Thomas i Elvsted Kap 1.

Transkript

1 Kap 1 - Thomas i Elvsted En skraltig anslagstavla När jag kommer cyklande hem från skolan så passerar jag den gamla anslagstavlan vid torget i centrum. Jag bromsar till så det blir ett svart sträck på asfalten. Jag tänker, tur att pappa inte ser mig nu. Det sitter en ny lapp på anslagstavlan, konstaterar jag. Jag parkerar cykeln och går fram till den nya färgglada lappen. Jag läser sakta den färgade vackra lappen som sitter på den gamla skraltiga anslagstavlan. Anslagstavlan har alltid har funnits mitt i byns centrum vad jag kan minnas. Den lappen måste ha kommit upp i dag, konstaterar jag omedelbart, för jag cyklar ju förbi här varje dag till och från skolan, och jag har då verkligen inte sett den tidigare. Med så fina färger, blått och gult, som det är på den här lappen, så kan jag inte bara ha bommat att se den tidigare. Tänk, en så fin lapp, på byns gamla omålade och skraltiga anslagstavla, med så mycket bra fotbollsinformation som gäller just mig, tänker jag vidare. På lappen är det en jättefin bild på en fotbollsspelare, i färg. Undra vem det kan vara på bilden, det måste vara någon som spelar i landslaget eller en proffsspelare, tänker jag. Undra vem som satt upp lappen och när kom den upp frågar jag mig själv. Nu vet jag vad jag skall göra när jag blir stor, helt klart, bestämmer jag när jag ser lappen. Jag ska bli ett riktigt äkta fotbollsproffs, det första fotbollsproffset från Elvsted. Den färgglada lappen på anslagstavlan hjälper mig att ta detta viktiga beslut. Den här gamla anslagstavlan borde förresten målas, så ful och skraltig som den är konstaterar jag. Den har ju inte ens ett lås, bara en rostig krokig spik som håller de två dörrarna stängda. Den ser faktiskt bedrövlig ut, tänker jag för mig själv och ett glas är trasigt. Får jag bara lite färg så kan jag måla den, jag kan göra det gratis, jag har ju hjälpt morfar flera gånger med målning, det är lätt som en plätt att måla. Morfar säger att jag är en riktig konstnär med pensel i handen. Jag tycker nog att tavlan skulle vara gul och blå, samma färger som är på lappen och på den svenska flaggan. Det kanske skulle vara en flaggstång här också eller skulle det vara en sådan där liten fasadflagga som alla ha på sina hus. Det skulle se mycket fint ut. Många tankar far runt i mitt huvud, nu när jag ska bli ett fotbollsproffs, jag har verkligen bestämt mig för det. Vilken tur att jag är så gammal och erfaren som jag är, konstaterar jag belåtet. Jag kan ju både läsa, skriva och räkna, så jag kan ju det mesta. Jag har ju gått i skolan i flera år nu här i Elvsted, så vad kan det mer finnas att lära sig? Jag har ju även varit i stan flera gånger, så resa kan jag. Nästan varje dag spelar jag fotboll, för det spelar vi ju jämt, så jag har ju gjort det också, och jag vet verkligen hur man gör när man spelar fotboll. Jag gör ju massor med mål och det måste ett fotbollsproffs göra, det har jag sett på TV. Detta är ännu mera fakta, som gör att jag är helt nöjd och konstaterar, jag skall bli ett fotbollsproffs. Att träna riktigt kommer bara att göra att allt går mycket fortare och jag blir ännu bättre än vad jag är idag, helt klart. Målet Det är fullsatt på fotbollsstadion, stadslaget är här för att möta oss i Elvsted och jag är center. Jag kan se mig själv i matchen, ett inlägg kommer på vänsterkanten från Oa, jag fäster min blick på bollen och tjoff med huvudet och där sitter den, klockrent vid stolpen, strax tg2015 Sid 1 (5)

