ÅBO AKADEMI. Utgivare: Lärcentret Redaktörer: Camilla Lundström och Monica Nerdrum Pärmbild: Tove Sjöblom och Kristina Pusa.

Transkript

1

2 ÅBO AKADEMI Utgivare: Lärcentret Redaktörer: Camilla Lundström och Monica Nerdrum Pärmbild: Tove Sjöblom och Kristina Pusa Fram 2012 Vasa

3 Innehåll 1. Lärdomsprovet inom lägre högskoleexamen Vad är ett lärdomsprov inom lägre högskoleexamen? Avhandlingens språk Svenskspråkig sammanfattning Språkgranskning av skriftliga arbeten Plagiatgranskning Förvaring och offentlighet Handledning och handledare Vad är handledning? Examinatorn utser handledare Kursbeskrivningarna i MinPlan ger ramar för lärprocessen... 5 Handledningssamtal, projekthandledning och behandling vid seminarier... 5 Lärandemål... 6 Examinations- och arbetsformer Handledarens uppgifter Handledningsprocessen Handledning som stöd för läroprocessen... 9 Informationssökning och informationskompetens Avhandlingens grafiska utformning Studie- och forskningsetik Kandidatseminarier och arbetet inom seminariet Mognadsprov Vad är ett mognadsprov? Mognadsprovets språk Språkgranskning av mognadsprov Mognadsprovets bedömning Granskning, bedömning och godkännande Inlämning Granskning och bedömning Bedömningskriterier, -skala och -grunder Begäran om rättelse Akademiskt skrivande och skrivhandledning Akademiskt skrivande Texten i en kandidatavhandling Språkliga hjälpmedel på webben Skrivhandledning för alla ÅA-studerande... 20

4 6.5. Skrivhandledning på engelska Avhandlingens disposition och uppbyggnad Kandidatavhandlingens disposition Om att skriva en inledning Om metodbeskrivningar Om att skriva begreppsutredningar Om ordet jag i vetenskaplig text Om att skriva en avslutning Om att skriva en svensk sammanfattning Grafisk utformning av avhandling Svenska skrivregler Avhandlingens typografi och layout Citat, källor och hänvisningar Tidsplanering och -disponering Kandidatavhandling - ett lärdomsprov för alla Målsatt studietid Helhetsplanering för tredje studieåret Uppgörande av tidsplan för tredje studieåret Elektronisk studieplan, arbetsbelastning och läsordning i MinPlan Tidsplan för avhandlingsarbetets olika delar Litteratur Information på webben: Denna guide hittas också via Lärcentrets hemsida Guider och handböcker för studerande: Informationen om akademiskt skrivande, språkhandledning och språkgranskning är hämtad från det material som Centret för språk och kommunikation har lagt ut på I guidens text finns därför som regel inte detaljhänvisningar till enskilda webbsidor. Kand- och graduvägen - Åbo Akademis stöd för kand- och graduskrivandet på webben På institutionernas webbsidor under Student-portalen hittas institutionsspecifik information om verksamheten vid institutionerna.

5 Guide för kandidatskribenter Den här guiden är avsedd för studerande som inleder sitt tredje studieår inom kandidatstudierna. Här presenteras information som behövs i slutskedet av kandidatstudierna. Materialet om akademiskt skrivande, skrivhandledning och språkgranskning är huvudsakligen producerat av Centret för språk och kommunikation. Vid Åbo Akademi finns grunderna för alla examina samlade i en examensstadga (ES). I den här guidens text hänvisas också till denna stadga. Ämnen och institutioner har ofta dessutom egna tillämpningsbestämmelser och därför ska skribenter alltid själva ta reda på dem. Avsikten är att guiden ska vägleda kandidatskribenter genom att erbjuda självstudiematerial och checklistor. Det mål som eftersträvas är, naturligt nog, att studerande i slutet av tredje året ska kunna avlägga kandidatexamen. Lärandemål: Genom att läsa guiden kan den studerande bli uppmärksam på vad som förutsätts av en kandidatskribent och en studerande i slutskedet av sina studier bekanta sig med bestämmelser och praktiska råd om kandidatavhandlingar och mognadsprov få impulser till relevanta frågor som ställs till handledaren förbereda sig för en handledningssituation och/eller arbete i seminarier hitta hänvisningar till etiska regler och plagiatgranskning bli uppmärksam på sitt eget kunnande beträffande informationskompetens och få tips om verktyg för att söka och hantera källor få riktlinjer för handledning, inlämning, granskning, bedömning m.m. få tips om akademiskt skrivande, bl.a. om avhandlingens disposition få tydliga tips om att skriva inledning, metodbeskrivningar, begreppsutredningar, avslutning, sammanfattning få riktlinjer för typografi, layout, citat, referenser, käll- och litteraturförteckning få impulser att göra en tidsplan för sitt avhandlingsarbete och för sitt tredje studieår förbereda sig för en kontroll av sin examensstruktur antingen på egen hand eller tillsammans med andra Vi hoppas att studerande och personal kontaktar oss och ger respons och utvecklingsförslag gällande denna andra version av guiden för kandidatskribenter! September 2012 Monica Nerdrum, Lärcentret 1

6 1. Lärdomsprovet inom lägre högskoleexamen Vad är ett lärdomsprov inom en lägre högskoleexamen? Vilket språk ska användas? Ska avhandlingen språkgranskas? Vilka rutiner finns för detta? Hur och när sker plagiatgranskningen? Finns det modeller för kandidatavhandlingar? Var förvaras kandidatavhandlingar? Kan tidigare godkända avhandlingar läsas? 1.1.Vad är ett lärdomsprov inom lägre högskoleexamen? I detta kapitel hänvisas ofta till Åbo Akademis examensstadga eftersom den innehåller klara definitioner och information om vad de olika delarna av t.ex. en kandidatexamen innebär. Ämnesstudierna i huvudämnet för lägre högskoleexamen omfattar ett lärdomsprov på minst 6 och högst 10 studiepoäng (ES 10 2 mom.). Vanligen kallas detta lärdomsprov kandidatavhandling eller examensarbete. För att avlägga lägre högskoleexamen eller kandidatexamen ska studerande också avlägga ett skriftligt mognadsprov som utvisar förtrogenhet med ämnesområdet för lärdomsprovet, d.v.s. kandidatavhandlingen (ES 11 2 mom.). 1.2.Avhandlingens språk Avhandlingen för lägre högskoleexamen skrivs på svenska. Med examinatorns tillstånd kan danska eller norska användas. När ämnet är finska eller främmande språk kan ifrågavarande språk användas (ES 27 1 mom.). En utländsk, icke nordisk studerande kan skriva sin avhandling på engelska. Då skrivs också mognadsprovet på engelska. 1.3.Svenskspråkig sammanfattning Avhandlingar som skrivs på något annat språk än svenska, danska eller norska ska innehålla en sammanfattning på svenska (ES 27 4 mom.). Den görs enligt språkcentrets anvisningar. En svenskspråkig sammanfattning behövs inte för utländska, icke nordiska studerande som skriver på engelska (ES 27 8 mom). 1.4.Språkgranskning av skriftliga arbeten Alla avhandlingar inom grundutbildningen språkgranskas. Syftet med språkgranskningen är att se till att avhandlingar och mognadsprov fyller de språkliga krav som gäller vid akademin. Den studerande ansvarar för korrigeringar och korrekturläsning. Handledaren bör ha godkänt avhandlingen innehållsmässigt innan den lämnas in för språkgranskning. Språkgranskningen sker genom språkcentrets försorg. I språkämnen utför sakgranskaren också språkgranskningen (ES mom.). Mognadsprovet språkgranskas tillsammans med avhandlingen. Om den studerande redan har godkänts i ett mognadsprov på svenska språkgranskas inte mognadsprovet, men nog examensarbetet och eventuella svenskspråkiga sammanfattningar (ES 33 3 mom.). 2

7 Rutiner för språkgranskning För att språkgranskningen ska löpa så smidigt som möjligt finns det utarbetade rutiner som den studerande kan bidra till att underlätta. Studerande ska t.ex. följa en tidtabell för sista inlämningsdag av arbeten. Ett arbete som lämnas in till språkgranskning ska vara innehållsmässigt godkänt av handledaren. Skribenten ska lämna in en slutlig version till språkgranskning. En text som inte är färdig bromsar i värsta fall språkgranskningen av andra texter. I stället kan den som vill ha hjälp med den språkliga bearbetningen inför språkgranskningen utnyttja den individuella skrivhandledningen. Följande uppgifter ska klart och tydligt finnas utskrivna på alla skriftliga arbeten som lämnas in: skribentens officiella namn, matrikelnummer och e-postadress vid akademin (fornamn.efternamn@abo.fi) fakultetsområde och institution eller ämne samt handledarens namn typ av text (kandidatavhandling, svensk sammanfattning eller mognadsprov) Rutinerna underlättas genom att mognadsprovet lämnas in tillsammans med kandidatavhandlingen. På grund av att det totala antalet arbeten som språkgranskas under året är så stort kan textfiler inte accepteras, utan alla arbeten lämnas in färdigt utskrivna. Däremot ställer språkcentret inga krav på att texterna ska vara inbundna. Under november-december och april-juni kommer det in stora mängder arbeten till språkgranskning. Undvik därför att lämna in arbeten vid de tidpunkterna ifall du har prestationer kvar och ännu inte kommer att få ut din examen. Kriterier som bör uppfyllas vid språkgranskningen I språkgranskningen bedömer språkgranskaren om följande kriterier uppfylls i tillräcklig grad: Texten representerar enhetlig sakprosastil Texten är sammanhängande och klar Texten är fri från påverkan från andra språk Meningsbyggnaden är korrekt Syftningarna är korrekta och tydliga Prepositionerna är rätt använda Ord och uttryck är rätt använda Finlandismer har undvikits Böjningen är korrekt Stavningen är korrekt Svenska skrivregler följs. 1.5.Plagiatgranskning Alla examensarbeten bör genomgå plagiatgranskning med hjälp av ett plagiathanteringsprogram (Åbo Akademis styrelse ). Så här går plagiatgranskningen till Den version av examensarbetet som bedöms ska också plagiatgranskas, d.v.s. skickas in för plagiatgranskning samtidigt som det skickas för bedömning. Processen är följande: 3

8 Skicka avhandlingen per e-post till Urkund. Handledaren ger dig e-postadressen (den är vanligen lärarens namn i formen: fornamn.efternamn.abo@analys.urkund.se). OBS! De studerande ska inte logga in på Urkund, utan skickar in sina avhandlingar via e-post. Skriv avhandlingens titel som ärende i mejlet. (Ifall handledaren skapat mappar för olika kurser i sitt Urkund-konto ska den kurskod som handledaren ger dig stå som ärende). Bifoga avhandlingen till mejlet. (Urkund kan läsa en mängd olika filformat. Flera bifogade filer kan skickas i samma mejl.) Urkunds analys tar ca 24 h. Handledaren intygar i utlåtandet, i själva avhandlingen eller på särskild blankett att det anmälda arbetet genomgått plagiatgranskning och att handledaren analyserat den rapport som Urkund skickat. Utlåtandet/blanketten bifogas till avhandlingen. 1.6.Förvaring och offentlighet Avhandlingar (examensarbeten) ska förvaras så att de är tillgängliga för allmänheten. En kandidatavhandling förvaras bestående (ES 42 4 mom.). Avhandlingen är offentlig när den har blivit bedömd (ES 42 1 mom.). Kandidatavhandlingarna förvaras i regel i ämnenas utrymmen, vilket innebär att en studerande bekvämt kan läsa tidigare avhandlingar och få nytta av dem som modeller för sin egen avhandling. 4

