SAMMANTRÄDET ONSDAGEN DEN 21 APRIL 2004

Transkript

1 3-001 SAMMANTRÄDET ONSDAGEN DEN 21 APRIL ORDFÖRANDESKAP: COX Talman (Sammanträdet öppnades kl ) Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman! Jag har just fått vetskap om att sammanträdestjänsten har meddelat ledamöterna och det förefaller som detta skedde vid midnatt om att Boogerd-Quaak-betänkandet om yttrande- och informationsfrihet inte kan tas upp till omröstning i dag, med tanke på det stora antalet önskemål om omröstning med namnupprop och särskild och delad omröstning. Ni minns säkert, herr talman, att vi talades vid per telefon i går kväll kl , och att jag uttryckte min oro över alla störande episoder kring den här frågan. Nu måste jag verkligen säga att detta beslut, jag vet inte vem som har fattat det och vi bör få veta om ni stöder det, strider mot alla förfaranden som följs i parlamentet. Jag vet inte hur det är med de andra grupperna, men min grupp har inte rådfrågats, och jag begär att vi i början av omröstningen kl röstar om att ta upp detta betänkande till omröstning Talmannen. När vi talades vid i går kväll höll parlamentet på att diskutera Boogerd-Quaakbetänkandet. Jag fick den information som ni nu också har fått först i går kväll, så det handlar inte om att avsiktligt undanhålla någon information. Jag informerades i går kväll om att sammanträdestjänsten, på grund av mängden omröstningar och kraven på delade omröstningar, omröstningar med namnupprop osv., från det att debatten avslutades i natt fram till tolvtiden i dag helt enkelt inte skulle kunna ta fram de dokument som behövs för omröstningen om betänkandet. Detta handlar inte om mina politiska preferenser. Jag har här en lista på 51 sidor med detaljer om omröstningen. Denna procedurfråga handlar inte om att ge uttryck för någon politisk preferens. Jag är beredd att gå vidare med förfarandet kl i dag, men jag har blivit informerad om att det är fysiskt omöjligt för sammanträdestjänsten att förbereda denna omröstning till dess. Andra procedurfrågor har framförts till mig. Jag kommer att ta itu med dessa kl i dag och fatta beslut. Oaktat de olika krav som har framförts till mig är det dock min personliga uppfattning att parlamentet måste behandla och rösta om detta ärende. Hur och när det skall ske är en ganska komplicerad fråga. Jag skall gå 1 Inkomna dokument: se protokollet. igenom detta med sammanträdestjänsten under förmiddagen för att se vad vi kan göra Watson (ELDR). (EN) Herr talman! Detta betänkande handlar inte om Silvio Berlusconi. Det är ett betänkande om mediekoncentrationen i alla EU:s länder, en fråga som väcker berättigad oro hos allmänheten. Det är ett betänkande som har utarbetats i enlighet med parlamentets normala förfaranden, och föredraganden har tagit hänsyn till att detta är en känslig fråga att rösta om för vissa ledamöter genom att erbjuda sig att stryka Berlusconis namn från betänkandet. Ändå finns det kolleger som försöker fördröja, förhala och störa förfarandena för att undvika att en obehaglig sanning dras fram i strålkastarljuset. Min grupp uppmanar PPE-DE-gruppen att dra tillbaka sina saboterande ändringsförslag, och skulle de vägra är vi beredda att rösta om alla 350. Vi ber er låta parlamentet besluta huruvida vi skall gå vidare och välkomnar er försäkran om att vi kommer att få möjlighet att rösta om detta betänkande Talmannen. Jag verkar ha gott om vänner i många grupper här i parlamentet! Låt mig tacka mina många vänner för de råd som de oombedda har överöst mig med det senaste dygnet när det gäller detta ärende! Jag försäkrar er om att jag kommer att agera på lämpligt sätt. Vi kommer att behöva ta itu med detta kl i dag Poettering (PPE-DE). (DE) Jag hade i själva verket inte tänkt begära ordet, men jag måste svara på det som Graham R. Watson, ordföranden för Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp, just sade. Han uppmanar vår grupp att dra tillbaka våra ändringsförslag. Låt mig påpeka för herr Watson att det finns 338 ändringsförslag, varav 157 har lagts fram av min grupp. Detta betyder att 181 ändringsförslag kommer från andra grupper. Det är orättvist att antyda att vår grupp är ensam ansvarig för alla ändringsförslag. Väldigt många ledamöter är missnöjda med detta betänkande, och därför har 181 ändringsförslag lagts fram av andra grupper. Herr talman! Jag uppmanar er att se till att talarna inte bara nämner ändringsförslag från vår grupp Cohn-Bendit (Verts/ALE). (DE) Herr Poettering! Ni kan vara hur spetsfundig ni vill det var era gruppkolleger som uppförde sig skandalöst i utskottet, och inte ledamöter från andra grupper. Om ni hade varit där och hört debatterna skulle ni kunnat ha se detta själv. Det var det första jag ville säga. För det andra, herr talman, har Graham R. Watson ställt en direkt fråga, och vi vill ha ett svar. Vi vill rösta kl i dag om när betänkandet skall tas upp till omröstning. Vår grupp är beredd att rösta om detta betänkande kl. 14, 15, 17 eller vid midnatt i natt, när som helst. Två grupper är i

2 maskopi för att försöka komma undan en omröstning om ett viktigt betänkande, och bara det är en skandal, och kammaren bör bemöta dessa skandalösa förhållanden på lämpligt sätt genom att rösta om saken i eftermiddag eller i natt, när som helst, för att visa att detta slags knep inte kan hindra oss från att rösta om ett viktigt betänkande. Vi vill rösta om detta kl , så att vi kan genomföra omröstningen om betänkandet i dag Talmannen. Jag kommer att ta itu med omröstningsfrågan kl i dag. Tack för era råd. Jag vägrar att låta mig användas som ett redskap i parlamentet under mitt ordförandeskap. Jag vill systematiskt gå igenom ändringsförslagen för att se om jag kan hitta ett sätt att minska deras antal. Jag måste få förmiddagen på mig för att göra detta. Jag kommer att återkomma och så uppriktigt jag kan redogöra för er vilka möjligheter som finns. Fram till dess vägrar jag att låta mig pressas till att säga när vi kommer att rösta Ludford (ELDR). (EN) Herr talman! Jag skulle inte drömma om att försöka pressa er att göra ett tillkännagivande, men jag vill däremot ge er några råd. Ni kommer att upptäcka att när de två grupperna begärde särskild omröstning för att se till att ändringsförslagen låg kvar på föredragningslistan, så röstade de åtminstone i utskottet ändå inte mot ett enda av dem. Även om alla grupper enligt arbetsordningen har rätt att begära särskild omröstning om alla ändringsförslag, så bör vi försöka tvinga dem att säga vilka de verkligen vill hålla särskild omröstning om. Jag tror inte att det kommer att finnas en enda nej-röst i de två grupperna mot ändringsförslagen. Det handlar, som andra har påpekat, i hög grad om att grupperna är i maskopi med varandra, genom att den enda gruppen begär delad omröstning om alla den andras förslag och att den andra gruppen begär delad omröstning om sina kollegers alla förslag. Det är ett försök att undergräva demokratin och förhala i en fullständigt befängd utsträckning. Herr talman! Ni har era plikter, men ni och sammanträdestjänsten riskerar att undermineras Talmannen. Jag tackar för omtanken om mig och sammanträdestjänsten. Låt mig uttrycka mig klart. Parlamentet debatterade denna fråga fram till midnatt i går. Jag har