2 under ribban. Olav som står i motståndarmålet kan bara titta på bollen när den rasslar in i bortre delen av målet. Morfar bruka ibland säga att man har sålt smöret och tappat pengarna. Det är nog detta som morfar menar då, för Olav är som en fastfrusen fura i marken. Motståndarmålvakten Olav slår sedan bara ut med armarna i ren förtvivlan mot sina medspelare. Jag tyckte nog att både stolpen och ribban böjde sig lite när bollen fångades upp av nätet. Det var nog nästan att det gick hål i nätet och målet skakar nog ännu! Vilken målgest skall jag ta denna gång? Det var ju ett supersnyggt mål, så det måste vara en målgest därefter så jag kastar mig på knä och viker mig bakåt och armarna rakt upp i luften. Yes, där satt den tänker jag, och strax kommer resten av laget och jublar. Hästen, Wille, Oa och Linkan är först framme, och strax därefter kommer resten av killarna. Alla bara slänger sig över mig så det blir en jättehög med fotbollsspelare, precis som det är i TV-pucken. Tänk ett så viktigt mål, i slutet av matchen, 2-1 till oss, gjort av Elvsteds första fotbollsproffs, mig. Undra vad det skall skrivas i tidningen om detta mål. Thomas avgjorde, igen eller Thomas sänkte stan, igen, ja vi får väl se i morgon. Det blir säkert intervju i TV och radio efter matchen också, jag får väl börja fundera på vad jag ska säga. Slaktarn TUT, TUT hör jag plötsligt och jag rycker till och tittar upp från marken och mina tankar. Hej Thomas, hör jag en välkänd röst säga. Det är Slaktarn s mörka röst jag hör, han är väl på väg med korv och kött till någon som beställt. Eftersom vårsolen skiner och luften är skön, så har slaktarn rutan nedrullad på sin gamla grågröna slaktarlastbil, och en gammal dragspelslåt hörs på bilradion. Ligger du här och drömmer Thomas, säger Slaktarn med sin mörka stämma och skrattar så det ekar mellan husen. Slaktarn har en sådan röst, att man kan höra den på långt håll, ja flera kilometer, och när han skattar riktigt mycket så hörs det säkert även ända till stan och skrattar det gör Slaktarn ofta. Undrar om han har spelat fotboll, tänker jag i samma sekund. Nä, det kan han inte ha gjort, han är ju minst två meter lång och måste väga ett ton. Han är ju så gammal också och det fanns säkert inte fotboll när han var ung. Föresten, gamla spelar inte fotboll, eller. Varför ligger du på knä här vid anslagstavlan, mitt på eftermiddagen, undrar Slaktarn skrattande. Tusen tankar far runt i mitt huvud och jag försöker hitta en förklaring, jag kan ju inte säga att jag nyss har gjort mål i min dröm. Ah, jag snubblade lite bara, ramlade med cykeln, det är ingen fara med mig, svarar jag, och borstar lite på kläderna. Slaktarn fortsätter bara att skratta och skakar sedan på sitt huvud. Sedan kör han vidare, eller man kanske skulle säga rullar vidare, med sin gamla grågröna lastbil. Det är knappt att den rör sig framåt. Att det sedan luktar konstigt efter honom måste väl bero på att bilen är gammal. Det luktar ju fullständigt pyton efter hans gamla lastbil. Lappen på anslagstavlan Jag läser lappen på anslagstavlan noga igen: Alla åtta och nioåringar som vill vara med i Elvsteds minilag och spela fotboll, samlas på Lovallen klockan 17.00, tisdagen den 29 april. Men, det är ju i dag, hur kan jag ha missat det? Ingen i skolan har ju snackat om det men å andra sidan så är det ingen där som kan bli fotbollsproffs. Vem är den där Imre, namnet som tg2015 Sid 2 (5)

3 står längst ned på lappen? Undra om det kan vara den där ljusa nya killen som spelar i A- laget, han är ju fruktansvärt duktig? Det måste bara vara han, jag vet ju inte vad han heter. Det var ju en ny familj som flyttade in i Stora Villan i höstas. Undrar vad de heter i efternamn den familjen? Jag fick ju en ny kompis i klassen i höstas, det måste vara hans pappa. Urban är en mycket snäll klasskompis, men några är lite dumma mot honom, för han fick genast öknamnet Lappen, bara för att de bodde visst uppåt i landet innan de flyttade till Elvsted. I så fall är ju Imre pappa till Lappens lillasyster, Kristina heter hon visst. Är hon snygg eller, oj, oj vad snygg hon är. Alla killarna i skolan tittar ju efter henne, men jag hinner inte med en massa knäppa tjejer, jag skall ju bli fotbollsproffs, så jag har annat viktigt att göra än att tänka på löjliga tjejer. I vilket fall som helst skall det bli spännande att se vem den där Imre är. Världsrekord Jag hoppar på min cykel och drar vidare, det är nog bäst att jag åker hem, så mamma inte blir arg. Hon bruka gnöla om jag inte kommer hem direkt efter skolan. Jag tar full fart när jag svänger förbi det gamla mejeriet, för nu skall jag slå världsrekord. Vi har ju ett