Sveriges riksbank. Inflationsrapport juni 1998

Transkript

1 Sveriges riksbank Inflationsrapport juni 99

2 Innehåll Förord Sammanfattning Kapitel Utvecklingen sedan föregående rapport Priser Räntor, växelkurs och penningmängd Kapitel Inflationsbedömning Internationell konjunktur och inflation 7 Ränte- och växelkursbedömning Importpriser Efterfrågan och utbud Temporära effekter 9 Inflationsförväntningar Inflationsprognosen i huvudscenariot Osäkerheten i inflationsbedömningen Kapitel Slutsatser för penningpolitiken 9 Bilaga INFLATIONSRAPPORT /99

3 Förord Målet för penningpolitiken är att den årliga förändringen av konsumentprisindex (KPI) begränsas till procent med en tolerans om ± procentenhet. Syftet med inflationsrapporterna är att ta fram underlag för penningpolitiska beslut samt sprida kännedom om de bedömningar som görs och därmed göra det lättare för utomstående att följa och förstå penningpolitiken. Avsikten är också att uppmuntra till diskussion kring penningpolitiska frågor. Denna rapport följer samma uppläggning som föregående inflationsrapport. Kapitel koncentreras på en diskussion om vad som hänt med priserna och på de finansiella marknaderna framför allt under den tid som förflutit sedan föregående rapport. I kapitel redovisas bedömningen av prisut- vecklingen i framtiden. Kapitlet är strukturerat på ett sätt som är avsett att tydligt visa vilka faktorer som spelar störst roll för den framtida inflationen. Avslutningsvis, i kapitel, presenteras den penningpolitiska bedömningen. I en diagrambilaga redovisas delar av det statistiska underlagsmaterialet. Inflationsrapporten har utgjort underlag för fullmäktiges penningpolitiska diskussion den maj 99. Slutsatserna från denna diskussion redovisas i kapitel. Stockholm i juni 99 Urban Bäckström Riksbankschef INFLATIONSRAPPORT /99

4 Sammanfattning I april var inflationen, mätt med KPI,, procent. Prisutvecklingen under våren har varit betydligt mer dämpad än vad Riksbanken förutsåg. Detta har till viss del berott på faktorer av mer temporär natur, men också den underliggande inflationen har blivit något lägre. Prisutvecklingen har varit speciellt svag på varor och tjänster som importeras eller är utsatta för importkonkurrens. Till viss del förklaras detta av oljeprisutvecklingen, men en bidragande orsak kan också vara en ökad konkurrens på de internationella marknaderna, som även fortsättningsvis kan tänkas hålla tillbaka prisökningarna i den konkurrensutsatta sektorn. I inflationsrapporten presenteras Riksbankens syn på inflationen fram till andra kvartalet. Diskussionen utgår från ett huvudscenario. Därutöver diskuteras några alternativa utvecklingsvägar för ekonomin och inflationen samt osäkerheten i inflationsprognosen. Bedömningen av den framtida inflationen utgår från ett tekniskt antagande om oförändrad reporänta. Inflationen påverkas främst av följande faktorer. Den internationella konjunktur och inflationsutvecklingen. I huvudscenariot förutsätts att den internationella konjunkturen utvecklas gynnsamt. Inflationstrycket från omvärlden bedöms dock bli lågt. Till detta bidrar en låg internationell inflationstakt, låga olje- och råvarupriser samt ett antagande om en mindre förstärkning av kronan. Efterfråge- och utbudsförhållanden. Riksbankens syn på den svenska konjunkturen har inte förändrats annat än marginellt. I huvudscenariot förutses fortfarande en konjunkturuppgång med en successivt stigande inhemsk efterfrågan i form av privat konsumtion och investeringar. BNP bedöms i huvudscenariot öka med drygt, procent 99 och med omkring procent både 999 och. Utfallet av lönerörelsen gör att det kan finnas skäl att se något ljusare på lönekostnadsutvecklingen under de kommande åren. Produktivitetstillväxten bedöms också bli högre än vad Riksbanken tidigare trodde. Det talar för att det kommer att finnas kvar en överskottskapacitet i ekonomin även på två års sikt. Temporära effekter. Den sammantagna inverkan av temporära effekter, som skatteförändringar och ändringar i ränteläget, är betydande under 99. Under 999 och bedöms inverkan av temporära effekter vara mer begränsad. Inflationsförväntningarna tyder på låg inflation under det närmaste året. På sikt indikerar de en inflationstakt i linje med inflationsmålet. Förtroendet för Riksbankens inflationsmål förefaller vara väl etablerat. Den tilltagande inhemska efterfrågan bedöms i huvudscenariot kunna resultera i en måttlig uppgång i den underliggande inflationstakten i ekonomin. Detta talar för att inflationen, mätt som tolvmånaderstal i KPI, kommer att understiga inflationsmålet om procent på ett till två års sikt. Riskbilden i inflationsutsikterna är också av betydelse för penningpolitikens uppläggning. Huvudscenariot baseras på en förhållandevis gynnsam internationell konjunktur. Den bedömningen kan dock vara för optimistisk. Det förefaller därför mer troligt att inflationen blir lägre jämfört med huvudscenariot än att den blir högre. Sammantaget har inflationen i Sverige utvecklats svagare än vad Riksbanken och många andra bedömare förutsett. Även i omvärlden har inflationen blivit överraskande låg. Bakom den svenska utvecklingen ligger temporära effekter, men den underliggande inflationen har också fallit. Samtidigt tycks den realekonomiska utvecklingen fortsätta ungefär som väntat. Inflationen i huvudscenariot ligger nu under målet i det perspektiv, ett till två år framåt i tiden, som är mest relevant för penningpolitiken. Den osäkerhetsbedömning som redovisats styrker denna uppfattning. Mot den bakgrunden blir slutsatsen att de monetära förhållandena, i varje fall för en tid, kan föras i en något mer stimulerande riktning utan att äventyra inflationsmålet. INFLATIONSRAPPORT /99

