en visuell sport. Har Du dålig syn och använder normalt glasögon eller linser bör Du tänka till innan Du köper Din mask. Vissa masker är förberedda för att kunna byta ut linsen till slipade linser av härdat glas. Givetvis kan man även göra detta i efterhand, dock brukar det bli lite dyrare. Det går att använda linser vid dykning. De mjuka linserna bör fungera bra ihop med dyk. Tänk dig däremot in i problematiken om masken vattenfylls och linsen eller linserna ramlar av. 11

12 Många fotografier av dykare visar masker som sitter på pannan, visst blir det ett bra foto men faktum är att det är det bästa sättet om man vill bli av med sin mask och snorkel. En ytterligare anledning till varför man inte skall ha masken på pannan är att detta är ett tecken på stress. När man inte använder masken så sätter man den runt halsen istället. Att underhålla masken En mask av hög kvalité är en rätt stor investering. För att behålla sin investering i bra kondition och hindra den från att gå i sönder, är det god idé att investera i en skyddslåda för masken. Skölj masken noggrant i sötvatten efter varje dyk, och torka linserna med en mjuk trasa. Använd aldrig siliconspray eller fett på remmar och kåpa. Fettet kommer att göra så att spännena inte fungerar ordentligt med antingen läckage eller förlust av masken som följd. Masken kommer att hålla under många år - så länge Du bara sköter den. Fenor Liksom masken har fenorna många års utveckling bakom sig. Teckningar från Leonardo DaVincis tid visar hans design av fenor för händer och fötter. Fenorna är mycket viktiga för dykaren, eftersom de driver dykaren, med all sin tunga utrustning, framåt under vattnet. En fri - eller tubdykare måste se sina fenor som en propeller precis som för en båt med motor. Dykarens ben är motorn och fenorna propellern. Bra fenor gör dykaren som minimum 75% mer effektiv och lägger på ungefär samma procent i kraft. Fentyper Även om helfotsfenor kan användas av en tubdykare, så är de mer användbara för en fridykare. Den lätta konstruktionen och de flexibla bladen är inte dimensionerade för att föra en tubdykare, med all sin tunga utrustning, fram på ett tillfredsställande sätt. Tubdykare använder sig istället av hälremsfenor. Generellt så är hälremsfenor kraftigare och har många fler fördelar för både fri- och tubdykare. Hälremmarna på fenorna kan lätt bytas ut om dom skulle gå sönder. Man får också plats med neopreneboots i fenorna vilket är ett måste i våra kalla vatten. Att välja fenor Moderna fenor finns i en mängd olika material. Fotfickan är oftast gjord av mjukplast eller gummi, detta för att fenorna skall sitta komfortabelt. Man skall dock tänka på att materialet som använts till fotfickan skall vara slitstarkt och flexibelt. Bladet på fenan är oftast en komposit av gummi, plast eller grafit. Moderna fenor kan också vara tillverkade av termoplast. Bladets storlek är beroende av fenans designlängd, bredd och styvhet. Dykarens val av design brukar bero på hans kroppsvikt och benstyrka. Ett 12

13 annat hänsynstagande gällande val av fenor är att vissa sjunker, vissa flyter och vissa har neutral flytkraft. Fenor som sjunker eller har neutral flytkraft är att föredra. När man väljer fenor så skall dom passa bra. När hälremsfenan används ihop med neopreneboots, är det lätt att justera passformen med hjälp av hälremmen. Helfotsfenor går inte att justera i efterhand så vid val av dessa måste dom passa exakt. Man använder inte heller neopreneboots ihop med helfotsfenor. De flesta tubdykare väljer hälremsfenor. En annan fördel är att hälremsfenor finns i mängder av variationer. En av de populära fenorna är den med ventilsystem. Ventilsystemet möjliggör mindre vattenmotstånd vi upp-kick och full kraft vid ner-kick. Ventilerade fenor är oftast väldigt styva som i sin tur ger mycket kraft och snabbhet. Nackdelen är att man kan bli trött fortare under dyket, framförallt om man inte är i god kondition och har svaga benmuskler. Fenor som inte använder det här systemet är oftast lite mjukare. Kom ihåg att rådfråga instruktören eller annan personal på dykskolan innan valet är gjort. Att använda fenor Fenor är väldigt besvärliga och krångliga på land. Dykaren bör inte försöka sig på att gå framåt med fenorna. Behöver man förflytta sig på land med fenor bör man gå baklänges eller sidledes. När man bryter ytan efter dyket så är det rekommendabelt att ta av fenorna innan man går upp på land, ett tips är att hänga fenorna på en eller båda underarmarna. Tack vare att man gör detta så håller man en eller båda händerna fria - de behövs oftast. Helfotsfenor får man dock bära eller också ge till någon som står på land. Ha alltid fenorna på till dess att Du verkligen skall upp ur vattnet. En dykare utan fenor är som en fisk på torra land. Den saxliknande stilen på en kick är att rekommendera. Använd alltid en lång rakbent lugn kick med något böjda knä. Man kommer oftast inte fortare fram om man har snabba korta kickar, utan med en lugn och lång kick uppnår man bra fart. De sk. grod och delfin kickarna används oftast inte vid tubdykning. Grodkicken är lämplig då man simmar väldigt nära botten då den inte drar upp lika mycket bottenslam. Delfinkicken är den kraftigaste kicken, men ganska svår att lära sig. En dykare som skall ta sig fram över ett längre avstånd kan alternera stilarna på kickarna. Bytet mellan de olika stilarna kommer att hålla krampen borta då de olika stilarna använder olika muskler. Om man däremot får kramp så skall man lösa problemet så här: 1. Stanna upp, ta det lugnt. 2. Ta tag i fenspetsen, räta ut benet så mycket det går. 3. Efter ett par minuter bör muskeln slappna av. 4. Gnid och massera muskeln. Börja sedan att försiktigt simma med tyngdpunkt på det benet som inte hade kramp. Variera kicktyperna. En dykare använder oftast inte händer och armar vid dyk. Händer och armar används bara till kursbyte. 13

14 Underhåll av fenor Fenorna är förmodligen den del av dykutrustningen som är mest slagtålig. Det finns inte så mycket som man kan förstöra på ett par bra fenor. Likväl så behöver fenorna sin beskärda del av underhåll. Innan och efter varje dyk så skall man kontrollera att fotfickan, bladet, hälremmarna och låsanordningarna är hela och funktionsdugliga. Använd inte fenorna om Du ser sprickor eller förtorkningar i materialet. Din dykutrustning bör innehålla reservdelar för fenorna (remmar och spänne). En annan sak man skall tänka på är att hålla fenor och all annan utrustning borta från direkt solljus och hetta. Ligger utrustningen framme och man inte tänkt använda den på en stund, bör man täcka över den med en handduk eller liknande. Efter varje dyk skall fenorna sköljas av ordentligt i sötvatten (precis som all annan dykutrustning) och kontrolleras att de är hela. Använd aldrig silicon spray eller fett på remmar och spännen. Remmarna och spännena behöver friktionen som finns för att fästa. Använder man då fett eller liknande så kommer remmarna lossna. Dykskor (boots) Dykskor används oftast ihop med hälremsfenor. Dykskor hjälper en att hålla värmen, men också så skyddar den fötter och anklar mot skavsår och liknande. Det finns mängder med varianter av dykskor. De har olika design och kännetecken. Sulan kan vara mjuk, hård eller också av tennisskotyp. Dykskon är gjord av neoprene och gummi. Den mjuka typen är gjord i ett helt stycke av samma neoprenetyp som en våtdräkt. Den hårda sultypen är gjord på samma sätt men med en extra fastlimmad sula. Den hårda sulan är gjord av hårt gummi. Sulan ger skon extra skydd mot slitage plus att dykaren fötter kommer lite lindrigare undan. Tennisskomodellen har en botten som är gjuten och klistrad ihop med det översta neoprenet. Denna typ av sko är mycket slitstark. Dykskor kan antingen vara hela eller också vara försedda med en dragkedja. Att välja dykskor Dykskor finns i en mängd varianter och färger. När man väljer dykskor så är den högsta prioriteringen att den är bekväm. Känns skon för liten och obekväm i affären så kan man räkna med att det känns likadant i vattnet. Dykskor skall sitta åt, men inte så hårt att det kan uppkomma kramp. Att använda dykskor Dykskor skall alltid användas när man har hälremsfenor. När man använder en våtdräkt bör man ha skon innanför dräkten, annars kommer vatten att kunna cirkulera i skon. 14

15 Underhåll av dykskor Skorna skall alltid sköljas i färskvatten och sen torkas. Använd samma noggrannhet som vid underhållet av dräkten, då får Du skor som håller många säsonger. Snorklar Snorklar har använts under tusentals år. De första snorklarna var förmodligen gjorda av bambu eller något liknande. Vi har alla sett på tv eller film där den goda hjälten räddats undan faran då han gömt sig i vattnet och andats med hjälp av ett meterlångt grässtrå. I verkligheten är detta fysiskt omöjligt tack vare vattentrycket mot lungorna. Det maximala djupet vi kan dra luft från är mindre än 60 centimeter. Den rekommenderade längden på en snorkel är 30 cm med ett hål som inte överstiger 2 cm i diameter. Att välja snorkel Snorklar finns i olika former, från den enkla J-formen till former som har böjningar på flera ställen. Den vanligaste snorkeln har en envägsventil i botten på snorkeln för att enklare kunna tömma snorkeln på vatten. De mer avancerade typerna har fler ventiler som i princip håller vattnet borta även då Du bryter ytan och kommer upp. En viktig del i val av snorkel är att den har ett bra och rätt dimensionerat bitmunstycke. Spara inte in pengar och köp alltför enkla och billiga plastsnorklar. De kommer inte att vara bekväma och de kommer förmodligen leda till trötthet i käken. Att rensa snorkeln från vatten är ganska enkelt med lite träning. Strax innan man skall börja andas i snorkeln så blåser man ut vattnet från kanalen. Envägsventilen i botten förkortar vattnets väg ut ur snorkeln. Har sen snorkeln för många, eller för räta, vinklar kan det vara svårt att får ut allt vattnet med en utblåsning. Det första andetaget skall vara så försiktigt så att man hinner stoppa inandningen om det finns vatten kvar i kanalen. Är där lite vatten kvar så kan man fortsätta andas in försiktigt utan att dra ner vattnet i lungorna. När man sen har tillräckligt med luft, blåser man ut det resterande vattnet. Snorkeln är en säkerhets utrustning. Den måste finnas med i utrustningen, både för fridykare och tubdykare. Den generella vikten på ett huvud är 6-7 kg. Det är ganska uppenbart att det är svårt och uttröttande om man tvingas hålla denna vikt ovan ytan under en lång period. Fri- och tubdykare måste, för säkerhetens skull, alltid känna sig komfortabla i vattnet. En dykare skall alltid kunna befinna sig i en vilande position om så krävs. Med detta menas huvudet nere, ansiktet i vattnet, flytande med lite eller ingen ansträngning, andandes genom snorkeln. Snorkeln bör sitta fast i maskens rem. Snorkeln skall aldrig placeras under maskens rem. Gör den det kan detta leda till att masken börjar läcka - onödigt bekymmer. GÅ ALDRIG I VATTNET UTAN SNORKEL. 15

16 Att använda snorkel MDEA lär ut en metod gällande snorkel andning som i de allra flesta fall eliminerar chansen av att andas in vatten. Metoden fungerar på alla typer av snorklar och är lätt att komma ihåg. Om man vid varje andetag lär sig att trycka ut luften (precis som man gör för att rensa kanalen ) eliminerar man risken för att andas in vatten och även dropparna som uppkommer vid en vanlig in och utandning. Gör man så här redan från början så blir det en vana ganska snabbt. Tätningen i en snorkel sitter i läpparna, inte genom att bita hårt i munstycket. Biter man hårt kommer man snabbt att bli trött i käken, och även förstöra munstycket. Att underhålla snorkeln Snorkeln är ganska underhållsfri. Man skall som med all annan dykutrustning skölja av snorkeln med färskvatten. Man får också då och då byta ut bitmunstycket och eventuella ventiler när dom blivit utslitna. Precis som med masken får man inte använda någon typ av fett på snorkeln. Handskar Dykaren måste alltid skydda händerna. Det finns mycket under ytan som man kan skära och sticka sig på. Under utbildningen är man tvungen att använda handskar. Detta är för att man skall lära sig att sköta utrustningen med handskar på, eftersom man måste kunna åtgärda alla eventuella problem med utrustningen under vattnet med handskar på. I början kommer det förmodligen att kännas ovant att hantera utrustningen med handskar på, men man vänjer sig snabbt. Att välja handskar Under de tidiga dagarna för sportdykning var dykaren begränsad till ett användande av vanliga trädgårdshandskar eller liknande. Dagens handskar, som genomgått många års utveckling, är både bekväma och varma. De nya neoprenehandskarna kan vara så tunna att man skulle kunna plocka upp ett mynt från bottnen. Valet av handske beror på typen av dyk man genomför. Det finns olika tjocklekar på handskar, det finns också femfinger- och trefinger handskar. Trefinger handskar håller värmen mycket bättre än femfinger. Det kan vara bra att ha olika typer av handskar i sin utrustning. Att använda handskar Man bör så fort som möjligt lära sig att sköta utrustningen med handskar på, för att om något händer med utrustningen under vattnet skall dykaren vara van att hantera sin utrustning med handskar på så att man 16

17 kan åtgärda felet utan att behöva ta av sig handskarna Man skall också tänka på att vara försiktig när man vidrör saker och ting med handskar, då man inte har samma kontroll på hur hårt man trycker eller tar om något. Vi måste alla vara rädda om det marina livet. Att underhålla dykhandskar Skölj handskarna noga i sötvatten och låt dem torka ordentligt. Viktbälte Viktbältets syfte är att ta bort den mänskliga kroppens positiva flytkraft. Majoriteten av människorna har en naturlig positiv flytkraft. För att ta bort denna förmåga behövs någon form av viktsystem. Viktbälte behövs både för fri- och tubdykare. Att välja viktbälte Det finns två basmodeller av viktbälte. Standardbältet är gjort av ett nylonbälte som har ett snabbspänne. Spännet är antingen gjort av plast eller rostfritt stål. Blytyngder fästes eller träs sedan på nylonbältet. Blytyngderna är antingen oskyddade eller också är dom gjutna med färgad plast på utsidan. Den andra typen av viktbälte är också av nylon, men är klädd med ett antal fickor som håller blyvikterna. De flesta dykare föredrar denna typ av bälte, de är bekvämare och kan användas med blyhagel istället för blytackor. Oberoende typ av bälte, så kom ihåg att den skall ha ett snabbspänne. Det enklaste sättet att räkna ut hur mycket vikter som behövs för en fullt utrustad våtdräkts dykare är att ta 10% av sin egen vikt. Det kan givetvis variera beroende på den fysiska uppbyggnaden av kroppen samt dräktens egen flytkraft. Exempel: 80kg dykare, 80 x 10% = 8kg. Det är väldigt viktigt att dykaren har rätt mängd vikter och att han är tränad för att både ta på sig och att dumpa viktbältet under vattnet. ANVÄND ALDRIG FÖR MYCKET VIKTER - DET KAN VARA ETT ÖDESDIGERT MISSTAG. Instruktören kommer att hjälpa till i val av vikter för eleven. En rätt avvägd dykare kommer, med lungorna fyllda, flyta vertikalt där ögonen är i höjd med vattenytan. 17

18 När dykaren sen andas ut skall han börja sjunka. Efter hand under kursen kommer man lära sig sitt behov av vikter, man kommer också märka att man behöver mindre och mindre vikter. Kom bara ihåg att aldrig bära för mycket vikter. Att använda viktbälte Viktbältet får inte var snott, eller sitta under andra remmar. Man skall under alla omständigheter kunna dumpa bältet på ett snabbt sätt - detta gäller för dykaren såväl som för dykarens parkamrat. Det enklaste sättet att ta på ett viktbälte är att låta det ligga utvecklat på marken - ta tag i bältets ändar - stiga över bältet - lyfta upp bältet till höften - böja sig fram - justera tills bältet sitter bekvämt - spänna. Den lösa delen av remmen skall man alltid ha på sin vänstra sida. Skulle en situation uppstå som kräver att viktbältet måste tas av eller dumpas, följer man följande procedur: Lossa bältet med den högra handen - (dra i den änden av bältet som inte spännet sitter på) håll bältet med utsträckta armar - se efter så att ingen dykare finns under - släpp bältet. När man väl dumpat bältet kommer man få positiv flytkraft. Ju längre upp mot ytan man kommer, ju snabbare går det. Tubdykare som andas komprimerad luft utsätter sig nu för risker att få barotraumatiska (skador p g a expanderande luft i lungorna) skador och måste andas ut för att förhindra lungbristning. Barotrauma kommer att tas upp i detalj längre fram i boken. Att underhålla viktbälte Skölj det noga i sötvatten. Kontrollera så att spännet är helt och fyller sin funktion. Använd aldrig fett på spännet, den kan då oönskat lösgöra sig. Dräkter Dräkterna har tre grundfunktioner: Hålla dykaren varm Skydda huden Ge begränsad flytkraft Det finns tre typer av dräkter: Torrdräkter Våt och halvtorra (semidry) dräkter Nylon/lycradräkter eller bodysuits Torrdräkter är, precis som namnet antyder, en torr dräkt. Dom är gjorda av plast, gummi eller neoprene. Det finns gummitätningar vid alla öppningar som hindrar vattnet från att komma in i dräkten. Materialen är 18

19 mycket slitstarka. Dräkten har också ett vattentätt blixtlås. Från början användes torrdräkter uteslutande av yrkesdykare. Detta har dock ändrats, till fördel för oss i de nordiska vattnen. Idag används torrdräkter i en nästa lika stor utsträckning som våtdräkter. Den största fördelen med torrdräkt är förmågan att hålla dykaren varm. I våra nordiska vatten blir nästan aldrig vattnet riktigt varmt. På ett djup av 20 meter är det inte ovanligt att temperaturen ligger omkring 5 grader celsius. Våtdräkter är de vanligaste dykdräkter som används, de är gjorda av neoprene. Våtdräkterna låter ett tunt skikt av vatten ligga mellan dräkten och kroppen. Kroppen värmer sedan upp vattnet, som in sin tur håller dykaren varm. En våtdräkt bör sitta åt så pass att den släpper in lite vatten, men inte så mycket så det blir genomströmning i dräkten. När man köper en våtdräkt så skall den vara av toppkvalitet. Tummar man på detta och köper en dåligt gjord dräkt eller en dräkt av sämre material, kommer man snart underfund med misstaget och får köpa en ny dräkt. En dräkt av bra kvalité är gjord av gas tryckt nylon II (nylon på både insidan och utsidan). Det är väldigt viktigt att både neoprenet och nylonet har samma elasticitet- och böjningsförmåga. En dräkt med neoprene kvalité kommer inte sträckas ihop med nylonskalet, ej heller ge kroppen ett jämnt skydd mot det kalla vattnet. Dräkter av sådan kvalité kommer att slitas ut mycket fortare, vilket är det samma som att man får köpa en ny inom en relativt kort period. De flesta dräkter som vi använder i våra nordiska vatten har en tjocklek på 5 eller 7mm. Den sistnämnda är att föredra om man vill pressa ut så mycket dyk som möjligt under årets månader. Det finns många typer av våtdräkter, tvådelade, heldräkt, kortbyxor etc. Generellt så är det bäst att få en dräkt som är figursydd. Prisskillnaden mellan en figur- och färdigsydd dräkt är väldigt liten. Det är inte att rekommendera postorderköp gällande dykutrustning och framförallt inte dräkten. Nylon/lycra dräkterna används i varmare vatten och erbjuder inte direkt någon skydd mot kyla, utan skyddar kroppen från vassa kanter och djur som kan tänkas nafsa lite i dykaren. Dessa dräkter är perfekta att dyka med t ex i södra Florida och i Karibiska öarna. Att underhålla dräkten Skölj dräkten noga efter dyk, både på insidan och på utsidan. Låt dräkten torka mellan dyken. Ibland kan man tvätta dräkten med en mycket mild rengörande tvål. Smörj in dragkedjan med fett som är gjort för våtdräkter. Lagra dräkten hängande inte vikt, vecken blir permanenta i dräkten och försvagar materialet i vecket. Undvik direkt solljus och värme. Flytkraftshjälpmedel, BCD (Buoyancy Compensating Device) BCD:er har funnits sedan mitten på 60-talet. Under senaste 10 åren har utvecklingen kring dessa varit snabbare än under de första 20 åren. 19

20 En modern BCD är både enkel och en fröjd att använda. BCD gör också sportdykningen mycket säkrare, den har en mängd säkerhetskännetecken och hjälpmedel som dykaren kan använda. BCD:er är oftast konstruerade av inre blåsa som har ett nylonlager på utsidan. Materialet är mycket slitstarkt. BCD:er finns i en rad olika stilar och utförande - frontvästar (blåsan sitter fram), Wings (blåsan sitter bak) och den mer vanliga västen (blåsan sitter på sidorna). BCD har ett inflatorsystem som är till för att både fylla resp. tömma blåsan på luft. Tubdykare kopplar inflatorn till lufttuben via en inflatorslang. Den har också fickor, lättjusterade spännen, hållare för regulatorer/manometer. Vissa BCD:er har också speciella viktfickor. En sak som alltid skall ingå i BCD:s utrustning är någon form av signalutrustning, vanligast är en visselpipa. Den viktigaste anledningen till varför man använder en BCD, är för flytkraften. En våtdräkts dykare kan ha neutral flytkraft vid ytan med en viss vikt men på 10 meter så kan samma vikt ha en negativ flytkraft. Skillnaden beror på att trycket pressar ihop våtdräkten som då får sämre flytkraft. På grund av detta behövs BCD för att återfå den neutrala eller positiva flytkraften, genom att antingen blåsa eller fylla luft i BCD:s blåsa. Att välja BCD Den absolut vanligaste BCD är den som är av västtyp. BCD skall vara utrustad med en midjerem, justerbara axelremmar, fästanordning för tuben, lågtrycksslang som kopplas mellan regulatorn och inflatorn. Inflatorn skall både ha påfyllnings- och tömningsknapp, samt även övertrycksventil. BCD bör också ha reservventiler för snabbtömning (dumpning). Västen kan även ha fästanordningar för ficklampor, octopus, slangar mm. Var också noggrann med att backpacken är bekväm och har ett ordentligt spänne. Det är inget roligt med att ha en tub som glider. Ett annat hjälpmedel som en väst skall ha är en enkel visselpipa. Visselpipan använder man för att påkalla uppmärksamhet vid en incident, det kan vara svårt att göra sig hörd med hjälp av rösten om man har lite avstånd till landpersonalen. Att använda BCD En dykare skall under inga omständigheter gå i vattnet utan någon form av flytkraftshjälpmedel. Den mest självklara funktionen för ett sådant hjälpmedel, är att kunna flyta obehindrat vid ytan. Dykaren låter BCD:n göra jobbet. Man skall ha BCD delvis fylld med luft när man går i vattnet, detta för att sedan ha bra kontroll vid nedstigningen. Mängden av luft som behövs, beror på BCD flytkraft. Alla dykare måste lära sig att fylla BCD manuellt genom inblåsningar med munnen. Inblåsningarna sker via inflatorn. På inflatorn finns där en öppning som påminner om ett bitmunstycke. Man trycker in ventilknappen, som man annars använder för att tömma ut luft, och blåser - när inblåsningen är klar släpper man ventilknappen, så att inte luft töms ut. Denna procedur görs ovan som under vatten, skillnaden är hur man får luft att blåsa med. Detta kommer att läras ut under de praktiska delarna av kursen. När man är på land använder man sig alltid av denna metod, på det sättet sparar man luft i tuben. Det andra sättet som används för att fylla BCD är då via luften i tuben. På inflatorn sitter det en ventilknapp för påfyllning av luft. 20