9 2. Handledning och handledare Hur definieras handledning? Vem handleder studerande under avhandlingsskrivandet? Hur utses handledare? Vilka rättigheter och skyldigheter har en skribent respektive handledare? Hur många enskilda handledningstimmar kan en skribent erbjudas? Vilken funktion har kursbeskrivningen för lärdomsprovet i MinPlan? 2.1.Vad är handledning? Handledningen kan ske både individuellt och i grupp vid seminarier. Nätbaserad handledning kan också förekomma. Målsättning med avhandlingsarbetet: både lärprocess och forskningsuppgift Vi kan dela in avhandlingsarbetet i två centrala delar, lärande och lärprocess och arbets- eller forskningsuppgiften inklusive den färdiga produkten. När det gäller avhandlingar inom grundutbildningen torde lärprocessen kunna betonas framom själva forskningsuppgiften (jfr Handal & Lauvås 20011, s ). Den senare blir mera krävande och kommer att betonas mera allteftersom den studerande går från nivå till nivå inom sin utbildning. 2.2.Examinatorn utser handledare Examinatorn är professorn eller professorerna i ämnet eller den som sköter tjänstens uppgifter. Examinatorn kan också vara en person som innehar minst docentkompetens i ämnet och som utses av den prorektor inom vars ansvarsområde huvuddelen av utbildningen ges. Examinatorns uppgift är att övervaka att den vetenskapliga nivån i ämnet eller studiehelheten upprätthålls och att studiegången följer gällande examensbestämmelser (ES 39 ). För varje studerande som arbetar med en avhandling utser examinatorn en handledare. Handledaren bör ha avlagt minst högre högskoleexamen (ES 41a ). Eftersom examinatorn är den person som utser handledare ska en studerande som eventuellt är missnöjd med valet av handledare i första hand vända sig till examinatorn. 2.3.Kursbeskrivningarna i MinPlan ger ramar för lärprocessen Handledningssamtal, projekthandledning och behandling vid seminarier Både den studerande och handledaren har förväntningar på avhandlingsarbetet. För att förväntningarna ska vara så realistiska som möjligt är det centralt att båda från början vet vilka ramarna för arbetet är. Kursbeskrivningen ger information om studierna för att studerande ska ha tillgång till information om vad som förväntas av dem i form av skriftligt nedtecknade lärandemål samt skriftliga målrelaterade bedömningskriterier. Vid akademin finns inga gemensamma riktlinjer för hur många timmar handledning man kan få eller i övrigt för formerna för examensarbetet. Akademin har inte heller några gemensamma bedömningskriterier eller -grunder för avhandlingar inom grundutbildningen. Vetenskapsområdena skiljer sig från varandra och fattar egna beslut i dessa frågor. I kursbeskrivningen i MinPlan anges därför rekommenderat antal handledningssamtal (minimum och maximum) alternativt projekthandledning och hur avhandlingen behandlas vid seminarier (ES 41a ). Nedan exemplifieras med text från en kursbeskrivning vid ämnet historia ( , läsår ). 5

10 Lärandemål Lärandemål ingår i kursbeskrivningarna i MinPlan. Enligt akademins definition ska i beskrivningen av prestationen anges lärandemål som beskriver kärninnehållet och anger tröskeln för vad som krävs för godkänd prestation (ES 40 ). Lärandemålen ska vara möjliga att bedöma och examinera och varje mål ska kunna examineras antingen var för sig eller i form av en gemensam examination. Lärandemålen fungerar samtidigt som skriftliga betygskriterier för det lägsta godkända vitsordet. Vitsordsskalan vid akademin är målrelaterad, vilket innebär att en studerande som blivit godkänd har uppfyllt alla lärandemål. Varje ämne och/eller institution formulerar själv lärandemålen för examensarbeten. Den som önskar modeller kan se i kursdatabasen hur andra ämnen har formulerat sig. Man kan t.ex. utgå ifrån en modell med tre nivåer, med exemplifieringar ur en befintlig kursbeskrivning om vad en studerande ska kunna efter avklarad kurs ( , läsår ): Kunskap och förståelse, t.ex. kunna formulera en forskningsuppgift kunna utarbeta en frågeställning samt avgränsa och fokusera examensarbetets innehåll och längd kunna skilja mellan hypotes och analys samt relatera den egna forskningsuppgiften till teoretiska perspektiv ha förkovrat sina färdigheter att opponera på ett arbete Förmåga och färdigheter, t.ex. ha förmåga att organisera, systematisera och överblicka stora och komplexa material ha förmåga att identifiera och diskutera vetenskapliga problem med utgångspunkt i teori och metod ha förmåga att muntligen presentera saklig och väl underbyggd kritik Värderingsförmåga och förhållningssätt, t.ex. kunna värdera och kritiskt granska ämnesområdets forskning kunna jämföra och värdera olika teoretiska perspektiv kunna göra självständiga analyser och dra slutsatser med argument som är väl underbyggda och klart formulerade och strukturerade ha förmåga till självständig och kritisk reflektion över det egna lärandet samt utveckla sin förmåga att formulera egna frågeställningar och mål Examinations- och arbetsformer Kursbeskrivningen i MinPlan anger hur examination sker och vilka arbetsformer som förekommer. 2.4.Handledarens uppgifter Vilket ansvar har en handledare? Vilket är handledarens ansvar för skribentens hela lärprocess? En tumregel är att handledaren i främsta hand har konkret ansvar för avhandlingsprocessen, men handledaren har alltid också ett ansvar att kunna hänvisa studeranden vidare till andra medverkande, t.ex. egenlärare, examinatorer eller skrivhandledare. Handledaren har ett särskilt ansvar för att jämlikhetsaspekten beaktas i handledningen av examensarbeten. Handledaren inleder sitt uppdrag En god rutin är att handledaren genast i början av avhandlingsprocessen redovisar för vad som förväntas av en skribent, vilka krav som ställs på en avhandling i ämnet samt vilka kriterier 6

11 som används vid bedömningen. Samtidigt rekommenderas att handledaren konkret exemplifierar avhandlingsarbetet genom att visa tidigare godkända avhandlingar i ämnet. Ytterligare hör det till god praxis att handledaren klargör för skribenterna hur och när personlig kontakt kan tas med handledaren. Ämnesval och skrivprocess Handledaren eller examinatorn kan föreslå ett ämne för avhandlingen, men studerande uppmuntras att också själva komma med förslag. Handledaren bedömer om förslaget är realistiskt och kommer överens med skribenten om arbetsuppgiftens innehåll och stöder henne eller honom under skrivprocessen (ES 41a ). Under arbetets gång kan synpunkter på arbetet ges i flera sammanhang också av andra än av handledaren, t.ex. av examinatorn, seminarie- eller projektledarna samt medstuderandena. Skribenten väljer då med handledarens hjälp vilka synpunkter som inarbetas. Handledarens respons till skribenten En handledningsprocess innehåller oftast många samtal. Då handledaren ger råd åt skribenten är en grundförutsättning att handledaren på förhand förklarat på vilket sätt responsen kommer att ges. Skribenterna är ovana med det vetenskapliga synsättet och känner inte till den "akademiska kultur" som råder inom ämnet. Handledaren ansvarar för att skribenten socialiseras in i denna kultur och sålunda får en bättre möjlighet att förstå och använda responsen (jfr Handal & Lauvås 2011, ). I handledarens ansvar ingår att läsa manuskriptet och ge konstruktiv respons till skribenten. Studieklimatundersökningen 2012 visar att studerande särskilt uppskattar att få konstruktiv, positiv och snabb respons, fortlöpande handledning under skrivprocessen samt att det ska vara lätt att kontakta handledaren. Tydligheten ökas om handledaren på förhand redogör för hur många gånger ett manuskript läses av handledaren under processen, hur lång tid på förhand texten ska vara inlämnad och i vilken form samt efter hur många dagar respons ges. Handledaren klargör tidsramarna Avhandlingar och examensarbeten inom grundutbildningen vid Åbo Akademi varierar i omfattning mellan 6 och 10 sp inom lägre högskoleexamen. Skribenternas tidsdisponering varierar sålunda utgående från avhandlingens omfattning, men också utgående från de yttre ramar som enheten ställer upp i form av exempelvis seminarier och projekt. Det är centralt att skribenten från början har tidtabellen klar för sig och vet vad som förväntas. Trots att omfattningen i studiepoäng är mindre än normen för ett läsår (60 studiepoäng), kan dock den tid som krävs för att avklara helheten sträcka sig över ett helt läsår på grund av att slutarbetet ingår i ett större sammanhang. Läs därför alltid kursbeskrivningen i sin helhet. Till handledarens ansvar hör också att kommunicera detta till skribenten. Ett hjälpmedel för både handledare och skribent kan vara att dela upp arbetet i etapper och göra upp en tidtabell för arbetsprocessen med tydligt nerskrivna tidpunkter för när de olika delarna i arbetet ska vara klara. Se närmare kapitel 9 om tidsplanering och tidsdisponering. Handledaren kommenterar manuskriptet innan det lämnas in När skrivprocessen framskridit så att manuskriptet börjar vara klart förväntas handledaren kommentera det sista manuskriptet så att skribenten ännu kan göra ändringar innan den färdiga avhandlingen lämnas in (ES 41a ). 7

12 Handledarens uppgift när det gäller skribentens examen När arbetet med avhandlingen pågår är skribenten ofta i slutskedet av sina studier. Då ligger det nära till hands att ställa frågan vilket ansvar handledaren har för den studerandes övriga studier och hela examen. I många fall sammanfaller flera roller, så att handledaren samtidigt också är examinator eller egenlärare. I sådana fall uppstår inte detta problem. Men om handledaren är en person som inte har dessa roller, så bör det ingå i handledaransvaret att kunna hänvisa skribenten till rätt person och till institutionens studiekansli, där kontroll av examens sammansättning kan göras av studierådgivare och/eller studiechef. Handledaren avslutar sitt uppdrag Efter skrivprocessen följer den tredelade granskningen av avhandlingen. Handledaren avslutar sitt uppdrag med att med intyg bekräfta att plagiatgranskning av avhandlingen har gjorts och att arbetet kan genomgå språkgranskning (ES 41a ) och sakgranskaning. Praxis varierar något mellan institutionerna och ämnena, men processen sker ungefär så här: Handledaren ger klartecken för att avhandlingens manuskript är så färdigt att följande kan ske: skribenten sänder elektronisk version av sitt manuskript till plagiatgranskning handledaren kontrollerar resultatet av granskningen och ger klartecken för inbindning (som skribenten sköter själv) och språkgranskning (olika praxis: antingen sköter handledaren eller skribenten själv om att manuskriptet språkgranskas) handledaren vidtar andra nödvändiga åtgärder t.ex. ser till att examinatorn utser sakgranskare och att mognadsprovet ordnas (ES 41a ) skribenten lämnar in avhandlingen på sätt som institutionen beslutat, t.ex. till handledare, examinator, kansli en sakgranskare bedömer sakinnehållet en språkgranskare bedömer språket Centret för Språk och kommunikation har tidtabeller för när materialet ska lämnas in och när granskningen är klar. Institutionerna kan också ha särskilda tidtabeller för granskningsprocessen. Studerande ska därför själva kontrollera detta. 8

13 3. Handledningsprocessen Hur stöder man skrivandet och läroprocessen? Hur stöds studerande som skriver sina första vetenskapliga arbeten? Hur bygger man upp ett fungerande system där enskilda handledande samtal och handledning i grupp på bästa sätt kompletterar varandra? Vad innebär god vetenskaplig praxis? Hur citerar jag? Hur gör jag en käll- och litteraturförteckning? Hur många seminarier ska man ha under ett läsår? Finns det råd om hur seminarier ordnas och om rutiner inom seminariearbetet? 3.1.Handledning som stöd för läroprocessen Att skriva en avhandling är en process. Det är centralt att en skribent från början har ramarna klara och vet vad som förväntas. Fungerande handledning är av avgörande betydelse för avhandlingsskrivandets framgång. När en studerande inleder sin avhandlingsprocess utses också en handledare (ES 41a ). Studerande får råd och information av handledaren bl.a. beträffande huvud-/fackämnet, dess begrepp och metoder samt vetenskaplig textproduktion. Seminarie- eller projektarbete kompletterar ofta den individuella handledningen genom ytterligare möjligheter till stöd för skrivandet. Inom lärprocessen behövs handledning också inom andra än det egna ämnesområdet. Sålunda är det till fördel om handledning i och råd om vetenskapsteori, akademiskt skrivande och språklig utformning, läs- och skrivsvårigheter, informationssökning och hantering av källor ingår som en integrerad del av avhandlings- och handledningsprocessen. Anvisningar för grafisk utformning ska, naturligt nog, också ges. Åbo Akademis kvalitetskriterier för handledning av examensarbeten När institutioner och ämnen planerar och utvecklar handledningen ska de gärna ta modell av följande kriterier: Nivå 1/Inledande: Handledning ges på begäran Nivå 2/Under utveckling: Det ordnas seminarier eller liknande gruppbaserat stöd för skrivarbetet av såväl kandidat- som magisteravhandlingen/diplomarbetet. Handledningsprocessen är dokumenterad. Nivå 3/Inarbetad: Handledaren och studeranden fastställer en studieplan/ett avtal som bestämmer rättigheter och skyldigheter för båda parter. Förväntningar på handledningen Resultat från studieklimatundersökningen år 2011 visar att studerande uppskattar engagerade, motiverade och krävande handledare som ger snabb respons och för arbetet framåt. Studerande värdesätter att få handledning också i grupp, och seminarieledare som skapar sådan positiv stämning att det är lätt att ställa frågor under seminarierna. För att handledningen ska vara givande är det till fördel om handledare och studerande förbinder sig att respektera vissa gemensamma regler. Varje enhet beslutar själv om reglerna. Nedan följer vissa riktgivande regler som ska underlätta att skapa meningsfull handledning. Utgångspunkten är att det måste finnas något konkret att ha handledning kring: Handledare och skribent: förbereder sig omsorgsfullt inför mötena 9

