Omöjligheter vs. möjligheter i utvecklingen av kustnära fiske

Transkript

1 Omöjligheter vs. möjligheter i utvecklingen av kustnära fiske En lärobok med erfarenheter från Sydkustens fiskeområde FILIPPA SÄWE & JOHAN HULTMAN LUNDS UNIVERSITET VESA TSCHERNIJ SYDKUSTENS FISKEOMRÅDE

2 Omöjligheter vs. möjligheter i utvecklingen av kustnära fiske En lärobok med erfarenheter från Sydkustens fiskeområde Filippa Säwe, Johan Hultman & Vesa Tschernij

3 Filippa Säwe och Johan Hultman Lunds universitet Institutionen för service management och tjänstevetenskap Universitetsplatsen 2 Box 882, Helsingborg ISBN Fotografierna är tagna av författarna. Formgivning och tryck: Gunilla Albertén, Media-Tryck, Lunds universitet.

4 Sammanfattning Syfte Vi vill genom en fallstudie lyfta fram det lokalt förankrade fiskets framtida förutsättningar i arbetet med lokalt ledd utveckling genom leadermetoden. Denna rapport har ambitionen att erbjuda generaliserbar kunskap om problem och utvecklingspotential för det lokalt förankrade fisket som en viktig näring i ett bärkraftigt Sverige. Förutsättningar Fiskets internationalisering har minskat näringens ekonomiska betydelse på det lokala och regionala planet, vilket i sin tur lett till ett minskat kommun- och regionalpolitiskt intresse. Ju mer storskaligt fisket blivit, desto hårdare har myndigheterna varit tvingade att förvalta det. Trots höga ambitioner att värna om småskalighet och lokal förankring, har de internationella regleringarna slagit hårdast mot det lokalt förankrade fisket, vars betydelse och fysiska existensutrymme konsekvent krympt. Detta går helt emot retoriken på nationell och internationell nivå om landsbygdsutveckling genom synergieffekter mellan traditionella näringar och den växande besöksnäringen samt aktuell samhällsvetenskaplig forskning om en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling. För att gynna utvecklingen av det kustnära fisket kanaliserades medel från den Europeiska Fiskerifonden (nuvarande Europeiska Havsoch Fiskerifonden) till fiskeområdesgrupper (FOG), varav Sydkustens fiskeområde (SFO) är ett. De medel som varit tillgängliga för fiskeområdena har avsatts för projekt som syftar till att gynna socio-ekonomiska aspekter av lokalt förankrat fiske med en utveckling som lyfter lönsamheten. En sådan utveckling vilar i sin tur på antagandet om att framtiden för småskaligt fiske ligger i en diversifiering och breddning av den ekonomiska 3

5 basen. Här framhålls innovation som nödvändig, framför allt i kombination med ett fördjupat engagemang i besöksnäringen. SFO:s uppdrag har varit att öppna upp det lokala fisket för att skapa nya kontaktytor till lokalsamhället. Att skapa kopplingar som tidigare inte fanns betyder att fiskeområdet arbetat med att få till stånd möten i en mängd olika sammanhang och, som konsekvens, kommersiella relationer med potential att hålla över tid. På så vis har arbetet handlat om att stärka den sociala hållbarheten inom fiskeområdet. Ekologisk hållbarhet, det vill säga ett fiske som är långsiktigt biologiskt bärkraftigt, blir därmed inte ett självändamål utan ett medel. Genom att utgå från sociala aspekter av en hållbar utveckling är det sambanden mellan ekologi, ekonomi och samhälle som varit i fokus för fiskeområdet. Tillvägagångssätt Underlaget för rapporten är en kvalitativ utvärdering av SFO:s arbete men även den mellanrapport som författats av verksamhetsledaren själv. Rapporten bygger främst på analysen av ett antal kvalitativa intervjuer men också på en genomgång av aktuell samhällsvetenskaplig forskning om fiskeriförvaltning och hållbarhetsfrågor. Vi har gjort ett strategiskt urval av respondenter för att belysa olikheter i perspektiv och engagemang i relation till SFO:s arbete. Fokus i analysen och forskningsgenomgången har varit hur SFO:s resultat på bästa sätt kan förvaltas i det framtida arbetet med lokalt ledd utveckling. Vi har valt att kalla rapporten för en lärobok där kunskapen skapats i ett unikt samarbete mellan forskning och praktik. Forskningsperspektiv I samhällsvetenskaplig forskning med direkt relevans för fiskerifrågor är det tre teman som har behandlats. Det första är bristen på sociala värden och en obefintlig förståelse för sociala aspekter av hållbarhet i fiskeriförvaltning och policyformuleringar. Det andra temat är nödvändigheten av alternativa förvaltningsprinciper för det kustnära fisket jämfört med det mobila fisket. I anslutning till detta är det tredje temat den sällan realiserade nyttan av att utnyttja lokal ekologisk kunskap och ett platsbaserat perspektiv på ekonomi 4

6 och marknad. Här framhålls också kopplingarna till turismnäringen som viktiga, eftersom de har potential att bidra till att öka värdet på den lokalt fångade fisken. Slutsatser Framöver är det viktigt att Jordbruksverket och Havs- och Vattenmyndigheten tar till vara på de lärdomar som kan dras av fiskeområdenas arbete, både för lokalt ledd utveckling och i den nationella strategin för fiskerinäringen. Studien visar att utveckling i fiskeområden kan föra samman olika kompetenser, för att skapa nya kombinationer av redan existerande resurser. På så sätt kan de projektmedel som kanaliserats från Fiskerifonden sägas ha skapat effektiva spelare där onödiga kompetensglapp övervinns. När landsbygdsutveckling och fiske ska kombineras i lokalt ledd utveckling är det troligt att de strukturella ramarna växer i och med att flera leaderområden väljer att arbeta med flerfondslösningar. Då kan arbetet med lokalt ledd utveckling och det småskaliga fisket hamna i en kontext där förutsättningarna är bättre än vad de hittills varit för att resonera kring yrkesfiske, lokala ekonomier, social inkludering och besöksnäring. 5

7 6

8 Innehållsförteckning Sammanfattning...3 Syfte...3 Förutsättningar...3 Tillvägagångssätt...4 Forskningsperspektiv...4 Slutsatser...5 Introduktion...9 Disposition...12 EU-dimensionen: En utmaning för utvecklingen av det skånska fisket...13 Relationen mellan fisket och kommuner förändras...14 Problembilden i ett nötskal...18 Tillvägagångssätt...19 Problemområden och utvecklingspotential...21 Mellan ansvar och inlåsning...21 Vikten av att samarbeta för att kunna se helheten...23 Nytta och drivkrafter...27 Synlighet som en absolut förutsättning för nytta...31 Den märkliga frånvaron av sociala värden i fiskeriförvaltning...35 Marknadsbaserade principer...35 Konkurrenskraft genom innovation...37 Identitet och plats...38 Kunskaper som behövs...39 Nya ekonomiska strategier...40 Slutsatser...43 Angående besöksnäring...43 Angående innovation och underifrånperspektiv...44 Referenser