5 KAPITEL Utvecklingen sedan föregående rapport I detta kapitel diskuteras utvecklingen sedan föregående inflationsrapport. Först redovisas inflationsutvecklingen under de senaste månaderna. Därefter görs en genomgång av den senaste tidens förändringar i räntor och växelkurs. Priser PRISUTVECKLINGEN MER DÄMPAD Den årliga förändringstakten i konsumentprisindex (KPI) steg under större delen av 997, men sjönk sedan under de första fyra månaderna 99 till, procent i april (se diagram ). Nedgången under 99 beror i allt väsentligt på fallande priser på energirelaterade varor samt lägre boendekostnader. Den årliga förändringen i konsumentprisindex har sjunkit påtagligt under 99. Konsumentpriserna har ökat långsammare än väntat. Det är framför allt oväntat låga importpriser, i synnerhet oljepriser, i kombination med lägre långa räntor som förklarar avvikelsen mellan prognos och utfall. Sammantaget blev inflationen, mätt som förändringen i KPI,, procentenheter lägre i april än vad som förutsågs i föregående inflationsrapport. Konsumentpriserna har sedan föregående inflationsrapport utvecklats svagare än väntat, främst på grund av fallande importpriser och lägre räntor. Diagram. KPI och underliggande inflation. Årlig procentuell förändring KPI UND UND UNDINH Anm. De horisontella linjerna för 99 och framåt anger Riksbankens toleransintervall för förändringen i KPI. Källor: SCB och Riksbanken. INFLATIONSRAPPORT /99

6 Även det internationellt harmoniserade konsumentprisindexet, HIKP, har ökat svagare än väntat och årstakten stannade i april på, procent. Skillnaden i prisökningstakt mellan KPI och HIKP beror främst på att räntekostnader för egnahem inte ingår i HIKP. I mars 99 var den svenska inflationen, mätt med HIKP, den femte högsta bland EU-länderna. Vid tiden för föregående inflationsrapport var inflationen i Sverige den tredje högsta inom EU. Den underliggande inflationen har dämpats sedan början av året. I januari 99 var den underliggande inflationen enligt UND och UND,, och,9 procent, i april var motsvarande siffror, och, procent. Nedgången blev större än vad som förutsågs i föregående rapport. Den inhemska underliggande inflationen, UNDINH, var emellertid inte lika låg. Detta sammanhänger med att det främst är priserna på importerade varor som har utvecklats svagt under det senaste kvartalet. I januari var inflationen enligt UNDINH, procent och i april, procent, vilket var i linje med bedömningen i föregående rapport. Även den underliggande inflationen har dämpats under 99. Prisökningstakten på i huvudsak importerade varor har sjunkit under 99. I december 997 steg dessa priser med, procent, men i april 99 noterades istället en prisnedgång med, procent under de senaste tolv månaderna (se diagram i bilagan). Det är i huvudsak prisutvecklingen på energirelaterade varor och kläder som förklarar nedgången. Den årliga prisökningstakten på marknadsprissatta varor och tjänster exkl. skatter har också sjunkit och var i april,9 procent. Det var främst prisutvecklingen på i huvudsak importerade varor som bidrog till minskningen. Priserna på administrativt prissatta varor och tjänster exkl. skatter, som är en del av den inhemska inflationen, steg på årsbasis med, procent i april, vilket också var lägre än föregående månader. Den enskilt största gruppen i denna post är bostadshyror. Hyrorna steg på årsbasis med, procent i april, vilket var en markant nedväxling jämfört med tidigare år. Nedväxlingen förklaras främst av minskade kapitalkostnader beroende på lägre räntor. Samtidigt noterades kraftiga ökningar för bl.a. tandläkararvode och egnahemsägarnas avskrivningskostnader. Hushållens räntekostnader har fortsatt att minska under 99 och dämpade inflationen, mätt som årlig förändring i KPI, med,7 procentenheter i april. Nedgången i de långa marknadsräntorna, som styr räntorna på de bundna bostadslånen, har Diagram. HIKP i Sverige och i EU. Årlig procentuell förändring jan -9 apr -9 jul -9 okt -9 jan 97 apr -97 jul -97 okt -9 jan -9 apr -9 Sverige EU Max Anm. Max anger den högsta siffran som noterats vid det aktuella tillfället inom EU exkl. Grekland. Min anger den lägsta siffran som noterats vid det aktuella tillfället inom EU exkl. Grekland Källor: SCB och Eurostat. Min INFLATIONSRAPPORT /99

7 medfört att fallet i räntekostnaderna är något större än vad som förutsågs i föregående inflationsrapport. Fallande räntekostnader för egnahemsägare håller tillbaka konsumentprisökningarna. Förändringar av indirekta skatter och subventioner bidrog till att höja inflationen enligt KPI med ca, procentenheter i april 99. Sammantaget har konsumentpriserna ökat svagare än vad som förutsågs i föregående inflationsrapport. PRODUCENT- OCH RÅVARUPRIS- UTVECKLINGEN DÄMPAD Priserna på importvaror i producentledet har utvecklats svagt sedan slutet av 997 (se diagram ). Utvecklingen förklaras till övervägande del av kraftiga prissänkningar på energirelaterade varor. Priserna på importerade konsumtionsvaror har däremot stigit med, procent sedan årsskiftet. Den årliga prisförändringen på dessa varor var i april, procent. Exportpriserna har fallit, den årliga prisförändringen var i april 99,7 procent. Nedgången förklaras av sjunkande priser på bl.a. trävaror, kemikalier och petroleumprodukter. Fallande priser på dessa varor samt kläder ligger också bakom den svaga utvecklingen av hemmamarknadspriserna. Producentpriserna har fallit något under 99. En orsak till detta är fallande priser på petroleumrelaterade varor. Prisökningstakten på konsumtionsvaror i inhemsk tillgång har sjunkit något sedan årsskiftet. Prisförändringar på konsumtionsvaror, som de mäts i index för inhemsk tillgång, har historiskt sett visat sig vara en bra indikator på prisutvecklingen i konsumentledet på ett par månaders sikt. Sedan årsskiftet har den årliga prisökningstakten för konsumtionsvaror i inhemsk tillgång sjunkit något, till,7 procent i april (se diagram i bilagan). Enligt Konjunkturinstitutets barometer för första kvartalet i år har priserna i tillverknings- och byggnadsindustrin varit oförändrade, trots företagens förväntningar om en viss ökning. Variationer förekommer emellertid mellan olika branscher, med prissänkningar inom massa- och teleproduktindustrin och med prishöjningar inom konsumtionsvaru- och I både UND och UND har räntekostnader för egnahem exkluderats från KPI. I UND har även olje- och bensinpriser exkluderats. Båda måtten har även justerats för effekter av förändringar av indirekta skatter och subventioner. UNDINH erhålls genom att dessutom exkludera varor som huvudsakligen importeras. Index för inhemsk tillgång är en sammanvägning av hemmamarknads- och importprisindex. Diagram. Importprisutvecklingen i producentledet. Årlig procentuell förändring Totalt Konsumtionsvaror Energirelaterade varor Källor: SCB och Riksbanken. 7 INFLATIONSRAPPORT /99