14 håller fast vid överenskommen arbetstakt sänder text respektive respons vid överenskommen tidpunkt Handledaren: ger fortlöpande råd beträffande den vetenskapliga nivån Skribenten: förbinder sig att beakta handledarens kommentarer rekommenderas föra loggbok över handledningsmötena. Loggbokens syfte är att båda parter ska kunna kontrollera vad som diskuterats och vad som överenskommits. Handledning individuellt eller i grupp I kursbeskrivningen för avhandlingen ska anges antal timmar för enskild handledning samt övriga undervisningsformer (ES 41a ). Handledningen kan ordnas på olika sätt, t.ex: individuellt mellan en handledare och en skribent inom ramen för ett formbundet seminarium som komplement till individuell handledning på distans, där skribenten huvudsakligen får nätbaserad handledning individuellt eller i grupp. Läs- och skrivsvårigheter Läs- och skrivsårigheter kan underlättas med olika hjälpmedel och kan beaktas bland annat vid bedömningen av språket i mognadsprovet och i tentamina på språkkurser. Det finns olika stödformer som studerande kan använda sig av. Se närmare Vetenskapsteori I de flesta utbildningarna ingår kurser i vetenskapsteori, som ska stöda det vetenskapliga kunnandet. Målet med kursen är bl.a. att studeranden ska kunna reflektera över principiella frågeställningar som berör vetenskaplig verksamhet samt hitta relevant och kvalificerad vetenskapsfilosofisk litteratur för de ändamål som de egna studierna kräver. Informationssökning och informationskompetens Studerande som börjar skriva sina kandidatavhandlingar har redan färdigheter i att söka och värdera information som behövs för effektiva akademiska studier. Studerande bör i detta skede kunna tillämpa grundteknikerna för informationssökning, känna till de etiska riktlinjer för användningen av material och kunna använda de centrala informationskällor och bibliotekstjänster som behövs i studierna. När processen med kandidatavhandlingen inleds tillkommer ett utökat behov av djupare kunskap om centrala källor inom det egna ämnet. Hantering av referenser kan göras med hjälp av referensverktyg, t.ex. RefWorks. En del av informationssökningsprocessen är att kunna identifiera sina informationsbehov, konstruera söktermer, använda de vanligaste sökdatabaserna inom det egna vetenskapsområdet, tillämpa olika sökstrategier, granska och kritiskt utvärdera sökprocessen och resultatet av denna samt bedöma materialets pålitlighet och de etiska riktlinjerna för att använda materialet. Åbo Akademis bibliotek och Tritonia ordnar fortlöpande kurser i informationssökning och hantering. Kurserna omfattar: sökning i bibliotekets resurser, Nelliportalen, att hitta rätt databas, e-tidskrifter och böcker, uppslagsverk och ordböcker, samsökning i flera resurser samt i RefWorks för att samla, hantera och arkivera referenser. Handledning i informationssökning ingår i kandidatseminarierna i många ämnen. 10

15 Följ med bibliotekets och Lärcentrets webbplats för information om aktuella kurser. För snabbhjälp i informationssökning kan studerande alltid vända sig till huvudbibliotekets informationsdisk eller det egna campusbiblioteket. Avhandlingens grafiska utformning Studerande som skriver sina första vetenskapliga avhandlingar bör få en introduktion i hur det arbetet går till. Ett vetenskapligt arbetssätt förutsätter en logisk och väl strukturerad framställning. Det gäller själva texten som skrivs och därtill också textens grafiska utformning. Material och källor ska alltid kunna granskas. Skribenter bör därför få handledning och modeller att använda. Det finns olika tekniker för detta och det finns också skillnader mellan vetenskapsområdena. När det gäller den färdiga produkten, avhandlingen, följer den alltså en viss form. Formbundenheten varierar och gäller: uppställning, ordningsföljd och layout för de olika delarna av avhandlingen, d.v.s. pärm, rygg, titelblad, innehållsförteckning, abstrakt, förord, inledning, kapitel, avslutning, svensk sammanfattning, tabeller, förkortningar, bilagor, illustrationer, tryckta och otryckta källor samt litteratur och länkar m.m. käll- och litteraturförteckning, citat, referenser, bilagor, tabeller m.m. grafiska och typografiska inställningar som typsnitt, radavstånd, marginaler, sid- och kapitelnumrering m.m. inbindning och antal exemplar, d.v.s. printad, kopierad, häftad, ringmapp m.m. 11

16 Kandidatavhandlingsprocessen- Handledning Skribenten Handledaren Vad är handledning? Hjälp och råd i samband med skrivprocessen för att studenten skall klara av forskningsuppgiften Examinator utser handledare. Varje studerande som arbetare med en avhandling skall ha en hadledare. Studerandens och handledarens förväntningar möts under handledningen och skrivprocessens gång. Förväntningarna skall vara realistiska. Kursbeskrivningen ger ramarna för handledningen. Lärandemålen ger utgångspunkten för bedömningen. Ansvar Studerande har ansvarar för att avhandlingen skrivs.. Studerande kan komma med förslag till ämnesval Studenten förväntas följa avhandlingsarbetets tidtabell Handledaren har ansvar för avhandlingsprocessen. Handledaren kan också hänvisa studenterna vidare t.ex.. till skrivhandledning. Handledaren kan föreslå ämnen för avhandlingen. Handledaren skall läsa manuskriptet och ge respons till skribenten.handledaren klargör tidsramarna Handledningsmötena konkret Förbereder sig omsorgsfullt för mötena. Håller fast vid överenskommen arbetstakt. Sänder text vid överenskommen tidpunkt Förbinder sig att beakta handledarens kommentarer. Rekommenderas föra dagbok över handledningsmötena. Förbereder sig omsorgsfullt för mötena. Håller fast vid överenskommen arbetstakt. Sänder respons vid överenskommen tidpunkt Ger fortlöpande råd beträffande den vetenskapliga nivån Vad skall studentern lära sig? Vetenskapteori Informationskompetens Teknisk utformning Stöda och handleda studenten i dessa processer 12

17 3.2.Studie- och forskningsetik Universitetsstudier är den högsta utbildningsnivån i Finland. Åbo Akademi förutsätter en hög etisk intelligens hos de personer som frivilligt sökt sig till universitetet för att utbilda sig. Till god vetenskaplig praxis hör att man är ärlig och samvetsgrann, tillämpar vetenskaplig öppenhet och respekterar andra personers arbetsresultat. Avvikelser från god vetenskaplig praxis är t.ex. fusk och plagiering (MinGuide 2011:19), vilka också utgör ett hot mot kvaliteten på undervisningen och forskningen. Ett uppdagat fall av fusk förstör inte bara författarens eget rykte utan även universitetets rykte blir lidande. Samtidigt leder det till att det uppkommer orättvisa förhållanden mellan de studerande. I uppsatser och övningsuppgifter baserar man sig på olika typer av källor och material för att skapa ny kunskap. När man refererar till eller citerar en källa bör detta även framgå. Det finns många olika system för hur man skriver citat, referenser och källförteckningar och man bör alltid vara konsekvent och genomgående använda samma system i sin kandidatavhandling. Tentamensinstruktionen samt direktiven för plagiathantering anger vilka regler som finns vid Åbo Akademi. Tumregler för materialhantering ( är bl.a. följande: Ange alltid källan, oberoende av om det är fråga om ett citat eller ett referat av någon annans text. Kom ihåg att ange att citaten är direkta citat, d.v.s. förutom referensuppgifter bör citat omges av citationstecken eller på annat sätt märkas ut i texten. Citera korrekt, d.v.s. ordagrant om enstaka ord ur den citerade texten utelämnas ska detta anges med hakparentes. Det är lättare att verkligen skriva med egna ord om inte källan samtidigt ligger uppslagen framför ögonen (d.v.s. det är viktigt att omskriva tillräckligt mycket för att texten inte ska anses vara någon annans). Vid direkta översättningar av någon annans text bör förutom källan även anges att det är fråga om direkt översättning. (En direkt översättning av en text anses nämligen inte heller som ens egna ord.) Om man skapar länkar till andras material på nätet bör man ange vart man länkar. Tips: Kom ihåg att hela tiden skriva upp varifrån information och material till avhandlingen har plockats! Se närmare information om etik, fusk och plagiering på Graduvägens webbsidor, där det också finns material om institutions- och ämnesspecifika skrivinstruktioner Kandidatseminarier och arbetet inom seminariet Seminarier är en undervisningsform, där diskussioner kring vetenskapliga frågor äger rum. Formerna för seminariearbetet kan variera och vara mera bundna eller mera fria. Institutioner, laboratorier och ämnen har vanligen egna rutiner. Tack vare seminariearbetet har studerande möjlighet att få fortlöpande och målinriktat stöd både i arbetet med sin examinationsuppgift och för att uppfylla lärandemålen för kursen på bästa sätt. De studerande har under seminariets gång möjlighet att få stöd bl.a. i att: utöka sina kunskaper i huvud-/fackämnet om material, begrepp och metoder uppöva sina färdigheter att kritiskt, självständigt och innovativt identifiera och formulera frågeställningar samt lösa problem 13

18 uppöva färdigheter att planera och genomföra ett skriftligt arbete inom en given tidsram uppöva sin förmåga att skriftligt och muntligt redogöra för, diskutera och värdera sina slutsatser samt den kunskap och de argument som ligger som grund för dem uppöva sin förmåga att följa gällande forskningsetiska normer samt den språkliga normen för vetenskaplig textproduktion Former för seminariearbetet Vanligt är en stark formbundenhet så att alla deltagare förutsätts delta under hela perioden och med motsvarande arbetsinsatser. Deltagarna förutsätts vara aktiva genom att alla presenterar egna samt kommenterar andras texter. Detta innebär att seminarierna samtidigt är tillfällen då studerande kan begära hjälp och omedelbart få respons. Både seminarieledaren och de andra deltagarna ger respons, vilket innebär att studerande också lär sig av varandra. Ofta pågår seminariet under ett helt läsår med seminarier antingen en gång per vecka eller varannan vecka. Principen brukar vara att en studerande tillhör seminariet tills ifrågavarande prestation är godkänd, vilket ju i princip brukar ske inom samma läsår. Ett seminarium kan ju - till skillnad från en föreläsning kräva obligatorisk närvaro, eftersom studerande förutsätts delta med olika uppgifter. Ofta hör det till att en deltagare flera gånger presenterar sin egen uppgift, t.ex. först i form av en forskningsplan, senare ett kapitel av den kommande avhandlingen samt till slut det färdiga manuskriptet. Därtill brukar varje deltagare fungera som utsedd opponent för en annan studerandes text. Tack vare dessa målinriktade, aktiverande metoder byggs examensarbetet upp steg för steg från en första plan till ett färdigt arbete. Seminariebehandling Syftet med en seminariebehandling är alltid att kritiskt granska och diskutera det framlagda arbetet. Lärandemålen för examensarbetet kan utgöra grund för vad som behandlas under seminarierna. En förutsättning för en meningsfull behandling är att deltagarna vet vad som förväntas av dem. Seminariebehandlingen brukar innehålla bl.a. följande element: det examensarbete som ska läggas fram på seminariet distribueras på överenskommet sätt, antingen elektroniskt eller i pappersform och inom en överenskommen tid ordförande (oftast professorn/handledaren) hälsar välkommen och presenterar respondent (=författaren), opponent (som på förhand fått uppdraget) och examensarbetets titel respondenten får första ordet och kan säga något allmänt om arbetet samt om felaktigheter som hittats efter distributionen av arbetet opponenten redovisar för arbetets huvudpunkter och därefter följer en mera detaljerad och systematisk genomgång sida för sida, eller kapitel för kapitel systematiken i oppositionen kan innehålla element som: syfte, avgränsning, innehåll och struktur, metod, material och källkritik, teoretiska referensramar, käll- och litteraturförteckning, bilagor, tabeller, språket m.m. Opponentens kritiska granskning är mest meningsfull och till största hjälp för respondenten om kritiken är konstruktiv, att de goda sidorna i verket lyfts fram och att opponenten kommer med förslag till förbättringar opponenten avslutar sitt inlägg med att ge ett helhetsomdöme ordförande förklarar därefter ordet fritt och alla deltagare har möjlighet att komma med synpunkter, ibland följs en modell där alla deltagare i tur och ordning uttalar sig. 14

