C-UPPSATS. Gymnasieungdomarnas motionsvanor och upplevelser av fysisk aktivitet. Lars Jonsson. Luleå tekniska universitet

Transkript

1 C-UPPSATS 2006:074 Gymnasieungdomarnas motionsvanor och upplevelser av fysisk aktivitet Lars Jonsson Luleå tekniska universitet C-uppsats Pedagogik Institutionen för Utbildningsvetenskap 2006:074 - ISSN: ISRN: LTU-CUPP--06/074--SE

2 Förord Först och främst vill jag tacka de elever och idrottslärare på Hälsans Hus som ställt upp för mig i den här undersökningen. Utan er hjälp hade det inte varit möjligt. Dessutom vill jag framföra ett stort tack till min handledare Inger Karlefors som hjälpt mig under hela resan. Krister Hertting har hjälpt mig med material och den kvalitativa delen, vilket jag är mycket tacksam för. Slutligen vill jag även tacka Erik Westling som hjälpt mig få fram relevanta enkätfrågor.

3 Abstrakt Eleverna har idag utvecklat en betydligt ohälsosammare livsstil än tidigare med mycket stillasittande, vilket kan leda till att de drabbas av fetma och hjärt- och kärlsjukdomar, samt annan ohälsa. Därför är det viktigt att eleverna utvecklar ett positivt förhållningssätt till fysisk aktivitet och därmed aktiverar sig mer. För den psykiska hälsa, dvs. den upplevda känslan av att må bra, är omgivningen viktig. Klasskamrater, lagkamrater och lärare kan ha stor inverkan på vilken självuppfattning och självbild individen utvecklar. Därför spelar skolundervisningen och fritiden en avgörande roll för självuppfattningen. Det övergripande syftet med den här uppsatsen är att utifrån denna bakgrund undersöka hur elever på gymnasieskolan upplever idrottsundervisningen, och vilken inställning de har till ämnet Idrott och hälsa. Andra frågeställningar som varit relevanta för mig i den här uppsatsen handlar om hur mycket elever rör sig på fritiden och på idrottslektionerna. Ytterligare ett syfte med den här studien är att undersöka om det finns något samband mellan hur elever upplever idrottsundervisningen och hur mycket de rör sig på fritiden. För att kunna besvara de nyss nämnda frågeställningarna har jag först och främst använt mig av en enkätundersökning. Jag har dessutom använt mig av intervjuer för att få fram relevanta frågor till enkätstudien och för att kunna göra en djupare analys av ämnet. Sammanlagt har elever vid tre olika gymnasieutbildningar deltagit i undersökningen. Resultatet visar att eleverna som läser pojkprogrammet har en mer negativ inställning till skolämnet Idrott och hälsa än eleverna i de två övriga programmen. Färre av eleverna vid pojkprogrammet tycker att lektionerna är roliga. De rör sig också mindre på lektionerna och på fritiden. Därtill visar undersökningen att det finns ett tydligt samband mellan hur eleverna upplever undervisningen och hur mycket de rör sig på fritiden. De elever som upplever det är roligt idrottslektionerna är också oftare fysiskt aktiv på fritiden och tvärtom.

4 Innehållsförteckning 1. Bakgrund 5 Inledning 5 Utvecklingen av skolan idrottsundervisning 5 Dagens idrottsundervisnings innehåll och timplan 7 Vad säger läroplaner och kursplaner om Idrott och Hälsa? 8 Elevers inställning till fysisk aktivitet 9 Fysisk aktivitet på fritiden 9 Idrott som fritidssysselsättning i Luleå 11 Varför ska vi ha idrott i skolan? 11 Hur ser ungdomarnas hälsa ut? 12 Vad innebär hälsa? 12 Vad påverkar vår hälsa? 13 Var skapas hälsa? 13 Vad styr deltagandet i ämnet Idrott och hälsa? 14 Idrottens investerings- och egenvärde 14 Hälsans Hus Syfte Metod 16 Kvalitativa och kvantitativa metoder 17 Urval 17 Bortfall 17 Genomförande 18 Analysarbete 18 Tidsplan Resultat 20 Elevers inställning till ämnet Idrott och hälsa 20 Hur upplever eleverna lektionerna i Idrott och Hälsa? 21

5 Hur känner sig eleverna på lektionerna i Idrott och Hälsa? 22 Elevernas trivsel med lärare och klasskamrater 23 Deltagande 24 Hur mycket rör sig eleverna på lektionerna? 24 Lektionernas innehåll 24 Friluftsliv 26 Hälsans Hus 27 Hälsans Hus bidrag 27 Elevernas motionsvanor på fritiden 28 Motiv för fysisk aktivitet på fritiden Diskussion 31 Validitet och reliabilitet 31 Resultatdiskussion 32 Fortsatt forskning Referenser 36 Litteratur och forskningsrapporter 36 Internet 37 Bilaga 1 Bilaga 2

6 1. Bakgrund Inledning I dagens samhälle är fysisk aktivitet inte längre en naturlig del av ungdomarnas vardag. De tvingas i och med trafikerade vägar ta skolbussen till skolan och dessutom lockar alternativa fritidsintressen (dataspel, tv-spel, TV etc.) till en allt mer passiviserad livsstil. Därtill har diverse hushållsmaskiner i hemmet tagit över vardagliga sysslor bara för att de ska slippa anstränga sig. Detta kan innebära en stor hälsorisk, varför deltagandet i skolidrotten och fysiskt aktivitet på fritiden kan spela en betydande roll för deras liv (Engström, 2002b). Det är med anledning av gymnasieelevernas ohälsosamma livsstil och att det nyligen byggts en unik gymnasieskola/idrottsanläggning vid namn Hälsans Hus, som ämnet för den här uppsatsen vuxit fram. Syftet med den här uppsatsen är att ur ett hälsoperspektiv undersöka hur ett urval av gymnasieeleverna upplever idrottsundervisningen och vilken inställning de har till skolämnet Idrott och Hälsa. Idag är det ca: 3000 elever som fått undervisningen förlagd till Hälsans Hus, och en fråga som intresserat mig och som jag ska försöka besvara är om en annorlunda utformad idrottsanläggning kan öka elevernas lust att röra på sig. Jag kommer i den här uppsatsen dessutom undersöka om det finns det något samband mellan hur eleverna upplever idrottslektionerna och hur mycket de rör sig på fritiden. Anledningen till att elevers motionsvanor och upplevelser av fysisk aktivitet intresserat mig är först och främst att jag i min framtida yrkesroll kommer att arbeta som lärare i ämnet Idrott och hälsa. Jag har nyligen avslutat en 2-årig idrottslärarutbildning och i mitt framtida yrke kommer en av mina främsta uppgifter vara att stimulera mina elever till ett livslångt intresse för idrott, motion och hälsa. Mitt val av ämne beror också på att jag alltid har varit intresserad av idrott och motion. Hälsa utgör idag ett centralt begrepp i idrottsundervisningen. Och för att öka förståelsen för varför hälsa i dag är ett av de primära målen med idrottsundervisningen inleder jag uppsatsen med en historisk beskrivning av ämnets utveckling. Utvecklingen av skolans idrottsundervisning I slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet började pedagogiska frågor kring kroppsövningsämnet ta fart. Bristerna i uppfostran uppmärksammades och kroppsrörelser och lek ute i det fria, samt mindre stillasittande förespråkades av bland andra filosoferna John Locke ( ) och Jean Jacques Rosseau ( ). De hävdade att mer kroppsrörelse i uppfostran skulle ge starkare, friskare och mera harmoniska pojkar 1. I böckerna Tankar om uppfostran (Locke) och Emile (Rosseau) visade de på bristerna i uppfostran och fångade därmed andra forskares och pedagogers uppmärksamhet. Till en av de mest betydelsefulla gymnastikpedagogerna genom tiderna räknas tysken Johann Christoph Guts Muths ( ). Han som idag ses som den pedagogiska gymnastikens fader har främst blivit känd genom sina teorier om fysisk träning. Han var utan tvekan en inspirationskälla för den svenska gymnastikens fader Per Henrik Ling. Själv var Guts Muths i hög grad påverkad av Rosseaus idéer kring uppfostran och kroppsövningar (Annerstedt, 1989). I Sverige började gymnastikundervisningen sakta etableras i realskolan efter det att en gymnastiklärarutbildning startats Säte för denna utbildning var Kungliga Gymnastiska 1 Det var endast pojkarnas uppfostran de talade om, och de skulle utvecklas både kroppsligt och själsligt. 5