8 metallindustrin som exempel. Industrisektorn förutser på det hela taget oförändrade försäljningspriser den närmaste tiden trots en förväntad god tillväxt både i orderingång och produktionsvolym. För tjänstenäringarna har priserna överlag också legat stilla. Industrisektorn förutser på det hela taget oförändrade försäljningspriser under den närmaste tiden. Under våren har de flesta råvarupriser fortsatt nedåt, pressade av effekter från en dämpad efterfrågan i samband med Asienkrisen och generella utbudsöverskott (se diagram ). Under våren har de flesta råvarupriser fortsatt att sjunka. Råoljepriset i svenska kronor sjönk med procent mellan maj 997 och maj 99. Prisfallet förklaras dels av lägre efterfrågan bl.a. till följd av Asienkrisen, dels av osäkerhet om OPEC kommer att uppfylla de aviserade produktionsnedskärningarna på procent. Priserna på andra råvaror föll med i genomsnitt hela procent mellan maj 997 och maj 99. Sammantaget är inflationstrycket från producentledet nu, liksom i föregående inflationsrapport, lågt. Sammantaget är inflationstrycket från producentledet nu, liksom i föregående inflationsrapport, lågt. Prisnedgången på råvaror bedöms fortsätta att ha en dämpande effekt på inflationen den närmaste tiden och i större omfattning än vad som förutsågs i föregående inflationsrapport. Räntor, växelkurs och penningmängd Efterfrågan i ekonomin påverkas av ränteutvecklingen genom att ränteläget påverkar hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror och företagens investeringsbeslut. Riksbanken kan via reporäntan mer eller mindre direkt styra räntor med korta löptider. Däremot har Riksbanken begränsade möjligheter att påverka räntor med längre löptider. Exempel på faktorer som styr de långa räntorna är förtroendet för den samlade ekonomiska politiken i Sverige och ränteutvecklingen utomlands. Det är dock inte i första hand räntorna på penningmarknaden som hushåll och företag möter när de ska ta beslut om inköp och finansiering av investeringar. Vanligtvis lånar de av banker och bostadsinstitut vars räntesättning till viss del styrs av andra faktorer än de som påverkar penningmarknadsräntornas utveckling, exempelvis kreditrisker och konkurrensförhållanden. Diagram. Importvägt råvaruprisindex. Dagsnoteringar, index: december 99= Anm. Följande varor ingår i råvaruprisindex: oljerelaterade produkter, aluminium, koppar, nickel, zink, guld, silver och socker. Varje varas vikt beräknas på basis av dess andel av Sveriges import 99. Totalt summerar importen av ovanstående varor till ca 9 procent av importen, varav oljerelaterade produkter svarar för 7 procentenheter. Källa: Riksbanken. INFLATIONSRAPPORT /99

9 Penningpolitiken påverkar också inflationsutvecklingen via växelkursens effekter på efterfrågan och investeringar i den exportorienterade delen av ekonomin. Växelkursen påverkar även inflationen mer direkt via importpriserna. Penningpolitikens inriktning mot prisstabilitet spelar i sig en viktig roll för kronkursens utveckling. Eftersom förtroendet för penningpolitiken nu är väl etablerat, borde växelkursen utvecklas stabilt i förhållande till våra närmaste konkurrentländer under de kommande åren. Konjunkturläget och dess betydelse för penningpolitikens uppläggning för att bevara prisstabilitet, både i Sverige och vår omvärld, kommer dock från tid till annan att påverka kronkursens utveckling. Under normala förhållanden leder en reporäntehöjning, eller förväntningar om en höjning, till en starkare krona. Det beror på att högre räntor gör svenska finansiella tillgångar mer attraktiva än motsvarande placeringar i andra valutor. Detta gör i sin tur att utländskt kapital lockas till Sverige och efterfrågan på kronor ökar. Likaså kan mer långsiktiga förskjutningar i det finansiella sparandet i Sverige, relativt omvärlden, som hänger samman med anpassningen mot extern balans påverka kronans värdering. Slutligen bör det också påpekas att växelkursen, i synnerhet i det korta perspektivet, kan påverkas av tillfälliga störningar som leder till att kronan periodvis avviker från en värdering som förefaller mer rimlig i ett längre perspektiv. LÄGRE LÅNGRÄNTOR OCH STÄRKT KRONA Den nedgång i långa marknadsräntor som inleddes redan under 99 har fortgått även under innevarande år. Den tioåriga obligationsräntan har fallit med, procentenheter sedan föregående inflationsrapport och uppgår för närvarande till ca, procent (se diagram i bilagan). Nedgången är dels ett resultat av att de europeiska räntorna fortsatt att falla, dels förefaller den vara föranledd av inhemska orsaker som ett förbättrat förtroende för den samlade ekonomiska politiken. Det senare styrks av en minskad räntedifferens mellan svenska och tyska obligationsräntor. Differensen är numera knappt, procentenheter och den implicita terminsräntediffe- Grovt räknat medför en sänkning av råoljepriset med procent, i svenska kronor räknat, en sänkning av KPI med ca, procentenhet. Vanligtvis används differensen mellan kupongobligationer med approximativt tio års löptid för att mäta förtroendeeffekter. Eftersom dessa obligationer inte är exakt lika mellan länder avseende kupongstorlek och löptid kan nollkupongräntor med fördel användas. Räntedifferensen mellan Tyskland och Sverige mätt med nollkupongräntor är lägre än den vanliga differensen. Det beror på att den tyska avkastningskurvan är brantare än den svenska och att den tyska tioårsräntan approximeras med en kortare obligation än den svenska. I diagram i bilagan framgår att långräntedifferensen mot Tyskland den maj uppgick till räntepunkter medan nollkupongdifferensen endast uppgick till 9 räntepunkter. Diagram. Faktisk och förväntad reporänta enligt terminsräntor. Procent,,,,,,,,,,,,,, jan -97 juli -97 jan -9 juli -9 jan -99 juli -99 Reporänta 9 december -97 mars -9 maj -9 Källa: Riksbanken. INFLATIONSRAPPORT /99 9