9

10 Introduktion Kustkommuner som traditionellt sett varit beroende av en lokalt förankrad fiskerinäring upplever idag allvarliga sociala och ekonomiska problem. Tidigare forskning (Säwe & Hultman, 2012) har visat hur yrkesfiskare beskriver sådana kommuner som mer eller mindre döda under större delen av året. För att upprätthålla någon grad av social och ekonomisk hållbarhet är kommunerna beroende av en besöksnäring vars säsong på sin höjd sträcker sig över tre månader. Enligt yrkesfiskarna är denna situation ett resultat av att EU:s gemensamma fiskeripolitik lägger samma regelverk på såväl kustnära (småskaligt) som mobilt (storskaligt, industriellt) fiske. För det kustnära fisket innebär detta toppstyrd detaljreglering från myndigheter, överdrivna kontrollmekanismer och ett oproportionerligt stort straffrättsligt ansvar även för mycket små regelöverträdelser. I det skånska kustfisket har detta lett till en påtaglig resignation, framtidspessimism och låg på gränsen till obefintlig tillit mellan yrkesfiskare och myndigheter. Som en av våra respondenter i denna rapport uttrycker det: Glädjen har försvunnit med en revolver i nacken hela tiden. Lokalt förankrade ekonomier i de mindre skånska kustkommunerna vittrar sönder hand i hand med sociala strukturer och det materiella och immateriella kulturarvet. På ett retoriskt plan prioriteras dock bevarandet och utvecklingen av det kustnära fisket av beslutande myndighetsnivåer: EU, Landsbygdsdepartementet, Havs- och Vattenmyndigheten och Jordbruksverket. Det är de sociala aspekterna av en hållbar utveckling av lokalt förankrat fiske som lyfts fram, kopplat till en utveckling som gynnar lönsamheten för det kustnära fisket. En sådan utveckling vilar i sin tur på ett antagande om att framtiden för småskaligt fiske ligger i en diversifiering och breddning av den ekonomiska basen. Här framhålls innovation på företagsnivån (det enskilda fiskeföretaget, i praktiken ofta enskilda fiskare) som nödvändig, framför allt i kombination med ett fördjupat engagemang i besöksnäringen. 9

11 För att gynna denna utveckling av det kustnära fisket kanaliserades medel från den Europeiska Fiskerifonden (nuvarande Europeiska Havs- och Fiskerifonden) till fiskeområdesgrupper (FOG), varav Sydkustens fiskeområde (SFO) är ett. De medel som är tillgängliga för fiskeområdena har under programperioden avsatts för projekt som syftar till att diversifiera fiskerinäringen snarare än till tekniska åtgärder. Systemet har varit designat så att fiskeområdets styrelse väljer ut projektförslag från näringen, vars formella finansiering sedan beslutats av Länsstyrelsen. Fiskeområdets verksamhet har alltså haft som uttalat mål att gynna den lokalt förankrade ekonomin kopplad till fiskerinäringen. Detta mål utgör en stor utmaning, inbäddat som det är i en radikal strukturell omvandling av förutsättningarna att bedriva kustnära fiske med stationära redskap. Denna omvandling berör (1) det regelverk som EU:s gemensamma fiskeripolitik medfört och (2) marknadsvillkor. Fiskeområdets verksamhet måste alltså ses i ljuset av att den berör en näring som av många inblandade upplevs vara nära nog helt knäckt av omvärldsfaktorer, men vars betydelse framhålls som mycket stor av både myndigheter och praktiker. Hur tar man sig an ett sådant uppdrag? Sydkustens fiskeområde ställde tre frågor som utgångspunkt för sitt arbete: Kan yrkesfisket försvinna från fiskehamnarna i Hanöbukten? Kan en kustkommun påverka yrkesfiskets och därmed sin egen framtid? Om ja, hur då? Dessa frågor ledde fram till en strategi med fyra olika mål: ett diversifieringsmål, ett värdeökningsmål, ett samverkansmål och ett PR- och informationsmål. Man ville alltså bredda den ekonomiska basen för det kustnära fisket, utveckla sätt att behålla och öka värdet på den fångade fisken, knyta ihop fiskerinäringen med övriga delar av lokalsamhället, och stärka den symboliska laddningen för kust och fiske samt den folkbildande aspekten som finns inbakad i ett utvecklingsarbete som prioriterar miljönytta i varje led. De fyra målen operationaliserades i tre konkreta visioner för att visa hur förändringsprocesser drivna av entreprenörskap, innovation och marknad förväntades ta form. Den första visionen benämndes Ett hållbart fiske ökat värde på fångad fisk. Innehållet i denna vision är en mångsidig lokal fiskeflotta där både kustnära och mobila fångster får ett lokalt förankrat 10

12 varumärke byggt på kvalitet och miljömedvetenhet. Marknaden för denna fisk ska vara så attraktiv att även utländska landningar ska öka i fiskeområdets hamnar. Den andra visionen, Från fiskeföretag till miljömedvetna kustföretag, innebär att miljön står i fokus för alla företag knutna till de lokalt förankrade fiskeri- och marina näringarna. Upplevelseturism, innovativa fångstmetoder och samarbeten med forskning är exempel på områden där nya företag, processer och sektorsövergripande samarbeten ses kunna växa fram. I den tredje visionen, Hanöbukten som en samordnad fiske- och upplevelseturismregion, poängteras besöksnäringen ytterligare. Här ses regionen som en sammanhållet marknadsförd destination med fisket i fokus. I denna vision är samarbetet inom och mellan offentliga och privata verksamheter av största vikt. Gemensamt för de tre visionerna är utvecklingen av nya marknader. Nya marknader kräver nya tjänster och varor, alltså innovation, och en ökad synlighet, det vill säga marknadsföring av det lokalt förankrade fisket. Sammanfattningsvis kan SFO:s uppdrag därmed sägas ha varit att öppna upp det lokala fisket för att skapa nya kontaktytor mellan fisket och lokalsamhället. Att skapa kopplingar som tidigare inte fanns betyder att fiskeområdet arbetat med att få till stånd möten i en mängd olika sammanhang och, som konsekvens, kommersiella relationer med potential att hålla över tid. På så vis handlar alla tre visioner om att stärka den sociala hållbarheten inom fiskeområdet och säkerställa en stabil position i omvärlden. Ekologisk hållbarhet, det vill säga ett fiske som är långsiktigt biologiskt bärkraftigt, blir därmed inte ett självändamål utan ett medel. Detta är en viktig poäng att tydliggöra med tanke på den sköra situation det kustnära och småskaliga fisket befinner sig i. Det är ett sätt att tänka som skiljer sig helt och hållet från modelleringsvetenskaperna biologi och nationalekonomi, vars respektive rationalitet vanligtvis bestämmer hur logiken bakom fiskeriförvaltning måste förstås. Genom att utgå från sociala aspekter av en hållbar utveckling blir sambanden mellan ekologi, ekonomi och samhälle uppenbara istället för osynliggjorda vilket är fallet när biologi och ekonomi ges företräde. Anledningen är att både ekonomiska system och relationen mellan samhälle och 11