7 Centralinstitutet (GCI) och initiativtagaren var P-H Ling. Han tog sin utgångspunkt i fysiologisk och medicinsk vetenskap när han skapade ett gymnastiskt system som särskilt skulle stärka männen, och därmed höja försvarsmaktens kapacitet (Engström, 1989). För att få tillstånd att starta GCI tryckte han därför på att Sveriges gossar behövde bli starkare så att de kunde försvara fosterlandet: Det svenska stålet var för klent, den Lingska gymnastiken skulle stärka det (Karlefors, 2000, s 154). Intresset för gymnastikämnet i skolan var under Lings tid, då det fortfarande var få personer som gick i skolan, svagt både från allmänheten och politikernas sida, lärarna var dåligt utbildade, och de få gymnastikhallarna höll inte måttet. Därtill fanns få läroböcker och anvisningar kring hur fysisk fostran skulle bedrivas. P H Lings tankar och idéer kring fysisk fostran dominerade innehållet som bestod medikalgymnastik (sjukgymnastik) och till viss del även militärgymnastik (Annerstedt, 1989). Ling delade även in gymnastiken i ytterligare två delar, nämligen den pedagogiska och den estetiska. Av dessa två utvecklades aldrig den estetiska (Karlefors, 2000). Först på 1860-talet, då P-H Lings son Hjalmar Ling utvecklade och nedtecknade det lingska rörelseförrådet, började gymnastiken på allvar bli skolbildande. Då kom Linggymnastiken främst att innehålla militära exerciser på skolgården och gymnastiska övningar i skolsalarna, samt olika dagövningar. Rörelserna och inte minst de olika ställningarna som eleverna skulle utföra hade till uppgift att förbättra den individuella anatomin efter bestämda kroppsliga ideal, och centralt inom Linggymnastiken var växelsidiga rörelser (att växla mellan höger och vänster arm, och mellan höger och vänster ben etc). Det var nämligen av stor betydelse för den kroppsliga utvecklingen att både höger och vänster kroppshalva tränades lika mycket. De noggrant formbestämda rörelserna som utarbetats av P-H Ling och hans efterföljare hade alltså syftet att förebygga eller korrigera dålig kroppshållning, och det kan därför sägas att Linggymnastiken var av hälsobefrämjande karaktär (Engström, 2002a). Hälsa blev ett viktigt begrepp mycket på grund av att man på den tiden ansåg att Sverige var i behov av starka och vältränade män som skulle kunna försvara landets gränser. Ytterligare en viktig anledning till att hälsoaspekten utgjorde en central del av Linggymnastiken var att staten då tyckte att de var i behov av duglig och frisk arbetskraft som kunde bygga upp landet (Karlefors, 2000). För gymnastiklärarna var löningen dålig och det krävdes därför att de hade ett arbete på sidan om för att kunna försörja sig. Med anledning av detta och att pojkarna skulle rustas för eventuella krig var i stort sett alla lärare i grunden militärer (Annerstedt, 1991). Utvecklingen av gymnastikundervisningen i skolan gick trots Linggymnastikens framfart långsamt ända fram till 1900-talet, vilket till stor del berodde på att det fortfarande fanns för få gymnastikhallar och för få utbildade lärare. Vid sekelskiftet började även flickornas gymnastik sakteliga dra igång efter det att deras hälsostatus av skolinspektörerna på 1880-talet ansetts vara bedrövlig. Till skillnad från hur det ser ut idag så gavs flickor och pojkar till en början separat undervisning och enligt anvisningar skulle detta ske från och med års ålder. Flickorna hamnade därför i flickskolor och pojkarna i gossläroverken. (ibid). Dessutom skilde sig undervisningen då i form, innehåll och mål mycket åt mellan könen. Den tidigare outvecklade estetiska delen betonades för kvinnor, medan pojkarna i större utsträckning skulle ägna sig åt tävling och prestationsgrenar (Meckbach & Söderström, 2002). Vid sekelskiftet började Linggymnastiken att ifrågasättas av dåtida forskare. T ex så ansågs några rörelser (i synnerhet de så kallade spännböjande rörelserna) vara direkt skadliga. Kritikerna menade dessutom att den svenska gymnastiken inte var ämnad för barn och flickor. För barnen var det inte nog med att bara ta bort delar av den manliga Linggymnastiken, utan innehållet i deras undervisning skulle enligt gymnastikpedagogen Elin Falk baseras på rytm och utifrån deras naturliga rörelser. Starka reaktioner mot den manliga Linggymnastiken kom även från gymnastikpedagogen Wendela Dahl (ibid). 6