21 För att tömma BCD på luft under vatten använder man sig av dessa metoder: 1. Lyft upp inflatorns utblås mot ytan, tryck in ventilknappen. Tryck hellre fler korta än få längre intryckningar. Tömmer man BCD för mycket får man bara fylla på igen, vilket leder till onödig luftåtgång. Efter några dyk lär man sig sköta inflatorn. 2. De flesta BCDer har någon eller några dumpningsventiler. Dom brukar sitta längst ner på BCDs baksida. Det är också vanligt att inflatorn har någon form av dumpningsventil, den brukar fungera så att man helt enkelt drar inflatorn ifrån sig. Tänk på att inte dumpa för mycket luft eftersom då kan Du börja sjunka alltför snabbt. En annan viktig funktion som BCD har är att hjälpa dykaren uppnå neutral flytkraft på ett visst djup. Att vara neutral i sin flytkraft är givetvis en fördel, då behöver man vare sig kämpa för att hålla sig nere eller uppe, utan kan istället använda sina krafter för att ta sig framåt. Ändrar dykaren djup kompenserar han det genom att antingen tömma eller fylla på västen med luft, allt för att bibehålla sin neutrala flytkraft. När dykaren når grundare vatten kommer luften i BCD att expandera. Expansionen sker av det sänkta vattentrycket. För att kompensera expansionen tömmer man ut luft ur BCD. Gastryckens regler kommer att tas upp längre fram i boken. En bra tillverkad BCD är ett måste. Sportdykning är både roligt, enkelt och säkert om man har tillräckligt bra utrustning. En viktig sak att komma ihåg, är uppstigningshastigheten. Den rekommenderade hastigheten är 10m per minut. Detta kommer att förklaras närmare ihop med gaslagarna. Man använder inte enbart BCD för att komma upp till ytan, det kan vara direkt livsfarligt. Det sätt man använder sig av är en sk kontrollerad simmande uppstigning. Man helt enkelt simmar upp mot ytan, samtidigt som man avväger sig med hjälp av inflatorn (tömmer resp. fyller på luft, beroende på djup och uppstigningshastighet). Att underhålla BCD Skölj alltid av BCD:n efter dyk. Öppna även uttömningsventilen och spola in vatten i BCD:n, skölj runt och töm ut igen. För att lättare få ut vattnet igen så fyller man BCD:n med lite luft innan man spolar i vattnet. Efter sköljningen blåser man i lite luft, den torkar snabbare då. Skulle BCD gå sönder skall man inte försöka sig på att laga den själv, istället vänder man sig till sin dykklubb och får professionell hjälp. En gång per år skall man lämna in sin BCD för genomgång och service. Skulle en läcka uppkomma vid ett dyk - avbryt dyket. Dyk aldrig med en läckande BCD, hur liten läckan än är. 21

22 Att komma i vattnet Det finns fyra stycken huvud metoder för att komma i vattnet. Under kursen kommer dessa att läras ut. Dessa är controlled seated entry, walking entry, giant stride entry samt back roll entry. Controlled Seated Entry Denna metod används från låga kanter (poolkanter och båtar med låga relingar). Sitt på kanten med fötterna i vattnet. Håll tag i sidan. Man vänder sig sidledes och sjunker ner i vattnet med huvudet riktat mot kanten. På detta sätt håller man sig orienterad och i kontroll vid alla tillfällen. Walking Entry Walking Entry innebär att man hel enkelt går ut i vattnet med all utrustning på. Eventuellt sätter man på sig fenorna då man kommit ut en bit från stranden. Går man dock med fenor på så kom ihåg att gå sidledes eller baklänges. Den här metoden är enklast och säkrast då den är lätt att avbryta, för nybörjare som känner sig osäkra är den överlägset bäst. Giant Stride Entry Giant Stride är en annan metod med fötterna först. Den används främst från kajkanter, bryggor eller poolkanter. Stå vid kanten, håll fast regulatorn med ena handen och masken med den andra. Samla ihop all lös utrustning i famnen och ta ett stort steg rakt ut i luften. För ihop benen i språnget och håll armarna intill kroppen. Back Roll Entry Den fjärde metoden är en bakåt rull. Denna metod används från små båtar. Sittande på relingen, med all utrustning på plats och ett fast grepp om mask och annan lös utrustning, lutar man sig bakåt och faller i vattnet. I början blir man lite desorienterad, men den positiva flytkraften gör att man flyter upp till ytan. 22

23 KAPITEL 2 Utrustning för sportdykning Människans kallelse att upptäcka havet och dess hemligheter har alltid funnits. Ända sedan Antiken har människan känt djupet locka. Lockelsen grundar sig på fler än ett skäl. Nyfikenheten, på vad som gömmer sig under ytan, är trots allt det största. Detta fick människan att vilja uppfinna hjälpmedel för att kunna stanna så länge som möjligt under ytan. Önskan att se och uppleva denna osedda och okända värld drev människan till att uppfinna allt mer avancerad utrustning, där dyktiden tilläts bli längre såväl som rörelsefriheten större. Dykarklockan var en föregångare till vår moderna utrustning för sportdykning. Den var en stor klockformad behållare med små fönster. Från första början var det endast den luft som togs med från ytan, som var avgörande för dyktiden. När man sedan kom på att, förse dykarklockan med luft genom en slang uppifrån ytan, tilläts dyket bli längre. Dykarklockan fungerade, trots sin klumpighet, mycket bra och användes vid bärgning av materiel och ibland även skatter från sjunkna skepp. Flera olika varianter togs fram - alla med skilda framgångar. När luftpumparna förbättrades - förbättrades även dykarklockan. Hela tiden med tanke på att dykaren behövde mer rörelsefrihet. Ur detta togs en variant kallad Hard Hat -dykare fram. Dessa har vi väl alla någon gång sett på TV eller bio. Dessa finns och används fortfarande, fast i modern version. Vad dykaren behövde var en liten behållare, vilken höll tillräckligt med luft och var försedd med en ventil som gav luft med regelbundna intervaller. År 1825 uppfann en engelsman vid namn W.H. James en dräkt utrustad just med dessa detaljer. Fyrtioett år senare patenterade en fransk gruvingenjör, Benoist Rouquayrol, den första fungerande regulatorn. Senare, år 1925, kopplade ytterligare en fransman, vid namn Le Prieur, ihop en flaska innehållande komprimerad luft med mask och dessutom Rouquayrol s regulator. Både flaska och regulator framställdes ursprungligen för industriellt bruk, i gruvor - vid räddningsarbete i situationer där gas upptäcktes. Samma ingenjörer modifierade även denna utrustning och utvecklade den första dykapparaten för sportdykare. Det kan verka konstigt, men det finns en liten fransk stad, flera mil ifrån kusten, som har ett litet museum tillägnat denna dykapparats uppfinnare, Rouquayrol och Le Prieur. Emile Gagnan, en kanadensisk ingenjör och Jacques Cousteau, från Frankrike satte slutligen år 1943 ihop högtrycksflaskan med regulatorn. Jacques Cousteau var den första att prova kombinationen och utrustningen för Self Contained Underwater Breathing Apparatus (SCUBA) - som sedermera gick till historien. Genom detta kapitel kommer vi att diskutera flaskor, back packs, regulatorer och tryckmätare m.m. 23

24 Flaska (dykapparat) Flaskan för dykning är relativt okomplicerad. Materialet kan variera mellan stål och aluminium - båda ursprungligen solida metallblock som pressats ut till korrekt cylinderformad storlek. Eftersom flaskan skall tåla mycket högt tryck under dagligt slitage, är materialet naturligtvis av högsta kvalité. Generellt sett är den av stål den populäraste. Den av aluminium går dock att få tag på och är lika säker att använda - förutsatt rätt skötsel. Flaskor tillverkade i U.S.A är byggda enligt U.S. Department of Transportation D.O.T. s och Canadian Transportation Commission CTC s specifika direktioner. D.O.T. och CTC har dessutom satt som krav att alla högtrycksflaskor skall genomgå trycktest vart femte år. I Sverige är motsvarigheten Arbetarskyddsstyrelsen. Nu styrs dessutom all utrustning genom EU-normerna. Dykindustrin har dessutom satt upp sina egna standardkrav - visuell inspektion av både in- och utsida och gängor - en gång om året. Denna årliga inspektion utförs av Din dykklubbs tekniker. Då med hjälp av en specialdesignad lampa, som sänks ner genom flaskans hals. Alla tecken eller bevis på rost eller korrosion medför rensning, med mekanisk eller speciell kemisk metod. Trycktestet sker i en speciell testcontainer. Aluminiumflaskorna provtrycks vart tredje år och de i stål vart femte år. Det besiktigar elasticitet och styrka hos flaskan. Vid mycket god tolerans - godkänt - präglas en ny provtryckstämpel på flaskans utsida. Denna visar 1)månad 2)logotyp för den auktoriserade provtryckaren och 3)år då provtrycket sker. Vad som händer, när flaskor står en längre tid utan existerande tryck, är att insidan kan rosta och utveckla porer. Rostflingor kan fastna i regulator och orsaka luftstopp. Om porer utvecklas har rosten fått ett fäste till att gro. Den årliga visuella inspektionen av flaskor visas genom en dekal, som klistras på. Dekalen visar utstansat 1)månad 2)år då den visuella inspektionen utförts. På grund av risk för explosion, när angrepp av rost försvagar, fyller inte auktoriserade dykklubbar de behållare som ej genomgått både visuell inspektion och provtryckts. Inte heller en tank som är tom och utan existerande tryck skall man fylla, utan att göra en visuell inspektion på nytt. Skäl till detta är möjligheten till kontamination, förorening vid dräneringen (tömningen). Rensning av behållaren blir omöjlig. Alltså: Lämna alltid ett minimumtryck på 20 bar i flaskan. Alla flaskor som blivit exponerade för 180 C hetta eller mer, modifierade eller synligt tillbucklade är utdömda. Möjlighet till explosion finns - vilket kan leda till skador eller t.o.m. dödsfall. Dykflaskor som skötts ordentligt är helt säkra. Använd aldrig blåslampa eller annan värme-metod för att fjärma färg från en dykflaska vid restaurering. För detta ändamål skall en färgskrapa och sedan korrekt typ färg användas. Att välja flaska Vid köp av Din dykflaska kommer Du att bli varse det stora utbudet - varierande mellan aluminium och stål. Din dykinstruktör ger råd om vad Du bör tänka på. Standard för dykning är i Sverige stålflaska 24

25 10L/300Bar, enkelapparat. För en liten person finns mindre flaskor i aluminium. Utbudet på färger och utföranden är stort. Vad som är gemensamt är att de flesta har ett arbetande tryck på 300Bar. Som ett exempel på hur mycket luft som ryms i en flaska, med komprimerad luft - kan vi ta standardflaskan 10L/300Bar. Vid ytan, där vi har 1Atmosfär: 1Atm x 10L x 300Bar = 3 000Liter. Vad vi mer behöver veta är hur mycket vi andas. Detta beror på många faktorer - dykarens individuella fysik, dykdjup, kvalité på regulator, vattentemperatur och fysisk ansträngnings-/avslappnings-grad hos dykaren. Det finns alltså inga 30 eller 60 minuters flaskor. Allt beror på variablerna nämnda ovan. Om man andas 35L/min vid ytan, 1Atm, andas man dubbelt så mycket vid 10meters djup, 2Atm. Alltså 70L. Hur länge räcker luften på 10meters djup? (3 000L / 70L = ca 43 minuter.) Tänk på att flaskan Du bestämmer Dig för att köpa skall vara godkänd av Arbetarskyddsstyrelsen - vilket då är inpräntat på behållarens hals samt uppfylla EU normerna.. Behållare som inte har ordentliga markeringar är olagliga. Innan inköp av begagnade flaskor skall Din dykaffär göra en ordentlig inspektion, där de kontrollerar att alla markeringar är OK och dessutom göra en visuell check, efter rost. Detta gäller invändigt som utvändigt - inget annat är att acceptera. Försök inte göra en bra affär genom att köpa billigt. Att lära sig den hårda vägen - att det som är billigt oftast är av sämre kvalité - kan kosta någon livet och är inget att rekommendera. Begagnade köp kräver mer eftertanke och erfarenhet. Ny utrustning har i de flesta fall utmärkt hållbarhet och garanti vilket väger upp det högre priset mot alla besparingar på begagnat. Kopplingar Dykflaskor har antingen standard kran, sk K-kran eller kran ventil med reserv, sk J-kran. Den vanligaste är K-kran. En enkel, slitstark kran ventil, som regulatorn fästs till med Yoke eller DINkoppling. Det finns även möjlighet att själv ändra sina kranar t ex genom det svenska företaget Poseidons MPV-system. Där dykaren kan bestämma hur många uttag han/hon önskar och man kan också sätta ihop dubbla kranar och dykbehållare för att uppnå oberoende kransystem. Yoke-koppling är en bygelkoppling godkänd för upp till 200Bar. DIN(Deutsche Industrie Norm)- koppling är en skruvkoppling godkänd för 300Bar. K-kran består av en rörlig del - kranen. Därtill kommer fasta delar - två O-ringar och ett partikelrör. Partikelröret/dämningsventilen finns för att hindra alla främmande föremål från att fastna och stoppa upp förstasteget. Kranen skruvas moturs för att öppna för luften. Luften rusar då in i regulatorn. Genom att skruva kranen medurs stängs första steget. Reservventilen, J-kran är inte lika populär som den en gång var, när det var obligatoriskt för tryckutrustning under vatten. P.g.a. fler arbetande delar, går den lättare sönder och är dyrare att hålla i god kondition. Apparater med reservventiler kan hålla approximativt 50 bar när reserven stryper luftflödet- förutsatt att allt fungerar som det skall. Om Du skulle dyka med reservventil - förlita Dig aldrig på den. Manometern är den Du skall lita på. Kontrollera manometern med jämna mellanrum under dyket, så Du har kontroll över lufttillgången. Under 60- och 70-talet byggdes det t.o.m. in en reservventil i själva regulatorn. Denna håller vanligtvis 50Bar i reserv. Som tidigare - förlita Dig inte på den. Använd manometern. 25

26 De flesta dykinstruktörer håller med om att en enkel K-kran tillsammans med en manometer räcker för att kontrollera tillgången på luft - säkert och adekvat. Kopplingar skall servas årligen. En annan sak Du bör komma ihåg är - att aldrig skruva upp och lossa på en koppling från själva tanken. Det är farligt om där ännu finns ett tryck. Låt alltid teknikern från Din dykklubb sköta Din flaskas underhåll. Tillbehör till flaskan Fastän dyktanken är relativt okomplicerad som utrustning, finns det ett fåtal tillbehör som är riktigt bra att ha. Det finns varianter av skydd till själva kopplingen, vilken håller O ringen på plats. Även strumpor, som skydd för flaskans finish, i plast, plastnät eller nylon finns. För att skydda botten av flaskan finns en fot, som också hjälper en stående flaska från att stjälpa. Denna bör vara självtömmande, så att vattnet inte stannar kvar och tillåter rost eller korrosion. Backpack kallas den platta på vilken man spänner fast flaskan vid dykaren. Dessa är vanligtvis en del av BCD:n (Buoyancy Compensator Device), västen. Vid köp av en BCD - försäkra Dig om att backpacken är rejäl, hållbar och har ett snabbspänne. Kom ihåg att alltid kontrollera att flaskan sitter ordentligt. En del variationer av back-packs i nylon, har en tendens att expandera i vattnet, p.g.a. innehållande luft i torrt skick. Blöta alltid ner Din backpack - innan Du spänner fast flaskan. Generellt passar alla justerbara backpacks till alla i flaskstorlekar. Om Du planerar att använda en annan flaska - försäkra Dig om att också den passar till Din backpack. Ett billigt tillbehör är en flaskdängare. Detta är ett audiellt signalinstrument, vilket spännes runt flaskan med hjälp av ett elastiskt band eller slang. En liten plastpärla med en diameter på ungefär 2 cm sätts fast på bandet eller slangen. När så dykaren vill tillkalla sig de andras eller dykpartnerns uppmärksamhet, tar han/hon tag i pärlan och släpper den sedan. Pärlan slår då mot flaskan och åstadkommer ett ljud, som hörs klart och tydligt. Vård & skötsel av dykflaskor Dykflaskor skall årligen servas av en tekniker. Kopplingen skall justeras och smörjas med rätt sorts silicon. Både in- och utsida skall genomgå en visuell inspektion. Flaskan skall förvaras i ett svalt och torrt utrymme med minst bars tryck, för att hålla fukten borta. Använd aldrig en flaska, som inte använts under en längre tid! Luften kan ha blivit förorenad av rost och korrosion med en möjlig reducering av syret. Låt flaskan bli tömd, inspekterad och fylld på nytt med ny frisk luft - innan Du använder den. Dykaren skall med jämna mellanrum själv lägga örat intill flaskan, vända den upp och ner och lyssna efter främmande ljud inifrån. Genom att öppna kopplingen lite grann och släppa ut lite luft, kan Du även känna föroreningar med hjälp av lukten. En flaska med ren luft har ingen lukt. Om luften som släpps ut är en aning vit - innehåller flaskan troligtvis vatten. Ren och torr luft har ingen färg. Om Du misstänker förorening eller fel med mekanismen - ta med flaskan till Din dykklubb för inspektion. 26

27 Regulatorer Troligtvis den enda största faktorn till utvecklingen av dykningens popularitet är den givande regulatorn. Sedan början av dykning har denna designats om och ändrats på, fler gånger än någon annan del av hela utrustningen. Den första moderna, ordinarie givande regulatorn var den dubbelslangade två-stegs-regulatorn. Regulatorn var monterad med hjälp av en Yoke och en skruv på flaskan. Det stora första-steget, som sattes fast på flaskan, inkluderade dessutom andra-steget. De två stegen reducerade högtrycksluften från tanken till ett användbart tryck till munstycket som satt mittemellan slangarna. Namnet givande regulator talar om för oss att varje gång dykaren tog ett andetag gav regulatorn luft. Luften flödar endast under inandning. Luften passerade en backventil i munstycket och ner i dykarens lungor. När dykaren sen andades ut, passerade luften en annan backventil på motsatt sida i munstycket, ut i den andra slangen, tillbaka till kåpan och ut i vattnet. Den dubbelslangade två-stegs-regulatorn ersattes av en mer modern regulator, präglad av samma grundprinciper, men med endast en ensam slang med två separata steg. Första-steget/reducerinsventilen monteras på flaskan med Yoke eller DIN och skruv. Andra-steget/doseringsventilen är egentligen en del av munstycket och sitter ihop med första-steget/reduceringsventilen med hjälp av en slang. Hur en regulator fungerar Första-steget hos en regulator måste reducera det primära trycket, från flaskan till ett sekundärt tryck på 5-12 bar. Det måste förse dykaren med ett konstant tryck på 5 till 12 bar över omgivande tryck, beroende på tillverkare och design. Kom ihåg att en flaska kan ha ett tryck på 300 bar när den är fylld och allt eftersom den används sjunker trycket i flaskan. En bra regulator kan kontrollera reduceringen av tryck under hela dyket. Huruvida en flaska håller 50 bar eller 300 bar, skall regulatorn ge luft lika lätt. Olika regulatorer Balanserade regulatorer är överlägsna obalanserade regulatorer. Balanserad innebär att regulatorn lämnar ett jämt flöde av luft till andrasteget oavsett tryck i flaskan. Obalanserade regulatorer fungerar vanligtvis bäst med högt tryck i flaskan. När trycket faller i flaskan blir regulatorn mer tung att andas i. De mest populära balanserade regulatorerna har kolv förstasteg eller membran förstasteg. Hos en regulator med kolv blir flödet stort p.g.a. att luftpassagens diameter är större. Friktion och motstånd blir mindre ju större passagen är. Hos ett membran förstasteg blir flödet stort p.g.a. den korta transportvägen och den enkla designen. Ditt val av en modern balanserad regulator, antingen med kolv eller membran, avgörs av priset. Båda är bra. När Du skall välja en regulator är även andrasteget viktigt. Detta är den del som avgör hur lätt systemet ger luft. Ett andrasteg som inte är lättandat och inte ger ett jämnt luftflöde är inget bra val. En dålig design på ett andrasteg kommer att radera fördelarna med ett balanserat förstasteg. 27