varit i kammaren sedan kl i morse och försökt förbereda detta ärende för i dag. Jag försäkrar er om att jag kommer att ägna det all min uppmärksamhet, men det har mellan kl och fram till nu inte gått att lösa några av de frågor som ni har framfört till mig. Antingen går det att lösa dem fram till kl , eller så går det inte. Kl kommer jag att rapportera till kammaren vilka eventuella framsteg jag har lyckats göra fram till dess Duthu (Verts/ALE). (FR) Herr talman! Jag har en ytterst brådskande och ovanlig fråga till er. Jag har bjudit in Achmed Zakajev, som, vilket ni vet, är vice premiärminister i Aslan Maskhadovs regering, till ett sammanträde som kommer att hållas just här i kväll och i morgon på morgonen. Achmed Zakajev är, vilket ni också vet, bosatt i London, och jag har bett den franske utrikesministern att påskynda viseringsförfarandet. Achmed Zakajev har nekats visum på grund av det finns en begäran om utlämning av honom. Ni vet att utlämningsbegäran redan har avslagits av de danska och brittiska regeringarna och att Achmed Zakajev även nyligen kunde besöka förbundsdagen i Tyskland. Därför ber jag er att tala med Michel Barnier, Frankrikes utrikesminister, så att Achmed Zakajev och hans son, som agerar tolk för honom, kan delta i sammanträdena i kväll eller i morgon på morgonen, eller båda, vilket skulle vara idealiskt Talmannen. Jag ber er lämna alla relevanta uppgifter till mitt kansli så skall vi försöka följa upp detta ärende åt er Kaufmann (GUE/NGL). (DE) Herr talman! Jag vill ta upp föregående fråga. Jag kommer inte att kommentera debatterna och händelserna i utskottet, och inte heller det som skedde här i går kväll. Jag vill ge uttryck för mitt stöd till era ansträngningar på min grupps vägnar, och helt enkelt påpeka att vi vill ha en omröstning om denna fråga. Vi anser att denna fråga är alltför viktig för att försvinna från föredragningslistan, även om den kan göra det Korakas (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Jag vill ta upp en annan fråga. Tack för att ni gav mig ordet. På måndagar, när sammanträdet återupptas, har ledamöterna vanligtvis en halvtimme på sig för att ta upp aktuella frågor. Denna måndag flyttade ni, av förfarandemässiga skäl, denna halvtimme till slutet av måndagens sammanträde, till midnatt, kanske ännu senare. Genom denna debatt ges emellertid ledamöterna möjlighet, som sagt, att ta upp aktuella frågor, men kl. 01 på morgonen är de inte längre aktuella. Jag vill protestera mot detta, eftersom jag hade begärt ordet om en mycket allvarlig fråga. Ni lät mig inte tala, och ni ville inte ta den debatten. Jag begär att detta slags tillvägagångssätt inte upprepas Talmannen. Jag är väl medveten om att ledamöterna använder den nya möjligheten att göra inlägg i början av sammanträdena på ett bra och förnuftigt sätt. Som ni märkte när ni var här och önskade tala i början av sammanträdesperioden denna vecka så stod jag inför ett dilemma. Vi hade en viktig diskussion om en annan fråga, så kl när sammanträdet hade pågått i en timme hade vi fortfarande inte inlett debatterna och detta en kväll då vi redan hade förlängt sammanträdet till kl

3 Jag vill framföra en ursäkt till dem som hade önskat tala men tvingades göra det antingen senare på dagen eller i skriftlig form, men detta var ett undantagsfall. Jag hoppas att jag inte kommer att bli tvungen att göra så igen McKenna (Verts/ALE). (EN) Herr talman! För ett par veckor sedan röstade vi i parlamentet om Maatbetänkandet om skydd av djur under transporter. Det irländska ordförandeskapet har föreslagit en kompromiss i denna fråga, och parlamentet måste vara medvetet om att denna kompromiss är fullständigt oacceptabel om man tar hänsyn till hur parlamentet röstade. Jag var inte nöjd med slutresultatet i Maatbetänkandet. Många människor som är oroade över djurskyddet ansåg inte att det var tillräckligt långtgående. Den irländska kompromissen borde åtminstone ha tagit hänsyn till parlamentets vilja, särskilt beträffande en rad viktiga frågor som exempelvis temperaturen i de fordon som djuren fraktas i och det faktum att det inte kommer att vara obligatoriskt att tillfälligt lasta av dem vid hamnar. Den viktigaste och mest avgörande frågan är att parlamentet mycket tydligt röstade för en maximal total restid inför slakt, vilket även kom till uttryck i den förklaring som mer än 400 parlamentsledamöter undertecknade. I den kompromiss som föreslås av det irländska ordförandeskapet struntar man helt i parlamentets vilja. Jag har kontaktats av många djurskyddsgrupper som är mycket bekymrade över detta. De anser att den irländska kompromissen skulle vara ett steg tillbaka på djurskyddsområdet. Den irländska kompromissen borde åtminstone ta hänsyn till den maximala totala restiden för djur inför slakt Rovsing (PPE-DE). (DA) Herr talman! Jag stöder helhjärtat en sådan minskning av restiden. Enligt min mening skall åtta timmar vara den absolut maximala restiden Cypern Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalanden om Cyperns möjligheter till återförening innan landet går med i EU. Jag vill börja debatten med att citera FN:s generalsekreterare Kofi Annan, som talade inför säkerhetsrådet i slutet av förra veckan. Han sade: Planen är komplicerad och noga avvägd. Liksom vid alla förhandlingar är den oundvikligen en kompromiss. Det sätt på vilket planen har presenterats för allmänheten har inte alltid varit lika avvägt. Efter att mycket intensivt ha följt debatten måste jag säga att jag i detta avseende verkligen delar generalsekreterarens oro. Jag skulle också vilja ta upp en fråga som jag personligen tycker är angelägen: vi måste, inte minst när det gäller TV- och radiobevakningen på Cypern, konstatera att det förekommer en uppenbar styrning när det gäller fördelningen av bästa sändningstid, att utlänningar medvetet har utestängts, bl.a. kommissionär Günther Verheugen som om bara några veckor kommer att vara våra cypriotiska kollegers concitoyen européen, och att detta är en dålig uppvisning ovärdig en stat som i övrigt försöker och bör uppfylla Köpenhamnskriterierna. Jag skulle verkligen välkomna om dessa synpunkter, som en enkel antydan om att det finns andra uppfattningar, fick spridning på platsen i fråga, trots bristen på balans i TV- och radiobevakningen Roche, rådet. (EN) Herr talman! Jag är säker på att alla ledamöter, likaväl som talmannen, är medvetna om hur viktig denna debatt är. Jag är mycket tacksam över att få möjlighet att på rådets och ordförandeskapets vägnar bidra till denna debatt. Vår diskussion denna förmiddag äger rum bara tre dagar före en mycket viktig dag för människorna på ön Cypern. Den 24 april kommer de i separata men samtidiga folkomröstningar att rösta om den övergripande lösning av Cypernproblemet som nyligen presenterades av FN:s generalsekreterare Kofi Annan inom en överenskommen förhandlingsram. EU känner djup tacksamhet för generalsekreterarens och inte minst hans särskilde rådgivare Alvaro de Sotos oförtröttliga arbete med uppgörelsen. De har arbetat nära parterna och i samarbete med regeringarna i Grekland och Turkiet. De har skapat en unik och historisk möjlighet för en övergripande lösning av Cypernproblemet. Om människorna på Cypern röstar ja i de två folkomröstningarna på lördag kommer ett återförenat Cypern att gå med i EU den 1 maj tillsammans med nio andra nya medlemsstater. EU vill fortfarande helst att det är ett återförenat Cypern som går med detta vill jag understryka. Låt mig i dag påminna om den utfästelse som Europeiska rådet flera gånger har gjort om att unionen är redo att utifrån de principer som utgör grundvalen för vår europeiska union uppfylla uppgörelsens villkor. EU har sina rötter i det mest fruktansvärda kriget i mänsklighetens historia, ett krig som nästan utplånade vår världsdel. Unionen föddes ur en djup längtan att förmå de europeiska nationerna att arbeta tillsammans för att göra det bättre för sina folk och lösa sina meningsskiljaktigheter på fredlig väg, utan att komma i strid med varandra. Medlemskapet i EU har gjort det möjligt för nationer och delade folkgrupper i Europa att överbrygga djupa och bittra splittringar. Jag är säker på