10 rensen mellan Sverige och Tyskland efter har nu i stort sett försvunnit (se diagram och i bilagan). Reporäntan har inte ändrats sedan höjningen i december 997. Detta har, tillsammans med förväntningar om fortsatt oförändrad penningpolitik, medfört att de korta penningmarknadsräntorna (tremånaders) legat stabila på en nivå omkring, procent sedan föregående inflationsrapport. Finansmarknadens förväntningar om den framtida penningpolitiken kan utläsas från korta terminsräntor. Precis som i mars, när den föregående inflationsrapporten publicerades, förväntas i dagsläget en mindre skärpning av penningpolitiken under det kommande året. Reporäntan förväntas vid slutet av 99 uppgå till ca, procent (se diagram, sid. 9). Sedan föregående inflationsrapport publicerades, har dock förväntningarna om reporäntehöjningar avtagit. Sedan föregående inflationsrapport publicerades, har dock förväntningarna om reporäntehöjningar avtagit. Mätt som nominellt TCW-index försvagades kronan från ca i början av 99 till nästan i mitten av februari. Sedan dess har kronan åter stärkts och TCW-index ligger nu på ca 9 (se diagram i bilagan). Merparten av den senaste kronförstärkningen har skett mot det brittiska pundet och den amerikanska dollarn, men kronan har även stärkts mot den tyska marken (se diagram ). Kronan har varit förhållandevis stabil mot D- marken sedan slutet av 99. Det talar för att den nivå som då etablerades på valutamarknaden uppfattats som rimlig av marknadsaktörerna i ett längre perspektiv. Sedan 99 har också förtroendet för svensk ekonomisk politik, som den kan mätas med andra indikatorer, t.ex. långräntedifferensen mot Tyskland, varit väl etablerat och något ökande. Trots goda utfallssiffror för inflation, tillväxt och statens budget försvagades kronan mot D-marken i höstas. Detta kan ha berott på en oro på marknaden om valutautflöden, till följd av att svenska storföretag eventuellt skulle kunna komma att övergå till att fakturera och redovisa det egna kapitalet i euro. Sådana scenarier fördes fram av flera ledande marknadsaktörer. Kronans försvagning mot D-marken var särskilt tydlig under februari 99 då diskussionerna på marknaden var som mest intensiva. Under de senaste månaderna har kronan stärkts markant och också återgått till tidigare nivåer i förhållande till D-marken. Den senaste tidens kronförstärkning har sammanfallit med en sjunkande långräntedifferens mot Tyskland, vilket talar för att även förtroenderelaterade faktorer har legat bakom kronförstärkningen. Diagram. Kronförstärkning mot TCW, D-mark, dollar och pund Procent TCW D-marken Dollarn Pundet Källa: Riksbanken. INFLATIONSRAPPORT /99

11 Dollarns och pundets förstärkning, som påbörjades i slutet av 99, är sannolikt ett resultat av att USA och Storbritannien ligger tidigare i konjunkturcykeln, jämfört med merparten av de europeiska länderna. Tillväxten i dessa länder har också varit starkare och pågått under en längre tid än vad många väntat. Förväntningar om en konjunkturnedgång i USA och Storbritannien, och därmed lättnader i penningpolitiken på sikt i dessa länder, har tilltagit sedan föregående inflationsrapport och sannolikt bidragit till att både dollarn och pundet försvagats mot såväl D-marken som den svenska kronan. Sammantaget kan kronförstärkningen, mätt i termer av TCW-index, sedan föregående inflationsrapport förklaras av både inhemska och utländska faktorer. Sammantaget kan kronförstärkningen, mätt i termer av TCWindex, sedan föregående inflationsrapport förklaras av både inhemska och utländska faktorer. Mot D-marken har kronan, efter en kort period av marknadsdriven oro, återgått till de nivåer som varit normala under senare år. Samtidigt har den finansiella situationen i de flesta av de länder som omfattades av Asienkrisen stabiliserats något och tillsammans med förväntningar om minskade konjunkturskillnader, mellan merparten av Europa å ena sidan och USA och Storbritannien å andra sidan, medfört att kronan stärkts i förhållande till dollarn och pundet. Räntan på en tremånaders statsskuldväxel justerad med hushållens förväntade utvecklingen av KPI under det kommande året. Den nominella räntan på en femårig statsobligation (kvartalssnitt) justerad med finansiella placerares inflationsförväntningar på fem års sikt (Aragon). Diagram 7. Realräntor, fem år och tre månader, och real effektiv växelkurs. Procent och index: november 99= MONETÄRA FÖRHÅLLANDEN NÅGOT MINDRE EXPANSIVA Monetära förhållanden är benämningen på den samlade effekt som realränteläget och reala växelkursen bedöms ha på den totala efterfrågan i ekonomin. Såväl de reala räntorna som den reala växelkursen bedöms i dagsläget ha en expansiv effekt på den samlade efterfrågan. Detta sammanhänger dels med att de nominella räntorna är historiskt sett låga, dels med att kronan bedöms vara långsiktigt undervärderad. Under början av 99 har tremånadersräntan, uttryckt i reala termer, legat relativt stilla. Den nuvarande nivån på, procent är marginellt högre än i januari (se diagram 7, sid. ). Den nominella räntan har stigit något samtidigt som inflationsförväntningarna har varit i stort sett oförändrade. Den långa realräntan har, trots lägre nominella långa räntor, stigit något till följd av lägre inflationsförväntningar. Den reala växelkursen har apprecierat under året till följd av den nominella kronförstärkokt -9 apr -9 okt -9 apr -9 okt -9 apr -9 okt -9 apr -9 okt -9 apr -97 okt -97 apr -9 okt -9 Realränta år (vänster skala) Källa: Riksbanken. Realränta mån (vänster skala) Real TCW-vägd växelkurs (höger skala) INFLATIONSRAPPORT /99