28 Många av de nyare regulatorerna har ett andrasteg i high-tech plast, vilket gör det fantastiskt lätt och således inte så ansträngande för käken. De äldre regulatorerna var gjorda i metall och tröttade därför gärna ut käken (p.g.a. tyngden). Innan Du köper Din regulator - Pröva den! Om den är trögandad i affären, blir det inte lättare vid dyk. De allra flesta andrasteg är anpassade efter förstasteget, för att matcha och fungera ordentligt tillsammans. Om en ny regulator inte är lätt att andas i beror det på en av tre saker - den är antingen obalanserad, av dålig kvalité eller så är den inte rätt inställd. På framsidan eller sidan av munstycket finns en knapp. Denna kallas för purge button - eller länsventil. När Du trycker på denna flyttas en spak inåt och Du får tillgång till ett fritt luftflöde genom regulatorn. Den används för att tömma regulator och mun på vatten. Tveka aldrig att fråga Din dykklubb eller instruktör om råd när det gäller köp av regulator. Den bästa av alla regulatorer erbjuder liten eller ingen resistens vid inandning. Vad som också är av vikt är utandning utan svårigheter. De flesta regulatorer av idag har få rörliga delar, vilket ger en fantastisk hållbarhet, förutsatt att de servas av en certifierad tekniker en gång om året. Återigen är det tillrådligt att inköp av utrustning bör göras hos professionella dykaffärer och inte begagnat från en privatperson eller i en sportaffär. Kom ihåg att en dykutrustning skall ge garantin för överlevnad. Begagnad utrustning har ingen garanti och kan kosta mer att hålla i säkert skick. Sportaffärer, vilka inte specialiserat sig på dykutrustning, kan ge ett något bättre pris, men kan inte ge service eller reparera utrustning på plats. Den självutnämnde specialisten, som säljer den billiga regulatorn, var säkerligen 10minuter tidigare expert på batterier för bruk under vatten. Din dykaffär tänker på Ditt bästa och lyssnar på vad Du vill ha. Bakom disken står en, för varje artikel han/hon säljer, utbildad tekniker. Din utrustning kan bli servad eller reparerad i dykaffären av fabriksutbildade specialister. Tillfredsställda kunder är deras främsta mål. Det är även viktigt om man dyker i kallt vatten att alltid använda en frysskyddad regulator. Detta innebär att det är ytterst oklokt att t ex köpa en billig varmvattenregulator och tro att denna kan användas vid dykningar i det kalla nordiska vattnet. Även om vattentemperaturen är varm på ytan och några meter ner, blir det kallt även sommartid längre ner. Detta innebär att en varmvattenregulator kan frysa även sommartid om Du dyker i nordiskt/arktiskt vatten. Det räcker heller inte att inom EU köpa en regulator som är EU-godkänd eftersom den vanliga EU-normen godkänner en regulator vanligtvis ner till 5 graders temperatur. Detta är inte tillräckligt vid dyk i svenska vatten då temperaturen året om längre ner, är lägre än 5 grader. EU:s normer är såldedes inte tillräckliga för arktiskt/kallt vatten. Två andrasteg I mitten av 60-talet lade man till två extra lågtrycksuttag på förstasteget. Den ena kom att användas till ett extra andrasteg, känd som octopus, och den andra till inflatorn. Octopusen är nu obligatorisk säkerhetsutrustning och skall finnas på alla regulatorer av två anledningar 1. Om Din eller Din kamrats utrustning skulle fallera eller om luften tar slut hos en av Er. 2. Om Ditt ordinarie andrasteg skulle fallera så har Du alltid en back-up. Octopusen har vanligtvis en längre slang och är gulfärgad för att lätt kunna urskiljas. Den är fäst vid dykarens BCD med en liten ring, clips eller hake, för att hålla den ur vägen till dess den behövs. Det högtrycksuttag, vilket också sitter på förstasteget, är till för att kunna fästa en manometer (tryckmätare) eller konsol (kombinerat tryck-/djupmätare). 28

29 Att använda regulatorn Att fästa regulatorns förstasteg vid flaskan är en enkel sak, följ dessa steg: 1. Stå bakom flaskan med ventilöppningen riktad ifrån Dig. Luta gärna flaskan mot benen så att risken att flaskan välter elimineras. 2. Kontrollera att O-ringen sitter i gängorna. Kontrollera då också att den inte har sprickor eller blivit skuren. Ersätt den om nödvändigt. 3. Håll förstasteget i Din vänstra hand och slangarna till andrasteget och konsolen i Din högra. 4. Ta av skyddskåpan och måtta ihop regulatorn med gängorna på tanken. Skruva ihop dessa ordentligt, men inte för hårt. Det kan bli svårt att lossa dem efteråt plus att O-ringen kan förstöras. Ett gott motto: Använd två fingrar! 5. Placera regulatorn i munnen och andas ut. Fungerar de enkelriktade vägarna för utandning, trängs den förbrukade luften ut. Ta nu långsamt ett andetag. Kommer ingen luft, vet Du att ventilen sluter tätt, som den skall. Detta försäkrar att inget vatten kommer in vid inandning när Du dyker. 6. Låt slangarna hänga fritt, kontrollera dock att inte octopusen läggs så att smuts kommer in i bitmunstycket. 7. Tryck in länsventilen på Ditt ordinarie andrasteg och skruva långsamt på luften genom att vrida kranen på tanken moturs. När luften flödar genom regulatorn, släpp länsventilen. Fortsätt att öppna tills det inte går längre. Vid detta laget skall det inte flöda någon luft, varken från regulatorn eller flaskan. Om en läcka konstateras, kontrollera O-ringen. Läcker det p.g.a. O-ringen och ingen annan skada finns på kopplingen, ersätt då denna med en ny och börja om proceduren. *Notera: För att lossa på regulatorns förstasteg från flaskan, måste regulatorn och slangarna vara absolut tomma på luft. För att göra detta, vrid kranen på tanken medurs för att stänga luftflödet från flaskan. Tryck sedan på länsventilen och håll den neråt, tills regulatorn är tömd. Lossa då förstasteget från gängorna (K- eller J-koppling). Om Du inte klarar att lossa kopplingen, kontrollera ännu en gång att systemet är stängt och regulatorn tömd på luft. 8. Om systemet är OK. Stoppa andrasteget i munnen, andas först ut och sedan kontinuerligt ut/in några gånger - för att försäkra Dig om att allt fungerar korrekt. 9. Kontrollera Din octopus, Din manometer om flasktrycket och tryck fast snabbkopplingen hos inflatorslangen i västen, BC:n. 10. Nästa kontroll är att västen fylls som den skall, när Du trycker på automatisk fyllning. Och även att den går att tömma, vid behov. Tömma regulatorn När man andas genom en regulator kan det hända att regulatorn, frivilligt eller ofrivilligt fjärmas från dykarens mun. Skälen kan vara att man vill fylla västen eller att regulatorn händelsevis rycks ut - den fastnar i något eller en annan dykare råkar göra en oförsiktig spark. Vad än skälet må vara, behöver 29

30 dykaren hitta regulatorn på nytt, stoppa den i munnen och återuppta andningen. För att klara detta finns det två sätt att tömma regulatorn - blåsa ut eller använda länsventilen. När andrasteget förflyttas från dykarens mun fylls luftrummet genast med vatten. Ta enklast och placera munstycket tillbaka till munnen och blås ut, med hjälp av den kvarvarande luften i lungorna. Vattnet kommer trängas ut genom de passager, vilka enkelriktat är ämnade för den förbrukade luften, som finns på båda sidor om munstycket. Efter Ditt andetag placerar Du tungan lätt mot hålet i munstycket och inhalerar långsamt. Genom att blockera hålet och andas in långsamt förhindras allt kvarvarande vatten att följa med andetaget ner i lungorna. Ifall Du skulle få en kallsup, eller lite irriterande vatten med i andetaget, kan Du likväl som på ytan hosta i regulatorn. Den andra metoden är att tömma regulatorn med hjälp av regulatorns purge button - länsventilen. Den sitter på framsidan eller sidan av munstycket. När Du använder Dig utav denna metod är det viktigt att Du blockerar hålet i munstycket med tungan. ANDAS INTE IN på samma gång som Du trycker på länsventilen. Länsventilen kommer att ge Dig ordentligt med luft så länge Du trycker på den. Ett snabbt tryck är oftast allt som behövs. Den viktigaste regeln i sportdykning är att ALDRIG HÅLLA ANDAN. Dykaren skall antingen andas in eller andas ut. Skälet för detta förklaras närmare i kapitel 4. Kom ihåg HÅLL ALDRIG ANDAN vid sportdykning - speciellt inte vid uppstigning. Nu när vi vet hur vi skall tömma regulatorn - hur skall vi hitta den om den försvinner bakom ryggen? Det finns två enkla sätt att hitta både regulatorn och manometern. Eftersom de flesta dykare föredrar att ha sin regulator över höger axel - luta Dig lite framåt och till höger, regulatorn kommer då falla ut åt sidan. Genom att sedan låta höger arm glida bakåt och uppåt längs kroppens och tankens högra sida får Du troligtvis tag i den. Slangen får Du lätt kontakt med och då är det bara att följa den till munstycket, andrasteget. Slutligen tömmer Du regulatorn och återupptar andningen. Manometern hittar Du genom samma procedur, fast omvänt. De flesta brukar nämligen vilja ha denna på sin vänstra sida, för att slippa förvirring. Alltså lutar Du Dig åt vänster och sveper med vänster arm bakåt och uppåt, finner manometerslangen och följer den med handen. En annan metod att hitta regulatorn och manometer är att sträcka armen över huvudet och med handen på förstasteget reda ut vilken slang som är vilken. Denna metod är långsammare och ibland orsaka förvirring, då det är fyra slangar att ta hänsyn till - andrasteget, octopusen, manometern, automatisk inflatorslang till BC n plus eventuellt slangen till torrdräkten. Många västar har inbyggda hållare eller ringar - till att hålla fast manometer/konsol, octopus och även hålla den ordinarie regulatorn nära till hands. Det går även att köpa hållare och clips som tillbehör (i plast och silikon). Bra för den som vill ha ordning och reda plus att snabbt få tag i någon specifik del av utrustningen. Vård & service av regulatorer Vid sköljning av Din regulator skall Du tänka på att aldrig trycka på länsventilen. Detta kan nämligen tillåta vatten att rinna in i regulatorn och där åsamka korrosion men framför allt orsaka frysning i 30

31 regulatorn med luftstopp som följd.. Skölj noggrant med rent färskvatten och helst alltid med tryck i slangarna - men kontrollera att skyddshatten sitter ordentligt. Din regulator såväl som Din manometer är precisionsinstrument, vilket gör det extremt viktigt att de fungerar. Utrustning som inte används måste ges service och underhållas. En regulator skall inte förvaras i en vanlig dykbag såvida det inte är dess egen anpassad efter regulatorn eller en hård box. Regulatorn är hjärtat av utrustningen. Skydda Din investering genom en bag i god kvalité, antingen fodrad eller i hård plast, tillverkad för förvaring av regulator och manometer. När Du stoppar in regulatorn i dess bag - var försiktig om slangarna! Böj dem i jämna ringar och ansträng inte dess fästen. Genom varsamhet kan Du påverka slangarnas livslängd med åratal. En bra idé är också att investera i muffar till slangfästena. Muffarna kan Din dykaffär, med ett specialverktyg, installera ovanpå metallfästena för slangen. Därmed skyddas den från slitage då man böjer slangarna häftigt vid slangens fäste. Regulatorer och manometer skall servas årligen av, från tillverkaren, specialutbildad tekniker. Krävande användning betyder fler servicetillfällen. Alternativa luftkällor Chansen att en dykare förlorar sitt luftförråd är inte troligt vid goda dykvanor och årligt servad utrustning. Det finns ingen ursäkt för slut på luft. Varje dykare måste ta ansvaret att kontrollera sin manometer. Om det ändå skulle hända något med utrustningen eller att Du får slut på luft, har Du fyra alternativ. 1. Din dykkamrats octopus(extra andrasteg). 2. En pony-bottle med eget första- och andrasteg. 3. Växelandas med Din dykkamrat upp till ytan, eller 4. Gör en SNUS (Simmande NödUppStigning) eller FU (Fri Uppstigning). De två sista rekommenderas inte. Att växelandas är en svår färdighet att utöva och bibehålla skicklighet i. Det är ändå ett alternativ. Dyk aldrig med en parkamrats som bara har en doseringsventil och saknar octopus. Extra andrasteg (Octopus) En alternativ luftkälla är idag standar. Det extra andrasteget kallas och refereras till som octopus. Termen används på grund av extraslangen som ger intrycket av det marina djurets(sv. bläckfisk; eng. octopus) tentakler. Octopus är ett alternativ som dock har stora begränsningar. Den nödställde överräcks helt enkelt det extra andrasteget och båda påbörjar sedan uppstigningen enligt vanlig procedur. Där sker inget byte av regulator. Viktigt är att fortfarande andas normalt och att uppstigningen sker ordentligt, vad gäller kontrollerad fart och flytkraft. Man bör dock ha i åtanke, att vid dålig sikt, strömmar, nattdyk och svåra förhållanden,kan det vara svårt dels att finna sin parkamrats octopus, dels hålla ihop under uppstigningen. Luften töms också dubbelt så snabbt ur flaskan varför stor försiktighet och absolut kontroll på givarens manometer vid uppstigning är ett måste. Vid större djup finns det en stor risk att luften ej räcker till ytan. 31

32 Pony bottle En annan metod är ett helt oberoende regulator- och flasksystem. Detta system rekommenderas av MDEA då dykaren självt tar fullt ut ansvar för sin luftförsörjning, och inte litar på sin parkamrats octopusregulator som kanske inte fungerar, eller parkamraten kanske också får slut på luften i samma ögonblick som Du behöver få hjälp. Dessa system refereras till som ett pony bottle system. Pony bottle är en liten cylinderformad högtrycksflaska med en standard regulator. Flaskorna är små och har bara begränsat med luft. Pony bottle med standard regulator fästs vanligtvis på dykflaskan. I händelse av en nödsituation andas den nödställde direkt ur ponysystemets tank. Fördelen med detta system är att man inte blir två som förbrukar luften i den ordinarie tanken, plus att dykaren själv kan använda sitt ponysystem om någonting händer med hans ordinarie system. Dock är lufttillgången däremot begränsad och uppstigningen påbörjas omedelbart. MDEA strävar efter ett obligatoriskt användande av pony bottle systemet på alla nivåer och vid alla dykningar. Att hålla reda på tiden Dykklocka Det finns några få fler tillbehör som behövs för att komplettera utrustningen. Dykklockor finns i hundratals modeller och prisklasser. Dyktiden begränsas av många faktorer. Vad som är viktigt är att kontinuerligt kontrollera tiden. Det atmosfäriska respektive omgivande trycket styr vår dyktid och även dykdjupet. En bra dykklocka har kontroll på vår tid. Dykningens fysik kommer vi att diskutera senare. Dykklocka är obligatoriskt för alla dykare då en dykdator kan krångla. Tidtagare för Dykning (Dyk-Timer) En bottentimer visar under dyket hur lång tid dyket har pågått från det Du har påbörjat dyket, djupet Du befinner dig på, det maximala djup Du har varit på samt temperatur i vattnet. Efter dyket visar den maxdjupet, tiden från när Du började nedstigningen tills Du bröt ytan samt temp Dykdator De senaste åren har dykdatorn blivit allt mer populär, som tillbehör. Dykdatorn är en mikroprocessor som lagrar en profil av information om dyket. Dykdatorn kan ge information om dykets djup, nått maxdjup, dyktid, uppstigningens hastighet, vattnets temperatur, dyktid och till och med hörbara eller visuella varningssignaler när hastigheten är för hög eller djupet för stort eller tiden för lång. En del dykdatorer kan också kopplas till en dator för att få en exakt dykprofil presenterad på datorskärmen. 32

33 Du skall alltid backa upp dykdatorn genom att konsultera Din dyktabell innan - och skissa upp en dykprofil för varje dyk. En dykdator är dock bara ett komplement och kan aldrig ersätta dykarens kunskap och förnuft och bör ej användas utan backup som dykklocka, kontroll av tabellen innan dykningen. Även vid uppstigning bör man inte bara se på datorn för att kontrollera uppstigningshastigheten. Navigation med kompass under vatten Dykkompass kan bäras runt armled eller vara inbyggd i konsollen tillsammans med djupmätare och manometer. Den enklaste kompassen är en toppläst kompass med en vridbar gradskiva och ett styrstreck för att hålla kurs. Kompassen visar cirkulärt 360 med 0 som magnetisk nord, 90 för öst, 180 för syd och 270 för väst. Ta handen med kompassen och greppa andra armen vid armbågen. Den greppade armen visar nu i styrriktningen emedan den andra håller kompassen överskådlig. Om Du vill sätta kurs på 260, vrid gradskivans streck tills den är ovan 260. Förflytta Dig sedan så att kompassnålen placeras mittemellan de sammanförda linjerna. Behåll hela tiden nålen mittemellan för oförändrad kurs. Många gånger måste Du plotta kontrakurs för ett säkert återvändande. Detta är extremt viktigt om man vill återvända till platsen. Om Din utgående kurs skulle vara 290, är kontrakursen(kursen tillbaka) 110. För att få fram denna kurs får Du dra ifrån(subtrahera) ett halvt varv, vilket betyder minus 180. Skulle Din utgående kurs vara mindre än 180 får Du således lägga till(addera) 180. Navigation efter omgivningen kan också kombineras med kompassen. Dykaren kan använda sig utav vrak och andra objekt tillsammans med bottnens, klipp- och revformationer, för navigering. Navigation är en värdefull färdighet för en sportdykare. Avancerad navigation lärs ut vid certifiering av Level Two Diver, Sök- & Bärgning och Rescue kurser. Manometer Manometer är obligatorisk utrustning. Utan en manometer är det omöjligt för en dykare att kontrollera sin luftkonsumtion. Liksom vi tidigare konstaterade skall man aldrig förlita sig på en reservventil. Dykaren måste kontinuerligt hålla ett öga på manometern. En manometer ger en enkel och tydlig indikation, genom visare eller också mer precist digitalt, hur mycket luft det finns kvar i dykapparaten. Många mätare har kompass eller djupmätare inbyggt i sin konsol. Några konsoler erbjuder alla tre - alltså manometer, djupmätare och kompass. 33

34 Djupmätare Djupmätaren är också obligatorisk. Dykaren måste inte bara veta hur länge han varit nere utan även hur djupt. På grund av kroppens upptagning av kväve, under ett dyk måste dyktiden begränsas, baserat på det nådda maxdjupet. Det finns tre varianter av djupmätare - kapillär, bourdon rör eller membran. Kapillär består av ett klart plaströr vilket är förseglat på ena sidan och formats till en cirkel placerat runt en skala, i enheten meter. När dykaren går ned, pressas luften i röret ihop och blir allt mer komprimerad ju längre ner dykaren kommer. Vattnet, som tränger in i röret får den krympande bubblan att förflytta sig på skalan. Avläsning sker där vatten och luft möts. Efter ett dyk skall man alltid skölja igenom manometern - detta hindrar skräp ifrån att fastna i kapillären (det klara plaströret). Bourdon rör fungerar i princip på samma sätt, men har en indikerande visare, vilken flyttar en pekare på skaltavlan. Denna typ av manometer är inte lika populär som den nyare membran manometern. Membran manometern är den mest populära och ger tillika en precis avläsning. Manometern använder sig utav ett membran vilket pressas in av vattnets tryck och således flyttar en visare på skaltavlan. Många manometrar har ytterligare en visare, känd som släpvisare. Denna förflyttas av den primära och stannar på det störst nådda djupet. Efter dyket noterar dykaren maxdjupet, skriver in det i hans/hennes loggbok och återställer sedan indikatorn till noll, för kommande dyk. Vård & service av djupmätare Spola alltid igenom Din mätare med rent, färskvatten efter varje dyk. Vi rekommenderar även att Du årligen låter Din dykklubb kontrollera den för en eventuell justering. Dykflaggor Det finns två olika signalflaggor vilka varnar för dykare i vattnet. Den ena flaggan är en röd flagga med ett enkelt vitt band diagonalt från övre vänstra hörnet till nedre högra hörnet. Den andra flaggan är alpha flaggan - en vit och blå flagga med ett V urklippt på den blåa sidan, som betyder fartyg som det utförs dykning ifrån. Man varnar egentligen inte för dykaren utan för att fartyget inte kan manövrera. Flaggan används även från land för att varna för dykning. Alpha flaggan används vanligen i Europa och dess användning regleras av internationella sjöfartsregler och är den internationellt gällande flaggan. Den röd och vita signalflaggan är känd över hela världen som diver down flaggan men är egentligen en amerikansk flagga. Varje gång en dykare är i vattnet måste en dykflagga användas. Flaggan kan fästas på antingen båt eller påle på ett flöte. Dykaren skall hela tiden hålla sig så nära flaggan som möjligt, för säkerhetens skull. Flagga/flöte - kombinationen förtöjs i en tamp, så en förflyttning för dykaren är möjlig. 34

35 Alla länder kräver dykflagga, med straff för dykaren som struntar i användningen och för de båtar vilka ignorerar den. Dyk inte utan dykflagga! Dykflöten Ett flöte vid ytan med en diver down-flagga, kan vara en boj, vilken har flytkraft nog för att räcka till flagga och påle. Ett större flöte, typ en innerslang eller kanske en liten uppblåsbar flotte eller båt, kan tjäna fler än ett syfte. En innerslang, vilken håller en diver down-flagga kan ha ett skydd av nät eller nylon. Skyddet kan inkludera handtag, fickor och i mitten en möjlighet för dykaren att förvara tillbehör. Innerslangen har sitt ursprung från ett bil- eller lastbilsdäck, sammansatt med antingen ett kommersiellt skydd eller ett egenhändigt tillverkat och designat av dykaren. Storleken och utförandet är obegränsat, det är upp till den individuella dykaren att bestämma. Vad man bör ha i åtanke är att en stor innerslang, från ett lastbilsdäck, kan ge support till ett dykteam på två dykare upp till en liten grupp. Oberoende av om dykaren väljer den mer ekonomiska innerslangen eller ett flöte för tillika kommersiellt bruk, typ en liten uppblåsbar flotte eller båt, förblir flötet en del av säkerhetsutrustningen. Varje gång ett dykteam vill göra ett stranddyk, är det tillrådligt att ha ett flöte som kan användas av dem båda. Ett flöte erbjuder mycket lite motstånd när det förflyttas av dykarna längs bottnen. Likaså en möjlighet att samla och förvara undervattensfynd på och en central plats för lekar och spel. I många exempel kan dykaren använda sig utav flötet vid ytsim till den egentliga dykplatsen. När så platsen är nådd används flötets lina till att förflytta flötet när dykaren förflyttar sig. Genom att sätta fast flötet i ett mindre ankare eller dragg kan flötet angöras vid dykplatsen. I varje fall kommer flötet fylla sitt syfte som central utmärkning och signal, till trafiken ovan, att just här finns dykare nere. Flöten, flaggor och dykbåtar När man dyker från en dykbåt, privat eller i kommersiellt bruk, skall en flagga på båten och ett flagg-flöte i vattnet finnas. Många länder kräver dykflagga vid apparatdykning och snorkling. Kontrollera alltid de lokala lagarna och reglerna i det område Du planerar dyka. Visselpipa för säkerhets skull Att kunna avge en ljudlig signal är obligatoriskt vid säker dykning. En enkel visselpipa i plast är enkelt. Visselpipan är oftast fastsatt i BC:ns inflatorslangs munstycke. Förvissa Dig om att visselpipan är tillverkad av ett material som inte lätt går sönder och att tonen är gäll och skarp när Du blåser. En visselpipa kan höras på stora avstånd och kommer att göra andra dykbåtar och andra dykare uppmärksamma. Det finns även speciella signalverktyg, vilka fungerar vid koppling till Din BCD:s lågtrycksslang. Du kanske föredrar något av dessa. 35