19 4. Mognadsprov Vad är ett mognadsprov? Vem skriver ett sådant? När skrivs det? Vilket språk ska användas? Ska mognadsprovet språkgranskas? Vilken betydelse har ett godkänt mognadsprov? Finns det modeller och praktiska råd? 4.1.Vad är ett mognadsprov? Mognadsprovet är en text av essätyp som omfattar ord och som skrivs under tentamenslika förhållanden utgående från en av tre alternativa rubriker som har getts av en ämneslärare. Rubrikerna bygger i sin tur på den huvudtext studeranden har skrivit. Inga hjälpmedel får användas. Men ifall det finns vägande skäl kan skribenten ges möjlighet att skriva texten på dator. Då får emellertid inga språkliga hjälpmedel som stavningskontroll finnas tillgängliga. Ämnet ansvarar för att arrangera övervakning under skrivningen. Ett mognadsprov är skriftligt och utvisar förtrogenhet med ämnesområdet för lärdomsprovet (kandidatavhandlingen) och kunskaper i svenska eller finska (ES 11 2 mom.). I mognadsprovet visar skribenten förmåga att utan hjälpmedel skriva en utredande text om ett fackligt ämne i anslutning till den huvudtext som hon eller han har skrivit. Läraren formulerar sig ofta enligt följande: Skriv en utredande text om någon av följande tre rubriker... Studerande med läs- och skrivsvårigheter kan lämna in ett dyslexiintyg och kan på så sätt få bedömningslättnader. Praktiska råd för skribenten Ett mognadsprov skrivs i samband med varje avhandling (formen för mognadsprovet kan variera i synnerhet för högre högskoleexamen). Bara det första mognadsprovet behöver språkgranskas (d.v.s. om du skriver ett mognadsprov på svenska i samband med kandidatavhandlingen och ett mognadsprov på svenska också inom högre högskoleexamen kommer det senare att enbart sakgranskas). Provet sakgranskas först av en lärare vid ämnet och språkgranskas sedan av en lärare i det språk mognadsprovet är skrivet på. Ett mognadsprov som underkänns måste skrivas om. Provet kan underkännas på grund av att antingen innehållet eller språket är bristfälligt. Några saker att tänka på för dig som ska skriva mognadsprovet: Provet skrivs helt utan hjälpmedel som ordböcker eller faktasammanställningar. Mognadsprovet skrivs för hand och ska omfatta ord (ca ett konceptpapper). Texten ska vara strukturerad och uppbyggd på ett logiskt sätt med inledning, avhandling och avslutning. Texten ska vara fristående från den egentliga avhandlingen. Läsaren ska alltså inte behöva vara bekant med avhandlingen för att förstå texten. Rubriken och innehållet ska motsvara varandra. Skriv därför alltid rubriken på pappret. Eftersom skribenten ska visa sin förmåga att uttrycka sig i ord får tabeller och kurvor inte ta för stor plats i texten. Texten ska gå framåt med språkets hjälp. Du har fyra timmar på dig att skriva mognadsprovet. Använd tiden väl! Förutom de mer praktiska råden för mognadsprovet ska du också tänka på att skriva en klar och korrekt svenska. De språkliga reglerna för akademiskt språk gäller också mognadsprovet. 15

20 Språkliga råd till dig som skriver mognadsprov: Stilnivån ska vara saklig och enhetlig. Behåll samma språkliga stilnivå genom hela texten. Talspråk och slanguttryck hör inte hemma i en akademisk text. Syftningarna ska vara korrekta och tydliga. Skriv därför klart och tydligt, och undvik att trassla in dig i komplicerade formuleringar. Skriv fullständiga meningar. Använd ord och uttryck du själv förstår och vet hur du ska använda. Undvik svengelska, direktöversättning från finska och annan påverkan från andra språk. Tänk efter hur man brukar uttrycka sig på svenska. Kom ihåg att användningen av prepositioner varierar från språk till språk. Använd rätt prepositioner. Kontrollera att böjningen av orden är korrekt. Ord som är fel böjda kan leda till att läsaren missförstår. Kontrollera att du har skrivit sammansatta ord rätt. I svenskan skrivs många ord ihop som särskrivs i till exempel engelskan. Följ svenskans regler för användning av skiljetecken. Kom också ihåg att handstilen måste vara läslig och att styckena ska avskiljas tydligt från varandra. Läs slutligen igenom texten och kontrollera att texten är logiskt uppbyggd och förståelig för en utomstående. Kontrollera att du inte har onödiga slarvfel eller rättskrivningsmissar. 4.2.Mognadsprovets språk Mognadsprovet skrivs på svenska. Det skrivs på danska eller norska om avhandlingen är skriven på något av dessa språk. En utländsk, icke nordisk studerande som skrivit sin avhandling på engelska skriver också mognadsprovet på engelska (27 5 och 8 mom.). En studerande vars skolutbildningsspråk är finska skriver ett mognadsprov även på finska om studeranden inte på annat sätt fyller kravet på utmärkta kunskaper i ett inhemskt språk. Kravet på utmärkta kunskaper uppfylls om studeranden har M eller högre som studentexamensbetyg i modersmålet finska (27 7 mom.). 4.3.Språkgranskning av mognadsprov Mognadsprovet språkgranskas tillsammans med avhandlingen. Om den studerande redan har godkänts i ett mognadsprov på svenska språkgranskas inte mognadsprovet, men nog examensarbetet och eventuella svenskspråkiga sammanfattningar (ES 33 3 mom.). Om avhandlingen skrivits på annat språk än svenska, språkgranskas mognadsprovet tillsammans med en svenskspråkig sammanfattning (33 4 mom.). (Ingen svensk sammanfattning för utländska studerande) 4.4.Mognadsprovets bedömning Mognadsprovet bedöms enligt skalan godkänd/underkänd. Ämnets lärare bedömer det fackliga och språkgranskaren det språkliga innehållet. Ett godkänt mognadsprov på svenska betyder enligt finländsk lagstiftning att de studerande vars skolutbildningsspråk är svenska har visat utmärkt förmåga i svenska. Studerande som har finska som skolutbildningsspråk har däremot visat god förmåga i svenska. För utländska studerande som skriver mognadsprovet på svenska finns inte motsvarande nivåbeskrivning. 16

21 5. Granskning, bedömning och godkännande Vem ska jag lämna in min färdiga avhandling till? Vem granskar och bedömer en kandidatavhandling? Hur vet jag om min avhandling har blivit godkänd? Vilken är skalan? Vilka kriterier följer min institution? Hur bra ska jag uppfylla kriterierna för de olika vitsorden i skalan? Hur ser bedömningsprocessen ut steg för steg? 5.1.Inlämning Avhandlingar lämnas in till läraren eller den för studieprestationen ansvariga enheten på det sätt som undervisningsplanen anger eller på annat överenskommet sätt. Den lämnas in personligen eller på studerandens eget ansvar. Den som tar emot en försändelse bör på prestationen anteckna inlämningsdatumet (ES 41a 2-3 mom.). 5.2.Granskning och bedömning En kandidatavhandling kan granskas och bedömas av en person som har avlagt minst högre högskoleexamen och som enligt institutionens beslut utses av examinatorn eller prefekten (ES 41b 1 mom.). Avhandlingar och mognadsprov bedöms och godkänns av en enda sakgranskare, som kan vara handledaren. De godkänns om avhandlingen har klarat plagiatgranskningen och både avhandling och mognadsprov därtill har klarat språkgranskningen. Båda bör utgående från lärandemålen ha klarat tröskeln för godkänd prestation. Sakgranskaren bedömer prestationen och svarar för att resultatet kan registreras i studieregistret STURE (ES 41b 2 mom.). 5.3.Bedömningskriterier, -skala och -grunder En godkänd avhandling för lägre högskoleexamen, examensarbetet för farmaceutexamen och för lägre högskoleexamen på det teknisk-vetenskapliga området bedöms enligt skalan A (5), B (4), C (3), D (2), E (1), där A (5) är det högsta betyget. Lärandemålen är betygskriterier för det lägsta godkända betyget, så att en studerande som har godkänts har bedömts uppfylla alla lärandemål. Om studeranden har utfört sina studier framgångsrikt och i sitt examensarbete uppvisat särskild mognad och omdömesförmåga kan i examensbrevet för teknologie kandidatexamen eller diplomingenjörsexamen antecknas att examen har avlagts med utmärkelse (ES 71 1, 3 och 6 mom., Tentamensinstruktion för ÅA, 22 2 mom.). Varje institution eller ämne har egna kriterier och grunder för bedömningen. Detta innebär att man anger vilka kriterier som ska uppfyllas i ett examensarbete samt anger hur bra en studerande ska uppfylla kriterierna för de olika vitsorden i betygsskalan. Lärandemålet som är tröskeln för godkänt examensarbete finns i kursbeskrivningen i MinPlan. 5.4.Begäran om rättelse Om en studerande är missnöjd med bedömningen kan hon eller han muntligen eller skriftligen begära rättelse hos den lärare som utfört bedömningen inom 14 dagar. Tiden räknas från den tidpunkt då resultatet av bedömningen har kungjorts i studieprestationsregistret och studeranden har haft tillfälle att ta del av bedömningsresultatet och av hur bedömningsgrunderna tillämpats för egen del (Tentamensinstruktion mom.). 17

22 Kandidatavhandlingsprocessen- Från inlämnandet till godkännandet Skribenten Handledaren Centret för språk och kommunikation Studiekansliet Inlämning av kandidatavhadling Lämnar in ett exemplar av avhandlingen till sin handledare Sänder per e-post in avhandlingen för plagiatgranskning till Urkund Bedömer att avhandlingen kan lämnas in för plagiat -respektive språkgranskning och att mognadsprovet kan skrivas Anmäler sig till mognadsprov Ansvarar för att mognadsprovet anordnas Mognadsprov Skriver mognadsprov vid ett allmänt eller särskilt tentamenstillfälle Intygar att plagiatgranskningen är godkänd samt granskar och godkänner avhandlingen och mognadsprovet i sak utgående från lärandemålen Sänder avhandlingen och mognadsprovet för språkgranskning till Centret för språk och kommunikation Granskning och bedöming Begäran om rättelse Har möjlighet att begära rättelse hos den lärare som utfört bedomningen inom 14 dagar, vilket räknas från den tid resultatet kungjorts i studieregistret och studerande haft tillfälle att ta del av bedömningen och tillämpningen av bedömningsgrunderna Bedömer avhandlingen med vitsord och svarar för att resultatet registreras i studieregistret genom att sända ett meddelande till studiekansliet Språkgranskar avhandlingen mognadsprovet och registrerar godkänd språkgranskning i studieregistret. Sänder ett språkgransknings utlåtande till skribenten per e-post, samt utlåtandet och avhandlingen inklusive mognadsprovet till studiekansliet Registrerar kandidatavhandling och mognadsprov som avklarade prestationer förutsatt att språkgranskningen är godkänd samt sänder avhandlingen och mognadsprovet till ämnet för bestående förvaring 18