12 ningen och är för närvarande ca, procent starkare än i januari och nästan procent starkare än i februari. Sammantaget bedöms de monetära förhållandena blivit mindre expansiva sedan föregående inflationsrapport. Sammanfattningsvis kan det konstateras att den reala växelkusen har förstärkts och att de långa realräntorna har stigit något. De monetära förhållandena bedöms därför ha blivit mindre expansiva sedan föregående inflationsrapport. LÄGRE LÅNERÄNTOR FÖR HUSHÅLL OCH FÖRETAG Hushåll och företag har i allmänhet inte möjlighet att låna direkt på penningmarknaden utan lånar i banker och bostadsinstitut. Kreditinstitutens räntemarginal mot penningmarknadsräntorna återspeglar förändringar av kreditrisker och konkurrensförhållanden. Förändringar i räntemarginalerna kan innebära att penningpolitiken förstärks eller försvagas. Diagram. Hushållens och företagens lånestock första kvartalet 99 i banker och bostadsinstitut. Procent Banker, rörlig ränta % Bostadsinstitut, rörlig ränta 9 % Bostadsinstitut, ränteändring bundna lån % Bostadsinstitut, bundna lån % Källa: Riksbanken. Nyutlåningsräntan följer i stort sett marknadsräntornas rörelser medan räntan på befintliga lån ändras med viss eftersläpning, som ibland kan vara lång. Den rörliga bolåneräntan är drygt procentenhet högre än jämförbara korta penningmarknadsräntor. Bostadsinstituten har generellt sett lägre utlåningsräntor än bankerna till följd av bättre säkerheter, mindre riskinnehåll och större konkurrens om dessa krediter. Räntan på hushållskrediter i bank är ca procentenheter högre än räntan på företagskrediter, som i sin tur överstiger de korta penningmarknadsräntorna med omkring procentenheter. Bankernas räntesättning, för såväl hushållen som företagen, gav en viss expansiv effekt under första kvartalet 99 då skillnaden mellan utlåningsräntor och motsvarande penningmarknadsräntor krympte något, vilket är en fortsättning på den nedgång som inleddes i början av 997. Då uppgick räntemarginalen till nära procentenheter jämfört med, procentenheter i slutet av mars 99. Andelen rörliga lån har ökat det senaste året. Räntebindningstiden för krediter har också betydelse för penningpolitikens genomslag. Låntagarna valde kortare räntebindningstider än fem år i högre utsträckning under 997 än under 99. Andelen lån med rörliga räntevillkor har ökat det senaste året. För ett år sedan utgjorde t.ex. andelen ränterörliga lån i bostadsinstituten procent av den totala lånestocken jämfört med 9 procent första kvartalet 99 (se diagram ). Detta innebär att penningpolitiska åtgärder kan få ett snabbare genomslag framöver än tidigare. Bankernas inlåningsräntor överensstämmer inte heller de med likvärdiga korta penningmarknadsräntor. Skillnaden dem emellan beror på konkurrensförhållanden och att bankmedel är mer likvida. Konkurrensen från de s.k. nischbankerna och ökad konkurrens från andra sparformer, som privatobligationer och aktier med bättre avkastning, har dock lett till högre inlåningsräntor för hushållen. För företagen är bankinlåning i hög grad ett substitut för placering i statsskuldväxlar, vilket leder till högre inlåningsräntor för företagen än för hushål- INFLATIONSRAPPORT /99

13 len. Det bredare penningmängsmåttet M, som förutom sedlar och mynt även innehåller bankinlåning och bankcertifikat, påverkas av hushållens och företagens benägenhet att placera i mer långsiktigt sparande och i likvida medel i bank. TECKEN PÅ KREDITEXPANSION I HUSHÅLLSSEKTORN Det snäva penningmängdsaggregatet M, dvs. hushålls och företags innehav av sedlar och mynt, har visat sig vara en bra inflationsindikator på omkring sex kvartals sikt. I april 99 ökade M med, procent på årsbasis vilket är måttligt (se diagram i bilagan). Även det breda penningmängdsaggregatet M är en användbar inflationsindikator. Måttet påverkas dock starkt av portföljomplaceringar mellan bankinlåning och andra tillgångar som inte ingår i detta aggregat. I april ökade M med, procent på årsbasis (se diagram i bilagan). Den låga ökningstakten i M beror i huvudsak på hushållens omflyttning av långsiktigt banksparande till sparande i aktier och fonder. Inflationstrycket såsom det kommer till uttryck i penningmängdsaggregaten förefaller ha avtagit något under de senaste månaderna. Utlåningen från svenska kreditinstitut till hushåll och företag ökade med procent på årsbasis i mars, vilket är en viss uppgång sedan årsskiftet (se diagram 7 i bilagan). Det är framför allt bankerna som står för denna kreditexpansion medan ökningstakten för bostadsinstitutens utlåning avtagit något. Utlåningen till hushållssektorn ökar i en fortsatt snabb takt och en stor del av ökningen tycks gå till konsumtionsändamål. Utvecklingen ligger i linje med den bedömning som Riksbanken tidigare gjort om en fortsatt gynnsam utveckling av privat konsumtion. I mars var årstakten över procent (se diagram 7 i bilagan). Utlåning till förvärv av villor och bostadsrätter fortsätter att öka, men ökningstakten har avtagit något. Krediter via banker och finansbolag, som till stor del används för konsumtion, ökade under samma period med procent. Utlåningen påverkas av ränteutvecklingen och därmed av penningpolitiken. På sikt bidrar en kreditexpansion till ökat inflationstryck via stigande fastighetspriser och konsumtion. Den nuvarande ökningstakten i utlåningen till hushållen följer dock på flera år av fallande kreditvolym och kan därför delvis betraktas som en nivåanpassning. 7 Inflationstrycket såsom det kommer till uttryck i penningmängdsaggregaten förefaller vara fortsatt lågt. De allt lägre räntorna på lånemarknaden har lett till en viss kreditexpansionen i hushållssektorn. Utvecklingen av kreditaggregaten tyder på att penningpolitiken för närvarande har en expansiv verkan på krediter och inhemsk efterfrågan. 7 Sedan 99 har skuldkvoten, definierad som hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst, stigit till följd av en viss uppgång i utlåningen och en svag utveckling av disponibel inkomst. Skuldkvoten är dock fortfarande lägre än den var innan avregleringen av kreditmarknaden 9 (se diagram i bilagan). Hushållens räntebetalningar som andel av disponibel inkomst minskade mellan 99 och 997 från 7 till procent som en följd av minskande skulder och fallande nominella räntor. Om hänsyn tas till den minskade avdragsrätten efter skattereformen har räntebetalningarna endast minskat från 9 till procent. INFLATIONSRAPPORT /99