4 att detta så småningom även kommer att ske i ett återförenat Cypern inom EU. Anslutningen av tio nya medlemsstater på bara nio dagar kommer formellt att sätta punkt för efterkrigstidens tragiska uppdelning av den europeiska kontinenten. Nu finns det en möjlighet att sätta punkt för en annan uppdelning i Europa. Beslutet om den uppgörelse som generalsekreterare Kofi Annan har lagt fram vilar i slutändan på Cyperns befolkning. Det är deras val och beslut. De skall vara förvissade om EU:s solidaritet när de var för sig och gemensamt tar ställning till ett beslut som kommer att få betydande effekter på deras framtid och även deras barns och barnbarns framtid. När Cyperns befolkning utövar sin demokratiska rättighet skall de vara fullt medvetna om beslutets historiska karaktär och om de möjligheter som står inom räckhåll för Cypern, för dess grannar och för det övriga Europa. De skall liksom oss ha hört generalsekreterare Kofi Annans ord om att planen är den enda väg mot en återförening av Cypern som för överskådlig framtid finns tillgänglig. EU och världssamfundet i stort står redo att både politiskt och ekonomiskt hjälpa till att genomföra uppgörelsen. Världssamfundets engagemang och förhoppningar var tydliga vid den förberedande givarkonferens som ägde rum i Bryssel i förra veckan med kommissionär Günther Verheugen som ordförande. Jag deltog i konferensen, och den ena talaren efter den andra uttryckte sin beredskap, vilja, förhoppning och önskan att ge ekonomiskt bistånd till genomförandet av denna plan. Flera mycket betydande och konkreta åtaganden har gjorts. Om planen godkänns har Europeiska kommissionen redan öronmärkt betydande resurser för Cyperns ekonomiska utveckling och för att förbättra cyprioternas tillvaro. Många medlemsstater, däribland Irland, har sagt att de kommer att tillkännage betydande särskilda resurser för att stödja uppgörelsens genomförande vid en givarkonferens som vi hoppas kommer att äga rum i höst. Resultaten av förra veckans internationella konferens välkomnades den 16 april i ett viktigt uttalande av ordföranden i FN:s säkerhetsråd. Säkerhetsrådets medlemmar konstaterade att det nu är upp till cyprioterna att fatta ett historiskt beslut om sin framtid och lovade att de, om planen godkänns, kommer att stå redo att vidta de andra åtgärder som föreskrivs i planen, däribland inrättandet av en ny FN-operation som skall främja ett snabbt och fullständigt genomförande av planen av alla parter. Medlemmarna i säkerhetsrådet skulle också hjälpa till att säkerställa att parterna uppfyller alla sina åtaganden enligt uppgörelsen. FN har haft ett starkt engagemang i Cypern de senaste fyrtio åren. FN-styrkan på Cypern inrättades 1964 och är en av de mest långvariga fredsbevarande operationerna i FN:s historia. Medlemsstaterna, däribland mitt eget land, har varit stolta att för alla cyprioters bästa bidra till styrkan med militär, polisiär och civil personal. EU har hållit ut när det gäller Cypern. Den 24 april kommer Cyperns befolkning att göra ett demokratiskt val och det är deras val om den föreslagna uppgörelsen. De har en unik och historisk möjlighet. Valet är deras och ingen annans. Vi önskar Cyperns befolkning lycka till i detta val. Det är en svår tid. Det förstår vi. Vi förstår att det finns en historia. Vi förstår alla de starka känslor som spelar in, men valet är deras och ingen annans. Vi kommer att respektera deras val oavsett vilket det blir och hoppas att det blir ett beslut som gör det möjligt för ett återförenat Cypern att integreras på ett fredligt sätt i vår union den 1 maj Verheugen, kommissionen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Den grundläggande princip som enandet av Europa bygger på är den gemensamma önskan att samarbeta och att föra en politik som garanterar en fredlig samlevnad mellan Europas nationer. Detta är skälet till att vi har gått samman, och det är skälet till att vi har samlats här denna morgon. Vad vi först och främst förväntar oss av alla våra medlemsstater, och vad vi framför allt förväntar oss av de länder som kommer att ansluta sig till Europeiska unionen om mindre än tio dagar, är att de fullständigt stöder denna grundläggande princip om europeiskt enande som ett fredsprojekt. Detta förväntar jag mig även av Republiken Cyperns regering. Cypern är det sista landet i Europa som fortfarande är delat. Cypern är det sista landet i Europa vars huvudstad är delad av en dödens skiljelinje med taggtråd och minfält. Sedan denna konflikt inleddes har vi aldrig tidigare varit så nära att nå en lösning som vi är i dag. Vi är bara några centimeter från att nå vårt mål, och ändå måste jag säga er att jag nu har mycket litet hopp om att vi kommer att nå fram dessa sista centimetrar. Låt mig förklara varför. Följande läge har nu uppstått. Till allas fullständiga förvåning har Cyperns regering, ledd av president Tassos Papadopoulos, sagt att den förkastar FN:s fredsplan i grunden, och uppmanar den grekcypriotiska befolkningen att rösta mot den. Enligt min åsikt är detta en djupt nedslående situation, av två skäl. För det första: när vi ändrade vår strategi för Cypern 1999 och, på enträgen begäran från den cypriotiska regeringen, lovade den grekcypriotiska regeringen att lösningen på Cypernkonflikten inte skulle vara ett förhandsvillkor för öns anslutning till Europeiska unionen, byggde detta på ett tydligt samförstånd om att vi skulle göra allt vi kunde för att underlätta Cyperns anslutning och att Republiken Cyperns regering på samma sätt skulle göra allt som stod i dess makt att nå en uppgörelse, och att en sådan