13 natur är sociala fenomen, det vill säga de uppfattas olika beroende på tid, plats och vem man frågar. Problemformuleringen Hur skapas ett hållbart fiske flyttas därmed så att säga upp på land istället för att placeras i havet. Social hållbarhet bör därför prioriteras om det är helheten, komplexiteten och sammanhangen som är av intresse. Utsattheten i det kustnära fisket föranleder en avslutande reflektion med betydelse för fiskeområdets arbete och resultat. Tanken bakom att kanalisera medel från den Europeiska Fiskerifonden via fiskeområden har varit att förslag till projekt ska komma underifrån, från fiskare och fiskeföretag själva. Den katastrofala situation som det lokalt förankrade fisket befinner sig i har dock visat sig resultera i en uppgivenhet och motivationsbrist hos många fiskare i fiskeområdet. SFO:s styrelse och verksamhetsledare har därför själva initierat och drivit projekt. För kommande programperiod är det av vikt inte minst för beslutande myndigheter att utifrån ett underifrånperspektiv förstå hur, var och varför beviljade medel hittills gjort nytta. Denna studie har ambitionen att vara av generellt intresse, en lärobok i det lokalt förankrade fiskets situation. Genom att vara upplagd som en fallstudie finns här gott om tillfälle för reflektion och lärdomar för Jordbruksverket, Havs- och Vattenmyndigheten, Länsstyrelser samt Landsbygdsdepartementet. Disposition Efter denna inledning kommer en redogörelse för det lokalt förankrade fiskets utveckling och situation. Fokus ligger på Hanöbukten, men stora delar av problembilden är generellt relevant för kustfisket i Sverige. Sedan följer en beskrivning av vårt tillvägagångssätt i den empiriska analysen. Därefter behandlas det insamlade intervjumaterialet i en analys med rubriken Problemområden och utvecklingspotential. I avsnittet Den märkliga frånvaron av sociala värden i fiskeriförvaltning gör vi en genomgång av samhällsvetenskaplig hållbarhets- och fiskeriforskning. Den empiriska analysen i kombination med litteraturgenomgången utgör underlaget för våra slutsatser. 12

14 EU-dimensionen: En utmaning för utvecklingen av det skånska fisket Syftet med detta avsnitt är att reflektera över EU:s fiskeripolitik (GFP) i de delar av denna där den nationsövergripande, gemensamma dimensionen visat sig påverka frågor som SFO jobbat med. EU:s fiskeripolitik innebär å ena sidan tillgång till ett riktat finansiellt stödinstrument (Europeiska fiskerifonden), och å andra sidan gemensamma spelregler som anger vilken typ av utveckling som bör stödjas. Med GFP som utgångspunkt vill vi speciellt lyfta fram två aspekter. Den första gäller en grundläggande och definitiv utgångspunkt som är förknippad med SFO:s geografiska läge som en del av södra Östersjöregionen. I detta område är en övervägande del av ekonomiskt betydelsefulla fiskearter som fångas inom SFO:s verksamhetsområde helt eller delvis internationellt intressanta. De fyra traditionellt viktigaste arterna (torsk, sill, lax och ål) är alla internationellt förvaltade, vilket innebär ett gemensamt och fördelat ansvar över både resursutnyttjande och implementerade regleringsåtgärder. I praktiken innebär detta att Sverige, och därmed SFO, inte varken tekniskt eller strategiskt kan utveckla och utforma ett fiske som är nationellt eller regionalt optimerat och som gynnar egna målsättningar. Det som förvärrar situationen för det skånska yrkesfisket och fisket generellt i regionen och dessutom gör den till en viss del unik i ett europeiskt sammanhang är en utgångspunkt där alla licensierade yrkesfiskare oberoende båtstorlek och redskap fångar samma fiskearter under samma regelverk. Detta är ett faktum, trots starka politiska intentioner på såväl nationell som europeisk nivå att gynna det kustnära, lokalt förankrade fisket. Med tanke på den tydliga diskrepans som råder mellan politiska intentioner och praktiska åtgärder, verkar problemet vara en bristande kunskap i att skapa och implementera rätt riktade regleringsåtgärder från beslutande myndigheters sida. Stora tekniska och strategiska skillnader i att bedriva fiske med fartyg av olika storlek respektive med fasta eller rörliga redskap, 13

15 gör att dagens fiskeregler och förutsättningar gynnar större (>15m) fartyg som fiskar med mobila redskap. Den andra aspekten vad gäller policyfrågor på EU-nivå, och som i hög grad även gäller SFO:s verksamhetsområde, är sälfrågan. Medlemsländerna är inte överens om vare sig gråsälpopulationens målstorlek eller hur till viss del även om man aktivt ska reglera dess årstillväxt som i dagsläget ligger på ungefär 10 %. Internationellt sett går intressena vad gäller gråsälpopulation i Östersjön kraftigt isär. Bland de flesta nordliga medlemsstater har gråsälarna förorsakat stora problem inom det kustnära fisket. På sina håll har gråsälarna slagit ut det småskaliga fisket helt och hållet. Samtidigt förespråkar länder runt södra Östersjön en utveckling där gråsälbeståndet tillåts växa till nästan det dubbla jämfört med dagsläget (ca individer). På grund av en starkt lokal prägel av gråsälproblematiken i Östersjön, har EU-kommissionen uppdragit HELCOM (Helsinki Committee) att lösa denna fråga. I en rapport (Länsstyrelserna i Blekinge och Skåne, 2002) beskrivs ett kraftigt minskande yrkesfiske i regionen med ett ökande antal specifika framtida strukturella utmaningar. De åtgärder från myndigheternas sida som vidtogs i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet som bland annat innebar en minskning av fiskeflottan genom ett skrotningsbidrag samt införandet av tekniska regleringsåtgärder (till exempel selektiva fiskeredskap) kombinerat med en förstärkt kontroll, har enligt länsstyrelserna startat en utveckling inom den svenska fiskeflottan mot färre men större fartyg varav allt fler har sin hemmahamn på västkusten. Relationen mellan fisket och kommuner förändras När SFO startade sin verksamhet i februari 2010 var en av de första uppgifterna att ta fram en omvärldsanalys baserad på intervjuer av huvudintressenter, däribland yrkesfiskare, fiskhandlare (fiskmottagare), myndigheter (Länsstyrelsen och regionstyrelsen) och inte minst kommunerna. Tanken med denna analys var att förstå både hur men framför allt varför samspelet mellan fiskerinäring och kustsamhälle förändrats. Här följer en redogörelse av vilka konsekvenser den utveckling som beskrivs ovan haft på kommuner och deras relation till yrkesfiskenäringen. 14