36 Signalverktyg för visuellt bruk Ett signalverktyg som verkar visuellt är också bevis på gott omdöme ur säkerhetssynpunkt. En spegel i metall eller plast är då ett bra alternativ. Det finns även uppblåsbara slangar/tuber, vilka är 1-2 m höga när de fyllts. För att blåsa upp dem behöver man inte trötta ut sig, utan kan lätt sätta andrastegets munstycke till tubens öppning (ena änden) och trycka lite på länsventilen (purge button). Tuben/slangen är ljust orangefärgad eller röd och packas ihop i ett litet fodral, som sedan stuvas i BC:ns ficka, tills den behövs. Både spegeln och tuben/slangen är gjorda för dagsljus, men kan även användas för nattligt bruk förutsatt att dykaren har en undervattensficklampa för belysning. Bara ficklampan i sig är naturligtvis ett utmärkt verktyg för att väcka uppmärksamhet om natten. En annan ljuskälla kan vara den kemiska glowlighten (blossljus) eller det batteridrivna stroboskopet (elektronblixtar), vilka fungerar natt som dag. Dyklampor Dyklampor används vid både dag- och nattdyk. Under dagtid hjälper dyklampan att t.ex. lysa upp krökar, skrevor, under klippavsatser, undervattensrev och inuti vrak. Färger och ljus absorberas av vatten. Ju längre ner dykaren tar sig desto färre färger och mindre ljus uppfattas och finns. Ett ljus för undervattensbruk kan trolla fram de mest underbara färger och då speciellt de röda och gula. Nattdyk är spännande och vackert. Det marina livet är mycket aktivt nattetid. Då öppnar dyklampan dörren till en helt annan ny värld för dykaren. Nattdyk är en dykfärdighet som kräver speciell träning för att dyka säkert. Dyklampor finns i många olika varianter, till både utseende och storlek. Det finns lampor som behöver vanliga ficklampsbatterier, men också de som behöver speciellt tillhörande batterier. Även en liten dyklampa, som bara kräver två små batterier, typ för pennficklampa, ger ett förvånansvärt bra sken ifrån sig. En standard kombination för nattdyk är ett primärt, ett sekundärt och ett back up ljus. Det består vanligen av ett 6Volts tätat lanternljus, sekundärt med två eller tre C- eller D-celler och en pennficklampa. För dyk under dagen används en enkel dyklampa, som drar två eller tre C eller D celler. Ficklampor för bruk under vatten är konstruerade i högtryckstålig plast och tätad med O-ringar, för att förhindra läckage och fukt att tränga in. Vård och rengöring av dyklampor Dyklampan skall tas isär efter varje dyk. Leta efter hack eller snitt i O-ringen (packningen) och även vatten- eller batteriläckage. Smörj sedan in O-ringen (eventuellt en ny) med siliconfett, montera batterierna och sätt ihop lampan. Glödlampans hållbarhet är vanligen mycket längre än de vilka används på land. Detta på grund av att värmen från både glaskolv och glödtrådar absorberas av vattnet. Ha alltid extra glödlampor och gör ett periodiskt byte vid behov. En glödlampa som använts kontinuerligt under rimligt lång tid skall bytas, även om den inte är utbränd. 36

37 Nattdyk och dyk i begränsad sikt är roligt och spännande med rätt utbildning och utrustning. Hör med Din instruktör när nästa utbildning börjar eller erbjuds - efter avslutad Level One Diverutbildning. Level Two Diver inkluderar ett nattdyk eller dyk i begränsad sikt, som en del av dess utbildningsprogram. Dykknivar Dykkniven är en obligatorisk del av Din utrustning och utbildning. Den klassas primärt som ett verktyg till säkerhet. En dykare skall alltid vara utrustad med kniv, när han/hon går i vattnet. Dykknivar används varken som skydd eller vapen utan för att skära eller såga loss en dykare som fastnat, i t.ex. nät, fiskelinor eller rep. Självklart är det farligt om sport- eller fridykaren fastnar under vattnet, speciellt då i monofibriga fiskelinor. Dessa kräver större insats på grund av att de praktiskt taget blir osynliga och kan vara extremt tåliga och starka. Det enda som hjälper är kniven. Monofibriga linor med styrka 5-10 kg är nästan omöjliga att ta itu under vatten utan kniv. Linorna fastnar lätt runt flaskans koppling, regulatorns förstasteg eller slangar. En annan stark lina värd att nämna, som är svår att skära sig loss ifrån, är den vilken är av materialet polypropylen. En dykkniv av god kvalité med sågtandat blad, skär däremot kvickt genom denna. Sekundärt skall en dykkniv vara ett all-round-verktyg. Den kan då serva dykaren med saker som att hamra, gräva, mäta och bända. Välj rätt dykkniv Vid tillfället då Du skall bestämma Dig för en dykkniv, kommer Du att hitta ett stort utbud, beroende av variation hos modeller och storlekar. Många dykare väljer en medelstor eller stor kniv i primärt syfte och sekundärt en liten kniv. Den primära bärs på benet eller armen emedan den sekundära sätts fast på BC:n. Använder man bara en kniv bör denna fästas i västen då det finns en risk att man vid ett eventuellt fastnande i nät, kan trassla in benen så att man inte kommer åt kniven. Detta är mycket viktigt att ha klart för sig. Nyligen erbjöd många dykaffärer fickknivar i rostfritt stål. Dessa är designade med en rakbladvass sågtandad egg, vilka kan tas loss kvickt och då enbart med hjälp av en hand. Även om dessa inte från början var tänkta och designade för dykare, fungerar de utmärkt under vatten. Några har ett hål i handtaget igenom vilket en snodd kan träs. Andra har ett fjädrat clips i rostfritt stål för att fästa kniven vid en rem eller ett bälte. Dessa knivar är ett utmärkt val som en sekundär eller en tredje back-up kniv. När Du väljer Din kniv eller Dina knivar, skall Du välja av dem med rostfritt blad. Dessutom skall, åtminstone en del av, bladet vara sågtandat. Knivens slida skall vara utrustat med ett lås, som håller fast kniven och förhindrar att den släpper och kommer bort. Om slidan är designad att bäras på benet eller armen måste snodden vara av god kvalité och elastisk. 37

38 Vård och service av dykkniv Den bästa vården Du kan ge Din dykkniv är tappa inte bort den. Av all utrustning för ändamålet dykning är dykkniven den som innehar första plats vad gäller utrustning vilken går förlorad under dykning. Försäkra Dig om att den verkligen sitter där efter varje tillfälle Du använder den. Drabbas inte av panik om Du upptäcker rost på Din dykkniv! Detta är helt normalt. Rostfritt stål är en legering med järn som huvudbeståndsdel och tillsats av nickel och ibland även krom. För att hålla bladet skarpt måste den rätta halten järn finnas. Skulle Du hitta rost - tvätta enbart med olja och lite stålull. Att skölja i rinnande färskvatten och sedan låta torka förhindrar vanligtvis rost att uppstå. Smörj gärna in kniven med något rostskyddsmedel med jämna mellanrum.man kan även fetta in kniven med vapenfett. Att använda dykkniv Liksom vi tidigare tog upp, är dykkniven en del i säkerhetsutrustningen, när dykaren fastnar i linor och behöver komma loss. Sekundärt är kniven ett verktyg. Använd aldrig dykkniven till att skära itu, gröpa ur eller förstöra koraller och annan vegetation under vatten. Var alltid ekologiskt medveten om hur en dykkniv eller annat dykredskap kan påverka eller skada den känsliga världen under ytan. Det är dessutom förbjudet för en dykare att använda kniven som redskap vid fiske under vatten. Dykarens loggbok Under apparatdykningskursen kommer Du ombes att föra en loggbok på Dina träningsdyk. Loggboken fungerar som en skriftlig inspelning av Dina framsteg och erfarenheter under Din träning. Efter Din begynnande Level One Diver-kurs kommer Du att vilja logga in alla Dina dyk, som certifierad dykare. Genom att föra anteckningar/logga in har Du allteftersom ett register av Dina erfarenheter som dykare. Detta kommer att tillåta Dig utöka med mer avancerade utbildningar och specialkurser. Många kurser och utbildningar kräver tidigare erfarenhet och kunnighet av vissa moment för inträde. En annan anledning att hålla sig med loggbok, är på grund av att på många semesterorter vill de se en loggbok innan Du tillåts dyka med dem eller följa med vid ett speciellt dyk, som kräver en mer erfaren dykare. Det är också roligt att kunna titta tillbaka och minnas alla de speciella erfarenheter gjorda under vatten med ens dykkamrater. Välj rätt loggbok Loggböcker för dykare finns i stort sett i tre variationer. En mycket enkel loggbok, som används under Level One Diver och även Level Two Diver, är designad för att göra Dig van att logga in och därmed även göra Dig påmind om säkerhetsregler och andra regler att följa. Nästa typ av loggbok är en i fickformat vilket kan logga mellan 50 till 75 dyk. Dessa böcker är billigare; när Du fyllt en, så börjar Du helt enkelt på en ny. Spara alla. 38

39 Den tredje modellen är en inbunden refill-variant. Måtten på denna är vanligen 5 gånger 8 och kan logga mellan 200 till 300 dyk. Eftersom kostnaden för själva stommen kan vara större, är den för de lösa refill-delarna desto mindre. Vilken variant Du än väljer - glöm aldrig att logga Dina dyk! Dykarens träningslogg Fastän det inte är obligatoriskt är det en god idé att även hålla sig med en bok bredvid, där Du mer detaljerat beskriver Dina träningsdyk. Dessa anteckningar kan vara viktiga eller värdefulla vid fortsatt utbildning, när t.ex. en nödvändig kurs krävs innan Du går från en nivå till en annan. Träningsloggen eller anteckningsboken är ett billigt verktyg och kommer vanligen som en make till den loggbok, som finns i fickformat. Dyktermometer Varje dykare bör vara utrustad med en termometer. Vattentemperaturen är mycket viktig för säkerheten. Emedan varmt vatten inte är till något bekymmer för själva dykaren - så är det tvärtom med kallt. Det är mycket viktigt att avläsa temperaturen för att undvika drabbas av hypotermi - nedkylning. Hypotermi kan bli livshotande. En termometer behövs för att dykning i för kallt vatten skall förhindras. Termometrar, vilka används för dykning, finns i en mängd olika varianter - modeller och former. De kan fästas i klockarmbandet, slangen till regulatorn eller konsolen. Många tillverkare av dykutrustning har t.o.m. byggt in termometern i själva konsolen. Det finns även de termometrar - med skala för både plus- och minusgrader - som skiftar färg vid olika temperaturer. Skölj alltid termometern i rinnande färskvatten efter dyket. Dyktabeller Dykare måste tränas i användandet av dyktabeller. Dessa ger specifik information om vilka djup- och tidsgränser som dykaren får röra sig inom. En dykare som överträder dessa gränser riskerar att råka ut för livshotande skador. Vi kommer senare att ta upp användandet av dyktabeller. Det säkraste sättet att dyka är att planera dyket med tabellen och sedan dyka efter planeringen. Även de som använder sig utav en dykdator skall konsultera sin dyktabell. Dykdatorn kan av många anledningar gå sönder, men den som har en back-up kan fortsätta dyket. Förutsättningen är att stanna inom icke-dekompressionsgränserna, hos dyktabellen. Dykare, vilka inte håller sig till dessa gränser, bör vänta mellan tolv till tjugofyra timmar innan nästa dyk. 39

40 Reservkit Ett reservkit bör varje dykare förse sig med. Detta kan vara antingen köpt komplett eller ihopsatt av dykaren själv. Kitet bör innehålla: Extra remmar för mask & fenor Snorkelhållare O-ringar (andra packningar) Dyklampsbatterier & lampor Våtdräktscement Siliconspray Siliconfett Skruvmejsel Skiftnyckel Första Hjälpen Väskor för utrustning Utbudet, av väskor för utrustning, finns i en mängd storlekar och färger. De är tillverkade speciellt för just dykutrustning. Väskor för kläder och annat är inte att rekommendera. Trycka ner dykutrustning i en sådan väska kan leda till trasig utrustning. Välj en väska som är designad för dykutrustning! Välj en väska för Din dykutrustning Det första Du märker är hur väl anpassad väskan är till utrustningen. Vad Du bör tänka på är att nylon canvas eller cordura är två bra material. Detta material erbjuder en extremt stark väska, vilken både är lätt och slitstark. Då även för våt utrustning. Dragkedjor och annan detalj i metall är rostfria. Vissa har speciella fenfickor, på sidorna. Genom att placera dessa fickor på utsidan, ges inte bara mer utrymme utan även stabilitet åt hela väskan. Några egenskaper att titta efter är: bärremmar som går runt hela väskan, fickor som håller sig torra att förvara, plånbok, loggbok, handduk etc. När Du packar väskan, se till så Du lägger den mest känsliga utrustningen i mitten. Använd dräkten, fenor för att skydda denna utrustning. Regulatorer och mask bör förvaras i separata väskor. Kom ihåg att köpa en väska som är stor nog åt Din utrustning. Tuber och viktbälten brukar inte packas i väskor p.g.a. vikten och möjligheten att förstöra Din utrustning. 40

41 Vård & skötsel av dykväskan Man kan förlänga livslängden på sin väska bara genom att sköta den på rätt sätt. Fetta in dragkedjan med siliconfett eller spray. Tvätta Din bag med en mild tvållösning emellanåt. Efter tvättning - låt väskan torka ordentligt. Fångstkassar Fångstkassar är ett måste för att transportera olika fynd eller fångster. Syftet till användandet av kassen styr storlek och typ. Vissa kassar har en enkel dragsko emedan andra har clips av olika slag. Dragskotypen stuvas lätt undan i västens fickor. Clips varianten kan hängas i någon av västens eller viktbältets fästringar. Vård & skötsel av fångstkassar Skölj av kassarna i rent färskvatten. 41

42 KAPITEL 3 Komprimerad luft Luften som används vid tubdykning är av samma blandning som vi andas varje dag. Luft är en blandning av två stycken gaser - 21% syre och 78% kväve (resterande 1% är ädelgaser, föroreningar och vattenånga). Den luft som används i en dyktub är komprimerad med en speciell högtryckskompressor. Högtryckskompressorer är mycket dyra. Utav denna anledning är det inte ekonomiskt för den gemene dykaren att själv äga sin kompressor. Även en liten kompressor med specialfiltersystem kostar tiotusentals kronor. Högtrycks kompressorer för andning kräver hög kunskap vad gäller underhåll och reparationer. Luften vi vill ha i tuberna ska, av förklarliga skäl, vara ren. En speciell giftfri olja måste användas till kompressorn. Speciella luftfilter och filtreringsmedia krävs också. Dessa filter och media renar och torkar luften. När Du skall fylla luft så skall Du se till att det är hos en känd professionell dykbutik - med tanke på att ett sådant komprimerings system kan kosta upp emot kr. Kompressorn är bara en del som krävs för att leverera ren andningsbar luft. Fråga gärna Din dykbutik om hur ofta dom byter filter etc - om inget annat så håller Du kanske dom skärpta när det gäller underhållet av kompressor systemet. Om Din tub har stått oanvänd en längre tid, två månader eller mer, så är det en god idé att lämna in den och få den tömd och fylld på nytt. Det kan hända att luften som varit kvar är icke andningsbar, m.a.o. giftig att andas. Tuber av stål är mest känsliga - det kan till och med vara så att luften ändrar blandning under tiden den stått oanvänd. Om oxidation sker så kanske syrgashalten sjunker mot sitt vanliga värde på 21%. Sänkningen kanske är väldigt liten men faran blir än mycket farligare tack vare djupet och förändringen av partialtrycket (partialtryck presenteras i kapitel 4). Ett gott råd är att ta ett prov av luften innan dyket. Ta några andetag från regulatorn. Luften skall smaka ren och torr - och inte ha någon form av odör. Om Du under dyket får problem som, att Du blir yr eller liknande - gå genast upp till ytan. Gå igenom säkerhetsföreskrifterna som Du lär dig under självhjälp och rescue lektionerna och behåll Ditt lugn. Det är mycket sällsynt att man får dålig luft från en professionell dykbutik. Tuber som fylls nära en bensin motor eller vid en kraftigt trafikerad väg kan bli smittad med koloxid. Koloxid är en mycket farlig gas, den har ingen färg, ingen lukt och tas väldigt fort upp av våra röda blodkroppar. Om man misstänker att luften innehåller koloxid så kontrollera genast luften och töm tanken hos Din dykklubb. Andra gasblandningar 42

43 Det finns andra luftblandningar som används vid dykning och vanligaste blandningen kallas för nitrox.i en nitroxblandning ändrar man syrets- och kvävets partialtryck som innebär att bottentiden kan förlängas.däremot kan man inte dyka djupare med nitroxblandningar eftersom risken att drabbas av syrgasförgiftning ökar när man dyker med nitrox. MDEA har specialkurser i nitrox där dykaren kan lära sig såväl fördelar- som nackdelar med nitroxdykning. Även trimix som består av syre, kväve och helium finns för dykare som vill dyka mycket djup. I en trimixblandning har man till skillnad från en nitroxblandning, sänkt partialtrycket för syre för att undvika syrgasförgiftning vid djupdykning. Flytkraft och avvägning En av dom största erfarenheterna vid tubdykning är neutral flytkraft. Dykare upplever en känsla av viktlöshet när han har neutral flytkraft. För att förstå förhållandet mellan dykaren och flytkraften behöver vi förstå Archimedes princip. En kropp som sänks ner i en vätska, helt eller delvis, påverkas av en lyftkraft som är lika stor som den undanträngda vätskans volym. För att sätta detta i relation till dykning: en dykare som väger mer än det vattnet han tränger undan kommer att sjunka - om han väger mindre så flyter han. En dykare som väger exakt lika mycket har neutral flytkraft och kommer då att uppleva känslan av viktlöshet. För att bibehålla neutral flytkraft måste dykaren konstant avväga sig (ändra sin flytkrafts faktor). Detta gör man genom att öka eller minska luftmängden i västen. Vid dyk komprimeras luften i västen och minskar i volym. Detta beror på vattnets vikt och det atmosfäriska trycket. Vid uppstigning händer motsatsen, det minskande trycket tillåter luften i vätskan att expandera. De fysikaliska reglerna förklaras närmare i nästa kapitel. Något man mer skall tänka på gällande flytkraft, är dykning i färsk - resp. saltvatten. Saltvatten har högre densitet p.g.a. dess innehåll av mineraler - därför krävs det mer vikt för att dykaren skall sjunka. För att ge en bättre bild av förhållandet mellan vikt och densitet hos salt resp. färskvatten. 1 liter saltvatten väger ungefär 1,03kg, emedan 1 liter färskvatten väger ungefär 0,99 kg. Denna viktskillnad verkar kanske inte stor men sätt det i förhållandet till Din egen vikt och volym. Sikt/Syn De flesta av oss har öppnat våra ögon under vatten. Vanligtvis är det ingen speciellt skön känsla. Efter en liten stund försvinner dock den obehagliga känslan - och vi kan se, men allting är suddigt. För att eliminera suddigheten behöver vi en klar lins och en luftficka mellan ögonen och vattnet. Har vi detta kommer vi att kunna se mycket bra. 43

44 Förstoringen och ljusets brytning orsakas av linserna i masken och ögat. Detta gör att föremål verkar vara ungefär 25% större och 25% närmare än de verkligen är. Ett bra exempel är sugröret i vattenglaset. Sugröret verkar vara större i glaset än ovan. Det ser också ut som om röret är brutet. Grumlighet Vatten som har mycket partiklar bundet i sig kallas för grumligt vatten. Vattnet behöver dock inte vara kristallklart för att man skall kunna njuta av dyket. Det finns gott om bra dykplatser som ha begränsad sikt. För att dyka på platser som ha mycket dålig sikt krävs utbildning och erfarenhet. Färger När vi dyker i klart vatten är antalet färger vi kan se begränsade. Även en fin dag när solen står i zenith kan vi förlora ljus. I ett klart vatten börjar rött och orange tyna bort vid ett djup på cirka 6 meter. När vi når 9 meters djup har de försvunnit. Gult och grönt kommer härnäst och vid ca 20 meter börjar blått, indigo och violett gå över i gråskalor. Hörsel och ljudets väg På grund av vattnets densitet rör sig ljudet snabbare i vattnet än i luft. Vårt öra registrerar själva ljudet men inte dess riktning. På land är vi beroende av den lilla fördröjningen till höger/vänster örat, för att hjärnan skall kunna tolka varifrån ljudet kommer. Mekaniska och naturliga ljud hörs tydligt under vattnet. Röstens ljud, däremot, behöver luft för att bli förstådd. På grund av detta använder dykare olika metoder för att skapa uppmärksamhet och få förståelse. Att slå mot flaskan med handtaget av kniven eller ta ett signalerings redskap gjort av ett elastiskt band med en kula som fästes på flaskan, är två metoder. Även handsignaler, teckenspråk och skrivtavlor används. Försäkra dig om att Du kan följande internationella handsignaler. Allt detta gör kommunikationen under ytan mycket enklare. 44

45 Att andas under vatten Andning är en kroppsfunktion, som styrs av det centrala nervsystemet. Att andas under vatten är inte svårt, men vad som är viktigt vid att andas komprimerad luft är att alltid ta normala andetag. Detta är en träningssak. Håll andan är skadligt och dessutom hjälper det inte. Många tror att om de andas långsammare, kan de spara luft. Detta missförstånd är vanligt och bör tas upp. Vad händer om vi inte vädrar ut den koldioxid som vi naturligt byter mot syre? Jo, hos en frisk människa sker en upptrappning av andning/utvädring. Resultatet blir alltså det motsatta: vi andas fortare. Kom ihåg: DYKARE SKALL ALDRIG HÅLLA ANDAN. Skador som kan uppstå är många, däribland även tryckskador - vilka vi tar upp i kapitel 4. Sportdykare måste undvika att drabbas av panik eller komma i paniksituationer. Dykarolyckor förorsakas i allmänhet just av panik. Glöm aldrig att andas kontinuerligt! Om Du av någon anledning måste stiga till ytan och luften är slut - kom då ihåg att andas ut hela vägen - HÅLL ALDRIG ANDAN. En frisk vuxen har en lungkapacitet på ca 6 liter. En fjärdedel av denna kallas residualvolym och kan inte andas ut, under normala omständigheter. Denna volym gör att Dina lungor inte klibbar ihop under andning. Ungefär en halv liter av lungvolymen kallas för tidal volym. Detta är summan av luft Du andas vid varje andetag. Hyperventilering Hyperventilation är det samma som snabb andning. Andning kan vara både djup och ytlig. I vilket fall som helst så kan dykaren andas ut för mycket koldioxid. Detta kommer att göra andningscentrum förvirrad vilket kan leda till problem för dykaren. Fridykare och tubdykare bör undvika snabb andning. Hyperventilation är speciellt farlig för fridykare, det kan orsaka ett väldigt allvarligt problem kallad Shallow Water Blackout Symtomet framkallas efter det att dykaren tar upprepade och extremt djupa andetag precis innan nedstigningen. När dykaren väl befinner sig under ytan använder kroppen syret ner till en noll balans. När väl dykaren stiger upp och når ett djup på 1-2 meter kan han drabbas av medvetslöshet - p.g.a. brist på syre till hjärnan. (se Daltons lag). Vanligtvis förknippas hyperventilation med panik, hård fysisk ansträngning eller ångestattack. För att eliminera snabb andning - Lugna ner dig - fundera på problemet som uppkommit - lös problemet i den grad det går - börja därefter uppstigning till ytan. Kom ihåg att alltid ANDAS NORMALT. 45