8 Gymnastikämnet bytte namn i och med införandet av 1919 års undervisningsplan för folkskolan [U 1919]. Från att tidigare endast hetat Gymnastik skulle ämnet nu heta Gymnastik med lek och idrott. Och precis som namnet antyder ansågs lek och idrott nu utgöra viktiga delar i den fysiska fostran. Nu skulle fria rörelser och lekar utgöra medel i strävan att förbättra både hälsa och hygien. Namnbytet och förändringarna av innehållet i undervisningen kan ses som en följd både av påverkan från den anglosaxiska idrottens utbredning där tävling och prestation utgjorde framträdande inslag, och av kritik från dåtida forskare och pedagoger. På 1950-talet skedde ett nytt innehållsskifte då idrotten kom att dominera undervisningen istället för gymnastiken. Idrottsämnet har sedan genomgått ytterligare förändringar (innehåll och antal obligatoriska timmar etc) och namnbyten. Främst har lagbollspel på senare tid tagit allt större plats, medan gymnastiken har förlorat mark. Under 1900-talet har utvecklingen av ämnet dessutom gått från att vara innehållsstyrd till att bli målstyrd i och med införandet av 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet [Lpo 94]. Ämnet erbjuder numera både lärare och elever större frihet och efter införandet av den nya läroplanen har de fått möjligheten att påverka innehållet i undervisningen. Detta gäller såväl grund- som gymnasieskolan. Dessutom har varje skola fått möjligheten att profilera undervisningen, t ex genom elevens val (ibid). Dagens idrottsundervisnings innehåll och timplan Om man ser till utvecklingen av idrottsämnet i skolan när det gäller antalet obligatoriska timmar har 1900-talet präglats av nedskärningar. Och i och med införandet av den senaste läroplanen Lpo94 har antalet obligatoriska timmar minskat från 537 timmar till 460 timmar. Dessutom har de öronmärkta timmarna (151) som tidigare gett utrymme för planering och genomförande av friluftsdagar försvunnit. Friluftsdagarna eller idrottsdagar som de tidigare kallades har minskat i antal ända sedan införandet. Några år efter Lpo 94 infördes har visserligen idrottsämnet blivit tilldelad 40 extra timmar. Dessa förändringar har kommit att innebära att ämnet idag i grundskolan har 90 min/vecka hela läsåret och att varje elev därtill har möjlighet att välja idrott som tillval. För gymnasieskolan ser det ännu sämre ut när det gäller antalet obligatoriska timmar. Endast Idrott och Hälsa A som består av 100 poäng är obligatorisk för eleverna, vilket betyder totalt ca: 86 klocktimmar och detta räcker oftast inte till mer än ett tillfälle varje vecka under gymnasiets första 2 år (Meckbach & Söderström, 2002). Ämnet Idrott och Hälsa möter alltså en negativ trend, genom minskning i antalet obligatoriska timmar. De elever som väljer idrott som tillval är för det mesta redan idrottsintresserade, visar en studie av Riksidrottsförbundet [RF] (1996). Intressant vore, enligt Erikson (1996), att undersöka vilka de övriga icke idrottsintresserade eleverna är och varför vissa av dem ändå väljer idrott som tillval. På så sätt skulle man nämligen kunna få reda på hur man som idrottslärare kan väcka ett idrottsintresse hos dem som är lite eller helt ointresserade av idrottsliga aktiviteter. En anledning till att antalet obligatoriska timmar minskat på senare år kan vara att allt fler ämnen har tillkommit och därför konkurrerar med idrottsämnet om plats på skolschemat. Förändringar har inte bara skett när det gäller antalet obligatoriska timmar, utan även innehållet i själva undervisningen ser annorlunda ut idag. Från att tidigare dominerats av Linggymnastiken består ämnet numera till störst del av olika bollspel. Det visar flera genomförda studier (bollspel beräknas ta upp ca: 70 % av undervisningstiden). Andra aktiviteter som t ex dans tar inte alls upp lika mycket plats. Enligt tidigare studier dansar eleverna generellt 5 gånger per läsår (Meckbach & Söderström, 2002). Många idrottslärare både på gymnasie- och grundskolan menar idag att de inte lyckas uppfylla målen med ämnet. Tidsbristen tycks vara den främst orsaken till detta. Studier har 7

9 exempelvis visat att så många som 80 % av idrottslärarna på gymnasiet inte klarar av att uppfylla kursplanens mål för friluftsliv (ibid). Vad säger läroplaner och kursplaner om Idrott och Hälsa? Från att Linggymnastiken dominerat innehållet i skolans kursplaner (fram till 1950-talet) till 1980 års läroplan för grundskolan [Lgr 80] där olika idrottsaktiviteter tillsammans med träningslära, friluftsaktiviteter, rörelse, rytm och dans, samt ergonomi utgjort kärnan, har innehållet i kursplanerna varit klart utstakat. Dock skulle innehållet för de olika områdena i dåvarande kursplanen Lgr 80 planeras tillsammans med eleverna (ibid) Införandet av Lpo 94 har först och främst inneburit större frihet för både lärare och elever. Målen för vad eleverna skall ha uppnått efter avslutad kurs är lika för alla (dock kan målen tolkas olika från lärare till lärare), men vägen dit kan se olika ut från skola till skola. Både lärare och elever har nu möjligheten att vara med och påverka innehållet i undervisningen. Kärnan i den reviderade (Skolverket, 2003a) kursplanen för ämnet idrott och hälsa på grundskolan är dock idrott, lek och allsidiga rörelser, och dessa moment ska finnas med i idrottsundervisningen. Den ska vara utformad så att alla elever oavsett fysiska eller andra förutsättningar ska kunna delta och kunna utvecklas på sina egna villkor. På gymnasial nivå betonas inte att vissa moment ska finnas med, dock ska fortfarande alla elever kunna vara med oavsett förutsättningar och utvecklas. Dessutom ska eleverna även här ha möjlighet att påverka lektionernas innehåll (Skolverket, 2003b). I de nuvarande kursplanerna för Idrott och hälsa tonas tävlingsmomentet ned till förmån för hälsa och välbefinnande. Före införandet av Lpo 94 var undervisningen mer styrd och den var uppbyggd av olika moment där idrottsgrenar och gymnastik utgjorde huvuddelen. Därtill har tävling tidigare haft en mer framträdande roll i undervisningen. Leken som idag ska utgöra en del av kärnan i undervisningen på grundskolan har funnits med länge. Redan i kursplanen Gymnastik med lek och idrott fanns leken med som en viktig del av undervisningen (Grindberg & Langlo Jagtoien, 1999). Ett av idrottsämnets grundläggande syften är att eleverna ska utveckla sin sociala, psykiska och fysiska förmåga, samt erhålla kunskaper om den egna livsstilens betydelse för hälsan. Det är viktigt att eleverna lägger grunden till en hälsosam livsstil genom att utveckla en allsidig rörelserepertoar. Ämnets roll i utbildningen är således av hälsobefrämjande karaktär. Ett annat grundläggande syfte är att varje elev utifrån sina egna villkor ska kunna delta i olika aktiviteter, utveckla gemenskap och samarbetsförmåga, samt förståelse och respekt för andra. Kursplanerna för Idrott och Hälsa för båda skolformerna (grund- och gymnasieskolan) talar också om att ämnet syftar till att ge eleverna upplevelser av både rörelse och rytm, vilket har betydelse då eleven skall främja den motoriska och estetiska förmågan etc. Genom dessa upplevelser ges de möjlighet till att utveckla både tanke och känsla. Dessutom tränas kondition, styrka och rörlighet. Elever som läser Idrott och Hälsa A, dvs. idrott på gymnasial nivå, skall efter avslutad kurs kunna röra sig till musik och även vara förtrogen med några danser. Viktigt är också att eleverna på gymnasiet ges möjlighet att fördjupa sin förmåga att kunna ta initiativ, organisera och leda fysiska aktiviteter. Det är dock inte bara inne i gymnastiksalen som det är viktigt att eleven får positiva upplevelser, utan även i den omgivande naturen. Kursplanerna säger att eleven genom friluftsliv och vistelse i både skog och mark får sådana kunskaper, upplevelser och erfarenheter att han/hon stimuleras till ett livslångt intresse för miljöfrågor och för att vistas i naturen. Exempelvis är ett av målen för Idrott och hälsa på gymnasienivå att eleven skall ha upplevt och genomfört olika former av friluftsliv (Skolverket, 2003b). Ämnets karaktär och syfte skiljer sig inte nämnvärt mellan grund- och gymnasieskolan. Dock ska gymnasieeleverna ska ha mer fördjupade kunskaper i ämnets olika moment. 8