16 Fram till den första halvan av 1900-talet utgjorde kustfisket (det lokalt förankrade fisket) ryggraden av yrkesfisket. De flesta av dåtidens båtar fiskade med stationära fiskeredskap (ryssjor, nät och krok) och landade i regel sina mindre partier av närfångad fisk till en lokal marknad. Mycket av handeln var direktförsäljning nere i fiskhamnen men det var heller inte ovanligt med flera mindre fiskbutiker inne i närliggande samhällen. Från början fanns det alltså en lokal marknad uppbyggd för att tillgodose fångster bestående av även mindre partier. I takt med att allt fler människor under senare delen av 1900-talet flyttade in till städer försvann kundunderlaget och därmed också de ursprungliga marknaderna ute i kustsamhällen. Dessa lokala mindre marknader byttes ut successivt mot större, centraliserade marknader som ofta var kopplade till olika livsmedelskedjor. Det traditionella kustfisket med ett stort antal aktörer och liten fångstkapacitet klarade då inte av att tillfredsställa den snabbt expanderande efterfrågan av fisk från dessa marknader som ofta låg långt borta från landningshamnarna. Leverans av stora kvantiteter och effektiva transporter blev därmed en styrande utmaning för fiskerinäringen. Fiskehamnarna förvandlades alltmer till industriella anläggningar där slutkonsumenterna inte hade någon plats. Den kraftigt ökande efterfrågan av stora fiskpartier i kombination med en snabbt ökande fångsteffektivitet resultatet av en rasande teknisk utveckling och myndigheternas stödåtgärder styrde yrkesfiskarna till att byta ut sina mindre båtar mot större fartyg och statiska redskap mot rörliga. Yrkesfiskets fångstkurva vände uppåt. Under och 1980-talen intensifierades yrkesfisket ytterligare och fångstkurvorna pekade alltjämt uppåt. Redan i slutet av 1980-talet, efter bara drygt 20 års intensivt fiske, stod fiskesektorn tillsammans med myndigheterna dock inför ett obehagligt faktum. Utvinningen av Östersjöns fiskeresurser hade nått sin topp samtidigt som fiskehamnen hade förvandlats till en industrianläggning med långtradare och truckar. Samtidigt som fiskesektorn vaknade i en ny verklighet där restriktioner och begränsningar blev ett nödvändigt faktum, börjar konsumenterna i allt större utsträckning visa intresse för ekologiskt hållbart fångad fisk. Dessutom växte turist- och besöksindustrin och som ett resultat började 15

17 kundunderlaget strömma tillbaka till kustregionen med en förväntan att kunna köpa färsk fisk i en traditionell fiskehamn. Idag är alltså kunderna återigen närvarande och lokalt fångad fisk står högt i kurs. Ekologiskt hållbar hushållning med naturresurser börjar alltmer bli en konkurrensfördel. Men det småskaliga, lokalt förankrade fisket som skulle kunna leverera fisk till bofasta och besökare är allvarligt hotat. Tragiskt nog står fiskebåtarna stilla på sommaren på grund av ett internationellt fiskestopp. Kunder och turister får nöja sig med norsk odlad lax och sejfiléer från Atlanten. Figur 1 sammanfattar grundproblematiken med dagens fiskerinäring där det svenska fiskets mångfald riskerar minska. Kontroversiellt nog, trots samhällets politiska intentioner att främja det småskaliga fisket, så är just detta fiske som går tillbaka allra starkast och kommer, om inget grundläggande görs, dö ut inom en snar framtid. Fiskmarknaden prioriterar mängd före kvalitet, därför erbjuds små båtar och stora trålare samma pris för sin fisk. I och med att den mindre båten Figur 1. Till vänster ser vi en liten fiskebåt som alltid landar sin fångst samma dag den är fångad. Trålaren till höger kan ha med sig mellan ett och tre dygn gammal fisk till hamnen. De bägge båtarna säljer i regel sin fisk till samma mottagare som i sin tur säljer vidare till aktörer som prioriterar större partier. Mindre företag som jobbar med stationära fiskeredskap missgynnas. 16

18 har en mindre landningskapacitet blir inkomsten automatiskt lägre än för det större fartyget. Båtarna i figur 1 är tvingade av såväl fiskeregler som av naturliga skäl att fånga samma arter inom samma regelverk. Resultatet blir med nödvändighet att större båtar med trål är ekonomiskt mer lönsamma. På grund av EU:s strävan att skärpa kontrollen så måste båtarna ha ett tillstånd att fånga en reglerad fiskart. Därmed får inte en licensierad torskbåt fiska och landa annan fisk än torsk. Denna typ av reglering har blivit den definitiva dödsstöten för det småskaliga fisket som ur historiskt perspektiv alltid kunnat fånga mindre mängder men av flera olika arter. En större del av all landad fisk i regionens fiskehamnar lastas sedan på långtradare och transporteras bort från kommunerna som råvara till förädlingsindustrin i Danmark eller på västkusten. I och med att antalet båtar minskar och att en stor del av råvaran transporteras bort oförädlad från kommunerna, minskar fiskets ekonomiska betydelse för kustkommunerna. I takt med att skatteintäkter från fiskesektorn krymper minskar kommunernas politiska intresse för fisket och fiskerinäringen. Utgångspunkten i det historiska förlopp som skildras ligger i fiskerinäringens förutsättningar att agera utifrån sitt eget respektive fiskeriförvaltningens perspektiv. Oftast när man pratar om yrkesfiskets fångstutveckling kopplat till fiskeregleringar, glömmer man bort att en yrkesfiskeflotta kräver en fungerande hamn. En mångsidig fiskeflotta ställer naturligtvis ännu större krav på hamnens infrastruktur. En fungerande hamn kräver i sin tur underhåll och tidvis investeringar för att klara av den tekniska utvecklingen i fiskeflottan och fisket. Nya krav från myndigheternas sida att jobba mot en alltmer ekologiskt hållbar fiskerinäring kommer ytterligare att öka investeringstrycket. Den dramatiska nedgången inom fiskerinäringen som dessvärre verkar fortsätta har naturligtvis väckt frågor hos fiskekommunernas beslutfattare. I Sverige är det kommunerna som äger och underhåller fiskehamnarna. Behövs svenska fiskehamnar i framtiden på sydkusten? Har det skånska yrkesfisket över huvud taget en framtid? Vore ett ekonomiskt klokare beslut för kommuner vara att satsa på lyxbostäder i den attraktiva marina miljön som hamnen erbjuder? 17