5 uppgörelse under inga omständigheter fick gå i stöpet på grund av grekcypriotisk opposition. Jag har hållit dussintals överläggningar med den tidigare presidenten Glafkos Clerides och president Tassos Papadopoulos under dessa förutsättningar. Det kan inte råda något missförstånd om den saken. Vi hade en tydlig överenskommelse: vi skulle ordna för Cyperns anslutning, och de skulle se till att inga uppgörelser gick om intet på grund av grekcyprioterna. Vi kunde inte tala för turkcyprioterna. Jag uppmanar nu president Tassos Papadopoulos att uppfylla sin del av överenskommelsen. För det andra vill jag ta upp följande: De förhandlingar som inleddes under överinseende av FN:s generalsekreterare lamslogs under en mycket lång tid av turkcyprioternas totala motstånd. Denna blockering har, inte minst tack vare Europeiska unionens ansträngningar, övervunnits, och Republiken Cyperns regering bekräftade i varje skede av förhandlingarna att den stödde den övergripande ramen för Annan-planen, och sade att den ville att mindre punkter skulle ändras, men inom ramen för planen jag citerar inom ramen för planen. President Tassos Papadopoulos uttalande efter det att överläggningarna i Schweiz hade avslutats är liktydigt med ett fullständigt förkastande av de grundläggande principer som fastställs i planen. På grundval av vad president Papadopoulos sade kan jag bara dra slutsatsen att Republiken Cyperns regering nu förkastar den federala lösningen på Cypernproblemet, som bygger på samlevnad mellan och likaberättigande för grek- och turkcyprioterna, och stöds av FN och hela världssamfundet. Låt mig vara odiplomatisk. Mina damer och herrar, jag känner mig personligen lurad av Republiken Cyperns regering. I månader i månader har jag, precis som alla andra, gjort mitt yttersta i god tro, och jag har litat på den grekcypriotiska regeringens löften om att skapa förutsättningar som skulle göra det möjligt för grekcyprioterna att ge sitt stöd till denna plan. Det har den tråkigt nog inte lyckats med. Det allra minsta som nu kan förväntas av ett land som vill ansluta sig till Europeiska unionen om mindre än tio dagar är att det, allra minst, garanterar att rättvis och nyanserad information om målen för och innehållet i denna plan tillhandahålls. Det är första gången i Europeiska kommissionens historia som en kommissionsledamot har förbjudits att uttala sig om en viktig EU-fråga i en medlemsstat med anledning av att detta utgör en inblandning i landets inrikespolitik. Jag begär att president Tassos Papadopoulos ser till att den grundläggande rätten till information och yttrandefrihet strikt garanteras i hans land och han, från och med i dag, garanterar fritt tillträde till de cypriotiska medierna för alla som kan ge en fullständig förklaring av denna plan i linje med FN:s avsikter. Som tidigare är jag villig att göra detta. Avslutningsvis vill jag påpeka något. Lösningen är inte bara avsedd att vara en uppgörelse om affärsintressen. Enligt min mening är det mycket beklagligt att orden fred, försoning, ömsesidig förståelse och olika folkgrupper och religioner som lever tillsammans nästan aldrig har nämnts i de många uttalanden som jag har hört från den grekcypriotiska sidan under de senaste dagarna. Uttalandena inriktas nästan enbart på handelsaspekter. Låt mig klargöra detta: vårt mål är att tillhandahålla en modell i denna del av världen som visar att konceptet europeisk integration är tillräckligt starkt; inte bara för att undvika konflikter, utan även för att lösa befintliga sådana. Detta skulle vara en mycket stark signal, i synnerhet i denna region, där samlevnaden mellan olika folkgrupper med olika kulturer och religioner har lett till den djupaste och svåraste globala kris som vi har ställts inför på länge. Därför sträcker sig vikten av denna fråga långt utanför själva Cypern. Kommissionen har uppfyllt sitt löfte. Enligt planerna lade vi fram ett dokument inför rådet i vilket bestämmelserna i FN-planen anpassas till gemenskapens regelverk. Efter en noggrann analys har vi förvissat oss om att den nya Republiken Cypern, den enade Republiken Cypern, skall kunna tala med en röst, uppfylla sina internationella åtaganden, inte kommer att blockera internationella forum, och kommer att vara utrustad med strukturer som är tillräckligt starka för att upprätthålla internationell lagstiftning. I vår funktion som väktare av fördragen har vi förklarat att vi noggrant kommer att kontrollera att dessa villkor uppfylls. Slutligen har vi lovat att hjälpa till att finansiera de kostnader som uppstår i och med detta avtal, och detta löfte är mycket långtgående. Låt mig göra en sak klar för grekcyprioterna: det kommer aldrig att finnas en plan som är fullständigt tillfredsställande för båda parter. Detta är omöjligt att åstadkomma. Vad vi kan göra är att komma så nära en sådan plan som möjligt, och det kommer inte att finnas någon bättre plan än denna. Till dem som nu hävdar, ja, men då kommer för många turkiska soldater att finnas kvar på ön, låt mig säga detta: att förkasta planen innebär att turkiska soldater kommer att finnas kvar på Cypern för alltid. Ett annat klagomål är att för många turkiska bosättare kommer att finnas kvar på ön. Låt mig säga detta: att förkasta planen öppnar dörren för ytterligare turkiska bosättare att komma till Cypern. Denna plan erbjuder en lösning som är i såväl den grekcypriotiska som den turkcypriotiska befolkningens intresse. Det är en lösning som är i Europeiska unionens intresse, och jag vädjar en sista gång till Cyperns medborgare att de på lördag fattar ett beslut som leder

6 till att detta land kan ansluta sig till Europeiska unionen med en inträdesbiljett som intygar att detta är ett land som står för fred och samförstånd i Europa och i världen Talmannen. Tack, kommissionär Verheugen, för era uppriktiga synpunkter Brok (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr rådsordförande, kommissionär Verheugen! På begäran av talmanskonferensen har utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik utarbetat ett betänkande som bygger på Jacques F. Poos arbete, vilket syftar till att även ur vår synvinkel försäkra att garantierna kommer att upprätthållas och att Annan-planen verkligen kan genomföras utan några större problem för medborgarna. När det gäller en sak som denna måste vi förstå att folk kommer att ställa frågor och att den här typen av lösning inte kan ordna allt till allas fullständiga belåtenhet. Detta gäller till exempel egendomsfrågor, nybebyggelse eller kompromisserna om stationering av trupper. Det måste stå klart att alla kan utöva sina rättigheter, däribland att anföra klagomål till domstolarna i Luxemburg och Strasbourg. Vi måste dock också klargöra att en positiv lösning på dessa frågor och Cyperns återförenande generellt kommer att förbättra förhållandena för människorna på båda sidorna av demarkationslinjen, och inga enskilda frågor får följaktligen stå i vägen för denna chans att nå en övergripande lösning. Jag anser och detsamma anser Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna, som jag har äran att företräda att det var nödvändigt att finna en kompromiss, och att den kompromiss som har lagts fram är rättvis under de nuvarande omständigheterna. Från Europeiska gemenskapens sida måste vi emellertid också se till att människorna har förtroende för denna plan, och vi bör arbeta aktivt för att se till att detta förtroende underbyggs även från vår sida. Därför anser jag att det är viktigt att parlamentet i punkterna 13 och 14 i Jacques F. Poos förslag till resolution tydligt uppmanar de internationella institutioner som har intressen i denna process att garantera att Annan-planen verkligen kommer att genomföras, och att Europaparlamentet, genom sina permanenta organ, kommer att övervaka genomförandet för att säkra att dessa garantier upprätthålls, och således garantera att återförenandet gagnar Cyperns befolkning. Själv blev jag ledamot