10 Dagens målstyrda undervisning innebär att nivån för bedömningen av kunskapsmålet ser olika ut runt om i landet. Idrottsläraren är beroende både av den profilering skolan väljer och av lokala förutsättningar då han/hon tolkar målen för de olika betygsnivåerna i ämnet. För andra obligatoriska ämnen som exempelvis matte, engelska och svenska finns nationella prov, vilket gör det hela lite enklare för lärare i dessa ämnen eftersom proven fungerar som en måttstock på om eleverna i slutet av kursen klarat av att uppfylla målen (Meckbach & Söderström, 2002). Elevers inställning till fysisk aktivitet De allra flesta eleverna runt om i landet i såväl grund- som gymnasieskolan tycker att ämnet idrott och hälsa är intressant och roligt. Det visar en undersökning gjord av Eriksson et al. (2003). Dessutom visar deras undersökning att ungefär två tredjedelar av eleverna oavsett årskurs tycker att det är för lite tid för idrott och hälsa i skolan. Det är särskilt pojkarna som vill ha fler timmar i ämnet. Få elever har i deras enkätstudie svarat att de deltar i ämnet bara för att få betyg (totalt 14 %). Vid en jämförelse mellan pojkar och flickor visar deras resultat att dubbelt så många pojkar som flickor helt instämmer i att de deltar bara för betygets skull (pojkar 18 %, flickor 9 %) Ser vi till elevers inställning till att vara fysiskt aktiv finns det ganska tydliga skillnader mellan flickor och pojkar. Pojkar tycker exempelvis att det är roligare att vara fysiskt aktiv, de känner sig tryggare och de får oftare visa vad de kan. De blir också oftare tröttare och svettigare än flickor under lektionerna, vilket här inte ska tolkas som att de har sämre kondition. Istället ska det ses som en följd av att de anstränger sig mer. Samtidigt känner flickor, i större utsträckning än pojkar, att de är klumpiga. Få elever (9 %) känner sig dåliga på idrottslektionerna (ibid). Vad innebär detta för deltagandet? Många söker idag fysisk aktivitet för att de tycker det är roligt och spännande, enligt Engström (1999). Eftersom detta enligt honom är ett av motiven till att många idag deltar i olika aktiviteter är det viktigt att de utvecklar en positiv inställning till både motion och idrott. Mer ingående om vilka motiv som finns för fysisk aktivitet beskrivs senare i uppsatsen. Fysisk aktivitet på fritiden Under 1970-talet ökade populariteten för föreningsidrotten drastiskt i Sverige bland barn ungdomar. Föräldrarna insåg värdet i att deras barn började engagera sig i olika fritidsaktiviteter. Genom dessa kunde nämligen både barn och ungdomar utvecklas socialt, vilket för föräldrarna var en garanti för att de inte skulle hamna snett i livet. Därtill sågs barn och ungdomars deltagande i föreningsidrotten av föräldrarna som en nyttig investering för framtiden (ex. skapande av hälsa, möjlig yrkeskarriär). Olika fritidsaktiviteter utvecklades därför så att de skulle svara till barn och ungdomars intressen och behov. En annan bidragande orsak till att utvecklingen av föreningsidrotten verkligen tog fart var den förlängda utbildningstiden och inte minst de utökade ekonomiska tillgångarna hos ungdomarna under och 1970-talet. Fritidsproducenterna såg till att utöka utbudet för att vinna kampen om utövarna då efterfrågan från konsumenterna (ungdomarna) blev större. På grund av den konkurrens som uppstod om utövarna skedde förändringar i utbudet av aktiviteter, där vissa av dem kom att ses som mer värdefulla än andra. Fritidssysselsättningen kom därför att ge utövaren en viss status (Nilsson, 2002). Innan föreningsidrottens och den organiserade idrottens utveckling var den spontana idrotten (idrott utanför förening) enligt Engström (1989) väldigt vanlig bland barn och ungdomar. Många vuxna idag minns säkert hur de som små brukade spendera timmar efter 9

11 timmar på ängar, skridskobanor olika idrottsplatser och t o m gatstumpar och ägna sig åt idrottslekar av alla möjliga slag. De lärde sig genom tävling, härmning och lekfulla övningar att exempelvis cykla, spela fotboll, ishockey, bandy och att åka skidor. Hur ser då barns och ungdomars idrottsliv ut idag? Har spontanidrotten försvunnit till förmån för föreningsidrotten? När det gäller deltagandet på fritiden har Eriksson et al. (2003) studerat elever i åk 9 och där fått fram ett resultat som visar att 55 % av eleverna är aktiva i förening, att 37 % är aktiva utanför förening och att 11 % är inte fysiskt aktiva. Nilsson & Larsson (1997) har visat att ungefär hälften av gymnasieeleverna mellan är fysiskt aktiva inom någon förening. Enligt deras resultat är det något fler pojkar (60 %) än flickor (44 %) som är föreningsmedlemmar. Den fysiska ansträngningen som förr var en naturlig del av vår vardag har idag delvis gått förlorad. Därför spelar fritiden tillsammans med skolidrotten en viktig roll för skapandet och upprätthållandet av vår fysiska hälsa. Att se till den enskilde individens motions- och idrottsvanor på fritiden är därför oerhört viktigt ur ett hälsoperspektiv, då fysisk inaktivitet kan leda till diverse sjukdomar och annan ohälsa (Engström, 2002). Att olika slag av fysiska aktiviteter på fritiden idag utgör en stor del av flera barn och ungdomars vardag är självklart. På fritiden kan barn och ungdomar, åtminstone i de flesta städer, välja bland en uppsjö av aktiviteter och därmed också erhålla upplevelser av olika slag. Valet av fritidsaktivitet har stor betydelse för dem när de växer upp, eftersom de genom dem (fritidsaktiviteterna) får möjlighet att uttrycka sin personliga smak, (klädstil, musiksmak etc), utveckla sin personlighet och visa andra vilka de är. Fritidssysselsättningen kan också utgöra en livsstil där de ges möjlighet till självförverkligande (ibid). Idrotts- och motionsvanor har alltså stor betydelse för individens hälsa och identitetsutveckling, och det är därför viktigt att förstå varför vissa människor utvecklar ett positivt förhållningssätt till idrott och motion, och därför aktiverar sig mer, medan andra är negativa och passiva. Engström (2002b) drar här slutsatsen att valet av aktivitet liksom idrotts- och motionsvanorna är tydligt socialt och kulturellt präglade. För den växande medelklassen utgör olika former av motionsutövning en växande del av livsstilen. Människor med lägre social ställning är i större utsträckning fysiskt inaktiva. Förklaringen till detta kan vara att skillnader i materiella och ekonomiska tillgångar ger olika förutsättningar för deltagande i idrottsverksamheter och i olika former av motion. Dock kan inte ekonomiska och materiella tillgångar enligt Engström fullt ut förklara deltagandet och valet av aktivitet. Han pekar därför också på det sociala arvet som varje individ bär på. Det sociala arvet, eller habitus 2 som han också kallar det, är personligt och har betydelse för individens smak, och idrotts- och motionsvanor. Ser man till idrotts- och motionsvanor hos medelålders män finner man ett svagt samband vid en jämförelse mellan hur aktiva de var vid 15 års ålder. Detta visar Engströms genomförda studie där han följt en grupp människors (ca: 2000) idrotts- och motionsvanor från att de var ungdomar 1968 till den senaste datainsamlingen där de hunnit bli 41 år gamla. Hans studie visar dessutom att människans motionsvanor genom livet kan vara rätt instabila. Hela 80 % av populationen uppgav att de någon gång i sitt liv ändrat sina motionsvanor, dvs från att ha varit aktiv till att bli passiv och tvärtom. Skrämmande nog har de inaktiva visat upp de mest stabila motionsvanorna vid undersökningstillfällena. Nästan var tredje kvinna och var femte man har varit inaktiva ända sedan studiens start Detta begrepp tycks i förstone vara ganska lättbegripligt och bygger på den självklara tanken att individens tidigare och samlade erfarenheter är styrande för föreställningar, förmågor och praktiker. Men habitus har en djupare innebörd och ska förstås som de inpräglade vanor och dispositioner, de för givet tagna preferenser, som verkar bestämmande för hur individen handlar, tänker, uppfattar och värderar sin omvärld. (Engström, 2002, s 138). Det är habitus som gör det möjligt för oss att orientera oss fram, tänka och handla även då vi ställs inför nya situationer (ibid). 10