19 Frågeställningen har blivit speciellt påtaglig i Skåne på grund av en historisk koppling till Bornholm som ända fram till slutet av 1990-talet var ett säte och ett hem för en mångsidig, blomstrande fiskerinäring. Danmark har drivit en fiskeripolitik och stöttat en teknisk utveckling i fisket som legat nästan tio år före den svenska. Så är fallet även vad gäller anpassning till EU:s gemensamma fiskeripolitik. På grund av fiskeripolitiska beslut som Danmark tog redan under 2000-talet är Bornholms fiskehamnar idag i stort sätt döda. Kvar finns bara ett tiotal mindre båtar som säljer fisk direkt vid kajen. Problembilden i ett nötskal Sammanfattningsvis kan man konstatera att fiskets internationalisering har minskat näringens ekonomiska betydelse på det lokala och regionala planet, vilket i sin tur lett till ett minskat kommun- och regionalpolitiskt intresse. Ju mer storskaligt fisket blivit, desto hårdare har myndigheterna varit tvingade att förvalta fisket. Trots höga ambitioner att värna om småskalighet och lokal förankring, har de internationella regleringarna tyvärr slagit hårdast mot det lokalt förankrade fisket, vars betydelse och fysiska existensutrymme konsekvent krympt. 18

20 Tillvägagångssätt Den här rapporten bygger till viss del på den mellanrapport som Sydkustens fiskeområde själv författat (Mellanrapport ) och till stora delar på den utvärdering som sedan gjordes av detta fiskeområdes arbetsinsatser under föregående programperiod (Sociala värden och ekonomisk potential i EU-finansierad utveckling av kustnära fiske: En kvalitativ utvärdering av Sydkustens fiskeområde , Lunds universitet). Resultatet av dessa två skrifter utgör den kunskap som vi valt att kalla för En lärobok med erfarenheter från Sydkustens fiskeområde Den här skriften är således en produkt av ett samarbete mellan två akademiker och en praktiker med akademisk bakgrund. Johan Hultman och Filippa Säwe är båda samhällsvetare som forskar om det kustnära och lokalt förankrade fiskets förutsättningar på en global marknad. Vesa Tschernij har varit verksamhetsledare för Sydkustens fiskeområde men också arbetat med fiskets förvaltningsfrågor på nationell och internationell nivå. För att få underlag till den analys som utgör ryggraden i denna fallstudie, har vi koncentrerat ansträngningarna till att generera ett intervjumaterial. Vi har gjort ett strategiskt urval av sex respondenter. Urvalet syftar till att belysa olikheter i perspektiv och engagemang i relation till SFO:s arbete. Vi har alltså inte haft någon ambition att presentera en kvantitativt baserad värdering av fiskeområdet. Det är ett helt och hållet kvalitativt arbete, och vårt fokus i materialinsamling och analys har varit framåtblickande. Detta innebär att vi lägger mindre vikt vid vad respondenterna uppfattar som lyckat respektive misslyckat med SFO:s verksamhet. Istället är det hur verksamheten kan utvecklas framöver i arbetet med lokalt ledd utveckling genom leadermetoden som vi vill lyfta fram i vår diskussion. Vi har valt att behandla respondenterna semi-anonymt. Detta innebär att vi inte namnger dem utan refererar till dem i egenskap av sitt yrke och vilken position de har i relation till SFO. För en utomstående läsare innebär detta en varierande grad av anonymisering, men för den som känner till SFO:s arbete är personerna naturligtvis lätta att identifiera. För att avpro- 19

21 blematisera detta har respondenterna getts möjlighet att läsa och kommentera analysen innan rapporten offentliggjordes. De sex respondenterna är: 1. Trålfiskare som suttit i SFO:s styrelse och som varit aktiv i burfiskeprojektet. 2. Garnfiskare med en båt under åtta meter som engagerats i Hemmahamn. 3. Garnfiskare med en båt över åtta meter som inte varit inblandad i SFO:s verksamhet. 4. Förstahandsmottagare som inledningsvis satt med i SFO:s styrelse, men som avslutade sitt engagemang i första hand på grund av tidsbrist. 5. Representant från Ålakademin, en idéell organisation som varit representerad i SFO:s styrelse. 6. Turistchefen, en tongivande representant för besöksnäringen i den region SFO verkat. Samtalen med respondenterna har vägletts av en intervjuguide vars teman bygger på erfarenheter från SFO:s arbete i kombination med aktuell forskning om sociala värden och social hållbarhet i fiskerinäring och landsbygdsutveckling. Intervjuerna lade särskild vikt vid två av SFO:s projekt: burfiske efter torsk och Hemmahamn. Burfisket representerar ambitionen att fiska ekologiskt och sälsäkert med målet att få en högkvalitativ fångst. Hemmahamn är ett projekt där garnbåtar säljer sin fångst direkt vid kajen under en avgränsad period på sommaren för att öka lönsamheten i de deltagande fiskeföretagen. Dessa projekt adresserar därmed två av de största utmaningarna för det kustnära fisket med stationära redskap. Vi gjorde sammanfattande transkriberingar av intervjuerna där vissa utvalda passager skrevs ut ordagrant. Dessa passager presenteras i analysen i form av citat från respondenterna. Det transkriberade intervjumaterialet tematiserades sedan på nytt. Fyra teman visade sig vara centrala i respondenternas berättelser: Mellan ansvar och inlåsning, Vikten av att samarbeta för att kunna se helheten, Nytta och drivkrafter samt Synlighet som en absolut förutsättning för nytta. 20

22 Problemområden och utvecklingspotential Mellan ansvar och inlåsning Näringar styrs av politik och rådande samhällstrender, inte minst fisket. Under en tid har det varit ledord som hållbarhet, konkurrens och innovation som lyst starkast. För den enskilde fiskaren betyder dessa ord inte något när varje dag är en kamp mellan växelvis nitiska kontrollmyndigheter och mer eller mindre extrema väderförhållanden. I vårt material framträder det tydligt inte minst hos de fiskare vi intervjuat att möjligheten att ta ansvar över sin situation och den påtagliga inlåsningen i ett hejdlöst regelsystem gjort det svårt att både begripa och fullt ut delta i SFO:s verksamhetsplaner och visionsarbete. En av yrkesfiskarna talar om att fisket dör ut oavsett om man kopplar det till landsbygdsutveckling eller entreprenörskap. Ekonomin och regleringarna utgör orsakerna till fiskets minskning. Vidare menar han att fiskarekåren inte upplever att man är betrodd och han säger att myndigheterna inte lyssnar på yrkeskunskapen: de litar inte på oss. Och som flera respondenter påpekar, det faktumet att enbart en tredjedel av kvoten fiskas upp gör regelsystemet ännu mer svårbegripligt. Förstahandsmottagaren som mestadels bedriver sitt arbete på kajen ser med oro på den utveckling som skett i kölvattnet av ett regelsystem där det storskaliga och småskaliga fisket hanteras på samma sätt. För det småskaliga yrkesfisket som omfattar båtar under 12 meter med fasta redskap borde fisket släppas fritt, menar flera respondenter, eftersom det inte påverkar bestånden. Förstahandsmottagaren ser en farlig utveckling där lönsamheten i fisket tvingar fiskarna att skaffa båt under 8 meter för att få fiska under sommarstoppet. I dessa mindre båtar använder de samma mängd garn och det lilla utrymme som är kvar räcker bara för en man. Med tungt lastade båtar och med enbart en fiskare ombord undviker fiskaren regelsystemet och kan fiska fritt med risk för sitt eget liv. 21