23 6. Akademiskt skrivande och skrivhandledning Hur skriver man en vetenskaplig avhandling? Hur formulerar man sig i vetenskaplig text? Vad är kännetecknande för språket i en vetenskaplig avhandling? Varför underkänner språkgranskarna en del texter? Vilka fel är allvarliga? Vilka hjälpmedel finns det? Kan jag få skrivhandledning? På svenska? På engelska? Finns det någon checklista för vad jag ska kontrollera i mitt språk? 6.1.Akademiskt skrivande Akademiska studier innebär att de utexaminerade genom att ha avlagt en examen vid sidan av ett teoretiskt kunnande är bevandrade i analytiskt, systematiskt och kritiskt tänkande. Därtill uppövar sig studerande att lära sig behärska komplexitet och förändring, att anpassa sig till nya situationer och miljöer samt att ta sig an nya uppgifter. I princip ska varje vetenskaplig avhandling tillföra forskningen någon form av ny kunskap. Alla dessa kunskaper och färdigheter uppövas i kandidatavhandlingen. Tydliga riktlinjer och strukturer för arbetsprocessen skapar trygghet för kandidatskribenterna. Vid ett universitet skriver vi på ett vetenskapligt sätt. Akademiskt eller vetenskapligt skrivande förutsätter en stil som skiljer sig från vardagligt skrivande. Innehåll och språklig form går alltid hand i hand. Det vetenskapliga samfundet har kommit överens om ett visst sätt att kommunicera för att alla ska förstå varandra och sålunda kunna delta i det vetenskapliga samfundets diskussion samt därefter kunna göra nya upptäckter genom att bygga vidare på tidigare resultat. Handledaren har ansvar för att skribenten blir säker på sin nya roll som producent av vetenskaplig text och skribenten får handledning i att bygga upp sin avhandling med de korrekta ingredienserna. Språkcentret ger undervisning i kommunikation och vetenskapligt skrivande för studerande. Därtill erbjuder språkcentret stödmaterial för skribenter samt skrivhandledning. Skrivråden för skribenter i de följande kapitlen är framställda av språkcentret. 6.2.Texten i en kandidatavhandling Att skriva är att kommunicera. Att skriva vetenskaplig text är dels att reda ut komplicerade sakförhållanden, dels att informera om vad du har kommit fram till. Kan du inte kommunicera tillräckligt tydligt så går inte heller innehållet fram. Skriv alltså texten så att den står för sig själv. Läsaren ska inte behöva gissa vad du eventuellt kan ha avsett. Språket är en del av dina arbetsverktyg. Vetenskapliga texter hör till kategorin sakprosa. Detta innebär att du bör foga dig efter de krav som gäller för texttypen. Texten är dessutom offentlig, och därför är ditt språkbruk en offentlig angelägenhet. Varför underkänner språkgranskarna en del texter? Många skribenter är alldeles i onödan oroliga för att deras text inte ska komma igenom språkgranskningen, medan andra är mycket förvånade över att texten har underkänts. 19

24 När språkgranskarna överväger att underkänna en text ser de dels på mängden fel, dels på feltypen. Innehåller texten en stor mängd ytligare fel så kan ett mindre antal allvarliga fel fälla texten. Ifall de mycket allvarliga felen inverkar på begripligheten kan de stjälpa en text även om orden är rätt stavade. I det förra fallet är det mängden fel som avgör, i det senare fallet typen av fel. Vad är ytliga respektive allvarliga fel? Exempel på ytligare problem är stavfel, brott mot svenska skrivkonventioner och vissa stilfrågor. En text kan innehålla många slarvfel av det här slaget utan att bli underkänd. Däremot lider kanske helhetsintrycket. Exempel på allvarligare problem är oenhetlig stil med en blandning av ålderdomligt krångelspråk och vardagligt prat på pränt. Andra fel av det här slaget är t.ex. oändamålsenligt ordval och direkt felaktig böjning. Lindrigare prepositionsfel hör också till den här kategorin. Om det finns mycket rikligt med fel av det här slaget finns det en risk för att texten inte godkänns. Då språkets struktur sviktar är det fråga om synnerligen allvarliga problem. Till den här kategorin hör förutom meningsbyggnadsfel också översättningska. Hit hör också sådana fel där skribenten vilseleder läsaren genom att välja ord och uttryck som inte finns eller som inte har avsedd betydelse i svenskan. När läsaren måste ty sig till gissningar så är det ett tecken på att texten innehåller mycket allvarliga fel, och risken för att den inte kan godkännas är överhängande. Skrivhandledningen vid språkcentret erbjuder kostnadsfri hjälp med den språkliga bearbetningen. 6.3.Språkliga hjälpmedel på webben Använd de här hjälpmedlen för att undvika fel: Svenska Akademins ordlista ger information om stavning och böjning och i viss mån om bruklighet, se Svenskt lagspråk i Finland är utarbetad för den som skriver och översätter texter med anknytning till lag och förvaltning men kan till vissa delar användas också av andra som skriver offentliga texter och Myndigheternas skrivregler ( ger information om de viktigaste skrivkonventionerna i offentlig svenska Nelliportalens ordboksresurser ger tillgång till ett stort antal uppslagsverk samt lexikon och ordböcker, bland dem Nationalencyklopedin som t.ex. inbegriper en svensk definitionsordbok. 6.4.Skrivhandledning för alla ÅA-studerande Kommunikationskursen är den inledande delen och språkgranskningen den avslutande delen av det skrivstöd som byggts upp vid akademin och som erbjuds vid språkcentret. Utöver detta ger språkcentret skrivhandledning som stöd under den språkliga bearbetningen av ett examensarbete. Målet med skrivstödet är att stödja och förbättra ÅA-skribenternas svenska, och det praktiska arbetet utgår från tanken att det är viktigt att studerande få skrivundervisning och -handledning under hela studietiden. Den individuella skrivhandledningen är tänkt som ett frivilligt komplement för studerande som vill ha synpunkter på eller hjälp med den språkliga utformningen av skriftliga arbeten 20

25 innan de lämnas in till språkgranskning. Den studerande lämnar in en text eller delar av en text som hon eller han håller på att färdigställa. Skribenten får därefter kommentarer till språkbehandlingen och råd inför den språkliga bearbetningen. Syftet med skrivhandledningen är dels att identifiera och åtgärda språkliga problem, dels att erbjuda skribenten ett språkligt bollplank. Den skrivhandledning som ges vid Centret för språk och kommunikation för dem som skriver examensarbeten på svenska pågår ungefär en timme. Skribenten ska lämna in ca 10 sidor av den text man arbetar med minst tre vardagar före handledningen. Det ger skrivhandledaren möjlighet att bekanta sig med din text och förbereda handledningen. Tidsbeställning är alltid obligatorisk och handledningen är kostnadsfri. ( 6.5.Skrivhandledning på engelska Centret för språk och kommunikation erbjuder också skrivhandledning för studerande som skriver sitt examensarbete på engelska. Servicen riktar sig till studerande såväl i Åbo som i Vasa. Tidsbeställningen är alltid obligatorisk och handledningen är kostnadsfri. Språkcentret erbjuder i Åbo kurser i vetenskapligt skrivande på engelska (3 sp). Studerande i Vasa kan avlägga en motsvarande kurs vid t.ex. Svenska Handelshögskolan i Vasa inom JOO-avtalet. 21

26 7. Avhandlingens disposition och uppbyggnad Vad ska ingå i en kandidatavhandling? Vilken struktur eller disposition ska jag följa när jag skriver? Hur definieras de vetenskapliga begrepp som jag ska använda? Vad är en forskningsfråga? En hypotes? Teori och metod? Finns det någon sorts checklista för innehållet i en vetenskaplig avhandling? Hur vet jag vilka skrivråd jag ska följa? Får jag använda ordet jag i vetenskaplig text? Hur skriver jag inledning, metodbeskrivning, avslutning o.s.v.? Centret för språk och kommunikation har utarbetat skrivråd för vetenskapligt skrivande. De finns alla samlade på en webbadress Texterna i kapitel är huvudsakligen hämtade ur detta material. 7.1.Kandidatavhandlingens disposition Det överenskomna sättet att skriva vetenskaplig text innebär en speciell sorts kommunikation mellan skribent och läsare. Man förväntar sig att en kandidatskribent följer vissa riktlinjer och strukturer utgående från ett dispositionsmönster för vetenskapliga arbeten. Mönstret ändras enligt skribentens behov och ger utrymme för individuella eller ämnesspecifika lösningar. Variationer finns beroende på faktorer som vetenskapsområde, akademiska traditioner inom ämnet, avhandlingens karaktär, val av metoder m.m. Ofta finns flera av checklistans punkter (sid 30) beskrivna i en kandidatavhandling. Ordningsföljden kan variera beroende på uppgiftens art. Ibland kan en del av punkterna sammanföras till en så kallad forskningsplan, som presenteras för handledaren och/eller seminariet. Övning genom att analysera en kandidatavhandling En övningsuppgift som rekommenderas kandidatskribenter är att läsa och analysera en tidigare godkänd kandidatavhandling inom det egna ämnet. Välj gärna en avhandling som ligger nära ditt eget forskningsintresse. Analysen kan utgå ifrån checklistan (sid 30). Genom att fundera på den lästa avhandlingens syfte, teori, källor och litteratur, metoder, resultat, disposition, diskussion o.s.v. kan du få goda modeller och idéer för din egen avhandling. 7.2.Om att skriva en inledning Inledningen är en betydelsefull del av en uppsats eller avhandling och kan ses som en karta som skribenten räcker över till läsaren. Med hjälp av kartan ska läsaren slippa gå vilse i läsandet. Det finns en skillnad mellan en inledning som är en allmän introduktion till den övriga texten och en inledande del som innefattar inledning, formulering av syfte, avgränsningar, teori, disposition o.s.v. Oberoende av vilken typ av inledning man väljer eller vilket ämne man skriver om så finns vissa allmänna råd som kan vara bra att tänka på. En genomtänkt och väl uppbyggd inledning kan beskrivas som en tratt. Den översta och bredaste delen av tratten representerar bakgrundsbeskrivning, den något smalare delen representerar problematisering medan den smalaste delen eller trattmynningen kan ses som studiens syfte. Ur tratten kan det rimligen inte komma något som inte är nedstoppat i den, d.v.s. syftet ska komma som en logisk följd av ett resonemang som presenteras stegvis. 22

27 I inledningen har du som skribent en chans att väcka läsarens intresse och uppmärksamhet. Att väcka intresse är viktigt bl.a. för att det i dag utges en så stor mängd vetenskapliga publikationer att varje läsare på ett eller annat sätt, oftast utgående från inledningen, måste avgöra vilka texter han eller hon ska läsa. En text som i inledningen väcker intresse har följaktligen en större chans att bli läst än en text som utifrån inledningen ger ett intetsägande eller tråkigt intryck. Men kom ihåg att du inte ska utlova mer än du kan hålla. I inledningen har man möjlighet att motivera sitt ämnesval. Man kan med fördel visa på att ämnet är av allmänt intresse genom att lägga fram argument för att den forskning man bedrivit är berättigad. Man kan knyta an till tidigare forskning genom att exempelvis opponera sig mot tidigare forskningsresultat, påvisa luckor eller deklarera att man fortsätter en forskningstradition. Ämnesmotiveringen ska bidra till att väcka läsarens intresse. Vidare bör inledningen fungera som introduktion till ämnet och ge en inblick i vad texten handlar om. Som skribent bör man stå till tjänst med den information som läsaren kan tänkas behöva för att kunna tillgodogöra sig resten av texten. En inledning får gärna ge ett luftigt intryck, vilket ger läsaren en mjukstart. Det är bättre att ge en relativt generell överblick än att inleda med överdrivet många sifferuppgifter eller tungläst statistik. Lyft alltså fram intressanta resonemang, frågor och problematiseringar. Några frågor som exempelvis kan besvaras i inledningen är: Vad handlar texten i korthet om? Vilka frågor kommer jag att belysa? Några skrivtips Normalt sägs det att man inte kan skriva inledningen innan man är klar med hela uppsatsen eller avhandlingen. Men en annan möjlighet är att skriva ett utkast till inledning och att revidera utkastet under arbetets gång. Åtminstone bör inledningen revideras när hela texten är klar. På så vis får man en precis och klargörande inledning eftersom man vet vad man har gjort och kan peka in i texten. Ett sätt att skriva en inledning är att först formulera syftet så noggrant och explicit som möjligt. Därefter utgår man från syftet och bygger upp texten så att början av inledningen leder fram till syftet, enligt trattmodellen. Ett annat sätt är att direkt inleda med syftet och därefter ge bakgrund och motiveringar som en förklaring till syftet. Tratten blir då uppochnervänd. Vilken modell du än väljer så bör inledningen bli en argumentering som bär upp syftet. Innan du lämnar in texten bör du en sista gång läsa igenom inledningen och avslutningen och jämföra dem. Håller du vad du lovat? Svarar du på de frågor du ställt? Går det en röd tråd från inledningen till avslutningen? 7.3.Om metodbeskrivningar Valet av metod beror naturligtvis på ditt syfte och det material du använder som underlag för din undersökning. Ingen metod är i sig bättre än någon annan; metodvalet vägs mot just syftet och materialet. Därför är det mycket svårt om inte omöjligt att ge några regler för hur man ska skriva ett metodavsnitt. Det finns dock vissa principer som styr utformningen. Metoden bör redovisas rätt detaljerat, eftersom en av de viktigaste funktionerna metodavsnittet har är att ge läsaren tillräckligt med information. Läsaren ska nämligen kunna avgöra om dina resultat och tolkningar är tillförlitliga. Dessutom ska läsaren ges möjligheten att kritiskt granska ditt val av metod. 23