jättegupp på cykelvägen, där alla hoppar med sina cyklar. Vi är massor av killar som hjälpts åt att bygga detta gupp. Guppet är jättedjupt och långt, minst en halv meter. Nu ser jag guppet, nu skall jag hoppa jättelångt, minst världsrekord. I med den högsta växeln på cykeln, det är ju nedförsbacke och det går nog i hundra kilometer, alla gånger. Jag bromsar lite lätt, jag får ju inte hoppa för långt, för då hamnar jag i Lisa i svängens taggiga häck. Oj, vad det blir långt tänker jag när jag har landat efter hoppet. Jag gör en sladdbroms och slänger cykeln och går tillbaka för att mäta hoppet. Tur att inte mamma såg när jag slängde cykeln. Ett steg, två steg, tre steg, det måste vara världsrekord, det är ju helt otroligt! Jag skall försöka slå det i morgon när jag åker hem från skolan. Jag ritar ett litet märke här i gräskanten, så vet jag hur långt jag har hoppat. Jag kan ju då bevisa det också om jag skulle behöva det. Morfar Thomas, kom hem hör jag mamma ropa från kökstrappen. Jag hoppar på cykeln och drar förbi Lisa i svängens häck och ser mamma på trappan. Var har du varit, det är ju minst en timme sedan du slutade skolan, frågar mamma. Jag har väntat på dig, vi skall ju till morfar i dag, säger mamma. Jag har åkt nästan direkt från skolan, jag stannade bara vid anslagstavlan en stund och pratade med Slaktarn, svarar jag. Samtidigt kommer Svartis och gnider sig mot mitt ben. Han fjäskar alltid efter mat och mamma säger, han har nyss fått mat nyss det lilla matvraket. Det syns när han har varit i närheten av en, alla kläder har svarta hårstrån, de finns föresten i hela huset. Svartis är min katt, och han är lika gammal som jag, tror jag. Jag hinner inte ge dig någon mat nu Svartis, jag måste packa till träningen, säger jag till Svartis samtidigt som jag klappar honom. Inte hörde Svartis det, han fortsätter bara och svansar omkring mig. Nu får du flytta på dig, säger jag lite smått irriterat, jag kan ju trampa på dig. Mamma jag hinner inte följa med till morfar idag, skriker jag, när jag är halvvägs ned i källartrappen. Kom hit unge man, svarar mamma lite barskt, kom hit NU!!! Vad är det för några dumheter du pratar om, vi har ju lovat att vi skulle komma till mormor och morfar idag, blir det inte kul. Mormor och morfar väntar ju på oss, de har ju säkert fikat klart. Inte vill du tg2015 Sid 3 (5)

4 väl missa mormors kringlor och hemmagjorda hallonsaft, säger mamma. Jo visst, men det är fotboll idag och jag måste vara med för jag ska spela i Elvsteds minilag, svarar jag, och så måste jag packa mina grejer. Jag skall bli fotbollsproffs och tjäna mycket pengar och spela i Elvsteds A-lag, säger jag stolt. Va bra, svarar mamma och skrattar, då får du ta hand om pappa och mig när vi blir gamla. Nu är det bara så här Thomas att du skall följa med till mormor och morfar, annars blir fram för allt morfar mycket besviken om du inte är med. Hur dags börjar fotbollen förresten, frågar mamma plötsligt? Förresten så låg det en lapp i brevlådan, den var nog säkert till dig. Jag rusar bort till posthögen i köket, letar upp lappen med färgbilden på. Jojo, JAG har fått en lapp från Ymre. Det är en lika dan lapp som sitter på anslagstavlan. Undrar om andra har fått en likadan lapp eller är det bara jag. Han vill att JAG skall vara med i minilaget. Har han sett mig spela tro, undrar jag. Mamma, vi skall vara vid fotbollsplanen senast klockan fem, men jag måste vara där tidigare om de delar upp och spelar fotboll innan. Lille Thomas, vi är hemma innan klockan fyra så du behöver inte vara orolig, svarar mamma. Undra om jag kan lita på det, tänker jag lite tyst för mig själv. Dags att packa Jag rusar in i mitt rum, letar upp fotbollsbagen och slänger ned lite smått och gott. Vad stod på lappen, jag läser: Träningsoverall, benskydd, kortisar, T-shirt och handduk. Va, handduk, inte behöver jag handduk när jag spelar fotboll. Det kanske är bäst att ta med en handduk i alla fall, vilken ska jag ta tro. Jag tar den med landslaget på och lägger den i botten. Mössa och handskar behövs väl inte i dag, när vårsolen