23 Fiskeområdet har som ett av sina mål att bredda den ekonomiska basen för det kustnära fisket och hitta sätt att öka värdet på den lokalt fiskade fisken. Projektet Hemmahamn har på många sätt lyckats med delar av denna målsättning. Men eftersom projektet inte lyckades driva igenom dispens från sommarstoppet kom projektet att enbart omfatta båtar under 8 meter. På så vis uteslöts en viktig del av de etablerade yrkesfiskarna att delta i projektet. Initiativet tappade yrkesfiskare som var villiga att ta ansvar för att utveckla SFO:s vision då de var inlåsta i ett påtagligt och inflexibelt regelsystem. Garnfiskare med båtar mellan 8 och 12 meter som var påtänkta att delta stötte också på hinder i form av sin fiskhandlare, som inte tillät dem att sälja den mest attraktiva delen av fångsten direkt från kaj. Projektet Hemmahamn pågick under två turisttäta sommarveckor. När turistsäsongen var över försökte man få ner folk till hamnen men nu var det en ny regel som satte käppar i hjulet. Den inblandade garnfiskaren var på grund av ännu en ny reglering inte längre betrodd att väga fisken på sin båt. Nu hoppas han på att fiskeområdet kan ansvara för att en regelrätt våg kommer på plats i hamnen för den kan omöjligt rymmas ombord. En viktig ledstjärna i fiskeområdets visionsarbete är att på sikt skapa arbetstillfällen. Det är ju för övrigt en politiskt brännhet fråga. Kanske viktigast av dem alla. Nya regelsystem kan ge upphov till det. Förstahandsmottagaren talar om det nya kravet att all fisk ska streckkodas och att alla förflyttningar ska registreras. Det kräver arbetskraft det inte finns pengar till. Vem ska ansvara för det? Den redan överbelastade fiskaren? Förstahandsmottagaren som inte har råd att anställa någon? Även burfisket kommer på tal när vi diskuterar arbetstillfällen. Också här är det svårt för respondenterna att se hur projektet kan generera nya arbetstillfällen. Däremot bidrar projektet med andra värden som i förlängningen kan ge effekt: Alla blir intresserade. Det är ekologiskt. Ett påtagligt problem är frånvaron av en naturlig rekryteringsbas inom fiskenäring. Den som vill skaffa sig en liten silltrålare kommer inte in och det går inte att skifta från torskfiske till sillfiske. Sillfisket omfattas av säljbara kvoter och förstahandsmottagaren säger i sammanhanget: För samhället X med beredningsindustri är det inte bra med säljbara kvoter då dagen kommer när de ska skifta ägare, men det är säkert bra för den enskilde fis- 22

24 karen. Om säljbara kvoter införs inom hela fisket kommer inlåsning och ansvar för arbetstillfällena läggas på någon annans bord. Vems är oklart. Och om haven töms på fisk kommer denna ansvarsfråga i vilket fall vara överspelad. En av våra respondenter som inte är fiskare säger att problemet ligger inte i kustfisket utan ute till havs eftersom det är ingen som ser under ytan vad som skövlas. Här syftar han på trålfisket. Trots den tydliga inlåsningen där man främst inom det småskaliga kustnära fisket upplever sig pressad och jagad på alla fronter talar man om det omöjliga i att sluta fiska för att arbeta med något annat: Jag skulle kunna släppa fisket om det fanns något som var lika fritt. Det är svårt att jämföra med glädjen med något annat när allting klaffar. Andra respondenter ger uttryck för samma hängivenhet till yrket: Jag kan inte jobba på land, jag är född till att jobba till sjöss, Jag vill inte gå ur fisket. Meningen är ju att fast jag är pensionär så ska jag hålla på att fiska och Det är fiska jag vill göra! är hur de själva ser på saken. Vi talar i detta avsnitt om problematiken mellan att ansvara för sin situation och att vara inlåst i ett regelsystem. Fiskeområdets innovationsarbete kommer oförtjänt i skuggan av detta dilemma. Turistchefen väljer dock att tala i problemlösande ordalag: Det finns lite begränsningar och regler som gör det komplicerat. Där tror jag att vi måste med nya gemensamma krafter göra det enklare. Uttalandet leder oss in på nästa tema där betydelsen av att samarbeta och att se till helheten anses vara vägar ut ur inlåsning och ansvarsbördor. Vikten av att samarbeta för att kunna se helheten Inledningsvis förklarade vi att de medel som fanns tillgängliga för fiskeområdena var vikta till att diversifiera fiskenäringen snarare än till tekniska åtgärder och skrotningsbidrag. Turistchefen menar att Vi ska inte bara ha en hamn. Vi måste sätta det i en helhet, i ett perspektiv med vartannat. Helheten hon refererar till kan förstås som ett initiativ i den riktningen, det vill säga att fiskeområdets verksamhet måste omfatta den lokalt förankrade ekonomin och att den bör öppna upp för fler näringar än den egna. I sammanhanget talar hon om vikten av att arbeta stuprörsövergripande. 23