12 Medlemskap i föreningsidrotten vid 15 års ålder förklarar alltså inte motionsvanorna i medelåldern. Vari ligger då förklaringen? Ett 100 procentigt svar går här inte att finna, dock finns ett tydligt samband om man ser till individens betyg både i det dåtida gymnastikämnet och i de teoretiska ämnena, samt faderns socialgrupp. Vilka är det som motionerar? Som det tidigare sagts så motionerar människor med hög social status oftare än människor som tillhör en lägre social grupp. Dessutom kan deltagandet från de olika sociala grupperna bero på skillnader i ekonomiska tillgångar. Personer med högskoleutbildning, och som bor i städer i kombination med att de har många vänner som motionerar, är ofta fysiskt aktiva (85 % av männen och 62 % av kvinnorna motionerar regelbundet). Bland dem som bor landsbygden, saknar högre utbildning, och har få vänner som motionerar är däremot få fysiskt aktiva (15 % män och 21 % kvinnor). Det är dock inte uteslutande personer med olika hög social och ekonomisk status eller som umgås i olika vänskapskretsar som motionerar olika mycket, utan det finns också skillnader om man ser till personer som tillhör samma socialgrupp, alltså personer vars ekonomi, materiella tillgångar, samt utbildning ligger på samma nivå. Resultatet på frågan om vad som påverkar våra val av aktiviteter och motionsvanor blir att både uppväxtmiljön som tillsammans med tidiga erfarenheter till stor del formar vårat habitus, och den aktuella sociala miljön har betydelse för våra motionsvanor och valet av aktivitet. Dessutom visar resultatet att valet av aktivitet till stor del kan begränsas av utbudet och de materiella och ekonomiska krav som ställs på utövarna (ibid). Skillnader i motionsvanor och val av idrottsliga aktiviteter finns inte bara mellan personer som tillhör olika sociala grupper utan även mellan flickor och pojkar, skriver Larsson (2002). T ex så idrottar pojkar oftare än flickor i olika föreningar. Tydliga könsskillnader går även att finna i valet av idrotter. Medan ishockey, skateboard och karate till störst del är dominerade av män, så är motsvarande idrotter för flickor aerobics, dans och ridning. Intressant är att de flesta av dessa idrotter inte finns med i skolans idrottsundervisning idag. Hur kommer det då sig att det är pojkar och inte flickor som söker sig till föreningar? En förklaring skulle kunna vara att dessa präglas av en kultur med prestationsinriktade inslag. Det är nämligen så att pojkar generellt sätt söker sig till aktiviteter som innehåller olika former av tävling. Samtidigt är flickor oftare mer relationsinriktade och vill därför uppleva den sociala gemenskapen. Idrott som fritidsysselsättning i Luleå Hur många som är fysiskt aktiva på fritiden varierar mycket mellan olika områden runt om i landet enligt en undersökning av Nilsson och Larsson (1997). Luleå står sig här bra i jämförelse med andra städer. T ex så är det fler ungdomar i 16-års ålder i Luleå som är aktiva inom någon förening än i Bengtsfors/Årjäng och Stockholm. 65 % av flickorna och 67 % av pojkarna i Luleå är medlemmar i förening. Detta kan jämföras med Bengtsfors/Årjäng där motsvarande är 50 respektive 53 %. I Stockholm ser det ännu sämre ut. Andelen som idrottar på egen hand utanför förening i Luleå är 69 % för både flickor och pojkar, vilket inte skiljer sig mycket från de övriga städerna. Varför ska vi ha idrott i skolan? Trots en hälsofrämjande inriktning på idrottsundervisningen, säkrare kunskaper om vilka hälsorisker fysisk inaktivitet medför och ett skiftande och relativt stort utbud av fritidsaktiviteter i landet har vi utvecklat en betydligt ohälsosammare livsstil än tidigare (sämre kost, oregelbundna måltider och utebliven motion etc). Detta kan få förödande konsekvenser för individen och leda till han/hon drabbas av fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, muskel- 11

13 försvagning och högt blodtryck etc. Fysisk ohälsa tillsammans med negativ psykisk påverkan från omgivningen kan medföra att en person mår sämre psykiskt. (Engström, 2002b). Genom skolidrotten ges eleven möjlighet påverka sin hälsa både fysiskt, psykiskt och socialt. Positivt med fysiskt aktivitet är de förebyggande effekterna. Motion kan minska risken för att man drabbas av psykosocial stress. Dessutom bidrar fysisk träning till att förbättra skelettmuskulaturen (Åstrand, 1986). Eriksson et al. (2003) har visat att det finns ett samband mellan hur aktiva eleverna är på idrottslektionerna och hur mycket de rör sig på fritiden. De som rör sig på lektionerna rör sig också på fritiden och tvärtom. Hur ser ungdomarnas hälsa ut? Ett av dagens största hälsoproblem är övervikt och fetma, och ökningen av andelen överviktiga ungdomar har varit dramatisk de senaste åren, visar en undersökning gjord av Socialstyrelsen (2001). Hos ungdomarna (18-åringar) har andelen överviktiga ökat med 11 % från 1971 till 1998, samtidigt har andelen som lider av fetma ökat från 1% till ungefär 4 %. Till andelen som lider av fetma räknas här de som har BMI (Body Mass Index) som överstiger 30 (ibid). Variation i kroppsvikt bland elever kan delvis förklaras med ärftlighet. Ändå tyder elevernas på senare tid försämrade hälsotillstånd på stora beteendeförändringar bland barn och ungdomar, samt även vuxna. Medvetenheten kring kroppen har på 1900-talet ökat, och enligt en folkhälsorapport gjord av Socialstyrelsen år 2001 börjar denna medvetenhet kring kroppen och vikten numera redan i årskurs 5 för båda könen, några större könsskillnader finns inte. Ungefär 80 % av barnen i denna årskurs anser att de är lagom, men ju högre upp i åldrarna som barnen kommer desto mer kritiska blir de till sin vikt och sitt utseende. Ungdomar i årskurserna 7 till 9 är t ex väldigt missnöjda (en tredjedel av flickorna och var femte pojke övervärderar sin kroppsstorlek). Flickorna tycker ofta att de är för tjocka, medan pojkarna i regel anser sig vara för smala. Folkhälsorapporten visar att 8 % av flickor i åk 9 bantar, medan 43 % av dem vill gå ned i vikt. För gymnasieungdomarna är missnöjdheten med kroppens utseende och vikt, om inte större, så i alla fall lika stor. Att flera av dagens friska ungdomar i Sverige anser att de väger för mycket och har en dålig självbild kan leda till att andelen som drabbas av sjukdomar som t ex anorexi (självsvält) eller bulimi (hetsätning med kompensation som följd, t ex kräkningar) ökar. Det är främst flickor som drabbas av dessa sjukdomar (ibid). Vad innebär hälsa? I vardagsspråket förknippas hälsa ofta med det kroppsliga, att må bra fysiskt. Begreppet hälsa är dock mycket mer omfattande än så och innebär inte endast att vara fri från sjukdom och handikapp, utan innefattar även psykiskt och socialt välbefinnande. Hälsa ses numera som ett mer sammansatt begrepp. När fysiska problem uppstår kan den upplevda känslan av att må bra rubbas, men det behöver inte vara så. Man kan t ex ha brutit benet men ändå uppleva att man mår bra. Man kan likaså förklaras fullt frisk rent medicinskt men ändå må dåligt. Den psykiska hälsan påverkas också till stor del av stimuli från omgivningen. Psykisk ohälsa och omgivningens påfrestningar kan i sin tur medföra att kroppen blir mer mottaglig för infektioner.(nordlund, Rolander & Larsson, 2000) Psykisk hälsa kan innebära att man inte lider utvecklingsförseningar, inlärningssvårigheter, kommunikationssvårigheter, beteendestörningar och depressioner etc. Att man av andra uppfattas som fullt frisk och inte lider av någon psykisk sjukdom. En vidare uppfattning av vad 12