46 KAPITEL 4 Tryckförändringar Varje dag utsätts vår kropp för atmosfäriskt tryck. Normalt märker vi ingenting, förutom vid flygning - uppstigning/landning - eller när vi kör i bergiga områden. Tryck kan mätas i p.s.i. (pounds per square inch), en gammal term som tillämpas i såväl luft som i vatten. SI-enheten för tryck är Pascal (Pa), normal lufttruck är Pa = 0.1 Mpa. Vanligtvis inom dykning använder vi enheterna Bar och Atmosfär (atm). Då 0,1 Mpa = 1 Bar = 1 atm. Sambandet mellan 1 atmosfär 14,7 p.s.i. är lätt att förklara genom följande exempel: Vi mäter upp en pelare, med början 0 meter över havet och slut där jordens atmosfär upphör (ca 10mil ö.h.). Basarean är en square inch. När vi väger den får vi fram att pelaren påverkas, av gravitationen, med en kraft av 14,7 p.s.i.. 14,7 p.s.i. är därmed detsamma som en atmosfär (1ATM) = 1Bar=0,1 MPa. Både vatten och luft har olika vikt och densitet. Saltvatten väger ungefär 1024 ggr mer än luft, vilket beror på dess högre densitet. Saltvatten accelererar 1ATM för var 10:e meter. Färskvatten däremot, som har lägre densitet accelererar 1 atm efter var 10,3:e meter. När vi dyker måste vi ta hänsyn till både vattnets och luftens tryck. Genom att lägga ihop de två trycken får vi något som kallas absolut tryck, vilket är detsamma som det totala trycket. Om vi dyker till 10 meter i saltvatten, kommer alltså det absoluta trycket bli 2atm (eller 2 bar). (luft 1 bar + vatten 1 bar = totala trycket 2 bar). Den största tryckförändringen en dykare utsätts för är således från ytan ner till 10 meter - då trycket fördubblas. En annan faktor som används är omgivningens tryck, vilket är en synonym till det absoluta/totala trycket. Trycket vid nedstigning och uppstigning Nedstigning Faktumet - att när vi skiftar höjd med flera tiotals meter, nästan inte är märkbart i luft, men dock i vatten - påvisar tydligt, att vatten skapar större tryck - beroende på dess högre densitet. Vi kan visa detta om vi jämför två lika volymer vatten och luft. Vatten är tyngre och avger alltså ett större tryck. Även mellan salt- och sötvatten finns en viss differens: Störst differens blir när vi dyker i saltvatten, även om skillnaden nästan är obefintlig. Vid 10meters djup, sker en ökning med 1ATM. Det totala trycket blir summan av luftens och vattnets tryck - (1+1 atm) 2 atm och därefter ökar det med en atmosfär för varje 10-meters intervall. 46

47 Boyle s Lag: Vid konstant temperatur säger Boyle att volymen blir proportionerligt mindre med tryckets ökning. Exemplet för att bättre kunna förstå, blir när vi tänker oss en container full av luft. Sänker vi ner den till 10meter - och antar att den är lufttät/vattentät - kommer trycket att fördubblas, från 1ATM vid ytan, till 2ATM. Antar vi att den kan vattenfyllas - kommer vattnet, att trycka ihop luften till dess halva volym. Fortsätter vi sedan till 20meter ökar trycket ytterligare till 3 atm kommer endast luftvolymen att vara 1/3 av volymen vid ytan. Tittar vi på densitetens ökning, så sker det proportionerligt med volymen. Volymen halveras. Densiteten fördubblas (även trycket). Varje gång vi dyker, påverkas de inre hålrummen - såsom bihålorna, örongångarna och lungorna - av det ökande trycket. Trycket påverkar även de yttre hålrummen - t.ex. mellanrummet ögon/mask. När trycket ökar, utsätts blodkärlen runt det aktuella området av stress och man kan då känna obehag eller smärta. Detta utjämningsproblem betecknas som en tryckskillnadsskada. I vanliga termer kallat squeeze. En squeeze uppkommer varje gång trycket är olika i två hålrum - vilka kan vara avgränsade med antingen vävnader eller en vägg. Alla hålrum och potentiella hålrum - mage, tarmar mm - har en passage ut. Om detta inte fanns skulle vi helt enkelt inte kunna utsätta oss för tryckförändringar. Vi skulle inte kunna utsätta oss för dykning. Öronsqueeze Örongångarna har sin passage till näsan/svalget via örontrumpeten. När trumhinnan utsätts för ett yttre tryck kan en tryckutjämning ske på olika vis. Några dykare vickar käkarna i sidled, en del sväljer tills trycket utjämnas. De flesta av oss klarar dock inte detta och måste hålla för näsborrarna och bygga upp trycket i svalget. Därmed tvingar vi fram en utjämning - denna kallas för valsalva-manövern. Att göra en valsalva måste ske försiktigt, annars kan trumhinnan skadas inifrån och resultera i en bristning. Vid spräckt trumhinna kommer balansen, för ögonblicket, rubbas och dykaren upplever sk vertigo yrsel och illamående. Huvudorsaken är det kalla vattnet, som chockar, när det tränger in i innerörat (vestibularisapparaten; balansorganet). Då dykaren kan gripas av panik - kan resultatet bli desorientering och dykaren hittar inte upp till ytan. Skulle Du någon gång råka ut för att Dina trumhinnor brister: Förbli lugn! Bevara lugnet. Det gör ont. När kallvattnet tränger in blir Du troligtvis illamående och upplever vertigo. Observera då följande: Vattnet värms fort upp till kroppstemperatur och då släpper många av symptomen. Smärtan minskar. Titta upp och simma långsamt upp till ytan - ungefär 10 meter per minut. Kom ihåg att andas normalt. 47

48 Sök läkarhjälp så fort, som möjligt. Vid rätt vård, läks trumhinnan vanligtvis enkelt och hindrar inte från att dyka igen. Observera! Uppenbart är det bästa, att försöka förhindra dessa skador - genom att tryckutjämna ordentligt. En dykare skall aldrig uppleva smärta vid tryckutjämning. I så fall, stig upp mot ytan tills trycket släpper - det bör släppa av sig själv - annars tryckutjämna långsamt. Lyckas inte detta - Avbryt dyket! Vid förkylning eller allergier bör Du aldrig dyka. Medicinering? Tänk på att den medicinska verkan skall vara under tillräckligt lång tid, hela dyket. Medikament skall heller inte ge några bieffekter, såsom dåsighet. Innan Du tar mediciner rådfråga Din läkare. Generellt gäller inga dyk med mediciner i kroppen och framförallt inte med röd triangel medicin. Nybörjare skall göra en valsalva vid ytan, precis innan själva nedstigningen. Bihålesqueeze Varav kraniets fyra par bihålor, är de övre - ovanför ögonen - de som är mest utsatta för squeeze. Kännetecken är en intensiv smärta precis ovan och mellan ögonen. Genom att göra en valsalva kan squeeze elimineras. Även möjligheten till en omvänd squeeze finns. Dyk då - långsamt ner - till det djup, där Du känner trycket lättar/försvinner. Ansikte-mask-squeeze Precis som inre luftrum kommer yttre luftrum påverkas av trycket. Vid dyk ökar trycket på masken, både från insidan och utsidan. Det är enkelt att föreställa sig hur trycket påverkar utsidan, men inte hur det påverkar ansikte och ögon. Kom ihåg att våra kroppar utsätts för ett ökande tryck. Vi är gjorda av vävnader och vätskor. De senare kan transportera trycket, fritt mellan vävnader och på så vis tryckutjämna. Vävnader och vätskor kan i sig inte komprimeras - vilket är en förutsättning för, att vi skall kunna dyka. När trycket konstant följer det yttre vattentrycket, händer ingenting - så länge vi tryckutjämnar. Masken behåller luften från första atmosfären - ytan. När vattentrycket sedan ändras runt masken, kommer våra vävnader och kärl att rätta sig efter det tryck, som existerar inuti masken. Om vi misslyckas att andas ut i masken - vid nedstigning - ökar trycket så drastiskt från utsidan av masken att ansikte-mask-squeeze är ett faktum. Denna karaktäriseras av att blod strömmar till och slutar i en kärlbristning. I extrema fall blir ögonvitorna svarta eller blodsprängda. Av alla squeeze-effekter är dock ansikte-mask-squeeze, den som är lättast att bli av med. 48

49 Observera att simglasögon inte går att använda vid sportdykning - eftersom där inte finns en näsficka - för möjlighet till tryckutjämning. Bröstsqueeze Bröstsqueeze kan bara bli ett faktum vid fridykning, eftersom sportdykning förser dykaren kontinuerligt med ny luft, av omgivande tryck. Under fridykning, där man håller andan, blir bröstet utsatt för ett ökande tryck. De flesta människor dyker inte tillräckligt djupt ner, för att uppleva detta. Man skall dock veta att det kan hända. Ett maximalt andetag innehåller hos en vuxen man ca 6 liter luft och hos en kvinna ca 4 liter. Vid maximal utandning finns ändå en viss volym kvar i lungorna - denna kallas residualvolym - och uppgår till ca 1-1,5L. Denna går alltså inte att andas ut, under normala omständigheter. När en man dyker till 5ATM, eller 40 meter, kommer volymen genom trycket att minska till just residualvolymen. En kvinna däremot behöver bara dyka till 4ATM, eller 30 meter - för att den maximala volymen skall stå i proportion 1:1 gentemot residualvolymen. Därefter minskar förhållandet och kan då åsamka bröstsqueeze. Bröst-squeeze betyder att när lungornas innehåll reducerats till en mindre volym än residualvolymen, trycks lungorna ihop och vävnaderna blöder, som ett försök tryckutjämning. Det finns dock dykare värda att notera, vilka lyckats med bedriften att dyka djupare än dessa gränser. Detta beroende av medicinska skäl eller mammalianreflexen, vilken innebär att allt blod från de yttre extremiteterna, samlas runt bröstet (Notera: Vätskor är praktiskt taget omöjliga att komprimera). Gasernas tryck ökar När gasernas tryck ökar är det mer än hålrummen som är utsatta. I kapitel 3 tog vi upp de olika gasernas fördelning - drygt 78% kväve och 21% syre. Ungefär 1% består därutöver av ädelgaser, vattenånga o.s.v. - men av utrymmesskäl tar vi inte upp dessa. Det absoluta trycket ökar med djupet, vilket innebär att deltrycket i varje gas - partialtrycket - ökar. Effekten av detta förklaras genom Dalton s Lag om Partialtryck : Det totala trycket hos en gasblandning är lika med summan av de innehållande gasernas partialtryck. Nedan har vi åskådliggjort, genom ett schema, hur det totala trycket och de olika partialtrycken ökar med djupet. För att göra det enklare har vi avrundat innehållet kväve till 80% och syre till 20%. 49

50 Syrets resp kvävets partialtryck vid olika djup DJUP Tryck(ATM) SYRE KVÄVE 0 1 0,2 0, ,4 1, ,6 2, ,8 3, ,0 4, ,2 4, ,4 5, ,6 6, ,8 7, ,0 8,0 Observera här ökningen hos partialtrycken. Syrets partialtryck utmärker sig på många sätt. Vid fem atmosfärer(40m) är detta 1ATM, vid 10 atm (90m) 2ATM. Detta betyder att luften vi andas på 40m är som 100% syre vid ytan. Att andas 100% syre är inga problem de första åtta meterna, men därefter finns risk för syrgasförgiftning. 100% syrgas används av försvarets attackdykare till ett maxdjup av 8 meter. Att andas luft på tio atmosfärer har en effekt, som 100% syre vid två atmosfärer. Luft användes således till ett maxdjup av åttio meter. Vid ett partialtryck av syre på 2,0 bar blir dykaren akut syrgasförgiftad vilket leder till döden inom några minuter, symptom på syrgasförgiftning kan uppkomma redan vid ett partialtryck på 1,4 1,6 bar. Känningar av förhöjt partialtryck kan vissa dykare redan få vid PO2 1,0-1,1. Kvävet utmärker sig genom kvävenarkos (djupberusning) och tryckfallssjuka. Kvävenarkos, vilket beror på djupdyk, förekommer normalt efter ca 30meter. Dykare, som råkat ut för detta, noterar en lätt berusande yrsel. Faran ligger i ett icke rationellt beteende, där dykaren inte kan handla förnuftigt, utan frestas att dyka djupare - vilket förvärrar ytterligare. Effekten är ungefär som lustgas hos tandläkaren. Vid yrsel - skall uppstigning påbörjas, tills den släpper. Kvävenarkos påverkar inte alla dykare lika. Inte heller inträffar det på samma djup. Värt att notera är kanske att de som dyker oftare verkar ha en viss tolerans. Uppstigning För att förstå problem, som kan uppstå vid nedstigning, måste vi tänka på vad som händer fysiskt. Kommer Du ihåg vår töjbara container? Om vi inte fyller den med luft och sänker den - sker ingenting. Om vi däremot fyller den på ett djup och sedan tar den till ytan, ser vi en dramatisk förändring. Vid fyllning på tio meter (2atm) kommer containern att ha fördubblat sin volym vid ytan. Vid trettio meter (4 atm) - en multiplicering med fyra, detta refererat till våra atmosfärer (4ATM) o.s.v. 50

51 För att fastställa en expansion, tar vi alltså atmosfären vid djupet multiplicerat med volymen, vid samma djup. En volym som tas från femte atmosfären till ytan expanderar fem gånger. (Proportionerligt med volymen som tas från ytan till fem atmosfärer reduceras fem gånger). Detta sker även i proportion till densiteten. Observera: Den största förändringen sker från den andra till den första atmosfären - en fördubbling. Vid uppstigning: Tänk på att andas normalt och stig långsamt, tänk på containern och chanserna blir mindre för lungskador. Håll aldrig andan vid sportdykning - då skadas lungorna. Vad, som troligast händer och vilket är extremt farligt är luftemboli. Detta kommer av att den expanderande luften, frigör sig från alveolerna - de små vindruvsklasarna som håller kvar luften i lungorna-dessa spricker då.. Luften kommer således ut i blodomloppet, där det utan svårigheter sprider sig. Syret kan då blockera eller täppa till kapillärerna, de små slussarna och därmed förmågan att försörja vävnaderna med syre. Vad som sker är att vävnaderna dör. Den största faran ligger vid halspulsådern - vilken försörjer hjärnan. Omedelbar läkarvård är obligatorisk. Det finns andra typer av skador, som följer vid expansion av lungorna. De kan antingen uppstå av luftemboli eller komma av sig självt. Skadorna är spontan pneumothorax (brusten lunga p.g.a. expansion, motsatsen till lungsqueeze), mediastinalt emfysem (luft har pressats ut i Mediastinum, området mellan brösthålan och lungorna) och subkutant emfysem (sjuklig uppblåsning av vävnad under huden). En mer detaljerad studie av dessa läggs vid MDEA Level Two Diver, Dykmedicin och Dive Master kurser. En produkt av dykutbildning är att luftembolism och andra relaterade invärtes tryckskador sällan uppstår. Upprepad Kom ihåg: Håll aldrig andan vid sportdykning! Tarm/Magsqueeze Squeeze i tarmar och matsmältningsorgan uppstår endast när luft producerats under tryck. Detta händer om en dykare sväljer luft eller äter gasframkallande mat innan ett dyk. Vad som händer när luften/gasen expanderar är att vid själva uppstigningen följer magkramper och uppsvullnad. Lyckligtvis klarar kroppen själv av att sköta elimineringen av dessa effekter, genom naturliga funktioner. Tandsqueeze Squeeze i tänderna är sällsynt, men då det kan hända, skall dykaren veta kännetecken och symptomer. Friska tänder ådrar sig inga squeezeeffekter, inte heller en riktigt gjord fyllning i sig. Vad som kan hända är när förslitningar bygger en luftkanal inunder lagningen och en luftficka uppkommer. 51

52 När komprimerad luft sedan andas in, fylls fickan. Beroende på den individuella dykaren, kan smärta uppstå. Det verkliga problemet kommer naturligtvis vid uppstigning - då den komprimerade luften tvingas expandera. Fyllningen kan poppa upp när luften hindras att försvinna samma väg den kom. Skulle detta hända vore ett tandläkarbesök att rekommendera. Regelbundna besök hindrar eventuella framtida problem. Omvänd Öronsqueeze (Vertigo) Vid uppstigning kan luft bli kvar i mellanörat. Detta händer antingen om örontrumpeten är svullen eller vid blockering, av t.ex. slem. Om blockaden inte försvinner vid uppstigning kommer luften i mellanörat att expandera och trycka på såväl trumhinnan som det ovala fönstret (innerörat). Trycket mot trumhinnan gör att den buktar utåt och framkallar smärta. Trycket mot det ovala fönstret orsakar yrsel (vertigo) och balanssvårigheter. Illamående kan uppstå. Lyckligtvis händer detta sällan - om det händer vid uppstigning stanna då omedelbart och dyk långsamt ner, som ett försök att frigöra luftvägen i örontrumpeten. Vicka på käkbenet eller gör en valsalva. Fungerar inte detta, finns inget annat att göra än att starta en uppstigning och acceptera att trumhinnan kommer att brista. Detta kan uppkomma om man dyker förkyld eller med slemhinnedämpande medicin i kroppen som slutar verka under dyket. Dykpartnern skall vara redo till att assistera. Metoder för uppstigning Ett av det mest överträdda reglerna i dykpraktiken - är den om uppstigningshastigheten. Maxhastigheten är 18 m/minut dock rekommenderas en hastighet om 10 m/min.. Hur mäter man detta, med tanke på att analoga djupmätare inte angiver uppstigningshastighet. Bästa metoden är att använda regeln om tummen som stiger med de långsammaste, minsta stigande bubblorna. Om Du planerar att använda bubbelmetoden, var försiktig. Glöm inte att stiga långsammare än de minsta bubblorna. Även om det anses att maxhastigheten är 18 meter/minut, rekommenderas en hastighet på 10 meter/minut eller mindre. Det finns dykdatorer, som har inbyggd uppstigningshastighetsgräns, med larm vid överstigning. Uppenbart skulle detta tillsammans med en lägre gräns vara det optimala och den säkraste metoden vid uppstigning. Verkliga faran vid för snabb uppstigning är när ett andetag tas - där utandningen först sker efter flera meter vilket kan leda till luftemboli. En annan fara är när kvävet i blodet inte hinner vädras ut långsamt. Detta tar vi upp i ett senare kapitel. Den viktigaste regeln vid sportdykning är att andas normalt och Håll aldrig andan! Vad händer om en dykare helt plötsligt har mycket lite/slut på luft? Detta är kanske osannolikt - lika osannolikt som att få bensinstopp med bilen. Med andra ord - det händer. Skälet är, att inte kunna bedöma kapacitet. I dykarens fall tryckets kapacitet under vatten. Det finns flera olika val för en dykare i en slut-på-luft-situation. Det korrekta är det alternativ, som tar dykaren till ytan utan skador. Dyk säkert och försiktigt, så elimineras chansen för luftstopp! Dessutom - töj inte på gränserna! Innan påbörjad uppstigning - akut som normal - titta alltid upp och nå upp. 52

53 Normal Uppstigning En dykare, som har slut på luft och befinner sig i grunt vatten kan lätt signalera till sin dykpartner och påbörja uppstigning. Allteftersom det omgivande trycket minskar, kan dykaren med jämna mellanrum försöka andas in genom regulatorn. Det är stor chans att det kommer luft - speciellt från 3 meter till ytan. När det omgivande trycket minskar, försöker regulatorn kompensera detta - genom att göra små mängder luft tillgängligt - för utjämning av omgivningens/flaskans tryck. Om något skulle inträffa vid uppstigning - behåll regulatorn i munnen och andas ut kontinuerligt. Alternativ luft - uppstigning Att ha en alternativ eller oberoende lufttillgång vid luftstopp är bäst. Detta kan vara: 1. Extra andrasteg/octopus (Dykpartner) 2. Pony Bottle (Fritt System) Simmande nöduppstigning Denna uppstigning tillämpas i de fall då dykpartnern inte är inom räckhåll, eller ytan inte är möjlig att nå inom rimliga gränser. Vid denna griper dykaren västens inflatorslang/mekanism i vänster hand och måttar mot ytan med den högra. En uppstigning har påbörjats. Allteftersom dykaren simmar uppåt, andas han/hon ut, genom att konstant säga uh i regulatorn hela vägen upp. Vad man skall tänka på är att inte släppa ut för lite luft från västen - annars blir hastigheten svår att styra och man stiger för snabbt - speciellt de sista 5 metrarna där expansionen är som störst. När dykaren når ytan skall han/hon vara beredd att dumpa viktbältet, eftersom luften i BCD n troligtvis inte är tillräcklig, för att ge positiv flytkraft. SNUS Simmande NödUppStigning rekommenderas till ett maxdjup av meter. Fri Uppstigning (FU) Det sista alternativet vid luftstopp är fri uppstigning. Detta används enbart när dykaren inser att tid är det enda av betydelse. Metoden skall tillämpas när dykpartnern är utom räckhåll och tid har passerat sedan det sista andetaget. Skälet varför FU inte skall vara det första alternativet är på grund av den lilla kontroll, om den överhuvudtaget existerar, dykaren får över sin uppstigningshastighet. Viktbältet dumpas direkt och västen fylls, om luft finns kvar - för största möjliga lyftkraft. Dykaren blåser ut luft genom utandning och kan till och med behöva släppa ut mer luft, än vid en långsammare uppstigning. Tonvikten måste återigen läggas på de sista 5m innan ytan. 53