25 Ett arbete hon själv drivit på. Hon tycker att det går åt rätt håll och menar att det är fler som nu förstår vinsterna med att jobba i en övergripande helhet mycket mer än om man bara jobbar i hamnen. Hamnen utgör en del av den offentliga miljön och man måste tänka på den offentliga miljön som en helhet där delarna hänger ihop. Det är en poäng som turistchefen gärna återkommer till och på frågan om fiskeområdet delar denna insikt menar hon att det rådet behöver hon inte ge verksamhetsansvarig, det steget har han redan tagit. Och hon refererar till att hon under det senaste året har stått i kontakt med verksamhetsansvarig. Den största och bidragande anledningen till detta är att deras respektive verksamheter sedan ett år tillbaka ryms under samma tak. Att dialogen mellan verksamhetsansvarig och turistchefen har kommit igång först på senare tid förklarar hon också med att hon inte riktigt har vetat vem hon ska tala med. Hon hävdar att det har varit organisatoriskt komplext. Hon har inte förstått vem som har drivit vilka frågor och vem som blir inkopplad på vad. Hon är samtidigt noga med att lyfta fram fiskeområdets förtjänster, att man gjort jättebra saker. Men att det kunde ha blivit en annan kraft i det om man kopplat på turistnäringen tidigare och inte mot slutet när allt redan är planerat och bestämt. Hon fortsätter att tala om vikten av att hitta konstellationer och grupper som blir stuprörsövergripande och inte fasta. Det främsta syftet handlar om att lyfta näringslivsfrågor generellt och inte enbart titta på sin näring och sin specifika budget. Risken är då att alla stretar mot olika mål. Men nu upplever hon att de traditionella näringarna så som fiske och jordbruk har börjat öppna upp för besöksnäringen och att de inte bara ser till sin egen industri. SFO:s olika projekt som burfisket och hemmahamn har definitivt varit en bidragande faktor till denna utveckling. Att arbeta med helheten innebär att inte göra allt själv och att inte bara tänka i det man själv kan. Den åsikten delar turistchefen med representanten från Ålakademin som säger att fiskeområdet kan inte själv bedriva förändringsarbete utan många andra aktörer måste också skjuta till kraft. Ålakademin är mycket nöjd med samarbetet med SFO. Organisationen har detta samarbete att tacka för sin framgång: Med hjälp av SFO har vi kunnat bibehålla ålen och skapa värdet. Ålagillet ger 3000 kronor per kilo 24

26 annars får man 130 kronor kilot. Han hävdar att utan EU-pengar hade detta samarbete inte ägt rum. Samtidigt reflekterar han över det märkliga i att det ska till pengar från Bryssel för att vi ska kunna jobba ihop här hemma. Ålakademin arbetar i linje med fiskeområdets visioner att höja värdet på fisken, att skapa kringaktiviteter som leder till att den lokala ekonomin sätts i rullning. Turistchefen lyfter upp vikten av att arbeta med och ta tillvara på de ideella krafter som finns. Det måste både kommunen och SFO bli bättre på, menar hon. Hon bjöd in byalagen vid ett tillfälle för att diskutera konstruktiva kontaktytor och för att komma bortom ett särtänkande i vi och dem. Enligt henne manar ständiga neddragningar i den kommunala budgeten fram denna utveckling. Ålakademin betonar delvis samma poäng med att vara en friare aktör som kan knyta ihop olika aktörer som mer etablerade institutioner inte har samma möjlighet att göra. Samarbetet med SFO har möjliggjort denna aktivitet som mynnat ut i att man fått inblick i varandras arbeten och att man hittat nya arenor för samverkan utan att trampa någon på fötterna. Andra röster i materialet tycker SFO kunde ha arbetat mer för att ordna kontakter särskilt mellan fisket och närliggande restauranger. I det här sammanhanget infattas fisket av de befintliga aktörer som kringgärdar fisket så som fiskaren till havs, förstahandsmottagaren på kajen, beredningsindustrin och den lokala fiskhandlaren. En utlösande faktor till detta önskemål ligger i uttalandet: Jag har inget svar på hur man ska få upp värdet på fisken i Sverige. När inte ens kajrestaurangen använder lokalt fiskad fisk utan frusen. Jag fattar ingenting. Vi exporterar vår egen fisk och importerar andra produkter. Turistchefen talar om att skapa lokal fiskauktion vilket skulle kunna tolkas som ett välkommet initiativ i linje med fiskeområdets ansats att gynna innovationssatsningar där fisken får ett högre värde för fiskaren då mellanhänder utesluts. Men alla parter är inte lika entusiastiska över förslaget som riskerar slå ut befintliga aktörer. Här menar man att det är bättre att bilda grupper med de som redan är verksamma i branschen inklusive krogarna och tillsammans hjälpas åt att skapa ett lokalt fångat varumärke. Samla näringen är ett beskrivande begrepp som återkommer i sammanhanget. 25

27 Här önskar man att SFO kunde vara mer drivande än vad man hittills varit. Fiskarna själva menar att direktförsäljning är säsongsbetonat och ingen hållbar lösning under hela året. De menar också att förstahandsmottagarna är viktiga. De finns där och är beredda att ta emot när som helst. De försvinner inte om det blåser en dag och ingen fisk går att fiska. Andra aspekter av denna helhet är att fiskaren primärt vill fiska och ha en förstahandsmottagare de kan lite på. Alla kan ju inte göra allt, som en fiskare valde att uttrycka det. Inom fisket växer en intrikat helhetsbild fram om man väljer att titta närmare. Vissa fiskhandlare uppmuntrar kajförsäljningen och känner ingen konkurrens, snarare tänker man att verksamheten gynnar värdet på fisken i stort. Andra fiskhandlare har en motsatt inställning. Här har man byggt upp en liten inhemsk marknad där fiskaren kan få bättre betalt, som ett slags buffert mot större karteller, vilka fullständigt tycks styra fiskmarknaden. All fisk går heller inte att sälja direkt över bord, via internet eller på auktioner. Som alla branscher är man beroende av ett slags stabilitet. Hur skapar man denna stabilitet? Hur gör man det gynnsamt för alla befintliga parter inom näringen? Hur kan SFO bidra till denna utveckling? Intressekonflikten där fiskhandlaren inte tillät sina garnbåtar att delta i Hemmahamn kan illustrera de dilemman som kan uppstå. En av respondenterna förstod inte hur handlaren resonerade: Handlaren känner konkurrensen från Hemmahamn men borde inte göra det för att mista fyra garnbåtar under 12 m några veckor gör ingen reell skillnad, kanske är han rädd för hur det ska utvecklas. Även om detta säkert kan stämma, blir bilden mer komplex om man tar hänsyn till att alla parter är beroende av varandra för näringens fortsatta utveckling. Alla befintliga parter inbegriper nämligen också industrifisket hävdar en av fiskarna. SFO kan inte bara fokusera på det småskaliga fisket. Oljeleveranser och verkstäder kan inte fungera om det inte blir stora volymer. Man måste ha både och för att en hamn ska vara levande. Beroende på var i denna helhet man väljer att ställa in siktarlinsen träder olika viktiga samband fram. Hur FOG ska arbeta i relation till denna mångfacetterade verklighet och vilken roll den kan spela är en viktig och 26