14 psykisk hälsa är innefattar dessutom den upplevda hälsan, dvs den upplevda känslan av att må bra. (Åhs, 2002) Rydqvist och Winroth (2002) har formulerat följande definition på vad som menas med hälsa: Hälsa är att må bra och att ha tillräckligt med resurser för att klara vardagens krav och för att kunna förverkliga sina personliga mål. (s 16) Den definitionen stämmer väl överens med mina tankar om vad hälsa är. Nämligen att hälsa, å ena sidan, är den upplevda känslan av att må bra och, å andra sidan, en resurs som bidrar till att vi trots vardagens alla krav och påfrestningar förblir friska, och lyckas förverkliga våra mål. Vad påverkar vår hälsa? För att svara på frågan om vad som påverkar vår hälsa kommer jag här att utgå från tre huvudområden, nämligen arvet, omgivningen och livsstilen. Vad det genetiska arvet kan ha för inverkan på vår hälsa kommer jag endast beskriva kortfattat, eftersom det saknar relevans i det här sammanhanget. Dessutom har jag tidigare beskrivit hur en passiv livsstil kan leda till diverse sjukdomar och annan ohälsa, och vilka förebyggande effekter ett fysiskt aktivt liv kan ha. Därför har jag därför valt att koncentrera mig på hur omgivningen kan påverka hälsan. Arvet, den genetiska grundkoden som vi föds med, är unik för varje människa och ger oss möjligheter att utvecklas på många olika sätt. Vissa människor ges av det genetiska arvet goda anlag till spela boll, medan andra ges goda möjligheter till att lära sig sjunga. Man talar om att vi har olika talang för olika saker. Andra genetiskt betingade olikheter är människans längd och benägenhet för att bli tjock eller smal. För att läraren ska kunna stimulera elevernas fysiska och psykiska utveckling är det viktigt att han/hon inser vilka olika förutsättningar eleverna har. (Rydqvist & Winroth, 2002). Den omgivande miljön, och särskilt den miljö vi växer upp i, har stor inverkan på vår hälsa. Under ungdomsåren tillbringas en stor del av tiden i skolan och därför utgör skoltiden en viktig del i människans liv. Det är viktigt för barn och ungdom att hamna i en skola med en stimulerande miljö, bra lärare och goda kamrater. För den psykiska hälsan är det viktigt att individen känner sitt värde som människa, utvecklar en positiv självuppfattning och har en positiv självbild. Den omgivande miljön spelar en betydande roll för hur dessa uppfattningar utvecklas. Det är viktigt för det psykiska välbefinnandet att individen upplever en känsla av samhörighet, lever i en socialt trygg tillvaro och har goda relationer med andra (t ex vänner, familj, lagkamrater och klasskamrater). Individens möjligheter att påverka vardagliga situationer har också betydelse. Många människor idag lever ett normalt liv, har en stark identitet och är socialt trygga trots att de lider av handikapp och/eller sjukdomssymtom. (Engström & Sandlund, 1986) Det finns alltså en rad olika faktorer som påverkar vår hälsa. Rökning och fysisk inaktivitet utgör två riskfaktorer, medan fysisk aktivitet (motion), bra kostvanor, och kanske även skrattet påverkar vår hälsa positivt (Rydqvist & Winroth, 2002). Var skapas hälsa? Var skapas hälsa? Det något poetiska svaret på den frågan skulle kunna vara: Där människor arbetar, lever och älskar. Hälsa skapas således inte på sjukhus, vårdcentraler och behandlingshem. Detta citat är hämtat ur idrottsboken idrott, friskvård, hälsa och hälsopromotion s. 21, som är skriven av Rydqvist och Winroth (2002). Enligt dem skapas hälsa bl a i ett välfungerande samhälle, på en bra arbetsplats, i ett fungerande hem, bland goda vänner och i väl fungerande föreningar, samt genom positiva tankar och positivt agerande. Sjukhus är viktiga för att vi ska kunna återfå vår hälsa då vi drabbats av sjukdomar av olika slag. 13

15 Vad styr deltagandet i ämnet idrott och hälsa? Trots att studier visat ämnets popularitet och att det är relativt få elever som väljer att hoppa över lektionerna anser ca: 36 % av idrottslärarna för gymnasieskolan i Erikssons et al. (2003) undersökning att frånvaron från idrottslektionerna, i hög eller mycket hög grad, är ett problem. Det finns olika faktorer som kan styra deltagandet hos eleverna. Sjukdom skulle t ex kunna vara en faktor liksom att eleven helt enkelt inte orkar gå på lektionen. En annan bidragande orsak som styr deltagandet skulle kunna vara elevers olust inför att byta om tillsammans med andra. Eriksson et al. (2003) visar i en studie att andelen elever som inte vill byta om med andra ligger på ungefär 10 %. Andelen är något högre i yngre åldrar än hos gymnasieelever. Detta innebär alltså att dessa elever redan innan idrottslektionerna känner sig obekväma och därmed får en dålig start. Lektionernas innehåll kan också styra deltagandet. Erikssons et al (2003) visar i sina undersökningar att flickor och pojkar ofta är intresserade av olika aktiviteter. Idag domineras idrottundervisningen av olika slags bollspel, och hos de flesta eleverna är detta populärt. Bollaktiviteter ger det största deltagandet hos pojkar, och det näst största hos flickor. För flickor är det istället dans och aerobics som är de populäraste aktiviteterna. Aktiviteter som innehåller styrka och kondition är dubbelt så populära bland pojkar än bland flickor. Samtidigt deltar fler flickor än pojkar i idrottsundervisningen när det är redskapsgymnastik som står på schemat. Ser man till populariteten bland övriga aktiviteter finns det en större spridning hos flickor än hos pojkar. (ibid) Att olika typer av bollspel dominerar lektionernas innehåll idag kan ses som något positivt eftersom bollspel är populärt hos eleverna. Sådana aktiviteter lämpar sig också bra för idrottshallarnas utformning. Dock finns det en del elever som är missnöjda över innehållet, och som istället skulle vilja testa på nya idrotter (Karlefors, 2002). Med anledning av att innehållet i lektionerna delvis styr deltagandet bland eleverna har idrottsläraren ett stort ansvar när lektionerna ska planeras. Om eleverna inte är nöjda med innehållet är risken stor att de inte deltar på lektionerna och därmed inte heller når upp till målen med idrottsundervisningen. Läraren ska därför vara flexibel, kunna visa upp ett brett innehåll och dessutom låta eleverna vara med bestämma över vad lektionerna ska innehålla (ibid). Enligt en studie av Lennart Mattson 1993 har eleverna den möjligheten (Meckbach & Söderström, 2002). Hur ser då deltagandet ut bland eleverna? Behövs det verkligen ske förändring av lektionernas innehåll? Enligt studier av skolverket väljer elever sällan att hoppa över idrottslektionerna, vilket är positivt. Endast 4 % av eleverna i åk 6 instämmer helt då de tillfrågas om de ofta är borta från lektionerna, medan resultatet för eleverna i åk 9 och gymnasieeleverna blev 5 till 6%. Vad gäller det egentliga deltagandet, dvs hur mycket eleverna rör sig på lektionerna, visar skolverkets resultat att det både finns köns- och åldersskillnader. Enligt deras resultat rör sig yngre barn mer än ungdomar i åk 9 och gymnasiet. Endast 2 % procent av barnen i åk 6 svarade att de sällan eller aldrig deltar på lektionerna, och för de äldre eleverna blev resultatet på samma fråga 11 % (elever i åk 9) respektive 7 % (gymnasieelever). (Eriksson et al. 2003) Idrottens investerings- och egenvärde Det finns olika motiv till varför individer sysslar idrottsliga aktiviteter. Vissa vill ha roligt för stunden, uppleva spänning, och känna gemenskap, medan andra vill förverkliga sig själva och stå högst upp på prispallen. Engström (1999) har på detta område lyckats urskilja två olika huvudgrupper som förklarar syftet/meningen med utövandet. Dessa är aktivitetens egen- 14