av parlamentet vid en tidpunkt när mitt land fortfarande var delat. Läget är inte helt jämförbart. Cypern är inte en delad nation; på Cypern finns det två olika nationer i ett land. Det är skillnaden. Trots detta anser jag att vi, även om det kan uppstå problem med detta slags återförenande, måste erkänna att de övergripande förmånerna för båda sidor långt uppväger kostnaderna. Därför säger vi att Cyperns medborgare har rätt att besluta själva på oberoende och suveräna grunder. Vi måste också erkänna att vi i en gemenskap som EU måste stödja varandra för att garantera att vi kan leva tillsammans i vår gemenskap på grundval av förtroende, och detta innebär att de löften som ges måste uppfyllas. På denna grundval vi ber vi Cyperns folk att stödja denna plan. Vi kan inte göra mer än så. Vid den första givarkonferensen, som genomfördes förra veckan, enades vi om betydande belopp och gav uttryck för vår vilja att stödja denna process med lämpliga medel. På grundval av detta, och i den anda som beskrevs av kommissionsledamot Günther Verheugen, som i flera år har varit starkt engagerad i denna fråga, hoppas jag att ett positivt resultat fortfarande kan nås på lördag Poos (PSE). (FR) Herr talman! I en nations historia finns det ögonblick när medborgarna ställs inför ett principiellt val. Det är som om de var halvvägs över ett vadställe. De kan fortsätta mot stranden på andra sidan eller vända tillbaka. Framför dem ligger vägen mot återförenande, försoning och civil fred, som stryker ett streck över det förgångna. Det är den väg som Europaparlamentet alltid har främjat. Vi sätter vårt hopp och vår tro till FN:s generalsekreterares förhandlingsoch medlingsförmåga. Vi tänker inte överge honom när slutet är i sikte. Sedan återupptagandet av förhandlingarna har Europaparlamentet också fastställt några grundläggande villkor: att Cypern skall kunna tala med en röst, ha en gemensam rättslig status och inte ha något permanent undantag från fördraget. I dag har kommissionen försäkrat oss att dessa villkor har uppfyllts i den slutliga versionen av Annan-planen. Följaktligen finns det inga skäl till att betvivla att planen är förenlig med fördraget. Den andra vägen som ligger öppen för de cypriotiska väljarna är att förkasta det som Alvaro de Soto har kallat höjdpunkten på trettio års strävande efter en politisk lösning. Detta innebär att vända tillbaka. Om planen förkastas kommer Cypern att vara delat på obestämd tid. Det är faktiskt självbedrägeri att tro att det slutliga dokumentet kommer att tas upp till förhandling igen om tre månader eller tre år. Med vem? Under vems överinseende? Med vilket internationellt stöd? Om planen förkastas är det också en illusion att tro att de svåra problemen med flyktingars återvändande, egendomar, turkiska trupper osv. kommer att kunna lösas. Det är snarare tvärtom. Det nuvarande läget kommer att frysas. Inte en enda flykting från någon av sidorna kommer att återvända till sin hemby, och inte en enda turkisk soldat kommer att lämna det ockuperade området. Vårt resolutionsförslag ger ett tydligt budskap. Vi hoppas att de grek- och turkcypriotiska väljarna kommer att ha modet att gå framåt nu genast. Innan ni ansluter er till Europeiska unionen säger vi er: Lämna nationalismen bakom er,

7 Europeiska unionen kommer att hjälpa er att övervinna alla svårigheter som kan uppstå i uppbyggandet av en enad Republiken Cypern Watson (ELDR). (EN) Herr talman! På lördag röstar Cypern om Annan-planen och sin framtid. Cypern står vid ett historiskt vägskäl. Ledamöterna i Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp har konsekvent uppmanat alla parter att stödja planen och gör det nu än en gång. Annan-planen ger Cypern en chans till försoning och förnyelse. Den öppnar dörren till en bättre framtid för en ö som har gått igenom alltför mycket alltför länge. I planen görs stora eftergifter mot båda sidor. Med god vilja från båda sidor kan den bli ett första steg bort från åratal av delning. Min grupp tackar kommissionär Günther Verheugen för det ledarskap han har visat i denna fråga. Vi beklagar att inte fler EU-ledare har varit tydligare i sitt engagemang. EU kommer att ta på sig ansvaret för en stor del av återföreningsprocessen, och EG-domstolen kommer att fastställa ett regelverk för dess förverkligande. Det här är det sista och största hoppet om att ett återförenat Cypern skall kunna gå med i EU den 1 maj. Vi hyllar de ledare på båda sidor i Cypern som har ställt sig bakom Annan-processen och förespråkat den inför sina cypriotiska landsmän. Nej skulle ha varit ett enklare val, ett svar som hade rimmat väl med förbittring och politisk opportunism. Ja krävde mod. Det finns många cyprioter, inte minst på den grekiska sidan, som undrar vad vi har för anledning att debattera denna fråga över huvud taget. De rycker på axlarna åt vår oro och bestörtning och hävdar sitt självbestämmande. De kan och kommer att rösta som de vill, och de har rätt att rösta nej. Men jag anser att det skulle vara ett sorgligt och sekteristiskt val, fel val av fel skäl. Om syftet med självbestämmande är att man skall ha frihet att fortsätta att nära gammalt groll och rätt att väga de pengar man har i fickan i dag mot en försoning i morgon, så kan de cyprioter som har vänt denna process ryggen gott ha det. Men jag vill bara be dem att fundera över en sak. Hur hade det gått om västtyskarna hade valt den typen av självbestämmande 1990? På vår härjade kontinent med dess fullpackade historia finns det en del gamla oförrätter där upprättelsen och kompensationen aldrig kan bli annat än relativ. Bara en historisk analfabet kan tro att vi på något sätt kan ordna upp vad som har hänt i Cypern; det kan vi lika lite som vi kan ordna upp Kosovo och Serbien eller Israel och Palestina. Vad Cypern behöver är ett modus vivendi: ett sätt att leva där blicken riktas framåt i stället för bakåt. Annan-planen är ett sådant modus vivendi. Om den går förlorad på lördag kan det försena Cyperns återförening med en generation. EU skulle ställas inför en ny praktisk realitet; möjligheten till ett fredligt överlämnande av mark skulle gå förlorad; den turkiska armén skulle fortsätta att vakta vad som även i fortsättningen skulle vara en militariserad gräns; FN:s fredsbevarare skulle patrullera inom EU. Den engelske författaren Lawrence Durrell, i många år bosatt på Cypern, nedtecknade ett grekcypriotiskt ordspråk som säger att det finns ingen eld i gammal aska. De liberala, demokratiska och reformistiska ledamöterna i detta parlament hoppas trots allt att cyprioterna på söndag inte kommer att röra om i den kalla gamla askan av ett sorgligt förflutet Modrow (GUE/NGL). (DE) Herr talman! Jag besökte Cypern för att delta i överläggningar förra veckan. Anslutningen till EU har väckt förhoppningar om en lösning på konflikten, men många förväntningar har fortfarande inte infriats, vilket särskilt gäller grekcyprioterna. Informationen om de förhandlingar som har förts i New York och i Schweiz har bara gått ut till medborgarna i Cyperns städer och byar. Generalsekreterare Kofi Annans ansträngningar är mycket hedervärda, men det är svårt att informera båda befolkningsgrupperna på ön om sidors förhandlingstext på bara några veckor, och