28 Generellt för metodavsnittet gäller att det ska vara möjligt att upprepa undersökningen under samma förhållanden. I praktiken innebär det här snarast att en utomstående ska kunna ta ställning till resultaten. Därför bör du beskriva materialet och metoden så utförligt som situationen kräver. Om du till exempel använder dig av informanter bör du redogöra för relevanta uppgifter. Dessa kan vara kön, ålder, årskurstillhörighet, socialgrupp, hemort, eventuellt bortfall av informanter, hur urvalet skett o.s.v. Det kan också vara relevant att uppge om informanterna har fått någon sorts belöning eller om de har varit tvungna att delta. Om deltagandet har skett anonymt bör du även redovisa hur anonymiteten garanteras. För att du inte ska bli tvungen att diskutera varje liten detalj ingående kan du gärna sätta kopior av alla viktiga dokument och instruktioner som bilagor. Då kan du i stället referera det viktigaste innehållet i själva texten och hänvisa till en bilaga. Det kanske viktigaste syftet med metodavsnittet är att argumentera. Du ska reflektera över fördelarna, bristerna och problemen. Det finns ingen perfekt genomförd undersökning som inte har några brister alls i datainsamlingen eller analysen. Därför är det bättre att du visar på att du vet vilka bristerna är och att du motiverar ditt val än att låtsas som om undersökningen inte har några brister. Det är bättre att förekomma än att förekommas (av opponenten). Huvudtyngdpunkten ska du dock lägga på fördelarna med din metod. Vidare bör dessutom påpekas att metodavsnittet inte är någon lärobok. Det innebär att du inte ska presentera eller beskriva olika metoder som i princip kunde ha använts. En sådan presentation eller beskrivning tillför inte ditt arbete något nytt. Det kan dessutom bli missvisande, och läsarna kan undra varför de ska behöva läsa allt detta som egentligen inte har någon relevans i sammanhanget. Däremot kan du kort redogöra för den metod du valt, men det viktigaste är att du relaterar metodteorin till din egen undersökning. Det är trots allt din egen undersökning som är det viktigaste. Det finns ingen regel som säger att metodavsnittet måste placeras på ett visst ställe i texten. Det som inverkar på placeringen är bl.a. textens längd och metodens förhållande till de övriga kapitlen. I en lite kortare text, t.ex. en fackuppsats, kan du gärna ha metodavsnittet som en del av den inledande delen. (Tänk på att inledning och inledande del inte behöver vara samma sak.) I en pro gradu-avhandling får metodavsnittet däremot gärna utgöra ett eget kapitel. Det är också möjligt att placera metodavsnittet längre fram i eget kapitel. Det är också möjligt att placera metodavsnittet längre fram i texten, men det viktigaste är att det försvarar sin plats. Avslutningsvis kan det poängteras att metod och metodik inte är samma sak. Metod är den enskilda metoden, medan metodik är uppsättningen metoder inom ett visst område. Många enskilda metoder utgör alltså tillsammans en metodik. 7.4.Om att skriva begreppsutredningar Ett av de viktigaste kännetecknen för vetenskaplig text är precision. Därför är adekvata facktermer med en avgränsad och precis betydelse ett viktigt redskap i det vetenskapliga arbetet. Vilka termer som används hör givetvis ihop med ämnesområdet och beror bl.a. på hur nyanserat ämnet är och hur det studeras. En finmaskig teori och/eller metod ger följaktligen upphov till mycket specialiserade termer. Men även om termerna skulle verka bekanta finns det skäl att fråga sig om de verkligen är entydiga, eller behövs en närmare precisering? När behövs en begreppsutredning? Frågan om vilka begrepp som ska definieras beror i grunden på textens målgrupp, hur insatta läsarna antas vara i ämnet. Gör därför först och främst klart för dig vem din text riktas till. 24

29 Ett råd som gäller överlag är att definiera begrepp som är centrala för texten. Ett tecken på att något begrepp är centralt är t.ex. att det finns i rubriken eller att det förekommer genom hela texten. Sådana begrepp ägnas ofta ett särskilt avsnitt i den inledande delen. Avsnittet har inte sällan en så kallad funktionsrubrik, som talar om vad det har för uppgift, t.ex. Begreppsdefinition. Viktiga termer kan emellertid dyka upp längre fram i texten och behöver många gånger inte tas upp förrän de dyker upp. Då kan man svansa dem, d.v.s. komma med en förklaring genast efter termen. Se t.ex. hur funktionsrubrik förklaras i föregående stycke. Hur görs en begreppsutredning? Begreppsdefinitioner är som sagt vanliga i vetenskaplig text och används för att introducera centrala begrepp för läsaren. De används också för att finjustera ett begrepps betydelseområde eller för att motivera att en viss term används. Ibland kan syftet vara att införa en helt ny term, som en följd av att forskningen gått framåt på området. Vad skribenten huvudsakligen vill få fram med begreppsutredningen kan variera. När du skriver en begreppsutredning bör du därför vara på det klara med vad du har för avsikt att poängtera. Tyngdpunkten kan ofta ligga på någon av följande verbhandlingar: informera precisera jämföra problematisera referera nyansera avgränsa ifrågasätta förklara fördjupa motivera. Det avsnitt som utgör en begreppsdefinition har oftast en klassisk uppställning: en introducerande inledning, en utredande framställning och en avslutning där man fastställer vilket begrepp som kommer att användas och vilken betydelse det ges. Några råd: Se upp för pseudotermer. Det är ord som förekommer i allmänspråket men med en betydelse som inte behöver vara särskilt preciserad. I en vetenskaplig text kan det däremot vara motiverat att fastställa vad man i just detta sammanhang avser med t.ex. ordet kommunikation om det är centralt för texten. Kom sedan ihåg att hålla dig till definitionen. Om du i början av texten fastställer vad ett begrepp betyder i din text, så gäller det för dig att leva som du lär. Annars riskerar du i värsta fall att begreppsdefinitionen blir ett hinder i kommunikationen mellan dig och dina läsare. Använd relevanta källor i begreppsdefinitionen. Att enbart räkna upp en massa källor utan att relatera dem till den aktuella kontexten är inte särskilt proffsigt. Referenserna blir då enbart ett sätt att fylla ut texten. Ge akt på att källorna faktiskt går att använda för ändamålet. Att t.ex. använda Svenska Akademiens ordlista för att definiera ords betydelse visar enbart på bristande källkritik SAOL är inte en definitionsordbok! Den är en lista över de mest frekventa orden i svenskan och ger råd om stavning, böjning och stilnivå. Undantagsvis ges korta ordförklaringar, men de är på intet sätt uttömmande. Om du vill visa hur ordet används i allmänspråket kan du i stället använda Svensk ordbok eller Nationalencyklopedins ordbok (NEO). Ofta räcker emellertid inte ens de här ordböckerna, helt enkelt för att orden har en så specialiserad betydelse i ett visst vetenskapligt sammanhang. Då är det bäst att gå till facklitteraturen inom området. Ytterligare en källa som det gäller att se 25

30 upp med är Svenska Akademiens ordbok. Den finns nära till hands på webben men använd den aldrig annat än som hjälpmedel i en språkvetenskapligt förankrad utredning om ett ords utveckling i svenskan. En undersökning gör det ibland nödvändigt att införa en ny term. Utan möjligheten att skapa nya begrepp kan vetenskapsområden inte utvecklas. Står du inför valet att introducera ett nytt begrepp ska du först diskutera med din ämneshandledare. 7.5.Om ordet jag i vetenskaplig text Är ordet jag bannlyst i vetenskaplig text? På den frågan har det visat sig att studerande vid akademin får olika svar, bland annat beroende på vilket ämne de studerar. I själva verket kan man fråga sig om det verkligen är ordet jag som är problemet. I många fall har verbet som följer på jag en större betydelse. Det kan t.ex. i flera ämnen vara kontroversiellt att skriva jag har valt denna metod. Språkligt sett kan en vetenskaplig text vara av god kvalitet såväl med som utan ordet jag. Vanligt är dock att problem uppstår i samband med att: ordet jag används på ett sätt som gör texten personlig eller subjektiv på ett sätt som inte är förenligt med vetenskaplig praxis ordet jag överanvänds för att skribenten inte har tillräckligt kännedom om den vetenskapliga textens funktion och stil skribenten använder klumpiga formuleringar av olika slag i strävan att undvika ordet jag. Detta är ett utbrett fenomen och behandlas mer nedan. Till god språkkompetens hör att kunna variera sitt språk och anpassa det till olika genrer. Det går att skriva utmärkt vetenskaplig text utan att använda ordet jag, men om man vill undvika jag krävs språklig skärpa och kreativitet. Det är nämligen inte så lätt att hitta smidiga alternativ. Nedan diskuteras några vanliga fallgropar. Tredje person Ett sätt att undvika ordet jag är att skriva om sig själv i tredje person; vanligt är att, som i följande exempel, använda benämningar som skribenten eller forskaren: Materialet var inte tillgängligt för skribenten vid skrivandet... Det bör poängteras att forskaren i första han intresserar sig för... Detta sätt att använda ord som skribenten eller forskaren ger ett konstlat intryck och är sällan lyckat. Framförallt blir texten inte mindre personlig bara för att man undviker ordet jag. Läsaren vet ju att skribenten är en person med tankar och åsikter. Brott mot subjektsregeln Ett mycket vanligt fenomen i studenttexter är det som kallas brott mot subjektsregeln. I följande exempel undviker skribenten ordet jag genom att hoppa över subjektet i att-satsen. Materialen undersöktes genom att följa förändringar vid temperaurväxling Om man ser denna fras strikt logiskt fungerar den inte, eftersom materialen blir subjekt även i att-frasen, vilket strängt taget betyder att materialen följer förändringar. Att så inte är fallet förstår läsaren sannolikt av kontexten, men det hindrar inte att upprepade brott mot subjektsregeln gör en text onödigt oklar. Symboliska subjekt Ett tredje vanligt sätt att undvika jag är att använda det som här kallas för symboliska subjekt. Med det menas att man tillskriver exempelvis uppsatsen eller avhandlingen tankar och idéer som man egentligen står för själv. Här följer några typiska exempel: Detta arbete ämnar öka förståelsen för... Denna uppsats har för avsikt att granska... 26