14 KAPITEL Inflationsbedömning I detta kapitel redovisas bedömningen av prisutvecklingen fram till halvårsskiftet. Inledningsvis analyseras den internationella utvecklingen följt av en genomgång av efterfråge- och utbudsförhållandena i den svenska ekonomin. Därefter diskuteras de temporära effekter som kommer att inverka på konsumentprisutvecklingen under de kommande två åren samt inflationsförväntningarna. Slutligen presenteras en samlad inflationsprognos tillsammans med en bedömning av osäkerheten i denna prognos. Precis som i tidigare inflationsrapporter är utgångspunkten för prognosen oförändrad reporänta. Antagandet är av teknisk karaktär och görs i första hand av pedagogiska skäl för att tydliggöra om reporäntan behöver justeras, och i så fall i vilken riktning. Således innebär en inflationsbedömning som resulterar i slutsatsen att inflationen blir högre (lägre) än inflationsmålet över den tidshorisont som Riksbanken i huvudsak arbetar med ett till två år normalt att det finns skäl att höja (sänka) reporäntan. I detta sammanhang bör det dock betonas att Riksbanken, vid sidan av huvudprognosen för inflationen, gör en osäkerhetsbedömning som bl.a. innebär att ett antal riskscenarier för inflationsutsikterna analyseras. Denna osäkerhetsbedömning vägs in i det slutliga penningpolitiska beslutsunderlaget. FAKTORER SOM AVGÖR INFLATIONENS UTVECKLING Målet för penningpolitiken är att inflationen ska vara procent. Eftersom penningpolitik påverkar den ekonomiska utvecklingen och inflationen med fördröjning måste politiken styras av en prognos över inflationens utveckling. Följande faktorer är i tidsperspektivet ett till två år avgörande för inflationens utveckling. ) Internationell konjunktur och inflation Sverige är i hög grad en utrikeshandelsberoende ekonomi och den ekonomiska utvecklingen i vår omvärld är därför en betydelsefull faktor i inflationsbedömningen. Konjunkturutvecklingen i utlandet påverkar efterfrågan på svensk export och är därmed en viktig komponent vid bedömningen av ekonomins samlade efterfrågeläge. Inflationstakten i omvärlden påverkar priset i utländsk valuta på de varor som importeras till Sverige. Växelkursutvecklingen är väsentlig för vilket genomslag förändrade världsmarknadspriser har på importpriserna i svenska kronor. Om kronan stärks blir effekterna på den inhemska inflationen av en given ökning av exportpriserna i omvärlden mindre. Även utvecklingen av vinstmarginalerna i importledet har betydelse för genomslaget på den svenska inflationstakten. Ändrade priser på världsmarknaden som inte motverkas av växelkursens utveckling påverkar också konkurrensläget för exportindustrin, vilket kan återverka på den inhemska löneökningstakten och andra produktionskostnader. INFLATIONSRAPPORT /99

15 ) Efterfråge- och utbudsläget Om efterfrågan överstiger den långsiktiga produktionskapaciteten uppstår normalt sett ett inflationstryck. Penningpolitiken måste därför avvägas så att efterfrågan i möjligaste mån utvecklas i linje med ekonomins produktionsförmåga. Flera olika indikatorer kan användas för att få en samlad bild av graden av inflationstryck som härrör från efterfråge- och utbudsförhållandena i ekonomin. En indikator är kapacitetsutnyttjandet inom industrin som det avspeglas i t.ex. Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer. En annan är arbetsmarknadsläget, där exempelvis förhållandevis höga löneökningar trots en hög arbetslöshet kan indikera att det finns begränsade möjligheter att öka den samlade efterfrågan utan att löneinflation uppstår. En tredje indikator är ekonometriska skattningar av det s.k. produktionsgapet, som är skillnaden mellan BNP:s faktiska nivå och en uppskattning av den potentiella produktionsnivån. Ju högre den faktiska produktionen är i förhållande till den potentiella produktionsnivån, desto större är sannolikheten att det uppstår kapacitetsbrist i delar av ekonomin. Förekomsten av flaskhalsar i ekonomin kan därför vara tecken på att ekonomin närmar sig den långsiktiga produktionspotentialen. Det kan t.ex. ta sig uttryck i brist på viss arbetskraft. En svårighet i sammanhanget är dock att hög efterfrågan på, och höga löneökningar för, viss typ av arbetskraft också kan vara tecken på att produktiviteten och lönsamheten utvecklas bättre i vissa sektorer av ekonomin än i andra. Löneökningar inom dessa delar av ekonomin utgör i så fall i sig inget inflationshot, men ställer krav på flexibilitet i lönebildningen och rörlighet på arbetsmarknaden. I bedömningen måste också vägas in att en hög investeringsnivå, ett ökat arbetsutbud eller förbättrad teknologi på sikt ökar produktionskapaciteten. Det är dock inte alla priser i ekonomin som på ett marknadsmässigt sätt styrs av förändringar i efterfrågan. Inom vissa områden sätts priserna genom administrativa beslut, där hänsyn framför allt tas till hur kostnadssidan utvecklas eller där betydande subventionselement ingår. Exempel på administrativt bestämda priser i Sverige är lägenhetshyror och avgifter för sjukvård och vissa typer av kommunala tjänster. För penningpolitiken innebär det att ränteförändringar har en särskilt fördröjd verkan på vissa prisgrupper. Penningpolitiken kan endast påverka dessa priser via effekter på den allmänna kostnadsutvecklingen i ekonomin, t.ex. löneutvecklingen. ) Andra kostnadschocker och temporära effekter Inflationsimpulser kan också komma från specifika kostnadsökningar som varken härrör från en generell internationell inflationsökning eller från ett högt efterfrågeläge. Exempel på sådana kostnadsökningar är stigande råvarupriser till följd av utbudschocker. Likartade inflationsimpulser kan även komma från finanspolitiken i form av ändrade indirekta skatter och subventioner. Inflationsimpulser av denna karaktär är ofta temporära i den meningen att de leder till en omedelbar förändring av den allmänna prisnivån utan att den långsiktiga inflationstakten för den skull påverkas. Det är emellertid inte uteslutet att sådana impulser har en varaktig inverkan på inflationsprocessen genom att inflationsförväntningarna påverkas. För att skapa sig en uppfattning om inflationen rensat för temporära impulser arbetar Riksbanken bl.a. med olika mått på underliggande inflation och på inflationsförväntningarna. ) Förväntningarna om inflationen Ett högt efterfrågeläge i ekonomin leder producenter till att höja sina priser och löntagare att kräva höjda löner. Men förväntningar om hög inflation i framtiden kan också i sig själva leda till inflationsdrivande prisoch löneökningar, eftersom ekonomins aktörer strävar efter att bibehålla eller öka sina inkomster i reala termer. Inflationsförväntningarna riskerar på så sätt att bli självuppfyllande. Ovanstående faktorer är de som enligt vedertagen ekonomisk teori och praktiska erfarenheter påverkar inflationen. En analys av dessa faktorer är således en viktig del av det penningpolitiska beslutsunderlaget. Se Inflationsrapport 997: för en närmare beskrivning av de administrativt bestämda priserna i KPI. INFLATIONSRAPPORT /99