detta har tydligt misslyckats på grund av de olika politiska intressen som står på spel. Det finns olika tolkningar av planen, till och med inom den styrande koalitionen för Republiken Cypern, vilket uttalanden från presidenten och andra medlemmar i koalitionen visar på. Dessa olika bedömningar kan inte lämnas utan avseende, herr kommissionär. Av dessa skäl har allvarliga uppmaningar gjorts för att skjuta upp folkomröstningarna i syfte att vinna mer tid för information och opinionsbildning. Det styrande partiet, Akel, som är anslutet till min grupp, motsätter sig inte Annan-planen, men är, med hänsyn till läget, djupt oroat över ett eventuellt negativt resultat av folkomröstningen, vilket redan har diskuterats här. Det är nu åter nödvändigt att EU och FN sänder tydliga signaler. Vi får inte bagatellisera situationen. Landet har genomgått ett krig. Nordcypern har varit ockuperat av Turkiet i trettio år. Med tanke på de orosmoment som finns måste budskapet om fred och säkerhet vara tydligare, och med anledning av dessa orosmoment är det nödvändigt att klargöra att det inte finns några ensidiga lösningar för någon av sidorna. Även med 100 procent, som ni med rätta ifrågasätter, finns det fortfarande ett problem, nämligen att denna oro existerar över huvud taget. Politik handlar inte om slutresultat och eviga sanningar Tysklands återförening har lärt oss det. Politik handlar om processer i ständig utveckling, som i viss utsträckning kan stakas ut i förväg, men som kräver en proaktiv och mycket sansad taktik i varje skede. I detta kritiska läge är EU, tillsammans med FN,

8 skyldigt att vara en pålitlig partner till Republiken Cypern, men också till de två befolkningsgrupperna, i lösningen av denna konflikt. Inte bara Cypern, utan EU i stort, kommer att bli vinnare om vi lyckas läka dessa sår Cohn-Bendit (Verts/ALE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Läget är inte bara svårt, utan även mycket sorgligt. Parlamentet har i flera år hävdat att vi inte kan låta en turkisk nationalistisk ståndpunkt förhindra Cyperns anslutning till Europeiska unionen. Vi har alltid varit bestämda på den punkten. Detta har dock lett oss in i en fälla, som De gröna varnade för för flera år sedan. Vi frågade vilka garantier det fanns för att, med en radikal omställning från Turkiets sida, den garanterade anslutningen av den grekiska delen av Cypern inte skulle ske på Nordcyperns bekostnad. Denna debatt har alltid försummats i kammaren, och vi betalar ett högt pris för denna försummelse i dag. Läget är oåterkalleligt, och när grekcyprioterna röstar i folkomröstningen kommer de inte att besluta om sin egen frihet. De kommer att besluta om framtiden för den turkcypriotiska befolkningsgruppen på den norra delen av ön. Grekcyprioterna står redan i begrepp att ansluta sig till unionen. Och då börjar ni tala om planen. Herr Modrow, tänk över denna situation ett ögonblick: det skulle vara som om sudettyskarna sade: Vi vägrar att låta Tjeckien ansluta sig till Europeiska unionen innan frågan om våra anspråk i Tjeckien har avgjorts. Parlamentet har klargjort att detta är oacceptabelt. Jag ber er att, som vänsteranhängare, förmedla detta budskap även till grekcyprioterna. Detta är en historisk plan. Till höger och vänster, upp och ned, vi säger alltid att FN bör göra det ena och det andra Nu har FN beslutat sig. En plan är naturligtvis bara en plan och inget mer; den avspeglar varken den grekcypriotiska eller den turkcypriotiska ståndpunkten. Denna FN-plan är ett försök att avlägsna den sista taggtrådsgränsen i EU. Vad är vårt svar? Sofisterna vi talar om greker här är tillbaka i makten, och de säger: Ja, det går i rätt riktning, men det kunde vara bättre. Ja, världen kunde vara en bättre plats; det medger jag. Världen skulle kunna vara en mycket bättre plats, och även om grekerna säkrar en absolut majoritet i Europa (Skratt) så kommer världen inte att bli en bättre plats! Ni förstår, ni var för snabb i starten igen, men jag vet vad jag talar om. Jag är övertygad om att vårt budskap måste vara följande: Om man röstar nej i syd och ja i nord bör Europeiska unionen inleda politiska förbindelser med nord. Som ett första steg måste vi tala för ett upphävande av embargot mot Nordcypern. Medborgarna i nord skall inte hållas som gisslan av syd. Vi kan inte tillåta detta på grund av politisk anständighet. Sedan får vi se vad som händer. En sak är dock säker: det finns ingen möjlig FN-plan: det här är den enda. Det finns ingen möjlig framtid: det här är den enda framtiden. Väldigt många av er är religiösa. Jag tror på mirakel. Jag tror på miraklet att människorna i den södra delen av ön verkligen kommer att visa sig vara mer intelligenta än sina självutnämnda ledare, däribland de gröna partierna på Cypern Dillen (NI). (NL) Herr talman, mina damer och herrar! Det faktum att EU i Helsingfors fick idén att erbjuda Turkiet framtidsutsikter till anslutning till Europeiska unionen, utan att säga att det var ett nödvändigt villkor att Turkiet omedelbart och villkorslöst avslutade den olagliga ockupationen av Nordcypern, visar på en nästan brottslig lättsinnighet från Europeiska rådets sida. På Cypern fryste EU den heliga principen om fri rörlighet för personer som vår union har byggt på i årtionden. Jag kan följaktligen inte göra annat än att sympatisera med grekcyprioternas, och deras president Tassos Papadopoulos, orubbliga inställning, som tillbakavisar FN:s generalsekreterares halvhjärtade kompromiss, och som om tre dagar kommer att rösta nej i folkomröstningen om Cyperns återförenande. Detta är dock ingen återförening, eftersom den turkiska ockupationen skulle fortsätta. Den militära gränsen skulle finnas kvar, de hundratusentals turkiska bosättarna skulle tillåtas att stanna på Cypern, den turkiska armén skulle stanna, och cyprioterna skulle inte ha samma rättigheter som andra EU-medborgare eftersom deras rätt till egendom och näringsidkande skulle vara begränsad. Inom kort förevigar och legaliserar Annan-planen den turkiska ockupationen. Jag vill därför ta detta tillfälle i akt att svära mitt helhjärtade stöd till grekcyprioterna och upprepa att vi anser att ett islamiskt Turkiet aldrig skall få gå med i Europeiska unionen Oostlander (PPE-DE). (NL) Herr talman! Kommissionsledamot Günther Verheugens ytterst beklämmande uttalande är en chock för oss alla, i synnerhet med tanke på att vi står i begrepp att nå en lösning genom Annan-planen. Vi trodde tidigare att parollen den här lösningen är ingen lösning endast kunde tillskrivas Rauf Denktash. Nu ser vi emellertid att denna paroll även används av presidenten för Republiken Cypern. Detta är naturligtvis oacceptabelt. Personliga samtal med Tassos Papadopoulos, tillsammans med andra indikationer, har alltid gett mig en obehaglig känsla av att vi fördes bakom ljuset, att Republiken Cypern saknade en verklig vilja att göra sitt yttersta för att nå en lösning för Cypern. Ändå utgjorde förutsättningen att Republiken Cypern skulle göra sitt yttersta för att nå fram till en lösning och att den inte skulle misslyckas med detta, grunden för detta lands anslutning till Europeiska unionen. Det verkar även vara möjligt att lura sig till ett medlemskap i EU. Detta är oacceptabelt.