31 Föreliggande arbete har som mål att undersöka... Undersökningen har inte i beaktande att... Frågan är dock om materiella ting som texter kan ämna eller eftersträva något. I alla dessa fall hade det varit naturligare att använda antingen ordet jag eller passiv. Passivkonstruktioner Det man oftast tar till nät man undviker ordet jag är passivkonstruktioner, vilket för det mesta fungerar bra. Det händer dock att användningen av passiv leder till bristande precision. När man använder passiv låter man bli att tala om för läsaren vem som utfört en handling. Detta fungerar då det är oviktigt vem som agerar, men kan ibland störa läsaren, t.ex. i följande exempel: Den här metoden har valts för att den ansetts mest lämplig för förhållandena i den miljö som undersökningen genomförs i. I det här exemplet är risken stor att läsaren inte förstår vem som valt metoden och vem som ansett den lämplig. Är det skribenten som är agerande i båda fallen eller finns det andra som ansett metoden lämplig? Detta kan vara högst väsentligt för läsaren, vilket gör att passivformen är olämplig. Användningen av man och vi Ordet man kan användas i vetenskaplig text när man vill uttrycka något som gäller generellt. Däremot fungerar man inte alls som ersättning för jag, vilket är tydligt i följande exempel. Denna information användes sedan i en analys där man försökte lokalisera... Data samlades in vis två olika tillfällen. Eftersom man hade personlig kontakt med respondenterna fanns det inget bortfall. På samma sätt finns det skäl att vara försiktig med ordet vi. Vi används ofta i lärobokstext, som ett medel för att läsaren ska känna sig delaktig i texten. I vetenskaplig text kan dock ett sådant pedagogiskt grepp ifrågasättas, särskilt när man gör läsaren delaktig i val eller ett ställningstagande som man själv har gjort: I denna avhandling frågar vi oss vem myndigheterna har en skyldighet att skydda. Att skriva god vetenskaplig text är utmanande, eftersom man ska leva upp till många krav. Ibland kan ytliga råd som undvik jag eller använd mer jag hjälpa en på vägen, men som exemplen ovan visar finns det också risk för att nya problem uppstår. Då gäller det att tänka konstruktivt och nyanserat: vad är viktig information för läsaren och varför bör jag då skriva på ett visst sätt i ett visst avsnitt? Prova olika alternativ (t.ex. jag och passiv) och fundera på vad som är mest relevant. Diskutera också gärna med ämneshandledare och skrivhandledare. 7.6.Om att skriva en avslutning Anvisningarna om hur man skriver den avslutande delen av en vetenskaplig text varierar en hel del mellan olika handböcker. Skillnaderna beror dels på att det finns olika gångbara sätt att utforma avslutningar, dels på att det finns varierande traditioner inom de olika vetenskapsområdena. Som skribent har du vissa valmöjligheter när du ska skriva din avslutning, men det finns också generella krav på den avslutande delen av en uppsats eller avhandling. De vanligaste rubrikerna för de avslutande delarna i en text är sammanfattning, diskussion eller sammanfattande diskussion. Man kan alltså välja om man först sammanfattar resultaten och sedan diskuterar dem eller om man kombinerar sammanfattning och diskussion. Ännu en möjlighet är att sammanfatta resultaten tidigare i texten, t.ex. efter varje kapitel i resultatdelen. Om du väljer den senare modellen finns det större utrymme i avslutningen för en längre och djupare diskussion av resultaten. 27

32 Förutom att du bör analysera resultaten i avslutningen är det också rätta platsen för att utvärdera arbetet som helhet. Här kan du t.ex. diskutera huruvida metoden fungerade väl för att svara på frågeställningen eller om materialet höll måttet. Diskussionen ska dock föras på en saklig nivå; känslor eller personliga åsikter är inte relevanta i sammanhanget. För att skriva en bra avslutning behövs kreativitet och helhetstänkande. Det är nämligen här du ska tolka och diskutera dina resultat och sätta in dem i ett sammanhang. Här ska det klart och tydligt framgå för läsaren vilka de viktigaste resultaten av din undersökning är och vad man kan dra för slutsatser utifrån dessa. I avslutningen bör man distansera sig en aning från texten för att undvika att upprepa detaljer och i stället vidga resonemanget. Här finns det möjlighet att överraska, t.ex. genom att göra jämförelser med ett annat vetenskapsområde. Det är alltså fullt möjligt att använda nya källor i avslutningen. Man kan också i viss mån tillåta sig att spekulera inom rimliga gränser. Viktigt att tänka på när man skriver en avslutning Sammanfatta inte hela avhandlingen bara resultaten. Skriv till exempel inte syftet med denna avhandling var att.... Det vet läsaren redan. Relatera i stället till problemställning, syfte, metod och teorigenomgång då resultaten diskuteras. Undvik att skriva avslutningen genom att plocka ihop centrala meningar ur den övriga texten. I stället för att upprepa redan nämnda fakta kan du i avslutningen lyfta upp dem till ett annat, mer abstrakt, plan där de sätts in i ett större sammanhang. Upprepa alltså så lite som möjligt tolka, värdera och argumentera mer! Börja med att presentera svaret på forskningsfrågan; fortsätt med att diskutera resultatet. Avsluta med att blicka framåt genom att resonera kring frågor som: Vad kan resultaten användas till? Vad vet vi fortfarande inte? Kom ihåg att när du har kommit till avslutningen är det är resultaten som är intressanta för läsaren. Vad du har gjort kommer i andra hand. Använd därför gärna mycket presens i avslutningen. I stället för att skriva jag har kommit fram till att reklam lönar sig skriver du då detta visar att reklam lönar sig eller bara reklam lönar sig. Presensformen bidrar till att göra texten koncentrerad samtidigt som den ger ett aktuellt och framåtpekande intryck. Kommunicera klart och tydligt! Visa med hjälp av metatext vad som är viktigt. Exempel på metatextuella fraser är det är värt att poängtera, något som kan vara värt att notera och detta kan jämföras med. 7.7.Om att skriva en svensk sammanfattning Inom kandidatstudierna kan enbart studerande med ett främmande språk som huvudämne skriva kandidatavhandlingen på annat språk än svenska och då ska de också skriva en svensk sammanfattning. I det här skrivrådet får du råd om vad som bör ingå i sammanfattningen och om hur den kan utformas. Den svenska sammanfattningen skrivs lämpligen sist, d.v.s. efter att avhandlingen på det främmande språket är färdigskriven. Reservera tillräckligt med tid, för det går sällan i en handvändning att sammanfatta en text, i synnerhet inte när sammanfattningen skrivs på ett annat språk än huvudtexten. När du har klart för dig hur ramarna ser ut kan du börja planera hur texten ska läggas upp. Den svenska sammanfattningen ska fungera som en självständig text; läsaren ska alltså inte behöva gå till huvudtexten för att få något sammanhang klart för sig. Detta innebär också att man bör undvika hänvisningar till exempelvis tabeller och figurer utanför sammanfattningen. 28

33 Den svenska sammanfattningen kan betraktas som en minivariant av huvudtexten, och alla viktiga delar bör finnas med. Till dessa räknas till exempel: inledning, d.v.s. en kort introduktion till ämnet syfte och ämnesmotivering presentation av metod och material redogörelse för undersökningen resultat Fundera på vilka av dessa delar som är viktigast och vilka som endast kort behöver nämnas. Vanligt är att tonvikten ligger på resultaten, eftersom dessa ofta anses vara intressantast för läsaren. Texten bör sedan byggas upp systematiskt så att läsaren kan se de logiska sambanden mellan de olika delarna i texten. Självklart är det viktigt att se till att även sammanfattningen lever upp till kraven på god vetenskaplig praxis. Den svenska sammanfattningen bör ligga på samma vetenskapliga nivå som huvudtexten. Tanken med sammanfattningen är således inte att förenkla eller popularisera din text, utan målgruppen är även här människor som har insikt i ditt ämnesområde. Viktigt att tänka på när man skriver en svensk sammanfattning Undvik påverkan från det andra språket. För det första är det viktigt att termerna är korrekta och fungerande på svenska (se separata skrivråd om termer). För det andra finns det orsak att vara noggrann med ordval och formuleringar i övrigt. Det är lätt att bli smittad av det språk man har använt i huvudtexten vilket kan leda till osvenska konstruktioner som använt i huvudtexten, vilket kan leda till osvenska konstruktioner som osäkerheten av metoden och det visades vara. Försök alltså skriva den svenska sammanfattningen utan att titta alltför mycket på formuleringarna på det andra språket. Undvik att översätta valda textutdrag direkt utgå i stället från din svenska språkkänsla. Ta inte med någon information som inte finns med i huvudtexten. Notera att den svenska sammanfattningen är en annan typ av text än den avslutande delen i en avhandling (vanligen det sista kapitlet) trots att båda benämns sammanfattning. Medan man i avslutningen i en avhandling får göra utvikelser av olika slag (se skrivrådet om avslutningar) är den svenska sammanfattningen inget annat än en redogörelse för det viktigaste i huvudtexten. Ge texten en svensk rubrik. I rubriken får läsaren klart besked om vad texten handlar om, vilket underlättar det fortsatta läsandet väsentligt. En bra modell är att överst på sidan skriva Swedish summary (om huvudtexten är på engelska) och någon rad längre ned den svenska rubriken (som förslagsvis kan vara en god översättning av huvudrubriken). Det vanliga är att den svenska sammanfattningen placeras genast efter texten på det andra språket, d.v.s. före litteraturförteckning och bilagor. Detta kan dock variera, så kolla eventuella instruktioner på din institution. Mer information för dig som skriver en avhandling på engelska finns på språkcentrets webbplats. 29

34 Kandidatavhandlingens disposition - checklista Inledning (presentation av och motiveringar till valet av ämnesområde, val av forskningsuppgift samt undersökningens syfte > förklara vad du riktar in dig på och beskriv vad du vill ha svar på och varför, ställ gärna en forskningsfråga) Bakgrund (faktorer som läsaren behöver få veta för att komma in i ämnet) Frågeformulering/frågeställning/problemställning (forskningsfrågor, problemorientering, motivering och avgränsning, preciseringar) Hypotes (ett antagande som prövas hypotesen för att se om det är sant eller falskt) Tidigare forskning/forskningsläge (vetenskaplig aktualitet) Källmaterial (beskrivning av materialet, datainsamlingsprocessen och datainsamlingsmetoderna samt källkritiska reflektioner över materialets, processernas och metodernas relevans och lämplighet > Käll- och litteraturförteckning påbörjas genast) Metod (val av begrepp som analysmetod, etiska avväganden, trovärdighet/validitet, tillförlitlighet/reliabilitet, skribentens tillvägagångssätt > hur avser du göra?) Uppläggning/disposition/innehållsförteckning (som en tydligt och klart formulerad bruksanvisning eller karta med syftet att strukturera innehållet så att läsaren hittar rätt, här ingår exempelvis en logisk kapiteldisposition > tänk dig en ordningsföljd först berättar jag om... sedan berättar jag om... Inkludera både huvud- och underrubriker) Teoretiska referensramar och analysmetoder (definitioner av termer och begrepp, motiveringar till valen av teori och metod > används för att hjälpa dig sortera ditt material) Resultat (systematisk och överskådlig presentation som ska svara på frågeställningarna och vara trovärdig samt ha anknytning till teorin > vilka resultat har jag fått? ) Slutsatser (Vad innebär resultatet? Varför ser det ut som det? Skulle resultatet bli detsamma även om materialet byttes ut? Är resultatet slumpartat eller finns det ett mönster?) Diskussion (reflekterande resonemang i relation till tidigare forskning och jämfört med den tillämpade teorin. Var resultatet väntat? Fördelar och nackdelar med den valda metoden, presentation av slutsatser, olika tolkningsmöjligheter och förslag till vidare forskning samt anknytningspunkter mellan resultatet och resultat i andra liknande undersökningar > Varför har jag fått dessa resultat? Har någon annan fått liknande resultat? Vad kan det bero på? Var resultatet väntat med tanke på den teori du byggt din undersökning på?) Avslutning (återknytning till frågeställningen, presentation av undersökningens avgränsningar och resultat, men inga nya fakta) Sammanfattning (avhandlingen i miniatyr, ämnesintroduktion, syfte och ämnesmotivering, metod och material, redogörelse för undersökningen, resultat) Listor (förkortningar, tabeller, bilagor, käll-, litteratur-, illustrationsförteckning m.m.) Kom ihåg att en disposition är en skiss eller plan som ändras under arbetets gång. 30