16 Internationell konjunktur och inflation GYNNSAM EFTERFRÅGAN OCH LÅG INFLATION Tillväxtutsikterna inom OECD-området bedöms vara relativt goda för perioden fram till med en årlig tillväxt runt, procent. Bedömningen är, för OECD-området i sin helhet, i stort sett densamma som i föregående inflationsrapport. Risken att den internationella konjunkturen viker under prognosperioden kan dock inte uteslutas Tillväxtutsikterna inom OECD-området bedöms vara relativt goda för perioden fram till med en årlig tillväxt runt, procent. Den samlade bilden döljer vissa förändringar i konjunkturläget i enskilda länder. I Japan har tillväxtutsikterna försämrats ytterligare. Spridningseffekter från problemen i den finansiella sektorn till den reala delen av ekonomin, fallande tillgångspriser samt Asienkrisen bidrar till det mycket svaga efterfrågeläget. I USA och Storbritannien väntas senare års goda tillväxt mattas något de kommande åren, bl.a. då de växelkursapprecieringar som skett för dessa länder dämpar deras export. Inom det kommande euroområdet bedöms konjunkturen utvecklas gynnsamt. Utvecklingen beror bl.a. på det finanspolitiska saneringsarbetet som bidragit till låga räntor samt på ökad optimism om den ekonomiska utvecklingen hos hushållen. En förskjutning från en exportdriven till en mer inhemsk orienterad tillväxt väntas. Låg internationell inflationstakt bedöms ge små inflationsimpulser till den svenska ekonomin. Konsumentpriserna i OECD-länderna 9 bedöms stiga med omkring, procent per år, vilket är något lägre än prognosen i föregående inflationsrapport. Det är framför allt lägre priser på olja och energi som väntas hålla nere de internationella prisökningarna, men även den underliggande inflationstakten väntas utvecklas något mer dämpat än tidigare prognostiserat. Omvärldens exportpriser på bearbetade varor, räknat i nationella valutor, bedöms öka med mellan, och procent 99 och knappt, procent per år 999 och första halvåret. Det innebär en nedrevidering med några tiondels procentenheter jämfört med föregående inflationsrapport. Sammantaget bedöms konjunkturen inom OECD-området utvecklas gynnsamt de kommande två åren. En viss sannolikhet för en svagare utveckling främst kan dock inte bortses från. En låg internationell inflationstakt bedöms, via låga exportprisökningar i omvärlden, ge endast små inflationsimpulser till den svenska ekonomin. 9 Avser OECD exklusive höginflationsländer såsom Turkiet. EUROOMRÅDETS EKONOMISKA BETYDELSE FÖR SVERIGE Den maj i år beslöt EU:s stats- och regeringschefer att den ekonomiska och monetära unionen, EMU, inledningsvis ska bestå av elva länder, samtliga EU-länder utom Danmark, Grekland, Storbritannien och Sverige. Euroområdet kommer därmed att bli ett valutaområde av nästan samma ekonomiska storlek som USA; euroområdet kan uppskattas svara för procent av OECD-ländernas BNP, att jämföra med procent för USA och 7 procent för Japan. För Sverige kommer euroområdet att bli den enskilt största handelspartnern. Med utgångspunkt i nuvarande handelsrelationer kommer procent av Sveriges export att gå till länderna inom EMU medan procent av importen kommer att komma från BNP för 997 uttryckt i 99 års priser och växelkurser. Källa: OECD. 7 INFLATIONSRAPPORT /99

17 euroområdet. Detta kan jämföras med handelsutbytet med USA som uppgår till mindre än procent för såväl export som import. Euron kommer därmed att bli den enskilt viktigaste valutan för utvecklingen av svensk konkurrenskraft. Konjunktur- och inflationsutvecklingen inom euroområdet och eurons utveckling mot kronan kommer tillsammans att vara de viktigaste internationella bestämningsfaktorerna för efterfrågeläget och inflationen i Sverige. I kraft av sin storlek kan euron också på sikt komma att konkurrera med dollarn om positionen som den viktigaste internationella kontraktsvalutan. För vissa handelsvaror är dollarn idag den dominerande kontraktsvalutan, oavsett exportörens eller importörens hemvist. Det gäller bl.a. många råvarumarknader. För svenskt vidkommande innebär det att dollarns utveckling har större betydelse för svensk industri än vad handelsutbytet och den direkta konkurrensen med amerikanska varor innebär. Om euron växer fram som internationell kontraktsvaluta och ersätter dollarn för vissa varugrupper eller på vissa marknader skulle det alltså innebära att euron på sikt får större betydelse för svensk industri och dollarn en i motsvarande grad reducerad betydelse. Förutsättningarna för en stabil utveckling mellan kronan och euron är långsiktigt gynnsamma genom att penningpolitiken inom euroområdet, på samma sätt som i Sverige, kommer att bedrivas med sikte på prisstabilitet. Ränte- och växelkursbedömning Inflationsbedömningen påverkas i hög grad av hur räntor och växelkurs utvecklas. Bedömningen av ränte- och växelkursutvecklingen påverkas i sin tur av det tekniska antagandet om oförändrad reporänta under den kommande tvåårsperioden. För utvecklingen av de korta marknadsräntorna är effekten av detta antagande påtaglig och tremånadersräntan antas i stort sett ligga stilla under prognosperioden. Bedömningen av de längre marknadsräntorna påverkas i mindre utsträckning av antagandet om oförändrad reporänta. Såväl den internationella som den svenska långräntenivån antas dock på sikt stiga något från de historiskt låga nivåer som råder i dagsläget. Sammantaget antas den femåriga svenska nollkupongräntan stiga från drygt procent till omkring, procent under de närmaste två åren. Sedan 99 har kronan stärkts mot D-marken i takt med att förtroendet för svensk ekonomisk politik gradvis ökat. Kronförstärkningen har sammanfallit med en markant nedgång i inflationsförväntningar och en minskad långräntedifferens mot Tyskland till historiskt låga nivåer. I förhållande till utvecklingen de senaste åren kommer sannolikt framtida förtroendevinster att vara små och därmed torde kronkursens rörelser i högre grad än tidigare återspegla skillnader i konjunkturläge och penningpolitik, samt den svenska ekonomins anpassning mot extern balans. Sedan slutet av 99 har kronan samvarierat i allt större utsträckning med D-marken i dess rörelser mot andra valutor, däribland den amerikanska dollarn och det brittiska pundet. Den starka konjunkturen i den amerikanska och brittiska ekonomin, relativt merparten av de europeiska länderna, kan sannolikt förklara en väsentlig del av dollarns och pundets förstärkning mot D-marken och kronan sedan hösten 99. Då dollarn och pundet utgör en stor andel av TCW-index har denna utveckling bidragit till en försvagning av den effektiva kronkursen från hösten 99 till i vintras. Detta kan emellertid ses som en normal avvikelse från anpassningen mot den långsiktiga jämviktsväxelkursen främst betingad av konjunkturella faktorer och således inte av bristande förtroende för svensk ekonomi. De senaste månaderna har dock dollarn och pundet försvagats något mot kronan och det blivande euroområdets valutor, bl.a. mot bakgrund av att tillväxten i USA och Storbritannien väntas mattas något de kommande åren. Antagandet om oförändrad reporänta påverkar INFLATIONSRAPPORT /99