9 Vi hörde också nyss att frågor som faller inom de politiska Köpenhamnskriterierna, i synnerhet tryckfrihet och tillträde till medierna, har förbigåtts, inte bara för vår kommissionsledamot Günther Verheugen och för utlänningar, utan också för nationella oppositionspartier. När detta sker i andra länder blir vi kränkta och talar om för dem att vi avbryter förhandlingarna, som vi till exempel gjorde med Rumänien. En ny medlemsstat står nu följaktligen vid tröskeln till anslutning, och den har nått dit genom falska förespeglingar. Enligt min åsikt kan vi inte godta detta på några villkor, eftersom det tyder på en bristande respekt för Europeiska unionen. Vi har även upplevt detta tidigare med Slovakien, som talade om för oss att vi lade oss i landets inrikesfrågor. Ändå innebär medlemskap i Europeiska unionen att medlemsstaterna blir starkt involverade i varandras inrikesfrågor. Detta gäller särskilt de politiska Köpenhamnskriterierna, och i synnerhet frågor som rör viljan att samarbeta med EU i god tro för att nå en lösning som kan medföra ytterst stora fördelar för invånarna i både de norra och södra delarna av Cypern Rothe (PSE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Cypern kommer att ansluta sig till Europeiska unionen den 1 maj. Vi har alltid hoppats att anslutningsprocessen skulle fungera som en katalysator för att få ett slut på delningen av Cypern. Om tre dagar måste cyprioterna själva besluta sig för om de vill leva i en enad stat efter nästan 30 års delning, och om de efter nästan 30 år vill ansluta sig till EU som en återförenad stat. Sedan den gröna linjen öppnades för cyprioterna den 23 april förra året har vi sett mycket tydliga tecken på att cyprioter från båda befolkningsgrupperna vill och kan samexistera i fred. Annan-planen, som båda befolkningsgrupperna kommer att rösta om den 24 april, är en kompromiss mellan båda sidors önskemål och legitima krav. Planen kanske inte är helt balanserad; den kanske har svagheter när det gäller centralregeringens befogenheter, och kanske garantierna för genomförandet av enskilda åtgärder inte är tillräckligt tydliga. Ger dessa tvivel verkligen en anledning att förkasta planen? Är de obestridliga svagheterna ett vettigt skäl att förkasta de möjligheter som förslaget erbjuder? Min tjugoåriga erfarenhet från arbetet med att nå en lösning på Cypernfrågan, för dess anslutning och för återförenande, säger mig att möjligheterna stort uppväger riskerna. Det är inte vi som skall besluta om detta den 24 april. Även om vi hoppas på ett positivt resultat kommer vi att acceptera det cypriotiska folkets demokratiska beslut. Europaparlamentet kan emellertid försäkra att detta är 2004, inte 1964 eller Ett återförenat Cypern kommer att bli medlem i Europeiska unionen, och som medlemsstat kommer Cypern inte bara att åtnjuta det fulla stöd som medlemskapet ger. Cypern kommer också att se att hela EU tar ansvar för att se till att Annanplanen genomförs framgångsrikt, vilket garanterar möjligheten till fredlig samlevnad. I dag kommer Europaparlamentet att åta sig att kontrollera hela genomförandet genom sitt utskottsarbete. För närvarande ser vi en stor rädsla, framför allt bland grekcyprioterna, som ser tillbaka på det förflutna. Att se mot framtiden är dock ett bättre alternativ. Turkiet 2004 är ett land med ett europeiskt perspektiv. Det är inte längre Turkiet av Turkcyprioterna visade redan i december förra året att de till stor del har frigjort sig från arvet från Rauf Denktash. Nya möjligheter kommer knappast inom den närmaste framtiden. Det enda alternativet till denna plan är en fortsatt och fast förankrad delning av ön. Denna plan erbjuder en möjlighet och får inte sättas på spel på grund av falsk eller bristfällig information. Som ledamöter av Europaparlamentet sänder vi i dag ett budskap till de människor som vi snart hälsar som medborgare i Europeiska unionen. Uttalanden från en kommissionsledamot, av Europaparlamentet eller enskilda ledamöter utgör ingen inblandning i Cyperns inrikesfrågor, och är inte heller press utifrån. Detta är välmenta råd. Det är information som sprids i den familj inom vilken vi kommer att skapa EU:s framtid från och med den 1 maj. Jag hoppas att anslutningsdagen den 1 maj kommer att bli ett verkligt firande av ett återförenat Cypern en återförening mellan alla cyprioter och nästan 450 miljoner medborgare i EU Davies (ELDR). (EN) Herr talman! Kommissionären sade att han kände sig lurad av Cyperns regering. Han var alltför artig. Hans ordhållighet har svikits, liksom vår föredragande Jacques F. Poos. Enligt folkrätten skall hela ön Cypern gå med i EU den 1 maj, oavsett resultatet av folkomröstningen, och turkcyprioterna kommer att bli EU-medborgare. Om grekcyprioterna avvisar Annan-planen kommer dock turkcyprioterna att bli EU-medborgare som förvägras erkännande och representation och fortsätta att utarmas av EU:s ekonomiska sanktioner. Turkcyprioterna befinner sig i ett skruvstäd: på ena sidan hotas de av turkiska bosättare och på den andra sidan av grekcyprioternas ekonomiska styrka. De har haft dåliga ledare i åratal. Men nu har vinden vänt, och om de röstar ja i lördagens folkomröstning kommer de att ha gjort allt som vi och FN har begärt av dem. I ett sådant läge skulle det vara helt oacceptabelt att ha kvar de ekonomiska sanktionerna. Vi kan inte förfölja våra egna medborgare. Ordförandeskapet och kommissionen måste tillsammans med FN agera för att lindra deras börda genom transporter och handel, och det måste ske omgående Papayannakis (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Låt mig säga något annorlunda än det vi har hört hittills. Enligt min mening har en förvrängd bild getts. De flesta av de politiska krafterna i såväl Grekland som Cypern anser att Annan-planen kan bidra till en lösning på Cypernproblemet, i synnerhet när det gäller möjligheten att integrera ett återförenat Cypern i Europeiska unionen. Det är sanningen i det hela. Den bild som ges är