54 Om dykaren känner att det går för fort, finns en akut åtgärd att tillämpa. Han/hon lägger sig i parallell position gentemot ytan, med ansiktet uppåtvänt. Benen och armarna sträcks ut för att ge maximalt motstånd eller resistans gentemot lyftkraften. Vad som sedan är av extrem betydelse är att konstant andas ut, genom att säga uh hela vägen upp. Växelandning Växelandning betyder att ett andrasteg delas av två dykare. Dykaren, vars andrasteg används, kallas givaren. Dykaren utan luft kallas nyttjaren. Nyttjaren ger tecken åt givaren med handsignalen slut på luft, genom att dra sin tvärhand framför strupen. Givaren ser och förstår att nyttjaren har slut på luft. Nyttjaren fortsätter med att peka på givarens andrasteg eller hans mun. Detta betyder att han vill växelandas. Vid denna tidpunkt måste givaren ta kommandot över situationen. Nyttjaren är inte till sin fördel, på grund av att han/hon är stressad, både fysiskt som psykiskt. Givaren tar ett djupt andetag och ger nyttjaren chansen, att andas genom andrasteget så fort som möjligt. När munstycket lämnar givarens mun, andas ut konstant. Glöm inte, att ALDRIG HÅLLA ANDAN VID SPORTDYKNING. Givaren tar kontroll vid överlämnandet av andrasteget genom att hålla tillräckligt avstånd till nyttjaren. Det kan nämligen bli aktuellt att trycka på purgebutton. Kom ihåg att nyttjaren dessutom är stressad och kanske behöver ta ett eller flera andetag för att kompensera och varva ner. Viktigt är att andas ut mellan intagen och bytena. Då givaren tar regulatorn visar han/hon tillbaka till sansad rytm - ett eller två andetag per dykare. Uppstigning och hastighet ligger också hos givaren att påbörja/bestämma. Växelandning är bäst att praktisera ansikte mot ansikte - då ögonkontakt lugnar - och hålla fast i varandras utrustning, med den hand som är ledig. Så fort man fått en av båda parter godkänd rytm, kan uppstigning påbörjas. Givaren kan behöva fylla sin väst för att assistera - detta lättast genom påfyllningsknappen på BCD n naturligtvis. Absolut nödvändigt - är att lite luft släpps ut från BCD n allteftersom uppstigning sker, annars kan det gå för snabbt. Säkrast är att gå efter bubbelmetoden (långsammare än de minsta bubblorna) eller 30cm per sekund. KOM IHÅG ATT CHECKA DIN DYKPARTNER - SÅ ATT HAN/HON ANDAS UT MELLAN REGULATORBYTET. Det finns en viss tendens att hålla andan när munstycket inte är i munnen. Titta efter en ström av bubblor. Om denna inte existerar - stoppa uppstigningen omedelbart. Växelandning är en skicklighet som behöver praktiseras ofta för att kunna ge en acceptabel nivå och ges som ett fritt alternativ. Sammanfattning Sköter Du Din regulator är risken liten att Du drabbas av luftstopp, men eftersom regulatorer kan frysa vid dykning i kall väderlek, det kan ha kommit in vatten i regulatorn eller en högtrycksslang kan gå i sönder så att luften forsar ut, skall man alltid dyka med dubbla system. 54

55 BuddySystem En icke fungerande utrustning är en sak; däremot, igen, det finns ingen ursäkt för att ha slut på luft. Med regelbunden kontroll av manometern kan detta elimineras. Dykaren skall tänka på att ha luft över till både uppstigning och lite till ytan. En bra tumregel är - minst 100 bar. eller mer från ett djup av 18meter. I beräkningen borde även tas att något kan gå fel, såsom att fastna i en fiskelina eller att utrustningen visar sig inte fungera. Du kan behöva extra tid att ta Dig till ytan säkert. En av de viktigaste faktorerna i sportdykning är att alltid ha en buddy (dykpartner). Teamet skall planera sina dyk och dyka därefter. Se till att Din buddy är tränad och kvalificerad. Var dykare skall känna till sin buddy s utrustning och hur den fungerar. Före varje dyk skall en kontroll göras - för att verkligen se att allt fungerar - en buddycheck, BRAVO. Plats för igång och uppgång skall diskuteras innan, såväl som plan vid akut händelse Avståndet mellan dykpartners - beror på många faktorer, såsom sikt, temperatur, strömmar o.s.v. - men bör inte vara större än 2-3 meter vid goda omständigheter. Är omständigheterna dåliga kan till och med hand i hand vara nödvändigt. Dykares goda omdöme är av största vikt vid dyk i team. Låt oss, som exempel, ta dykare A & B vilka tycker om bra sikt, varmt vatten och inga strömmar. Dykare A är 5m ifrån dykare B, dessutom simmar B långsamt. Skulle något inträffa - låt säga att utrustningen slutar fungera - måste B kanske simma ifatt A på ett avstånd av mer än 10m och dessutom göra A införstådd. Finns nu motströmmar kommer problem att uppstå. Använd gott omdöme vid dykning. Ta inga onödiga chanser. Håll ett rimligt avstånd till Din buddy efter rådande omständigheter. Dyk säkert! Dekompressionsskador Skador uppkomna av dekompression upptäcktes under 1500-talet i England. Tunnelarbetare, vilka spenderade stor tid i komprimerade arbetsutrymmen under tryck - kallade kassuner - återvände till ytan för att utveckla typiska symptom. Dessa kunde vara ihållande smärta i lederna, vilket gjorde att den drabbade böjde sig framåt i försök att häva den. På engelska kom följaktligen uttryck som go round the bends (bend ; böja) bli tokig, bland fler. Skadorna kom att kallas kassun-sjukan i modernt tal tryckfallssjuka. Tidiga studier visade att problemet att arbeta i kasunerna var på grund av det stigande trycket. Utlösaren var till största delen kvävets högre partialtryck. Det ökade trycket gjorde att kvävet frigjordes och löste sig i blodet. Ju längre tid som förflöt i kassunerna, under högre tryck, desto mer kväve absorberades. Vid slutet av arbetsdagen återvände arbetaren till ytan, därigenom släpptes överskottet kväve. De små kvävebubblorna blockerade därefter kapillärslussarna - och förhindrade syresatt blod, att cirkulera/nå fram till de utarmade vävnaderna. Många av arbetarna fick permanenta handikapp/skador, eftersom musklerna förtvinade i brist på syre. Under tidigt 1800-tal utvecklade, en engelsman vid namn Dr J.S.Haldane, metoden, vilken skulle få alla, som arbetade under tryck, att kunna återvända till ytan utan några som helst symtom. Denna är mer känd som trappstegsmetoden. Arbetarna togs inte upp till ytan direkt - utan i etapper. De steg upp till en etapp för att vädra ut kväve. Även ett andra stopp kunde ske innan ytan nåddes, beroende på expositions-tid och -djup. 55

56 Dr Haldane s metod är grunden i U.S. Navy Air Dekompression Tables - dyktabellerna som amerikanska marinen använder sig utav. Kväve i vävnaderna eller blodomloppet behöver inte alltid betyda problem. Det är själva uppstigningen, som åsamkar kvävets frigörelse i gasform, där den potentiella chansen till problem finns. En uppstigningshastighet av 18 meter per minut tillåter bubblorna att förbli små eller elimineras på ett normalt sätt, i de flesta fall (så länge de inte är inom dekompressionszonen). Även om detta inte är inom dekompressionszonen, rekommenderas dykaren att göra ett säkerhetsstopp i 3min på 3 meter. De lindrigaste symptomen på tryckfallssjuka är: klåda, myrkrypningar i huden s k dykarloppor, rodnad och marmoreringar i huden. Dessa symptom kräver sällan behandling men då de ofta förebådar allvarligare symptom bör man ha uppsikt av läkare. De vanligaste symptomen är smärtor i benens och armarnas leder, s k bends. Dessa smärtor kan försvinna av sig själv men också tilltaga att de blir outhärdliga om inte rekompressions behandlig påbörjas. Även bortfall av något av sinnena och förlamningar kan uppkomma likaså medvetslöshet. Skador orsakade av dekompression infaller kort efter uppkomst. Femtio procent uppkommer efter högst trettio minuter - 85% efter en timme - 95% efter tre timmar och endast 1% efter sex timmar. När Du misstänker att Du drabbats av tryckfallssjuka- sök läkarhjälp direkt. Behandling Behandling vid dekompressionsskador är rekompression. Detta utförs i en rekompressionskammare - även kallat tryckkammare. Impulsiva försök - som ta ner dykaren i vattnet igen - är uteslutet. Förebyggande För att förebygga eventuella dekompressionsskador - använd alltid tabeller för icke dekompressionsdyk. Även om dyktabellen följs strikt finns individuella faktorer - som kan medverka till bubblornas formation och senare reducera gränsvärdena för icke dekompressionsdyk. Dessa faktorer kan vara: ålder, utmattning, varmt eller kallt vatten, kraftig fetma, alkoholkonsumtion, gamla skador och uttorkning. Personer som kan identifiera sig i mer än ett av ovanstående - skall praktisera dykning mer försiktigt. U.S. Navy har upprättat tabeller med tidsgränser för icke dekompressiondyk. Vilket betyder att de, som dyker inom dessa gränser, löper mindre risk för dekompressionsskador. Inte att förglömma är att tabellerna, framställdes efter statistik gjord på U.S. Navys egna dykare - vilka var vid mycket god hälsa och fysisk kondition. De flesta av dagens dykare stämmer inte in på denna beskrivning. Under de senaste åren har det forskats mycket kring kvävet i blodet såväl vävnaderna - vid dyk enligt U.S. Navys standard tabell för icke dekompressionsdyk. 56

57 Notera att tabellen nedan visar både standardtiderna, enligt U.S. Navys tabell och rekommenderade tabelltider. För Din egen säkerhet skall Du alltid följa välkända dyktabeller typ U.S.Navys som mdea:s tabell bygger på - eller den brittiska Royal Navy. Du bör dock ha i åtanke att bottentiderna i dessa tabeller skiljer sig från Din MDEA tabell. Gränser för Icke Dekompressionsdyk: Djup MDEA U.S.Navy 10m 250minuter 310minuter 12m 170minuter 200minuter 15m 90minuter 100minuter 18m 55minuter 60minuter 21m 45minuter 50minuter 24m 35minuter 40minuter 27m 25minuter 30minuter 30m 22minuter 25minuter 34m 15minuter 20minuter 37m 8minuter 15minuter 40m 5minuter 10minuter Rekreationsdyk skall begränsas till ett djup på 30m. Detta djup rekommenderas för icke nybörjare - utan certifierade med Level Two Diver som lägst. Nybörjare rekommenderas till ett maxdjup på 20m, underförutsättning att dykaren har gått en längre MDEA kurs. Tidigare konstaterades att maxhastighet för uppstigning är 18m per minut. Långsammare är bättre eftersom tendens finns för snabbare uppstigning. De flesta dykdatorer/instrument ger utslag redan långt under 12m per minut. MDEA rekommenderar en uppstigningshastighet på högst 9m/min. Bottentid Bottentiden beräknas från att nedstigning påbörjas tills dess direkt uppstigning påbörjas. För en dykare i U.S. Navy eller en yrkesdykare kan denna definition verka rätt enkel att tillämpa. Däremot är det för en rekreationsdykare eller sportdykare mer komplicerat än så. Detta p.g.a. tendensen till multi-level-dyk, d.v.s. att dykaren spenderar delar av dyket på olika djup. Varje dykare har ansvaret att notera sin bottentid från början till slut. Med anledning av detta, är det viktigt att dykaren är medveten om tidpunkten för uppstigning (därmed summering av bottentid). Tiden från bottentid tills det att dykaren når ytan, kallas uppstigningstid. U.S. Navys tabeller inkluderar ingen uträkning av multi-level-dyk. 57

58 Alla dyk - oavsett hur långa, hur djupa eller huruvida de är förlagda på olika djup (multi-level) - beräknas endast på största djup och total bottentid. Dykdatorn endast, är kapabel för uträkning av multi-level-dyk. Höghöjdsdyk Dyk i bergssjöar eller andra vattendrag uppe ibland berg/alper kräver specialtabeller och eftertanke. Eftersom det atmosfäriska trycket blir lägre i högre höjder blir differensen mellan vattnets och luftens tryck större. Chans till dekompressionsskador blir således också större. Dyk, vilka utförs över havsnivån, kräver extra träning. Pröva aldrig att dyka över havsnivå utan specialtabell och ytterligare träning. Flyga efter dyk Liksom vid dyk på högre höjder, bör flygning efter dyk göras med största eftertanke. Som nämnt tidigare, har dykaren efter dyk en större mängd kväve i blodet, än om inget dyk utförts. Att flyga/köra upp i bergen - efter ett eller flera dyk - reducerar det atmosfäriska trycket och ökar således storleken på kvävebubblorna. Även om trafikflyget har tryckkabiner, hålls trycket motsvarande ungefär 2500m höjd. Detta är tillräckligt för att orsaka problem i vissa fall. Riktlinjer för flygning efter dyk rekommenderar DAN enligt följande: 1. Minsta ytintervall bör vara 12 timmar - för att dykaren rimligtvis skall undvika symtom - vid flyg upp till 8 000fot. För att vara på den säkra sidan kan 24 timmar användas med fördel. 2. Dykare, vilka planerar att dyka flera gånger dagligen under flera dagar, eller planerar dyk som kräver dekompressionsstopp, skall eftersträva att ha ett längre ytintervall än 12 timmar (24 timmar) före flygningen. 3. Det finns inga regler för flygning efter dyk och som utesluter chansen till dekompressionsskador. Det kommer alltid att finnas dykare vilkas fysiologiska sammansättning eller vars speciella dykomständigheter resulterar i lederna. Rekompression / Tryckkammare För att bota dekompressionsskador, måste man reducera storleken på kvävebubblorna - komprimera dessa. Detta görs enklast genom en kammare i metall utrustad med kompressor, lufttank, mätare, kommunikationssystem och förmågan att förseglas, för att bevara trycket i kammaren. Så fort kvävebubblorna blir mindre, påbörjas ett dekompressionsschema som resulterar i en symtomfri patient. Tryckkammare används också i de fall misstanke om luftembolism och expansionsrelaterade skador finns. De används ytterligare för att bota kallbrand eller sår vilka inte vill läka, p.g.a. dålig blodcirkulation. 58

59 Tryckkammaren läker sår med hjälp av effekten enligt Dalton s Lag om partialtryck och den ökade mängden syre. Självhjälp/räddningsövningar För att Du skall bli en säkrare dykare och bättre rustad för undervattensmiljön och ev incidenter, är det viktigt att Du lär dig självhjälp eller räddningsövningar. Första regeln är: Stanna Tänk Agera. Slappna av kontrollera dig själv. Undvik att dina instinkter tar över. Analysera problemet och bestäm hur Du bäst löser den uppkomna situationen. Agera lugnt och metodiskt och undvik att panikartat simma upp mot ytan det är det sämsta Du kan göra eftersom Du då riskerar tryckfallssjuka, luftemboli och kanske lungkollap. Agera rationellt och analytiskt. För att undvika incidenter, kan Du förbereda dig ordentligt genom att tänka på: A/ Utrustningen en grundläggande form av självhjälp är att dykaren kan hantera sin utrustning både på och under ytan. Går maskremmen sönder, Din dykapparat lossnar från västen, Du får ett luftstopp oväntat agera riktigt. Var över huvud taget beredd på oväntade händelser.lär dig därför Din utrustning i detalj. B/ Utmattning utmattning och lufthunger skall kunna kontrolleras. Har Du simmat hårt t ex mot sn ström vilket Du skall försöka undvika om det går stanna.andas lugnt och djupt och vila. Samma metod användes på ytan vid hård och lång ytsimning. Undvik att simma längre sträcker med snorkel och utrustning simma på rygg in mot land. C/ Luftstopp luftstopp är en incidentsituation som kan hanteras med självhjälp. Alternativen beror på vilken utrustning som dykaren använder. Använder Du ett ett oberoende luftsystem typ pony bottle, spare air andas ur dessa och simma lugnt upp till ytan.detta system rekommenderas starkt av MDEA att alltid användas oberoende av dykform. Är Din dykkompis inom räckhåll och ni båda har ett alternativt luftsystem typ octopus, andas ur denna. Saknas octopussystemet eller ett helt oberoende system, kan det bli nödvändigt att växelandas upp till ytan. Denna metod är svår att hantera utan mycket rutin och bör endast användas i yttersta nödfall. Misslyckas växelandningen kan det bli nödvändigt att göra en simmad nöduppstigning eller en fri uppstigning. Noetar skillnaderna mellan den simmade nöduppstigningen och en fri uppstigning. En simmad nöduppstigning kan göras från c:a 10 meter då gasvolymen fördubblas upp till ytan, och Du kan få hjälpa av Din väst samt att luftvolymen i lungorna ökar. En simmad nöduppstigning gör Du genom att behålla regulatorn i munnen, böjer huvudet bakåt och säger aaaaaa hela vägen upp mot ytan. Försök även inandas några gånger på vägen upp mot ytan så att övertrycket i alveolerna kan utjämnas. Detta kan bidraga till att undvika alveolbristning.släpp viktbältet om det behövs för att få positiv flytkraft. En fri uppstigning har sina rötter i tekniken hur man räddar en besättning från en sjunken ubåt, och utvecklades främst efter andra världskriget. FU är idag standar för all militär personal i submarin tjänst och även militärer inom flygvapnet. Väljer Du alternativet FU om Du t ex befinner dig djupt ner, typ meter böjer Du bak huvudet, blåser upp kinderna, skapar en läppventil och släpper ut den expanderande luften när Du åker upp mot ytan. Notera här skillnaden: vid en FU tar Du hjälp av positiv flytkraft, blåser upp Din väst om Du har en västflaska, släpper viktbältet. Har Du möjlighet och kan bevara lugnet kan Du när Du närmar dig ytan 59

60 lägga dig på rygg, sträcka ut armarna och benen och försöka dämpa uppstigningshastigheten för att om möjligt undvika tryckfallssjuka. Du bör emellertid ha klart för dig, att en FU från stort djup är en riskabel manöver och Du riskerar dykarsjuka och lungbristning. D/ Inandas vatten i självhjälpstekniken ingår att agera rätt om man inandas vatten eller får s k kallsupar. Istället för att råka i panik behåll lugnet och regulatorn i munnen och hosta genom regulatorn, svälj snabbt flera gånger och försök andas lugnt. E/ Vertigo yrsel (trumhinnebristning) kan uppstå under vattnet, men kan hanteras med självhjälp. Blir Du yr, desorienterad under vattnet råka ej i panik. Ta tag i något eller någon(krama dig själv) håll fast kan vara öronproblem.. Ta hjälp av Din dykkamrat och försök simma uppåt när yrseln släppt. Glöm ej att fokusera bilden. Råkar Du ut för trumhinnebristning blir Du yr en kort stund när det kalla vattnet tränger in i örongången.detta går relativt snabbt över. F/ Benkramp kan uppstå för folk med dålig kondition eller dykare som dyker sällan. Åtgärd: sträck och massera muskeln. Under vattnet sträck på benet, ta tag i fenan böj krampen släpper. Tänk på: hårda/mjuka fenor beroende på om man har starka ben och god kondition. G/ Räddningsdykare (Rescue Diver)- ju mer Du utbildar dig i räddningsteknik och hur Du bäst kan undvika problem under vattnet, desto större möjligheter har Du att rädda dig själv och Din dykkamrat om det värsta inträffar. Mer utbildning mer kunnande. Öva räddningsteknik regelbundet och kräv att Din dykkamrat också kan räddningsteknik. Vägra dyka med en dykkamrat som inte kan rädda dig om Du råkar ut för något allvarligt. Kompromissa inte med säkerheten. Eliminera tänkbara rescuesituationer 1. Håll utrustningen i trim. 2. Ha god fysisk kondition 3. Planera dina dyk noga. 4. Fundera och diskutera med dina dykkompisar om olika situationer och hur ni bäst agerar: Tänk om.. 5. Förbered för alla situationer hur agerar Du bäst? 6. Fundera på hur Du gör om Din mask åker av. 7. Du får hål i västen och börjar sjunka okontrollerat. 8. Då får oväntat ett luftstopp kompromissar Du med säkerheten och dyker utan ett oberoende luftsystem kan incidenten bli mycket allvarlig. 9. Du fastnar i ett nät dyker Du med kniv fäster Du denna i västen. Undvik fästa kniven på benet då Du vid ett intrasslande i nät med benen kan leda till att Du inte kan få tag i Din kniv. Använd gärna två knivar som Du fäster på olika ställen på västen. 10. Din kompis svimmar av öva regelbundet upphämtning av medvetslös dykare. 11. Din kompis råkar i panik och simmar rakt mot dig eller försöker panikartat simma upp lär dig hur Du agerar - simmar dykkompisen mot dig och viftar med armarna, försök snabbt ta fram Din octopus och sträck fram denna, simmar Din kompis i panik mot ytan försök dämpa farten genom att ta tag i ena benet men försök aldrig stoppa en panikartad dykare som simmar vilt mot ytan. Undvik att ge dig in i undervattensbrottning med en dykare som har panik. Försök skjuta ifrån då. Har Du avancerad räddningsutbildning kan Du försöka gå bakom dykaren i panik, ta tag i dykapparaten och försöka lugnt gå mot ytan. På så sätt kan dykaren med panik sprattla och vifta med armarna utan att Du skadas. Försök ge Din kompis positiv flytkraft om han sjunker ner 60

61 - dyk neråt om Du inte hanterar situationen och släpp Din kompis.se då till att kompisen har positiv flytkraft och går mot ytan. Tänk på: alla situationer med en dykare i panik är mycket farliga och försök lösa problemet, men äventyra aldrig Din egen säkerhet så att Du själv också råkar i panik. Lämpliga övningar att göra Öva att simma utan mask i såväl varmt som kallt vatten. Öva att häva benkramp. Blås upp Din västmanuellt på olika djup och lär dig hur gaslagarna och djupet påverkar flytkraften. Öva olika luftstopssituationer och gå igenom i detalj hur Du och Din kompis agerar- Gör upp övningar med dina dykkompisar tänkbara scenarier: Vad händer? Hur gör vi bäst? Hur löser vi problemet? Öva detta om och om igen. Fundera på begreppet överinlärning dvs övar Du tillräckligt mycket olika incidenter, övningar kan detta rädda dig då Du automatiskt agerar om något oväntat inträffar. Saker att lägga på minnet 1. Utrustningsproblem. 2. Fysisk utmattning. 3. Lufthunger. 4. Insnärjning i nät/linor. 5 Inandas vatten/kallsupar.6. Vertigo/yrsel. 7. Benkramper. 8. Kvävenarkos/djupberusning. 61