28 spännande fråga. Framöver ska SFO även kopplas till landsbygdsutveckling. Folk knutna till fisket känner viss oro i detta hänseende då man tänker att fiskefrågorna riskerar hamna i skuggan av andra prioriteringar. Andra aktörer som inte har sin direkta försörjning i fisket ser möjligheter istället och att det nu handlar om att tänka i andra banor. Ålakademin menar att om man istället ställer in siktet på vattnet och dess kvalitet så förbinder man land och hav på ett naturligt sätt eftersom varje liten pöl i skogen mynnar ut i havet. Ur detta samband kommer nya samarbeten skapas och på sikt kommer helhetsbilden förändras. Många menar att SFO har bidragit till denna förändring och att fiskeområdet utgör en viktig aktör för att denna förändring ska kunna fortsätta. Nästa avsnitt kommer därför att behandla vilken direkt nytta, vilka motiv och drivkrafter som ligger bakom SFO:s verksamhet. Nytta och drivkrafter Att skapa ett lönsamt fiske har varit ett av de centrala målen i SFO:s arbete. Nyttan av fiskeområdets alla projekt har på olika sätt varit kopplad till just lönsamhet uttryckt som ökat värde per investerad arbetstid för de medverkande aktörerna. Detta innebär inte enbart att få ett högre pris för den fångade fisken, även om detta är ett återkommande tema. Flera av respondenterna framhåller att det är viktigt att få upp priserna på den inhemska marknaden. Det går helt enkelt inte att konkurrera med den billiga torsken från Norge på en internationell marknad. Vid undersökningstillfället är det exempelvis en av fiskarna som landsatt sin båt för att måla den då priserna är så låga att det inte är värt att fiska. Han sätter dock sin situation i relation till Hemmahamnsprojektet, där de 14 dagarna han sålde direkt vid kajen var lönsamma. Han poängterar att han då faktiskt tjänande bra, vilket annars inte är ett vanligt uttalande i det kustnära fisket. Turistchefen tar tag i denna tråd och resonerar vidare utifrån nyttan för den enskilde fiskaren att bli synlig och närvarande för besökare och lokalbefolkning. På frågan om och i så fall på vilka sätt det har en betydelse att det finns fiskebåtar i hamnen, svarar hon att, ja, det har betydelse för näringslivet, för attraktiviteten av varumärkena Simrishamn och Österlen. 27

29 Kanske har det också betydelse för inflyttningen, kanske på etableringen av företag, och definitivt för helhetsupplevelsen när man är här. Ur ett sådant helhetsperspektiv kan hon dra slutsatsen att väldigt många är sugna på att utveckla konceptet med Hemmahamnen. I relation till SFO:s arbete kan vi här se en tydlig effekt av vilken position och därmed vilken grad av utsatthet de olika aktörerna hämtar sina perspektiv från. Nyttan av de EU-medel som kanaliseras via fiskeområdet ifrågasätts exempelvis av en respondent som uppriktigt och samtidigt uppgivet konstaterar att det känns fånigt med projektpengar i ett fiskeområde när det finns så mycket problem. Här ställs alltså ett yrkesliv helt utan marginaler som pressas mot väggen av riktiga problem i kontrast till EU:s och Jordbruksverkets idéer om diversifiering och lönsamhet genom värdeökning på andra sätt än genom prishöjning. En av fiskarna uttrycker att han inte ser hur EU-pengar skulle kunna användas till något bra. Han refererar till pratet på kajerna som går ut på att det vore bättre att använda pengar till att lösa ut och även skrota båtar. Problemet som han ser det är dock att det då försvinner båtar från hamnarna enligt en rationalitet som går helt på tvärs mot ett socialt hållbart fiske då fiskarna egentligen bara vill vara på sjön, det är så de är skapta. Förstahandsmottagaren är av samma uppfattning. När myndigheternas visioner om en näring där de små fiskeföretagen diversifierat sin ekonomiska bas med speciellt fokus på turismnäringen kommer på tal, förklarar han hur verklighetsfrämmande beslutsfattarna ser på det kustnära fisket. Han beskriver hur de verkar se framför sig en stereotyp fiskare som med pipan i mungipan säljer sin egenrökta fisk till turisterna. Men: Den gubben finns inte. Fiskarna vill bara fiska. Respondenten tillägger att EU-pengarna kanske kunde användas till att förbättra miljön med hänvisning till det katastrofala läget i Hanöbukten, men har inget konkret förslag på projekt för att nå detta mål. Båda dessa respondenter luftar alltså en skepsis mot fiskeområdets projekt. Detta uttrycks både direkt som i åsikten om att: Ett fiskeområde ska inte jobba med burfiske och plocka skräp i havet. Det är bara visioner och ger inga pengar tillbaks till näringen, och indirekt när det återigen hänvisas till pratet på kajen om hur: Vissa fiskare tittar snett på forskningen och me- 28

30 nar att det läggs mycket pengar på exempelvis burar som vissa håller på med. Förtröddenheten [missunnsamheten] kommer där. Här är Ålakademin av en helt annan mening. Angående burfisket anser representanten därifrån att det naturligtvis kan vara svårt att överge gamla idéer och experimentera med nya, så fungerar vi alla. Men tillägger att man ju måste prova! Yrkesfiskaren som varit ledande i att utveckla burfisket berättar själv hur experimenterandet med burarna varit en viktig drivkraft för att delta i SFO:s arbete. Han uttrycker det i känslomässigt laddade termer, att burfisket blivit en utmaning, och att det är spännande och kul att utveckla kunskapen om hur burarna och burfisket fungerar. En av de andra intervjuade fiskarna relaterar burfisket till svårigheten att få fiskarna att komma med egna projektidéer. Han framhåller att burfisket är ett synligt och därmed pedagogiskt sätt att visa på lyckade exempel av projekt inom SFO, och att sådana exempel är nödvändiga för att motivera en yrkeskår som befinner sig på fallrepet. I ett vidare perspektiv ser Ålakademin även en annan nyttoskala som fiskeområdets arbete måste bedömas efter. Förutom att som det beskrevs i avsnittet om samarbete och helhet kunna ha använt projektmedel för att maximera värdet på ålen genom att bibehålla marknaden, har Ålakademin även fått en helt ny position. Representanten förklarar hur samarbetet med SFO gjort att de kunnat växla upp projektmedlen på flera olika sätt: Ålakademin har fått ut dubbelt så mycket värde av pengarna vi fått från fiskeområdet, vi hade aldrig kunnat skapa den här plattformen och genererat de här pengarna annars. Ålakademin uppfattar att fiskeområdet varit avgörande för att organisationen nu håller på att bli en miljöorganisation med riktiga muskler som till och med blir inbjudna till utfrågningar i riksdagen när vattenfrågor ska redas ut. Som representanten uttrycker det: Vi hade aldrig kommit till den här positionen om vi inte fått finansiering. Vi har blivit legitimerade tack vare pengarna och det första seminariet [av flera planerade] kunde bli av, och tillägger att det varit: en vitamininjektion att ha varit med i ett sådant här sammanhang. Nyttan med SFO:s arbete kläs här i termer av synlighet, folkbildning och miljövärde snarare än av ekonomisk lönsamhet. 29