16 värde respektive investeringsvärde. Med idrottens egenvärde menas det unika värdet i själva aktiviteten, att man sysslar med idrotten för dess egen skull, och inte för att uppnå mål som bättre hälsa, att vinna eller för att bli mer atletisk. Det viktiga är att erhålla njutbara upplevelser för stunden. Friluftsaktiviteter som exempelvis att åka långfärdsskridskor och turskidor, eller att bara få vistas i skogen är för många en näst intill obeskrivligt skön känsla där de får möjlighet att uppleva både avkoppling och gemenskap. Andra söker leken och spänningen i utövandet och sysslar därför möjligtvis med upplevelsesporter ( t ex. klättring, offpiståkning, fallskärmshoppning och forsränning), eller kanske olika typer av bollspel. Några tydliga formuleringar kring skolidrottens egenvärde går enligt Mackbech & Söderström (2002) inte att finna i den nuvarande kursplanen för Idrott och hälsa. Istället talar den enligt dem om olika mål som eleven skall uppnå: En kommentar till vår tolkning av texterna om ämnets mål innehåll och metodik är att det framträder en blandning av ett tänkande kring idrott som hälsa, idrott som fostran och idrott som träning. Däremot hittar vi inga formuleringar kring kroppsövningsämnets eventuella egenvärde, det vill säga värdet i själva utövandet, vilket ofta omnämns när idrottslärare/lärarutbildare diskuterar ämnet. (ibid, s 213) Ofta sysslar utövare inte bara med en aktivitet för att finns ett egenvärde i det de gör, utan även för att investera någonting (Engström, 1999). aktiviteten ges betydelsen att vara ett medel att nå något som egentligen ligger utanför eller efter själva aktiviteten. (ibid, s 38). För många handlar det om investeringar i form av bättre hälsa, dvs att må bättre både kroppsligt och mentalt. För andra handlar det t ex om att bli mer atletisk och vältränad, nå goda tävlingsresultat eller att skapa sig en identitet. Engström kallar dessa motiv till fysisk aktivitet för investeringsvärden (ibid). I idrottsanläggningen Hälsans Hus i Luleå får eleverna möjlighet att erhålla både njutbara upplevelser för stunden, genom en mångfald av spännande och annorlunda aktiviteter, och samtidigt få investeringar (först och främst hälsa) för framtiden. Hälsans Hus Hälsans Hus, en i Sverige unik gymnasieskola/idrottsanläggning, är belägen centralt intill Luleå älv och har en yta på 4600 kvadratmeter. Tankarna och idéerna om att bygga denna idrottsanläggningen uppstod redan 1993, och för att kunna övertyga kommunen att satsa på projektet tryckte man hälsoaspekten. Ändå skulle dröja ända till 2001 innan kommunen beslutade att genomföra bygget av idrottsanläggningen, som kom att utgöra en del av den så kallade Gymnasiebyn i Luleå. Den första lektionen hölls i januari 2003(Haapaniemi & Nygren, 2003). Den mångfald av aktiviteter som erbjuds i Hälsans Hus syftar till att väcka ett intresse för fysisk aktivitet hos eleverna som går på gymnasiet i Luleå och stimulera deras nyfikenhet (Luleå Gymnasieskola, 2004). De många aktiviteterna som eleverna kan prova på fördelas till flera olika hallar, salar och rum. Hälsans Hus innehåller bl a följande: Blå hallen som är den största hallen i Hälsan Hus kan delas in i fyra delar med ljudisolerade väggar Äventyrshallen : Hälsans Hus dragplåster. Här finns t ex en 11 meter hög klättervägg och andra äventyrsredskap. Kungshallen kan delas in i två delar, som båda har mindre läktare och musikanläggning. Styrketräningshall 15

17 Träningshall där elever aerobics Teorisal Café Rum för massage och yoga etc. På Hälsans Hus ges eleverna möjlighet att både byta om tillsammans med andra i traditionella omklädningsrum, och enskilt i mindre omklädningsrum (12 st). Därmed tar man hänsyn till elever med annan religion och kultur, samt till blyga elever (Haapaniemi & Nygren, 2003). Ute består Hälsans Hus av en beachvolleybollplan, en streetbasketplan, en fotbollsplan och en grusplan som på vintern används som isbana. Denna omges inte av några sarger på grund av skaderisken. Förutom Isbanan vid Hälsan Hus används även ishallen i Coop arena. När eleverna på vintern ska åka skidor åker de till BAIK (Bergnäsets idrottsklubb), som Hälsans Hus inlett ett samarbete med (ibid). Hälsans Hus används både för att undervisa eleverna (ca: 3000) under de obligatoriska idrottslektionerna och för de specialutformade idrottsprogrammen. Idrottsanläggningen används inte bara i undervisningssyfte, utan elever och skolpersonal har med en låg avgift på 250 kronor per år även möjlighet att utnyttja idrottsanläggningens aktiviteter på fritiden. Visionen med Hälsans Hus är att eleverna ska utveckla ett livslångt intresse för hälsa och motion. Eleverna som deltar på idrottslektionerna har enligt idrottslärarna själva också visat ett ökat intresse fysisk aktivitet, enligt en studie av Haapaniemi & Nygren (2003). Speciellt är dessa elever mycket nöjda med anläggningens fina lokaler. Tyvärr har idrottslärarna inte sett något ökat intresse eller ökad närvaro bland de elever som annars inte brukar delta på lektionerna. Och för att nå ut till dem menar idrottslärarna att det krävs en omstrukturering och utökning av resurserna. (ibid) 2. Syfte Det övergripande syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur eleverna på gymnasieskolan upplever idrottsundervisningen och vilken inställning de har till skolämnet Idrott och hälsa. Förutom det övergripande syftet ska jag även försöka besvara följande frågeställningar: Finns det något samband mellan hur elever upplever idrottsundervisningen, och hur mycket de rör sig på lektionerna och på fritiden? Hur ser elevernas idrotts- och motionsvanor ut på fritiden? Hur mycket rör sig eleverna på lektionerna i Idrott och Hälsa? Kan Hälsan Hus öka elevernas lust att röra på sig? Varför upplever eleverna undervisningen som de gör? 3. Metod I denna undersökning använde jag mig av både kvalitativa (intervjuer) och kvantitativa (gruppenkäter) metoder. Intervjuerna fungerade först och främst som underlag för att få fram relevanta frågor till enkätstudien. Dessutom användes dessa för att kunna göra en djupare analys av vissa frågeställningar. För enkätstudien, som fungerade som huvudstudie i den här undersökningen, använde jag mig delvis av frågor framställda av Eriksson et al. (2003), med syftet att kunna göra en jämförelse mellan mina och deras svar. Fördelar med att använda sig av gruppenkäter är, enligt Dahmström (2000), att det är billigt och snabbt, många personer kan undersökas, och att det förekommer ett litet bortfall på grund 16