35 8. Grafisk utformning av avhandling Vad avses i denna guide med grafisk utformning, layout och typografi? Vilka riktlinjer och modeller finns det för den grafiska utformningen av en avhandling? Hur skriver jag citat och anföringar? Hur skriver jag källhänvisningar och källförteckningar? 8.1. Svenska skrivregler Svenska skrivregler (2009) är en nödvändig skrift för alla som skriver kandidatavhandling på svenska. Svenska skrivregler ger handledning och råd i skrivtekniska frågor. Skribenter får handledning bl.a. om text och form (grafisk utformning, marginaler, typsnitt, teckengrad, radlängd, radmellanrum m.m.), specialtext (innehållsförteckning, punktuppställning, tabeller), texttyper, citat och anföring (markering av citat, citat i citat, redigering av citat m.m.), källor och hänvisningar (källhänvisningar, källförteckningar, noter, ordlistor), stavning och ordformer m.fl Avhandlingens typografi och layout Presentation av text En del av arbetet med kandidatavhandlingen går ut på att skapa innehåll och producera text. Denna text ska presenteras för läsaren på ett konsekvent och logiskt sätt. Då bör vi välja en grafisk utformning, d.v.s. typografi och layout, för avhandlingen: - typografi för text: typsnitt, radavstånd, marginaler m.m. - layout för form: storlek, pärm, rygg, abstrakt m.m. - övrigt material: innehållsförteckning samt bilagor, tabeller, figurer, förkortningar, illustrationer m.m. Vi skriver i regel vår avhandling på en dator och använder då ett textbehandlingsprogram. Då bör vi välja, ange och ställa in bestämningar och detaljer i programmet. Många ämnen och institutioner har egna direktiv för detta arbetsskede och då följer skribenten det. En del uppmuntrar eller tillåter skribenter att själva välja det sätt på vilket den grafiska utformningen görs. Här finns riktlinjer för vilka formkrav ett slutarbete bör ha. Se också närmare institutionens eller handledarens anvisningar. Typografiska direktiv Enkelsidig utskrift (alternativt dubbelsidig utskrift) Marginaler: vänstermarginalen 4 cm, övriga 2,5 cm Typsnitt: Times New Roman eller annat allmänt teckensnitt Radavstånd: 1,5 Mellanrum o Före rubrik: 2 tomma rader o Efter rubrik: 1 tom rad o Mellan två rubriker: 1 tom rad Tabelltext placeras ovanom tabellen och avslutas inte med punkt. Figurtext placeras under figuren och avslutas med punkt. 31

36 Avhandlingens uppbyggnad Pärm Titelsida Referat/Abstrakt Innehållsförteckning Förord Inledning Egentlig text Diskussion Sammanfattning Källförteckning Modell för titelblad för kandidatavhandling 32

37 8.3.Citat, källor och hänvisningar Vilket system ska en skribent välja? En skribent kan välja mellan olika system för att ange citat, källor och hänvisningar. En del ämnen och institutioner ger skribenterna anvisningar om vilket system som ska följas. En skribent kan också följa den vägledning som Svenska skrivregler ger. Det centrala är att skribenten väljer och genomgående använder ett system. Citat och anföring Svenska skrivregler redovisar för begreppen citat och anföring. Ett citat är en ordagrann återgivning av skrift eller tal. Med direkt anföring avses en återgivning av vad någon sagt muntligen. Referat är ett exempel på indirekt anföring och innebär att man berättar med egna ord det som någon sagt eller skrivit (Svenska skrivregler 2009, 52). Att kunna citera rätt är viktigt inom den vetenskapliga världen. Kom ihåg att användningen av citat ska ha ett syfte och fundera därför på om substansen i stället kan uttryckas med egna ord. Många och långa citat kan göra en text svårläst. Läs mera i Svenska skrivregler när det gäller markering av citat, blockcitat, citat i citat och redigering av citat (Svenska skrivregler 2009, 52-65). Källor och hänvisningar I Svenska skrivregler kan man läsa om olika system för källhänvisningar. Både vid citat och referat bör källan anges. Om man använder sig av ett påstående som inte kan antas vara allmänt känt, så måste man styrka det med hänvisning till vetenskaplig litteratur. I den löpande texten brukar man infoga en korta källhänvisningar, vilka sammanförs till en källförteckning med mera detaljerade uppgifter. En skribent kan använda noter, vilka kan användas både för källhänvisningar och för att infoga andra upplysningar (Svenska skrivregler 2009, 66-). Uppgifter som behövs i en hänvisning är författarens efternamn, årtal och sida. Ifall man citerar är sidnummer ett absolut måste. Helst skall man ha med det också i källhänvisningarna när man refererar för att läsaren så enkelt som möjligt skall hitta den ursprungliga källan. Det mest spridda hänvisningssystemet är det s.k. Harvardsystemet och det är i de flesta sammanhang det lämpligaste valet, enligt Svenska skrivregler (2009, 67). Käll- och litteraturförteckning Det är av stor vikt att man kan göra en korrekt käll- och litteraturförteckning till sina arbeten. Man måste vara noga med att alla källor finns med i förteckningen. Detsamma gäller åt andra hållet. I käll- och litteraturförteckningen får det endast förekomma sådana kallor och sådan litteratur man har läst och använt sig av i texten. När man skapar en käll- och litteraturförteckning skall man komma ihåg att syftet med den är att läsaren ska kunna identifiera källorna. Elektroniska källor ska i stort sett uppges på samma sätt som tryckta källor. Käll- och litteraturförteckningen ska nämnas i innehållsförteckningen, men ska inte ha något kapitelnummer. Läs närmare i Svenska skrivregler, där det också finns modeller för hur man hänvisar samt för förteckningar med material från olika källor (Svenska skrivregler 2009, 66-78). 33

38 9. Tidsplanering och -disponering Hur lång tid tar det att skriva en kandidatavhandling? Vilken del av skrivandet tar mest tid? Hur planera skrivandet i relation till andra kurser och uppgifter? Hur lång tid tar processen från att avhandlingen lämnas in tills den är godkänd? Är det viktigt att tänka igenom helheten redan i början av tredje studieåret? Hur kontrollera examenskraven när det gäller huvud- och biämnen, språkstudier och andra studier? Vilken information finns i MinPlan? 9.1. Kandidatavhandling - ett lärdomsprov för alla Gemensamt för alla studerande under tredje studieåret är att det första större akademiska skriftliga lärdomsprovet i regel utförs då, d.v.s. kandidatavhandling och mognadsprov. De senaste årens studieklimatundersökningar har visat att studerande uppskattar tydliga och enhetliga riktlinjer som är gemensamma för hela akademin. Då är det lättare för studerande att planera, bedriva, tentera och själv följa upp studierna. Den målsatta studietiden ställer krav både på studerande och universitetet och därför är akademins strävan att erbjuda sådana ramar som stöder lärprocessen så meningsfullt som möjligt. Till dem hör bland annat en utbildningsstruktur för hela kandidatexamen med modeller för olika val av ämnen och inriktningar, ett studieschema med en tydligt planerad studiegång, där studierna är koordinerade och schemaläggningen visar vilka 60 studiepoäng som rekommenderas för varje läsår, gemensamma bestämmelser som gör att studerande smidigt kan orientera sig inom olika ämnen och institutioner, systematik för processerna kring att skriva kandidatavhandlingen och delta i andra aktiviteter inom kandidatseminariet 9.2.Målsatt studietid Universitetet ska ordna undervisningen och studiehandledningen så att heltidsstuderande kan avlägga examen inom den föreskrivna målsatta tiden (Universitetslag 558/ ). Den målsatta studietiden för en kandidat- och magisterexamen är 5 år, 3 år för kandidatexamen. Undervisningen ska ordnas så att de studerande kan bedriva sina studier effektivt och i ändamålsenlig ordning (ES 38 ). Vid årsplaneringen strävar institutionerna och ämnena efter en jämn arbetsbelastning för studerande, vilket innebär att undervisningen ska fördelas så jämnt som möjligt över läsåret och dess olika perioder, arbetsveckans alla dagar samt arbetsdagens timmar. Dimensionering av studierna Att skriva en avhandling är en process. Den tid som finns till förfogande utgår i princip från den omfattning i studiepoäng som avhandlingen har. Dimensioneringen utgår ifrån att 1 studiepoäng = en arbetsinsats på timmar för den studerande. Ett arbetsår omfattar 1600 timmar, d.v.s. 60 studiepoäng. 6 studiepoäng innebär en arbetsinsats på ca timmar (6 x timmar) 10 studiepoäng innebär en arbetsinsats på ca timmar 34

39 Studeranden utför sitt arbete med sikte på att uppnå lärandemålen. Avhandlingsarbetet är en inlärningsprocess. Huvudsakligen innebär avhandlingsarbetet mentala processer som består av tänkande, skrivande, läsande och räknande. Därtill ingår samarbete med andra (Karjalainen m.fl. 2006:46-47). Kursbeskrivningen klargör vad som förväntas, t.ex. huruvida seminariearbete ingår i lärandemålen Helhetsplanering för tredje studieåret I denna guide har avhandlingsarbetet beskrivits som en inlärningsprocess som består av olika delar och som ska utmynna i en examen. Den studerande behöver känna till hela examensstrukturen och veta hur de olika delarna av processen, d.v.s. kurser, seminarier, avhandling och mognadsprov, sammanfogas till en helhet. Uppgörande av tidsplan för tredje studieåret Nedan finns en enkel planeringsmodell för kandidatavhandlingsarbetet. Modellen är gjord med utgångspunkt i att kandidatavhandlingen skrivs under det tredje studieåret och att starten sker på hösten. Modellen kan modifieras till egna behov. Månad Avhandlingsarbete Seminarium Mognadsprov Kurser Betyg 9 start kurs a 5 sp 10 intensivt arbete opponentskap 11 intensivt arbete 12 första version till handledare presentation, del kurs b 5 sp 1 intensivt arbete 2 intensivt arbete 3 grönt ljus från hand-ledare, presentation, helhet 31.3 kurs c 5 sp språkgranskning kurs d 10 sp ansökan utdelning 1.6 Elektronisk studieplan, arbetsbelastning och läsordning i MinPlan Kandidatexamen omfattar 180 sp. Med hjälp av den årliga studieplanen i MinPlan kan och ska den studerande kontrollera vilka studier som är obligatoriska, vilka valbara, liksom också vilka som redan är avklarade och vilka som finns kvar för det tredje studieåret. Det gäller att vara både systematisk och praktisk. Se till att tidsbestämma kurserna i MinPlan, så att arbetsbelastningen period för period blir tydlig. Kontrollera att studieplanen är realistisk, att kurser inte kolliderar, och kom ihåg att anmäla dig till kurser och tentamina. När kurserna är tidsbestämda i studieplanen visar MinPlan en personlig läsordning. Likaså visar MinPlan då man använder funktionen visa arbetsbördan hur kurserna och studiepoängen fördelas under olika terminer och perioder. Använd denna information för att planera de större arbetsinsatserna för kandidatavhandlingen! När studieplanen är klar är det dags att fundera över avhandlingens olika skeden i relation till de övriga studierna. Under vilka tidpunkter medger arbetsbelastningen mera intensiva insatser för avhandlingsarbetet? Hurdan är den allmänna tidtabellen för kandidatarbetet, d.v.s. när ordnar det egna ämnet sammankomster, seminarier eller andra aktiviteter som direkt handlar om avhandlingen? 35

40 När det gäller tidtabeller för att ta ut examina är det viktigt att kontrollera vilka tidsramar som gäller vid den egna institutionen. Som allmänt tips kan dock sägas att det lönar sig att räkna baklänges från den önskade examenstidpunkten. När ska anhållan om betyg lämnas in och hur lång tid tar betygsprocessen? När ska avhandlingen lämnas in för språk- respektive sakgranskning för att tidtabellen ska hålla? När ska kurserna vara avklarade för att hinna registreras i Sture? När ska mognadsprovet vara skrivet? Som en ungefärlig tumregel brukar gälla att studerande som vill avlägga examen på våren ska lämna in sina avhandlingar senast vid valborg medan de som tar examen på hösten ska lämna in sina avhandlingar senast vid Svenska dagen. Årsklockan Design av Maria Sundström baserad på idé av Mia Åkerfelt Modellerna finns i större storlek på webben (och kan skrivas ut) 36