ligger på för fullt och det är nästan vindstilla. Thomas, kom nu, ropar mamma, vi skall åka nu och stäng dörren till ditt rum så inte Svartis går och lägger sig i din säng. Ja, ja, jag kommer, svarar jag, strax, jag ska bara... Jag kan inte räkna ut vad jag skall ha handduken till när jag spelar fotboll, mycket konstigt. Jag får nog fråga morfar, han vet ju allt. När jag kommer ut står mamma i dörren och låser så fort jag har kommit ut. Men Thomas, inte skall du väl ha med dig fotbollsbagen till mormor och morfar, säger mamma. Men mamma då, tänk om vi blir sena, då kan du ju släppa mig direkt vid Lovallen, så går jag hem sedan efter träningen. Ok då, in i bilen och glöm inte att sätta på dig bilbältet så drar vi. Det där med att ta med bagen var listigt, man kan ju inte alltid lita på mammor, så som de babblar ibland. En åktur med frågor Mamma varför luktar Slaktarn s bil så illa? Har Slaktarn spelat fotboll? Dom som flyttade in i Stora Villa, vad heter de? Mamma, kommer vi hem till klockan fyra? Jag öser frågor över mamma och hoppas att hon kan svara på allt, helst omedelbart. Men Thomas då, så många frågor du har, säger mamma? Mamma, morfar säger alltid att frågar man inte, så får man inte reda på någonting. Man kan fråga om allt, bara man är trevlig och intresserad när man frågar, det har morfar sagt. Mamma varför luktar Slaktarn s bil så illa, frågar jag igen? Jo, när det gäller bilar så måste vi ju tanka, vår bil går på bensin, det vet du väl säger mamma. Jo visst, men vår bil luktar ju inte, fyller jag i. Vänta lite! Slaktarn har en gammal bil, hans pappa hade den tidigare när han jobbade i affären, och den går på diesel i stället för bensin. Diesel kommer också från olja och eftersom bilen är gammal, så är det väl därför det luktar lite efter den, svarar mamma. Jag vet inte riktigt, jag är ju inte så teknisk säger mamma. Men, har Slaktarn spelat fotboll, frågar jag, innan mamma har hunnit svara färdigt. Jo du, jag har hört att han var en mycket duktig tg2015 Sid 4 (5)

5 fotbollsspelare, jag tror han till och med spelade i stan. Han var förresten duktig på många idrotter, säger alla. Han har spelat hockey och jag tror att han spelade bordtennis också. Tennis spelar han fortfarande och han har även tränat pappa, och tillägger, till vilken nytta var det, sedan garvar mamma. Men Slaktarn, kan väl inte springa, han som är så tjock, han måste väga ett ton, frågar jag vidare. Men Thomas, du vet väl att man inte säger att någon är tjock. Slaktarn ser bara lite annorlunda ut, kraftig, välväxt som pappa bruka säga när han klappar sig på magen. Slaktarn hade lite otur när han var i 25-års ålder, men det är inget som du riktigt förstår ännu. Hur vet du det mamma, vad jag förstår, säger jag? När morfar berättar om gamla saker så förstår jag ju nästan allt. Ja, det är möjligt, men nu skall vi inte tala om det, utan tänk på vad du skall prata med morfar om i stället. Jag undrar lite varför mamma svarade så konstigt, säger jag lite för sig själv. Jag ger mig inte Mamma, de som bor i Stora villan, vad heter de, frågar jag vidare? Jag vet inte vad de heter, men mamman jobbar visst på sjukhuset och pappan jobbar visst något med datorer, svarar mamma. Jag har aldrig pratat med dem, men Lisa i svängen sa det, hon bruka ju veta en hel del om alla. Dom har visst två pojkar och en flicka, åtminstone sa Lisa i svängen det. Mamma, varför heter hon Lisa i svängen, har hon inget efternamn? Ja du, efternamn har hon säkert, men jag har aldrig hört något annat än Lisa i svängen. Det är väl för att hon bor i hörnet där cykelvägen svänger. Innan det blev en cykelväg där så var det en vanlig väg där, tror jag, säger mamma. Nu är vi framme Thomas, så nu får du väl plåga morfar med dina frågor, så kan jag prata med mormor i lugn och ro. Vi är väl hemma till fyra kollar jag, så att mamma inte skall glömma bort att jag måste på fotbollsträningen. Skall jag ställa en väckarklocka, frågar mamma, som tydligen är lite irriterad nu. Är det på mig tro, eller, nää, det måste vara något annat. Tommy Glans / / tg2015 Sid 5 (5)