62 KAPITEL 5 Upprepad dykning U.S. Navy definierar en tolvtimmarsperiod, som en dykdag. De flesta utbildningsorganisationerna tillämpar detta i praktiken. Undantag är de som använder sex timmar. Ett upprepat dyk definieras som mer än ett dyk inom en tolvtimmarsperiod. Viktigt är då att gå efter en dyktabell, vilken gäller - och att inte byta tabeller vid upprepat dyk. Ytintervallet skall vara mer än 10 minuter men mindre än 12 timmar för att klassas som ett andra dyk under samma dykdag Kvarvarande Kväve Under ett dyk samlar kroppens vävnader kväve. Tiden det tar för kroppen att göra sig av med kvävet beror av flera faktorer. Bland dessa kan nämnas dykdjupet, den totala dyktiden och kroppens vävnader. Fett binder kväve längre än muskler. Således kommer en överviktig person att behålla kvävet längre än en slank person. Eftersom kroppen innehar en stor halt kväve efter ett dyk finns tabeller designade för inte enbart uträkning av den maximala kvävehalten utan också för utvädringen under ytintervall. Regler på vägen Innan Du använder Din dyktabell finns vissa regler Du bör följa. Tabellen anger djupet med jämna intervaller. Alla dyk som överstiger ett djup på tabellen - läses av vid nästa större djup. Samma regel gäller vid avläsning av tiden. Dykdjupet är viktigt. Planera alltid det djupaste dyket först. Ett upprepat dyk bör antingen vara lika djupt eller mindre djupt, enligt trappstegsmodell. Bottentid Bottentid räknas från påbörjad nedstigning. Den inkluderar hela dyket tills det att dykaren skall påbörja själva uppstigningen. Detta betyder, att även om dykaren efter maxdjup fortsätter dyket på mindre djup, medräknas detta i bottentiden, tills dess direkt uppstigning görs. U.S. Navy definierar de kortare fördröjningarna på mindre djup som variationer i uppstigningshastigheten. Sportdykning definierar däremot dessa som en del av bottentiden eller multilevel-dyk. 62

63 Tabellen, vilken är utformad av U.S. Navy, har använts av sportdykare vid tusentals dyk. Vem den skall användas utav - är militärdykare. MDEA erbjuder en dyktabell som baserar sig på US Navys tabell men som förkortat bottentiden då US Navys tabell främst baserar sig på vältränande värnpliktiga 20-års åldern. MDEAs dyktabell används vid ett eller fler dyk per dykdag - där det djupaste läggs först. Med MDEAs dykttabell kan Du lätt och fort beräkna två dyk under en dykdag. Tabellen är konservativ och gjord för icke-dekompressionsdyk. MDEAs dyktabell designades för att eliminera problem vilka uppstod när en standardiserad dyktabell används av icke-standard rekreations-dykare och -dyk. Som tidigare nämnt i Kapitel 4, skall ett säkerhetsstopp göras på 3meters djup i 3minuter. Detta för att vädra ut det upptagna kvävet, där det kan finnas okända individuella faktorer, vilka förändrar kroppens ämnesomsättning negativt. Olika fysik, kroppsvikt, vattentemperatur, stress, missvisande mätare och ansträngningar spelar alla en roll i kvävets upptagning och utvädring. Profil av Upprepat Dyk: "H" "D" Ytintervall 2 timmar30minuter "I" 34minuter Första Dyket - 24 m 30minuter Andra Dyket - 18m Efter att skissat på hur dyket kommer att se ut - d.v.s. gjort en profil, skall dyktabellen konsulteras, för att se om profilen är realistisk. I följande exempel - se även bild ovan - använder vi oss av MDEAs Icke- Dekompressions dyktabell för upprepat dyk. Inledande delen - visar första dyket och ger H i gruppbeteckningen efter detta dyket. Vi lokaliserar 24m på den översta horisontella raden och bottentiden 34minuter genom att titta i lodrät riktning, under kolumnen 24. Vi rekommenderar att använda en linjal eller annat rätvinkligt föremål för att förhindra att hamna i fel kolumn. Efter att ha hittat raden för 34min, följer vi denna horisontellt åt höger. Vi kommer till nästa kolumn, vilken visar ytintervall. Observera att ju längre vårt ytintervall är, desto större del av vårt upptagna kväve hinner vädras ut. Efter ytintervallet får vi D i gruppbeteckningen inför det andra dyket, som har bestämts till 18 meter i 30 minuter. Detta ger efter dyket gruppbeteckningen I. För att summera det hela: det är extremt viktigt att dykare kan använda sig av en dyktabell för upprepat dyk, även om hon/han dyker med dykdator. Nästan ingen går ut för att göra enbart ett dyk inom en 12timmarsperiod. Detta faktum gör det absolut nödvändigt att dykare förstår sig på och kan använda sig av dyktabellen på rätt sätt. 63

64 Om Du skall dyka - Planera bottentiderna försiktigt, så att Du inte överskrider. Det är inte professionellt eller tillrådligt att trissa upp tiderna till gränserna för icke dekompression. P.g.a. detta baserades och utformades MDEAs tabeller där ett eller två dyk rekommenderas.tänk på: ju fler dyk Du gör ökar risken för tryckfallssjuka. MDEAs Dyktabell Genom åren har många sportdykare drabbats av tryckfallssjuka med olika grader, även om man följt de rekommendationer som U.S. Navy tabellen angett. Många faktorer har spelat in: ålder, vikt, vattentemperatur, fysisk form och annat som kan påverka kroppen under förhöjt tryck. Genom studier med doppler/ultraljud för att finna kvävebubblor, har påvisat att det funnits ett för stort anta kvävebubblor i vävnaderna trots att tabellen följts. Med denna information kan man konstatera att dykaren måste dyka konservativt i förhållande till de gränser som återfinns i U.S. Navys tabell för att minimera risken att få tryckfallssjuka. MDEA rekommenderar U.S. Navys grundkoncept för dyktabeller, men har korrigerat gränserna för att lättare stämma överens med civila,vanliga dykares fysiska form. MDEA:s dyktabell bygger på U.S. Navys grundkoncept, men har alltså anpassats till den civila världens dykare. U.S. Navys tabell baseras främst på vältränade militärer i 20-års åldern, och användes ej heller med fördel för upprepade dyk pga tabellernas längre gränsvärden för bottentid. Så här används MDEA:s dyktabell: 1. Alla regler och bestämmelser som U.S. Navy har faställt för säker dykning ställer sig MDEA bakom och skall följas av alla MDEA dykare. 2. Den gröna zonen- tabell 1. Inga tryckfallsstudier som MDEA har tagit del av (NOAA, U.S. Navy), kan påvisa att dykning inom den gröna zonen ökar risken för tryckfallssjuka. Att drabbas av tryckfallssjuka om dykning sker inom den gröna zonen är osannolik, dock med reservationen att tryckfallssjuka kan uppstå trots detta. 3. Gula zonen tabell 1. Dykning inom den gula zonen ökar risken att drabbas av tryckfallssjuka och därför är ett säkerhetsstopp att rekommendera på 3-5 minuter på 3 meter. 4. Röda zonen tabell 1. Dykning inom den röda zonen är inte tillämplig för vanlig sportdykning. Dekompressionsstopp nödvändiga. Stor risk att drabbas av tryckfallssjuka om inga dekompressionsstopp görs. Riskerna är ej acceptabla för vanliga sportdykare även om säkerhetsstopp görs. Om den röda zonen är passerad med högst fem (5) minuter, är ett obligatoriskt säkerhetsstopp nödvändigt på 3 meter i 10 minuter. MDEA:s dyktabell ger ingen information om 5- minuters gränsen överskrids. I så fall måste andra tabeller användas. 5. Tabell 2 ger dykaren möjlighet att lätt finna gruppbeteckningen, finna ytintervallen och sen finna den nya gruppbeteckningen. När den nya gruppbeteckningen har hittats, kan tabell 3 användas för att finna RNT(Residual Nitrogen Time) kvarvarande kväveöverskott eller tabell 4 där dykaren kan finna den korrigerade bottentidens gränsvärden. 6. Tabell 4 skapades för att lättare kunna finna den maximala bottentiden inför det nästa dyket. Minuterna som finns i den gröna zonen visar den maximala korrigerade bottentiden som dykaren måste stanna inom för hålla sig inom den säkra zonen i tabell 1.Minuterna som finns i den gula zonen 64

65 visar den maximala korrigerade bottentiden innan dekompression är nödvändig enligt U.S. Navys dyktabeller. 7. MDEA rekommenderar att uppstigningshastigheten är 9 meter per minut, samt att dykaren under hela dyket undviker att simma fort eller går upp och ner på olika djup.en stabil dykprofil är att föredra. 8. MDEA rekommenderar att alltid stanna på 3 meter i 3-5 minuter även om dykaren dyker inom den gröna zonens gränsvärden, och i synnerhet om dykaren dyker inom den gula zonen. 9. MDEA rekommendarar att vänta minst 12 timmar innan flygning, men för att vara på den säkra sidan rekommenderas att vänta 24 timmar innan flygningen påbörjas. 10. MDEA tabellen är inte tillämplig för high altitude diving/höghöjdsdykning, 300 meter eller mer över havsnivån. 11. Såväl djupet i meter som i feet kan utläsas i tabellen, och olika gränsvärden kan utläsas i den gröna,gula och röda zonen. 12. MDEA tabellen är till för vanlig luft, och inga blandgaser eller nitroxblandningar. 13. En speciell dekal för nitrox (EANx) kan användas så att tabellen också kan användas för nitroxdykning.denna kan fästas på tabellens baksida. 14. Dyktabellens baksida kan också användas som skrivskiva. PRAKTISK ANVÄNDNING AV MDEAs DYKTABELL När Du skall använda dyktabellen, börja med tabell 1 och finn det bestämda dykdjupet som är närmast, men inte grundare än det aktuella dyket. Gå sen ner och finn kolumnen med den tid som är lika med bottentiden, eller tiden som är närmast längre. För att finna den korrekta och rätta gruppbeteckningen, följ linjen till höger på tabell 2. Detta beskriver Din dykprofil om Du bara skall göra ett dyk. För att göra en dykprofil för det andra dyket, är det nödvändigt att Du finner Din ytintervall på tabell 2. Följ kolumnen upp och finn Din nya gruppbeteckning. Du kan planera Ditt nästa dyk genom att använda tabell 4. Finn Din nya gruppbeteckning, och djupet för det planerade dyket. Detta ger dig den korrigerade dyktiden som dykaren kommer att få inför det aktuella dyket. Siffrorna i den gröna zonen är konservativa gränsvärden och gränsvärdena i den gula zonen är den maximala dyktiden. För att göra Din andra dykprofil, finn först Ditt kvarvarande kväveöverskott (RNT Residual Nitrogen Time) genom att använda tabell 3. Använd gruppbeteckningen som Du fick efter ytintervallet och djupet för Ditt andra dyk. Detta startar Din andra dykprofil. Lägg till det kvarvarande kväveöverskottet (RNT) och den avsedda dyktiden för Ditt andra dyk för att få den totala dyktiden. Detta är Din R+A= T Time, dvs Residual Nitrogen Time +Actual Dive Time= Total Time. Använd maxdjupet för Ditt andra dyk plus den totala dyktiden och återgå till tabell 1. Bestäm Din gruppbeteckning efter avslutat andra dyk och slutför Din andra dykprofil. Repetera detta förfarande för varje efterföljande dyk. 65

66 Dykplanering Dykare skall konsultera sina tabeller innan de går i för att begränsa djup och bottentid. Vid uppkomst till ytan och innan ytterligare dyk påbörjas, skall en planering av nästa dyk göras - djup och bottentid. Dykare skall alltid planera ett icke-dekompressions dyk. De som planerar att använda sig utav en dykdator, skall alltid kunna referera till en dyktabell. Kom ihåg att dykdatorer är maskiner och fungerar inte alltid som de skall. Försäkra Dig alltid genom att checka med Dina Dyktabeller. MDEA uppmuntrar inte till dekompressionsdyk. Dekompressionsdyk är farligt p.g.a. de många faktorerna vilka bidrar till kvävets frigörelse och utvädring från kroppens vävnader. Dekompressionsdyk bör lämnas till de, vilka är experter inom yrkesdykning. FÖRSÖK ALDRIG GÖRA DEKOMPRESSIONSDYK. 66

67 Kapitel 6 Dykförhållanden Ungefär 75% av jordens yta är täckt av vatten. Lite mer än 70% är havsvatten. Vilket betyder vatten med en salthalt av ca 3,5%, varierande mellan de subpolara zonerna(lägre) och ekvatorialzonen. Med tanke på att det finns så mycket vatten är det inte konstigt att människan spenderar så mycket tid till vatten aktiviteter. Möjligheten, att dyka i både saltvatten och sötvatten, finns inte alltid för alla dykare och därför kommer vi här, att ta upp några av skillnaderna och höjdpunkterna kring dessa olika förhållanden. Dykaren behöver information om området var de planerar dyka, såväl som möjliga framtida platser för dykning. Haven Alla hav är lika i vissa avseenden, men där finns också skillnader. Eftersom vågorna bryter mot alla stränder beror skillnaderna på omgivningens olikheter. Dessa kan vara havsbotten, växter, djurliv, strömmar, sikt och färg. Den lokala temperaturen har, generellt, en grundläggande effekt från plats till plats. Ett exempel kan vara de stora revens placering gentemot de båda polerna. De förekommer i de varmare vattnen. Motsatsen kan vara stora skogar av kelp, vilka trivs bäst i de kallare vattnen. Vid polerna finns det lite eller ingen vegetation alls. Kontinentalsockel En av dom största faktorerna som bidrar till olikheterna är hur sockeln eller bottnen är formad. USA:s västkust har i huvudsak formats av underjordiska aktiviteter. Av denna anledning stupar bergen i stort sett rakt ner i havet. Karaktäristiskt är alltså, att det finns en väldigt liten avsats eller botten precis vid kusten, vilket gör det mycket djupt väldigt fort. För dykaren innebär detta bättre sikt längs kustlinjerna. Vågorna formar inte bottnen så starkt här, även om de är större till storleken. Stora sandrev och klippor dominerar kusten p.g.a. att sanden inte turbulerar lika mycket som vid grunt vatten. Havsbottnen vid USA:s ostkust tenderar en gradvis stegring mot land. P.g.a. detta brukar vågorna i allmänhet inte vara så höga, som på västkusten. Eftersom bottnen går i mjuka etapper, turbulerar sanden 67

68 och förfinas, genom att den finaste sanden lägger sig ovanpå och längst upp mot strand. För dykaren innebär detta sämre sikt längs kustlinjerna, när sanden lätt rörs upp. Eftersom dykning från land är mycket vanligt på västkusten, skulle man kunna tro att det förekommer väldigt lite båtdyk. Detta är långt ifrån verkligheten. I själva verket vimlar det av dem. På ostkusten är dykarna bara lite mer beroende av båtdyk, än de på västkusten. Världsomspännande geografier påvisar avvikelserna i de olika avsatsernas formation från plats till plats. Och eftersom avsatsens roll är så viktig för dykning, skall dykare ta reda på föreliggande förhållanden, vid nya platser. Vind Vinden har en stor roll i dykförhållandet då den är orsaken till vågornas uppkomst. Generellt sett, ger en vindstyrka av 6-7m/s vita gäss. Vita gäss är en bra indikation på strömt vatten. När vattnet rörs om, p.g.a. vågornas aktivitet, försämras sikten. Där en ganska stark vind tar sig ifrån land ut över havet, kan vattnet inom en kilometer eller två vara relativt platt. Därefter kommer vattnet att gå över till en mer hård karaktär. Detta tillstånd uppkommer ofta i områden runt halvöar och i skärgårdar. Det finns dykbart vatten med berg på båda sidor. Om avståndet mellan dessa berg är litet eller bergen är väldigt höga, berörs oftast vattnet inte av vinden. Ett exempel på detta är Akabaviken i Döda havet, mellan länderna Jordanien, Israel och Egypten - där en vindhastighet på 20knop (ca10m/s) inte behöver ge någon effekt på vare sig ytan eller sikten. Vid båtdyk spelar vinden också en stor roll. Båten gungar och man kan bli sjösjuk, säger någon. Ja, det är nog så viktigt. Även annat kan inträffa, såsom att båten svänger. Vinden kan blåsa mot båten och göra så att den svänger 180 grader mot strömmen. Det kan givetvis hända när dykarna är under ytan, vilket kan ställa till onödigt jobb när dem sedan kommer upp - båten är inte på samma ställe längre. Skillnaden i avstånd beror på hur mycket ankarlina man använder. Är sedan strömmen stark, kan det leda till ytterligare problem, när dykarna tar sig upp i båten igen. Vid båtdyk släpper man istället ner en lina från relingen (sidan på båten) och längs denna gör man sin uppstigning. Temperatur Som nämndes tidigare, är det runt om i världen stora temperaturskillnader. Även inom en begränsad geografisk yta kan temperaturerna skilja sig markant. Ett utmärkt exempel på detta är Florida, där havets temperatur under sommaren kan nå upp till 29 Celsius emedan flodernas ligger närmare 13 Celsius. Den varierande temperaturen indikerar ett behov av olika typ av dräkter. 68

69 Det finns många individuella faktorer som spelar in på vad man behöver för dräkt. Bland dessa faktorer kan nämnas: Dykarens lager av kroppsfett, hastigheten som vattnet flyter förbi kroppen, mängden utrustning som skyddar kroppen (huva, skor, handskar), bottentiden, antal dyk som dykaren genomfört inom en kort tidsperiod, och självklart - temperaturen på vattnet. Dykaren måste vara medveten om språngskikt. Språngskikt är förändringen i temperatur mellan olika djup. Det varma skiktet ligger alltid ovanpå det kalla. Språngskiktets djup kan variera geografiskt från vattendrag till vattendrag, men även i samma vattendrag från dag till dag. I insjöar orsakas i de flesta fall kalla skikt av källor på botten. Ju större storleken på källan är desto högre stiger språngskiktet. Det kalla skiktet för god sikt med sig. Dykaren måste motverka hypotermi (nedkylning). När kroppen börjar skaka okontrollerbart är det dags att bege sig upp till ytan. Svåra fall av hypotermi kan leda till apati, utmattning och medvetslöshet. Det tar tid för kroppen att återfå normal kroppstemperatur och därmed längre tid innan man kan göra ett eventuellt andra dyk. Dyk aldrig om Du inte återfått normal kroppstemperatur! Tack vare en ordentlig dräkt kan dykaren skydda sig mot kylan i de kallare skikten. Tabell för olika konditioner (vattentemperatur i Celsius )/olika dräkter 27 C- Tunn lycra dräkt 24 C-27 C Neoprene lycra dräkt 21 C-23 C 2-3mm våtdräkt 18 C-20 C 5mm våtdräkt Under 18 C 7mm våtdräkt Under 11 C Torrdräkt Tidvatten, strömmar och vågor Tittar man till krafterna hos Moder Natur, så är havet den som fört störst respekt med sig. Sedan urminnes tider har människor nära havet fått känna av dess enorma krafter. Varför uppför sig havet som det gör? Havsströmmarna, som utgörs av rörliga vattenmassor med i regel från omgivningen avvikande temperatur, har stor betydelse för klimatet, men en liten inblick i tidvatten, strömmar och vågor kanske hjälper att förstå. Tidvatten Vid kusterna finns ett rytmiskt stigande och sjunkande av vattnet - flod och ebb. Associerad till den vertikala rörelsen av vattenytan finns en horisontell rörelse i form av strömmar. Tillsammans är de kända som tidvatten. 69

70 Tidvatten med flod och ebb inverkar starkt på vattenståndet vid flera kuster och förorsakas av månens och solens dragningskraft (gravitation). Av dessa två, är månens den som har mest inverkan. Gravitationen producerar utbuktningar i vattnet, vid vissa bestämda tidpunkter. Genom flod och ebb blandas olika vattenmassor. Temperatur- och salthaltsskillnader tenderar således att utjämnas. På de flesta platser runt om i världen kommer tidvattnet två gånger om dagen, alltså två högvatten och två lågvatten. Det finns vissa tidpunkter då tidvattnet stiger och sjunker mer än normalt. Det mer normala, eller nipfloden, ger inte så högt respektive lågt vatten, som springfloden. Springfloden är direkt påverkad av solen och månens placering. Dykarens bekymmer är, att under springflod rör sig större volymer vatten in mot och ut från land. Tidvattnet orsakar då starkare strömmar. Strömkantring, stillvatten, inträffar när tidvattnets ebbström övergår till flodström eller tvärtom. Det är då vattnet varken rör sig in mot eller ut ifrån land - även kallat slack sjö. Vid dyk nära land, är det normalt bäst att dyka under högvatten. Optimala dyktiden är 30-45minuter innan slack sjö i högvatten inträffar. Strömmar Strömmarna i de stora oceanerna orsakas främst av solens uppvärmning av jordytan, vindar och jordens rotation. Dessa faktorer skapar huvudsakligen sex olika världsomspännande havsströmmar, vilka cirkulerar kontinuerligt. De finns på båda halvkloten - i Stilla Havet, Atlanten och Indiska Oceanerna. Strömmarna på norra halvklotet, rör sig huvudsakligen medurs, emedan de på södra halvklotet rör sig moturs. Lokalt rör de sig parallellt längs med stränderna. Longshore currents. Styrkan hos strömmen indikerar på hur dyket skall göras. I svag ström kan man kasta ankar och lägga dyket mot strömmens riktning. Dyket utgår då ifrån ankarlinan, mot strömmen. Endast hälften av luften bör åtgå vid simmandet, mot strömriktningen till vändpunkten. På vägen tillbaka, med strömmen, krävs inte lika stor luftkonsumtion och därmed hinner man se mer noggrant på det marina livet. Det är extremt viktigt att åtminstone en person stannar kvar i båten vid strömmar. Där strömmar är sällsynta kan man göra driftdyk - driva med strömmen. Denna form av dykning tillhör specialisering och bör grundas i utbildning och träning. Assistans skall sökas hos dem, vilka är specialiserade. Vad en dykare mer kan erfara i det marina livet är något som kallas sug. Sug är när en ström trycker fram en dykare, eller en mjuk korall, i en riktning för att sedan efter ett kort uppehåll dra tillbaka i motsatt riktning, ett s.k. baksug. Faran är att dykaren kan dras med tillbaka och mista kontrollen. Suget skapar en vaggande rörelse och kan orsaka illamående - sjösjuka. 70