18 av vägran. Detta och syftet att göra jämförelser med tidigare undersökningar samt olika grupper har motiverat mig i mitt val av huvudmetod. Kvalitativa och kvantitativa metoder Kvale (1997) beskriver den kvalitativa forskningsintervjun som ett mål för att få rika och nyanserade beskrivningar av den intervjuades livsvärld. Det kan handla om att få precisa beskrivningar av en elevs känslor kring olika ämnesområden och upplevelser av olika situationer. Kvalitativa metoder arbetar således med ord och inte siffror. Kvantitativa metoder behandlar, enligt Dahmström (2000), däremot numeriska variabler och man skulle därför förenklat kunna säga att det rör sig om siffror. Kvantitet handlar enligt henne om hur mycket, hur stort eller mängden av något. Trost (2001) menar att en undersökning sällan antingen är kvantitativ eller kvalitativ. Istället rör det sig enligt honom om en kombination mellan dessa. T ex så kan en enkätundersökning som behandlas kvantitativt vid analysarbetet innehålla kvalitativa frågor såsom Vad anser du om? eller svar som t ex bra eller illa. Samtidigt kan kvalitativa metoder bearbetas kvantitativt. Vad gäller min enkätundersökningen har den först och främst varit kvantitativ förutom vissa delmoment som t ex enkätfrågorna som har varit kvalitativa. Dessutom har mina kvalitativa forskningsintervjuer delvis bearbetats kvantitativt. Urval Vad gäller urvalet för enkätstudien valde jag att undersöka elever från tre klasser med olika utbildningar som går första året på gymnasiet i Luleå för att kunna göra jämförelser mellan dem. Totalt var 60 elever i 16 års ålder delaktiga i undersökningen och av dem var 24 kvinnor och 36 män. Gemensamt för dem alla är att idrottsundervisningen är förlagd till Hälsans Hus. 23 av eleverna som var med i enkätstudien går ett program där majoriteten är pojkar (pojkprogrammet), 19 elever läser idrottsprogrammet, och 18 elever går programmet där nästan alla är flickor (flickprogrammet). Tabell 3.1: Översikt över de program och antal elever som har varit gällande för enkätstudien Program Kön PP ID-P FP Total Kvinnor Män Total Urvalet av intervjustudien bestod av sex elever, varav tre var pojkar och tre var flickor, och alla har de fått idrottsundervisningen förlagd till Hälsans Hus. Vid tidpunkten då intervjuerna genomfördes läste två stycken elever första året på pojkprogrammet, två elever gick första året på flickprogrammet och två stycken första året på Idrottsprogrammet. Bortfall För enkätstudien hade jag planerat att undersöka en grupp på sammanlagt 84 elever. Men här jag fått ett bortfall på totalt 24 elever som av okänd anledning inte varit närvarande vid de lektioner då enkätundersökningen ägde rum. Detta motsvarar 29 procent. Av dessa var åtta personer (10 procent) elever vid pojkprogrammet, sju elever (åtta procent) vid flickprogrammet 17

19 och nio elever (11 procent) vid programmet Id-programmet. Därtill har jag fått ett bortfall (b) på vissa av frågeställningarna, vilket framgår i resultatdelen (se: 4.Resultat). Genomförande Innan enkäten delades ut till eleverna förklarade jag tydligt vilket syfte jag hade med min studie. Enkäterna delades därefter ut klassvis antingen före eller efter idrottslektionerna beroende på idrottslärarens önskemål, och samtliga närvarande elever var med i undersökningen. Ett slumpmässigt urval var därför inte nödvändigt. Själv var jag närvarande under hela tiden eleverna svarade på enkäten för att på så sätt kunna räta ut vissa frågetecken angående enkätens olika frågor. Tidpunkten då eleverna svarade på enkäten var i slutet av vårtermin Samtliga intervjuer spelades in med hjälp av kassettbandspelare och genomfördes i ett avskilt och ljudisolerat rum, i det s k tysta rummet. Dessutom förde jag anteckningar under intervjuerna för att efteråt tydligare kunna se vilka intryck jag fått av eleven, och därmed underlätta analysarbetet. Direkt efter intervjuerna lyssnade jag noga igenom banden jag använt för att få en tydlig uppfattning av hur jag hanterat intervjusituationen. Tidpunkten för intervjuerna var i slutet av vårterminen 2004, och dessa varade i ca: 40 minuter. För att få spontana och rika beskrivningar av eleverna inledde jag intervjuerna med frågan Kan du berätta om idrottsundervisningen på Hälsans Hus (Kvale, 1997). Därefter behandlades alla frågeområden som funnits med i den manual som utarbetats (se bilaga 1), dock inte i någon specifik ordning. Dessutom ställdes inte samma frågor till alla eleverna, utan här berodde valet av frågorna på intervjusituationen. Alla frågeställningarna följdes upp så noggrant som möjligt. Analysarbete 4 av de totalt 6 intervjuerna skrev jag ut ordagrant. För att bearbetningen av de två övriga intervjuerna har jag fått förlita mig på de anteckningar jag förde under och direkt efter samtalen på grund av dålig kvalitet på kassettbanden. För tolkningen av de utskrivna intervjuerna använde jag mig sedan av den mall som utarbetats av Kvale (1997): Till en början strukturerade jag upp materialet för att på så sätt kunna se vad som sagts inom de inom intervjumanualens två olika frågeområden, dvs skolans idrottsundervisning och idrott på fritiden. Därefter redigerades materialet genom att eliminera upprepningar, ta bort överflödigt material, sätta ut kommatecken, och skriva om talspråket så att svaren blev mer läsvänliga. Detta genomfördes utan ändra innebörden i de intervjuades svar. Slutligen gjordes en återknytning till syftet för att på så sätt kunna klarlägga de intervjuades åsikter och tankar rörande de olika frågeställningarna. Vad beträffar bearbetningen av enkätstudien genomfördes alla statistiska beräkningar med hjälp av programmet Microsoft Excel. Tidsplan Mån 19/1 Mån 26/1 Introduktion Genomgång av kursens upplägg, som förutom själva uppsatsskrivandet även kommer att innehålla 2 kurser som handlar kvantitativa och kvalitativa metoder. Genomgång också av hur en uppsats skrivs. Formulerat uppsatsens syfte. 18

20 Ons 11/2 Mån 29/2 Tis 30/3 Ons 31/3 Tors 1/4 Ons 7/4 Tors 8/4 sön 18/4 Mån 19/4 Tors 29/4 Fre 30/4 Mån 3/5 Fre 29/5 Fre 4/6 Påbörjat skrivandet av bakgrunden. Klar med bakgrunden Klar med frågeställningarna till intervjumanualen. Möte med klassföreståndarna för pojk- och flickklasserna samt Idrottsklassen. Praktik Hälsans Hus Intervjuer Intervjuanalyser Enkätkonstruktion Enkätundersökning Slutlig bearbetning av uppsatsen. Opponering 19