18 bedömningen av kronkursen och dess framtida utveckling. Eftersom det i dagsläget finns vissa förväntningar om höjningar av den svenska reporäntan, innebär antagandet om oförändrad reporänta att kronan kommer att utvecklas något svagare i Riksbankens prognos än om räntorna skulle följa rådande förväntningar. Sammantaget bedöms den nominella TCW-vägda kronkursen appreciera något under prognosperioden och i genomsnitt uppgå till drygt 7 de närmast följande fyra kvartalen (tredje kvartalet 99 till och med andra kvartalet 999) och drygt under de därpå följande fyra kvartalen (tredje kvartalet 999 till och med andra kvartalet ). En viktig utgångspunkt för denna bedömning är att kronans reala växelkurs för närvarande är svagare än vad som är förenligt med extern och intern balans i ekonomin på sikt. Kronan bedöms appreciera något under de kommande två åren. Sammanfattningsvis antas de korta räntorna, i enlighet med antagandet om oförändrad penningpolitik, i stort sett ligga stilla under de närmaste två åren. Såväl internationella som svenska långa räntor antas stiga något från nuvarande historiskt låga nivåer. Den svenska kronan bedöms stärkas något under de kommande två åren. Bedömningen av obligationsräntorna ligger ca, procentenheter lägre. Pundets vikt i TCW-index uppgår till, procent. Dollarblockets (USA och Kanada) vikt uppgår till, procent. Se Inflationsrapport 997: för en närmare beskrivning av växelkursens bestämningsfaktorer. TROVÄRDIGHETSEFFEKTER I MITTEN AV 99-TALET Sedan den fasta växelkurspolitiken övergavs i november 99 har kronan periodvis fluktuerat kraftigt samtidigt som den har samvarierat starkt med långräntedifferensen relativt Tyskland. Dessa mer kortsiktiga fluktuationer brukar till stor del hänföras till hur trovärdigheten för den svenska ekonomiska politiken har utvecklats. När tilltron för den svenska ekonomiska politikens inriktning mot låg inflation sviktar försvagas kronan samtidigt som svenska räntor, speciellt de med längre löptider, stiger relativt utländska. Som ett kvantitativt mått på trovärdighetsproblemen används ofta den långa räntedifferensen mot Tyskland, eftersom Tyskland anses åtnjuta en hög trovärdighet för en ekonomisk politik inriktad mot låg inflation. Diagram R visar veckovisa noteringar för den nominella TCW-vägda svenska växelkursen tillsammans med den svenska långräntedifferensen gentemot Tyskland från december 99. Ur diagrammet kan man se att de två serierna periodvis har samvarierat starkt. För en teoretisk analys av hur trovärdighetsproblem av detta slag påverkar växelkurs och räntor se Dillén H. och H. Lindberg; Interest and Exchange Rates with Regime Shifts and Sticky Prices, kommande arbetsrapport, Ekonomiska avdelningen, Sveriges riksbank. Tabell R. Regressionsanalys av trovärdighetseffekter Regression c φ R L s t = c +φδ t +ε t Period dec 99 april 99,77 (,9), (,), Period jan 99 dec 99,7 (,7),9 (,),9 Anm. s t är den nominella TCW-vägda växelkursen (logaritmerad) och δ t är tioårig (kupongjusterad) räntedifferens gentemot Tyskland. Standardfel inom parenteser. Regression innehåller data från första veckan i december 99 till sista veckan i april i år, medan regression innehåller data från första veckan i januari 99 till sista veckan i december INFLATIONSRAPPORT /99

19 Enkel regressionsanalys (se tabell R) visar att fluktuationer i trovärdighet, mätt som lång räntedifferens gentemot Tyskland, kan förklara nästan procent av variationen i nominellt TCW-index sedan slutet av 99. Under åren 99 till 99 är motsvarande siffra nästan procent. Slutsatsen är att trovärdighetsproblem förmodligen var den enskilt största faktorn bakom den svaga och volatila kronkursen under mitten av 99-talet. Av diagrammet och analysen framgår också att samvariationen mellan kronans utveckling och långräntedifferensen varit lägre på senare tid. Detta antyder att kronans rörelser i mindre utsträckning varit relaterad till trovärdigheten för den ekonomiska politiken i vid mening. Regressionsanalysen syftar till att visa hur stor del av fluktuationerna som kan hänföras till fluktuationer i långräntedifferensen gentemot Tyskland, som är ett grovt mått på trovärdighetsproblemen. Regressionssambandet som skattas är dock mycket enkelt och resultaten måste därför tolkas med försiktighet. Diagram R. Nominell TCW-vägd svensk växelkurs samt lång terminsräntedifferens gentemot Tyskland. Veckodata, index: november 99= dec-9 jun -9 dec -9 jun -9 dec -9 jun -9 dec -9 jun -9 dec -9 jun -97 dec -97 jun -9 Nominell TCW-vägd svensk växelkurs (vänster skala) Källa: Riksbanken. Lång kupongjusterad räntedifferens gentemot Tyskland (höger skala) Importpriser Den svenska kronans utveckling är en av flera faktorer som avgör i vilken omfattning internationella prisförändringar kanaliseras vidare till svenska importpriser. Förhållandet är emellertid komplicerat. Svenska och internationella erfarenheter visar att växelkursförändringars genomslag på de aggregerade importpriserna är ofullständigt. Detta har flera förklaringar. På kort sikt, särskilt om växelkursförändringen bedöms som tillfällig, kan ett ofullständigt genomslag bl.a. bero på prisstelheter och andra anpassningskostnader. På längre sikt beror genomslaget av marknadsförhållandena. Monopolistiska inslag på marknaden innebär att såväl de utländska exportörerna som de svenska importörerna har viss kontroll över sina vinstmarginaler och därför kan sätta priser utifrån sitt eget efterfråge- och utbudsläge. En växelkursförändring kan därför förväntas leda till en anpassning av både vinstmarginaler och försäljningspriser uppåt eller nedåt beroende på företagens värdering av vad som ger den bästa vinstutvecklingen över en längre tidsperiod. Erfarenhetsmässigt är växelkursförändringars genomslag på de aggregerade importpriserna ofullständigt. Effekten på importpriserna av en växelkursförändring varierar dessutom mellan olika varuslag. Vad gäller homogena produkter, som råvaror med ett väldefinierat världsmarknadspris i en utländsk kontraktvaluta, är genomslaget ofta både snabbt och fullständigt. För importpriserna på bearbetade varor däremot, är effekterna inte sällan utdragna och ofta INFLATIONSRAPPORT /99