71 Dykaren bör därför dyka så nära botten, som möjligt, och simma med strömmen. När uppehållet kommer tar dykaren tag i något att hålla fast i, för att förhindra baksug. Vattenströmningar uppstår först och främst i vikar där vattnet slår in mot strand. När vattnet sedan rusar tillbaka, ut mot havet, skapas baksug. Ytterligare en typ av ström som ger starka vattenrörelser är de vilka kommer av skrevor och rev. Små genomfarter för stora vattenmängder åstadkommer större tryck och ger därför starkare strömmar. Dessa underströmmar dyker ofta upp, där stor vattenaktivitet har format kanaler eller tunnlar. Antingen på en specifik punkt mot strand eller i en sandbank längre ut. När vågorna rullar upp, mot strandlinjen, samlas vattnet och rusar sedan tillbaka ut genom hålet eller kanalen, mot havet. Vad som händer är att en större mängd vatten tillåts samlas, för att sedan trängas ut - i en starkare ström, underström. Simmare, vilka fångas av underströmmen, kan lätt ryckas med ända ut till havs. Då är det bra att vara medveten om metoden att föras med strömmen, för att ta sig ur den och simma tillbaka eller längs med strand. Level Two Diver -dykare vilka fascineras av underströmmar, kan ta dessa till hjälp vid tillfällen då de snabbt vill komma ut på djupare vatten. Syftet till varför vi nämner detta, är att slå ner på den negativa klangen som brukar associeras med termen underströmmar. Att rida på strömmarna skall naturligtvis inte vem som helst ge sig i kast med, detta överlåtes till vana stranddykare. Dykare skall fastställa huruvida där finns strömmar eller ej, liksom strömmens styrka, innan han planerar sitt dyk. Dykningen skall sedan grundas på den individuella dykarens kunskaper och begränsningar och utföras därefter. Vågor Vågor kommer till på två sätt. Antingen genereras de av vindar eller av seismologiska störningar (jordskalv). Eftersom de flesta genereras av vindar, tar vi endast upp dessa. När vind tar sig över vatten, vare sig det är ett hav eller en vattenpöl, skapas vågor. Ju längre tid det tar för vinden eller hur den blåser - till styrka eller riktning - över vattnet, avgör storleken på vågen. Vågor orsakar inte bara problem vid ytan, utan den river även upp sand och sediment från bottnen. När vågorna är riktigt starka, kan partiklar i rörelse fördröjas. Detta är då det blir ett problem för dykaren - i form av dålig sikt. Reducerad sikt kan förändra en dykplan. Dykteam, vilka delar ett större ansvar, skall hålla sig närmre varandra och godkänna eventuell modifikation av dykplanen. Dykare som funderar på att göra stranddyk för första gången, bör konsultera de dykklubbar, som har kunskap om och praktiserar denna typ av dykning. 71

72 Reven och det marina livet Rev består först och främst av sandsten och kalkstensformationer. Efter en tid börjar koraller gro och revet blir således större. Det finns två typer av koraller, hårda och mjuka. De mjuka tenderar att likna växter som svajar med i strömmarna emedan de hårda förblir orörliga, som förstenade. De hårda är skapade av inneboende polyper och har fått sitt namn p.g.a. sin uppbyggnad av kalcium. Från polypens ytterskikt avsöndras ett välutvecklat kalkskelett. Där sedan en polyp dör, tar en ny vid och på så sätt byggs revet långsamt upp. Beroende av flera faktorer kontrolleras ett revs tillväxt, eller för den delen huruvida revets överlevnad i ett visst område är möjlig. Vattnets temperatur, rörelser eller strömmar, solsken och mängden tillgängligt grunt vatten - har alla en roll i revens utveckling. Koraller växer inte heller gärna på djupt vatten, därför har även grunt vatten en stor roll. Koraller är nödvändiga för livet i oceanerna. De förser revens många fiskarter och ryggradslösa djur, med både mat och skydd. Av dessa skäl bör dykare tänka på att INTE röra, sparka, eller dra med sin utrustning mot reven. Till och med den mjukaste beröring kan döda eller skada de känsliga polyperna. Dyka bland rev, skall bara göras av den som kan kontrollera sina rörelser så att neutral flytkraft, avvägning inte är ett problem. Om Du tvunget måste röra vid revet - försök minimera det utsatta stället, eller om det går - försök att kontakta den yta, av revet, vilken är tom på växtlighet. (Termen rev får en att tänka på grunt vatten, men detta stämmer bara in på de rev, vilka huvudsakligen föder de mer majestätiska, av de hårda korallerna.) Egentligen finns det tre olika typer av rev - grunda rev (3-10 meter), mellanrev (12-18 meter), djuprev (24-30 meter).i tropiska vatten brukar man dessutom urskilja strandrev, fortsättning på kustlinjen, barriärrev, en bit ut från kusten och atoller, ringformade korallrev. I Norden finns rev från Västfinnmarken i Norge till norra Bohuslän. I den bohusländska skärgården hittas den största artrikedomen i svenska vatten. Även i Trondheimsfjorden och i Andsfjorden norr om Lofoten återfinns rev. Nästan alla koralldjuren är fastsittande, men undantag finns - åttaarmade koralldjur som Död mans hand (Alcyonium digitatum) och Sjöpennan (Pennatula phosphorea), vilken sakta förflyttar sig, förekommer i svenska vatten. Fastän korallers tillväxt hämmas i kalla vatten, återfinns rev även här. De karaktäriseras av större klippor och gigantiska skogar av kelp. Kelp Kelp finns i stora mängder omkring Californias kust och är en snabbväxande alg, vari det marina livet frodas i mycket stor skala. Kelp tar sitt fäste i havsbotten och kan växa upp till ytan från djup av meter. 72

73 Ofantliga skogar av blåskelp kan erbjuda dykare fantastiska och spännande upplevelser. Allt från småfisk till stora gråvalar kan gömma sig häri. Liksom vid andra typer av dyk, skall dykare inhämta upplysningar och göra förfrågningar, hos kunnigt folk innan ett första kelpdyk. Det marina livet Alla rev nämnda tidigare inkluderar ett stort antal invånare, i alla storlekar - från stora valar till mikroskopiska plankton. Vid revdyk kan man upptäcka ett mångfald av olika arter fisk, sjöstjärnor, rockor, snäckor, hummrar o.s.v. Kort efter att ett certifikat utfärdats finner dykare nya varierande aspekter på dykningen. Några föredrar harpunfiske, andra samlar till en tropisk kollektion i sitt akvarium därhemma och andra undervattensfotografering. Dock är det så att i Sverige är det förbjudet att fiska med harpun, likaså att ta upp det marina livet från vattnet till akvariet. Allmänt kan man se att det gemensamma för alla specialinriktningar är det marina livet. Dykare bör känna till dess invånare. Det bästa sättet, att öka intresset för fiskar och parasiter och få information, är genom att läsa alla texter, som behandlar det aktuella ämnet. Några fiskar blåser upp slemmiga kokonger under natten - som skydd. Fiskar med stora ögon är i allmänhet nattdjur och söker skydd under klippavsatser, koraller och andra möjliga ställen, under dagen. Ingenting dör av naturliga omständigheter i havet, sägs det. Det finns en näringskedja som går från de största djuren till de minsta. På toppen är människan - och då inte enbart p.g.a. att skaffa föda, utan även i sportsligt syfte, ibland ignorant plundrande. Fiskar kan vara både ätbara och direkt livsfarliga. En tar upp en speciell typ av bakterie och är skadlig att äta - resultat fiskförgiftning. Förgiftning Två huvudgrupper av marina organismer är giftiga att äta. Molusker och fiskar. Under normala omständigheter är de flesta molusker, eller skaldjur ätliga. Under vissa tider under året samlar tvåskaliga molusker, musslor, på sig giftiga mikroskopiska marina djur. En av dessa tidpunkter är när rödalgerna blommar och pollinerar. Fastän molusker, eller musslor är immuna, kan giftet vara dödligt för människan. Vanligtvis sker hamstringen av giftet på sommaren. Under samma tid på året infaller de flesta fall av fiskförgiftning (ichthyotoxism; ciguatera) vilka förorsakats av fiskförtäring. Två fiskar från vattnen utanför U.S.A s södra kuster, vilka orsakat förgiftning, är the Great Barracuda och the Hogfish. Dykare kan också bli förgiftade av fiskar med taggar. Bland dessa kan nämnas Weeverfishes, Scorpionfishes, Toadfishes, Surgeonfishes och the Star-Gazers. Dessa karaktäriseras av långa taggar placerade på bröst, rygg och stjärt. 73

74 Även sötvattnets kattfisk kan inkluderas i denna grupp. Dykare gör bäst i att undvika denna typ av fiskar, speciellt Indiska Oceanernas dödliga Stonefish. Stingande och stickande marint liv Familjen rocka - speciellt den stora stingrockan - kan ge sting. Fastän detta inte är giftigt, är ett sting nog så allvarligt p.g.a. den kraft med vilken rockan kan tränga in taggen i offret. Chock, blodförgiftning och infektioner konfronteras de utsatta med. Den portugisiske Man-O-War är ännu ett stingande exempel på marint liv. Egentligen är det en koloni av organismer - vilka bor tillsammans för att dra fördel av varandra. Under speciella tillfällen på året hopar de sig, i stora antal, i U.S. s södra vatten. De flyttas av vind och strömmar. Tentaklerna hänger under luftsäcken och kan bli upp till tio fot, vilket kan göra det svårt för dykare att se dem. Man-O-War bör undvikas även på strand. Bästa sättet att bli av med en Man-O-War är att begrava den. Försöka slå sönder den, hjälper dem bara att bli fler. Det finns andra brännmaneter och nässlor som bör undvikas. Söderhavets Sea Wasp, med dess trådar av nässelceller kan vara dödlig vid kontakt. Eld -korall, vilken egentligen är en hydroid, kan ge oskyddade delar av kroppen sting. Dykare som planerar dyk i Söderhavet, skall handla varsamt med de vackra Cone Shells - även de kan stingas. Många dykare spenderar otaliga timmar till att oroa sig över möten med havets stora rovdjur, emedan de som dykt spenderar mer tid till att undvika de mindre. Troligtvis konstaterar de flesta att de letar efter havets rackarungar (sea urchins). Dessa kommer i alla former, med långa som korta taggar eller nålar. Båda kan orsaka problem för dykaren vid kontakt. De ser ut som nåldynor där nålspetsarna pekar utåt, istället för inåt. Nålarna hos den största rackarungen kan bli upp till 14inches (35,56cm). De är mycket sköra och vassa som sprutor. När den väl kommit in under huden går den av. Varje nål har flertalet hullingar som ser till att, när penetration väl har ägt rum, stannar nålen kvar. Liksom hos stingrockan kan chock, blodförgiftning och infektion uppstå. På grund av nålarnas bräcklighet, är det inte en lätt uppgift, att med nål och pincett få bort dem. Nattdykare bör vara extra uppmärksam på omgivningen, eftersom rackarungarna flyttar på sig nattetid. Några av havets rackarungar producerar ett våldsamt sting, som vid kontakt nästan känns som en elchock. En av dessa är den rödfärgade arten som finns i Indiska Oceanen. 74

75 Bitande marint liv Som konstaterat tidigare, lider allt för många människor av fobier skapade av Hollywood. Det tar inte för lång tid för oss att inse att dykare runt om i hela världen faktiskt dyker och gör fantastiska dyk utan problem. Hajar, barracudor, späckhuggare och muränor ligger ju inte och väntar på dykarna. Dykare bör respektera alla ovan nämnda djur och använda sitt sunda förnuft vid dykning i de områden där dessa djur finns. Vid möte av hajar bör man gå upp direkt. Detta gäller vid all konfrontation med aggressivt marint liv. Därmed poängterat att marint liv är mycket sällan aggressivt. Det är oftare människan som är den aggressiva emedan djur då försvarar sig. Att konfronteras en haj är inte lätt, men man bör invänta rätt tillfälle att göra en uppstigning. Ha hela tiden blicken fäst vid hur hajen simmar och beter sig. Tiden vid ytan till dess att dykaren är ur vattnet bör göras så kort som möjligt. Barracudor är lika nyfikna som katter. Dykare som tittar över axeln upptäcker ofta att de är förföljda av en nyfiken barracuda. Om dykaren då stannar och vänder om, brukar även barracudan vända om och simma bort - den är upptäckt. Dykare, vilka behöver försäkra sig om att så är fallet, behöver bara vända om och simma sakta mot barracudan. Muränor (Moray Eels) och Vargålar (Wolf Eels) ser ilskna och obehagliga p.g.a. faktumet att när de simmar öppnar de munnen för att ta in så mycket syre till gälarna, som möjligt. Muränor är egentligen tämligen skygg och bör lämnas ifred. På grund av filmer - visade på TV, video och bio - porträtteras hajen som en vildsint mördare som överraskar den ovetande simmaren eller dykaren. Detta är helt motsägande verkligheten. Liksom andra djur har hajen inget intresse av människor. Haj har t.o.m. blivit rätt sällsynt och forskare konstaterar även att de är på gränsen till utrotningshotade. De flesta dykare medger faktiskt att möten med haj är ovanligt. Vad som skulle kunna locka dem är fiske med spjut eller ljuster. Om Du skulle råka på en haj - håll den under uppsikt hela tiden och gör Din uppstigning långsam. Utrotningshotat marint liv Många djur och växter är utrotningshotat p.g.a. människan - vårt deltagande och handlande. De flesta handlingar är inte direkt angripande, utan är ett deltagande i världsomspännande överutnyttjandet av naturens tillgångar. När städer och befolkningen växer, blir kravet på naturtillgångar allt större. Industrin inkräktar på både djuren och marint liv. Vi liksom entusiastiska fridykare skall respektera resurserna som gör vår sport till vad det är. Förutan icke förorenade vatten att dyka i, skulle vår sport aldrig överleva. Vi måste alla dagligen försöka spara på våra gemensamma naturtillgångar. Ofta inser vi ens inte hur viktigt det är att spara på energin, använda kemikalier som inte är giftiga och ransonera våra dagliga utsläpp. När vi dyker i sötvatten skall vi undvika att dra i eller förstöra det som växer i vattnet. Ett bra exempel är ålgräs (eel grass), som finns på många ställen i Florida. Ålgräs är huvudfödan för den utrotningshotade västindiska Sjökon, Sirenen, tillsammans med andra vattenväxter såsom 75

76 vattenhyacinten. Förutom att behöva simma undan för båtar och propellrar, skall sjökor inte behöva oroa sig över tillgången av föda. Tusentals dykare reser årligen till Crystal River, Florida för att se och åtnjuta dessa lugna djur. Sjökon är bara ett av flera utrotningshotade exempel. Uppskattningsvis finns endast 1800 till 2000 exemplar kvar i hela världen - varav de flesta i Florida. De sjökor som lever tills de är sextio år, kan bli drygt tre meter långa och väga cirka ett ton. De äter dagligen (upp till) 10% av sin vikt. Dessa däggdjur, vilka är vegetarianer, kan se mänskliga ut på avstånd och har enligt många, kanske gett inspirationen till myter som nereider, sköna havsjungfrur. Ämnar Du dyka bland korallrev - Tänk på! varken Du eller Din utrustning får komma i kontakt med revet. Korallrev är ett mycket bräckligt eko-system, varav tusentals livsformer livnär sig. Minsta beröring dödar eller skadar revet. Svamparna, parasiterna filtrerar vattnet och i gengäld lockar detta rena, syrerika vatten till sig marint liv. Allt detta tillåter korallrevet att växa och blomstra. Revet i sig är hem åt tusentals småfiskar, räkor, hummrar och andra ryggradslösa djur. Större djur använder reven som jaktmarker, för existens. Allting i eller hos reven hänger ihop med vartannat, har ett samband - allt utom dykaren. Kom ihåg att Du är endast en kortvarig gäst. Gör dyket så smidigt som möjligt och lägg manken till att försöka lämna allt orört. Dyka i sötvatten Sötvatten hittar man i floder, sjöar, stenbrott, källor och brunnar. Var och en av dessa erbjuder olika utmaningar. Av nämnda är det bara floder som genom sina starka strömmar kan orsaka problem. Andra faktorer, vilka kan ge konsekvenser för dykaren, är temperatur, sikt, föremål under vatten(träd etc.), bottenförhållande och sötvattensliv. Strömmar - Titta efter varningssignaler, såsom vattenvirvlar. Där vatten strömmar rimligen starkt, måste en dykare veta hur han/hon skall bete sig. Temperatur - Passande klädsel är ett måste. Temperaturskillnader är mycket troligt och skall tas med i beräkningarna. Sikt - Liksom vid dykning i saltvatten, skall dykteamet simma närmare varandra och vid behov använda sig utav en dyklina, för att hålla avståndet och även för kommunikation. Försök att simma en bra bit ovanför botten. Detta för att undvika röra upp den fina sörjan från bottnen - vilken är mycket vanlig i sötvatten - och förlora sikt. Föremål under vatten - Träd och grenar skall man se upp med. Många sötvattensdrag var en gång torra land, där det bland annat växte träd. Huvudsakligen bör man se upp med alla monofibriga fiskelinor, vilka snott in sig i träd, grenar och andra föremål under vatten. Linorna är orsaken till varför dykare bär kniv. Se även upp med trasigt glas och rostiga metallföremål på botten. 76

77 Bottenförhållanden - Liksom i saltvatten är det tillrådligt att dykaren håller avståndet till botten. I fallet sötvatten, är botten oftast mer sörjig. Det mesta av botten är lera och vidröring gör att man förlorar sikten. Detta kan göra dykaren desorienterad och förvirrad. Rådet blir att hålla sig från botten och träna ordentligt på neutral flytkraft! Var också medveten om Dina fenors kapacitet till att genom turbulensen och styrkan - skapat av Dina sparkande rörelser - röra upp botten. Försök att inte röra upp botten, väntandes i vertikal position, på grunt vatten. Det är generellt alltid bäst att flyta horisontellt med ansiktet neråt. Detta är en säker viloposition, vilken tillåter Dig att se vad som pågår under Dig. Sötvattensliv - Generellt sett finns det inte mycket liv i sötvatten att vara observant på. Giftiga ormar såsom vattenmockasin, mockasinorm(copperheads), korallorm och skallerorm kan alla hittas vid sötvattensdrag. Fastän dessa är vanliga här upptäcks de sällan av dykare. Det är bäst att hålla uppsikt och dyka i de områden som är fria från skrot och skräp, vilket lockar till sig reptiler. Dykning i södra sötvatten, bör Du också vara medveten om alligatorerna. I somliga av Floridas kustområden finns även saltvattenskrokodiler. Dessa reptiler är sällsynta, men kan simma upp längs bifloder till varmare vatten under vintern. Både alligatorer och krokodiler kan vara farliga. Om ett farligt djur finns, är det bäst att söka en ny dykplats. Håll alltid ett vaket öga! Marint liv i skandinaviskt vatten Vid dyk i nordiska vatten, skiljer sig floran och faunan åt. Vid dykning på västkusten är artrikedomen slående, undervattensmiljöerna skiftande, medan dyk i östersjön inte kan uppvisa liknande undervattensskiftningar. Under året kan man på västkusten finna stensnultror och efterhand ökar rikedomen på olika undervattensdjur: bergylta,havsnål, torsk, simpor, eremitkräftor, krabbtaska, hummer och vanliga sjöstjärnor och ormstjärnor. Man finner även genomskinliga sjöpungar som finns på lodräta klippväggar. Även blåmusslor i mängder finns att beskåda. På västkusten finns också Sveriges enda mjukkorall död mans hand. Dödmanshand (Alcyonium digitatum) tillhör stammen Nässeldjur, klass Koralldjur, ordning Läderkoraller. Lever från 10-15m djup ner till 100m. Utbredning i Sverige Västkusten ned till Öresund. Kolonibildande. Vanligen fästa vid klippor och stenar. Gul, Orange och Vit färgvariant förekommer, där dom vita förekommer djupare än dom övriga färgerna. Kolonierna är upp till ca 20cm höga. Polyperna är vita/genomskinliga och cirka 2cm och är indragbara. Varje polyp har åtta fångstarmar, näringen som fångas in fördelas av ett kanalsystem inuti kolonin. Den kan även ta levande byte. En Dödmanshand består endast av en polyp från början och utifrån detta bygger den sedan hela sin koloni. Det finns även havsnejlikor (Metridium senile) som tillhör stammen Nässeldjur, klass Koralldjur, ordning Havsanemoner. Lever från 10-25m djup enligt vissa källor ner till 100m, kan även förekomma så grunnt som 2-3m då oftast under stenblock eller bryggor. Utbredning i Sverige Västkusten - Östersjön. Lever på hårdbotten såsom klippor, stenar, vrak & bryggor. Sitter fast med hjälp av en fästskiva. Finns i flera färgvarianter vit och orangegul är dock vanligast. 77

78 Är ett rovdjur dock är den huvudsakliga födan plankton som den fångar in med hjälp in med sina fingrenade fångstarmar, men tar även större djur. Den dödar sitt byte med hjälp av sina nässelceller. Kan klara sig långa tider utan föda och då minskar den kraftigt i storlek. Djuret består av endast en polyp till skillnad från t.ex. Död mans hand som består av massor av polyper. Kan bli upp till cm i utsträckt tillstånd. Formas till en "boll" i sammandraget tillstånd. Noteras kan även attt reproduktionen är att den kan för öka sig genom delning. Dykaren som önskar mer information om det marina livet kan gå specialkurser i marinbiologi. Hör med Din instruktör vilka alternativ som finns i Ditt geografiska område. FORTSATT UTBILDNING OCH SPECIALKURSER Efter grundkursen, MDEA Level One Diver, rekommenderar MDEA att Du fortsätter dykutbildningen. Det finns en mängd olika kurser och specialkurser att välja på. Och steget efter grundkursen är Level Two Diver, där Du lär dig avståndsmätning under vattnet, sök- och bärgning, naturlig- och kompassnavigation, avancerade räddningsövningar, djupdyk, nattdyk och vrakdyk. Du kan därefter anmäla dig till den högkvalitativa Rescue Diver kursen, där Du bygger på dina rescuekunskaper. Denna kurs är speciellt viktig och är obligatorisk för alla dykare inom MDEA som vill gå vidare på utbildningsstegen. MDEA erbjuder många olika specialkurser och när Du gått fem specialkurser, kan Du ansöka om att bli MDEA Level Three Diver. Denna nivå berättigar dig till att anmäla dig till den professionella Divemasterkursen. Vilket är den första ledarskapsnivån inom MDEA. Väljer Du istället att bygga på dina dykkunskaper med olika specialkurser, kan Du gå vidare till MDEA Level Four Diver, MDEA Level Five Diver och Extreme Diver. Väljer Du ledarskapsvägen, kan Du efter Din Divemaster kurs på börja Din instruktörsutbildning. Bli Assistant Instructor, MDEA Level One Instructor, MDEA Level Two Instructor som också innebär MDEA Specialty Instructor, där Du har behörighet att utbilda i specialkurser. Avslutningsvis: oavsett vilka vägar Du väljer, vilka kurser Du anmäler dig till, är det viktigt att Du dyker med förnuft, kunskap, känner till dina gränser, inte dyker utan för de regler som Du lärt dig i MDEA kursen. Föregå med gott exempel och hedra Din utbildningsorganisation. 78