10 förvrängd. Vi har även frågan om hur en del av den allmänna opinionen är inställd till denna fråga, vad den anser. Det finns ett problem med detta, ett mycket stort problem från det förgångna, om huruvida denna plan verkligen kan tillämpas absolut i tid, fullt ut och tillförlitligt i varje detalj, vilket är synnerligen komplicerat och svårt. Vi har stor erfarenhet av brutna överenskommelser. Låt oss göra vad vi kan i stället för att vänta på något slags mirakel, som min vän Daniel Marc Cohn-Bendit föreslår. Låt oss avstå från överdrifter, förolämpningar och kritik mot varandra. Vad vi kan göra nu är att efterlysa en seriös och tillförlitlig garanti från FN och EU om att hela Annan-planen, i sin nuvarande utformning, kommer att tillämpas fullt ut, och att det inte kommer att tillgripas knep eller svek efter åtta månader, eller ett eller två år. Det måste vi kräva. Det är det enda vi kan göra nu, före folkomröstningen. Resten tar vi hand om senare Maes (Verts/ALE). (NL) Herr talman, herr kommissionär, herr rådsordförande! Två folkgrupper och två kulturer som lever i ett land är ofta en känslig fråga. Man måste vara förnuftig, men känslorna spelar också in. Annan-planen är en bra plan, men det är en lösning som har sitt ursprung i förnuftet. Ändå väljer cyprioterna inte bara med sitt förstånd, utan också med hjärtat. Trettio års ockupation är en lång tid. Jag hörde en turkcypriotisk flicka intervjuas på radio. Hon sade, i sin ungdom, att hon trodde att det bara levde män på den andra sidan. Vi vill att cyprioterna skall säga ja till Annan-planen, eftersom vi är säkra på att detta kommer att ge dem fred, försoning och framtidsutsikter. Men har befolkningen till exempel tillräckligt förtroende för de länder som skall garantera genomförandet av planen? Har Turkiet, Grekland och Förenade kungariket inte haft sina egna intressen i Cypern under hela dess historia? Har förtroendet mellan människorna byggts upp tillräckligt under dessa 30 år? Vi uppmanar cyprioterna att rösta ja, men låt oss, med tanke på några av Balkanstaternas anslutning, minnas att det är viktigt att vinna befolkningens förtroende. Jag hörde nyss Günther Verheugen säga att det är vi som anordnar Cyperns anslutning till EU, men att det är Grekland som skall möjliggöra enighet i detta land. Detta är enligt min mening närmast skandalöst: var kommer Cyperns folk in i allt detta? Folket kommer visserligen att kunna säga sin mening. Vi uppmanar folket att säga ja, men om det fortfarande inte har tillräckligt stort förtroende för att göra det måste vi bygga upp detta förtroende ytterligare och se till att föreningsprocessen blir en framgång, och att det som inte är möjligt i dag blir möjligt i morgon Trakatellis (PPE-DE). (EL) Herr talman! Vår ståndpunkt är i ett ord, som Greklands president Kostas Karamanlis har beskrivit det och som min vän Elmar Brok beskrev det för en liten stund sedan, att de positiva faktorerna med en ja-röst uppväger de negativa faktorerna, i synnerhet om man betraktar ett ja till Cyperns återförening ur ett EU-perspektiv; det vill säga att Cypern kommer att bli medlem i Europeiska unionen. Trots detta är frågan: hur kan vi bidra till att det blir ett ja, hur kan vi åstadkomma ett ja i folkomröstningen? Om vi skall kunna göra detta måste vi förstå varför ett nej får en sådan genklang bland cyprioterna. Låt mig ge er några exempel. Varför skulle de tusentals flyktingarna rösta ja när deras framtid ser osäker ut, när alla inte kommer att återvända till sina familjehem, inte alla kommer att få tillbaka sin egendom, medan de samtidigt kommer att förvägras den grundläggande mänskliga rättigheten till rättsligt skydd från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna? Likaså kommer Cypern, en medlemsstat i Europeiska unionen, även i fortsättningen vara underställd ett garantisystem av tredjeländer, varav ett inte ens är medlem i unionen, vilket strider mot Europeiska unionens principer och försvagar utvecklingen av en europeisk säkerhets- och försvarspolitik, för att inte tala om att den permanenta närvaron av grekiska och turkiska soldater på ön strider mot den demilitariseringsprincip som fastställs i planen. Jag skulle kunna räkna upp många andra skäl till att ett nej får genklang bland grekcyprioterna. Om vi vill främja ett ja i folkomröstningen måste vi följaktligen erkänna och notera några av dessa orsaker i den text som vi röstar om, även om detta är en önskelista, och samtidigt visa att den europeiska verkligheten också innefattar Europaparlamentet, där mänskliga rättigheter intar och kommer att inta en central ställning. Med denna text försöker vi följaktligen vidarebefordra tanken att det, som Mihail Papayannakis sade, kommer att finnas garantier för säkerhetsfrågorna i tillämpningen av planen och att vi noggrant kommer att lyssna till människorättsfrågor. Det är endast på detta vis som vi kan övertyga folket om att ett ja är viktigt, som i framtiden kommer att byggas på ett europeisk perspektiv. Därför uppmanar jag er att rösta för vissa ändringsförslag som förbättrar texten och att visa att Europaparlamentet är här för att stödja en ja-röst Katiforis (PSE). (EL) Herr talman! Först och främst vill jag säga att jag är ledsen att kommissionsledamot Günther Verheugen har gått. Han hade tydligen andra brådskande angelägenheter att ta hand om. Jag stöder allt som kommissionsledamot Verheugen sade, och jag delar hans besvikelse om denna fråga, eftersom han verkligen var en av förkämparna och har arbetat mycket hårt för att vi skulle komma fram till en punkt där vi kan inleda den fysiska återföreningen mellan grek- och turkcyprioterna på Cypern. När jag var ung utstod jag begränsad tryckfrihet i mitt eget land, och jag känner smärta och skam över att greker som söker sin frihet i dag förvägrar kommissionsledamot Verheugen rätten att tala till dem och försöka övertyga dem om vad han anser vara rätt,